Tomater i september
Nu är det på upphällningen med tomaterna. Vi har inte haft på frostvakten i år så temperaturen på nätterna blir ju bara så där 5 - 8 grader. Förra året höll vi den stadigt på runt 10-12 grader. Vi kan fortfarande plocka en del och lägga i den fina skålen på köksbordet. I glashuset på altanen är det massor av små tomater, Wilma. Och jag har en del i fönstret i datorrummet Tiny Tom som är väldigt goda. Jag får se upp nu så jag torkar frön av de sorter jag vill ha med i nästa års odling. Och jag kommer att testa att ha kvar inomhus förstås. Jordgubbarna gav upp tidigt i växthuset, är nog ingen bra idé. Det går att köpa svenska i butikerna nästan samma tid. De som jag har nu i lådorna får väl stå kvar och få en chans till våren. Vi får se. Påminner åter om att min nätdagbok numera finns på min facebook-sida. Den kan man hitta på mitt namn.
Mitt värsta orm-minne!
Tänkte just häromdagen att jag inte sett några ormar alls den här sommaren. Men så fick jag se tre stycken på två dagar! Det var såna här, små snokar, säkert ungar. Alla var förstås döda på vägen. Mitt värsta ormminne är gammalt. Det var när yngsta sonen Mattias var så där 4-5 år och gick lite före mig ner till farmor o farfar på Liane. Plötsligt stannade han på vägen. När jag kom ifatt honom såg jag att han höll i nåt långt svart och det var en snok. Jag blev förstås förskräckt och skrek åt honom att han skulle släppa den, men han vägrade. Och jag som har ormfobi vågade inte ta i ormen, utan lade ner gossen på vägen, satte foten på ormen och drog i sonen så han tappade taget. Efteråt fick vi reda på att han trodde han hittade en lakritsstång på vägen och därför vägrade att släppa frivilligt. Det var ett favoritgodis!
Firar 50 år i Värmland!
I dagarna är det precis 50 år sedan jag flyttade till Värmland. Det var en slump att jag hamnade här, hade ingen anknytning hit när jag sökte tjänst i Årjängs kommuns skolor 1972. På den tiden fanns nåt som hette lärarlistan med alla Sveriges lediga lärartjänster så det var möjligt att välja och vraka. Jag sökte faktiskt nåt ställe uppe i Dalarna och så Smålands Burseryd också (pappa kom från Småland) men fick svar från Årjäng först och jag hade fått tjänsten. Jag fick tala med skolchef Georg Lindgren och han bredde ut sig om kommunens förträfflighet så jag sa ja. Fast egentligen visste jag inte ens var på kartan Årjäng låg. Trodde det var längre upp i Värmland, typ nära Mårbacka eller så. Men jag hade inte tid att forska så mycket, dagen efter samtalet med Georg så skulle jag vara reseledare för de svenska ungdomar som skulle resa till Europeiska Skoldagen i Dublin, Europarådets ungdomsforum. När jag kom hem igen så förstod jag var Årjäng låg och det var bara att acceptera. Planen var att stanna ett år här och så tillbaka till Örebro igen, så jag behöll min lägenhet där, hyrde ut i andra hand. Men sen träffade jag ju en trevlig inföding och stannade. Har ju inte ångrat det, bra val av man, fin natur med mycket vilda djur och många sjöar. Så nu firar jag alltså 50-årsjubileum! Det blir en lite bildkavalkad från en del av fördelarna med att bo här.
Bronsbladen är fin nu!
Den har vackra färger och lyser upp baksidan av vårt hus!