Magisk tavla!

Jag har ju många  fler tavlor än jag har väggar, en hel bunt är det som står där i källaren med ett lakan över sig, så jag byter bilder på väggarna då och då. Nu hängde jag upp den här älskade vinterbilden. Och den har en speciell historia. Jag köpte den för rätt många år sedan i Sunne på en konstutställning i  den där fina träbyggnaden nära  centrum, tror den kallas Slottet eller nåt sånt. Rosa var den då till färgen. 
 
Jag föll för bilden för den påminde om orienteringsklubbens stuga nära mitt föräldrahem i  Bäck Hallsberg. Har ingen aning om huruvida den finns kvar eller inte. Men den låg så fint mitt inne i skogen, med bara en gångeväg fram till huset.  Den här bilden  är målad av någon Rolf Karlsson tror jag i början på 2000-talet.  Vet inte vem det är. Och han har garanterat aldrig sett orienteringsklubbens stuga i Bäck :-))  Jag gillade röken från skorstenen, månens sken i skogen, ljuset i fönstren  och snön i mörker i drivor.
 
Sen blev det så här: Rolands systerdotters man Anders gjorde ett besök på samma utställning och föll för samma målning men vi var inte där samtidigt och visste inget om varandras besök. Fast han bestämde sig inte så snabbt som jag, så jag fick den. Men det visste inte han förrän han fick se den på väggen här hos oss!!! Gissa om han blev förvånad! Och avundsjuk!. Bilden som han ville ha hängde här hos oss. Klart att han ska ärva den när jag dör!  Men tills dess får han vänta för den är en favorit här hos oss under vinterhalvåret. Sen under sommaren kör jag med Alan Salmi, rektor någonstans i  Säffle  (samma person som Alan Johansson från  Byn i Sillerud tror jag)  på den här väggen, en fin bild han har gjort på solens strålar mellan trädstammarna. Men det är en annan historia. Den får vi återkomma till. 

Från Lerinmuseet Sandgrund

Jag var ju på vernissagen på utställningen med "Lerins lärlingar" men det var så mycket folk att det var svårt att se alla utställningar ordentligt. Så jag har gjort ett nytt besök för att se de bilderna bättre och även övrigt förstås.
Den här var ju en favvo, stenar är jag svag för. Den är gjord av Hans Strand, som gjort ett antal fina bilder som just nu finns utställda hos Lerin
 
Hans hade ett antal fina bilder på sin utställning. 
 
Här är några bilder gjorda av Lerins lärjungar. Hoppas de får hänga kvar ett tag till, de är sevärda!
 
 
Och här är ett par bilder som Lars Lerin gjort själv, såna som jag gillar.
Här är mycket av det svarta ljuset som är speciellt för Lars.

Karlbergsvägen 65 i Stockholm

Jag kan inte låta bli att göra ett besök där varje gång jag är i Stockholm. Min mamma föddes på den här adressen  för hundra år och två månader sedan. Den här mannen, Radovan Korn,  har sin konst- och rambutik på bottenvåningen. Han är ursprungligen serb men har bott i Sverige länge nu och har haft sin butik här. Han målar själv också och jag brukar köpa en lite miniatyrtavla varje gång. Se tavlorna nedan!  Han är en duktig berättare och låter mig varje gång  veta lite mer om hur det här huset byggdes och byggdes om, ja dess historia. Ägaren tror jag  är en god vän till honom och Radovans  son bor i en lägenhet ovanpå.  
 
 
 
Det är intressant att komma i samspråk med människor från andra länder vid stockholmsbesök. Jag råkade göra en längre taxiresa med en chaufför som kom från Syrien för 20 år sedan. Han var kristen ortodox och berättade att i Syrien fanns 4 miljoner kristna, men nu bara 300.000 kvar. Övriga hade flytt efter ISIS intrång. Han höll den folkvalde  presidenten högt. När han hade landet i sin hand så fungerade det mellan muslimer och kristna, två av ministrarna i hans regering var kristna. Chauffören hyllade Sverige som land, tyckte det var fantastiskt, men han var oerhört besviken på vår okritiska mottagning av många muslimer, framför allt att vi inte försökt gallra bort de med terroristanknytning. 
 
På Moderna museet satt jag  i kafeterian och hamnade i långt samspråk  med en kvinna från Australien. Hon undervisade i konst på universitetet i Sydney och skrev på sin avhandling om konstyttringar hos First nation, alltså Australiens urbefolkning. Hon hade bl.a. kollat på samisk konst / konsthantverk i de nordiska länderna nu vid sitt besök. Vilket spännande möte det var!

Moderna museets utställningar

Jag var på Moderna också och hann se det mesta av utställningarna. Bäst var verken från de egna samlingarna. En del gamla favoriter fanns med
Den här bilden tittar på åskådaren var man än befinner sig i rummet, gjord av Cecilia Edefalk.
 
 
 
 
Dalis "Wilhelm Tells gåta" var också med. Den är ju en höjdare och en av de första bilderna jag såg av honom.
 
 Kändes lite extra aktuell nu ;- ))
 
De här reklamaffischerna tror jag hörde till den stora temporära utställningen utifrån Fahlström. Det är alltså politisk reklam från 1900-talet.
Detta var den stora utställningen just nu och heter "Manipulera världen".  Den innehöll Fahlströms verk men också ett antal konstnärers som följt i hans spår. Jag fick ingen ordning på budskapet och fattade först efter ett tag varför. När Fahlström utvecklade sitt konstnärskap så kan man enkelt uttrycka det som att han ställde frågor från folket  till etablissemanget hur det medvetet eller omedvetet påverkade människorna. Men när man ser den här utställningen som helhet så känns budskapet tvärtom. Hand i hand med etablissemanget så ställer den frågor till folket  och skickar utmaningen liksom neråt.  Vet inte om det är bra eller dåligt, speciellt att den tar etablissemanget i hand. Men det är väl jag som är van att se Fahlström i ett annat ljus.
 
Fin utsikt från museet är det också.
 

Fotografiska museets utställningar.

Jag var där under mitt besök i Stockholm förstås. Museet har alltid bra utställningar. Favorit den här gången blev höstsalongen. Där visas några få bilder av varje fotograf och det är från sådana som blivit inskickade och bedömda av en jury.Så himla roligt att hitta en Årjängskille bland utställarna; Tobias Kihlgren med sina Starwarsfigurer i olika miljöer.  Jag känner inte Tobias förstås, men han är son till Meta som var min zonterapeut i flera år och som jag är vän med här på facebook. Bilderna är bra och jag förstår att de blivit utvalda bland många sökandes. Hoppas Tobias fortsätter att utveckla sitt bildskapande. 
 
 
En annan bildserie i Höstsalongen som jag fastnade för var koporträtten. Så rörande på något sätt. Jag har alltid tyckt om kor.
 
Den här serien tyckte jag också om, tror det var självporträtt, men den var nog inte i höstsalongen. Har glömt fotografens namn. 
 
Den stora utställningen på museet är Paul Hansens och den  var mäktig. Han är pressfotograf sedan många år på bl.a. DN. PJ har fotat mycket,  rest i många år och tagit bilder av krig och konflikter, fattigdom och människors utsatthet. Bilderna är naturligtvis otroligt skickligt gjorda, han kan sitt hantverk både praktiskt och estetiskt, har fått många priser. Men jag orkar liksom inte med så massiv exponering av bedrövelser. Jag tittade på några av temana men hoppade resten.  Man får välja.
 

Ha ha... Göran Samuelsson är så bra!

Han gläder oss varje år med Packmopedsturné som uppträder här och där i Värmland, bl.a hos oss här på Silleruds Hembygdsgård. Det evenemanget drar så där 500 - 1000 besökare. Göran bor ju förstås i Värmland och hn har en del  att visa besökare på gården. Vi besökte honom för några år sedan och fick med oss den här. En favvo är det. (Lite översättning för den som inte är van vid värmländska; "dreten" betyder "skiten") 

"Lars Lerins lärlingar" är ny programserie ....

...med Lars Lerin.  I den här omgången på sex heltimmars program ska Lars ha konstskola med en grupp funktionshindrade i Karlstad. Son Markus  till vänster ovan, som är programutvecklare på Nexico Media,  hade idén till programserien och har haft övergripande ansvar för jobbet med den i samarbete med Lars och Junior, deltagarna, produktionsbolag och svt som har köpt den för att börja visa januari 2018. Igår var det sista inspelningstillfället på Lerinmuseet Sandgrund och högtidlig vernissage på utställningen med deltagarnas alster. Vi var inbjudna och fick en fantastisk kväll. Inbjuden var också en hemlig gäst, drottning Silvia! 
Markus har haft kontakt med hovet en längre tid för att hitta en tidpunkt som skulle kunna stämma med drottningens schema så att man kunde göra den här kombinationen av sista inspelning, vernissage och underhållning. Landshövdingen i Värmland Kenneth Johansson var också med förstås. 
 
 
Vi anlände på eftermiddagen, före  deltagare och gäster, tillsammans med Rolands syster Gunbritt och togs emot på Sandgrund av Markus.
 
Vi fick chansen att träffa Lars o Junior och son Rafael och prata en stund innan utställarna  kom. Undrar vad Roland berättar här? ;- )). Rolands syster Gunbritt till vänster, Roland, son Markus, Lars Lerin och jag.
 
Det var festligt uppdukat för drygt 100 gäster. Inbjudna var förstås deltagarna, deras närmaste anhöriga, personal och andra intresserade, bl.a. välkända konstnären Gerd Göran som nu är 98 år. 
 
Kursdeltagarna anlände i snygga raggarbilar och släpptes av på den röda mattan som var utlagd vid entrén. 
När de kom in var vi andra redan på plats och mötte dem med stormande applåder. Det blev många glada leenden och skratt över ett sånt mottagande. 
 
Drottning Silvia höll ett litet tal och klippte det röda bandet för att öppna utställningen. Sen fick vi gå in och kolla på bilderna! De är så bra! Jag rekommenderar ett besök på museet för att se dem!  Under tiden gick Silvia runt med sitt värdfolk och deltagarna så att de fick berätta om sina egna bilder. 
 
Därefter blev det underhållning, med sång o musik o dans. Här finns begåvningar, alltså inte bara konstnärliga. De bjöd verkligen på sig själva med stor entusiasm och en värme som strålade emot oss. Erkänner gärna att tårarna trillade. En sån här upplevelse berör. Jag har jobbat som lärare i särskolan i 15 år och har så många fina minnen från barnen under den tiden.
 
Drottning Silvia fick en fin kväll och hon skrattade ofta. Tror att hon trivs i Lars och Juniors sällskap också. Man charmas av de här karismatiska människorna.  
 
 
 
 
 
Junior hade så fina kläder på sig! Sonen Rafael fick vi också träffa, han var med större delen av kvällen. Nu är han drygt två år, ett charmtroll.
 
 
 
 

Svärdotter Carin ....

... jobbar som skönhetsredaktör på tidningen Elle. Ofta ett hårt jobb med deadlines och krav. Men ibland blänker det till med lite guldkant. Just nu är hon på resa till Rivieran, till Grasse tror jag för att kolla hur man uppe i bergen odlar växter som sedan blir doft-toner i en  parfym. 
 
Uppenbarligen introducerar man en ny doft vid namn Gabrielle. 
 
 
Här växer tuberos som används till parfym.
 
 
 
 Sen ska det bli något slags date med Kate Blanchette (Galadriel i Sagan om Ringen väl?) 
 
 

Västerbottens museum besökte vi i Umeå.

Det är en favvoplats i Umeå och det blir ett besök där varje gång vi är i staden. Dels brukar utställningarna vara intressanta, dels har man god mat. ;-)) Lovis gillade pannkakorna.
 
Man har en fin relief över landskapet. Många älvar blir det och vi funderade över vilka som inte var reglerade, i varje fall Vindeln.
Det var en fin fotoutställning, "We have a dream", den rekommenderas. En av bilderna föreställde en av mina idoler; Anders Kompass. Det var han som larmade om att FN-soldater begick sexuella övergrepp. Han blev inte lyssnad på utan avskedad av FN. Och tyvärr tror jag inte att gärningsmännen fått något straff än och Anders fick dålig upprättelse av FN. Han var i alla fall  modig och försökte. Utställningens tema var just människor som gjort gott och gjort skillnad. 
 Sen fanns ett bildspel med foton från gamla miljöer i området.  Den var fin.
 
Lovis och Roland tog en ridtur på häst och fasan. Populärt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag kapitulerar inför den här fasadmålningen!

Jag såg den första gången idag, Smugs fasadmålning här i Årjäng på en husgavel mot E18. Den är briljant gjord, uttrycker värme och  ömhet när mannen kollar på den lilla fågeln. Bilden  är i minsta detalj trovärdig.  Svårt att förstå hur någon kan skapa en sån bild i så stort format.
 
Målningen ingår  i ett konstprojekt med fasadmålningar på olika orter i Värmland. Jag har kollat lite på dem men den här är den enda  jag tycker om för den ser snäll och god ut. Alla de andra föreställer någon form av demoner eller drakar eller andra elakingar. Men det dröjde tills jag fick se den på plats innan jag kapitulerade inför dess utstrålning och gillade den. Intrycket i verkligheten  är mäktigt, går inte att återge på bild. Tidigare var jag mest inne på att fasadmålningar i Värmland borde göras av Marja i Myrom med motiv ur bl.a. Selma Lagerlöfs berättelser, typ så som i Sunne. Men den här är som sagt jättefin, med utmärkt beröm godkänt. Och det finns ju fler tomma fasader som Marja kan få ta sig an! ;- ))  Hon är ju mästare i sin genre. 
 
För övrigt så rapporteras nu på morgonen in lyckosam pürschstart från Roland, Martin, Jan, Arne, Kjell, Filip och Anton. Jag får återkomma i kväll mer om det. 

Lerinmuseet på Sandgrund i Karlstad besökte vi igår söndag!

Besöket på Lerinmuseet var en del av en kulturtur med goda vänner för att fira en jämn födelsedag. Här ovan är mina favvobilder, husen och det karga landskapet och ljuset.
Någon gillade de stora björkskogarna.
 
Lerin skapar det mörka ljuset i sina målningar, suveränt är det!
 
Sen käkade vi på Olssons Bazar, nyöppnad restaurang. Mer om det besöket senare idag.
 

Kultur-tur till Borgvik, Sliperiet idag söndag!

Idag blev det alltså en tur till konsthallen Sliperiet i Borgvik och en god måltid.  Utställningslokalen är så vacker och presenterar konst så fint. Ägaren är Oscar Magnusson, son till nyligen avlidne sångaren Sven- Erik Magnusson. Förra gången vi var här så var S-E  också här för att kolla bilder och äta och vi kom till att växla några ord med honom om bilder som vi råkade se samtidigt. 
Det här var festliga bilder och vi funderade om de var målade eller om det var målade kroppar som var fotade
 
Han som låg här var nog en skulptur av Lars Nilsson, "Strandad"
 
 
På övervåningen fanns glas av Klenellfamiljens olika medlemmar, men jag gillar inte den höga trappan upp dit och avstod att gå opp.
 
Sliperiet har numera ett suveränt kök! Oscar har satsat på mat som är gastronomiska upplevelser till rimligt pris.
 
Vi damer tog  torskrygg som var helt fantastisk, ett spektrum av smaker.
 
Och gubbarna hängmörad biff.  Den fick också lovord. Det fanns goda förrätter och desserter också.
 
Visst fanns en minnesplats för pappa Sven-Erik och hans musik ljöd i bakgrunden.
 
Det var alltså ett fint besök i Sliperiet. På hemvägen besökte vi förstås Nysäters Hem o Antik, alltid lika roligt och så till slut kaffe på Esters café efter E18.   Allra sist en pratstund på altanen på Lihaget ;-))
 
En fin dag med goda vänner har vi haft.

Dotter Malins i Umeå bilder

Hon har gått på konstkurs ett tag nu och kommer att fortsätta med det parallellt med jobbet. Det är ett livslångt intresse för bild o form som hon nu ger mer tid till utveckling.Här ett par fina bilder som ska med på en utställning.
 
 
 
Och här är hennes lilla Lovis som kollar ut på snön. Det är ett tag till innan våren kommer i Umeå.

Värmlands museum.

Mitt emot Lerins konstmuseum ligger Värmlands museum. Jag var där i samband med Lerinbesöket.  Det är perfekt att planera för äting här, man har suverän lunchmat. Och det var som vanligt bra vid besöket i onsdags. Byggnaden i sig är vackert gjord och jag gillar ju tänkespråken på fasaden.
 
Och efter två veckor i andra landskap så kändes den här skylten relevant. ;-))
 
Detta är en speciell skapelse, för tankarna till den där väggen i Seattle med en massa tuggummin.
 
I restaurangen så fanns en trevlig fotoutställning från fotoklubbarna i länet. Den var absolut sevärd och vinnare ska utses framöver. Bilden här gör inte fotot rättvisa.
 
Annars var det en stor fotoutställning med rovfåglar. Pampig i sig med färgerna och formaten, men ändå inte min grej på något vis. Jag gillar absolut fåglar i olika storlekar och modeller men hellre live. Och jag gillar foto, men kanske mer finstämt, återhållsamt och med en kommunikation till betraktaren. Fast jag inser förstås att detta har en stor publik.
 
 
 

Öppningskonsert Hamburgs nya operahus såg vi på tv igår.

Det var en magisk konsert med Beethovens nionde symfoni. Den är så vacker med temat And die  Freude som smyger omkring överallt och som också exploderar i muskaliskt fyrverkeri emellanåt, med fullt körpådrag. Om jag minns rätt så var Beethoven helt döv när han skrev den! Tänk att skapa ett sånt mästerverk då utan att själv kunna höra det ens.
Det nya operahuset i Hamburg öppnade alltså med den här konserten. Och det är en fantastisk byggnad, storslagen med alla möjligheter till ljus- och färgspel.
 
 
 
 
 
 
 
 
Även invändigt har man träffat rätt. Utformningen av publikplatser runt orkester är ett konstverk i sig. Och publiken finns i ett vackert ljus, slipper famla omkring i mörker.
 
Glad stor kör, orkester, dirigent och sångare var som vanligt, men bra förstås
Det var en upplevelse att råka få se den här konserten.
 

Shoppingrunda men detta köpte jag inte!

Under dagarna i Stockholm o Hallsberg  o Karlstad så blev det en o annan shoppingrunda och några plagg hittade vägen med hem. Men inte det här kan jag säga. Vet inte riktigt vem som kan bära upp detta!  En lite märklig utstyrsel. Den är såpass ovanlig att den kommer med på min blogg vilket inte många klädesplagg har gjort. Kläder är jag helt enkelt inte så intresserad av. Det får bli enkelt och bekvämt och helst bomull förstås. Men det vore roligt att få se någon komma klädd i detta. ;-))
 

Lerinmuseet ....

... i Karlstad blev det en dag på nu på hemvägen. Alltid roligt att se nya Lerinbilder, man byter ganska ofta, men allra mest spännande var att kolla på Maxi Svenssons bilder. Han har inspirerats av Lars målningar och gör fina bilder fast han bara är 12 år.
 
 
Maxibilder
 
 
Och jag studsade förstås när det stod att de här bilderna var inspirerade av datorspelet Battlefield. Vår son Mattias har ju i högsta grad varit inblandad i BF.
 
Den här bilden som visar en byggarbetsplats gillade jag.
 
Kollade förstås på Lars bilder också, här är några favoriter
 
 
 
 
 

Kul bild från god vän!

Bilden är en mycket uppskattad gåva från en god vän! ;- )). Fast hundarna har inte förstört några möbler, vi måste köpa en ny soffa ändå. ;-)) Det kommer mer bilder från Seattle och från Hallsberg och inte minst Lerinmuseet i Karlstad senare, när jag hunnit fixa det, Just nu kämpar jag med ett berg av tvättkläder från två veckor utan tvätt för oss båda. Och dessutom har vi under tiden vi var borta fått en ny tvättmaskin. Den gamla lyckades gå sönder precis innan vi åkte. Så jag läser ivrigt instruktionerna, utan att begripa hur jag ska få till extra sköljningar. Det finns en knapp men den lyser inte. Önska alla en trevlig helg!

Foto på Moderna museet också! Äntligen!

Museet lär äga en av världens finaste samlingar av foto. Men man har varit snål med att visa. På något sätt var foto inte accepterat som konst till en början. Så berättade guiden  när jag hängde med på visningen av foto som man har hängt nu.Men nu blir det en stor satsning på just fotografi och den startar upp i mitten av april. Bilden ovan är gjord i silver-någonting, av Cecilia Edefalk. Jag såg av henne senast en stor utställning med målade bilder på Valdemarsudde. Men hon gör alltså foto också och i stora format, kul!
Guiden berättad alltså informativt om hur foto började och samtida med filmens framväxt försökte visa rörelse genom serier av porträtt. Det var här man kunde för första gången se att alla hästens hovar kunde befinna sig över marken.
 
De här fönstren på Moderna med utsikten är vackra. De utgör egna bilder.

Patrick Demarchelier på Fotografiska museet i Stockholm

Jag besöker alltid Fotografiska museet när jag är i Stockholm och förra veckan var inget undantag. Det var flera utställningar förstås men den här med modefotografen Patrick Demarcherlier var helt magisk. Jag kollade två långsamma rundor på den, med brejk för lunch emellan. Luncbuffén är också väldigt god och prisvärd, tror att köket fått pris. Man hade dessutom ingefärashot ;-)
 
Utsikten från restaurangen är betagande.

Tidigare inlägg