Ärtor och havre frodas, tranorna är borta!!

Ärtorna blandade med havre gror som bara den nu när både vatten och värme kommer. Framför allt så är nätterna varmare med uppåt 10 plusgrader. Och inga tranor längre. Säkert var det så att den stora flocken på 20 -30 stycken som mumsade sådda ärtor här, bara var på genomresa, stannade för att äta upp sig och vila. Nu har vi bara fyra stycken kvar och de har nog tänkt häcka här, en sån liten skara brukar vi ha över sommaren. De gör ingen stor skada på grödan. Huset ovan på bilden är förresten vårt med vinkel från väster. Vi har ju sparat en liten skog på tomten, där trivs vitsipporna.
 
 

Nu har kvigorna kommit !

Igår kom dom, 16 kvigor som ska gå här på bete och sommarnöje några månader framöver. De tillhör våra arrendatorer, Bröderna Jakobsson i Långserud, och ska gå på Sönnare  Brojâle.   Så här i början är de helt fascinerade av vattnet, det har de aldrig sett förut.  De kan ju gå ner i älven för att dricka, bada och äta vattenväxter.  Det utnyttjas! . Roligt att få ha dem här under sommaren. Kor är trevliga djur, ett fint inslag i en levande landsbygd. 
 
Agenda för dagen är lite av varje, Berga Bistro, ärende i Åmål och till slut hamnar vi  i Säffle har vi tänkt. Då blir det absolut ett besök på Holgers fina konditori vid torget! Undrar vad guddotter Sara har bakat för nåt idag?
 

Inga tranor igår fredag!

Det var faktiskt noll tranor igår fredag.  Vi åkte runt och kollade på båda fälten där våra arrendatorer sått ärtor. Och det var helt tranfritt. Det går inte att veta vad det beror på. Kanske gillar de helt enkelt inte regnväder. Eller så har de blivit skrämda av smällare som avlossats och av att folk har tutat på dem så de flugit iväg.  Eller så har de ätit opp alla ärtorna. ;-) Prickarna på bilden är regndroppar på bilrutan, inte tranor. Intressant  att se om de försvunnit för gott eller kommer tillbaka.

Falu rödfärg är väldigt speciell!

När kvällssolen ligger på ordentligt blir den nästan lysande orange i färgtonen. Men i skugga kan den se mörkt vinröd ut. Till sommaren ska Liane målas en gång till, ett stort projekt, men det måste till. En strykning räcker inte.

Nej, tranorna blev inte värst rädda för fladdrande sopsäckar!

Roland satte upp ett antal sopsäckar på ärtfälten för att skrämma tranorna men de blev inte värst rädda. Det var drygt 30 stycken idag igen.
 
De åt rätt oblygt nära säckarna
 
Sen kom Mikael med bilen, då flög alla iväg. De är alltså rädda för bil men inte för traktor! Men det blir väl drygt om vi ska köra runt med bilen på åkrarna för att skrämma tranor. Vad ska vi göra nu då? Hoppas förstås på att länsstyrelsen ska bevilja ansökan om skyddsjakt. Jag tror ju att om man får ta bort ett par stycken så kan det skrämma resten. 

Skrämma tranorna ska man sa länsstyrelsen!

Olle ringde och frågade hur man ska lösa problemet med tranor som verkar äta upp allt utsäde. Han  fick till slut tag på ansvarig person på länsstyrelsen i Värmland. Man ska föra väsen, sätta upp skrämmor typ sa han.
 
Fast jag tillåter mig tvivla på att det går. Idag kördes med traktor och välter med väsen i ett stort dammoln över ärtorna, men tranorna lämnade inte området, flyttade sig  bara artigt några meter när de nästan blev överkörda. ;-)). Och var tillbaka igen. Hur ska de då bli skrämda av plastsäckar???  
 
 
 
 
 
Här är en del av dagens flock. Jag får inte med alla på samma bild, de går på hela området.
 
Roland var i alla fall ute och pangade i luften och satte upp skrämmor, helt enligt anvisningar från länsstyrelsen. Nu får vi se hur det går, om fåglarna har den rätta respekten för statens myndighet. ;-)) Vi får hålla tummarna och hoppas på det bästa. 
 

Nej det här går inte!!!

Första dagen var det 13 tranor som käkade upp ärtorna som Bröderna Jakobsson sått på Smörhôla. Nu är det 30 - 50 stycken!!! Det går ju inte, blir inte en ärta kvar. Olle skulle kontakta länsstyrelsen idag så får vi se vad de råder till. 
 
Undrar varför det plötsligt blir så här??? Det har såtts ärtor i trakten förr utan att det har blivit en invasion av tranor. Dom måste dessutom ha ett effektivt kommunikationssystem sins emellan som gör att massor av fåglar kommer med bara någon dags varsel. Hur bär dom sig åt? Vet du Anna som har goda kontakter bland fågelexperter???

13 tranor äter ärter som Br. Jakobsson sådde igår!

 
Hoppas några blir kvar att gro, men otacksamt är det ibland att så. 
Idag kom tranflocken och började äta. Undrar om det blir tillåtet med skyddsjakt per automatik när de gör skada på gröda?
 
 

Nu har arrendatorerna sått på Liane - Prästgården!

Det bara svischade till igår så var 16 hektar sådda  hos oss. Resten av jorden här brukar de som vall. Här tror jag att det är Erik som kämpar i ett dammoln omgiven av en fågelflock. Det kom lite regn häromdagen, 11 mm, men det är fortfarande rätt torrt. Hoppas på mer av den varan fram i veckan. Tror att de har sått så där 300 hektar allt som allt
Våra arrendatorer, Bröderna Jakobsson och söner, är duktiga bönder både i praktiken med djur och jord samt som företagare. De är dessutom trevliga. Här fick  jag en pratstund med Rasmus som för dagen plockade sten oppe vid Litorpet.
 

Dagens Seffrinpromenad!

Testade att gå på vägen först. Men det var ingen höjdare, inte ens med Icebugs, helt bottenlöst i tjällossning, sjönk ner i lera. Så vi letade upp en skogsstig jag och Seffrin.  Det var någon dryg decimeter snö där men det funkade bra. 
 
Vi gick förbi husse som slet med sågen. Han röjer efter vägen
 
 
 
 

Skogen ska brukas och skötas.

 Det blir fint i skogen när den är gallrad. Det befrämjar tillväxten med luft och ljus till trädkronorna.  När det är lite blandat som här med både barrträd och björk är vackrast.  Roland har själv gallrat en del så mycket han har hunnit den här vintern och låtit skogsföretag gallra en del.  Numera gallrar skogsföretag med  små fina skördarmaskiner som inte gör stora skador på träd och mark. Bra att göra det innan tjälen släpper och det gick bra i år. 
 Den skog som växer och som är brukad tar upp koldioxiden som i grunden är naturens motor, inte bara något ont som klimatalarmisterna påstår.   Skogen i Sverige tar upp i stort sett all koldioxid som produceras i vårt land och mättar luften med sitt syre. Det ger en friskhet som man känner när man är i skogen.  Det är balans.
 
När man däremot låter skogen bara bli färdigväxt och falla ner (typ naturreservat) så slutar den processen med koldioxidupptag.  Vi får alltså  vara tacksamma att de gröna krafterna, ekonomiska och politiska, inte har lyckats lägga en död reservatshand över hela den svenska skogen. ;-)) Det vore katastrof, inte bara ekonomiskt för oss alla i Sverige utan också miljömässigt. Då skulle vi få ett rejält överskott på koldioxid.
 Den här skogen har det röjts i när den var i julgranshöjd och sen gallrats en gång tidigare. Nu är den om jag gissar mellan tummen och pekfingret så där 50 år. Planteringen och den första röjningen ger förstås inget ekonomiskt utbyte, det är bara arbete som skogsägaren får göra själv eller leja till.  Skogsägande innebär alltså under många år bara utgifter, inga inkomster.
 
Den första gallringen kan ge någon slant över men den kan också gå back om skogen ligger otillgängligt till. Den måste i alla fall göras oavsett vilket. I den ägda skogen finns förhoppningsvis områden i olika åldrar så att slutavverkningar, som ger mer pengar, kan balansera kostnader för röjning och gallring. Så funkar ett skogsbruk som är långsiktigt hållbart för skogsägaren och även för vårt lands nationalekonomi.  Skogen har stor betydelse för Sveriges industri och export. Den är på många sätt basen för det välstånd vi vant oss vid att leva i.
 
Men om man har otur så hittar någon en bombmurkla eller något annat ovanlig på ägorna. Då kan staten slå till med avverkningsförbud utan att ersätta skogsägaren för den förlust som det innebär.  Stöld är rätta beteckningen på detta!! Det innebär inte bara en stor ekonomisk förlust för skogsägaren just vid tillfället utan också ett sabotage av möjligheterna till att bruka skogen ansvarsfullt och långsiktigt.  Då finns inga pengar över att betala röjning och förstagallring av andra delar i skogen.  Det pågår rättsliga processer om statens övergrepp i det privata skogsbrukandet och skogsägarna har fått rätt i första instans men staten har överklagat. Så slutresultatet vet vi inte än. Men det borde rimligen gå skogsägarnas väg för EUs äganderättsregler är starka. Än så länge..! Om vi inte röstar fram en grön diktatur i kommande EU-val.
 
Det tar så där 80 -100 år innan skog kan slutavverkas. Det betyder att skog måste brukas  över generationer. 
 
 Detta är skotaren som används för att hämta virket ur skogen ut till väg. Skördaren hann jag inte få någon bild på, alltså den maskin som kapar och kvistar träden. 
 
 Och här är virket sorterat i högar utifrån vad de ska användas till. Jag kan inte det men snart kommer Roland in från hundhuset och kan berätta ;-)). Jo, detta kan vara timmer, grantimmer mest, det ska sågas för att användas i bygge.
 Detta är Rolands björkved som vi ska värma huset med framöver
 Detta är granmassaved. Det ska bli papper.
 Sågtimmer också
 Barrmassaved blandat tall och gran och här kan vara rötved också. Men hur virket sorteras är beroende på hur det i slutänden betalas av de som köper upp. Det kan variera över tid och mellan olika skogsföretag.
 
'Kubben fick jag inte med på bild. Den  kapas i två och en halv meter dvs nästan direkt i den längd som de sedan ska sågas och användas till. Det blir väggreglar, som är 2, 35 meter ungefär. Tänket är att man ska få så lite spill som möjligt.  Det finns ett sågverk i Ånimskog som gör sånt, bl.a.  
 
Jo idag fick jag med bild på kubb! 
 
 På Döverud högg Roland ur ett område för att ge de fina lövträden en chans.  Seffrin kollar. Bengt röjde förr här och sparade björkarna när de var små för att det skulle bli fint. Och Roland ville följa upp det så att det är fint runt Döverud. Till Döverud kom Rolands anfader Alfred från Blomskog. Han hette  Vilhelmsson/ Kylin i Blomskog men efternamnet blev Kylén i Sillerud. Antingen skrev prästen fel i kyrkboken ("i" blev "e"?)  eller också ville Alfred ändra sitt namn. Han gifte sig i alla fall  med Emma från Faggebyn och de fick ett antal barn, bl.a. Gustav.
 
Gustav flyttade till Liane gifte sig med Ester Boberg, ursprung Västra Boda, och de fick ett antal barn också förstås, bl.a. Rolands pappa som var äldst.  Rolands pappa och bror fick ta över mycket familjeansvar när pappa Gustav dog ung i tbc och lämnade en stor barnaskara efter sig. Döverud är avstyckat från Liane men ägs fortfarande inom släkten. Det bor för övrigt många ättlingar till Alfred och Emma på Döverud   kvar i bygden.  Och Kylinsläkten finns kvar i Blomskog, bl.a. Sölve som vi fikade med på Sandgrund i förrgår.

Liane inomhus efter renoveringen

Det blev lite annorlunda inomhus med nya Liane, fler fönster. Vi var fundersamma innan vi satte in mer fönster, exempelvis det rakt fram här,  hur det skulle gå att möblera, men det funkar förvånandsvärt bra. Ett av sovrummen uppe
 
 
 
Köket uppe. Det är som förut. Gardinerna som Rolands mamma broderade är kvar, passar här.
Sovrum nere med ett nytt fönster. Den romantiska trädgrenen med ljus i över sängen  har vi tagit bort. Den var spröd och gick sönder när vi tog ner den.  Får se om vi fixar en ny till våren. "Vedtraven" och Oskars kattuggla är kvar i alla fall.
 
Det blev en del mätning och fix av tavlor
 
De tre tavlorna målade av göteborgsmålaren Adon hänger kvar. Han målade fåglar och gjorde det väldigt bra. Kuddarna med "guldtyg" sydde min mamma av draperiet vi hade i mitt barndomshem i Bäck.
Köket nere är som förut. Det funkar. Det är alltså två lägenheter i huset, en oppe och en nere. Tre rum och kök i varje. Passar för två familjer.
 
Det gick bra med fönstret i sovrummet nere också. "Stenmuren" är kvar med sin hylla med "växter" på, elevationssängar, fiberuppkoppling  och teakbordet från 60-tal. Här lyckades jag förhandla bort gardinerna. ;- )) Det fick räcka med rullgardiner. Bilden är tagen innan ställningarna tagits bort, de syns genom fönstret
 
 I vardagsrummet nere blev det till slut ordning på gardinerna. Det blev de som Rolands mamma hade virkat. Egentligen var de långgardiner men fungerade också som kappor.
 
 
Skönt att vi är färdiga med det här stora renoveringsprojektet.  Nu räknar vi med att våra liv ska gå in i ett lugnare tempo framöver. Vi måste ju krasst inse att vi blir äldre och inte orkar leva så hektiskt.
 
Huset Liane  är en kombo av gammalt och nytt. Så mycket gammalt som möjligt finns kvar men en del har vi måste byta till nytt. Olika tidsepoker är det, mycket minnen och nostalgi. När inte våra barn och barnbarn är här så hyr vi ut huset veckovis / dagar till gäster som vill uppleva naturen runt oss, plocka svamp, jaga  eller fiska. Man kan få fiskebåt med också. Det är inte så långt till båthamn och badplats
 
På agendan idag söndag står alltså att griljera skinkan, ta emot sonfamiljen och en del andra julförberedelser.
 

Fasadbelysningen klar! Och en bra dag av flera skäl!

 
 
Vi är nöjda med tre lampor som fasadbelysning på Liane. Samma på andra gavlen. Det ska bli adventstakar i alla fönster också men inte hunnit ännu. Vi ligger lite efter.
 
Det finns en orsak till att det här blev en bra dag. Ibland blir hjärtat så varmt!

Sista spiken i renoveringen på Liane idag!

Nu är det klart med isolering och ny fasad på Liane. Arbetet har pågått sedan slutet av oktober om man räknar allt. Men nu är det klart och Roland slår i sista spiken på nordväggen. Det fattas bara att göra klart fasadbelysningen. Vi bestämde oss för att ta tre lampor på varje gavel, det blir snyggare. Lamporna kom idag och blir oppsatta på måndag. Sen återstår en del jobb inne,  att ställa tillbaka möbler och fixa med gardiner till nya fönster. Ja, och så städning förstås. Ny tvättmaskin kom i morse, jättebra. Sen kan julen börja och barn med familjer kan komma. Det ska bli roligt, vi väntar så. 
 
Här är de som gjorde det! Evert, Roland och Erik framför det färdiga huset. 
 
 
Så här skrev Roland på en bräda under fasaden. Det kommer att hittas av den som river ner huset om kanske 100 år. I ett hus här i närheten som revs nu, hittades anteckning från Everts farfars bror Oskar som höll i det bygget. . Den var daterad 1915. !
 
Roland har målat allt första gången innan det satts på plats. Han har räknat ut att det sammanlagt är två kilometer brädor, underbrädor och läkt som målats. Sen ska det målas en gång till på plats på huset till sommaren, men då blir det nog sprutmålning av det röda. Och handmålning det vita. 
 
 
Tror det har gått åt 60 liter rödfärg. Nästa gång det är dags för renovering så får det bli barn och barnbarn som tar hand om den.
 
Mer om dagens äting blir det imorgon. 

Gamla kotavlor!

rol
Det finns kvar några på Liane som minne från den tid när Roland brukade gården själv och det fanns kor i ladugården. Stjärna var en bra ko, hon mjölkade mycket.  Fadren hette Nyborg och modren också Stjärna. Hon var född 24 nov 93 och betäckt 15 mars 95. K tror jag betydde när hon kalvat, vilket hon nog inte hade gjort än. Och mj hur mycket hon mjölkade, fast om hon inte kalvat än så mjölkade hon inte. Fast jag kan minnas fel när det gäller bokstäverna, det är ju länge sedan. På den tiden hölls det ordning på korna med såna här tavlor. Kobesättningar numera är några hundra fler ( här var 20 tror jag) och allt finns på dator o i en liten dosa som kon bär med sig.  

Nordsidans tur på Liane

Nu är det alltså nordsidans tur att få isolering och ny fasad. Det är lite plottrigt med ytterdörr och källardörr. Hoppas det tickar på nu och närmar sig slutet när julen nalkas. Sen har vi nog bestämt oss för att det blir en fasadbelysning i mitten också på gavlarna. Det går med bara två också men blir nog snyggare med tre på varje. 
 
 

Västra gaveln på Liane klar!!!

Ställningarna revs idag, så här ser den ut nu och vi är jättenöjda!!  Bilden nedan hur det såg ut förut. Det har blivit som ett annat hus med bättre proportioner. Vi har som sagt funderat mycket över varför man inte satte dit fyra fönster när huset byggdes 1949. Men ingen har haft någon förklaring. Nästa moment är  nordsidan som vänder mot grillhuset och lekplatsen. Den ska också isoleras och få ny fasad. Vi får se hur långt det hinns före helgerna. Då kommer barn och barnbarn och intar huset och Carins systerfamilj, det går inte att kombinera med byggjobb! 
 
 

Gardindramat på Liane är över

 
Först klippte och klistrade jag två kappor men de krympte i tvätten. Sen valde jag de här virkade gardinerna som jag hittade bland arvegods här hemma  i källaren. De behövde också tvättas men krympte inte tack o lov. Det är eg två långgardiner men funkar som kappor också. Klistra gick inte men enkelt och snabbt att tråckla upp  för hand. Roland godkände dem också. ;- ))
 
 Nu ska vi åka till goda vänner för en kväll tillsammans. Det ser vi fram emot, länge sedan vi sågs!

Nästa gavel på Liane

 
Igår tisdag kom de nya fönstren på plats på Liane.  Evert och Erik och Roland strävar på och springer i ställningen. Igår  var också elektriker Magnus på plats för att fixa nåt med elskåpet som sitter på väggen där. Det satte tydligen Sölve dit för många år sedan, hans autograf fanns inne i det. 
 
 
 
Övre sovrummet med nytt fönster. Det blir ljust och fint, och annorlunda. Här är Evert på insidan och Erik på utsidan. Lite lustigt att det var Everts farfars firma som byggde Liane en gång i tiden och då var Rolands morfar Agnar anställd där. Nu är det Rolands firma som renoverar och Evert är anställd där. 
 
Jodå vi firade Rolands födelsedag igår också. Jag bjöd honom på Krogeriets lunch dvs stekt fläsk och så kaffe på maten på Broms. Verkar som om alla matställen bestämt sig för att ha fläsk på just tisdagar. Kvällsmaten hemma blev stekt vit sparris med skinka och hollandaise och så tårta. Stekt sparris uppskattar vi mycket. Förr kokade vi den bara men nu steker vi ibland och det är himla gott som omväxling.
 

Gardinfiasko på Liane!

Gardinfiasko! Dom krympte och blev alldeles för korta!!!  Jag bar mig så korkat åt.
 
De här gardinerna från vardagsrummet / sovrummet nere på Liane var smutsiga så jag tvättade dem innan jag klippte, pressade och klistrade upp nya fållen. Så långt allt väl, höll på en hel eftermiddag. Men sen när jag hängde upp dem visade det sig att de krympt ordentligt. Allt arbete helt förgäves, så här kan det ju inte se ut. Så trist för egentligen tyckte jag att de var rätt snygga.
 
I det här sovrummet blev klistrad gardin helt ok, det duger. Det som hänger under kappan är halvt nerdragen rullgardin. Och nu har jag en likadan gardin till som ska hänga i det nya fönstret som  blir där trädgrenen och ugglan sitter på väggen nu.
I köket blev det också ok med klistrad gardin
 
 Och här blev det bra utan gardin
 
 
Men det måste alltså till något annat i vardagsrummet, jag får ta ner de krympta och hoppas att de kan användas på något annat ställe. Jag gick ner i källaren och rotade i lådorna med arvegods. De här hittade jag, en trådgardin, virkade långgardiner och broderade kappor. Jag tog med dem till Liane och kollade. Tror att det blir hemvirkad varianten.  Måste alltså göra om två långgardiner till två kappor vilket förstås är ett helgerån. Men samtidigt bättre än att de ligger i en låda i källaren till ingen nytta. Någon av våra anmödrar har virkat dem, vet inte vem. 

Tidigare inlägg