Nordmarkens skola förskoleklass - årskurs 6

Välkommen in på handikapptoan! Det svarta på golvet är alltså inte lort, utan golvet under den slitna golvmattan / ytbeläggningen.  Ingen skugga ska fall över vår duktiga städpersonal som försöker hålla rent och fint fast det ser ut så här.
Också handikapptoan
 
Handikapptoan funkar också som något annat. Vad vet jag inte, men gissar på en central av något slag. Ingen trevlig tanke att elever kan låsa in sig här, mycket spännande att pilla på för den som råkar vara tekniskt intresserad.
 
Entrén till personalrummet kanske inte direkt kan betraktas som välkomnande.
 
Pentry som ska serva så där 50 anställda vid raster och lunch.
 
Personalpentryt igen
 
Personalpentryt igen
Personalpentryt igen
 
En av två personaltoaletter
 
Den andra personaltoaletten
 
Vägen ut ur personalrummet ....
 
... och ner i källaren till mitt arbets- och undervisningsrum.
Eller kanske en sväng till gemensamt arbetsrum för alla klasser. Golvbitar helt enkelt borta
 
Grupprum med golvbitar borta.
 
Bilderna tog jag igår onsdag, de är inte tillrättalagda utan visar hur det ser ut. Det finns naturligtvis mer att visa men detta var vad jag fick med i förbifarten.
 
Det här är den stora skolan i Årjäng för förskoleklass till årskurs sex. Det är många barn och mycket personal med två /  tre klasser i varje årskurs, gissningsvis så där 400 elever sammanlagt.  Skolan har sett ut så här länge, förfallet har inte inträtt plötsligt över en natt, men reaktionerna från politiker och andra beslutsfattare har varit noll hittills.Och vi som jobbar här har väl enligt den kokta grodans princip vant oss vid att arbeta i den här allt mer eländiga miljön. Vi hinner och orkar inte hålla på och bråka om de dåliga lokalerna. 
 
Det är inte bara helt nedslitet utan också otillräckligt. Vi har haft en provisorisk  barack ute på skolgården till hjälp i rätt många år nu. Lokalerna är också otidsenliga, inte anpassade för dagens undervisning. Tråkigt att vår kommun inte funnit det värt ett erbjuda sina barn en fin uppväxtmiljö, för så mycket tid tillbringar ju barn sammantaget i skolan under sin barndom, att man får betrakta den som en del av deras uppväxtmiljö. 
 
Det finns mycket jag kommer att sakna på min skola när jag slutar jobba; elever, kollegor, föräldrar, arbetets utmaningar osv. Verksamheten på skolan  bedrivs i god stämning, håller hög kvalitet med duktig och ambitös personal. Då blir arbetet roligt.  Men de här lokalerna kommer jag att lämna med lättnad.
 

Lugn och arbetsro i skolan!

I media målas bilden av svensk skola som full av stim och slarv. Det ser ut som om ett stort antal elever ständigt kommer för sent till lektionen, att mobiltelefoner upptar tiden istället för undervisning, att föräldrar inte har fostrat sina barn. Det stämmer inte med vad jag ser på min skola.  Jag har inte erfarenhet av så många skolor men den skola jag jobbar på är rätt stor. Vi har 2- 3 klasser parallellt per årskurs från förskoleklass till och med åk 6.
 
Som speciallärare rör jag mig ut och in i klasser under arbetsdagen, inte alla men slumpmässigt så där  hälften i alla fall. Det som jag ser är lugn, arbetsro, trevlig stämning,  elever som hänger med i undervisningen och lärare som är duktiga, som vet vad det håller på med, som är väl förberedda.  Och jag ser inga elever som grejar med mobiltelefon på lektionstid. Jag möter elever som är trevliga och vänliga mot vuxna och mot varandra.  Visst finns undantag, men det är få elever det gäller och  oftast elever som inte kan rå för sitt humör.
 
Kanske är de stora skolbekymren ett dilemma högre upp i åldrarna i svenska skolor. Jag vet inte, men det känns som om jag ändå vill bidra med det positiva
jag ser på mitt jobb.
 
Synd att vi nästan aldrig möter den bilden i media för den finns också.
 
Hoppas alla elever och lärare får ett riktigt bra lov nu!

Marias Optik i Karlstad ...

... rekommenderar jag när jag träffar på elever där vi inte kommer till rätta med läsbekymmer trots insatser på skolan. Jag jobbar som speciallärare och träffar alltså den elevkategorin.  Maria har jobbat som optiker med inriktning mot barn med läs- och skrivsvårigheter under många år och hon är duktig på att se hur synfel kan hänga ihop med läsproblem.  Förr var hon på Synoptik och då rekommenderade  vi elever att åka dit, men nu har Maria  eget sedan några år. Hon samarbetar också med specialister på motorik och hörsel för en helhetssyn, det är så bra! .
 
http://www.mariaoptik.se/
 
Man kan skriva mycket om det här med att läsa och att lära sig läsa. En del läsbekymmer hänger samman med synproblem ( skriver "hänger samman med" för det är svårt att veta vad som kommer först synproblem eller läsproblem) . Det brukar märkas i årskurs två. I ettan läser man så korta stunder och korta stycken, ofta enstaka ord, och då kan ibland eventuella synproblem kompenseras med hjälp av musklerna som finns runt ögat. Men när det blir längre läsning så orkar de inte med det jobbet utan synproblemet slår igenom och märks i läsningen. Vi ser det i så fall på våra  tester genom att läsutvecklingen inte går framåt utan stannar av. Det kan också märkas på att eleven gör rena läsfel som exempelvis  ha svårt att byta till nästa rad, eller att läsningen hoppar fram och tillbaka på raden med omläsningar, eller förväxlingar av bokstäver som ser lika ut, eller att läsningen är bra i början men blir märkbart sämre efter en stund..
 
Det kan handla om att ögonen ser olika bra, att de inte kan samarbeta ( skelning av olika slag, dold eller synlig) eller helt enkelt brytningsfel på båda ögonen.
 
Föräldrar tror ofta att skolhälsovården testar synen när det gäller närseende, men det som kan testas där är enbart seende ¨på längre håll (bokstäverna man briúkar  ha på plansch). Närseende måste kollas hos ögonläkare ( före 8 års ålder ) eller hos optiker ( efter 8 års ålder). 
 
Sen finns det annat som kan ställa till läsbekymmer men det skriver jag inte om här.

Examen idag onsdag.

 
Vi har haft examen idag i grundskolan f - 6  Nordmarkens skola i Årjäng. Jo, vi kallar det fortfarande för examen fast det numera inte handlar om att examineras i sin årskurs. Skolavslutning har blivit ett allt vanligare uttryck kanske. Föräldrarna hade  samlats i sporthallen först och så tågade eleverna in klassvis med svenska flaggan.  Det är festligt  med alla fina kläder och förväntningar även om det var högtidligare  när vi fick ha avslutning i kyrkan. Då kändes det rätt att ha folkdräkt, vilket många av oss personal hade. Men det funkar inte med  folkdräkt i en sporthall. Nu spelar det ingen  roll vad vi lärare har på oss. Barnen sjöng fantastiskt bra och gjorde ett fint program med rörelser till också. Man blir  rörd över deras engagemang och entusiasm. Och den Blomstertid satt som gjuten.  
 
Många familjer med flera generationer var med och kollade, föräldrar, småsyskon,  storsyskon, far- och morföräldrar osv. Roligt att så många kommer på en dag som för barnen är viktig och stor. Det är trevligt att få chansen att prata med åtminstone några en sån här dag. Några klasser hade redan gjort klassavslutning någon kväll tidigare och man skildes åt efter avslutningen i sporthallen. Andra återsamlades i klassrummet för gemensam avslutning. Vi personal blev bjudna på smörgåstårta när både låg och mellan haft sina avslutningar och avtackningar från skolledningen. Nu är barnen lediga för sommarlov, men för personalen återstår några arbetsdagar. För mig ser det ut som om detta inte är min sista examen i lärarlivet fast jag fyllde 65 förra året. Jag siktar på att jobba vidare 40 % nästa läsår, måndag och onsdag, om hälsan står bi. Fortfarande tycker jag att jobbet är roligt och går alltså på någon sorts långsam  "avvänjning" genom att trappa ner arbetstiden år för år. ;- )).
 

Lite om skolan i Finland!

Jag var ju alltså på en fortbildning i Karlstad om hur man organiserat skolsystemet i Finland. Och kort uttryckt så är det så här ungefär, med reservation för att jag kan ha fattat något fel:
 
Gymnasieexamen är det första nationella provet, lika för alla. Innan dess litar man på att lärarna är proffs och jobbar mot läroplanerna och kursplanerna på ett bra sätt (föreläsarens ord!). Gymnasiebetygen är grunden för universitetstudier. Gymnasiet är enbart teoretiskt gymnasium, sen finns yrkesskola för dem som vill utbilda sig till ett yrke direkt, ungefär som tidigare i Sverige
 
Eleverna bedöms från åk 1. Kryssbedömning de första åren, från åk 4 sifferbetyg. Sifferbetygen är i skala 1-10 där stegen 4-10 är godkända.
 
Man bedömer även ordning o uppförande.
 
Få invandrarbarn i Finland, på föreläsarens  skola 5 elever av 240. Men i svensktalande Finland finns ändå ett språkdilemma;   eleverna också måste lära sig finska, men minns inte vid vilken ålder det startar.
 
Lärarna har undervisningsskyldighet 24 veckotimmar och samplaneringstid 3 klocktimmar per vecka . I övrigt är arbetstiden fri och kan göras hemma eller på skolan.  (Ungefär så hade vi det också i Sverige på den tiden vi toppade PISA-mätningarna!! Undrar om det betyder nåt???) Om det bedöms att en elev har behov av extra träning kan klasslärare eller annan lärare  ge extra undervisning före eller efter skolans slut mot extra betalning. I övrigt så får elever med behov av särskilda insatser stöd enligt en trestegsmodell.
 
Läraryrket har hög status i Finland. Söktrycket på lärarutbildningarna är hårt, man kan endast anta 10 % av dem som söker. (Vågar inte ens tänka på jämförelse med Sverige där platserna för lärarutbildning inte ens fylls! Suck!)
 
Beslutsvägarna är korta och skolan bestämmer  rätt självständigt om insatser för enskilda elever eller grupper av elever. Föräldrarna får info men har inte så stora möjligheter att stoppa något. Och det har heller tydligen inte varit ett önskemål (enligt föreläsaren!).
 
Det finns inga krav på omfattande dokumentation om eleverna annat än i speciella fall. Man litar på lärarnas insatser (återigen föreläsarens ord).
 
Det finns ett mattetest som man använder; Lukimat och det är omfattande, utformat att passa olika nivåer. Finns gratis på nätet även på svenska. I övrigt så använder man flera läs - och skrivtest som vi också använder på min skola: H4, H5, Läskedjor, Meningskedjor, DLS,
 
På den aktuella skolan med 240 elever så finns tre speciallärare och de har fullt upp enligt föreläsaren.
 
 

Skillnaderna mellan finsk och svensk skola ...

... är rätt många enligt gårdagens fortbildning och visst låter de finska förhållandena som väldigt idylliska i våra öron. De är intressanta att notera och jag återkommer till dem här på bloggen.

Vilka kollegor jag har!!!!

Det arbetslag som har hand om städningen en given vecka brukar bjuda på nåt någon dag under tiden. Och jag säger bara: KOLLA HÄR! Allt är fritt från gluten o laktos! Man kan bli vindögd av att se så många läckerheter på en gång. Tack snälla ni som fixat! Vill bara säga samtidigt att det finns tjänster lediga hos oss om någon vill jobba på en skola med trevliga kollegor. Vi har högt i tak,  roligt till vardags och stöttar varandra.
 

Älgbesök på skolgården i Årjäng ...

.... på Nordmarkens skola, låg- och mellanstadiet hade vi natt till igår! Vi häpnade när vi fick se två rejäla spillningshögar, en här vid hörnet mot musikskolan och en på fotbollsplanen. Eftersom vår skolgård är så oerhört väl inhägnad nu i samband med bygget så kunde jag inte föreställa mig att det verkligen varit en älg inne på området utan trodde att någon skojade med oss genom att placera bajs högarna där. Men sen visade det sig att det fanns en hel del älgspår också, så visst var det äkta. Stackarn måste ändå ha fått panik med alla stängsel, inte lätt att hitta en plats där det gick att hoppa över. Men till slut måste det ändå ha funkat för den fanns inte kvar på morgonen.
 
 

Skolgården på min skola - Nordmarkens skola!

Det blir fint när det blir färdigt. Men just nu är det lite bökigt. Till vänster i bild är det nya högstadiet, rakt fram är matsalen, till höger är köket som är under ombyggnad. Det blir bra utrustning på skolgården, inte bara asfalt. Planen med konstgräs kan vara fotboll, basket, bandy osv.

Skolgården

På vår skolgård finns stora oömma buskage som inbjuder till lekar. Bra!
 

Att älska dem - barnen!

Det ingår på nåt sätt i mitt jobb som lärare att möta barnen med kärlek och välvilja, föräldrarna har lämnat det finaste de har i min omsorg under dagen. Var och en lärare finner sin väg till att skapa en bra stämning i en klass, en god lärandemiljö.  För mig så är grunden i undervisning på något sätt  att skapa en god kontakttråd till var och en av eleverna:  Att se varje barn, att möta varje barn, att vara genuint  intresserad av varje barn och, fast det kanske låter absurt, att älska varje barn. Det är med relationen till varje barn som jag kan bygga en  bra grupp. Det är det här flätverket av goda relationer till varje barn som är grundstommen i lärarjobbet för mig.
 
Då inställer sig en fråga; kan man  som proffs träna på detta, på att nå fram till vart och ett av barnen? Kan jag älska varje barn? För det är inte säkert att alla  barn bjuder in till positiv kontakt. Några har blivit kantstötta i sina liv;  av dåligt bemötande,  av egna tillkortakommanden, av en krånglig uppväxt, av misslyckanden osv. De kan ha svårt att prestera så bra som de vill i skolan, på fotbollsplanen, i kamratgruppen osv. Känner sig inte uppskattade och omtyckta. Och besvikelsen över detta stänker över i relationerna till andra barn och till oss vuxna.
 
Det finns naturligtvis inga universalknep att ta till och det är inget som tas upp på lärarutbildningen tror jag. (Borde kanske???) Var och en får improvisera sig fram till egna lösningar som lärare. Jag har ingen Sanning med stort S,  bara exempel på  hur jag ändå försökte göra när jag jobbade som klasslärare med de yngsta barnen i grundskolan.
 
- Jag mötte varje enskilt barn, varje dag ute i hallen och började med drop in så inte alla barn kom på en gång utan vi hade tid att prata en stund om kattens nya ungar eller familjens nya bil, den nya jackan, ett nytt blåmärke eller nåt annat  vardagligt. Ofta var det en förälder med också så vi kunde byta några ord. Det innebar att jag måste reservera drop in tiden för barnen, inte använda den för egen planering. Planeringen  måste var klar innan barnen började komma. Beröring var  också viktig. Det behövde inte vara att ta i hand (sprider för mycket snuve-virus ;- )  )  eller kramar (vilket många barn kan uppleva som alldeles för påträngande) men någon form av beröring. Den ger positiva "serotoninduschar" som känns gott i kropp och själ, ger en bra start på skoldagen.
 
- Klassisk musik var ett moment varje dag för att eleverna skulle samla ihop tankarna och sig själva efter den lekfyllda lunchrasten. Det innebar att varje barn vilade huvudet på bänken på sin lilla medhavda kudde och vi lyssnade på enkel klassisk musik. Det blev  samma stycke under en tid så att barnen skulle lära sig känna igen det. Klassisk musik är inte så lätt tillgänglig, behöver tid och träning för att uppskattas. Jag valde sån musik som berättade en historia på nåt sätt så att vi skulle kunna få inre fina bilder av den; Beethovens nia, Moldau, Grieg, Peter o vargen. Under den här lilla stunden så förberedde jag inte nästa lektion, utan satt  stilla och lät blicken svepa över barngruppen, från barn till barn och försökte förstå dem. Stannade till med mina tankar lite extra hos barn som jag visste kämpade med dåliga odds och försökte känna in deras situation: Hur mår du egentligen lilla barn?  Har du någon som älskar dig och som hjälper dig att kämpa vidare med skolan och med livet? På något sätt blev den här stunden en mental träning för mig att försöka öva upp mitt inkännande, min empati, en stund som kanske banade väg för att just älska varje barn.  Sen hoppades jag förstås på att det fanns en osynlig men  positiv magi i att sitta där och bara älska dem alltihop, att det på nåt sätt skulle kännas i luften. ;- )
 
Efter ett långt yrkesliv så blir det såna här ihopsamlade  funderingar, typ;  vad har jag egentligen gjort och vad var  viktigt under alla de här åren? Vad var meningsfullt och vad var meningslöst? Och det är väl bara att hacka i sig att bilden av hur det har varit  ändras lite med avståndet i tid.
 
 

Mer bygge på Nordmarkens skola!

Efter Skolvägen blir ett sopsorteringshus.
 
Rakt fram är nya högstadiet vid Nordmarkens skola, till höger om det huset är aula och matsal. Till höger därom byggs nya köket.  Nu skickas mat till skolan från Kvarnåsens äldreboende tror jag. Och skolgården ser ut som framgår av bilden ;-) Men det tar vi gärna för att få en bättre skola och det finns skolgård på andra sidan också.  Hoppas som sagt att pengarna räcker till att bygga nytt / renovera låg- och mellanstadiet också.

Blir det pengar kvar till låg- och mellanstadiet?

Nu har vi fått en nytt fint högstadium i Årjäng och det gläder oss, liksom att man tar itu med ombyggnad av det utdömda köket för matlagningen till skollunch. Men vi som jobbar på låg- och mellanstadiet hoppas att det blir pengar kvar till att ta itu med våra lokaler också. Det finns åtskilliga exempel på hur slitet och otidsenligt vi har det. Bilder  ovan  o nedan är från under och bredvid handfatet på handikapptoan.
 
 
 Jag trivs jättebra på min skola med kollegor, elever och föräldrar. Det är en bra skola med höga mål och hårt arbetande personal. Här är alltid folk från tidig morgon till frampå kvällen för att planera undervisningen så att eleverna ska ha det bra.  Men det är  tråkigt att det ska få fortsätta vara så här i lokalerna. Det är  trångt och tungarbetat. Utrymmena räcker inte till så det är sedan ett antal år  provisoriskt  klassrum i barack ute på skolgården och ständig huggsexa om de få grupprum vi har.
 
Jag kommer att fortsätta lägga ut bilder från hur det ser ut här inne på vår skola. Om det nu inte blir några pengar till renovering och förbättringar, så ska åtminstone alla veta hur den fysiska skolmiljön är för barnen i vårt lilla samhälle, hur det ser ut där de tillbringar sina skoldagar. Sen får vi bara hoppas att den politiska majoriteten väljer att prioritera barnen och gör något åt detta.

Inte ett dugg präktig ...

... och redig var jag idag! Jag missade två givna tider på jobbet! Brukar jag inte göra. Att varje dags schema än så länge är provisoriskt är ingen godtagbar ursäkt. Skäms så och tar det som en fingervisning från försynen att jag nog ändå ska börja tänka på att avsluta mitt yrkesliv även om det är roligt.

Första dagen med eleverna...

.... har vi haft idag på min skola! Det är så mysigt att träffa dem alla efter sommaren, massor av glada skratt har klingat i luften och spring i benen har det varit ute i det fina vädret. Det mesta funkade bra låter det som. Och jag har fått besöka ett par klasser med nya ettor. Där fanns både barn och föräldrar. Så roligt att många föräldrar kommer med den här dagen. Många glada miner var det och luften vibrerade av förväntningar. Det är en stor dag i livet, tror att många minns den länge efteråt.
 
I morgon är jag ledig och min nästa jobbdag blir måndag.

Nordmarkens skola! Så snygg!

Vår nya högstadieskola blir så snygg! Nu börjar man se det när det blir lite ordning runt omkring. De där färgade fälten mellan fönstren är tricket tror jag. Och den vackra träfasaden som är oregelbunden när man kollar närmare. Skofri ska skolan också bli, hoppas det funkar.
Här syns hur den nya byggnaden går ihop med gamla matsalen o aulan till höger.
Fantastiskt att ( C) med Katarina Johannesson, Annika Holmstrand och Lisbeth i Fölsbyn i spetsen orkade ta alla hot och allt ovett och driva igenom det här bygget av en fin enhetlig högstadieskola för hela kommunen. Modigt och klokt! En eloge till er!
 
Det blev då en definitiv brytning med resten av gamla Alliansens (M ) , (KD ) och (FP) som ville laga och lappa på de gamla skolorna i Töcksfors och Årjäng istället för att bygga nytt.

Kenth Hedevåg ...

... föreläste för oss idag måndag på studiedag Nordmarkens skola i Årjäng.  Hans tema var hur vi kan lära oss om barn inom autismspektrat och hur vi kan bemöta dem på bästa sätt i skolan. Jag måste erkänna att jag känner stor respekt för honom som yrkesmänniska. Han har mycket god utbildning på området och dessutom lång praktisk erfarenhet. Det är inte alltid som den kombinationen finns när vi möter personer som vill lära  oss något nytt. Sammantaget en av de bästa studiedagarna jag varit på, men den kunde  ha blivit ännu bättre.
 
I skolans värld finns svårigheter när det gäller att nå målen och samtidigt tillmötesgå var och en av eleverna samt deras föräldrar. I de svårigheterna ligger att vi inte så sällan gör fel och bär oss knasigt åt, ibland för att vi inte begriper bättre, men inte så sällan därför att verkligheten har olika motstående krav på oss som lärare, bl.a. att dels hålla ribban högt kunskapsmässigt, dels möta var och en elev utifrån dess behov i stora klasser.
 
Det blir lite synd när en så duktig yrkesperson använder en stor del  av sin föreläsning åt att fördöma och gnälla över vad vi gör i skolan på alla nivåer; som lärare, som kommuner, som stat. Det framförs i och för sig på ett raljerande och underhållande sätt så att vi ser oss själva som i en skämtspegel. Men några lösningar presenterades inte på många av de här svåra (olösliga ?) dilemmana. Det blir jobbigt att lyssna på långa raddor av felaktigheter utan någon väg ut ur dem, även om det som sagt framförs underhållande.  Och att som på slutet uppmana oss att agera aktivt för att ändra skolan / skolpolitiken känns knepigt, jag vill inte bli någons redskap i det avseendet även om detta inte handlade om partipolitik. Jag hade hellre fått ännu mer av Kenths goda pedagogiska kunskaper istället.
 
Men sättet att systematisera svårigheterna inom autistspektrat i "Chefen", "Sekreteraren" osv för att på ett begripligt sätt illustrera, var bra. Det liknar lite metoden att konkretisera i "En läsande klass". Det funkar, det blir lättare att förstå elevernas bekymmer (och våra!).  Det gav en helhet som utgör en bra kunskapsgrund. Att visualisera tankar för att göra dem begripliga är värdefullt och viktigt att komma ihåg, både för oss och för eleverna.
 
Vi får bilderna på pdf senare men för säkerhets skull så tog jag bilder under föreläsningen på sånt som jag ville behålla, särskilt från den sista delen av föreläsningen, den som jag tycker borde ha fått uppta största delen av dagen.
 
 
Men detta sista hade hög kvalitet och sammantaget en värdefull studiedag som belyste ett   osynligt och ibland gåtfullt handikapp.  Det Kenth sa om behovet av ordentlig individuell kartläggning, om individuella åtgärder som ska passa inte bara i funktion utan också i design, om motvilja mot vissa maträtter, känslighet för ljud, ljus, lukter osv, om behovet att få lyckas, om behovet av att få automatisera och vila är sånt jag tar med mig bl.a. Hoppas någon på vår skola vill gå hans kurs i kartläggningsarbete med elever. Det vore guld.

Tillbaka till jobbet i morgon!

Ungefär så här ser min arbetsplats ut ;- )  men jag ska inte sätta mig i rivningen utan som vanligt i den gula byggnaden där bakom, i källaren på det gamla mellanstadiet. Tja om man så vill gamla  realskolan. Nu är det inte några vilda elever som har rivit ner skolan under sommarlovet i förhoppning om att slippa undan. Det som är helt nerrivet är högstadiet, den byggnaden är ersatt med  nytt och fint som ligger bakom mig där jag står med kameran.
 
 Eftersom jag fyller 65 i år så skulle jag kunna gå i pension med "hedern i behåll" men det är så himla kul att jobba så jag fortsätter ett tag till om hälsan o lusten står bi. Det kommer att bli som tidigare, varannan dag, måndag, onsdag och fredag. Imorgon börjar vi som sagt, vi personal och det ska bli kul att träffa gamla och nya kollegor. Vi har nästan ett par veckor på oss att förbereda innan eleverna kommer och det känns bra. Får se hur många av de dagarna jag behöver göra, och vilka som passar bäst..
 
 

Lärarcoacher till skolor som inte når målen.

Det är ett förslag från (M) och till det vill man sätta av 2 miljarder. Syftet är att de ska stötta skolor som har dåliga resultat och på så sätt ska man tillskapa karriärstjänster för lärare.
http://www.dn.se/ekonomi/m-stottande-lararcoach-ny-karriarvag/
 
Först ser det väl inte så dumt ut. En skola som misslyckas kan behöva pedagogiskt stöd, det kan låta bra. Men om man benar ut och granskar detta lite så blir man betänksam och det av flera skäl.
 
1. Är det inte en smula korkat att ett syfte med de här tjänsterna är att skapa karriärstjänster för lärare? Något som fyller en karriärsfunktion??? Det låter lite tomt och  i mina öron krystat. Att skapa tjänster för att någon ska få en karriär. Ok, lärares karriärmöjligheter kan vara något man får på köpet men att det ska ingå i själva syftet blir knepigt.
 
2. Stöd till lärarna ska alltså bota skolor där eleverna inte når målen. Då har man redan innan  bestämt att de dåliga resultaten beror på dåliga lärare. De beror alltså exempelvis inte på för lite resurser, felfördelade resurser, brister i skolledning, för mycket administration för lärare, oförstående skolpolitiker, dålig organisation,  för många nyanlända elever som inte får rätt stöd, brister i lokaler, för låga lärarlöner som inte lyckats locka de bästa lärarna till de skolor som behöver dem bäst osv, osv. För om felen ligger där kan rimligen inte en lärarcoach göra så mycket åt det om  jobbet enbart är stöd till lärare.
 
3. Det finns ofta rätt många lärare på en skola. Precis som på alla andra arbetsplatser så är de flesta lärare engagerade i sitt jobb och genomför det bra, medan några inte orkar riktigt av olika skäl. Därför blir det på något sätt utopiskt med ett scenario där en hel skolas misslyckande beror på dåliga lärare. Ok om en klass misslyckas så kan det vara så att en lärare har hamnat i en svår situation med den elevgruppen och ett stöd utifrån kan vara bra. Men om en hel skola misslyckas så larmar det för mig att det inte i första hand  är lärarna det är fel på utan något högre upp  i systemet.
 
4. Det behöver inte vara helfel med coaching på en skola som har svårt att få sina elever att nå målen. Men då får man inte vara så enkelspårig att man redan innan bestämt att det beror på lärarna. Coachen borde ha en bredare roll och ha både hög pedagogisk kompetens och någon form av forskarkompetens (kan ingå i nyare lärarutbildningar!) . För coachens första uppdrag borde bli att undersöka vad bristande måluppfyllelse beror på, att på ett systematiskt sätt ta reda på orsakerna.  Om det är resursbrist, fördelningsfel, organisationsfel,  ledningsfel, attitydfel, politikerfel osv så ska naturligtvis åtgärderna sättas in där först och inte som handledning till lärarna. Men om det är lärarna som behöver ren pedagogisk handledning så ska de få det förstås.
 
5. Jag har nyligen haft en mycket intressant diskussion på mail om detta med en kollega, Marie här på bloggen. Vi som är lärare hörs och syns väldigt sällan i debatten kunde vi konstatera, vi lämnar på nåt sätt över debatten, kritiken och analysen till andra, inte minst till media och politiker. De får stå oemotsagda och det är inte bra. Besluten riskerar att slå fel om de inte har en förankring i verkligheten.

OECD om svensk skola!

Nu kommer OECD-rapporten om svensk skolas kris.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/oecd-ger-recept-for-svensk-skola_4535096.svd
Det är ju i kölvattnet på PISA-rapporterna som visar låga resultat. Huvudnumret i råden från OECD  är att man måste satsa mer på lärarna och bättre "samförstånd" mellan stat och kommun. Och det var inga nyheter.
 
 Den där bristen på  "samförstånd" illustrerades   av Expressenartikeln häromdagen där man påpekar att det är lättvindigt för riksdag / regering att agera drömfabriken men sen låta kommunerna ta de politiska  smällarna när drömmarna visar sig vara just drömmar som det vare sig finns ekonomiska resurser eller praktiska möjligheter att genomföra på olika områden. (Skolan är ett exempel på detta, det finns inte pengar i kommunerna att höja alla lärares  löner med 5- 10.000 kr i månaden för att yrket skulle bli attraktivt i förhållande till ansvar och utbildningstid, och de specialpedagoger / speciallärare som enligt riksdagen ska anställas ute i kommunerna existerar inte) 
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/kommunen-har-blivit-politikens-krockkudde/
 
Det enda rimliga för skolan är just det som Björklund föreslog: Staten tar över ansvaret för skolan så det är samma instans som ställer krav och som ska betala. I USA  så är det en stenhård regel; den nivå som beslutar ska också vara den nivå som betalar. Där har man lång erfarenhet av att fördela ansvar mellan nationalstat, delstat och kommun. Det kan vara något  att ta till sig här i vårt land också, nu när staten allt oftare  väljer att köra över kommunerna och inte lyssna in hur verkligheten ser ut.
 

Tidigare inlägg