Om "göra en bra klass" och "elevers läsande / läs-o skrivsvårigheter"

Det har intresserat mig i mitt lärarjobb. Jag skrev en del här på bloggen om hur jag jobbade med det  för några år sedan och texterna  finns kvar. Det är fördelen med blogg, att man kan spara och sortera det skrivna.  ;- )) Jag har inga slutgiltiga lösningar på dilemman i lärandet, men om någon till äventyrs ändå är nyfiken på hur jag gjorde och tänkte, så går det att kolla där.  Till höger om blogginläggen här  finns en kolumn som heter "kategorier".  En bit ner i den kolumnen finns två rubriker; "Göra en bra klass" och "Lära läsa - dyslexi". Där ligger texterna.  

Karaktärsdilemman grupperade

Människor är olika och det på många sätt. Jag har ju under mitt yrkesliv arbetat med barn i olika åldrar som har haft speciella bekymmer i sina skolliv och sina vardagsliv. Det finns ju officiella namn på olika kategorier  av mänskliga dilemman förstås, men jag använder inte dem så gärna, gör hellre egna som stämmer bättre med mitt tänk, kan vara rätt eller fel.
 
Nu gör jag ett nedslag i grupper av karaktärsdrag hos människor och  ger blom-namn åt både huvudkategorin och underkategorier. Jag beskriver alltså människor med speciella egenheter och det finns inga andra associationer till blommor än behovet av att ge namn åt karaktärsdrags- grupperna  och kunna visa på hur undergrupper kan forma sig. Kunde lika gärna ha använt  namn på verktyg eller gräs eller bilar eller vad som helst som har undergrupper.
 
Vi börjar med en huvudkategori människor och kallar den gruppen Höstblommor.  Människor i kategorin Höstblommor har ett dilemma gemensamt; deras jag domineras stort av känslor och impulser. Det betyder att intellekt och planering  inte får så stor plats i vardagslivet.  
 
Bland Höstblommor finns det flera underkategorier, jag tar fram en som jag kallar ;  Astrar. Den här underkategorien har förstås basic samma grunddilemma som alla Höstblommor, men därtill kommer andra bekymmer. De är helt övertygade om sin egen förträfflighet, söker ständigt bekräftelse på den, söker  beundran, kärlek och förstår inte om inte alla andra också ser hur bra de är. De ser inte sina tillkortakommanden och när de blir tydliga så är felet alltid någon annans eller omständigheternas.  Eftersom intellekt och planering inte har så stor makt i deras liv så blir det här ibland svårt att hantera för de känner så tydligt att de har rätt och är bra, det borde alla andra också begripa.
 
Bland Astrarna så finns flera underkategorier  bl.a. en som jag kallar Röda Astrar. De har samma problem som människor i de övergripande kategorierna men därtill kommer hög grad av enkelspårighet. De Röda Astrarna fokuserar på en sak . Det kan vara på en person, en sak eller en sysselsättning. De fastnar i ett spår, ägnar det mesta av sin tid och sitt tänkande till det. På så sätt blir andra delar av livet undanskuffat. Och det kan ju ställa till problem. Men den här egenheten kan också leda till genialitet på ett specifikt område. Den som år efter år studerar / sysslar med en sak blir till slut super-expert på just det, men kan i gengäld behöva hjälp med  att ordna och planera sitt liv och sin vardag . 
 
Det  är intressant, att tänka in människors dilemman i kategorier och försöka se dem i ljuset av varandra. Jag funderade på precis det här efter att jag sett TV-programmet om bl.a. en världsberömd naturfotograf, Terje Hellesö och sen jag gått en halvmil med taxen. 

Mitt schema realskolan 1963

Jag råkar på det ibland,det gamla trasiga schemat från mitt första år i realskolan, 1963, klass 1:3 b vid Hallsbergs realskola. Bildjournalen hade gjort mallen.  Jag gick sista eller näst sista året det fanns realskola, sen blev det grundskola 9 år och högstadium,  obligatorisk för alla. Realskolan var alltså frivillig, något man sökte till. Söka treårig linje, som jag gick, om man tänkte sig att läsa in realskolan på tre år, men man kunde också söka fyraårig linje och läsa det samma på fyra år istället, det blev en långsammare inlärningsgång. Mitt första år gick vi i den gamla tjusiga tegelbyggnaden bredvid tingshuset. Sen blev det barack och till slut nya Alléskolan
 Det är lite annorlunda  med skoldagarna jämfört med nu,  de var från 8.30 till 15.40 dvs längre skoldagar. Varje lektion var 45 minuter. Dessutom undervisning lördagar med fyra lektioner. Det lär bli ungefär nio lektioner mer per vecka jämfört med dagens högstadium. Onsdag morgon och lördag morgon var det morgonsamling en kvart med obligatorisk närvaro i aulan. Alla kollades vid entrén.  Ogiltig frånvaro noterades på en lista som skickades hem för påskrift av föräldrar vid terminsslut. Där fanns också anmärkningar om uppförande. Tre anmärkningar gav sänkt betyg i Ordning och uppförande. Minns inte var gränsen gick för att bli avstängd från skolan. Ämnena hette annorlunda: So / no var uppdelat på Geografi, Biologi, Historia, Kristendom. Svenska hette Modersmål. Bild hette Teckning.  Idrott hette Gymnastik. Noterar också en pinsam felstavning på matten. ;-))
 
 Jag gick en handelsvariant så jag hade ämnena Stenografi (snabbskrift) och Maskinskrivning ( och det var då inga el-maskiner! Gamla tröga Halda) . Fysik i halvklass var lab. Ämnet kemi kom in i senare årskurs. Läraren där var en legend vid namn Hvistendahl, i historia hade vi Balkhed som finns med på ett hörn i Håkan Nesssers böcker om jag minns rätt men med lite ändrat namn, tyska var Waadeland fast när hon var barnledig hade vi en pensionerad sträng major, geografi var Marklund. De andra kommer jag inte ihåg.

Som lärare....

 ... så kan man råka ut för speciella saker! Så är det säkert i de flesta yrken.
 
Jag har varit lärare i många år och gillat mitt jobb. Jag har tyckt om  att hålla på med undervisning och jag  har haft roligt med mina klasser / med mina elever, en ganska  gemytlig  och lugn stämning har rått. Men det hjälper liksom inte när jag träffar  en del vuxna människor som farit illa i eller inte gillat skolan på ett eller annat sätt, fast inte med mig som lärare.
 
När de vet att jag har varit lärare så ska jag liksom straffas på något vis för de försyndelser som skolan har begått mot just den här människan under många år. Och jag drabbas av elakheter och översitteri som jag tycker att jag inte riktigt förtjänat. Vet aldrig riktigt hur jag ska försvara mig eller förhålla mig eftersom jag så sällan är utsatt för ondska. Ett tacksamt offer alltså. 
 
Det händer inte ofta tack och lov, det är år emellan tillfällena. Jag har numera lärt mig att det kan hända men visst blir jag ledsen när det sker. Fast  jag kan väl finna en slags tröst i att jag aldrig drabbas av detta från mina egna f.d. elever utan av människor som haft andra lärare. 
 
Fast återigen, det kanske händer i alla yrken att man får ut för  någon individs gamla bitterhet.. 
 
 

Ett par uppdateringar ...

... har jag gjort under kategorin "Göra en bra klass" som man kan hitta i spalten till höger om inläggen under rubriken "Kategorier" där. 

12.936 dagar har jag jobbat ...

... och nu är det bara tre kvar! Sen blir jag heltidspensionär.
 
Ha ha...! Asch, det har förstås inte varit exakt så många jobbdagar i mitt liv, men på ett ungefär i alla fall.  Klart är i alla fall att det är tre kvar. Det ser ut att bli imorgon måndag + onsdag + torsdag. Torsdag är egentligen inte min jobbdag på schemat men det kunde vara roligt att vara med på examen som sista arbetsdag. Hinner förhoppningsvis städa ur det sista ur mitt rum efter avslutningen, sen blir det kompledigt en  dag och därmed ska det vara färdigjobbat för min del.

(C) i Årjäng vill riva och bygga ny skola, en långsiktig lösning!

De övriga partierna tycks backa undan för kraven från Töcksfors, vill istället  lappa och laga på Nordmarkens skola och ev. ställa dit fler baracker / moduler. För annars räcker inte pengarna till att göra lika på båda orterna samtidigt. (C) vill investera i Nordmarkens skola först eftersom man bedömer behoven där störst och ta Töcksfors skola i ett senare skede men avsätter medel i  sitt budgetförslag för att planera för Töcksforsinvesteringen.
 
En skola måste ju kunna fungera över lång tid. Det är slöseri att kasta ut pengar på kortsiktiga och tillfälliga insatser när det är så illa som här på låg- och mellanstadiet Nordmarkens skola. Grundproblemet med för små och otidsenliga lokaler kvarstår även om man putsar lite på ytan. Skolan utgör en stor del av barnens uppväxtmiljö. De tillbringar mycket av sin vakna tid i de här byggnaderna, då ska de inte vara dåliga och provisoriska.Barnen i Årjäng förtjänar en bra skola.
 
Den skola jag lämnar nu, låg- och mellanstadiet i Årjäng,  har lokaler som inte räcker till  och som  är otidsenliga. De är inte anpassade  för dagens undervisning och  är dessutom  totalt nerslitna.  Här är handikapptoan exempelvis bild ovan o nedan. Bilderna är sånt jag bara fotat av där jag råkat gå förbi under en dag, det finns många fler exempel på hur illa det är ställt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nordmarkens skola förskoleklass - årskurs 6

Välkommen in på handikapptoan! Det svarta på golvet är alltså inte lort, utan golvet under den slitna golvmattan / ytbeläggningen.  Ingen skugga ska fall över vår duktiga städpersonal som försöker hålla rent och fint fast det ser ut så här.
Också handikapptoan
 
Handikapptoan funkar också som något annat. Vad vet jag inte, men gissar på en central av något slag. Ingen trevlig tanke att elever kan låsa in sig här, mycket spännande att pilla på för den som råkar vara tekniskt intresserad.
 
Entrén till personalrummet kanske inte direkt kan betraktas som välkomnande.
 
Pentry som ska serva så där 50 anställda vid raster och lunch.
 
Personalpentryt igen
 
Personalpentryt igen
Personalpentryt igen
 
En av två personaltoaletter
 
Den andra personaltoaletten
 
Vägen ut ur personalrummet ....
 
... och ner i källaren till mitt arbets- och undervisningsrum.
Eller kanske en sväng till gemensamt arbetsrum för alla klasser. Golvbitar helt enkelt borta
 
Grupprum med golvbitar borta.
 
Bilderna tog jag igår onsdag, de är inte tillrättalagda utan visar hur det ser ut. Det finns naturligtvis mer att visa men detta var vad jag fick med i förbifarten.
 
Det här är den stora skolan i Årjäng för förskoleklass till årskurs sex. Det är många barn och mycket personal med två /  tre klasser i varje årskurs, gissningsvis så där 400 elever sammanlagt.  Skolan har sett ut så här länge, förfallet har inte inträtt plötsligt över en natt, men reaktionerna från politiker och andra beslutsfattare har varit noll hittills.Och vi som jobbar här har väl enligt den kokta grodans princip vant oss vid att arbeta i den här allt mer eländiga miljön. Vi hinner och orkar inte hålla på och bråka om de dåliga lokalerna. 
 
Det är inte bara helt nedslitet utan också otillräckligt. Vi har haft en provisorisk  barack ute på skolgården till hjälp i rätt många år nu. Lokalerna är också otidsenliga, inte anpassade för dagens undervisning. Tråkigt att vår kommun inte funnit det värt ett erbjuda sina barn en fin uppväxtmiljö, för så mycket tid tillbringar ju barn sammantaget i skolan under sin barndom, att man får betrakta den som en del av deras uppväxtmiljö. 
 
Det finns mycket jag kommer att sakna på min skola när jag slutar jobba; elever, kollegor, föräldrar, arbetets utmaningar osv. Verksamheten på skolan  bedrivs i god stämning, håller hög kvalitet med duktig och ambitös personal. Då blir arbetet roligt.  Men de här lokalerna kommer jag att lämna med lättnad.
 

Lugn och arbetsro i skolan!

I media målas bilden av svensk skola som full av stim och slarv. Det ser ut som om ett stort antal elever ständigt kommer för sent till lektionen, att mobiltelefoner upptar tiden istället för undervisning, att föräldrar inte har fostrat sina barn. Det stämmer inte med vad jag ser på min skola.  Jag har inte erfarenhet av så många skolor men den skola jag jobbar på är rätt stor. Vi har 2- 3 klasser parallellt per årskurs från förskoleklass till och med åk 6.
 
Som speciallärare rör jag mig ut och in i klasser under arbetsdagen, inte alla men slumpmässigt så där  hälften i alla fall. Det som jag ser är lugn, arbetsro, trevlig stämning,  elever som hänger med i undervisningen och lärare som är duktiga, som vet vad det håller på med, som är väl förberedda.  Och jag ser inga elever som grejar med mobiltelefon på lektionstid. Jag möter elever som är trevliga och vänliga mot vuxna och mot varandra.  Visst finns undantag, men det är få elever det gäller och  oftast elever som inte kan rå för sitt humör.
 
Kanske är de stora skolbekymren ett dilemma högre upp i åldrarna i svenska skolor. Jag vet inte, men det känns som om jag ändå vill bidra med det positiva
jag ser på mitt jobb.
 
Synd att vi nästan aldrig möter den bilden i media för den finns också.
 
Hoppas alla elever och lärare får ett riktigt bra lov nu!

Marias Optik i Karlstad ...

... rekommenderar jag när jag träffar på elever där vi inte kommer till rätta med läsbekymmer trots insatser på skolan. Jag jobbar som speciallärare och träffar alltså den elevkategorin.  Maria har jobbat som optiker med inriktning mot barn med läs- och skrivsvårigheter under många år och hon är duktig på att se hur synfel kan hänga ihop med läsproblem.  Förr var hon på Synoptik och då rekommenderade  vi elever att åka dit, men nu har Maria  eget sedan några år. Hon samarbetar också med specialister på motorik och hörsel för en helhetssyn, det är så bra! .
 
http://www.mariaoptik.se/
 
Man kan skriva mycket om det här med att läsa och att lära sig läsa. En del läsbekymmer hänger samman med synproblem ( skriver "hänger samman med" för det är svårt att veta vad som kommer först synproblem eller läsproblem) . Det brukar märkas i årskurs två. I ettan läser man så korta stunder och korta stycken, ofta enstaka ord, och då kan ibland eventuella synproblem kompenseras med hjälp av musklerna som finns runt ögat. Men när det blir längre läsning så orkar de inte med det jobbet utan synproblemet slår igenom och märks i läsningen. Vi ser det i så fall på våra  tester genom att läsutvecklingen inte går framåt utan stannar av. Det kan också märkas på att eleven gör rena läsfel som exempelvis  ha svårt att byta till nästa rad, eller att läsningen hoppar fram och tillbaka på raden med omläsningar, eller förväxlingar av bokstäver som ser lika ut, eller att läsningen är bra i början men blir märkbart sämre efter en stund..
 
Det kan handla om att ögonen ser olika bra, att de inte kan samarbeta ( skelning av olika slag, dold eller synlig) eller helt enkelt brytningsfel på båda ögonen.
 
Föräldrar tror ofta att skolhälsovården testar synen när det gäller närseende, men det som kan testas där är enbart seende ¨på längre håll (bokstäverna man briúkar  ha på plansch). Närseende måste kollas hos ögonläkare ( före 8 års ålder ) eller hos optiker ( efter 8 års ålder). 
 
Sen finns det annat som kan ställa till läsbekymmer men det skriver jag inte om här.

Examen idag onsdag.

 
Vi har haft examen idag i grundskolan f - 6  Nordmarkens skola i Årjäng. Jo, vi kallar det fortfarande för examen fast det numera inte handlar om att examineras i sin årskurs. Skolavslutning har blivit ett allt vanligare uttryck kanske. Föräldrarna hade  samlats i sporthallen först och så tågade eleverna in klassvis med svenska flaggan.  Det är festligt  med alla fina kläder och förväntningar även om det var högtidligare  när vi fick ha avslutning i kyrkan. Då kändes det rätt att ha folkdräkt, vilket många av oss personal hade. Men det funkar inte med  folkdräkt i en sporthall. Nu spelar det ingen  roll vad vi lärare har på oss. Barnen sjöng fantastiskt bra och gjorde ett fint program med rörelser till också. Man blir  rörd över deras engagemang och entusiasm. Och den Blomstertid satt som gjuten.  
 
Många familjer med flera generationer var med och kollade, föräldrar, småsyskon,  storsyskon, far- och morföräldrar osv. Roligt att så många kommer på en dag som för barnen är viktig och stor. Det är trevligt att få chansen att prata med åtminstone några en sån här dag. Några klasser hade redan gjort klassavslutning någon kväll tidigare och man skildes åt efter avslutningen i sporthallen. Andra återsamlades i klassrummet för gemensam avslutning. Vi personal blev bjudna på smörgåstårta när både låg och mellan haft sina avslutningar och avtackningar från skolledningen. Nu är barnen lediga för sommarlov, men för personalen återstår några arbetsdagar. För mig ser det ut som om detta inte är min sista examen i lärarlivet fast jag fyllde 65 förra året. Jag siktar på att jobba vidare 40 % nästa läsår, måndag och onsdag, om hälsan står bi. Fortfarande tycker jag att jobbet är roligt och går alltså på någon sorts långsam  "avvänjning" genom att trappa ner arbetstiden år för år. ;- )).
 

Lite om skolan i Finland!

Jag var ju alltså på en fortbildning i Karlstad om hur man organiserat skolsystemet i Finland. Och kort uttryckt så är det så här ungefär, med reservation för att jag kan ha fattat något fel:
 
Gymnasieexamen är det första nationella provet, lika för alla. Innan dess litar man på att lärarna är proffs och jobbar mot läroplanerna och kursplanerna på ett bra sätt (föreläsarens ord!). Gymnasiebetygen är grunden för universitetstudier. Gymnasiet är enbart teoretiskt gymnasium, sen finns yrkesskola för dem som vill utbilda sig till ett yrke direkt, ungefär som tidigare i Sverige
 
Eleverna bedöms från åk 1. Kryssbedömning de första åren, från åk 4 sifferbetyg. Sifferbetygen är i skala 1-10 där stegen 4-10 är godkända.
 
Man bedömer även ordning o uppförande.
 
Få invandrarbarn i Finland, på föreläsarens  skola 5 elever av 240. Men i svensktalande Finland finns ändå ett språkdilemma;   eleverna också måste lära sig finska, men minns inte vid vilken ålder det startar.
 
Lärarna har undervisningsskyldighet 24 veckotimmar och samplaneringstid 3 klocktimmar per vecka . I övrigt är arbetstiden fri och kan göras hemma eller på skolan.  (Ungefär så hade vi det också i Sverige på den tiden vi toppade PISA-mätningarna!! Undrar om det betyder nåt???) Om det bedöms att en elev har behov av extra träning kan klasslärare eller annan lärare  ge extra undervisning före eller efter skolans slut mot extra betalning. I övrigt så får elever med behov av särskilda insatser stöd enligt en trestegsmodell.
 
Läraryrket har hög status i Finland. Söktrycket på lärarutbildningarna är hårt, man kan endast anta 10 % av dem som söker. (Vågar inte ens tänka på jämförelse med Sverige där platserna för lärarutbildning inte ens fylls! Suck!)
 
Beslutsvägarna är korta och skolan bestämmer  rätt självständigt om insatser för enskilda elever eller grupper av elever. Föräldrarna får info men har inte så stora möjligheter att stoppa något. Och det har heller tydligen inte varit ett önskemål (enligt föreläsaren!).
 
Det finns inga krav på omfattande dokumentation om eleverna annat än i speciella fall. Man litar på lärarnas insatser (återigen föreläsarens ord).
 
Det finns ett mattetest som man använder; Lukimat och det är omfattande, utformat att passa olika nivåer. Finns gratis på nätet även på svenska. I övrigt så använder man flera läs - och skrivtest som vi också använder på min skola: H4, H5, Läskedjor, Meningskedjor, DLS,
 
På den aktuella skolan med 240 elever så finns tre speciallärare och de har fullt upp enligt föreläsaren.
 
 

Skillnaderna mellan finsk och svensk skola ...

... är rätt många enligt gårdagens fortbildning och visst låter de finska förhållandena som väldigt idylliska i våra öron. De är intressanta att notera och jag återkommer till dem här på bloggen.

Vilka kollegor jag har!!!!

Det arbetslag som har hand om städningen en given vecka brukar bjuda på nåt någon dag under tiden. Och jag säger bara: KOLLA HÄR! Allt är fritt från gluten o laktos! Man kan bli vindögd av att se så många läckerheter på en gång. Tack snälla ni som fixat! Vill bara säga samtidigt att det finns tjänster lediga hos oss om någon vill jobba på en skola med trevliga kollegor. Vi har högt i tak,  roligt till vardags och stöttar varandra.
 

Älgbesök på skolgården i Årjäng ...

.... på Nordmarkens skola, låg- och mellanstadiet hade vi natt till igår! Vi häpnade när vi fick se två rejäla spillningshögar, en här vid hörnet mot musikskolan och en på fotbollsplanen. Eftersom vår skolgård är så oerhört väl inhägnad nu i samband med bygget så kunde jag inte föreställa mig att det verkligen varit en älg inne på området utan trodde att någon skojade med oss genom att placera bajs högarna där. Men sen visade det sig att det fanns en hel del älgspår också, så visst var det äkta. Stackarn måste ändå ha fått panik med alla stängsel, inte lätt att hitta en plats där det gick att hoppa över. Men till slut måste det ändå ha funkat för den fanns inte kvar på morgonen.
 
 

Skolgården på min skola - Nordmarkens skola!

Det blir fint när det blir färdigt. Men just nu är det lite bökigt. Till vänster i bild är det nya högstadiet, rakt fram är matsalen, till höger är köket som är under ombyggnad. Det blir bra utrustning på skolgården, inte bara asfalt. Planen med konstgräs kan vara fotboll, basket, bandy osv.

Skolgården

På vår skolgård finns stora oömma buskage som inbjuder till lekar. Bra!
 

Att älska dem - barnen!

Det ingår på nåt sätt i mitt jobb som lärare att möta barnen med kärlek och välvilja, föräldrarna har lämnat det finaste de har i min omsorg under dagen. Var och en lärare finner sin väg till att skapa en bra stämning i en klass, en god lärandemiljö.  För mig så är grunden i undervisning på något sätt  att skapa en god kontakttråd till var och en av eleverna:  Att se varje barn, att möta varje barn, att vara genuint  intresserad av varje barn och, fast det kanske låter absurt, att älska varje barn. Det är med relationen till varje barn som jag kan bygga en  bra grupp. Det är det här flätverket av goda relationer till varje barn som är grundstommen i lärarjobbet för mig.
 
Då inställer sig en fråga; kan man  som proffs träna på detta, på att nå fram till vart och ett av barnen? Kan jag älska varje barn? För det är inte säkert att alla  barn bjuder in till positiv kontakt. Några har blivit kantstötta i sina liv;  av dåligt bemötande,  av egna tillkortakommanden, av en krånglig uppväxt, av misslyckanden osv. De kan ha svårt att prestera så bra som de vill i skolan, på fotbollsplanen, i kamratgruppen osv. Känner sig inte uppskattade och omtyckta. Och besvikelsen över detta stänker över i relationerna till andra barn och till oss vuxna.
 
Det finns naturligtvis inga universalknep att ta till och det är inget som tas upp på lärarutbildningen tror jag. (Borde kanske???) Var och en får improvisera sig fram till egna lösningar som lärare. Jag har ingen Sanning med stort S,  bara exempel på  hur jag ändå försökte göra när jag jobbade som klasslärare med de yngsta barnen i grundskolan.
 
- Jag mötte varje enskilt barn, varje dag ute i hallen och började med drop in så inte alla barn kom på en gång utan vi hade tid att prata en stund om kattens nya ungar eller familjens nya bil, den nya jackan, ett nytt blåmärke eller nåt annat  vardagligt. Ofta var det en förälder med också så vi kunde byta några ord. Det innebar att jag måste reservera drop in tiden för barnen, inte använda den för egen planering. Planeringen  måste var klar innan barnen började komma. Beröring var  också viktig. Det behövde inte vara att ta i hand (sprider för mycket snuve-virus ;- )  )  eller kramar (vilket många barn kan uppleva som alldeles för påträngande) men någon form av beröring. Den ger positiva "serotoninduschar" som känns gott i kropp och själ, ger en bra start på skoldagen.
 
- Klassisk musik var ett moment varje dag för att eleverna skulle samla ihop tankarna och sig själva efter den lekfyllda lunchrasten. Det innebar att varje barn vilade huvudet på bänken på sin lilla medhavda kudde och vi lyssnade på enkel klassisk musik. Det blev  samma stycke under en tid så att barnen skulle lära sig känna igen det. Klassisk musik är inte så lätt tillgänglig, behöver tid och träning för att uppskattas. Jag valde sån musik som berättade en historia på nåt sätt så att vi skulle kunna få inre fina bilder av den; Beethovens nia, Moldau, Grieg, Peter o vargen. Under den här lilla stunden så förberedde jag inte nästa lektion, utan satt  stilla och lät blicken svepa över barngruppen, från barn till barn och försökte förstå dem. Stannade till med mina tankar lite extra hos barn som jag visste kämpade med dåliga odds och försökte känna in deras situation: Hur mår du egentligen lilla barn?  Har du någon som älskar dig och som hjälper dig att kämpa vidare med skolan och med livet? På något sätt blev den här stunden en mental träning för mig att försöka öva upp mitt inkännande, min empati, en stund som kanske banade väg för att just älska varje barn.  Sen hoppades jag förstås på att det fanns en osynlig men  positiv magi i att sitta där och bara älska dem alltihop, att det på nåt sätt skulle kännas i luften. ;- )
 
Efter ett långt yrkesliv så blir det såna här ihopsamlade  funderingar, typ;  vad har jag egentligen gjort och vad var  viktigt under alla de här åren? Vad var meningsfullt och vad var meningslöst? Och det är väl bara att hacka i sig att bilden av hur det har varit  ändras lite med avståndet i tid.
 
 

Mer bygge på Nordmarkens skola!

Efter Skolvägen blir ett sopsorteringshus.
 
Rakt fram är nya högstadiet vid Nordmarkens skola, till höger om det huset är aula och matsal. Till höger därom byggs nya köket.  Nu skickas mat till skolan från Kvarnåsens äldreboende tror jag. Och skolgården ser ut som framgår av bilden ;-) Men det tar vi gärna för att få en bättre skola och det finns skolgård på andra sidan också.  Hoppas som sagt att pengarna räcker till att bygga nytt / renovera låg- och mellanstadiet också.

Blir det pengar kvar till låg- och mellanstadiet?

Nu har vi fått en nytt fint högstadium i Årjäng och det gläder oss, liksom att man tar itu med ombyggnad av det utdömda köket för matlagningen till skollunch. Men vi som jobbar på låg- och mellanstadiet hoppas att det blir pengar kvar till att ta itu med våra lokaler också. Det finns åtskilliga exempel på hur slitet och otidsenligt vi har det. Bilder  ovan  o nedan är från under och bredvid handfatet på handikapptoan.
 
 
 Jag trivs jättebra på min skola med kollegor, elever och föräldrar. Det är en bra skola med höga mål och hårt arbetande personal. Här är alltid folk från tidig morgon till frampå kvällen för att planera undervisningen så att eleverna ska ha det bra.  Men det är  tråkigt att det ska få fortsätta vara så här i lokalerna. Det är  trångt och tungarbetat. Utrymmena räcker inte till så det är sedan ett antal år  provisoriskt  klassrum i barack ute på skolgården och ständig huggsexa om de få grupprum vi har.
 
Jag kommer att fortsätta lägga ut bilder från hur det ser ut här inne på vår skola. Om det nu inte blir några pengar till renovering och förbättringar, så ska åtminstone alla veta hur den fysiska skolmiljön är för barnen i vårt lilla samhälle, hur det ser ut där de tillbringar sina skoldagar. Sen får vi bara hoppas att den politiska majoriteten väljer att prioritera barnen och gör något åt detta.

Tidigare inlägg