Massor av Karl-Johan plockar folk!

Vi ser den ena hinken efter den andra på nätet och i verkligheten. Det tycks finnas massor av Karl-Johansvamp i år. Någonstans står det att ett sånt år blir det var 7:e år. I så fall kanske det är ett i år. Jag har inte letat men  hittat några stycken i förbifarten,  varav en var illa maskäten. Absolut en en god och ädel svamp men mina favvo är ändå kantareller. På tyska heter den Steinspilz och ett annat svenskt namn är förstås stensopp. Det är fantastiskt med våra skogar som ger så mycket mat och upplevelser. 

Nu är vildsvinen här också!

Antingen vi vill eller inte så är de här nu, vildsvinen. Det här är märken efter deras bökande i Botten, skogsområdet mellan Döverud och Spriklerud. Det ligger nära vårt hus. En granne bara en liten bit härifrån har sett en sugga och 6 ungar, storlek  brungrisar på sin tomt.
 
Jag är inte helt säker på om jag gillar det här eller inte. Köttet är väldigt gott på grisar som är inte alltför stora. Men samtidigt så är det tveksamt om jag vill träffa på en sugga med 6 ungar i skogen på en svamptur. Det är djur som jag inte alls är bekant med, vet inte hur de reagerar, vilka man ska undvika, vad man gör. Och blir hundarna störda av dem i andra jaktsammanhang? Stövarna jagar dem säkert inte men sturske taxen Seffrin har nog ingen respekt för grisar oavsett storlek och kön. Seffrin ställer ju älg om andan faller på ;-)) Han hinner inte undan heller om grisarna  vill ta honom, för de är snabba. Detta är ett nytt läge för vår del. 
 
Vildsvin kan i alla fall jagas om man vill minska stammen, men jakten  ligger inte, som älg och småvilt,  i viltvårdsområdens regi utan i princip enbart hos den enskilde markägaren på egen mark. Undrar om förvaltningen  kan bli tillräckligt effektiv då? Framtiden får utvisa hur det blir
 
Tvekslöst var skogen trevligare förr utan vildsvin, varg och björn. 

Nu ser vi ner till Liane!!

Roland röjde bort en vägg av träd och buskar idag. Nu ser vi Liane från vårt hus! Det växer så det knakar runt huset, det kräver ständigt jobb att hålla efter. Det här blev fint, vi är nöjda och vi ser dessutom mer av djuren som passerar på åkrarna.  Tifll höger syns en stor humle med massor av kottar. Bara att hämta om någon vill ha till sin ölbryggning ;-)) 

Så här blev filéerna!

Det blev väldigt gott att tillaga rådjursfiléerna för sig. Alltså jag gjorde som jag beskrev i förra blogginlägget. Kunde ha haft lite varmare i stekpannen när jag brynte filéerna, så att de direkt blivit bruna och kunde gå vidare till ugnen. Nu blev de stekta lite för länge och kom för snabbt upp i färdigtemperatur 57 grader. Vi mätte med kötttermometer, bra redskap för övrigt, annars vill man gärna steka för länge.Man ska vara försiktig med smaksättning för köttet i sig är så smakrikt. Jag hade salt, peppar, timjan, persilja, och så grönsakerna förstås  lök och så svamp.
 
  På bilden syns ätingen, min lilla filé med gröna bönor, sallad, kokt potatis och såsen som till del var mixade grönsaker + svampen  från ugnsstekningen plus rödvin som syns ovan, ett kraftigt bordeaux, gåva från ett proffs, en sommelier. Rolands motordrivna salt- och pepparkvarnar syns till höger i bild. Vi gör nog så här igen med filéer från lite större rådjur.  Från små djur blir det nästan inget att tillaga, de blir så tunna. 

Vi lagar rådjursfilé!

För första gången någonsin ha vi skurit ut rådjursfilén för att tillaga den separat. Normalt så brukar den få hänga med på sadeln. Inte så vanligt och vi hittade inget bra recept. Men gjorde så här
Ordentlig rensning av köttet
Brynt det snabbt
lagt i folie tillsammans med stekt lök, stekta kantareller, timjan, persilja
In i ugnen på 150 grader inlindat i folie i form
Får sen stå en kvart och lugna ner sig
Gör sås på grönsakerna som var med, mixar
Blandar det med urvispad panna
Blandar det med en del av vinet.
 
Grönsakerna till blir sallad från egen pallkrage och kokt potatis från eget land. Det mesta alltså närproducerat. Det känns bra. 
 
Vinet som vi dricker till är ett rödvin, gåva från en sommelier, ett "bårdå" (Maria Axelsson!) grand vin från 2003, Jean Pierre. Ett kraftigt vin som matchar köttet. Det har flera eftersmaker.

Äntligen bild på en fjäril!

Jag har försökt få till en närbild på en fjäril hela sommaren, stått på knä förgäves  framför blommor och buskar. ;-)) Men det har inte lyckats förrän igår. Det här blomståndet var fullt med fjärilar, olika sorter. Vad blomman heter vet jag inte; åkervädd kanske? Liknar i alla fall den. Fjärilen borde vara en  med öga i namnet för man ser ögon  där på vingarna,  typ påfågelöga? 

Äntligen storlek på svamparna!

Jag var inte alls ute för att plocka svamp, vi var i skogen i andra ärenden. Men jag råkade gå förbi de här och kunde förstås inte låta bli att ta med. Det verkar som om kantarellerna har hämtat sig efter  den långa torrperioden och fått lagom storlek. Vi träffade på svampplockande thailändare i skogen. Dom sliter och plockar och säljer för att få nåt att leva på. För dem känner jag betydligt mer sympati än för dem som sitter utanför butikerna med en mugg i handen. 

Grågässen samlar sig ....

 ... inför flytten söderut. De kom i flock på 15 stycken och deras klagande läte skar genom luften. De låter verkligen som döden själv. De kom som från Bäcketjärn, flög mot Hol, gjorde en rundpall rakt mot mig som gick med taxen nedanför Liane. Jag trodde ett tag de tänkte landa rätt framför mig men de svängde av och försvann mot Elgtån.
 
 
 
 

Fin start på pürschen!

Roland fick en fin bock i morse, alltså inte på jakt med hund utan bara med att smyga och locka. Det är en spännande jakt som kräver en del tålamod. Än så länge är det endast tillåtet med jakt på hornbärande råbock och det med kulvapen. 
 
 
Sen kokade jag en viltsoppa på älgfärs och älgbuljong som vi åt tillsammans med jaktgäster, goda vänner sedan ett antal år. Trevligt prat hela eftermiddagen! 

Jag kapitulerar inför den här fasadmålningen!

Jag såg den första gången idag, Smugs fasadmålning här i Årjäng på en husgavel mot E18. Den är briljant gjord, uttrycker värme och  ömhet när mannen kollar på den lilla fågeln. Bilden  är i minsta detalj trovärdig.  Svårt att förstå hur någon kan skapa en sån bild i så stort format.
 
Målningen ingår  i ett konstprojekt med fasadmålningar på olika orter i Värmland. Jag har kollat lite på dem men den här är den enda  jag tycker om för den ser snäll och god ut. Alla de andra föreställer någon form av demoner eller drakar eller andra elakingar. Men det dröjde tills jag fick se den på plats innan jag kapitulerade inför dess utstrålning och gillade den. Intrycket i verkligheten  är mäktigt, går inte att återge på bild. Tidigare var jag mest inne på att fasadmålningar i Värmland borde göras av Marja i Myrom med motiv ur bl.a. Selma Lagerlöfs berättelser, typ så som i Sunne. Men den här är som sagt jättefin, med utmärkt beröm godkänt. Och det finns ju fler tomma fasader som Marja kan få ta sig an! ;- ))  Hon är ju mästare i sin genre. 
 
För övrigt så rapporteras nu på morgonen in lyckosam pürschstart från Roland, Martin, Jan, Arne, Kjell, Filip och Anton. Jag får återkomma i kväll mer om det. 

Tre fästingar på en dryg vecka!!

Den första hade inte fastnat, den kunde jag plocka bort när den kröp på handryggen. Nummer två hade fastnat, men nog inte suttit så länge. Den levde och jag kunde ta bort hela lyckosamt, dvs fick med mig huvud och allt. Ingen röd ring runt omkring så jag hoppas att den inte hann överföra någon smitta. Nummer tre tog jag bort i morse. Den hade säkert satt sig igår kväll och den var död. Lätt att dra bort med naglarna. 
 
Idag på förmiddagen letade jag förstås fler fästingar och tyckte att det kliade överallt : - )) Nästa steg blev att läsa allt som fanns på nätet om fästingar och sjukdomar som den överför.  Nu ska man inte vara säker på det man hittar på internet, men så här verkar det vara i alla fall
 
TBE- smittade fästingar finns i stort sett vid kusterna och de stora sjöarna, men breder ut sig förstås. Jag hoppas att de inte har hunnit komma hit till Sillerud. Om man har fått TBE av en fästings så överförs smittan direkt. Mot TBE finns inget direkt botemedel. Man kan vaccinera mot TBE, som alltså är hjärnhinneinflammation. Vi gör nog det framöver. Det får bli lite planerat och helst inte under aktiv fästingsäsong. Hundarna får Bravecto, en tablett som gör att fästingar kan krypa på dem men inte fästa. Den har effekt 3 månader tror jag så de får dos nummer två nu inför jaktsäsongen. 
 
Borrelia bärs av var fjärde fästing men bara vart 100: e fästingbett resulterar i sjukdomsubrott. Det kan ha olika skäl bl.a. att det dröjer ett antal timmar innan fästingen för över smittan när den bitit sig fast. Ofta hittar man fästingen under den tiden och tar bort den. Borrelia märks oftast genom att det blir ett rött område runt bettstället. Det växer och så småningom blir det  ett ljust område i mitten. Man blir också rejält sjuk. Borrelia kan också förekomma mer smygande utan tydliga symptom, kan visas med prov. Roland hade det för ett år sedan efter ett bett på smalbenet. Men det gick över med första antibiotikakuren. Om inte får man en till starkare. I de flesta andra länder ger man den starkare direkt men i Sverige startar vi sakta. 
 
Sen läste jag om ett kuriosum, det finns människor som tydligen är giftiga för fästingar. Alla fästingar som biter dem dör efter några timmar. Det finns spekulativa förklaringar men inga som är stabilt förankrade.
 
Statistiken ovan ska tas med en nypa salt. Dels kan uppgifter på nätet vara fel, dels kan jag ha missuppfattat nåt.
 
 

Grattis till giftermål Katrin o André!!

De här goda vännerna gifte sig för någon vecka sedan och idag fick vi tillfälle att fira dem. Vi gick till Spriklerud  med bubbel, blommor,  kaffe, tårta och vi sjöng och hurrade. Lilla Marlene såg lite förskräckt ut först men hämtade sig snart och mumsade tårta.
 
 
 Detta är ett av de vackraste barn jag vet. Hon har långa, mörka ögonfransar och gnistrande gröna ögon!! Syns inte på bilderna tyvärr. Får ta bättre bild nästa gång.
 
Senare idag skriver jag nåt om fästingar

En liten pippi på altanen igår kväll

Jag har svårt att se vad det är för fågel. Det finns en antydan till rött på bröstet, kanske en rödhakehona.

Fin råbock går nu nedanför Liane

Kommer kanske från Korsbyn och söker andra marker före  16:e ???  ;- ))  Lägger ut en liten film på honom och hans get lite senare. Testar om det går i alla fall.

Fångstman besök 2:a inlägget

Den duktige fiskaren som vi besökte igår för att hämta kräftor och röding är också en skicklig  jägare sedan många år. I sitt hem har han en samling minnen från lyckosamma jakter. 
 
 
 
 
 
 
Skinnen som hänger här är lodjur, mård och räv. En del har han berett själv. Så mjuka och fina är de.