Inga Magnusson

Nu vänjer jag mig vid att vara pensionär på heltid. Det är  inte så svårt ;- )) Men ändå en omställning från ett  roligt jobb till total ledighet.

 

Precis såna här kalendrar har jag haft som stöd för minne och åtaganden under i stort sett ett helt liv. De måste vara små i formatet så de gick ner i bakfickan,  finnas tillgängliga hela tiden, för utan kalendern hade jag noll koll. Det var ju oftast  heltidsjobb gärna kombinerat med studier samt familj förstås och olika åtaganden i samhället. Dagarna var rätt tajt programmerade, ofta i god tid, kalendern brukade vara proppfull.

 

Nu är alltså kalendern inte så sällan tom . Men det betyder inte att livet är tomt. Tvärtom så  fylls det med en hel del aktiviteter, dock i ett lugnare tempo än förr. Det mesta bestämmer jag själv, det är inte uppdrag givna av andra och inte bundna  i tid.. Skön känsla också att hinna göra färdigt, inte behöva rusa mellan plikter som det var i många år. Och rätt behagligt med dagar som inte är planerade redan på morgonen utan det går att improvisera utifrån väder o vind till exempel, kunna ta långa sovmorgnar med frukost och tidningsläsning (på nätet) i sängen när andan faller på. 

 

Det finns numera tid för att  planera och laga till god mat, vara ute mitt på dagen  när det är som ljusast, kunna gå långa promenader med Seffrin, umgås med goda vänner även på vardagar inte bara på helger, hålla någorlunda ordning i huset, slippa berg av kläder i tvättstugan, ta någon dag med döstädning när vädret inte inbjuder till utevistelse, vårda pallkragen och annat växtligt runt huset när det går att vara ute.

 

Idag har Roland o Kjell fångat en fin öring. Senare planerar jag o Roland för grillning av vildsvinskotletter, nytt kött  för oss och fortfarande rätt nytt med gasolgrillen. Det blir väl typ fredagsmys på egen hand. Imorgon ser det ut att bli take away från Stationscafét med 4 vänner. 

 

Det är absolut inte fel att vara pensionär! ;- )) Jag rekommenderar det!

Kollegorna började jobba idag. Jag tänker på dem och önskar dem ett gott nytt läsår!  Det var för min del alltid en dag med  positiv förväntan och glädjens återseende efter sommarlov.  Jag har haft ett roligt jobb och tänkte nog före pensioneringen att det skulle bli svårt att sluta helt. 

 

Men det är inga problem, jag känner ingen sorg över att vara kvar hemma idag. Det har varit en fin dag med vackert väder och bokläsning. Inte en så himla bra bok, men den duger och den skulle liksom läsas. Jag återkommer till den när jag är klar.

 

Det blev en njutbar dag idag och jag är glad att jag till slut, för drygt  ett år sedan, bestämde mig för att sluta jobba. Jag accepterade att bli avskedad vid ålder 67 så som praxis är i kommunen, ville inte hänga kvar på timtjänst.

 

Tiden går fort men utan stress. Jag hinner göra färdigt sånt som påbörjats och i lugnt tempo. Men det blev inte alls långsamt som jag fruktade innan. Känner mig frestad att använda en sliten klyscha; fattar inte hur jag hann med att jobba förut. 

Nu har jag varit heltidspensionär ett tag, nästan ett halvår. Pensionärslivet börjar ta form, hitta sina rutiner.

 

Först får jag väl konstatera att det inte alls blev så illa som jag tänkte mig innan. Visst kan jag sakna elever och kollegor och de meningsfulla  arbetsuppgifterna som lärare, men samtidigt innehåller  vardagen rätt trevliga saker. Nya rutiner börjar komma på plats.

 

Noll  stress är det. Allt görs i lugnt tempo, jag behöver aldrig jäkta eller skynda mig. Skönt efter ett liv som ofta gått på högvarv med heltidsjobb, familj och andra åtaganden!

 

Långa sovmorgnar och långa frukostar som jag har längtat efter. 

 

Gott om tid att laga mat från grunden. Det är roligt och vi har bra råvaror i form av viltkött 

 

Kan gå långpromenader med Seffrin när det är som ljusast mitt på dagen. Känns otroligt skönt nu på vintern. Blir väl upp emot en timme dagligen. 

 

5:2 fortsätter vi med nu på fjärde året. Funkar fortfarande bra för mig. Det håller vikten på plats och säkert nyttigt för kroppen att få vila från fett - och sockerbearbetning två dagar i veckan. Hinner göra egen kalorifattig soppa för svältdagarna och slipper därmed huvudvärken.

 

Röris 5 + lite extra ryggstärkarövningar försöker jag göra varje dag. Tränar balans, smidighet, avslappning  och lite styrka. Det behövs som komplement till hundpromenaderna för att inte tappa ork. 

 

Äter, fikar och pratar med Roland av och till under dagarna, han jobbar ofta i närheten och tar en tur in då och då.

 

Jag har tid att hålla mer snyggt och rent i huset. Det känns absolut bra. Jag har upptäckte en ordningsam sida hos mig själv på gamla dar. Har alltid tidigare betraktat mig som en slarvmaja.  ;-)) 

 

Döstädning blir det av och till och det gillar jag. Det innebär bl.a.  att jag tar mig igenom högar av foton, grejer och papper som bara blivit liggande. Skönt att få rensa, slänga, skicka till second hand. Det är inte fel heller att  uppleva nostalgitripparna det innebär att konfronteras med minnen. Ska ta mig an släktforskningen så småningom.

 

Mer tid att läsa. Det gäller böcker förstås, men också tidningar. Jag har flera digitala prenumerationer på dagstidningar, men läser även alternativa media på nätet. Det behövs  för att få bra info. 

 

Mer tid för bilder,  blogg och fb blir det också förstås. Det är lättare att hålla kontakt med vänner som bor långt bort. Jag har också nätvänner som  har hängt med i flera år. Nätet känns som ett  allt viktigare socialt forum nu när dagliga  jobbkontakten  med kollegor är borta. 

 

Det ovan beskrivna handlar om vardaglig tillvaro just nu som pensionär. Sen händer förstås annat också mellan varven, livet är inte bara rutiner. Vi träffar vänner och tar turer hit och dit på numera valfri tid och vi har tät kontakt med barn och barnbarn. Så länge hälsan står bi så är mitt pensionärsliv rätt bra, mycket bättre än jag trodde innan för att sammanfatta.

Nu har jag fått Röris gymping-cd. Jag skrev ju om mitt behov av att röra mer på mig nu som pensionär. Och jag kom på att när jag hade klass så körde jag Friskis och Svettis Röris 4 (Rörelse i skolan)  2- 3  gånger i veckan som pausgympa med min klass. De andra dagarna var det disco eller rörelser med instruktioner på engelska. Varje klass hade jag i ettan och tvåan sen blev det annan lärare i trean. Så jag som hade tre omgångar klass kom att gympa med Röris i sammanlagt 6 års tid och gillade det. Det var lagom ansträngande, man behövde inte ner på golvet, blev inte jätteutsliten  och bra musik till. Instruktionerna var lätta att förstå. Nu ska jag testa och se om det här funkar för mig som pensionär, tanken går osökt till det som på dialekt kallas  "igenbarna" Ha ha...!