Inga Magnusson

Nej vi vet inte alla orsaker till att det ibland blir extra besvärligt att lära sig läsa och skriva. Ibland skickar skolan elever till logoped för att få mer information och det kan ge mer kunskap, men som sagt, allt vet vi ändå inte. 

 

Det kan vara svårigheter med fonologisk medvetenhet. Det är ett krångligt fackuttryck som ungefär innebär  problem med att uppfatta  bokstavsljuden och skilja dem från varandra. Ofta handlar det om att ljud som låter lika förväxlas, typ b - p, d - t, g - k , vilka är  tonande respektive tonlösa. Men det kan också vara m - n eller andra som är lika. Brister i fonologisk medvetenhet märks ofta senare upp ålder som att de bokstäverna förväxlas i skrivande. De kan alltså vara en konsekvens av hörselproblem men behöver inte vara det, kan finnas ändå. 

 

Ett annat dilemma kan vara ett svagt arbetsminne. Det är alltså inte fråga om att minnas i vanlig bemärkelse utan förmågan att direkt och snabbt i lässammanhang komma ihåg en sekvens av bokstavsljud / ord. MInns att Ulla Wennbo på spec-utbildningen i Göteborg menade att arbetsminne hos någon utan läs- och skrivproblem kunde vara 15 sekunder, men hos den med läsproblem bara 9 sekunder. Vet inte om det stämmer. Men det handlar om att vid läsningen ha svårt att i minnet hålla kvar bokstavsljuden i rätt ordning, kanske blir det de sista först och sedan baklänges. Eller att komma ihåg de sist lästa orden först och sedan baklänges i en mening. Då blir läsningen rörig, ofta med omläsningar för att försöka få ordning på sekvensen. Som vuxen kan bekymmer med arbetsminne märkas i problem med att hålla kvar bokstävernas ordning i minnet när någon bokstaverar ett ord som man ska skriva eller någon rabblar en nummersekvens typ telefonnummer. 

 

Hörselproblem kan slå igenom i läsinlärningen. Det kan naturligtvis vara nedsatt hörsel just vid det aktuella lästillfället, vilket kan ge samma bekymmer som nedsatt fonologisk medvetenhet, som beskrivs lite ovan. Men det kan också vara så att nedsatt hörsel i perioder under tidiga barndomen har påverkat barnets språk i förmågan att uppfatta  bokstavsljuden / satsmelodin. Öronbarn brukar vi kalla barn som har benägenhet att få återkommande öroninflammationer. De får i samband med snuvor och förkylningar ofta nedsatt hörsel, barn har ju smala hörselgångar som lätt tättnar igen. Jag har jobbat som speciallärare länge och funnit att en stor andel av de barn som har bekymmer med att lära sig läsa, har haft nedsatt hörsel under perioder av sin uppväxt. Detta visar min erfarenhet, men jag har inte sett någon forskning på det. Det skulle rent hypotetiskt kunna vara så att om barnet hör dåligt under den tidsperiod i hörselutvecklingen då vissa ljud börjar uppfattas så blir det svårigheter med de ljuden även senare. Spädbarn tycks inte uppfatta alla enskilda  ljud direkt utan tar dem till sig i en lagbunden ordning, vilken fanns med i professor Irene Johanssons forskning.  Men det var rätt många år sedan som hon konstaterade det och det kanske är annat  som gäller nu. Vore ändå intressant att få mer fakta på. Det tycks i alla fall finnas samband mellan hörselnedsättningar och läs- skrivbekymmer. 

 

Synproblem kan också påverka läsinlärningen. Detta har uppmärksammats alldeles för lite, både i praktisk pedagogik och i forsknng. När barn börjar skolan eller i ålder strax innan så testas synen av skolsköterska, men egentligen bara seendet på håll och med ett öga i taget. Det säger inget om hur barnet ser på läsavstånd eller hur ögonen samordnar sig. Det kan bara en  ögonläkare eller optiker (från 8 års ålder) kolla.  För att förutsättningarna för att lära sig läsa ska vara optimala så bör barnet se bra med båda ögonen på det avstånd som används vid läsningen, så där 30 cm. Om det finns brytningsfel så kommer musklerna runt ögat att kämpa för att kompensera så det blir skärpa men tröttnar efter ett tag och då slår synfelet igenom. Det brukar märkas tydligt i årskurs 2 då läsningen pågår längre tid än bara några minuter. Och det märks också på att läsningen blir sämre efter en stund. Botemedlet är förstås glasögon. Nedsatt syn på ena ögat kan få konsekvenser för läsningen, olika svåra beroende på om det är det dominanta ögat som är drabbat eller det andra. Ett av ögonen är normalt dominant på samma sätt som en hand och en fot är det. Oftast är det samma hela vägen men måste inte vara det. Man brukar kunna testa vilket öga som är barnets dominanta genoma att hålla en hushållsrulle en bit från ansiktet mellan barnens ögon, be det kika på något genom rullen. (Barnet ska inte hålla i rullen själv!)  Det väljer oftast att se i rullen med det dominanta ögat. Det är det dominanta ögat som leder läsningen (oavsett om det är högra eller vänstra) och det andra hänger med. Synproblem i det dominanta ögat är besvärligare än om de drabbar det andra.   Ögonen ska koordinerat orka följa en rad från början till slut, men om ögonmotoriken är svag så kanske de slutar följa vid halva raden och barnet gissar resten av den. Botemedlet kan vara speciell träning varje dag då ögonen får följa med när en vuxen för ett föremål i läsriktning om och om igen. Ett annat bekymmer kan vara skelning, dold eller öppen. Det kan märkas på olika sätt men oftast som problem att byta till rätt ny rad i läsningen, det kan bli så att barnet läser om samma rad eller hoppar ett par rader neråt. Brukar också märkas mest i tvåan när det blir lite flyt i läsningen. Botas med glasögon så vitt jag vet.

 

Det finns optiker som är duktiga på att kolla barn med läs- och skrivsvårigheter. Jag brukade skicka till Maria Optik i Karlstad för att åtminstone utesluta synproblem hos barn som inte kom igång riktigt med läsningen i årskurs två.   

 

 Sen kan naturligtvis bekymmer med läsinlärningen bero på annat också. Barn kan helt enkelt vara omotiverade; vad är det för vits med att läsa? Det är ju så krångligt och ger så lite utbyte tycker några, leker hellre. Det kan finnas lust att lära sig läsa, men inte förmåga att sitta still tillräckligt länge för att få den träning som ändå behövs. Läsning är en komplicerad process som kräver en hel del arbete för att bli framgångsrik. 

 

Jag har inte nämnt ordet dyslexi i den här texten och det är medvetet. Barn som har de bekymmer jag beskriver ovan behöver inte utveckla det vi kallar dyslexi om de lär sig läsa i en takt som passar dem, lite mer noga och mer tid  i varje moment och alltid med koll på att texter som de läser inte får vara för svåra. Barnen med de här grundläggande svårigheterna kommer säkert alltid, även som vuxna att vara lite långsammare i sin läsning, behöva mer tid för den och fler pauser. De kommer säkert att vara mer beroende av datorns rättstavningsprogram för att få ner en rättstavad text på pränt. Men de måste inte bli dyslektiker. 

 

Det vi kallar dyslexi kan märkas  som långsam läsning, hackig och osäker läsning med många läsfel på ord och bokstavsljud, överhoppningar av ord / ändelser, många gissningar, den rent tekniska läsningen blir så mödosam att orken inte räcker till för förståelse av det lästa. De här läsfelen är för mig inget annat än tecken på att barn har lagt sig till med strategier för att ta sig snabbt fram i en text som är alldeles för svår. Och de strategierna har befästs i läsningen så de utgör hinder för en god läsning. Viktigt alltså att fånga upp de barn som är riskzon för att utveckla läs- och skrivsvårigheter tidigt så att de inte lägger sig till med och befäster en felaktig läsning från början och att de kan få rätt stöd från start. På Nordmarkens skola år 1- 6 med bortåt 400 barn så har vi enligt specialpedagogen bara ett barn diagnosticerat med dyslexi. Barn har alltså utretts på olika sätt och kan vara långsamma läsare men vi har inte fler med dyslektiska bekymmer. Vi har duktiga lärare som varit lyhörda för barnens behov i sin läsinlärning. Barnen har kartlagts tidigt och fått rätt stöd från början. 

 

Om barn lär sig läsa i en takt som passar deras förmåga så utvecklar de inte dyslexi. Viktigast att befästa lärandet av varje bokstavsljud ordentligt innan man går vidare till nästa och att texterna som används för läsninlärning ska vara så lättlästa att minst 90 - 95 % är rättläst (Mary Clays forskning som bygger på Vygotsky). Gissningar i läsningen är också av ondo för den här kategorin elever. När de börjar göra det ska de få lättare texter i sin lästräning. För andra barn i andra sammanhang kan gissningar i läsningen vara ok i begränsad omfattning men alltså inte för de här eleverna. Gissningar riskerar att utvecklas till att bli en befäst dålig strategi som ersätter riktigt läsande.  

 

Ha ha... så väldigt kort blev det inte, men i förhållande till ämnet i sig så är det inte så mycket text. Det finns mer att skriva förstås.  Jag skriver ibland om detta här på bloggen i kategorin som heter nåt på "Lära läsa - dyslexi". 

.... men det finns läs- och skrivsvårigheter av olika slag".

 

Hon sa så, hon som undervisade på påbyggnadskursen Dyslexi som jag läste efter speciallärarutbildningen för rätt många år sedan. Minns att jag tyckte hon var jättekorkad. Klart att dyslexi finns tyckte jag. Vi lärare skickar ju ibland elever på utredningar och får tillbaka dem med dyslexidiagnos. Jag var övertygad om att dyslexi var en speciell form av läs-och skrivsvårigheter.

 

Jag är inte så övertygad längre, hon kanske hade rätt på något sätt. Efter drygt 40 års lärarjobb med specialintresse läs- och skriv och några utbildningar i ämnet, så är jag allt mindre säker på någonting. Varje gång jag tyckt mig begripa något lite, så öppnar sig bakom detta lite, ett stort fält som jag inte har en aning om.

 

Just nu är jag framme vid en punkt där jag ser läs-och skrivsvårigheter som de läsfel / strategier  eleven har lagt sig till med och befäst därför att eleven själv och  vi vuxna har jäktat fram läslärandet i för snabb takt, inte varit tillräckligt lyhörda och bromsat upp i tid för den aktuella eleven. Läsfelen är egentligen strategier för att försöka  komma fort  fram i en för svår text. Om de blir inlärda och befästa så blir de vad vi i dagligt tal kallar dyslexi.

 

Det märks som

- fram- och tillbakaläsning på raden för att försöka rätta det fellästa,

- hopp över ord för det tar så lång tid att läsa alla,

-  gissningar istället för att läsa varje ord noga (gissningar är ibland bra i läsning men inte just hos barn som har läsbekymmer),

-  läser bara första bokstavsljuden i ett ord och chansar på resten.

- själva det mekaniska läsande tar så mycket energi att det blir inte så mycket över för att förstå det lästa och använda förförståelsen i läsningen.

-  alla ord läses i samma hastighet oavsett om de är lätta eller svåra att läsa. För en god läsning behövs tempoväxling, dvs att med automatik dra ner på läshastigheten när ett ord är svårt att läsa.

- skiftar inte automatiskt och snabbt mellan ljudningsläsning och helordsläsning (delordsläsning). Det kräver för många barn träning för att automatisera snabba övergångar i Corpus Callosum mellan detalj-hjärnhalvans ljudningsläsning och  helhets-hjärnhalvans helordsläsning (eller delar av ord läsning).  Resultatet kan bli försök att ljudningsläsa ord med oregelbunden stavning /  för långa ord, ofta med staccattoljudning. Eller försök att läsa allt, även det obekanta med helordsläsning = massor av gissningar.

 

 Tja, det jag beskrivit ovan är några kännetecken på det vi i dagligt tal benämner dyslexi.  Men min övertygelse är att om vi kollar noga och inte forcerar läsinlärningen hos elever med benägenhet för läsbekymmer, låter dem vila lite längre i varje inlärningsfas så behöver läs- och skrivsvårigheter inte utvecklas.

 

Det tänket vilar tungt på Vygotsky och Mary Clay. Vygotsky hade tesen att den maximala lärprocessen får man hos eleven i den "proximala zonen" alltså i nivån precis ovanför det som eleven kan och är säker på. Och lärandet fram till säkerhet ska stödjas av "scaffolding", alltså ett ställningsbygge av bra hjälp från någon som kan . Mary Clay forskade vidare på Vygotsky och fann att med en läsning som var ungefär 90 - 95 % rättläst så fick man maximal läreffekt, dvs man låg rätt  i den "proximala zonen". 

 

Med för svåra texter att traggla i så befästs läsfelen, alltså de felaktiga lässtrategierna som barnet lagt sig till med. Och läsförståelsen tar stryk. Den är beroende av arbetsminnet och en genomsnittsmänniska lär ha 14 sekunder på sig att hinna läsa en mening för att det ska hänga med. (Källa Ulla Wennbo!) Enligt forskning så finns tecken på att den som har bekymmer med sin läsning i genomsnitt har ett betydligt kortare arbetsminne, 9 sekunder,  men detta är naturligtvis genomsnittssiffror, de säger inte så mycket om varje individ. Texter som är för lätta att läsa, alltså helt utan problem, ger inte den utmaning som ska förbättra läsandet, det blir ingen nyinlärning. Och självklart handlar det jag skriver om här om de texter vi använder för läsinlärning. Sen kan varje elev naturligtvis behöva välja läsande utifrån intresse och då kan det bli både svårare och lättare läsning.

 

Någon annan gång ska jag skriva mer om mitt tänk runt de faktorer som kan göra läslärandet besvärligt. En del av dem blir synliga i dyslexiutredningar som görs, men andra  märks  inte där.

 

 Mitt skrivande i det här ämnet blir inte något  systematiskt och ordnat  sanningssökande från A till Ö, utan lite förstrött och från olika vinklar. En beteckning skulle kunna vara "hermeneutisk spiral", men jag får erkänna att det är  en förskönande efterkonstruktion för att ursäkta min vimsighet. ;-))  Jag sparar i kategorin "Lära läsa - dyslexi" här på min blogg.

 

 

Framöver så kommer jag att skriva en del om min erfarenheter av undervisning under en katergori här på bloggen. Vad kategorin ska heta vet jag inte än, men nåt med läsinlärning - dyslexi blir det. Tänkte att någon kanske läser och undrar över vem jag är som skriver om detta så då finns en presentation här.

 

Jag har jobbat som lärare på olika sätt sedan 1972 och just nu skriver vi 2017. Jag är alltså inne på lite övertid, född 1950 så är jag egentligen  pensionär sedan ett par år. Jag jobbar som speciallärare i grundskolan men har  med ålderns rätt successivt trappat ner arbetstiden till bara  två dagar i veckan. Det ger tid för reflektion och ihopsamling av ett långt yrkesliv. Mitt största intresse under de här åren har varit hur barn lär sig läsa och vad som hänt när det blir problem.

 

Det har nog funnits perioder under mitt yrkesliv när jag tyckt att jag har lärt mig en del på området. Men nu är jag mindre säker än någonsin på att jag behärskar ämnet. För bakom varje ny  insikt som eventuellt kommer så inser jag vilket stort fält det finns bakom den, som jag  inte vet nåt om. Det är gigantiskt och behövde forskas på, både av yrkesverksamma och av teoretiker, för vi gissar bara, vet inte mycket säkert. Det jag skriver om är mina egna funderingar och erfarenheter, inget annat, inga eviga universella sanningar. Och jag skriver inte i någon särskild ordning utan som det faller mig in.

 

- Förskollärare

- Grundskollärare åk 1- 7  sv- so

- Speciallärare

- Specialpedagog

- En termin påbyggnad på spec. med läs- och skrivsvårigheter

 

- Pedagogik

- Sociologi

- Historia

- Statsvetenskap

- Juridik

 

 

Åldersintegerat förskoleklass - lågstadium barn 5 - 9 års ålder

Konsulent barnhab omsorg

Förberedelseklass med nyanlända barn

Särskollärare

Klasslärare åk 1-2

Speciallärare grundskola åk 1 - 6

 

 

Vygotsky

Mary Clay