Nyöppnade Nationalmuseum i Stockholm

Om nu nyöppnade Downtown Camper var ett stolpskott så var nyöppnade Nationalmuseum en höjdare!!!  Jag kollade förra veckan vid stockholmsbesöket och jag ser redan fram emot när jag kommer dit nästa gång.  Man har haft stängt i ett par år för att bygga om det här gamla huset. Jag var skeptisk till hur det skulle bli, men det är helt enket kanonbra. Man har utnyttjat ytorna och visar  många fler föremål  än förut och man har gjort visningarna suveräna. Bilder och figurer är grupperade och sorterade tidsmässigt och som tema, inte längre  uppradade bredvid varandra i långa rader.  Jag har bara fotat det jag gillar bäst, finns otroligt mycket att se numera.  
 
Den nya skulpturgården  är mäktig, den är inrymd i f.d. restaurangen.!!
 
 
 
Design över århundradena visar man, generöst med föremål, redigt förklarat och sorterat. Roligt att vandra runt och kolla. Ljussättningen ska ha en särskild eloge. Det är vackert gjort.
 
 
 
 
 
Jag gillar ju de här kitschiga lamporna! 
 
Den här klassikern fanns kvar på väggen, Karl den tolftes likfärd. Det målades flera likadana. Tror en hamnade i Ryssland, en i Göteborg och en här. Det ska gå att skilja dem åt genom att en av soldaterna tittar mot betraktaren på en målning och på en annan målning  rakt fram.
 
Bilder och föremål är arrangerade i grupper, ofta enligt tidstema. Plattformar håller ihop intrycket  och färgen på väggen bakom är också sammanhållande. Färgerna är ibland överraskande starka, typ turkos, gul osv men det stör inte utan bidrar till att man kan gruppera föremål-
 
 
 
 Dalahästarna som "slaktats" och skivats packeterade som mat! 
 Ovanför dalahästarna hänger en riktigt nationalromatisk Zorn- bild föreställande bondsk dans. Kombon slaktade dala hästar o Zorn  här är en kul drift med nationalromantiken och det tål den. Det som är riktigt bra tål att skämtas med. Detta har man varit arga på i sociala media, men det är ok när man ser det. 
 Jag tog en enkel lunch i restaurangen och den var läcker. Potatis- och purjosoppa med små laxbitar, dill och rotfruktschips. Mitt råd är att man först tar en sväng bland utställningarna, sen äter och så tar en utställningstur till. För det är mycket att se och man behöver vila ögonen lite emellan. Jag ser alltså redan fram emot nästa besök. 
 
 
 

Lars Lerins konstmuseum på Sandgrund i Karlstad just nu

 Vi åker till Lerinmuseet flera gånger under säsongen. Nu blev det ett besök.  Jag gillar Lars husbilder och kollar först på dem. Hans bilder är magiskt bra, förstår inte hur han kan åstadkomma något så fint. 
 
 Det är stora mäktiga akvareller, en del samlade i teman. Här ä det båtar och hav.
 
 Bilder byts ut hela tiden, men några finns kvar. Den här kommer jag alltid tillbaka till och kollar på en stund varje gång. Den är så fin.
 
 Här är många bilder med tema från Lars hembygd och uppväxt tror jag, människorna från bygden.
 
Här är en serie bilder från 2017, temat är olika boningar.
 
Jag tycker om de här bilderna där hus finns med i olika ljus.
 
 En del av långväggen där ibland bokryggarna är utställda, serien som Lars målade när hans svärmor var på besök ;- )  Nu var det en annan serie målningar. Lerinmuseet är värt ett besök och som sagt målningar byts ut hela tiden, finns alltid nytt att se.
 
 Jag hade hoppats på att få se alster från Lerins lärlingar, men de var inte utställda nu. Däremot hade en duktig fotograf tagit bra bilder på dem. "Man är inte sin diagonos, man är sin personlighet"
 
 Igår fick lärlingarn pris för sitt teveprogram på en gala i Linköping. Det har spelats in en ny programserie med Lerins lärlingar. Tror den ska sändas i början på nästa år. Den ser jag fram emot. Det är lätt att ta de här människorna till sitt hjärta, de bjuder på så mycket av sig själva, precis som Lars.

Lars Tunbjörk fotoutställning i Karlstad

 Lars Tunbjörk är fotograf som är duktig på att fånga människor i ögonblick, just när något händer, så man blir nyfiken på vad som hänt innan och vad som kommer att hända.  Han fick fria händer från ett modemagasin att fota på Paris Fashion Week även backstage. Bilder visas nu i Karlstad på Värmlands museum.
 
 I samband med utställningen så rullar en intervju med honom, den var intressant att lyssna på, jag blev stående.
 
 
 Tunbjörk var ju utställd på Fotografiska i Stockholm när jag var där för ett par månader sedan. Men där hade man hängt honom så tätt och rörigt att det var svårt att se de färgstarka och händelserika bilderna. Jag avstod, men i Karlstad var det alltså bättre.
 
 Bilderna hänger rätt tätt här också men det finns ett lugn i den mörka bakgrunden och lugna omgivningen,  det blev helt ok. 
 
 
 
 
En gymnasieskola i Karlstad har gjort bilder inspirerade av Tunbjörk. De fanns också utställda.
 
 

Värmlands museum i Karlstad

 Stora delar av museet är stängt för ombyggnad / renovering så det finns ingen restaurang (sorgligt nog!) och ingen historisk utställning.  Men det finns annat som är värt att se. Jag tassade in på biblioteket för att se Klenells vackra glasfigur. Hon är så bra, hennes grejer dyker upp här och där i Värmland, men den här var ny för mig. Suveränt fin. Man kan kolla på lamporna också i biblioteket!
 
 Utanför museet finns de hä frusna små tjejerna som tar hand om varandra. De finns där hela året om men står i vatten på sommaren.
 Cyrillus är arkitekten som gjort det vackra Värmlands museum och han har tydligen också ritat Rådhuset i Askersund. Det har jag sett utifrån många gånger men aldrig varit inne i. Borde kanske det. Mer från Karlstadsbesöket senare; om besöket på restaurang Freden ( ett stolpskott!), Tunbjörkutställningen och så Lerin förstås. Det finns mycket att se i Karlstad! ;- ))

Jag var en snabbis på Fotografiska museet vid stockholmsbesöket

Utställningsbesök va inte prioiterade den här gången, men det blev några timmars glapp i målandet. Den stora utställningen var bilder av Lars Tunbjörk. Hans bilder är fascinerande. De ser vid första anblicken ut att vara utsnitt ur svensk vardag med rätt skarpa färger. Men bilderna antyder också ett drama. Man frågar sig vad har hänt och vad kommer att hända och varför. Man blir berörd av dem, känner något med de människor som han avbildar, man anar deras utsatthet, maktlöshet. 
Så långt allt väl. Men för första gången var jag besviken vid besöket på Fotografiska.De här uttrycksfulla, färgstarka och dramatiska bilderna hängde alldeles för tätt i utställningen. Jag kan i alla fall inte ta in en bild i taget när det alldeles bredvid, i blickfånget, hänger fler bilder av samma kaliber.  Funkar med svartvita, vilsamma porträtt  som hänger tätt men alltså inte med de här bilderna. Stor miss!
Sen var det en stor utställning från Unicef med hemska bilder på stackars barn och otäck infomation från högtalareom världens elände. Den gick jag inte in på ens. Den typen av bilder och text dundrar  emot oss dagligen i olika media, dem vill jag inte ha mer av. När jag går på Fotografiska vill jag se bilder som jag inte självklat möter i vardagen. Där vill jag se något annat. 
 
Jag har besökt Fotografiska museet regelbundet sedan det öppnade och aldrig tidigare varit besviken men så var det den här gången. Det kan bara bli bättre nästa gång, hoppas att det inte är en ny trend.

Finaste fasadmålningen finns i Årjäng!

Det var något projekt i somras där det gjordes ett antal fasadmålningar på byggnader runt om i Värmland. Det var olika konstnärer som gjorde bilderna. De flesta är välgjorda rent tekniskt och bildmässigt, men motiven är oftast otäcka och elaka. Det är diverse häxor och drakar. Men av den här bilden i Årjäng blir man glad och varm om hjärtat. Den är i särklass finast av alla jag sett.  Jag fattar fortfarande inte hur man kan måla så stora bilder och få dem så fina. Jag tror att konstnären kallas SMUG.
 

"Lerins lärlingar" gjorde sin karneval idag fredag!

Lärlingarna har ju spelat in en nya serie program "Lerins lärlingar"  tillsammans med Lars Lerin. Bl.a. så har en del av dem valt att gå med på en resa till Rio för att få inspiration. Sedan i somras har de med Juniors hjälp sytt dräkter och hittat på dekorationer för att genomföra en karnelval i Karlstad inför  vernissagen med bilderna på Sandgrund. Alla omsorgstagare i Karlstad var inbjudna att gå med. Karnevalen gick av stapeln idag i Karlstad och vi var där och kollade. Ett suveränt skådespel från torget och till museet. Massor av människor  kollade! Och jag har sällan sett så många lyckliga och glada människor på en gång. Lärlingarna var strålande lyckliga och de tycks ha den effekten på andra också, både live och i tv-serie. Man blir glad och leendet hamnar på läpparna- Lite film är det på min  facebook 

Nytt arrangemang av akvareller har vi gjort!

Både den stora bilden och de två små till höger är gjorda av en god vän som haft utställning hos Gerd Wahlström i sommar, Gisela Ogrowsky . . Ugglorna föll Roland och jag för direkt och ville ha den hem till vår vägg. Irene Falk ramade den fint.  Alla tre de här bilderna är så bra gjorda. Akvarell är svårt, man har inte en andra chans, det måste bli bra direkt. Den fina träängeln som bevakar det hela eftertänksamt är gjord av Leif Andersson, bildhuggare från Noretjärn. Ledsamt nog  finns han inte längre i livet, gick bort alldeles för tidigt. Men jag har några figurer som han har gjort och dem är jag glad över. De är nästan alltid framme fast jag har fler grejer / bilder än väggar och måste byta ibland.

Vernissage Gerds keramik igår tisdag!

Keramiker Gerd Wahlström hade igår tisdag vernissage på sin sommarutställning i Svensbyn. Vi kollade på gästutställare Gisela Ogrowskys fina bilder, exempel ovan. Jag har redan två bilder av henne här hemma. ;- )
Gerd säljer förstås sin egen keramik också
 
Men också alster som andra har gjort
 
 
 Glömde köpa honung ser jag nu, brukar göra det hos Gerd. 
 
Vi hade en fin eftermiddag i solskenet, med kaffe och bubbelvatten och musik. Tore Ek på dragspel och så Tommy Bråten på gitarr. Njutbart! Tommy är en ny bekantskap för oss. Han är norrman, har ganska nybyggt sommarhus på Önnebyn, ovanför vårt eget lilla semesterparadis. Roligt att så många kom den här dagen, det var en strid ström av besökare som kom och gick under eftermiddagen.
Gerd är en fantastisk person med sin energi och sin förmåga att ordna evenemang.  Och hon gör det för att hon tycker det är roligt!
 
Tack för det Gerd! Vi är många som uppskattar det du gör, fast vi kanske glömmer att berätta det för dig. ;- )
 

"Lars Lerins lärlingar" har nominerats till pris!

Så himla roligt är det. TV-serien "Lerins lärlingar" har nominerats till pris på "Ria-galan". "Ria-galan" är TV-branschens eget evenemang då man delar ut pris till svenska TV-program som gjorts under det gågna året.  "Lerins lärlingar" är nominerat till pris i inte mindre än fem kategorier av de 12: Årets programidé, Årets program, Årets redigerare, Årets producent, Årets prestation. 
 
Bilder och text nedan är från inspelningen av sista avsnittet. Det var vernissagen av lärlingarnas bilder  på Sandgrund i Karlstad. Vi var inbjudna och det var en fin upplevelse att träffa dem!.
 
Igår var det f.ö. öppning på Lars Lerins utställning på Liljevalchs i Stockholm, en av de största som gjorts med hans bilder. Son Markus var där.  Bild längst ner i det här inlägget.
 
 Kvällens avsnitt innehåller bl.a. vernissagen med lärlingarnas  alster på Lerins konstmuseum på Sandgrund i Karlstad. Vi var inbjudna och kanske syns någonstans i vimlet. ;- )) I den här omgången på sex heltimmars program har  Lars ju haft konstskola med en grupp funktionshindrade i Karlstad. Son Markus,  till vänster ovan,  är programutvecklare på Nexico Media. Han  hade idén till programserien och  har som redaktör haft övergripande ansvar för jobbet med den i samarbete med Lars och Junior, deltagarna, produktionsbolag och svt som har köpte den för att börja visa  i januari 2018. Vernissagen  var det sista inspelningstillfället på Lerinmuseet Sandgrund och högtidlig öppning  på utställningen med deltagarnas alster. Vi var där  och fick en fantastisk kväll. Deltagarna är precis lika charmiga att träffa i verkligheten som när man ser dem i tv. ;- )) Inbjuden var också en hemlig gäst, drottning Silvia! 
Markus hade haft kontakt med hovet en längre tid för att hitta en tidpunkt som skulle kunna stämma med drottningens schema så att man kunde göra den här kombinationen av sista inspelning, vernissage och underhållning. Vi skymtade Silvia emellanåt när hon pratade med varje lärling om bilderna.  Och jag överdriver inte om jag säger att drottningen hade ett brett varmt leende hela tiden. Hon hade roligt! Landshövdingen i Värmland Kenneth Johansson var också med förstås. 
 
 
Vi anlände på eftermiddagen, skulle komma lite före  deltagare och gäster, tillsammans med Rolands syster Gunbritt och togs emot på Sandgrund av Markus.
 
Vi fick chansen att träffa Lars o Junior och son Rafael och prata en stund innan utställarna  kom. Undrar vad Roland berättar här? ;- )). Rolands syster Gunbritt till vänster, Roland, son Markus, Lars Lerin och jag.
 
Det var festligt uppdukat för drygt 100 gäster. Inbjudna var förstås deltagarna, deras närmaste anhöriga, personal och andra intresserade, bl.a. välkända konstnären Gerd Göran som nu är 98 år. 
 
Kursdeltagarna anlände i snygga raggarbilar och släpptes av på den röda mattan som var utlagd vid entrén. 
När de kom in var vi andra redan på plats och mötte dem med stormande applåder. Det blev många glada leenden och skratt över ett sånt mottagande. 
 
Drottning Silvia höll ett litet tal och klippte det röda bandet för att öppna utställningen. Sen fick vi gå in och kolla på bilderna! De är så bra!  Under tiden gick Silvia runt med sitt värdfolk och deltagarna så att de fick berätta om sina egna bilder. 
 
Därefter blev det underhållning, med sång o musik o dans. Här finns begåvningar, alltså inte bara konstnärliga. De bjöd verkligen på sig själva med stor entusiasm och en värme som strålade emot oss. Erkänner gärna att tårarna trillade. En sån här upplevelse berör. Jag har jobbat som lärare i särskolan i 15 år och har så många fina minnen från barnen under den tiden.
 
Drottning Silvia fick en fin kväll och hon skrattade ofta. Tror att hon trivs i Lars och Juniors sällskap också. Man charmas av de här karismatiska människorna.  
 
 
 
 
 
Junior hade så fina kläder på sig! Sonen Rafael fick vi också träffa, han var med större delen av kvällen. Nu är han drygt två år, ett charmtroll.
 
Jag hoppas ju att det kan bli en fortsättning med lärlingarna. De börjar kännas som trevliga familjemedlemmar! ;- ))
 
Bilder o text ovan är alltså från sista inspelningstillfället på serien "Lars Lerins lärlingar"
 
 
Bild nedan är från Lars Lerins utställning på Liljevalchs som öppnade igår torsdag 17 maj 2018. Son Markus på Liljevalchs tillsammans med en av Lars Lerins lärlingar från TV-serien.
 

Konstvandring på Dalsland igår söndag

Vi åkte åkte på konstvandring i Dalsland igår söndag. Det var vackert väder som inspirerade och sista dagen på konstrunda. Vi for Bengtsfors, Upperud, Fengersfors, Mo och så hem. 
På Dalslands museum i Upperud så fanns en samlingsutställning med verk från alla konstnärer som var med i konstvandringen. Nedan ett urval av sånt som jag gillade bäst. 
Ingvar Westling. Honom hälsade vi på i hans verkstad. Det var roligt, han kände Rolands släktingar Maria Ruth och Gunnel Eklund väl. Fina bestick såg vi också där och vackra halssmycken.
 
Elisabeth Wennberg, collage 
 
Lena Admina Waldau Tror de hette Orkar inte mer och Kämpar
 
Habib Alraii 
 
Lars Erik Fjellman  foto
 
Rolf Gustavsson , foto i glas
 
Sen åkte vi till Fengersfors. Det är en fantastisk konst- och konsthantverksmiljö i det f.d. bruket. Grundarna är dotter Malins gamla vänner, bl.a. Malin, Lotta och Sandra.
 
 Här är galleriet där alla på Not Quite finns med.
 
 Vi var förstås inne i Sandras Stenugnsbageri och handlade gott bröd och en del annat. Vi träffade Sandra också som hastigast. Nedan sånt som jag gillade bäst i Galleriet. 
AnneLie Karlsson har gjort figurerna ovan och nedan. Så himla bra är de, i trä.  
 
 
 
 

David Anderssons utställning i Karlstad

Vi besökte alltså Davids utställning i Karlstad. Han är son till två konstnärer, Marja i Myrom och Thore Andersson. Men David har utvecklat sitt eget konstnärskap. Här är tavlor gjorda i akryl. Han ställde ut två dagar i Karlstad och hade gjort bra marknadsföring innan, bl.a. genom att lotta ut en tavla som Lars-Åke Pastorn vann. Vi var nästan första gästerna men det kom hela tiden nya medan vi var kvar. DAvid säljer sina bilder själv, inte via gallerist så det är roligt att han lyckats locka så många besökare genom att presentera sig väl på nätet.  Bilden ovan ville Roland köpa och den hade vi nog fått plats med hemma men någon annan hann före och köpte den innan vi orkat bestämma oss. 
 
Tranorna var himla fin bild och den var såld innan vi hann in i lokalen, men hade varit för stor för oss. Sen kollade vi länge på domherrarna men den hade vi nog inte kunnat placera på någon vägg. Vi har inte så många väggar i vårt hus. Synd att köpa tavlor som får stå i garderoben, där står redan ett antal. ;- ))  Jag försöker byta. 
 
Här är David själv. En trevlig gosse som vi pratade med en god stund. Han är duktig fiskare och tillbringar en hel del av sommaren på sjön. Hans läromästare är en bekant till oss, en f.d. Sillerudsbo, Per Stjärnlöv. Honom träffade vi också, han bor en bit opp  i det här huset i Haga.  Vi hoppas att vi ska få ser mer målningar av David framöver för det här var lovande av en så ung konstnär. 
 
Karlstad visade sig från sin vackraste sida, sommarvarmt och blommande träd! Fin stad är det!

Åmålbesök igår fredag! Fotofest och Stadt.

Åmålsbesöket startade på Stadt där vi tänkt oss en god lunch. Men vi blev återigen lite besvikna. Sej äter jag inte och inte pytt i panna heller, så då återstod kött och potatis. Tyvärr en besvikelse den här gången också, liksom med det stekta fläsket förra gången. Då var tisdagsfläsket till del bränt, till del för lite stekt och tog slut. Den här gången var maten  inte varm, köttet var hårt som horn och den bruna såsen tjock och klimpig.  Vad har hänt med Stadt i Åmål som vi ätit på så många gånger och alltid varit nöjda? 
 
Fortfarande är dock inredningen på Stadt vacker, här jugendlamporna i taket.  Och efter Stadt blev det XO för fika och nu var det öppet. ;- )) Och handelsträdgården hade en del intressant att erbjuda. Jag fick med mig en liten kasse med kryddväxter. 
 
 
Det har varit fotofest i Åmål nu och vi kollade på det som var öppet. Konsthallen hade två utställningar, dem såg vi. 
Håkan Ludwigssons lämnade mig oberörd. Jag har ju växt upp med Sten Bergmans föreläsningar och bilder från resor i exotiska länder och kanske blivit mättad den vägen. Detta handlade om baksidan av Australien med boskapsskötsel.
Men detta var magiskt fint på övervåningen. Jan Töves bilder på landsbygd. 
 
 
Den är sevärd. Sen fanns tydligen bilder i gamla kyrkan men den var inte öppen medan  vi var kvar i Åmål. 
 
Vi kunde i alla fall konstatera att närheten till Vänern här ger ett mildare klimat. Björkarna var redan delvis utslagna, det är de inte hemma i Sillerud.
 
Senare idag blir det mer om besöket i Karlstad, bl.a. på David Anderssons utställning.

Barnbarn Bill, 5 år, har ritat ett drama!

Bilden är en spännande berättelse med mycket dramatik och många aktörer. Roligt att våra barnbarn är  intresserade av bild och av drama, fast det tar sig olika uttryck. Bill vill ju inte klä ut sig, men rita och dansa.  Lovis vill både klä ut sig,  rita och dramatisera. Lou vill showa och dansa.  Sen har vi äldre barnbarn som är bra på teater samt  är  tekniskt duktiga på  bildframställning och som jobbar med att förbättra det.  Så roligt att se dem utvecklas på de här  områdena.  

Fina grejer kollade jag på igår i Karlstad

Fast jag köpte inget, bara kollade. Absolut läckra tallrikar med blommorna. Skulle vara snygga att duka med. Men jag vet inte om de är optimala att äta på. Det blir så rörigt att man inte ser maten och tänk om maten inte matchar färgerna på tallriken. Nej, jag har tallrikar i överflöd, det blir inga mer. 
 
Glasen är fina! De liknar lite de vi har, köpta på Ikea för 6 kr /st. Ikea har ju tyvärr slutat sälja sina. Jag fick tag på fem stycken på Östpendeln second hand i Karlstad för nåt år sedan så jag har en uppsättning nu,  men jag måste inse att glas håller inte i evighet. De behöver ersättas och detta kunde vara något, men alldeles för dyra, 238 kr för två stycken. 

Skulptur i Umeå!

 Himla snygg skulptur i Umeå. Vet inte om den finns kvar än, det är något år sedan jag fick bilden från dotter som bor där. Ser ut att vara äldsta barnbarnet som har klättrat upp, men jag är inte säker.

"Couturens hemligheter" på Sven Harrys

På min promenad  i Stockholm från Birkastan ner till centrum så passerade jag Sven Harrys konstmuseum vid  Vasaparken. Och jag råkade få se coutureutställningen genom den glasade väggen. Nu är jag ju ingen modemänniska ;- )) och har egentligen noll intresse för klädstilar, men detta var fascinerande, mer konst än kläder. Jag gick in och kollade på den liksom väldigt många andra, det var trångt till o med en vanlig vardag mitt på dagen. Populär utställning alltså, absolut sevärd och den pågår till 2 april.
 
 
 
 
 
 
 
 
 Färgen på den här klänningen var magisk, så mörk blå att den nästan var svart, fast det framgår inte på bild tyvärr.
 
 
 
 
Och som en liten blinkning sitter hon alltid där på Sven Harrys, Lena Cronqvists tjej i badbaljan
 

Barnbarnens bilder!

Roligt att barnbarnen också är bildintresserade. Vi har fått en del fina genom åren och uppskattade är dom.Den här fina bilden kom från barnbarn Isak i Umeå!  När barnbarnens föräldrar, våra barn alltså, var små så var det mycket målande, ritande och många konstböcker. Sen rännde vi ofta på utställningar förstås. Deras intresse har hängt i upp i vuxen ålder och kanske överförts på våra barnbarn.  

Vårt besök på Lerinmuseet i Karlstad igår.

Vi går hit ibland för att kolla på Lars fina bilder. En del finns kvar och man känner igen,  men man byter hela tiden så det blir nya.  De här har varit med ett tag och de visar Lerins mörka ljus så fint. Och jag gillar hans hus. Det finns många stora bilder som är så mäktiga. Lerins konstmuseum på Sandgrund är alltid värt ett besök. 
 
 
 
Här var nya bilder som jag aldrig sett förut. Samtliga tror jag var gjorda år 2017. Temat för bilderna här var nåt med "Där vägen tar slut" eller "Vid vägs ände", minns inte exakt. Men de är så bra, vi blev stående länge här och studerade dem. Undrar hur den här mannen hinner med allt; måla, skriva böcker, göra tv-program osv.
 
Vi gick runt på museet, det är rätt stort och ibland dök Lars själv upp i de olika rummen. Det berodde på att han ställde upp för en fotograf (inte tjejen ovan!) som skulle ta en serie bilder för en värmländsk skrift. Hela tiden kom människor och berömde honom för hans tv-program "Lerins lärlingar" som gick senast med avsnitt 4 i onsdags och man bad att det skulle bli en fortsättning. 
 

Trollbunden av Ingmar Bergman hela kvällen!

Först var det filmen Fanny och Alexander, den långa versionen. Tror den tog tre timmar eller så. Jag glodde på den som fängslad. Den speglar Bergmans geni som filmskapare. Han är verkligen en skicklig historieberättare med många bottnar i sina berättelser. Ok, jag har inte gillat alla filmer han har gjort, fast jag har, i likhet med de flesta i min generation sett alla. Några har varit för tungsinta och svårbegripliga för oss vanliga människor. Men andra har varit mer nyskapande,  burleska och dråpliga. I Fanny och Alexander finns ju de allra bästa skådespelarna i Sverige någonsin med, vilket gör den extra sevärd. 
 
Det finns höjdpunkter i livsvisdom och filosofiska resonemang som är svåra att finna annorstädes. Bergman  ger verktyg att förstå tankar om Gud, moralen, uppfostran, kärleken, sköra superkänsliga människor, berättelseskapandet.
 
Jag har alltså sett alla filmer och läst både det han skrivit om sitt eget liv och det andra skrivit om honom. Det ger mig  bakgrund till kvällens Bergmantema. På några områden berör han mig speciellt  med sin ärlighet.
 
Som författare  Han är tvekslöst en skicklig berättare. Han skapar sina dramor så som de gamla ryska författarna gjorde. Det finns inget tvång att skapa en tidsmässigt jämn kronologi med redovisning av de rumsliga förflyttningarna.  Nej, berättelserna bärs fram av sinsemellan avgränsade scener som var och en byggs upp mycket omsorgsfullt som en radda teaterscener.  De kan tidsmässigt vara långt isär och han förflyttar sig ibland i tid och rum med parallella skeenden, precis lika hämningslöst som de gamla ryssarna gjorde. Fantasi och verklighet går också i varandra på ett sätt som inte stör utan som är helt logiskt utifrån det som händer. Fantasin är ett sätt att visa hur de olika rädslademonerna  härjar med personerna.
 
Som sin generation Det går att bättre förstå hur barn fostrades, hur familjer levde i hans generation genom att se hans filmer och höra honom berätta om sin barndom. Bergman är i princip jämnårig med mina föräldrar. Många barn fostrades verkligen med hårt arbete  utan att bortklemas med känslor och ömhet och det skedde av kärlek. Man trodde på fullt allvar att barn skulle härdas från början till att bli tåliga och livsdugliga och starka. Att fostra så  uppfattades av föräldrarna som en kärlekshandling. Jag känner igen det från hur mina föräldrar hade det som barn.De plågades inte så som Bergman beskriver men andan i barnuppfostran var så- Jag förstår dem bättre när jag lyssnar på Bergman.
 
Som en skör människa. Yrkesmässigt har jag träffat de här sköra människorna och  kunnat följa dem både i skola och senare i vuxenliv. Bergman hör till de sköra, men med speciella egenheter förstås. Han beskriver ingående och ärligt hur skyddslös han är mot sinnesintryck / känslor både utifrån omvärlden och inifrån sig själv. De invaderar honom och stannar ofta kvar så som  rumsliga upplevelser med  färger och scener, människors intryck på honom på ont och gott. Han har ständigt varit  utlämnad till nya förälskelser och känslor utan att kunna värja sig. Han har  varit oerhört sårbar samtidigt som han inte påverkats särskilt djupt av att han själv har sårat, gjort illa och enligt egen utsago övergett sina kvinnor och barn på löpande band. Med i bilden av honom själv finns också den livsbindande fixeringen / fokuseringen på att just berätta om sina känslor och upplevelser med film, teater och tv.
 
Bergman föddes 1918 om jag minns rätt och dog för 10 år sedan.
 
 
 
 

Tidigare inlägg