TORSDAG den 30:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Bra fiskedrag!
Eftersom bloggen har minste en entusiastisk fiskare som läsare så kommer här lite fiskeinformation. De fiskare vi haft i en av stugorna den här veckan är från Karlsruhe och de har fångat bra med fisk sedan de kom i lördags, alltså på fem dagar: 25 gäddor varav några rejält stora, 101 cm, 89 cm ex. och 104 abborrar, varav en hel del runt 40 cm. De behåller inte mycket fisk utan släpper försiktigt tillbaka igen efter att ha mätt och vägt och ev tagit kort. Man ska ha blöta händer när man tar i fisken har jag fått lära mig annars torkar man ut fjällen. Detta var alltså dukitga fiskare som gick upp tidigt på morgonen och fiskade, hem mitt på dagen för att äta och sova och sedan ut igen vid halv sju-tiden. Samtliga abborrar har de fångat vid våra fina abborrvasar (Barschberg på tyska!) och med samma lilla gummifisk, den här glittriga blågrönbruna saken i mitten. På linan hänger de ett rejält blysänke för att få ner den antar jag.
Gäddorna fångades inte som väntat ute i det djupa vattnet mitt i vår längsmala sjö utan precis vid brytpunkten mellan grundplatån nära land och djupt vatten. De här gummifiskarna var bra, främst den vita-röda men även den grön-gula.
Den här gummifisken längst ner här var också bra till gädda, den rosa med glitter på. Så här ser det ut i deras draglåda.
Julkonsert ska vi gå på!
Idag hämtade vi ut biljetterna till årets julkonsert. Det blir Refreshments på CCC i Karlstad den 12:e december. A och U i Hol går med och vi planerar att gå ut och äta innan. Refreshments är jättebra. De spelar gammaldags typ av rockmusik fast den är nyskriven. De var här på Tjolitta för ett antal år sedan just när de slagit igenom.
När jag skulle lägga in de här biljetterna i skåpet råkade jag hitta andra biljetter som jag glömt bort. Man måste ju köpa biljetter i så god tid för att få bra platser. Det var till Gardell den 27:e september, också i Karlstad CCC.
Igår bokade vi också årets hockeymatch sedd uppe ifrån restaurangen på Löfbergs Lila aréna. Det blev matchen mot Timrå den 30 e december. Då går vi med barn som är hemma och Rolands anställda och kanske någon mer och har en trevlig kväll.
NWT är en bara såååå puckad tidning!
Den bilden jag har lagt ut på resterna av hunden som vargdödades utanför Sunne ansåg tidningen för stark att publicera får jag veta nu!! Men man kan utan vidare visa bilder på dödade och skadade människor!!!!???? Vart är vi på väg i våra värderingar egentligen??? Och vilken roll är det massmedia tar på sig i sammanhanget? Dessutom har hunden konstaterats vargdödad men tidningen väljer att sätta ett frågetecken i rubriken: Hund vargdödad? Varför håller man på så här och driver egna kampanjer på nyhetsplats när det enligt normal tidningsetik ska försiggå på ledarplats och ingen annanstans??
Hund vargdödad på tomten!
I söndags hittade en familj bosatt en mil från Sunne resterna av familjens vargdödade hund. Hunden sågs senast sovande på gräsmattan och var sedan plötsligt spårlöst borta. Den hittades till slut. Eller rättare sagt resterna; en del av ett bakben och halsbandet. Detta hände nära den plats där en Cavalier King Charles dödades av varg i en trädgård för en tid sedan. Vargarna i den här flocken är typiskt exempel på djur som borde tas bort med skyddsjakt eftersom de uppträder så närgånget. Det måste gå att ha tamdjur på tomten och i sin trädgård utan att detta händer, men med nuvarande lagstiftning är det omöjligt. Sverige är det enda land i världen som valt att bygga upp en stam av varg utan att ge landsbygdsbefolkningen rätt att försvara sina tamdjur och sin livsstil på ett rimligt sätt. Därav de stora motsättningarna i frågan. Det är inte vargarna det är fel på utan rovdjurspolitiken.
TISDAG 28:e augusti 2007
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Nu har vi gjort slut med Tele2!
Jag har haft ett långt förhållande med Tele 2. Det råkade bli vår första internetleverantör för hur många år sedan som helst. Men från och med idag är det slut. När bredbandet, ja ADSLet kom i maj till vår bygd så startade vi processen med att få allt via Telia, både nätuppkoppling och epost, ja, rubbet. Nu har vi hållit på i dryga två månader med att konvertera till Telia och idag blev det klart. Nu kan jag säga upp vårt Tele2 avtal och bara ha ett. Det ska bli skönt att äntligen få ordning på torpet. Nu har vi varsin dator, varsin epost styrd till rätt dator, snabba förbindelser. Vi kan använda telefonen samtidigt med datoruppkoppling och två datorer kan var igång samtidigt. Dessutom är det trådlöst så det går att förflytta sig ut på altanen om man vill. Så småningom ska vi inhandla en bärbar dator med bra batteri så att vi inte heller behöver ha elsladd.
MÅNDAG 27:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Hur definiera "satkärring"?
Det ska bli spännande att följa bråket mellan Skolverket och en friskola som Expressen berättar om på dagens internetsida. Friskolans rektor har uppträtt obstinat. Han vägrar göra de lagstadgade åtgärdsprogrammen för elever som riskerar att inte nå målen, för han anser att de stämplar eleven. Han anser sig ha rätt att skämta grovt med eleverna genom att exempelvis säga att han ska spika fast händerna i bänklocket om de inte slutar räkna på fingrarna. Och han kallar Barn- och utbildningsnämndens ordförande för satkärring vilket han anser sig kunna bevisa i rätten att hon är. Då måste alltså rätten stå inför det delikata dilemmat att definiera vad en satkärring är och huruvida BUN-ordföranden är det eller inte. För om hon är en satkärring så är uttalandet inte en kränkning. Men om hon inte är det så blir rektorn dömd för ärekränkning.
Men det kanske hänger på domarens kvinnosyn till slut. Jag läser i samma tidning att en domare fortsätter att döma trots att han uppträtt med våld mot en kvinna; vräkt ner henne på golvet och släpat henne i håret uppges i tidningen. Han ska till o med döma i mål med kvinnomisshandel, eftersom hans handling bara var att betrakta som ofredande tycker han.
Jag kan nog överse med lite småbrottslighet hos vanligt folk, men de som är satt att döma över andra bör vara helt otadlig, faktiskt. Och de män som ger sig på kvinnor har jag inget till övers för. Det är bara så lågt!
Men det kanske hänger på domarens kvinnosyn till slut. Jag läser i samma tidning att en domare fortsätter att döma trots att han uppträtt med våld mot en kvinna; vräkt ner henne på golvet och släpat henne i håret uppges i tidningen. Han ska till o med döma i mål med kvinnomisshandel, eftersom hans handling bara var att betrakta som ofredande tycker han.
Jag kan nog överse med lite småbrottslighet hos vanligt folk, men de som är satt att döma över andra bör vara helt otadlig, faktiskt. Och de män som ger sig på kvinnor har jag inget till övers för. Det är bara så lågt!
SÖNDAG 26:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Tröskning på Liane!
Igår söndag började arrendatorerna att tröska här på Liane. Det blir en jättefin skörd i år och det är bra betalt för spannmål i år ändå. Efterfrågan är stor eftersom skördar slagit fel på andra håll. Våra arrendatorer med sin drygt hundra kor och massor av rekrytering och tjurkalvar gör åt så där 400 ton havre på ett år.
Här töms tröskan i vagnen. Detta med skörden här är liksom roligt för flera grannar att komma och se på. Det är så grymt stora maskiner numera och det går så fort. Men tröskningen kommer att ta flera dagar i anspråk nu när det är så mycket havre. Den ska till en tornsilo hos deras granne i Långserud för att torkas för förvaring. Här står Roland, K. på Perekûel och arrendator O och pratar. Sonen R kör tröskan. De var hemma hos oss och grillade senare på eftermiddagen.
Sedan gäller som varje kväll en lång promenad med hundarna, minst en timme varje gång. Det gör vi varje dag nu i stort sett. Dels är det skönt att komma ut nu när det blir mycket innetid på skolan, dels behöver hundarna komma ut och röra på sig rejält före jaktsäsongen startar.
LÖRDAG 25:e augusti 2007
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Vi var alltså först på Nysäters marknad tillsammans med U i Hol och sedan på besök hos arrendatorerna i Långserud. Där blev vi bjudna på kaffe / sallad på Esters café. Det ska byta ägare nu snart. Det som var kvar av kvällen blev hemma, med lite småpyssel.
Kalv född i skogen!
Rund, fin och välväxt är den lilla kalven född ute i skogen. Modren var med i den kvigflock som rymde för ett par månader sedan från våra arrendatorer i Långserud; bröderna O, G och K. Kvigorna var borta några dagar men till slut kom de flesta tillbaka, men mamman till den här kalven höll sig undan till i fredags, alltså två månader på skogen. Nu kom hon tillbaka och hade fött den lilla kalven.
Kon var väldigt mager men muskulös som en älg av att ha travat omkring i skog och mark ett par månader. Och fällen var skinande blank o ren. Den här laktationsperioden blir det inget att räkna med mjölk från henne eftersom hon inte har fått särskilt kraftig mat till sin mjölkproduktion. Det är ju bara kalven som har sugit henne och juvret är väldigt litet. Nu går de ett tag tillsammans inomhus för att ta igen sig. Hon skyddar sin kalv från nyfikna gäster och vill gömma honom bakom sig.
Arrendatorerna i Långserud, som vi alltså hälsade på när vi kom från Nysäters marknad hade bärgat så här mycket halm i balar. Här står Roland och U i Hol som också var med.
Vi inspekterade också deras nya gröda; fodermajs. Den ska ingå i vinterns foderblandning som de gör själva, finfördelar och bjuder sina kor. Långt där inne står arrendator O;s fru T. Majsen är nog dubbelt så hög som hon. Vi fick med oss ett par kolvar och de smakar som ärter. Vi grillade dem dagen därpå sen.
Nysäters marknad i lördags!
På Nysäters marknad åkte vi i lördags. De har så här fina marknadsbodar och gamla är de. Det är en lagom stor marknad, man kan gå över och se allt . Jag köpte en fin krans av ek, ljung och rönnbär att hänga på ytterdörren.
Sen blev det förstås en en korvkasse för 100 kr och marknadskarameller.
Nysäter tror jag har vikingaanknytning. Det här skulle kunna vara vikingagrav och det finns ett vikingaskepp och på något sätt finns nåt här som har med Olof Trätälja att göra, men jag vet inte vad.
LÖRDAG 25:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Läs Kerstin Berminges kommentar!
Någon som heter Kerstin Berminge har kommenterat en kommentar i mitt blogginlägg medan om Uppsala universitet. Det är intressant läsning och rekommenderas, liksom det hon skriver i samma ämne på sin egen blogg! Det är alltid roligt att vända på stenar.
Måns Andersson - president Bushs anfader!
Det var ju så enligt en uppmärksammad släktforskning att president Bush hade en anfader vid namn Måns Andersson som skulle ha utvandrat från Sillerud till Nya Sverige någon gång på den tiden Sverige hade koloni i Amerika. Minnesgoda bloggläsare kommer säkert ihåg att jag och gubben och hundar hamnade på Expressens förstasida och löpsedel när upptäckten offentliggjordes och Sillerud invaderades av journalister från när och fjärran. Nu har man forskat ytterligare ett snäpp vidare.
Måns Andersson var inte deporterad straffånge eller soldat som man först trodde. De två skälen var de vanligaste till att resa till den rätt så ogästvänliga kolonin. Han hade ett speciellt uppdrag av annat slag. Hans resa blev försenad genom att man fick problem med masten och man måste stanna till i sydeuropa för reparationsarbeten. Resan tog sammanlagt 8 månader. Och Måns Andersson var inte som vi först trodde från Prästgården (som förr kallades Sillerud (Sellere), utan han hade någon anknytning till Hol. Det ligger ju i och för sig ganska nära Prästgården så det kan väl vara hugget som stucket. Vi ska meddela den glada nyheten till våra nyinvandrade tyska vänner i Hol; att de sitter på stamorten till USAs president! Det är bara att gratulera till det historietyngda förvärvet.
Måns Andersson var inte deporterad straffånge eller soldat som man först trodde. De två skälen var de vanligaste till att resa till den rätt så ogästvänliga kolonin. Han hade ett speciellt uppdrag av annat slag. Hans resa blev försenad genom att man fick problem med masten och man måste stanna till i sydeuropa för reparationsarbeten. Resan tog sammanlagt 8 månader. Och Måns Andersson var inte som vi först trodde från Prästgården (som förr kallades Sillerud (Sellere), utan han hade någon anknytning till Hol. Det ligger ju i och för sig ganska nära Prästgården så det kan väl vara hugget som stucket. Vi ska meddela den glada nyheten till våra nyinvandrade tyska vänner i Hol; att de sitter på stamorten till USAs president! Det är bara att gratulera till det historietyngda förvärvet.
Lägga ner Uppsala universitet ?
Ett sådant krav lär ha framställts av den frispråkige professorn i Göteborg (!), Bo Rothstein i en debattartikel. Nu får hans krav en illustration av ett pressmeddelande från Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet. Man inbjuder till en konferens om "Djurens plats i samhället ur ett genusperspektiv" Bland föreläsningarna kan man välja "apors beteende i förhållande till kolonialismen" och "maskulina element i köttätande och hamburgerreklam". Allt enligt Nya Wermlandstidningen fredag 24:e augusti 2007.
Tja, finns det så mycket mer att tillägga!?
Tja, finns det så mycket mer att tillägga!?
FREDAG; 24:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Arbetsveckan är slut!
Nu har första skolveckan gått till ände och det är helg. Det är så roligt att få träffa barnen igen och hinna prata med alla. Det blir lite nu och då men var och en har något att berätta. Jag håller på att introducera datorarbete nu i klassen och det ska bli spännande att följa. Det blir inte spel men skrivande förstås. Datorn hos oss är en avancerad skrivmaskin, så småningom med bilder till. Men inte än. Och till pausgympan som vi har varje dag har vi lagt ett avslutningsmoment med disco. Också uppskattat. Längre förmiddagsrast är också bra. Och vi har fått en duktig bildlärare till oss.
TORSDAG 23:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Oskar tax är söt!
Det är nästan omöjligt att fånga honom på bild framifrån. Han hatar det och det är nästan hopplöst att hinna med digitalkameran som har lite fördröjning. Han är söt i alla fall. Först var vi hos svärmor med lite svamp, sedan gick vi en långpromenad medan gubben var på ett mastodontmöte i byggnadsnämnden. Det byggs mycket i kommunen och sedan man slog samman den med miljö och hälsa så blir det långa sittningar. Efter att ha fått i den hemvändande mannen lite mat, så for vi på älgsafari. Vi såg inte en enda men tittade in hos U och H på Önnebyn och landade en stund hos A och U i Hol.
Hällristning?
Långpromenad med taxen igår torsdag. Så här blev skuggan min. Proportionerna påminner om hällristningar. Varför gjorde de så långa ben på sina figurer? Visste de inte hur kroppar såg ut? Eller har deras bilder något samband med skuggorna? Trodde de att människans skugga var magisk så som man föreställer sig i vissa naturreligioner?
Taxen skiter alltså i både skuggor och hällristningar och är mest sur för att han måste gå i koppel och inte genast får ge sig iväg efter intressanta spår.
Rundvandring i trädgården!
Nu blir det en rundvandring i trädgården. De läsare som inte gillar blommor o så kan sluta kolla här och ta fram någon annan blogg!
Det är ingen ordning i min trädgård! Och varför skulle det vara det när det inte är någon ordning på mig. Här blir det som det blir och det sår sig själv och hamnar lite här och där och sedan har jag inte hjärta att ta bort.
Här är i alla fall en av de två krukor som jag planterat ute vid vägen. De står alltså på var sin sida uppfarten till parkeringen utanför huset. Det är aster och någon blå blomma (?) och margeriter. Fick jag lov att plantera här när penseerna möglade bort i regnet.
Jaha, och varför blev den här bilden så suddig nu då, det var den inte förut. Sådana här krukor står på var sin sida om ingången till huset. Det är också en nödlösning efter avlivade penseer; röda pelargoner och gula bollkryss. Gula bollkryss måste man kasta sig över hos vår blomsterhandlare, de tar fort slut.
De här är favoriter; kejsarkronor tror jag att de heter. De strävar och blommar högt och stiligt med mättad färg. Bakom finns gullriset men det blommar inte än utan blir mer en grön bakgrund än.
Klematisen slingrar sig i tujan invid väggen på framsidan huset. jag försökte ta bort den en gång för den var nog felplacerad där inne i buskaget, men den envisas med att överleva. De gillar visst att han det skuggigt runt roten och det blir det garanterat här. Den blommar länge och med lysande lila blommor. Det är den vanligaste tåliga sorten: Jackmanii väl?
Det här är en annan favorit. Ser ut som kärleksört men i miniformat. Vet inte längre vad den heter men den blommar fint, före den stora riktiga kärleksörten. Till vänster där uppe skymtar lite kamtjatkafetblad tror jag. Det är väl den röda som heter kaukasisk fetblad. Asch, jag blandar ihop dem.
Penseerna invid väggen har klarat sig frän värsta möglet. De har nog stått lite torrare. Tillsammans med dem finns lite pelargon och margueriter förstås. Det är två krukor som ska skymma den här fula hörnan vid trappen upp till husdörren.
Den här ser inte mycket ut för världen men den är egentligen jättefin och står här tillsammans med minikärleksörten. De passar så bra ihop. Den här heter nåt på rosenspira om jag minns rätt, eller rosenstav. Skulle gärna ha fler såna.
Ölandstoken känner jag mig besläktad med. Den är det heller ingen ordning med. Den blommar lite nu och då under sommaren, liksom när lusten och andan faller på. Just nu har den fått ett ryck igen.
Till sist en gammal vän som jag haft ute på bloggen förut, den vildvuxna granen. Jag gillar verkligen granar, speciellt granar som fått växa fritt och fått mycket grenverk, vargar. De är värdelösa ur skogsburkssynpunkt men snygga och formfulländade. Här har jag en självplanterad självsvåldig typ i rabatten. Jag borde ta bort den och har en dust med förnuftet varje odlingssäsong i ärendet. Men jag har inte hjärta att kapa den trots att den kväver annat runt sig. Framför här står lite gullris som börjat blomma. Det är annars ett ogräs här i Värmland, men det duger i min trädgård.
Gullris och kejsarkronor kan bli blombuketter som här första dagarna i mitt klassrum. Vi behöver lite blomfägring så här i starten.
Vackert väder glädjer!
Det är bara sååååå fint ute! Och nu sitter jag på altanen och bloggar. Dt går bra med trådlöst, en revolution. Har nyss tillbringat en timma med att rätta matteböcker. Den mest meningslösa sysselsättning jag vet. Om jag bara hade kunnat fortsätta med boklös praktisk / laborativ matte så hade jag inte behövt göra det. Då hade jag istället roat mig med att iordningsställa nya mattespel och mattelab för mina elever. Meningsfullt! Asch det var inte matte jag skulle skriva om, det var att man blir glad av vackert väder och äntligen lyser solen.
ONSDAG 22:a augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Köpa elektrisk luskam ska jag!
Jag har inte fått vanlig lus även om den tycks vara ett frekvent husdjur numera. Det är älglusen. I kväll när jag varit ute ett par timma i skogen så blev det attacker av älglus, flygmyror och mygg. Om man tar med en elektrisk lusdödarkam och en liten fläkt (Biltema)så kanske man slipper eländet? Vore värt ett försök i alla fall. Fästingar såg jag inga idag. Inte på mig åtminstone. Men man duschar gärna och ordentligt efter såna här marscher. Jag hade två älglus i håret vid hemkomsten. De trivs bakom öronen. Bara de inte går in där!!! Usch!
Blomma i trädgård heter vad?
Här är den lysande röda blomman som jag köpte idag. Den är så vacker, jag försöker köpa minst en varje år. Den blommar långt fram på hösten. Blomman är stor och blommar verkligen med en mättad färg. Jag har haft lysande orange också. Förutom att blomman är fin så gillar jag bladverket. Men vad den heter har jag glömt bort!
Taxpromenad!
Så här ser han ut i skogen, min ljungkrokodil Oskar. Han har pejl på sig förstås så jag vet var han håller hus.
Han letade ivrigt och energiskt efter intressanta spår. Det var en stunds väckande här och där. Men till slut fastnade han nedanför en lite bergvägg. Han gick runt där och gläfste. Vid ett par tillfällen försökte han ta sig upp på berget men rutschade ner igen. Roland kom o lyssnade till slut efter någon timme. Han tror att det kan ha varit hare som han skällde på. Det var motion i alla fall för oss båda och jaktlusten är det inget fel på.
Vi gick hit upp, Sönnare Murstenstjärn. Det är ett litet tjärn inne skogen där en skogbilväg tar slut med en vändplan. Det finns vackrare platser här men det är ett bra ställe att släppa hund på. Jag satt någon timme bara stilla och väntade på Oskar och lyssnade till fåglar o andra ljud. När man sitter så stilla o tyst så kan man ofta få se djur. Nu blev det bara en tjäder som flög upp alldeles intill mig. De trycker till sista sekunden så man får nästan hjärtslag när de flyger upp. Vi har mycket skogsfågel här.
<Ljungen blommar för fullt, men den ser ovanligt mager och tanig ut. Den är dessutom väldigt blå, inte lila.
På ena sidan vägen som jag gick på har myrorna gjort en autostrada. Det är en veritabel myrväg med massor av myror som springer i båda riktningarna. Undrar varför de gör det? Några bär på döda insekter, andra bär på döda myror, men de flesta tycks bara spring. De är väldigt väldisciplinerade och går bara i myrvägen, inte bredvid. Om man sitter nära vägen så kan man höra dem!! Det liksom prasselrasslar när så många myror rör sig på en gång.
Myrvägen går här på högra sidan av vägen. Man kan se att vägen är utsliten där. Det växer ingen mossa eller gräs , det är bara stenar kvar. Växtligheten måste ha slitits bort av alla små myrfötter som oavbrutet trampar här. Frestas lite att följa myrvägen i båda riktningarna för att se vad det är de går emellan. Om de flyttar sin stack? Om de har utbyte med en annan stack? Ett sorts myrornas handelsutbyte. Jag undrar ju vad som får dem att gå alla på ett ställe. Och varför släpar de på sina döda kompisar? Begraver de dem eller bara äter upp dem?
Planerar 90-årsdag!
Nej inte min egen. Den är ännu så länge avlägsen, känns det som i alla fall.
Vi planerar modrens nu den 20 september. Vi ska fira henne på lördagen därefter. Jag har pratat igenom med henne hur hon vill ha det själv. Eftersom hon fort blir trött så får hon avgöra hur det ska bli. Och så här blir det nu.
Vi äter tillsammans här på lördag den 22:a september mitt på dagen när hon är som piggast och tar maten via catering. Det finns en äldre dam och hennes dotter här som är mycket duktiga på att laga vanlig gammaldags festmat med kött, potatis och sås, så som mor vill ha det. Det blir också en god efterrrätt till, hellre än förrätt. Sedan vill mor att vi skjutsar henne hem till sig så hon får vila en stund. Därefter dricker vi kaffe hos henne och det vill hon bjuda på fast vi tar tårtan med på beställningen.
Hon vill inte ha presenter utan menar att detta är present nog om vi kommer och ordnar detta. Det blir inte så många; Stockholmssonen med flickvän, vi två¨, min bror och flickvän, deras dotter, man och två barn och eventuellt Rolands mamma.
Detta var det bästa sättet att ordna det på tror jag. Någon som kommer på något annat klokt? Jag ordnar inte 90-årskalas så ofta. Vet inte vad man ska tänka på. Annars är det ofta fest med mer jämnåriga.
Vi planerar modrens nu den 20 september. Vi ska fira henne på lördagen därefter. Jag har pratat igenom med henne hur hon vill ha det själv. Eftersom hon fort blir trött så får hon avgöra hur det ska bli. Och så här blir det nu.
Vi äter tillsammans här på lördag den 22:a september mitt på dagen när hon är som piggast och tar maten via catering. Det finns en äldre dam och hennes dotter här som är mycket duktiga på att laga vanlig gammaldags festmat med kött, potatis och sås, så som mor vill ha det. Det blir också en god efterrrätt till, hellre än förrätt. Sedan vill mor att vi skjutsar henne hem till sig så hon får vila en stund. Därefter dricker vi kaffe hos henne och det vill hon bjuda på fast vi tar tårtan med på beställningen.
Hon vill inte ha presenter utan menar att detta är present nog om vi kommer och ordnar detta. Det blir inte så många; Stockholmssonen med flickvän, vi två¨, min bror och flickvän, deras dotter, man och två barn och eventuellt Rolands mamma.
Detta var det bästa sättet att ordna det på tror jag. Någon som kommer på något annat klokt? Jag ordnar inte 90-årskalas så ofta. Vet inte vad man ska tänka på. Annars är det ofta fest med mer jämnåriga.
Nytt bloggliv!
Idag är alltså premiär på utebloggande. Efter routerinstallation och ADSL så kan jag nu sitta trådlöst ute och blogga. Sitter nu på altanen i den nedgående solens sken och hör fåglarna kvittra runt omkring i de stora träden. En ekorre flänger opp och ner och slänger med svansen. Den har varit här av och till hela sommaren. Det är alldeles stilla, ingen vind inget väsen någonstans. Rolands bror åker just nu förbi med någon av de hästar han äger / tränar. Kanske var det Cyrac som vi vann en slant på i helgens trav. Jag känner inte igen dem, men de är fina att se på och fölungen ser ut att växa. Gubben är på utflykt till Brunskog med vännen B. och kommer hem om någon timme. Innan dess ska jag ta med mig Oskar, min tax, och släppa honom första gången i år. Pejlen ligger här bredvid mig. Den måste han ha på sig så jag vet vart han tar vägen om han skulle försvinna eller råka ut för något. Idag är andra hundsläppsdagen för säsongen men första för Oskar. Han fick gå i koppel igår.
Gå 11 kilmeter enkel väg till skolan!
Jag måste bara skriva om det, de 11 kilometrarna hemifrån och till skolan som måste gås, varje dag fram och tillbaka. Jag är inne och läser hos Rut O (länk här bredvid) som växte upp i skogen i västra Värmland och som också gick kilometervis varje dag till sin skola när hon var liten.
Det jag måste berätta om fick jag höra när vi var på jubileum på jaktvårdsområdet i Åsebyn i helgen. Deras slakthus ligger på ett ställe uppåt Tvängen (om jag förstått rätt) som heter Vråa. Där bodde Johannes och hans fru Signe. De hade 6 barn tror jag men bara en pojke. Det fanns inte väg till Vråa utan man måste gå på stigar genom skogen i 9 kilometer för att komma dit. Det betyder att barnen gick de 9 kilometrarna varje dag hela året plus 2 kilometer på vägen fram till skolan i Åsebyfors. Det måste ha blivit fysiskt starka barn av detta. Man kan väl tänka sig att de hade sällskap av varandra och inte behövde gå ensamma.
Modren Signe fick alltså gå till affären också för att göra inköp och det sades att hon sammanlagt bar hem 40 kilo mjöl varje vecka. Signe och Johannes var inte gifta.
Prästen som fanns i Silleruds församling då på 40- 50-talet hette F. och han var väldigt moralisk. Han tyckte det var galet att Signe och Johannes skulle leva ihop utan äktenskap, så han började en vandring upp till Vråa för att starta en övertalning. På vägen mötte han en man och frågade lite högtidligt om det var bekant huvuvida Johannes var hemma. Han fick till svar att Johannes var inte hemma, det visste mannen bestämt. Prästen konstaterade att då var det väl ingen idé att han fortsatte utan vände om och slog följe med mannen ner till bygden igen. Där skiljdes de åt och det dröjde flera år innan prästen fick veta att det var Johannes han hade mött, en Johannes som varit alldeles sanningsenlig. Det sades också att prästen efter den betan inte gjorde några övertalningsförsök till giftermål i Vråa.
Det jag måste berätta om fick jag höra när vi var på jubileum på jaktvårdsområdet i Åsebyn i helgen. Deras slakthus ligger på ett ställe uppåt Tvängen (om jag förstått rätt) som heter Vråa. Där bodde Johannes och hans fru Signe. De hade 6 barn tror jag men bara en pojke. Det fanns inte väg till Vråa utan man måste gå på stigar genom skogen i 9 kilometer för att komma dit. Det betyder att barnen gick de 9 kilometrarna varje dag hela året plus 2 kilometer på vägen fram till skolan i Åsebyfors. Det måste ha blivit fysiskt starka barn av detta. Man kan väl tänka sig att de hade sällskap av varandra och inte behövde gå ensamma.
Modren Signe fick alltså gå till affären också för att göra inköp och det sades att hon sammanlagt bar hem 40 kilo mjöl varje vecka. Signe och Johannes var inte gifta.
Prästen som fanns i Silleruds församling då på 40- 50-talet hette F. och han var väldigt moralisk. Han tyckte det var galet att Signe och Johannes skulle leva ihop utan äktenskap, så han började en vandring upp till Vråa för att starta en övertalning. På vägen mötte han en man och frågade lite högtidligt om det var bekant huvuvida Johannes var hemma. Han fick till svar att Johannes var inte hemma, det visste mannen bestämt. Prästen konstaterade att då var det väl ingen idé att han fortsatte utan vände om och slog följe med mannen ner till bygden igen. Där skiljdes de åt och det dröjde flera år innan prästen fick veta att det var Johannes han hade mött, en Johannes som varit alldeles sanningsenlig. Det sades också att prästen efter den betan inte gjorde några övertalningsförsök till giftermål i Vråa.
Första skoldagen för barnen!
Idag kommer eleverna till skolan och det är deras första skoldag detta läsår. Förra året så hade vi en festlighet den dagen. Vi tänkte att varför ska man bara fira examen = att läsåret slutar. Borde man inte också fira att ett läsår börjar. Då hade vi ett gigantiskt ballonguppsläpp. Det var rätt festligt se hundratals ballonger flyga iväg. Men det ska bli olika varje år tror jag. Så i år ska det bli vågen i den nya sporthallen som invigs snart. Det kan också bli bra.
TISDAG 21:a augusti 2007
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Hundsläppdag! Äntligen!
Jag lyckades även idag hålla arbetstiden! Är riktigt stolt över mig själv, kanske går att lära gamla hundar sitta. Sen for jag upp till växtförsäljningen och köpte en fin blomma. Ska ta kort på den och lägga ut. Jag brukar köpa en sådan varje år, helt en intensivt röd. Planerade den i kruka ut och rev bort penséerna. De brukar vara fina länge men har alltså bara tynat i år och fått mjöldagg eller nåt slags mögel, så idag var det dags att ta bort dem. Planterade också ett par bollkryss, gula. De är så tacksamma.
Frampå kvällen kom L och T, far o son, och hjälpte oss med att få den bärbara datorn också uppkopplad mot routern och ADSL så nu behövs ingen telefonkabel till den heller. Det är suveränt bra. Sen försökte vi få ordning på emailen. Men jag har som vanligt sabbat nåt. Det var nåt lösenord till Mina sidor som fattas och det måste man vänta på ett par veckor eller så. Jag har säkert fått förut och missat att spara eller så.
D och G var här i min frysbox och hämtade kött som de har fått förvara här pga platsbrist i sin. De ska kanske förbereda någon mat till fredag kväll. Då är vi bjudna dit på mat och tillbyggnadsplanfunderingar. Han vill bygga till huset med riktig toalett och avlopp och ett rum till.
Sedan kom en bil med tyska gäster från Camp Grinsby med en flaska rödvin till Roland som tack för att han drog upp dem ur diket häromkvällen när de drattat dit på älgsafari.
Till slut gick vi på en långpromenad i skogen och släppte Leta först. Sedan kopplade vi henne och släppte Jazz. Taxen höll vi kopplad hela tiden. Idag är första hundsläppdagen. Transportsträckan är slut. Varmt och skönt var det hela dagen. A och U i Hol gick med. De var här med två flaskor vin eftersom Roland hjälpt dem med vattenledningen idag hela dagen. En grävmaskin har grävt in en ny vattenledning till deras hus.
Och imorgon kommer äntligen barnen i min klass till skolan!
MÅNDAG 20:e augusti 2007
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Idag var en riktig skitdag!
Trött i morse, efter att ha vänt på dygnet ett tag. Vimsigt på skolan med mycket hit och dit när vi nu äntligen kunde ta tag i planering för läsårsstart på allvar. Det gäller bara att överleva tills eleverna kommer i övermorgon. Men jag lyckades med ambitionen att hålla arbetstiden i alla fall. Ska inte börja med att jobba orimligt långa dagar utan försöka etablera bättre arbetsvanor så här på ålderns höst så att orken räcker fram till pensionen.
Gubben åt jag middag med på travmuseet men nu i kväll är han på möte i Västra Fågelvik så jag får pyssla själv med det som försummats under helgen; tvätt, strykning och sånt. Började med att besöka modren och prata bort en stund över bilderna som jag drog ut till henne från vårt besök i mitt barndomshem tidigare i sommar i samband med bilköpet. Det är alltid uppskattat med ett litet kort besök så där, för långt blir för jobbigt.
Efter en liten dykning i bloggträsket så ska jag ta tag i de hushållsnära tjänsterna.
Gubben åt jag middag med på travmuseet men nu i kväll är han på möte i Västra Fågelvik så jag får pyssla själv med det som försummats under helgen; tvätt, strykning och sånt. Började med att besöka modren och prata bort en stund över bilderna som jag drog ut till henne från vårt besök i mitt barndomshem tidigare i sommar i samband med bilköpet. Det är alltid uppskattat med ett litet kort besök så där, för långt blir för jobbigt.
Efter en liten dykning i bloggträsket så ska jag ta tag i de hushållsnära tjänsterna.
SÖNDAG 19:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Johanna St Michael och travfilmen på tv2 igår söndag!
Söndagen som började med konfirmationsträff, fortsatte med trav, avslutades som sagt med att vi och de tyska vännerna D och G tittade på Johannas film om travet i Årjäng, ja, om trav i största allmänhet.
Jag var förberedd på att skriva några pliktskyldigt snälla rader om filmen, men det gör jag inte. Inte pliktskyldigt alltså!. För den var så himla bra som dokumentär om travsporten, så jag behöver inte hyckla alls.
Det var en suverän spegel av hur det är att hålla på med trav. Hur olika förutsättningarna kan vara, vilkt slit det är för alla de som kämpar med hästar som inte lyckas. Det finns ändå alltid ett hopp om att någon gång få fram en kanonhäst. I filmen fanns också fängslande personporträtt av människor som sysslar med detta. Och Johanna har lyckats med något som är svårt; att få dem att berätta om sina drömmar och förhoppningar och om vardagens vedermödor. Och det kom från hjärtat det var inga upprepade floskler. Bilderna var väldigt fina, och kameran utnyttjades verkligen på ett spännande sätt. Dessutom var ljudsättningen bra cch väldigt genomarbetad. Jag är jätteimponerad Johanna och kan bara önska all lycka till i fortsättningen! Det ser helt klart ut som om detta är något Du ska syssla med framöver.
Jag var förberedd på att skriva några pliktskyldigt snälla rader om filmen, men det gör jag inte. Inte pliktskyldigt alltså!. För den var så himla bra som dokumentär om travsporten, så jag behöver inte hyckla alls.
Det var en suverän spegel av hur det är att hålla på med trav. Hur olika förutsättningarna kan vara, vilkt slit det är för alla de som kämpar med hästar som inte lyckas. Det finns ändå alltid ett hopp om att någon gång få fram en kanonhäst. I filmen fanns också fängslande personporträtt av människor som sysslar med detta. Och Johanna har lyckats med något som är svårt; att få dem att berätta om sina drömmar och förhoppningar och om vardagens vedermödor. Och det kom från hjärtat det var inga upprepade floskler. Bilderna var väldigt fina, och kameran utnyttjades verkligen på ett spännande sätt. Dessutom var ljudsättningen bra cch väldigt genomarbetad. Jag är jätteimponerad Johanna och kan bara önska all lycka till i fortsättningen! Det ser helt klart ut som om detta är något Du ska syssla med framöver.
Cyrac på travet!
Gubben har en bror som har sysslat med trav som amatör i alla år. (Alla i hans släkt sysslar med trav - nästan!) Nu skrällde det lite på söndagens trav med Cyrac och han vann med 28 i odds på vinnarplats. Vi som solidariskt spelar lite på alla släktingar i sulkyn lyckades därmed kamma hem nästan tretusen på en satsad hundring. Och sen undrar man alltid efteråt varför man inte satsade mer! Men spelandet gör vi bara för att det är kul egentligen och det får inte bli några summor. Det var i alla fall roligt att G. fick vinna den här gången! Vi gratulerar! Sen fick vi god mat i restaurangen. Ägarinnan till restaurangen, I. , är delägare i hästen och blev jätteglad. Hon o hennes man ska tyvärr inte driva travrestaurangen vidare sen när de övertar i det nya hotellet som byggs nu i Årjäng.
Konfirmationsträff Silleruds kyrka
Det var konfirmationsträff i Sillerudskyrka för de som 30-40-50-årsjubilerar sin konfirmation.
Det var tyvärr väldigt få som var i gubbens årgång, dvs de 30-årsjubilerande. Men det var ändå en stunds trevlig samvaro i Sockenstugan efteråt och det fick stötas och blötas en stund vart de frånvarande tagit vägen.
LÖRDAG 18:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Johanna Ewalds film imorgon söndag kl 20.00 Tv2 om trav i Årjäng! Se den!
Ja ja, jag vet att hon heter Johanna St Michael, men för mig är hon alltid Johanna Ewald. Jag har haft henne i skolan alltså, bara det. Får väl bli dagens ´Lassie. Hennes mamma var min närmaste kollega i 10 år.
Johanna försvann snabbt ut i världen och gjorde en karriär som fotomodell och reklamfilmmodell med hela världen som arbetsfält. Så småningom blev det giftermål med amerikansk (tror jag) man och liten son och filmgörande från bakom kameran.
Den här filmen är gjord i Årjäng med omnejd och handlar om travsporten här. Den porträtterar några travprofiler i vårt hästgalna samhälle. Var tionde invånare i Årjäng är en häst, det finns 1000 stycken alltså. Årjängs travbana var en av de första i Sverige och det sägs att här stod travsportens vagga. Det började med att det gick åt massor av nordsvenska hästar i skogsbruket för länge sedan här i Värmland. Så tog man sig för att börja kapptävla med dem under vintern på isarna. Det var lätt att ploga banor. Sedan byggdes Årjängs travbana som är en av de vackraste i Sverige, med bergknallar runt om att sitta på. Och en trevlig restaurang att äta i. Vilket vi för övrigt ska göra i morgon då det är travtävlingar. Det är ingen slump att Johannas film handlar om hästar. Hon var en typisk hästtjej när hon växte upp och red oföväget både barbacka och med sadel.
Kul att svt köpt in hennes film så att vi får se den nu!
Johanna försvann snabbt ut i världen och gjorde en karriär som fotomodell och reklamfilmmodell med hela världen som arbetsfält. Så småningom blev det giftermål med amerikansk (tror jag) man och liten son och filmgörande från bakom kameran.
Den här filmen är gjord i Årjäng med omnejd och handlar om travsporten här. Den porträtterar några travprofiler i vårt hästgalna samhälle. Var tionde invånare i Årjäng är en häst, det finns 1000 stycken alltså. Årjängs travbana var en av de första i Sverige och det sägs att här stod travsportens vagga. Det började med att det gick åt massor av nordsvenska hästar i skogsbruket för länge sedan här i Värmland. Så tog man sig för att börja kapptävla med dem under vintern på isarna. Det var lätt att ploga banor. Sedan byggdes Årjängs travbana som är en av de vackraste i Sverige, med bergknallar runt om att sitta på. Och en trevlig restaurang att äta i. Vilket vi för övrigt ska göra i morgon då det är travtävlingar. Det är ingen slump att Johannas film handlar om hästar. Hon var en typisk hästtjej när hon växte upp och red oföväget både barbacka och med sadel.
Kul att svt köpt in hennes film så att vi får se den nu!
Åsebyfors vvo 50årsjubileum!
Vi var på Åsebyfors v v o 50årsjubileum på travmuseet i Årjäng. Det var väldigt roligt. För den som inte jagar så kan jag tala om att v v o betyder viltvårdsområde och Åsebyfors ligger mellan oss och Årjäng efter E18. Man hade gjort i ordning ett pampigt firande som startade med visning av jättegamla bilder från älgjakten för länge sedan. Man berättade om gamla profiler som de flesta kom ihåg. Sedan kom ihopklippta filmsekvenser, också¨mest från älgjakt. Den sista delen var mer humoristisk film med klipp från jaktlaget. Efter filmen åt vi alla en helt suverän buffé med allt som tänkas kan.
I samband med maten var det utdelning av diplom till speciellt förtjänta. T här som vid något tillfälle gjort djupdykningar i någon bäck fick en mätkäpp att använda nästa gång. Någon fick karta över ett bestämt område och en kompass eftersom han drivit samma sträcka tre gånger vid en älgjakt. A. fick diplom för tysthet på pass och en väckarklocka (han hittades sovande).
Ordföranden fick diplom för trohet på pass. Han vill bara ha det här älgpasset och fick för säkerhets skull redan det lottnumret för att vara garanterad.
Kvällen bjöd på ett fint tidsdokument när det gäller inte bara byns jakt utan jakt överhuvudtaget i Sverige. Vi hade kul.
Precis när vi brutit upp och var på väg hem så ringde fiskegästerna som var på väg till Brogärdet och det var dags igen för gubben att installera, skriva ut fiskekort, instruera, tjat om flytväst osv.
Imorgon ska jag gå med gubben på konfirmationsträff i kyrkan.
Modeblogg för kärringar!
När man är trött så slår det fort över va?
Här slår det över nu och min väldigt seriösa och allvarsamma blogg blir en fnissig modeblogg. För kärringar då för säkerhets skull. Men jag ska försöka göra som alla de riktiga modebloggarna gör. Jag tror att de tar kort på sig själva så här i spegeln. Fast jag kunde ha röjt lite runt om förstås. Det ska nog se mer ateljélikt ut!? Och valt en spegel som inte halshugger mig. Får nog träna på det här!
Sen tror jag att de kollar på kläderna vilket märke det är och vad de heter och kostar.
Så håll i Er nu här kommer det!
Kvällens outfit:
Svarta bomullsbyxor Vero Moda Asta modell 2, inköpta på rea igår på Börsen i Årjäng 75 kr
Svart tunn silkig bomullspolo ingen aning, gammal, lappen bortklippt.
Utanpå polon ett slags jättetajt urringat trikåstycke med halvlånga ärmar (herregud ett sånt plagg kallas förstås nåt som jag inte vet!?) Vero Moda Sony 3/4 top inköpt på rea igår, också på Börsen i Årjäng, 15 kr (ja faktiskt. Det var 70 % på reapriset).
Svart skinnjacka lätt figursydd inköpt på Joy Mariebergs köpcenter i Örebro i somras på rea 600 kr. Den heter inget.
Svart plasthjärta med vita små prickar på present från Rolands systerdotter för länge sedan.
Här syns för övrigt min himla dåliga kamera också! Akta Er för att köpa en sån! En Minolta mju 700.
Kom nu inte och säg att jag inte har ansträngt mig i sommar när det gäller akilleshälen klädförråd!
Krångelvecka hemma!
Det finns dagar som man helst skulle vilja slippa, backa och stryka! Den här veckan har haft såna dagar! Det har varit krångligt; ett evigt ringande och fixande hit och dit:
* Havererad båtmotor med allt praktiskt arbete och allt papperskrångel med det
* Elleverantörserbjudanden i kors och krok per telefon
* Lurendrejerier när det gäller mobiltelefonabonnemang
Det där med elleverantör är knepigt. Vi har ett ganska dyrt avtal, det vet jag. Men jag orkar inte hålla på och krångla och byta vartefter det kommer nya erbjudanden och plötsliga kampanjer. Nu var det flera som gjort avtal med föreningar som vi är med i och som ringde och ville att vi skulle ta deras alldeles fantastiska avtal. Jag får som alltid dåligt samvete för att jag inte tar itu med det här och sätter mig ner, ringer runt och tar in alternativ, jämför och fattar ett rationellt beslut byggt på saklig grund, inte på om försäljaren låter trevlig. Nu gjorde jag ett halvdant försök och kunde åtminstone konstatera (som vanligt )att det mesta går ändå inte att påverka eftersom det är nätkostnader och skatter. Det får vara som det är så länge. Jag lägger ner projektet tills vidare och återkommer senare.
Lurendrejerierna med Telenors mobiltelefonabonnemangseerbjudanden ska jag återkomma till lite mer samlat.
* Havererad båtmotor med allt praktiskt arbete och allt papperskrångel med det
* Elleverantörserbjudanden i kors och krok per telefon
* Lurendrejerier när det gäller mobiltelefonabonnemang
Det där med elleverantör är knepigt. Vi har ett ganska dyrt avtal, det vet jag. Men jag orkar inte hålla på och krångla och byta vartefter det kommer nya erbjudanden och plötsliga kampanjer. Nu var det flera som gjort avtal med föreningar som vi är med i och som ringde och ville att vi skulle ta deras alldeles fantastiska avtal. Jag får som alltid dåligt samvete för att jag inte tar itu med det här och sätter mig ner, ringer runt och tar in alternativ, jämför och fattar ett rationellt beslut byggt på saklig grund, inte på om försäljaren låter trevlig. Nu gjorde jag ett halvdant försök och kunde åtminstone konstatera (som vanligt )att det mesta går ändå inte att påverka eftersom det är nätkostnader och skatter. Det får vara som det är så länge. Jag lägger ner projektet tills vidare och återkommer senare.
Lurendrejerierna med Telenors mobiltelefonabonnemangseerbjudanden ska jag återkomma till lite mer samlat.
Krångelvecka jobbet!
I lärarjobb är den här veckan alltid krånglig, innan skolan startar på riktigt. Det är olika förberedelser, det är lite nervöst och spänt. Några får nya klasser, nya elever, kanske nya klassrum, ofta nya kollegor. Det är få jobb som kräver så stor flexiblitet av sina utövare som lärarjobb. Det är en hög genomströmning av människor runt oss; både när det gäller elever och lärarkollegor - det är som att börja på ett nytt jobb varje läsår.
Det ligger alltid mycket fortbildning för oss i skolstarten. Det är beslutat uppifrån, centralt i riket i demokratisk ordning, med gedigna förhandlingar antar jag. Det är bara det att det som alltid finns risker när en nivå beslutar och en annan nivå förävntas betala. Det finns alltså sällan pengar i kommunerna att göra all den här fortbildningen till dagar med högsta kvaltiet. En del är värdefullt och bra, annat är mer utfyllnad för att uppfylla kvoten och för att tillfredsställa de här något löst hängande prioriteringarna som plötsligt brinner till som bloss i vår verksamhet.
De som genomför de här dagarna har en något otacksam uppgift även om ambitionerna är höga och viljan god. För de tvingas tala inför lärare som ännu inte har fått tid att planera för skolstarten. Klassrummen står på ände, lappar hem är inte skrivna, beställt materiel är inte upppackat, grovplaneringen för året återstår, planering för de första dagarna ska göras, samtal med nya kollegor står på tur, arbetslagets fördelning av resurser väntar, eget schema och klassens schema ska plitas ner osv. Det betyder att de flestas tankar är svårsamlade och kanske inte varje sekund närvarande. Ett antal lärare har också tvingats byta klassrum, allt ligger nerpackat och möbler är på vandring. Eftersom vi har så trångt så är flyttningar vanliga. Det är alltså krångliga dagar och stressnivån är hög hos de flesta.
Men det är rasande roligt att träffa kollegor efter ett långt sommarlov. Stämningen blir lätt stimmig med mycket skratt och stoj i galjhumoristisk anda. Och på måndag - tisdag får vi äntligen ta itu med det varav hjärtat är fullt; planering inför läsåret. Och på onsdag kommer så till slut barnen och livet återvänder igen.
Det ligger alltid mycket fortbildning för oss i skolstarten. Det är beslutat uppifrån, centralt i riket i demokratisk ordning, med gedigna förhandlingar antar jag. Det är bara det att det som alltid finns risker när en nivå beslutar och en annan nivå förävntas betala. Det finns alltså sällan pengar i kommunerna att göra all den här fortbildningen till dagar med högsta kvaltiet. En del är värdefullt och bra, annat är mer utfyllnad för att uppfylla kvoten och för att tillfredsställa de här något löst hängande prioriteringarna som plötsligt brinner till som bloss i vår verksamhet.
De som genomför de här dagarna har en något otacksam uppgift även om ambitionerna är höga och viljan god. För de tvingas tala inför lärare som ännu inte har fått tid att planera för skolstarten. Klassrummen står på ände, lappar hem är inte skrivna, beställt materiel är inte upppackat, grovplaneringen för året återstår, planering för de första dagarna ska göras, samtal med nya kollegor står på tur, arbetslagets fördelning av resurser väntar, eget schema och klassens schema ska plitas ner osv. Det betyder att de flestas tankar är svårsamlade och kanske inte varje sekund närvarande. Ett antal lärare har också tvingats byta klassrum, allt ligger nerpackat och möbler är på vandring. Eftersom vi har så trångt så är flyttningar vanliga. Det är alltså krångliga dagar och stressnivån är hög hos de flesta.
Men det är rasande roligt att träffa kollegor efter ett långt sommarlov. Stämningen blir lätt stimmig med mycket skratt och stoj i galjhumoristisk anda. Och på måndag - tisdag får vi äntligen ta itu med det varav hjärtat är fullt; planering inför läsåret. Och på onsdag kommer så till slut barnen och livet återvänder igen.
TRÖTT!
Första arbetsveckan på läsåret. Och jag är såååååå trött! Så totalt utamattad. Blev bjuden på mat av gubben idag. Han har haft hjälp av A i Hol att skriva och krångla om den trasiga båtmotorn idag och beställde mat hos Richard på affären som vi åt allihopa tillsammans. Gott att sitta hos goda vänner en stund där man inte behöver var trevlig eller pigg. Bara få vara trött och sliten utan extravaganta artigheter, men ändå tillsammans med någon som skojar lite och lyfter blicken. Allt ordnar sig till slut ändå på något vis.
Nu längtar jag bara efter att få träffa barnen igen, min klass. Det här är så frustrerande!
ONSDAG 15:e augusti 2007
Fast jag gillade det här med datum i alla fall. Jag kan ju nöja mig med att skriva det sist varje dags inlägg, då hamnar det först i läsordning. Testar det nu då.
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Imorgon börjar Pürschjakten!
Fast här finns nästan inga rådjur kvar. Den hårda vintern och lodjuren har gjort sitt. Men de som kan och vill gå ut får ha lycka till. För den oinvigde kan jag berätta att det handlar om jakt på enbart bockar och det är en smygjakt utan hund.
Sluta fjompa mig!
Nu kanjag sluta fjompa mig med att skriva dag och datum före och efter de inlägg som hör till en viss dag! Det är slut på sommarlovet och det blir inte så mycket bloggtid. Jag får vara glad om jag hinner uppdatera varje dag.
Läs om ärliga ord från barn!
Jag läser om ärliga ord från barn på Cissis blogg och skrattar! Jag rekommenderar ett besök där. Jag kan ju inte länka här men hon finns med bland mina länkar här bredvid.
Läser Camilla Läckbergs Isprinsessan
Man måste ju bara läsa Camilla Läckberg nu när hon har lyckats provocera machogänget runt Guillou! Om de här tuppiga herrarna känner sig så hotade att de måste gå ut och och angripa henne i media då är Camilla L "på allvar" att räkna med. Jag har inte läst henne förut tror jag, men nu har jag börjat med Isprinsessan.
Jag har inte läst färdigt än så jag kanske återkommer med mer synpunkter så småningom. Men hittills är det helt ok. Boken har hög spänningsfaktor och det är väldigt liten risk att man somnar mitt i läsningen så som jag alltid gör med exempelvis Ranelid. (Nu är det väl fult att jämföra så, Ranelid har väl aldrig gett sig ut för att vara deckarförfattare, utan ska visst ha andra kvaliteter. Men för att ta reda på det måste man hålla sig vaken åtminstone en hel bok och det har jag inte lyckats med).
Spänningen är alltså helt ok i Isprinsessan. Det är en bra intrig.
Språket är bra och dåligt. Bra är när hon gör dialoger som är huvudet på spiken när det gäller att återge småortsskvaller. Hon träffar också rätt när hennes personer använder ett "vanlig-folk-språk" fullt med klasstypiskt svulstigt bildspråk och målande liknelser. Men jag förmodar att både småortsskvallret och klasstypiska liknelser/bildspråk går Guillou förbi, för han har inte växt upp i en sån miljö. I hans värld är talspråket stringent och sparsmakat. Det betyder att de miljöer som Läckberg skildrar skulle han som författare aldrig kunna använda sig av och han förmår alltså inte inse att det är en skildring av en verklighet som Läckberg gör, inte en uppvisning i eget torftig språkhantering.
Dåligt är det förstås att det finns en del irriterande rena språkfel, bl.a. syftningsfel och felaktiga uttryck. Men man kan förlåta det eftersom boken har så många andra goda förtjänster och felen är inte så många att de stör läsningen nämnvärt.
Gubben skrattar när jag läser påhoppen i tidningen. Han är fast övertygad om att författare håller på så här och angriper varandra just för att höja upplagorna på de egna skrivna alstren. Och det är inte helt omöjligt förstås.
Jag har inte läst färdigt än så jag kanske återkommer med mer synpunkter så småningom. Men hittills är det helt ok. Boken har hög spänningsfaktor och det är väldigt liten risk att man somnar mitt i läsningen så som jag alltid gör med exempelvis Ranelid. (Nu är det väl fult att jämföra så, Ranelid har väl aldrig gett sig ut för att vara deckarförfattare, utan ska visst ha andra kvaliteter. Men för att ta reda på det måste man hålla sig vaken åtminstone en hel bok och det har jag inte lyckats med).
Spänningen är alltså helt ok i Isprinsessan. Det är en bra intrig.
Språket är bra och dåligt. Bra är när hon gör dialoger som är huvudet på spiken när det gäller att återge småortsskvaller. Hon träffar också rätt när hennes personer använder ett "vanlig-folk-språk" fullt med klasstypiskt svulstigt bildspråk och målande liknelser. Men jag förmodar att både småortsskvallret och klasstypiska liknelser/bildspråk går Guillou förbi, för han har inte växt upp i en sån miljö. I hans värld är talspråket stringent och sparsmakat. Det betyder att de miljöer som Läckberg skildrar skulle han som författare aldrig kunna använda sig av och han förmår alltså inte inse att det är en skildring av en verklighet som Läckberg gör, inte en uppvisning i eget torftig språkhantering.
Dåligt är det förstås att det finns en del irriterande rena språkfel, bl.a. syftningsfel och felaktiga uttryck. Men man kan förlåta det eftersom boken har så många andra goda förtjänster och felen är inte så många att de stör läsningen nämnvärt.
Gubben skrattar när jag läser påhoppen i tidningen. Han är fast övertygad om att författare håller på så här och angriper varandra just för att höja upplagorna på de egna skrivna alstren. Och det är inte helt omöjligt förstås.
TISDAG 14:e augusti 2007
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
.
.
,
.
MÅNDAG 13:e augusti 2007
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Regnar in på skolan igen!
Jag brukar ju ibland berätta om hur det regnar in på min skola. För säkerhets skull har jag hinkar i taket där det brukar vara som värst. Nu har det varit lugnt hos mig sedan senaste tätningen av taket, men på fritis mitt emot regnar det fortfarande in. Jag har tömt hinken några gånger i sommar när jag vattnat hos mig och de har själva tömt också. Nu hade det regnat så mycket att det kommit bredvid hinken.
Det har alltså regnat in hos oss sedan skolan var ny på 70-talet. Men det är inte bara i vår skolbyggnad. Det regnar in på syslöjden också i en annan byggnad. Och där är det också en tradition. Nu hade det varit riktigt bedrövligt i sommar. Det var stora torkade vattenflyn på golvet, ett bord var förstört och det hade regnat på symaskiner. Man vet inte hur det går med dem. Det måste göras i ordning där innan man kan ha undervisning.
Men vi håller på traditionerna hos oss, säga vad man vill!
Det har alltså regnat in hos oss sedan skolan var ny på 70-talet. Men det är inte bara i vår skolbyggnad. Det regnar in på syslöjden också i en annan byggnad. Och där är det också en tradition. Nu hade det varit riktigt bedrövligt i sommar. Det var stora torkade vattenflyn på golvet, ett bord var förstört och det hade regnat på symaskiner. Man vet inte hur det går med dem. Det måste göras i ordning där innan man kan ha undervisning.
Men vi håller på traditionerna hos oss, säga vad man vill!
Mer svamp!
Det här kommer ju att bli hopplöst! Vi gick en liten sväng i skogen med alla tre hundarna (i koppel förstås) och det går ju inte att gå för all svamp. När svampen väl finns där måste man liksom plocka. Det går inte att gå förbi dem. Så det där med att gå blir det inte så mycket av, det blir ju mest sitta o huka. Och de måste ha kommit väldigt snabbt de senaste två-tre dagarna. De är stora och fina och alldeles fräscha. Vi kom ju bara i stort sett runt huset.
Jag tycker om att ta svampen väldigt ren i skogen, det är ju roligare att vara kvar i skogen och göra ren den rätt så väl, än att sitta hemma och slita. Så här ser den ut orensad. Vi ´tog bara lite och stekte i kväll till smörgås. Resten får modren imorgon. Vi brukar försörja mor o svärmor.
Det är så roligt att lägga ut såna här bilder. Jag vet att vi i vänkretsen och bekantskapskretsen har verkliga svampfantaster och de ska nu frestas ordentligt. Titta nu och tänk på all svamp som finns kvar där ute, oplockad!! Det är bara att ta en tur hit!
När vi kommit hem så dök A och U i Hol upp med en kasse och kniv i handen. De hade också haft en del tur. Stannade på¨altanen och drack ett glas öl innan de gick hem igen.
Efter en sån här skogstur av det kvalmigare slaget (nästan 20 grader ute när vi gick) så är det fantastiskt skönt att duscha. Då föreställer jag mig att alla fästingar och tvestjärtar och myggor försvinner. Älgflugorna har inte kommit än tror jag. Och mygg har det i och för sig inte varit så mycket i år men idag kom en del inne i skogen där det inte blåser.
Polisen söker med hundar...
Man har fortfarande inte funnit den man som befaras drunknad i sjön Stora Bör för några veckor sedan. Polisen från Göteborg var där idag och sökte med specialtränade hundar men utan resultat.
Motorn gick till botten.....!
Alltså med fiskegäster så kan vad som helst hända! Imorse ringde det från ett av våra hus och någon lyckades på stapplande engelska förklara för Roland att hans bror var mitt ute i sjön och att han hade något krångel med motorn. Roland haffade A. i Hol som har en snabbare båt och de gav sig iväg ut på vår långsmala sjö. Efter en bra bit, mitt ute i sjön fick de se båten. I den stod en moloken ägare och höll i gashandtag utan motor. Det visade sig att han hade kört rakt på ett grund i full fart (10 hp) och motorna hade slagits av båten och gått direkt till botten!
Det lär enligt Roland ha sett mäkta komiskt ut med den ensamme båtfararen stående där med bara ett gashandtag i handen utan motor mitt ute i sjön!
Nu är de försedda med extrabåt och motorn är på reparation, en inte alldeles billig historia, förmodligen lika dyrt som en ny motor!
Vi är i alla fall mest glada för att inte föraren drunknade, han hade inte flytväst på sig och får sig nu en allvarlig förmaning.
Svamp i trädgården!
Det ser ut som om 2007 också blir ett bra svampår. Vi har till och med fått kantareller i trädgården. Det har vi aldrig haft förut!
MÅNDAG 13: augusti 2007
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Järnsjön
Så här vacker var Järnsjön igår. Jag har inte manipulerat bilden, det var alldeles blått i luften. Jag åker förbi här varje dag till jobbet. Den ligger efter E18 och är en märklig rund sjö bland våra annars avlånga sjöar. Den kan ju antingen vara resultatet av ett nedslag från någon rymdsten eller slutet på en gammal isälv.
SÖNDAG 12:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Monica Jonsson försvarar sina vänner Sturplansprofilerna!
Monica Jonsson, skönhetsredaktör, f.d. nattklubbschef inom Stureplansgruppen osv. går ut i en debattartikel i Expressen i fredags 10 augusti och försvarar s.k. Stureplansprofiler när det gäller anklagelserna mot dem för våldtäkt. Först blir jag arg över att en tidning trycker sånt här osakligt dravel, men sedan vid närmare eftertanke så kanske man ska tänka att det är bra att eländet kommer ut. Hennes åsikter är som varet i en gammal varböld, det måste ut innan läkningen kan börja.
Hon väljer att på klassiskt manér skylla på de tjejer som blir våldtagna:
"Målar man upp sig själv som tjejen som inte kan säga nej blir man också behandlad därefter"
- -Den nya lagstiftningen är tack och lov tydlig på den punkten. Det spelar ingen roll hur en kvinna klär sig, vid vilken tidpunkt på dygnet hon går med en man hem, vad hon har sagt förut, hur slampigt hon uppträder osv. Kvinnan har rätt att i alla lägen ångra sig och inte vilja ha sex. Det måste en man vara beredd på.
Monica skulle inte själv ha blivit våldtagen menar hon och antyder att hon kan konsten att i alla lägen var tydlig. De som blir våldtagna får alltså skylla sig själva eftersom de inte varit tillräckligt tydliga från början till slut.
- -Den nya lagstiftningen är klar här också, en kvinna behöver inte vara tydlig på annat sätt än att hon säger nej eller är försatt i hjälplöst tillstånd. Kvinnan får på alla andra sätt vara otydlig och signalera sex med både kläder och ord, det spelar ingen roll. Det räcker att hon säger nej! Eller faktiskt inte kan säga något alls. Och med tanke på hur modet ibland ser ut så ska vi vara tacksamma för det. Korta kjolar har ibland ansetts våldtäktsprovocerande.
Monica menar att tjejer som har byggt upp en integritet omkring sin person, en integritet som andra kan "nosa" sig till, blir inte våldtagna, alltså är det kvinnors plikt att se till att de gör det, för att förhindra att bli våldtagna .
--Resonemanget är absurt. Det skulle innebära att män har moraliskt sett rätt att våldta kvinnor som inte har lyckats bygga upp en integritet.
Monica antyder också att detta med våldtäkter ska bedömas annorlunda om det finns känslomässiga band mellan förövaren och offret.
--Det saknar rättsligen sett betydelse om offret och förövaren har haft sex förut och kvninnan har gått med på det massor av gånger tidigare med den här mannen, eller är gifta med varandra till och med. Våldtäkt inom äktenskapet förbjöds senare än våldtäkt. Den lagen kom i slutet på 60-talet. Innan dess hade alltså män rätt att våldta sina fruar både inom själva äktenskapet och under exempelvis hemskillnadsår som fanns på den tiden. Men det var alltså länge sedan.
Min stilla förhoppning är att de här korkade åsikterna ska luftas ordentligt och bemötas som de unkna fläktar från en tidigare rättspraxis som de verkligen är. För jag tror tyvärr inte att det endast är Monica Johansson som tror så här eller har den här synen på våldtäkt: Att det i grunden är kvinnans fel om hon blir våldtagen om hon exempelvis klätt sig utmanande, haft sex tidigare med förövaren, följt med en man hem.
Dessutom påstår hon i artikeln att hon studerar juridik. Men uppenbarligen har hon inte kommit till den lagstiftning som är inblandad när det gäller brottet våldtäkt än eftersom hon svamlar i frågan.
Hon väljer att på klassiskt manér skylla på de tjejer som blir våldtagna:
"Målar man upp sig själv som tjejen som inte kan säga nej blir man också behandlad därefter"
- -Den nya lagstiftningen är tack och lov tydlig på den punkten. Det spelar ingen roll hur en kvinna klär sig, vid vilken tidpunkt på dygnet hon går med en man hem, vad hon har sagt förut, hur slampigt hon uppträder osv. Kvinnan har rätt att i alla lägen ångra sig och inte vilja ha sex. Det måste en man vara beredd på.
Monica skulle inte själv ha blivit våldtagen menar hon och antyder att hon kan konsten att i alla lägen var tydlig. De som blir våldtagna får alltså skylla sig själva eftersom de inte varit tillräckligt tydliga från början till slut.
- -Den nya lagstiftningen är klar här också, en kvinna behöver inte vara tydlig på annat sätt än att hon säger nej eller är försatt i hjälplöst tillstånd. Kvinnan får på alla andra sätt vara otydlig och signalera sex med både kläder och ord, det spelar ingen roll. Det räcker att hon säger nej! Eller faktiskt inte kan säga något alls. Och med tanke på hur modet ibland ser ut så ska vi vara tacksamma för det. Korta kjolar har ibland ansetts våldtäktsprovocerande.
Monica menar att tjejer som har byggt upp en integritet omkring sin person, en integritet som andra kan "nosa" sig till, blir inte våldtagna, alltså är det kvinnors plikt att se till att de gör det, för att förhindra att bli våldtagna .
--Resonemanget är absurt. Det skulle innebära att män har moraliskt sett rätt att våldta kvinnor som inte har lyckats bygga upp en integritet.
Monica antyder också att detta med våldtäkter ska bedömas annorlunda om det finns känslomässiga band mellan förövaren och offret.
--Det saknar rättsligen sett betydelse om offret och förövaren har haft sex förut och kvninnan har gått med på det massor av gånger tidigare med den här mannen, eller är gifta med varandra till och med. Våldtäkt inom äktenskapet förbjöds senare än våldtäkt. Den lagen kom i slutet på 60-talet. Innan dess hade alltså män rätt att våldta sina fruar både inom själva äktenskapet och under exempelvis hemskillnadsår som fanns på den tiden. Men det var alltså länge sedan.
Min stilla förhoppning är att de här korkade åsikterna ska luftas ordentligt och bemötas som de unkna fläktar från en tidigare rättspraxis som de verkligen är. För jag tror tyvärr inte att det endast är Monica Johansson som tror så här eller har den här synen på våldtäkt: Att det i grunden är kvinnans fel om hon blir våldtagen om hon exempelvis klätt sig utmanande, haft sex tidigare med förövaren, följt med en man hem.
Dessutom påstår hon i artikeln att hon studerar juridik. Men uppenbarligen har hon inte kommit till den lagstiftning som är inblandad när det gäller brottet våldtäkt än eftersom hon svamlar i frågan.
Trav idag!
Trav idag hann vi med en stund, mest för att äta på travrestaurangen och fira sista semesterdagen. Nu tror Ni att jag har blivit sprö för det här ser ju ut som galopp. Men det är det inte alls. Det är montélopp, dvs ridande travtävling. Det är en ny variant som kommer allt mer på travbanorna och som man kan spela på. Något som också kommer allt mer är ponnytrav. Men det kan man inte spela på förstås. Barn i olika åldrar kan gå på travskola och få licenser för att köra tävlingslopp med sina ponnier. I Årjäng är intresset stort, mycket tack vare eldsjälar som M.A. (som förresten hade en vinnare idag med, inte ponny dock!)
Konsert Urbandet i Missionskyrkan
Det här är den vackra Missionkyrkan i Årjäng. Vi var på musikfestivalkonsert här med Urbandet, Hanne och Erik. Det var ett väl sammansatt program med mycket variation; kör, solister Hanne och Erik, kör med solister, duetter och inte att förglömma varvat med allsång där texten visas på en bildskärm på väggen. Dagens höjdpunkter var Eriks "Guldet blev till sand" Han har en mäktig stämma som klarar den här sången. Eriks tolkning av "O helga natt" på midnattsmässan varje julafton är ju något som vi väntar på under året och ser fram emot. Hanne var dagens överraskning. Hon är en ung tjej som varit lovande och duktig sångerska länge, men nu har det hänt något. Hon har lyft sin röst till nya höjder. Rösten har mognat, fått tyngd och kraft. Framträdandet i sången är säkrare och hon vågar sig på svåra stycken. ´Bäst idag var utan tvekan Fantomensångerna, tre stycken, och " Fly away" tillsammans med kören. Det finns väl goda skäl att anta att sång kommer att bli hennes yrke så småningom.
En fin stund hade vi i alla fall tillsammans med en välbesatt kyrka, inte riktigt full men nästan.
Sista lovdagen för mig!
Idag söndag är sista lovdagen för mig så egentligen kanske jag inte borde sova alls utan vara vaken hela tiden och avnjuta ledighetens allra sista timmar. Planerna för dagen är naturligtvis hundpassning och kanske lite trav i travrestaurangen och ev. konsert i Missionskyrkan kl 16.00. Vi får se vad hundpassningen tillåter.
SÖNDAG 12:e augusti 2007
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
.
.
.
.
.
.
LÖRDAG 11:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Champion med integritet!
Det här är en champion - en dam med integritet, vår gästhund. Hon väljer sin sovplats själv hemma och gör det med absolut självklarhet här också. Så här ligger hon varje natt. Börjar uppe vid kudden och kryper in under täcket ända ner till fotänden, sticker ut huvudet / nosen så det går att andas. Sedan ligger hon där alldeles stilla hela natten. Har inga problem med värmen alls.
Valsa får medicin med knep!
Valsa ska ha pencillin och då smugglar Roland in det i en falukorvsbit. Det brukar gå bra och det gjorde det den här gången också. Hon svalde den hel i stort sett och märkte aldrig av tabletten.
Här är hon väldigt nöjd. Valsa är alltså hund nummer två som vi passar, Snoas mamma är hon och Jazz mamma också förresten.
Tack för senast T och A-M i Egenäs!
Här knallar vi ner till T och A-Ms vackert belägna fritidshus i Egenäs. Det är alltså strandtomt och hur idylliskt som helst. Vi var här i kväll på ett försenat 50 årskalas tillsammans med ytterligare två par. Vi kunde inte komma på det vanliga kalaset hemma i Deje för vi var sjuka bägge två. Jag var sjuk i god tid före och Roland insjuknade precis den dagen. Vi låg i influensa och grämde oss över att inte kunna gå. Nu passade det in i alla fall och vi fick suveränt god mat. En ungsrätt som vi brukar göra här med köttbitar, banan, purjolök, paprika och grädde.
Det var dessutom en trevlig kväll med mycket berättande och glada skratt.
T. öppnar presenten som var en fototavla av vännerna på Harhalsen. Det satt hårt åt men vi måste bryta upp tidigt för att åka hem och ta hand om hundarna som vi passar över helgen. Nu tackar jag för senast på bloggen eftersom jag vet att Ni läser den när Ni kommer hem! Stort tack för en trevlig kväll!
Fåglarna
Nu har vi en gigantisk flock med kajungar nere på åkrarna här på Liane. De sitter gärna på vägen och på sidorna om den. När man kommer med bilen så lyfter de och flyger väl samordnat i en stor böljande flock runt bilen och det känns lite som att befinna sig i filmen Fåglarna av Alfred Hitchkock. De är verkligen otroligt många, på bilden finns bara en liten del!
Orgelkonsert klassiskt Bach med Lars Hagström
Det var suveränt att få höra Lars Hagström spela Bach i Silleruds kyrka idag! Orgelmusik gillar jag verkligen men det är så sällan jag får höra. Minns för länge sedan en fantastisk konsert i den stora kyrkan i Oslo, vad den nu kan heta. Nu var det alltså Lars Hagström och jag har aldrig sett en orgelspelare som spelar nästan mer med fötterna än med händerna. Obegripligt hur man kan få en så perfekt samordning. Det var mest klassisk Bach men även en koral. Lars Hagström är annars utbildningsledare på folkhöskolan i Hjo. Lars berättade underhållande mellan varven både om sitt eget förhållande till orgeln och om Bach:
Bach skrev alltså inte en enda psalm själv utan var mest en sammanställare.
Bach skulle få en organisttjänst i Lübeck men i tjänsten ingick också att gifta sig med den förre kantorns dotter och hon var så ful att Bach backade ur och gick hem igen. Detta var början på 1700talet och man gick mycket men eftersom det var 50 mil så trodde Lars att det var lätt överdrift.
Han har gjort ett stycke för orgel där det finns en ton med som inte existerar på en orgel. Och det har varit grunden för mytbildning bl.a. att den tomma tonen skulle symbolisera något. Men egentligen har den sin grund i att han skrev stycket till en vän som jobbade i Paris och franska orglar på den tiden hade den här tonen.
Orgeltrampare för länge sedan när orgelspelarna övade var ofta elever förstås men även straffångar. Och Lars spekulerade i hur det kan ha känts att sitta där i mörk kyrka ensam med en straffånge.
Tyvärr aldeles för få åhörare; ungefär en rejäl skolklass bara. Vi inbjöds att sitta på läktarna eftersom de är rejält tilltagna i Silleruds kyrka. Det var orsaken till att vi kunde se det fantastiska fotspelet.
Komische Oper i Berlin för Kristina Hammarström
På dagens orgelkonsert i Silleruds kyrka träffade jag förstås Kristina Hammarström och tackade för gårdagens fina konsert i Silbodals kyrka. Kristina ska närmast vara några veckor på Komische Oper i Berlin så dit rekommenderar vi våra tyska vänner att gå för att höra en vacker stämma.
Snoa kom nu!!!
Nu kom lilla Snoa!! Hon är tremånadersvalpen som vi ska passa under helgen. Snoa är halvsyster till vår Jazz och vi har liksom hundarna ihop, fast de är på var sitt ställe för det mesta. Snoa är verkligen ett charmtroll och är genast trygg. Hon lägger sig på medhavd filt med välbekanta dofter och börjar gnavla lite på ett tuggben. Pälsen hennes är silkemjuk och välklappad. Hon är dessutom en jättesnygg hund och jag är inte ett dugg partisk om nu någon trodde det!!
Var fjärde lärarstuderande hoppar av......?
Det kan inte vara rimligt att var fjärde lärarstuderande hoppar av sin utbildning!! Detta står att läsa i Wermlandstidningen i torsdags. En del av dem inser att det är fel utbildning för dem och går över till en annan linje och det är naturligtvis rätt, men inte så få börjar jobba istället som obehöriga lärare.!Ofta sker det i sámband med en praktik på en skola där det behövs lärare. Det måste vara fel någonstans i alla fall. Det måste väl gå att göra lärarjobbet bättre avlönat. Jag tror bara att det är Turkiet i Europa som har lägre lärarlöner än Sverige. Och den som inte har utbildning får nästan lika mycket som den som har gått 3-5 år i utbildning för att få sin examen. Minns för några år sedan då en obehörig lärare anställdes på en månadslön på 17.000 medan nyanställda utbildade lärare fick knappt 16.000. Nu är ingångslönerna högre men snittlönerna är fortfarande låga med tanke på den långa utbildningstiden och det stressiga arbetet. Jag stödjer regeringens arbete med att försöka få fram ett regelverk som hindrar en kommun från att fastanställa obehöriga lärare. Om man har en duktig obehörig lärare i sin verksamhet så är det istället vettigt att satsa på att hjälpa den till en utbildning istället, genom att hålla tjänsten exempelvis under tiden och stödja den med att bekosta litteratur som sedan kan komma skolan till del.
Bra flyt på bloggandet!
Det börjar bli flyt på bloggandet. Jag har hittat ett sätt att reda ut hur jag ska göra. Så här blir det.
Först läser jag kommentarer förstås när jag öppnar bloggen. Det är ju alltid kul. För mig innebär det också att publicera dem eftersom jag har en spärr där. Kan förresten konstatera att vi numera är fler än förut som utnyttjar den möjligheten. Men jag tar aldrig bort annat än rent osakliga påhopp. Det handlar inte om censur av åsikter.
Sedan går jag in och läser alla de bloggar som har kommenterat och gör eventuellt kommentarer där. Därefter svarar jag på kommentarer på min egen blogg. Och till sist, om jag hinner, så läser jag bloggar på min länklista.
Det blir en bra ordning i blogghanteringen och på så sätt ger jag respons till dem som ger respons hos mig. Märker också att jag kanske tappar bort några som inte kommenterar så ofta hos mig men det är nog en fördel, en självsanering. Man kan inte ha hur många regelbundna bloggkontakter som helst. Då skulle bloggandet uppta all ledig tid och det funkar inte.
Fast igår kväll var det segt och trögt på blogg.se så jag gav upp, både att publicera nya inlägg och att kommentera och svara.
Först läser jag kommentarer förstås när jag öppnar bloggen. Det är ju alltid kul. För mig innebär det också att publicera dem eftersom jag har en spärr där. Kan förresten konstatera att vi numera är fler än förut som utnyttjar den möjligheten. Men jag tar aldrig bort annat än rent osakliga påhopp. Det handlar inte om censur av åsikter.
Sedan går jag in och läser alla de bloggar som har kommenterat och gör eventuellt kommentarer där. Därefter svarar jag på kommentarer på min egen blogg. Och till sist, om jag hinner, så läser jag bloggar på min länklista.
Det blir en bra ordning i blogghanteringen och på så sätt ger jag respons till dem som ger respons hos mig. Märker också att jag kanske tappar bort några som inte kommenterar så ofta hos mig men det är nog en fördel, en självsanering. Man kan inte ha hur många regelbundna bloggkontakter som helst. Då skulle bloggandet uppta all ledig tid och det funkar inte.
Fast igår kväll var det segt och trögt på blogg.se så jag gav upp, både att publicera nya inlägg och att kommentera och svara.
LÖRDAG 11:e augusti 2007
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
.
.
.
.
.
.
FREDAG 10:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Hundvakt och orgelkonsert!
Under helgen är vi hundvakter åt B och L i Leverhögen. De åker till Stockholm för att träffa sonen M och sonhustrum M. Minnesgoda bloggläsare minns att vi var på deras bröllop med regnbåge förra året. Sonen M. är alltså en sillerudsbo som utvandrat till huvudstaden och som har ett ovanligt jobb. Han är något i stil med analytiker på Carnegie som sysslar med aktiefonder. Det betyder att han har hela världen som arbetsfält och reser, inte nu och då, utan i stort sett hela tiden till världens alla hörn. Jag tolkar det som att han jobb innebär att han ska hålla ordning på vad som händer på finansmarknaden inom ett speciellt område och kunna placera /placera om fonderna så att de stiger i värde hela tiden. Om det går bra så köper man aktier, om det går dåligt så köper man optioner. Asch, jag vet inte alls, nu spekulerar jag bara. Så enkelt är det förstås inte. Vi brukar skoja med honom och försöka få lite råd, men han bara skrattar och tiger. Jag antar att det måste vara jättehemligt för alla utom arbetsgivaren!
Vi ska alltså passa lilla Snoa som numera inte är så liten längre utan nästan fullvuxen och Valsa. Jag har tänkt att gå på orgelkonsert i Silleruds kyrka mitt på dagen och sedan är det försenat 50-årskalas ute på Egenäs hos T och A-M längre fram på eftermiddagen.
Vi ska alltså passa lilla Snoa som numera inte är så liten längre utan nästan fullvuxen och Valsa. Jag har tänkt att gå på orgelkonsert i Silleruds kyrka mitt på dagen och sedan är det försenat 50-årskalas ute på Egenäs hos T och A-M längre fram på eftermiddagen.
Första kräftorna - regnet besegrat!
Det här är på sluttampen på årets första kräftfest. Vi åt bara några var som förrätt till grillningen men det var traditionellt med hattar och haklappar och sång förstås. De var väldigt goda och det var en slump. Vi inhandlade dem i Grums i samband med besöket på jaktmässan. I affären där så stod Roland vid frysdisken och vände på paketen då en lindrigt nykter och högljudd man kom fram till honom, drog honom med sig därifrån till en annan disk med färska, förpackade spanska kräftor. Han gjorde vidlyftig reklam för dem istället för de frysta. Jag hörde det från andra sidan butiken. Roland skrattade och tog ett paket av de rekommenderade och det visade sig alltså att de var goda.
Efter kräftorna skulle vi grilla tunnskurna fläskkotletter till rotfruktsgratäng. Och det gjorde vi trots att regnet verkligen öste ner nästan hela tiden. Här ser ut som om det snöar men det är blixten som slår i regndropparna. Åskan blixtrade lite långt borta. Gubben grillade iförd stor regnrock och pannlampa!! Vi ger inte upp, regnet ska besegras. Det var i alla fall varmt trots regnet så vi behövde inte ens ha på infravärmen. Tänkte osökt på förra årets första kräftor som vi åt nere vid sjön med U o H! Då regnade det så att det flöt i faten. Nu var vi i alla fall under tak och hade en trevlig kväll med D och G som vi inte träffat på 6 veckor. Det var mycket nytt att berätta sedan sist och många goda skratt blir det.
Konsert i kyrkan!
Tja, bättre bild än så här gick inte att få. Vi var där en kvart för tidigt men fick ändå sitta längt bak, kyrkan var nästan full glädjande nog. Det var i sej en eloge till arrangörerna. Detta var första initiativet till en sorts musikfestival i kommunen, men olika slags musik under tre dagar på olika platser. Det finns ett antal människor i kommunen som sysslar med musik och som gör det bra och framgångsrikt. Unga, gamla, oetablerade, etablerade allt blandat. Men ingen har man kunnat arvodera, alla ställer upp gratis, endast med lite resersättning.
Den här konserten innehöll två avsnitt. Det första var yngre människor som spelade och sjöng, mest tonsatta dikter typ. De gjorde det bra, med stort självförtroende och mycket glädje. Det bådar gott. Men tyvärr föll mycket av deras framträdande på den urusla högtalaranläggningen. Ljudet var skrälligt och hårt. Och orden som sjöngs gick över huvud taget inte att urskilja. Och när det gäller just tonsatta dikter så är det trist.
Den andra delen byggde på professionella musiker och då vågade man tack o lov skippa högtalarna och mikrofonerna. Kristina Hammarstöms mezzosopran var fantastisk. Hennes röst är mjuk med en varm ton. Hon har åtminstone tidigare jobbat på Stadtsoper i Lübeck. Vet ej om hon är kvar. Det var roligt att hon fick en så stor publik i Årjäng och en konsertsal i någorlunda rätt format. (Vi har hört henne sjunga i ett mindre rum och det är inte så lätt). Hon gjorde ett Brahmsstycke tillsammns med Tore Larsson på piano och Emil Jonasson på viola som stannade kvar i huvudet. Det var så vackert framfört. Med violans fylliga ton med så blev det nästan som en dialog mellan instrument och mänsklig röst och hela tiden pianot med som en stämningsskapande bakgrund. Hennes final var två magnifika pampiga areor.
Ett fint evenemang som vi hoppas kommer tillbaka igen nästa år.
Musikdagar i Årjäng!
Det är "Allsköns musik" i Årjäng tre dagar framåt. Vi väljer att försöka gå på några av evenemangen: Silbodals kyrka i kväll fredag kl 19.00 med Björn Sandborgh länsrådet, trubaduren från Östmark och Kristina Hammarström operasångerska från Svensbyn. Kristina kommer alltså här från Sillerud och jag har för väldigt länge sedan haft henne som elev. Jag minns inte att hon sjöng då, men det kanske kom senare. Nu jobbar hon i alla fall på något operahus i Tyskland och är gift med en man som också sjunger mycket vackert och har även ett sjungande barn.
Dessutom finns även Emil Jonasson med. Emil hör också till dem jag träffat i skolan när han var liten. Han spelar fiol fantastiskt bra och det ska bli roligt att höra igen.
Imorgon lördag blir det eventuellt att vi går på Lars Hagström i Silleruds kyrka kl 12.00. Jag vet inte vem han är eller vad han gör för musikaliskt men det är ju nära.
På söndag väljer vi nog musikkafé i Missionskyrkan med Urbandet, Hanne Hermansson och Eric Jonehög m.fl.
(På lördag kväll är vi bjudna på ett försenat 50 årskalas ut till Egenäs hos T och A-M. Vi var ju sjuka bägge två när det riktiga kalaset var i februari så nu kommer vi som eftersläntrare och ska dessutom få se det nyrenoverade sommarhuset)
Dessutom finns även Emil Jonasson med. Emil hör också till dem jag träffat i skolan när han var liten. Han spelar fiol fantastiskt bra och det ska bli roligt att höra igen.
Imorgon lördag blir det eventuellt att vi går på Lars Hagström i Silleruds kyrka kl 12.00. Jag vet inte vem han är eller vad han gör för musikaliskt men det är ju nära.
På söndag väljer vi nog musikkafé i Missionskyrkan med Urbandet, Hanne Hermansson och Eric Jonehög m.fl.
(På lördag kväll är vi bjudna på ett försenat 50 årskalas ut till Egenäs hos T och A-M. Vi var ju sjuka bägge två när det riktiga kalaset var i februari så nu kommer vi som eftersläntrare och ska dessutom få se det nyrenoverade sommarhuset)
SORKEN I FÄLLAN!
Jaaa, äntligen gick den i fällan, sorken / råttan /musen som envisats med att vistas på vår altan en tid. Imorse låg den där. Den blandning som till slut blev för frestande var alltså Japp i botten och sedan jordnötssmör smetat ovanpå. Vi försökte ju först med jordnötssmör men det slickades ju bara bort utan att fällan slog igen. Sedan satte vi dit Japp istället eftersom det enligt en bloggare inte skulle gå att ta bort utan att fällan slog igen. Men det blev inget resultat i alla fall. Vi funderade på om smaken var fel nu. Så vi smetade jordnötssmör ovanpå Jappen och nu blev det resultat.
Min enda fundering är om det verkligen är den bastanta typen som vi har sett förut. Jag tycker att den här ser lite väl spenslig ut. I det här perspektivet åtminstone. Men jag får väl vänta och se när gubben vänder upp den på rätt köl. Vi kanske ska ladda den en gång till för säkerhets skull.
FREDAG 10:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''.
.
.
.
TORSDAG 9:e augusti 2007
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
BOFAB i Grums
Jag vet inte om jägare och fiskare är ovanligt gladlynta personer, men det är rätt så stojigt att gå runt på Bofabs jatk- och fiskemässa i Grums. Det är inte bara prylar och pengar som byter ägare utan också goda historier och senaste dråpliga skvallret. Här kollar vi på jaktdressar, gummistövlar och kikare. Mässan ordnas av Bofabaffären och Grums Jaktskytteklubb om jag förstått saken rätt. Man har c:a 3000 besökare. Det var lagom mycket att se för några timmars besök inklusive fika. Vi träffade förstås många bekanta under dagen, inklusive kollega från min skola! Vi hade med oss A och U i Hol. A. kastade sig förstås över fiskegrejerna och inhandlade ett antal drag. Han fick också en del tips på gösfisket i Byälven / Glafsfjorden / Harefjorden. Jag köpte mig ett par jaktbyxor Seetex till. Jag har ett par förut, men de är så små så jag kan inte ha något rejält under när det är kallt.
Jag o U köpte såna här rökpåsar. Vi har aldrig prövat förut men det verkar spännande. Enligt beskrivningen så ska man lägga kött eller fisk i en sån här påse och sedan lägga den på grillglöden en stund. I påsen finns träflisor som ger smak. Al tror jag det var. Det ska vara väldigt gott. Bofab-Henry hade sålt såna första gången i Gräsmark på mässan där och nu kommer kunder tillbaka och vill ha mer. Vi ska pröva så återkommer jag och berättar om resultatet! Kanske redan i morgon kväll.
Sötast på mässan var den här lilla tolvmånaders krabaten. En festlig blandning av olika hundraser. Jag minns att det var med tax, basset och beagle, men kanske mer ändå som jag glömt. Han kan höra hemma i Säffle eftersom hans husse kom i sällskap med A. H. därifrån.
Nosa på kameran måste man ju förstås.
Vi startade ju den här turen till Grums med att åka till Åmål och inhandla mina jeans på Klädcenter och förstås äta lunch på stadshotellet. Efter vi var färdiga i Grums så åkte vi hem och grillade korv på altanen med A och U. Till sist for vi ut till Harnäs och träffade D. och G. som kom från Frankfurt idag på eftermiddagen. Det blev sent innan vi kom hem och i säng. Det fanns mycket att berätta sedan sist de var här i maj-juni.
Dagsplanering!
Känns lite lyxigt att fortfarande ha tid med att inte bara referera vad som hänt i min webb-dagbok utan också kunna berätta om vad jag tänkt ska hända under dagen och framåt. Jag inser ju att från och med måndag när jobbet startar upp igen så kommer det inte att bli lika mycket tid över.
Alltså, det här var en slowstart dag. Vi ska så småningom åka till Åmål för jeansinköp och sedan till Grums på Bofab mässa. I kväll träffar vi kanske D i Harnäs. Jag vet inte om han och frun kommer från Frankfurt i kväll eller imorgon. Vi får se. Det ser ut att bli fint väder i alla fall, sol och lagom med moln. Bättre än gårdagens våtvarma omslag och åska.
Alltså, det här var en slowstart dag. Vi ska så småningom åka till Åmål för jeansinköp och sedan till Grums på Bofab mässa. I kväll träffar vi kanske D i Harnäs. Jag vet inte om han och frun kommer från Frankfurt i kväll eller imorgon. Vi får se. Det ser ut att bli fint väder i alla fall, sol och lagom med moln. Bättre än gårdagens våtvarma omslag och åska.
TORSDAG 9:e augusti
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
.
.
.
.
.
.
ONSDAG 8;e augusti
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Fastighetsskatt bra - fastighetsavgift hyckleri!
Jag gillar fastighetsskatten. Det är lika bra att jag erkänner på en gång. Det är i stort sett den enda skatt som en höginkomsttagare aldrig kan lorta bort med några smarta deklarationstrix. När det gäller allt annat så går det att smita undan och det görs ju. Det är inte de mest besuttna som bidrar mest till det allmänna, det är vanligt folk! Alltså tycker jag den har varit rättvis. Större och flottare boende - mer skatt. Sen har det varit problem för dem som råkat bo där fastighetsvärdena stigit galet mycket, exempelvis i skärgården, efter kusten och så. Men det borde ha gått att lösa. Det har i o för sig slagit konstigt i vår kommun också. Efter gränsen mot Norge ligger försäljningspriserna på hysteriska nivåer och det drar med sig fastighetsskattsökningar här också, fast våra hus inte åker med upp i pris egentligen.
Det här med fastighetsavgift är däremot ett hyckleri. Det är ju egentligen en skatt så varför inte kalla den för det. En enhetlig fastighetsskatt. Fast det låter väl bättre politiskt att kunna säga att man har avskaffat fastighetsskatten. För någon avgift är inte de där 4500 SEK som ska betalas till kommunen. Om något ska rätteligen kallas för avgift så ska det vara en summa pengar som täcker en bestämd kostnad, varken mer eller mindre. Vi betalar avgifter för sophämtning och dy till kommunen, men kommunen får inte göra vinst på sånt. Det kallas avgift. Men det kan ju inte vara fallet med den så kallade fastighetsavgiften.
Då är det bättre att kalla saker vid deras rätta namn än att hålla på så här och dribbla. ! Frågan är aktuell nu efter ett utspel från en moderat riksdagsman som också tycker att fastighetsskatten är bra, fast han får inget medhåll av sina allianskamrater eller partikamrater.
Det här med fastighetsavgift är däremot ett hyckleri. Det är ju egentligen en skatt så varför inte kalla den för det. En enhetlig fastighetsskatt. Fast det låter väl bättre politiskt att kunna säga att man har avskaffat fastighetsskatten. För någon avgift är inte de där 4500 SEK som ska betalas till kommunen. Om något ska rätteligen kallas för avgift så ska det vara en summa pengar som täcker en bestämd kostnad, varken mer eller mindre. Vi betalar avgifter för sophämtning och dy till kommunen, men kommunen får inte göra vinst på sånt. Det kallas avgift. Men det kan ju inte vara fallet med den så kallade fastighetsavgiften.
Då är det bättre att kalla saker vid deras rätta namn än att hålla på så här och dribbla. ! Frågan är aktuell nu efter ett utspel från en moderat riksdagsman som också tycker att fastighetsskatten är bra, fast han får inget medhåll av sina allianskamrater eller partikamrater.
Bergvik bättre än Mitticity!
Jag vet inte varför det är så pottehett och rotigt på Mitticity köpcenter inne i Karlstad. Idag var det olidligt. Så här såg det ut i provhytten på Hennes. Dammråttorna flög runt benen och de är i storlek med sorken hemma på altanen. Och ingen stol fanns att lägga något på eller sitta på. Dålig stil!
Sen kom jag ut till Bergvik. Där är det svalt och skönt och ordning och reda i butikerna. Mycket behagligare.
Stopp på vägen till Karlstad idag!
Först fick jag stå här vid Preemmacken i Slottsbron och vänta en kvart. Bilkön var lång och ingen visste vad vi väntade på.
Till slut kom jag fram och fick köra i karavan efter någon vägverksbil sakta. Då såg det ut så här på vägen en lång bit och jag hörde hur kletiga stenar slog mot bilen och underredet. Och min nya vita bil!!!
Vid nästa stopp provade jag att ta kort på kön bakom i backspegeln. Det funkar ju!
Några försökte ta genvägen över gamla Slottsbron (här kommer Sven- Ingvars ifrån!) men fick stå länge och vänta på sin tur. Det såg ut som om de hade pick nick där uppe i backen.
Till slut fick vi åka lite sakta framåt förbi småbåtshamnen.
Med en halvtimmes försening minst så närmade jag mig i alla fall Karlstad och möttes av den här synen. Från stålande sol och minst 30 grader direkt in i ett oväder. Det åskade och regnade, men bara en stund.
Vid hemkomsten fick jag skrapa kletig asfalt från bilen! Usch!
Shoppingtur till Karlstad! ONLY-jeans funna!
Det är verkligen inte ofta det blir gedigna shoppingturer så här. Men nu måste det bli. Akut var inköpet av mist ett par jeans. Det skulle vara av märket Only, för jag har ett par förut som jag gillar. Och utan stretch. Lite vida i benen. Säkert helt omodernt men skönt.
Lustigt nog fann jag strechfria Only direkt på lilla Klädcenter i Åmål (började där för säkerhets skull) De var helt strechfria och jag pratade med tjejen som jobbar där. Hon ville inte heller ha stretchjeans och hade också problem att hitta byxor. Vi var överens om att de jeans vi köpt före strechen tog över hela marknaden nu var så utslitna att det var akut med nyinköp. Jag köpte med mig ett par där.
Sen fortsatte jag till Karlstad i sann förvissning om att där finns säkert massor nu när lilla Åmål hade. Men icke!!
Ni som kommenterar har helt rätt. Det fanns Onlyjeans på Vero Moda, men alla hade stretch. Sedan gick jag igenom alla, säger alla, butiker i centrum och ute på Bergvik köpcenter. Men inget.
Så imorgon när vi åker till Bofab jaktmässa i Grums på dagen så tar vi en avstickare till Åmål så jag får köpa ett par likadana jeans till innan de tar slut. Vi stretchhatare ligger säkert alla i startgroparna och tömmer hyllorna nu.
Men jag fick ett och annat smått och gott; en fin rutig skjorta som precis var uppackad, en vanlig telefon till sovrummet och en laddning av min dietmat förstås. Åkte iväg på förmiddagen och kom hem vid 8 tiden nu ikväll. Det var verkligen en heldag och fötterna är möra kan jag säga!
Lustigt nog fann jag strechfria Only direkt på lilla Klädcenter i Åmål (började där för säkerhets skull) De var helt strechfria och jag pratade med tjejen som jobbar där. Hon ville inte heller ha stretchjeans och hade också problem att hitta byxor. Vi var överens om att de jeans vi köpt före strechen tog över hela marknaden nu var så utslitna att det var akut med nyinköp. Jag köpte med mig ett par där.
Sen fortsatte jag till Karlstad i sann förvissning om att där finns säkert massor nu när lilla Åmål hade. Men icke!!
Ni som kommenterar har helt rätt. Det fanns Onlyjeans på Vero Moda, men alla hade stretch. Sedan gick jag igenom alla, säger alla, butiker i centrum och ute på Bergvik köpcenter. Men inget.
Så imorgon när vi åker till Bofab jaktmässa i Grums på dagen så tar vi en avstickare till Åmål så jag får köpa ett par likadana jeans till innan de tar slut. Vi stretchhatare ligger säkert alla i startgroparna och tömmer hyllorna nu.
Men jag fick ett och annat smått och gott; en fin rutig skjorta som precis var uppackad, en vanlig telefon till sovrummet och en laddning av min dietmat förstås. Åkte iväg på förmiddagen och kom hem vid 8 tiden nu ikväll. Det var verkligen en heldag och fötterna är möra kan jag säga!
Shoppingtur - ONLY jeans
Nu drar jag på shoppingtur till residensstaden Karlstad! Måste försöka få tag på åtminstone ett par anständiga jeans. ONLY heter ett märke som tydligen passar min rumpa. Har ingen aning om det är hög- eller lågstatusmärke eller vad priset är, men viktigare att de är bra och absolut inte stretch. Stretchjeans klättrar upp på mina ben och lägger sig i korvar runt knäna. Ingen annan har det så så det måste vara en felkonstruktion på mina knän eller ben. Ska försöka få tag på ONLY i alla fall eftersom jag har ett par bra såna förut, men vet inte vilka affärer som säljer det. Får leta mig fram!
Nä, ingen sork!!!
I natt hade vi alltså laddat med Japp så att sorken inte skulle kunna dra bort betet från fällan och samtidigt skulle det vara sött och gott. Men ingen sork har varit här alls, eller varit här och ratat betet. Han kanske hade gillat Dajm bättre! Den som gubben åt upp.
ONSDAG 8:e augusti
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
.
.
,
.
.
,
TISDAG 7:e augusti
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Höbärgning på Liane!
Det ligger en doft av färskt gräs och hö över hela bygden och tiden är ur led....
Så här ska det lukta runt midsommar, jag får helt fel associationer. Men hövädret kom inte förrän nu så nu går maskinerna för fullt överallt. På den tiden vi brukade gården så var det en bråd tid. Minns det året vi tog in 130 ton hö på egen hand med hövagn och takhissen. Dessutom var det mjölkkor med bestyr både morgon o kväll.
Nu går det snabbare. Våra arrendatorer har stora och effektiva maskiner när de brukar de 60 ha åkermark som hör till. Just nu är arrendator O på semester uppe i Dalarna och hälsar på dottern som jobbar som rallare där (!). Så det är sonen R och arrendator Gs son E som får hugga i. De har växt upp med detta och sköter maskinerna med bravur. Här slås gräset med hjälp av en slåtterkross. Traktorn har en fram med 3 meters arbetsbredd och en bak med 3 meters arbetsbredd och de går omlott. Alltså kan man ta 6 meters bredd på en gång!
Här är slåtterkrossen som är monterad bak.
Direkt efter att gräset slagits ner av slåtterkrossen så kommer den här maskinen: en hövändare. Den ska sprida ut det tjocka gräset och dela isär det så det torkar bättre. Den bidrar också till att slå sönder det vaxskikt som finns på grässtrået så att fukt klan tränga ut bättre. Sedan får det ligga på tork någon dag (om det ska bli ensilage) eller ett par dagar (om det ska bli hö).
Sedan kommer strängläggare och sopar ihop till lagom stora strängar. Här arrendator G.
Sedan kommer rullbalspressen. Den gör stora balar av det hela. Det här är alltså hö.
Så, var det klart. Sedan ska balarna köras de två milen hem till Långserud också förstås.
Vi var i alla ´fall glada att vi inte var bönder den här sommaren när det drog ut så långt på tiden. Normalt ska förstaskörden vara färdig runt midsommar för att gräset ska ha det bästa proteinvärdet. Proteinvärdet sjunker snabbt medan energivärdet håller längre.
Sorkjakten går vidare!
Det funkade alltså inte med jordnötssmör i sorkfällan. Nu går vi enligt tips på bloggen över till att beta med Japp!
Dajmen som ligger bredvid där mutar jag gubben med för att han ska ladda fällan.
Den här bilden ser jättekonstig ut men det är jag som håller fram en bit Japp på en bordskniv nära kameran. Därför ser den så stor ut. I bakgrunden ses gubben ta på gummihandskar. Det får enligt anvisningarna inte komma människolukt på fällan eller betet.
Här laddas fällan med Japp, omsorgsfullt nerpetat i det lilla hålet. Och nu är fällan verkligen lätt att utlösa!
Så här ser den ut färdigladdad tisdag kväll! Nu får vi se imorgonbitti om något har hänt. Enligt tipsaren på bloggen så är Japp bra för det kletar fast ordentligt och går inte att få loss utan att trampa på utlösningsmekanismen.
Unni Drougge
Nu när jag ändå får läsa tidningen i fred på nätet så är det roligt att reflektera lite över det som står där. Unni Drougge är aktuell igen, eller hur man ska uttrycka det. Hon har gjort sig aktuell igen kanske är ett mer relevant uttryck. Om man ska vara författare och sälja böcker så gäller det att finnas med på förstasidorna och i tidningsrubrikerna. Unni hör inte till min bekantskapskrets egentligen men jag har av en ren slump råkat få följa några år av hennes liv på lite avstånd. Hennes man M., far till de fem barnen, var min sons förste arbetsgivare och det startade väl någon gång i den vevan som Unnis äktenskap tog slut.
Jag läste ambitiöst och nyfiket det som jag tror är hennes två första böcker "Jag jag jag" och "Andra sidan Alex". Det var inte så mycket för att det är stor litteratur eller så. Men om jag har förstått det hela så är åtminstone Alex-boken en skildring av hennes äktenskap med M. som alltså under några år hade rätt stort inflytande över min äldste sons liv. Och då blev det intressant på ett annat sätt liksom. Några av de andra böckerna har jag försökt ta mig igenom men inte lyckats. Det beror säkert på mig, jag saknar i mångt och mycket referensramar för att kunna ta till mig det hon skriver om.
Om jag har förstått hennes historia rätt så hamnade hon tillsammans med M. i ett Rock and Roll - liv med ett rätt uppskruvat tempo. Hon beskriver hur hon lurades på många sätt och fick ta ansvaret för 5 barn och blev blåst på inflytande och ägande i tidningen Slitz. Nu är ju det hennes version av det hela och jag har ingen annan. Hennes ex fortsatte att driva tidningen vidare, ekonomiskt sett mycket framgångsrikt i en speciell nisch. Huruvida denna framgång gått parallellt med mental mognad hos ägaren är mer osäkert. Men vem har sagt att vi alla måste växa upp och bli moraliska och förnuftiga? De gemensamma barnen lär vara vackra och begåvade och borde numera vara på god väg att bli vuxna.
Unni fortsatte att skriva böcker för sin försörjning. Jag såg henne ibland på teve, i diverse intervjuer. Hon brukar se till att få rubriker vid varje bokpublicering vilket säkert är väldigt klokt om man vill skriva böcker och få sin inkomst på det. Jag minns vid en intervju att hon måste ha låtit spruta in något i läpparna, för hon kunde knappt röra dem och såg ut att ha väldigt ont. Numera ser hon ännu yngre ut än när hon publicerade sin första bok och det är ingen slump förstås. Läpparna är konstant stora och stela och ansiktet stramar lite maskartat uppåt och åt sidorna. Men det är vars och ens val, evig ungdom är ju numera ett alternativ.
Men nu har hon alltså sällat sig till gruppen unga kända kvinnor som går ut och berättar om hur de blivit misshandlade av sina män. Den man hon blev misshandlad av var en 9 år yngre man som hon hade ett längre förhållande med efter skilsmässan från M. Hon har alltså återigen blivit utnyttjad och lurad och den här gången även misshandlad rent fysiskt.
En bekant till mig säger att det är alltid en särskild sorts kvinnor som råkar illa ut så här, blir blåsta av gubbar hela tiden. Jag har alltid argumenterat emot och sagt att det kan drabba vem som helst som har otur. Men nu undrar jag. Unni är ju, och var då också, en intelligent, upplyst och medveten kvinna som borde ha kunnat tolka varningssignalerna på ett tidigt stadium i sitt förhållande. Hon hade precis kommit ur ett beroendeförhållande till en man som enligt hennes version lurat henne och blåst henne.
Jag önskar att jag kunde fortsätta vara lika säker på att detta med att hamna i ett destruktivt beroende av en man sker slumpartat och inte drabbar vissa kvinnor oftare. Men jag blir osäker efter Unni Drougges debattartikel.
Sedan tror jag att hon har rätt när hon säger att det är viktigt att kvinnor inte mörkar misshandel. Hittills har män som slår sina kvinnor återupptagits i manliga gemenskaper, varit välkomna till golfrundan och till bastukompisarna igen efter eventuellt avtjänade straff. Det har varit ett socialt accepterat brott på ett helt annat sätt än exempelvis barnmisshandel. Och det kan kanske ändras om kända kvinnor går före och ställer krav som ger rubriker. För det gäller ju att inte bara ha en bra åsikt, den tredje statsmakten ska "köpas" för lanseringen också, och då är det bara kändisansikten som gäller.
Jag läste ambitiöst och nyfiket det som jag tror är hennes två första böcker "Jag jag jag" och "Andra sidan Alex". Det var inte så mycket för att det är stor litteratur eller så. Men om jag har förstått det hela så är åtminstone Alex-boken en skildring av hennes äktenskap med M. som alltså under några år hade rätt stort inflytande över min äldste sons liv. Och då blev det intressant på ett annat sätt liksom. Några av de andra böckerna har jag försökt ta mig igenom men inte lyckats. Det beror säkert på mig, jag saknar i mångt och mycket referensramar för att kunna ta till mig det hon skriver om.
Om jag har förstått hennes historia rätt så hamnade hon tillsammans med M. i ett Rock and Roll - liv med ett rätt uppskruvat tempo. Hon beskriver hur hon lurades på många sätt och fick ta ansvaret för 5 barn och blev blåst på inflytande och ägande i tidningen Slitz. Nu är ju det hennes version av det hela och jag har ingen annan. Hennes ex fortsatte att driva tidningen vidare, ekonomiskt sett mycket framgångsrikt i en speciell nisch. Huruvida denna framgång gått parallellt med mental mognad hos ägaren är mer osäkert. Men vem har sagt att vi alla måste växa upp och bli moraliska och förnuftiga? De gemensamma barnen lär vara vackra och begåvade och borde numera vara på god väg att bli vuxna.
Unni fortsatte att skriva böcker för sin försörjning. Jag såg henne ibland på teve, i diverse intervjuer. Hon brukar se till att få rubriker vid varje bokpublicering vilket säkert är väldigt klokt om man vill skriva böcker och få sin inkomst på det. Jag minns vid en intervju att hon måste ha låtit spruta in något i läpparna, för hon kunde knappt röra dem och såg ut att ha väldigt ont. Numera ser hon ännu yngre ut än när hon publicerade sin första bok och det är ingen slump förstås. Läpparna är konstant stora och stela och ansiktet stramar lite maskartat uppåt och åt sidorna. Men det är vars och ens val, evig ungdom är ju numera ett alternativ.
Men nu har hon alltså sällat sig till gruppen unga kända kvinnor som går ut och berättar om hur de blivit misshandlade av sina män. Den man hon blev misshandlad av var en 9 år yngre man som hon hade ett längre förhållande med efter skilsmässan från M. Hon har alltså återigen blivit utnyttjad och lurad och den här gången även misshandlad rent fysiskt.
En bekant till mig säger att det är alltid en särskild sorts kvinnor som råkar illa ut så här, blir blåsta av gubbar hela tiden. Jag har alltid argumenterat emot och sagt att det kan drabba vem som helst som har otur. Men nu undrar jag. Unni är ju, och var då också, en intelligent, upplyst och medveten kvinna som borde ha kunnat tolka varningssignalerna på ett tidigt stadium i sitt förhållande. Hon hade precis kommit ur ett beroendeförhållande till en man som enligt hennes version lurat henne och blåst henne.
Jag önskar att jag kunde fortsätta vara lika säker på att detta med att hamna i ett destruktivt beroende av en man sker slumpartat och inte drabbar vissa kvinnor oftare. Men jag blir osäker efter Unni Drougges debattartikel.
Sedan tror jag att hon har rätt när hon säger att det är viktigt att kvinnor inte mörkar misshandel. Hittills har män som slår sina kvinnor återupptagits i manliga gemenskaper, varit välkomna till golfrundan och till bastukompisarna igen efter eventuellt avtjänade straff. Det har varit ett socialt accepterat brott på ett helt annat sätt än exempelvis barnmisshandel. Och det kan kanske ändras om kända kvinnor går före och ställer krav som ger rubriker. För det gäller ju att inte bara ha en bra åsikt, den tredje statsmakten ska "köpas" för lanseringen också, och då är det bara kändisansikten som gäller.
Bloggdesign
Jag fepplar lite med bloggen alltså och försöker avgränsa mellan dagarna. Men i övrigt så känns det bäst att vara väldigt odesignad. Jag fick ett jättesnällt erbjudande häromdagen från en läsare att hon skulle designa min blogg gratis om jag ville. Jag är givetvis tacksam för erbjudandet men jag avböjde artigt. Själv är jag väldigt odesignad och det skulle kännas som falsk varudeklaration att ha en flott design på bloggen. Huvudsaken att den är redig och lättläst och överskådlig. Däremot så kan jag tycka om andras fina bloggfinish. Det finns någon med fina moln runt om och någon har sprucken jord eller kakel runt om. Det ser snyggt ut på andras bloggar men passar inte på min. Men jag kanske ändrar mig, det har hänt förr.....
Datumlinje också....
Jag är nöjd med datumavgränsningen i bloggen. Det blir redigare och det är lättare att se vilka inlägg / bilder som hör till vilken dag. Ofta skriver jag om en dag, dagen efter och det ser ju lite konstigt ut på de automatiska dagangivelserna, men det här gillar jag. Lägger till en linje också så blir det ännu lättare att se! Får se om jag tycker om det!
Idag tisdag fyller min storebror år! GRATTIS om Du läser det här, men det tror jag inte att Du gör. Vi gratulerar ju inte varandra på födelsedagar men vi ska försöka ringa i kväll i alla fall om vi kommer ihåg och hinner. Just nu är gubben på KSAU, något politiskt forum, så vi väntar tills båda är hemma.
Den här dagen blir i lugnets tecken. Vi går ju in på sista lediga veckan före läsårsstart på måndag. Då börjar vi lärare att arbeta med diverse planering. Barnen kommer inte förrän om ytterligare en och en halv vecka. Vi har numera läsårsstart mitt i veckan så att början inte ska bli så abrupt, det blir lite mjukstart.
Jag får alltså pyssla med bloggen i lugn och ro en stund utan att någon avbryter för kaffe eller annat prat eller så. Och det behövdes eftersom natten varit omöjlig på blogg.se. Det gick inte att göra något alls mellan halv 12 i natt och 8 i morse. Sedan ska jag försöka träna mig på att bara slappa, ligga still och läsa en bok i solskenet. Jag är världens sämsta på att ligga och sola. Kan inte och gillar det inte. Men jag får försöka träna upp färdigheten. Det får bli en förberedelse till att träna på att hålla mina arbetstider det kommande året och inte jobba mer än jag har betalt för. Det får väl bli en av stragegierna för att kunna fortsätta jobba fram till pension.
Idag tisdag fyller min storebror år! GRATTIS om Du läser det här, men det tror jag inte att Du gör. Vi gratulerar ju inte varandra på födelsedagar men vi ska försöka ringa i kväll i alla fall om vi kommer ihåg och hinner. Just nu är gubben på KSAU, något politiskt forum, så vi väntar tills båda är hemma.
Den här dagen blir i lugnets tecken. Vi går ju in på sista lediga veckan före läsårsstart på måndag. Då börjar vi lärare att arbeta med diverse planering. Barnen kommer inte förrän om ytterligare en och en halv vecka. Vi har numera läsårsstart mitt i veckan så att början inte ska bli så abrupt, det blir lite mjukstart.
Jag får alltså pyssla med bloggen i lugn och ro en stund utan att någon avbryter för kaffe eller annat prat eller så. Och det behövdes eftersom natten varit omöjlig på blogg.se. Det gick inte att göra något alls mellan halv 12 i natt och 8 i morse. Sedan ska jag försöka träna mig på att bara slappa, ligga still och läsa en bok i solskenet. Jag är världens sämsta på att ligga och sola. Kan inte och gillar det inte. Men jag får försöka träna upp färdigheten. Det får bli en förberedelse till att träna på att hålla mina arbetstider det kommande året och inte jobba mer än jag har betalt för. Det får väl bli en av stragegierna för att kunna fortsätta jobba fram till pension.
Fiskafänge!
Efter grillputsande och fikande med grannarna drog vi ut på sjön. Packade ner lite fika och fiskegrejer bara. Det var ju fortfarande varmt på kvällen; över 20 grader.
Här fann vi våra tyska vänner i Hol. De hade varit ute hela dagen och fiskat. Vi hade glämt masken hemma så vi fick en burk tysk daggmask inhandlad i Hamburg. Vi stannade någon timme bredvid dem, fiskade och pratade.
Jag metade och fick tre små fina stekabborrar. Gubben åt upp dem senare när vi kom hem. Så småningom så for vi ut till Harnäs, gick i land o fikade. Det var helt lugnt på sjön och varmt. Äntligen har sommaren kommit. Men det är i senaste laget.
Det har regnat 300 millimeter
Det lär ha regnat 300 millimeter sedan midsommar ungefär här där vi bor. Jag saknar referensramar när det gäller millimeter regn men det låter mycket. Så här kan det då se ut i en del båtar!
Det var alltså inte vår båt men ägaren känner nog igen den på bilden. Jodå, vi öste ur den när vi var här ute och fikade på båtturen
Små damer på besök....
Vår sommargrannfamilj bjöd vi in på en liten fika på altanen. De har tre små ljuvliga damer. T. till höger är minst, 2år och K. till vänster som är 4 år och F. som också är 4 år. De är alltså tvillningar. De här barnen blir 4-männingar till våra barn om jag nu räknat rätt i släktleden och det är den familjen som stod för den goda maten på kalaset på Tjolitta som vi var på för ett tag sedan. Normalt sett bor man i Nacka och har en cateringfirma. De små damerna gillar alltså hundar också och ville gärna kramas lite med Oskar. Jag har en låda med diverse leksaker i som en sån där akutväska. Den tog vi fram förstås. Det är våra barns gamla leksaker sedan 70-talet!
Utegrillen!
Grillen har stått i två år nu precis som när vi köpte den, dvs med lecablocksyta. Nu skulle den i alla fall blir fin och putsad. Det heter säkert nåt på fackspråk som jag inte kan. Men det går ut på att man lägger på kalkbruk så här.
Sedan liksom skurar man med en borste för att få det slätt och stänker på vatten med den.
Den såg lite ut som George Washington i huvudet när vi kommit så här långt. Funderade på om vi skulle göra ögon - näsa - mun också och lockar i håret! Men vi lade ner det projektet.
Vi testade också om det skulle gå att göra snygga handavtryck i putsen. De blev inte fina hur vi än försökte, så vi lade ner det också. Vi har i sockeln på huset lagt in allas handavtryck i familjen år 1977 när vi byggde huset och det är kul att ha kvar nu.
Så här blev det istället med bara årtalet där. Det fick bli 2005 eftersom det var det året grillen kom på plats.
Grus i maskineriet...
Det har varit grus i maskineriet på bloggen sedan i natt vid halv tolvtiden. Frustrerande att inte komma ut, men nu verkar det fungera sedan 8-tiden. Då kan jag lägga ut bilder o text från gårdagen.
MÅNDAG 6:e augusti
.
.
.
.
.
SÖNDAG 5:e augusti
.
SORKEN VANN FÖRSTA OMGÅNGEN!!!
SORKEN VANN HELT KLART FÖRSTA OMGÅNGEN!!!
Jordnötssmöret var omsorgsfullt, säger mycket omsorgsfullt, bortslickat, och fällan har inte slagit igen! Hur nu det kan vara möjligt begriper vi inte. Den slår ihop vid minsta beröring! Men den här besten är väl så stor så det räcker att sträcka ut den långa tungan för att komma åt godsakerna. Han behöver aldrig trampa på fällan förstås. Vi prövar väl med jordnötssmör igen och försöker att lätta lite på slagmekanismen så får vi se. Jordnötssmör verkar vara populärt i alla fall, vilket också bekräftas av Lillan som använder det på råttjakt i England. Det fanns som synes inte en kröta kvar. Vi ger oss inte......på´t igen!!
Hemåt över Glafsfjorden - Byälven!
Det är en ny bro över Glafsfjorden som vi passerar på hemvägen från vår kulturtur igår söndag. Det var fint och vi spejade efter vännerna A i Hol. Vi visste att de var ute på Byälven och fiskade. Pratade med dem senare under kvällen och fick veta att de fått ett antal gäddor och en gös. Det var gösen de var på jakt efter, det finns här. Glafsfjorden heter älven medan den är så här bred uppåt Arvika, sedan blir det Byälven längre ner tror jag där det smalnar av. Men jag är osäker på var den byter namn. Här är den i alla fall fortfarande bred som en norsk fjord.
Hos Gagga i hennes ateljé!
Gagga hittade vi efter en stunds letande uppe i Gunnarskog utanför Arvika. Och så här stod hon när vi kom!! Det var inget välplanerat besök. Vi var ju ändå i krokarna och Gagga hade så vänligt skrivit i sin blogg att vi var välkomna in vid tillfälle. Men vi kom alltså helt fel dag egentligen. Efter en regnsommar har det nu äntligen blivit några soldagar och Gagga (som egentligen heter Margareta) och hennes man hade fullt upp med höbärgningen. Det går åt en hel del hö till deras kor förstås under vintern. Vi ringde i alla fall när vi stod vid Blå Lagårn och kollade om hon var hemma och det var hon.
Det är vackert här uppe i Gaggaland. Utsikten är fantastisk över sjöar och åsar!
Vi ville bara åka upp och se var det låg försäkrade vi och hälsade på. Men Gagga ville absolut visa oss sin skapelse; ateljén i en paus mellan hölassen. Det är precis så fint som det ser ut på bilderna i hennes blogg.
Jag ska inte lägga ut bilder på allt fint som hon har gjort själv och som finns till salu i ateljén men så här fin är utsikten genom det stora fönstret. Hon stickar suveränt fina tröjor, vantar och annat. Jag investerade i en liten present till barnbarnet.
Golvet med de breda obehandlade plankorna var otroligt vackert.
Överallt växte de här stora fina blommorna. De kallas tydligen jättebalsaminer och kommer från Himalaya. Vi fick med oss några plantor så nu får vi se om de tar sig här hemma på Liane, förhoppningsvis på jordkällaren.
Det var kul att träffa en blogglegend "levande" och jag får hålla med henne om att man vill nästan ta på varandra för att fatta att det är verklighet, irl. Jag har i alla fall haft förmånen att få träffa inte bara en blogglegend utan också en väldigt spontan och trevlig människa. Gagga utstrålar värme och energi och beskriver entusiastiskt sina byggplaner på tomten. Här är det bara fantasin som sätter gränser, det mesta går att genomföra om bara viljan finns. Återigen, för alla som är intresserade av att se mer från ateljén och hennes tillverkning så rekommenderar jag hennes blogg som finns på min länklista. Jag kan som vanligt inte länka (datapucko!!)
Höskörden går vidare och vi lämnar Gagga och hennes man. Vi fortsätter på slingrande vägar. Passerar den lilla bysågen där jag antar att bygdens folk låter såga det de avverkar i egen skog när det behövs, vi passerar den lilla byverkstaden. Någon skojade om att på landsbygden med de dåliga vägarna så kan hälften av invånarna försörja sig på att laga bilar åt den andra hälften och det kan ha ett uns av sanning. Vi passerar också ett ställe som ser ut att satsa på grönsaksodling för avsalu. Någon har några köttdjur på bete. Sätten att överleva och sysselsätta sig här ute på den värmländska landsbygden är många. Det vilar en slags gnosjöanda över det hela. Och livet här är på många sätt klimatvänligt om man nu ska använda ett sådant uttryck; så mycket som möjligt ordnas på nära håll; mat bilrep, byggmateriel..... Men sen måste man förstår ha bilar och köra en hel del och det är ju mindre bra.
Blå Lagårn och sjön Racken Gunnarskog
Här är sjön Racken och här fanns för länge sedan ett konstnärskollektiv.
På övervåningen i 'Blå lagårn
Undervåningen i Blå Lagårn. Blå lagårn är alltså en stor gammal lagård som sedan 1970-talet har fungerat som utställningslokal för människor i trakten. Det är en plats att visa de egna tavlorna på, de egna smyckena osv som man vill sälja. Och det är många som vill var med så det är en gigantisk samling, Jag antar att alla som vill får vara med och man turas om att jobba här med tillsyn och försäljning. Det är lite synd att inte hängningen och presentationen av sakerna är mer proffsigt gjord. Det blir plottrigt och svårt att få ordning på. Jag har till exempel svårt att begripa varför man väljer att hänga en massa tavlor upp i ett snedtak samtidigt som stora ytor är tomma i ögonhöjd. Det borde alltså vara mer grupperat och tittvänligt placerat. Det saknas nog en enda persons makt här. Jag antar att många har varit med och bestämt om hur de egna sakerna ska visas.
Rackstadmuseet i Arvika
På Rackstadmusset i Arvika pågår alltså en utställning under temat Landskap i konsten nu. Det är en sevärd utställning, men inga highlites som jag kan fördjupa mig i. De konstnärer som är representerade kan jag för lite om för att ha synpunkter på och det var ingen bild som "kickade mig i magen" och som jag skulle vilja äga.
Men besök på Rackstad innebär tillfälle att återigen se bildhuggarbrödernas Ericsson verk och prata om dem med de som jobbar på museet och det är alltid givande.Skulle vilja ha Fridlunds dvd om dem. Men den var slut på museet. Härifrån drog vi vidare till Blå Lagårn och sjön Racken.
Imorgon....
....lägger jag ut mer bilder från kulturturen i Värmland; besöket i Blå Lagårn och hos Gagga som bloggar och som har en ateljé i Gunnarskog.
Klässbol linneväveri som gör Nobeldukarna!
De blev en kulturtur idag. Först ut var linneväveriet utanför Arvika. Det är jättestort och säljer massor av egenvävt linne. Väveriet var i stort sett avsomnat för ett antal år sedan och de gamla maskinerna stod och dammade. Då kom någon på att det kanske var värt att pröva att få igen det hela igen.
Vävsalen är gigantisk och när det är igång så larmar det ordentligt. Man får gå in och titta. Det som hänger där är hålkort med mönster på.
Det här är hålkortet till en duk. Här finns mönstret inlagt och överförs på något sätt till maskinen. Sedan går personalen runt och passar maskinerna kolla trådar o så.
Här är en duk på väg.
Här är nobeldukningen. Klässbols linneväveri förser festen med dukar och servetter och det är en stor arbetsuppgift under året. Det lär ju ska stjälas en massa servetter som souvenirer vid varje Nobelmiddag, servetter som sedan måste ersättas.
Här är en annan fin uppdukning!
Här kommer en till!
Det är så fint här. Dessutom finns en avdelning för secondhand-försäljning av sånt som blivit något litet fel på i tillverkningen.
Rackstad o Blå Lagårn blir det idag!
Efter långt och moget övervägande och en del andra åtaganden (o laddande av sorkfälla) så har vi bestämt oss. Det blir Arvika och Rackstad museum och Blå Lagårn i Perserud. Återkommer med rapport, både från sorkfällan och utflykten!
Musjakt!
Vi har en mus på altanen. Nja en mus, det är väl snarare en välväxt sork enligt gubben. Rätt så robust i modellen och den kommer alltid vid olämpliga tillfällen. Jag och grannfrun G. blev rejält överraskade häromdagen och vi lättade från trädäcket båda två för att sätta oss i säkerhet under vildsint gastande på hjälp. Det var vaken hjälp eller förståelse att få. Männen flinade bara rått i samförstånd och rörde inte en fena. De såg ingen anledning att släppa ifrån sig de immiga ölglasen.
Men nu har gubben läst om ett nytt knep för att fånga råttor och så blir det plötsligt roligare, då kommer jaktinstinkten fram! Så i Töcksfors igår inköptes en bastant råttfälla. Den, har han lärt sig nu, ska hanteras med gummihandskar eftersom råttorna känner lukten av människor annars. Dessutom ska man smeta jordnötssmör på som bete. För då tvingas råttan att ägna sig åt en avslickningsprocedur. Ostbitar och andra fasta föremål drar den annars snabbt loss och lägger sig bredvid fällan för att mumsa på.
Nu får vi se om de nya teorierna håller eller om vi ytterligare en gång gått på ett listigt men tomt försäljningasargument!
SÖNDAG 5:e augusti
.
.
.
.
.
LÖRDAG 4:e augusti
.
Gå ut och gå med sexgalna hundar!
Alltså det var inte så lätt att gå ut och gå en långpromenad i kväll med en löpande tik, Leta och två helt sexfixerade hanhundar! Vi insåg inte problemet innan. Vi trodde inte att Jazz skulle vara vuxen det här "fruntimmersintresset" eftersom han inte ens lyfter på benet när han kissar. Det brukar vara ett tecken på def. könsmognad att hunden vill försöka bräcka den som kissat förut på stället genom att kissa högre.
Jazz (t.v.) och Leta (t. h.) drog sig hela tiden bakom Roland och försökte para sig i obevakade ögonblick. Och efter alltsammans gick jag med Oskar, den lille taxen, som också bara är ett år men som länge varit vuxen och chef. Han var också mäkta intresserad av tingens utveckling och klapprade vildsint med käkarna = hanhundars parningsintresseljud eller hur man ska uttrycka det.
Det blev alltså en ganska stretig och kämpig promenad.
Inte nog med det, när vi vek av in i skogen för att leta efter svamp, fick Oskar luftvittring av en råbock! Och när vi kom fram till den plats där bocken markerat revir så trodde jag att han skulle krypa ur skinnet. Han gick på bakbenen, drog i vind och visste precis var han hade bocken. Men det är för tidigt för jakt än! Här syns bockens revirmarkering; han gnor med hornen mot busken och sparkar i marken. Jag tror att det sitter några körtlar där som avsöndrar något som ska smetas på busken och varna andra bockar att platsen är ockuperad.
Sedan kom vi förbi en demolerad myrstack. Det är räv eller grävling som har helt grävt ur den i jakt på något ätbart antar jag.
Efter en regnsommar står många vallar så här; gamla och förtorkade. Men nu har det torkat upp och lovats sol några dagar så de som brukar marken försöker hinna med att rädda så mycket som möjligt till hö eller rättare sagt hösilage, dvs ganska torrt ensilage i balar.
Vår granne, D. på prästgården är en av dem som jobbar med det här. Han höll alltså på för fullt även nu fast det var lördag kväll klockan 10. Här kör han en ny fin traktor, John Deere och en balvagn. Den pressar balar av höet som ligger torrt på marken och när balen är färdigihoppressad så plastas den in ordentligt. Det betyder att luft inte kommer till och kan förstöra höet. Istället sätts en konserveringsprocess igång och en syra bildas som gör att det håller sig längre tid. Denhär metoden att spara gräs lufttätt kände redan romarna till. De grävde ner färskt gräs på vägen ut till fälttåg och kunde sedan gräva upp det igen på hemvägen.
När vi närmade oss Hol visste Roland genast vad röklukten betydde. Våra vänner de tyska immigranterna hade gjort en brasa på sin ladugårdsbacke och satt där i sommarkvällen med de tyska vännerna som kommit upp några dagar från Västervik där de firat semester. Deras vän W är vad de kallar en "Feuerteufel". Det betyder en som verkligen älskar brasor. Eftersom det är förbjudet att göra upp eld så här i Tyskland så är det för tyskar en stor upplevelse.
Vi stannade för att vila en stund och Leta parkerade sig lugnt på marken, hela tiden iakttagen av vakande blickar. Nu var det tre hanar som kollade henne och bevakade varje rörelse, eftersom de tyska besökarna har en Jason. Han är en blandning mellan Schäfer och Bordercollie.
Det enda som hände var att min annars så vänligen lille taxen Oskar gjorde ett vildsint utfall mot Jason för att försvara rättigheterna till Leta. Men Jason backade genast undan respektfullt. Och det bekräftas återigen att storleken inte har någon betydelse. Det handlar om pondus och resning!
På vägen hem såg vi älg. Det var först en liten kviga nerom Liane, sedan ko med två små nyfödda kalvar på viltåkern närmast vårt hus. Kul att det finns några kvar.
Gamla E18 + stridsvagnshinder!
På hemvägen åkte vi en bit på gamla E18. Den var så smal att långtradarna brukade slå ihop backspeglarna när de möttes här. Så här såg vägen ut när jag flyttade hit i början på 70 talet. Nu ser det ut som en kostig.
Bredvid gamla E18 så ligger det fullt av stridsvagnshinder i skogen sedan andra världskriget. De låg på många ställen här vid gränsen i beredskap i skogarna ifall att tyskarna skulle invadera. Då var tanken att man skulle blockera vägarna med dem. Uppe i bergen här i Åsebyn så byggdes också "fort". Det sägs att tyskarna visste om det här. Man lär ha skojat om det på norsk radio och sagt att nu bygger svenskarna hundkojor i bergen i Åsebyfors!. Om det är sant vet vi inte, men varför inte....
Det finns en hel både av minnen och minnesmärken från kriget här vid gränsen.
Det förekom en del kontakter mellan de tyska soldaterna och svenskarna som låg inkallade vid gränsen. Det idkades redan då byteshandel. Tyskarna hade alkoholdrycker av god kvalitet, fin choklad exempelvis och det byttes mot svenskt smör bl.a.
Töcksfors Shoppingcenter!
Det blev alltså en dag i Töcksfors Shoppingcenter. Gubben gick med på det alldeles frivilligt för det var ett par saker han behövde. Det är ett osannolikt stort köpcenter, byggt för norgehandeln, bara några kilometer från gränsen efter E18 mot Oslo. Vi har så där 4 mil dit.
Jag vallde in gubben i en provhytt på Dressman men assistans av goda vännen I. R. som förestår affären. Hon svischade fram byxor i en farlig fart och det provades. Jag parkerade mig utanför så han inte skulle rymma i ett obevakat ögonblick :-)). Försökte ta en bild på honom ovanför kanten. Han brukar ha en blick som hos en drunknande när han måste prova kläder, men han dök ner i samma ögonblick.
Men fynd blev det! Två par rejäla arbetsjeans för 500 kr.
Jag hittade en jättestor vattenkanna. Gubben påpekade surt att jag inte ens skulle kunna lyfta den själv när den är full med vatten, 14 liter! Men den ska jag ha i garaget till något än så länge hemligt projekt. Tids nog får han se.
Här ståtar vi med en präktigt full vagn. Ovanligt för oss att slå på stort så här på en gång.
Jag fyndade två gröna borddukar, en till köksborde och en till matbordet. De har samma färg, lime, fast det ser inte ut så på bilden. Servetterna hittade jag på Duka för 10 kr styck. Jag gillar att ha tygservetter. De passar perfekt till de här dukarna. (Fast det syns inte heller) Sedan har jag några varianter av mörkare gröna som också passar till.
I ärlighetens namn så var en hel del av det inhandlade matvaror som jag bunkrar upp för att ha på lager. Eftersom jag inte tål alla födoämnen så blir det till att handla när tillfälle ges. De här är bara kanongoda; Kung Markattas mjölkfria ekologiska kravmärkta choklad. Hittar jag inte så ofta.
Väl hemkomna så lastade vi ur det här lasset med grejer ur lastbilen (bra att ha vid shopping!) och gubben påstår att nu har vi dragit hem lika mycket skräp som vi nyss med stor möda fått iväg till tippen! Och han har rätt. Det är väl så här det går till; köp, slit och släng!! Men visst är det roligt att shoppa, även om jag varken hittade jeans eller vit bomullströja som jag var på jakt efter. Det är som vanligt.
Oj då.....!
Det är nog en dags fördröjning med aktivalistan Annaa! Ser lite smått förfärat att jag hamnat uppe bland värsta modebloggarna nu efter att ha levererat en massa bilder igår. Och idag kommer jag att ståta som den värsta shopaholic, vänta bara! Vi har varit på shoppingtur och fyndat. Det är minsann inte varje dag. Ska berätta och visa bilder bara jag får ordning på bilderna.
Blank dag!
Den här dagen känns väldigt blank. Vi har inte planerat något speciellt utan den är öppen för pigga förslag och spontana infall. Gubben har redan börjat yra om jaktmässa i Gräsmark. Han är snabbare igång med tankeverksamheten så här på morgonen (ok förmiddagen då!). Men allt hänger förstås som vanligt på när de nya husgästerna kommer. Det växlar ju alltid på lördagar och ibland måste vi vänta ända till sent på kvällen innan de dyker upp. Därför blir det sällan någon ordning på lördagar.
Datum i början o slutet!
Nu testar jag ett nytt sätt att få lite ordning på blogginläggen. Jag skriver dag o datum både först och sist på varje dag då jag skriver något. Det blir redigare så. Det blir konstigt att skriva det först, då hamnar det ju sist. Och jag räknar med att de flesta läser uppifrån och ner. Om jag skriver både först och sist så blir det rätt oavsett från vilket håll man läser bloggen.
LÖRDAG 4:e augusti
.
.
.
.
.
FREDAG 3:e augusti
.
God lunch på travrestaurangen!
Eftersom vi tillbringade en stor del av dagen i Årjäng för att uträtta diverse ärenden så åt vi lunch på travrestaurangen. Den ligger fint på höjden här nere till vänster och man har utsikt härifrån ner över travbanan och över stallbacken.
Vi fick god mat, det var fläskotlett och fräscha grönsaker till.
Bakom planket där borta går E18 och på andra sidan vägen finns ett litet berg. Det kallades Snikekuel förr. Vi travtävlingar valde en del att sitta här och kolla gratis över planket!
Jag passade på att kolla in på Nordiska Travmuseet som har sina lokaler bredvid restaurangen. Här pågår fortfarande utställningen "Hästen i konsten". Den tavlan som jag har köpt finns kvar, den hänger ¨på väggen rakt fram i mitten.
Taket läcker på min skola!
I mitt klassrum har det inte runnit in vatten den här sommaren, men jag har för säkerhets skull också en hink i taket. Men här inne på fritis bredvid så läcker taket fortfarande. Jag var inne och tömde idag. Jag har tömt en gång förut i sommar och då var den halv i vatten. För den som inte har följt bloggen förut så kan jag berätta att skolan jag jobbar på inte är vattentät. Det läcker in vatten här och där och har gjort så sedan skolan byggdes för runt 30 år sedan. Det är lättare att fånga upp vattnet så här uppe i taket med en hink än att vänta tills det runnit ut på golvet. Vi vet ju var det brukar komma.
Hembygdsgården i Sillerud - gammaldags mat!
Vi avslutade fredagen med att gå på Sellerevecka på hembygdsgården i Svensbyn (eller är det på Jarpere?).
Det är avslutning på den här veckan och mycket folk. Det är hattparad, dragspelsmusik, hantverksförsäljning.
Detta är gammaldags vanlig vardagsmat från bygden. Längst upp till vänster är det motta med lingonsylt på. Vi tror att det är nävgröt men är inte säkra. Den är gjord på skrädmjöl tror vi. Uppe till höger är det môrske. Det är början till mesost, man kokar mjölk väldigt länge så blir det ungefär så här. Fläsk känns igen och under hallonsylten är det kalvdans.
Hattutställningen var läcker! Här är de äldsta hattarna, början av nittonhundratalet.
Här var en speciell dams hattar; vardagshatten till vänster och högtidshatten till höger.
Här är de läckra vår- och sommarhattarna! Den till vänster ser ut som spunnet socker och den till höger som en mockatårta.
Här är hattar till sorg.
Här ligger vinterhattarna i skinn, persian bl.a. men även tovade. Kolla stolen med två klövar till ben!
FREDAG 3 augusti
.
Vi åt rester.....!
Ok, vi hade en massa rester över på älgen sedan kanadabesöket i förrgår så vi bad de tyska "immigranterna" A och U i Hol att titta över och hjälpa oss äta upp dem. Det gjorde de gärna, fast nu fick det bli en rotfruktsgratäng helt enkelt till och en sallad. Mitt i ätandet så blev det lite tävlingsskytte igen, fast nu med salongsgevär. U får här instruktioner. Jag bara missade, det måste vara något allvarligt fel på det här geväret!
Vi avslutade maten med att gå ner den på en hundpromenad. Leta och U börjar finna varandra. Jag undrar om de inte skulle trivas ihop, vi får väl se. Vi hann precis tillbaka hem för att se en jättestor husbil komma. Det var A:s bästa vän W och fru K som kom från Västervik där de tillbringat merparten av semestern. De ska stanna i Hol till på tisdag verkar det som. Nu blir det mycket fiskeprat, eftersom båda är passionerade fiskare.
Husvård inne!
Jag håller på med husvården inne, tömmer rum för rum ordentligt, slänger, torkar ur osv. Tror att det är det här som ligger mellan oss och kackerlackorna. Jag menar att man gör rent ordentligt åtminstone ibland. Sen kan det bli lite slarvigt dessemellan. Den här åker i soporna till exempel. Det är en sån där matta som man lägger under en matta för att den ska ligga still. Jag köpte två på IKEA för ett par år sedan men kom bara att använda en. Och den har kletat av sig på golvet så till den grad att jag knappt kan få rent. Det blir ett klibbigt lager under mattan! Alltså kommer jag inte att använda den någonsin. Bättre att slänga nu direkt!
I det här rummet står också en av husets datamaskiner, den med svart dammavslöjande tangentbord. Och det är naturligtvis fullt med damm. Jag pillade lite eftertänksamt på det och funderade lite över hur proffsen gör. Jag menar de som arbetar vid datorer. De kan väl inte jobba dag efter dag med en sådan lortmaskin. Men hur bär de sig åt för att hålla rent tangentbordet??
Blåser de rent det varje dag innan de går hem?
Sitter de varje dag med en liten pensel och pillar bort dammet på tangenternas sidor?
Eller är en tandborste bättre?
Eller låter de den becka igen totalt och lämnar in för sanering hos någon expert?
Eller är det så att städpersonalen förväntas ta hand om problemet?
Jag hittade ingen pensel, som jag nog tänkte skulle vara bäst, så jag tog ett lätt fuktat hushållspapper och drog mellan tangenterna. Det blev hyfsat rent i alla fall. Men nästa gång får det bli dammfärgat tangentbord, inte ett avslöjande svart.
Husvård ute!
Ni ska bara veta alla Ni som inte har ett sånt här romantiskt svenskt hus som är rött med vita knutar vilket arbete det är att hålla den vita färgen ren. Nu är målningen ett par, tre år gammal och full med svarta prickar och grönt mögel. Den här sommaren måste vindskivorna skuras. Det går till så att man första sprayar på möglegift ena dagen, sedan skurar med vatten andra dagen och därefter spolar rent med vattenslangen. Förmodligen måste vi också måla dem, eftersom behandlingen tog färgen till del. Svenska målarfärger är värdelösa numera. Fönsterluckorna som syns på bilden målades när huset var nytt och de är inte angripna alls och det är 29 år sedan. Det är verkligen tveksamt om det gynnar miljön att endast kunna erbjuda sådan här färg utan mögelskydd. Det kan inte vara miljövänligt att hålla på med ständiga ommålningar och ständiga mögelgiftbesprutningar som ska sköljas bort.
Torsdag 2:a augusti
Nu inspireras jag av Alltiallons blogg att skriva vilken dag det är först i ett inlägg på varje ny dag. Det ser mer ordningsamt ut i alla fall och lättare att hålla koll på en dagbok så. Det är ju en dagbok på nätet det handlar om så det känns lite viktigt vilken dag text eller bild handlar om. Jag väljer alltså att skriva dag + datum på den dag det gäller, inte den dag jag gör inlägget.
Näs - vackra blommor!
Vi var bjudna till Näs i Dalsland igår kväll, till goda vännerna R och M. Här finns en fantastiskt fin trädgård. Vi startade med en rundvandring. Det ligger år av arbete bakom att få det så här välplanerat och uppväxt.
Allt är väldigt frodigt och välskött. En del människor har ju gröna fingrar! Men det är inget som kommit till av sig själv. Det kräver en rejäl insats förstås och ett stort intresse att få det så här fint. Och inte att förglömma; kunnande.
Det här liknar luktärter men är en perenn och den luktar inget. Vi kom inte på vad den heter irriterande nog.
Eftersom köket i huset är under reparation så åt vi i lilla Bergstugan. Vi kunde alltså njuta av en fantastisk utsikt under måltiden, ut över Västra Silen, Roviken. Västra Silen har förbindelse med vår sjö Östra Silen genom en sluss vid Krokfors, så vi skulle i princip kunna åka båt hit.
Det här ingick också i utsikten, vilket värmde gamla bondehjärtan. M och R har varit mjölkbönder och var det under samma tid som vi. Nu är gården utarrenderad och det var brukarens kvigor som gick här och betade fridsamt utanför köksfönstret. De gick ner till sjön och drack. Dessutom såg vi hela tiden Kanadagäss i olika formationer på vattnet. Här fanns också ofta flera lommar och tranor.
Bästa skrivbordet!
Det finns några kanonköp av möbler som har fungerat i alla år, trots olika boende. Det här skrivbordet från slutet på 60-talet är ett sånt. Inte himla snyggt, inte superkvalitet, men det har varit kanon för det är byggbart. Jag har en liten hurts till också och en skiva till och allt går att kombinera hur man vill. Bokyllorna ställer man på löst och det finns till både byrån och hurtsen. Tror att jag köpte det här på Konsum på 70-talet. Undrar om det görs några sådana här genomtänkta enkla möbler numera?
Städtag!
Jaha och varför har jag haft de här stående i åratal så här? Jo, alla säger att det går att få orkideer att blomma om. Och alla andra får sina orkideer att blomma om, men inte jag. Nu har de stått här länge och vägrat, bara varit obstinata. Nu åker de på tippern!
Kanadabesök igår tisdag!
Eftersom jag inte vill lägga ut människor på bild så blir det istället de trevliga presenterna vi fick av gårdagens gäster, de kanadesiska officerarna bl.a.
Tänk så fördomsfull man kan vara. Jag trodde att det skulle vara manliga individer när jag hör ordet officer. Men icke. Det var en manlig officer J. med fru D. och en kvinnlig officer B. Dessutom våra goda vänner U. (norsk officer) och H. norska fritidsboende på andra sidan sjön.
Vi gladde oss åt det här besöket av människor som har levt med helt andra erfarenheter än våra och jag ville verkligen visa upp typisk svensk mat: förrätt liten silltallrik, varmrätt tjälknöl på älg, dessert vaniljglass och hjortronsylt. Det var mycket uppskattat att de fick komma och träffa en svensk familj och inte bara turista i landet några dagar.
Vi hade en supertrevlig kväll tillsammans och pratade om en mängd intressanta saker:
Kosovokriget hade vi gemensamma infallsvinklar på. Jag jobbade ett par år med flyktingbarnen när vi hade förläggning här. J. hade tjänstgjort i Kosovokriget och dessutom senare varit chef för en stor flyktingförläggning i Kanada. Kosovokriget hade varit det svåraste han gjort pga motsättningarna inom landet när de var där. Kanada hade tagit emot 5000 flyktingar från Kosovo och de som ville fick stanna efter kriget slut, men många valde att återvända. Vi diskuterade priset länder får betala när diktaturer avvecklas, pris i form av kaos, korruption, laglöshet, otrygghet.
B. hade varit chef för underhållslogistik eller något liknande.
Hon hade som första kvinnliga officer inom sitt område också varit utsatt för fördomar. För att delta i viss tjänstgöring så hade det krävts ett skriftligt intyg från hennes man att han godkände det. Dessutom hade det varit problem med förläggning vid olika tillfällen då man självklart enbart räknat med män. Vi förstår att en kvinna som banar väg inom ett manligt område så som hon har gjort måste vara tålmodig, trygg och duktig.
Alla dessa tre officerare hade tjänstgjort samtidigt i Sinai och där lärt känna varandra.
Vi pratade om Kanada förstås. Jag insåg inte att man verkligen har den brittiska drottingen som statschef. Hon har inget formellt inflytande, men "the crown" som man säger har ändå en representant i varje provins och hon finns med i högtidliga sammanhang. Detta har diskuterats ibland i Kanada men är för närvarande inte kontroversiellt. Drottningen är populär. Däremot kan det bli ifrågasatt när / om Charles ska efterträda. Han är inte populär. Samma förhållande råder i bl.a. Australien och Nya Zeeland och där har fenomenet varit mer debatterat enligt våra gäster.
Eftersom J.s fru D. var av franskt ursprung så fick vi oss också berättat om den stora deportationen av fransktalande ur Kanada på 1600-talet och hur dess fick flytta till Louisianaområdet i USA. Apropå det blev det prat om Cajonmat osv osv.
Vi roade oss också under kvällen med att också utbyta viktiga nationella sånger såsom "Helan går....." som vi nu äntligen lyckats lära våra norska vänner. Vi var också med och tränade på de kanadensiska gästernas provins "nationalsång" "Farewell Nova Scotia".
Vi roade oss med lerduveskytte medan det var ljust nog.
Det går alltså till så att man lägger en lerduva i kastaren, hojtar och skickar iväg den. Den som för tillfället skjuter ska fyra av hagelgeväret i rätt ögonblick o träffa från lite olika positioner. Det är bra träning i hagelskytte som ju inte är ett prickskytte vanlig mening utan tvärtom en fråga om att träffa rätt utan att sikta.
Här letas ev kvarvarande duvor upp efteråt.