Håller tummarna för Ajax ....

.. gör vi. Lilla söta valpen i grannstugan Ligärdet  skadade sig igår i samband med lek och är med husse till Strömsholm idag! Hoppas allt går bra och han snart är hemma igen.
 
Nu åker vi snart på grillning med utsikt hos en god vän. Och vi gläder oss åt beskedet att goda vänner som vi väntat på kommer snart! :-)

En kylig morgon idag 30 augusti !

 
Det får gärna hålla sig på plus! Fast det är inte långt kvar till frosten och gissar att det kan ha varit det i närheten. Vi brukar alltid ha lite varmare här där vi bor.
Uppdaterat: Men nu frampå dagen så artar sig vädret, det ä soligt och vackert. Till all lycka är vi bjudna på grillning i kväll, grillning med utsikt! Och vi gläder oss åt ett trevligt besked; goda vänner som vi väntat på kommer snart, fast det dröjde länge i år.

Friterade Snickers!

 USA är landet där man kan få tag på det mesta i matväg tydligen! Vi får matbilder från vår USA-resande son-familj. Här är nåt som nog tar priset, friterade Snickers! 
Supersmarriga våfflor
 
Frukost på Pancake House är helt ok för många.
 
 Till exempel ok för barnbarn Bill!
Där finns jättepannkakor!
Proffsig sushi finns i Seattle som har rikt fiske och mycket handel med färsk fisk.
 
Snyggaste latten
 
Och största ostronet. Fast det gick inte att äta förstås. Men världens största var det i alla fall. 
 
Smarrigaste hamburgarna!
 
 
Risk för lite viktuppgång efter sex veckor i landet i väster kanske!! Eller också har det joggats flitigt, inte bara ätits!.
 
 

Fasanerna måndag!

Här är det matpåfyllning. De har en glupande aptit och har käkat upp allt i automaten! Ingen mer har dött bara den enda  första natten. Nu är det 16 stycken pigga och glada pippin. Tre har lite längre fjädrar, kanske tuppar? Det är svårt att könsbestämma dem så är tidigt. Men rimligen borde slumpen ha gjort en fördelning.
 

Evergreen State Fair ...

... har Markus-familjen varit på i USA! Marknad och tivoli! Barnbarn Bill lyckades ta hem högsta vinsten på ett lotteri, blev så här glad.
 Lilla Lou och Markus
 Lilla Lou visar tänderna! Går nu! Har tagit sina första steg på amerikansk mark.
 

Korta strumpor ....

... heter säkert nåt mer raffinerat än just "korta strumpor". Fast jag har som vanligt noll koll på kläder, mode och sånt. Jag har tummat och vridit och vänt på såna här ibland i butiker men utan att köpa. Nu slog jag till i alla fall, fick med mig några par hem  och ska testa. Kanske är de riktigt behagliga  att ha på sig.

Fasanerna idag söndag!

En låg död idag på morgonen men de övriga ser ut att må bra. De är lite rädda av sig och behöver nog ha lugn och ro ett tag än. De har hittat både maten och vattnet och förser sig.
 
 
 
 Dagens viltobs är liten men naggande god: Den stora älgtjuren som går här, minst 20 taggar har han och ett grymt utlägg på skovlarna. Det var på kvällspromenaden med tax Seffrin, men jag hann inte få opp kameran förstås. Synd för han var rätt nära oss nerom Liane.

Markus-familjen på Cannon Beach Oregon tror jag.

Världens största ostron.
 
Varmaste sommarvädret har familjen på sin resa i USA
 
 
Senare kommer rapport från fasanvoljären idag!

Fasaner i vår voljär!

Vet inte riktigt hur man stavar voljär, gissar att det ordet kommer från franskan. Men nu är fasanerna här i alla fall i buren / voljären!! De kom rätt sent i kväll, vid 9-tiden. Rätt gissat Pernilla, det var fasaner som skulle in i "buren".
 
 På plats finns foderautomat och vattenautomat. De små liven gick genast ut och spatserade runt sin lilla inhägnad, krafsade och åt. De ska vara i den  ett par veckor, sedan öppnar vi upp så de kan gå ut och in som de vill. Det som sitter på näbbarna är ringar. Det måste de ha när de är i voljären för annars hackar de ihjäl varandra. När de släpps ut så tar man bort ringarna. I voljären är det tak så de är skyddade för rovfåglar och rävar, men sen när de ska släppas ut så lurar många faror. Det är bara att hålla tummarna att åtminstone några kan överleva. Voljären är placerad så att det finns träd och buskar runt.
 
 
Orsaken till att vi fått hit fasankycklingar är den här:
Ett par somrar dök det plötsligt upp en fin fasantupp här på Liane, som ett andeväsen från ingenstans. Han gick stolt omkring i bygden, spelade och försökte uppenbarligen få tag på en höna, minst en, för de har väl gärna en flock "damer".  Men han hittade tydligen ingen, i alla fall inte som någon såg.  Vi gjorde några försök att ringa och höra efter om någon visste om någon fasanhöna som vi kunde ha tagit hit, men inget napp.
 
Vi kallade honom Boberg efter Rolands förste anfader på Liane och  skojade om att det var gamle Boberg som gick igen för att kolla läget på gården. Tråkigt nog blev Boberg ihjälkörd förra sommaren, alla tyckte det var trist för han hade blivit ett uppskattat inslag i vår natur. Vi var många som brydde oss om honom.
 
I letandet efter en fasanhöna till Boberg så råkade Roland nämna detta för en god vän-familj, Möllers i Varberg. Och det visade sig att Niklas föder upp fasaner ibland! Att få en höna till Boberg var ju för sent i det läget men Roland bokade sig för några fasankycklingar nästa gång det var några färdiga  hos Niklas. Och igår kväll, lördag, så kom de. Det var Niklas föräldrar, Harry o Ramona, som hade dem med sig. De kom med husbil för att tillbringa någon vecka här med goda vänner och samla  svamp och bär. Vi fick en trevlig pratstund igår kväll efter att fasanerna kommit på plats.
 
 

Ikväll kom dom!

Mer imorgon om de här små raringarna.!

Nu kommer dom snart!

Vi väntar otåligt på att få fylla Rolands nybyggda bur med innehåll! ;- )

Kräftäting!

Visst fick vi sjöutsikt igår kväll på vår kräftäting och till slut en fin solnedgång. Men det blåste alldeles för mycket för att ta båten hit ut. Det var gäss på vågorna redan inne i viken. Vi tog bilar istället, men det gick också bra. 
 
Kräftorna var rejäla i storlek och de läckraste jag ätit någonsin tror jag!!! Från Vättern var de. M. hade lyckats otroligt bra med kokningen i tvättgryta! Tack, tack!!
Och det allra trevligaste sällskap hade vi. Kräfthattar och snapsvisor måste man ha förstås. Fast en del av oss gillade korv bättre.;- )

Nu ska vi äta kräftor!!!

Nu ska vi äta kräftor, de första i år. De ser jättefina ut. Vi kommer att tillsammans med goda vänner välja en ätplats med sjöutsikt och hoppas att det inte blåser för mycket. Hade tänkt ta båten ut men det är just nu för hård vind för att det ska vara behagligt. Vi får se.

Oscarsson gjorde skillnad!

Efter att ha levt ett tag som jag nu har gjort, drygt 65 år, så funderar jag  ibland över vilka människor som gjort skillnad i mitt liv. Det är inte alltid som man tror, de långa djupa relationerna, som har makt att förändra. Det kan vara korta möten också som har stor inverkan.
 
Några minuter på företagshälsovården hos en tjej som vid namn Oscarsson gjorde stor skillnad på mitt liv. Så här var det:
Vi var kallade till något slags hälsokontroll / test vid någon viss ålder, vi anställda i Årjängs kommun. Det var frivilligt tror jag men jag gick dit. Det mesta var ok vid test av mina värden o min kondition. Fru / fröken Oscarsson  (vet inte ens hennes förnamn!) frågade mig om jag motionerade och jag svarade ärligt att jag nog mest hängde över böcker. Då sa hon de magiska orden
 
- Vet du att det räcker med 20 minuters rask promenad tre gånger i veckan? Det räcker för att göra skillnad för hälsa och välbefinnande.
 
Jag betraktade henne en stund utan att tro på det hon sa. Min övertygelse var att man måste springa kilometervis, svettas på gym, simma några hundra meter, el.dy, för att på avgörande sätt påverka sin fysiska hälsa. Och det hade jag dittills valt bort för det skulle jag aldrig stå ut med att göra.  Visst rörde jag på mig men inte med någon regelbundenhet, det kunde bli långt emellan.  20 minuters promenad tre gånger i veckan lät alldeles för lättvindigt.
 
Men jag tog henne på allvar, hon gav ett trovärdigt intryck. Jag började utnyttja friskvårdstimmen på arbetstid till att faktiskt göra som hon sa. Till en början lite motigt men det dröjde inte länge förrän det blev behagligt med de här promenaderna och ett behov. Den var ofta med hund men också utan, alltid så fort som möjligt, lite flås. Och så fortsatte det och  blev nästan dagligen och ofta längre än 20 minuter. Ibland i skogen.
 
Det har nu pågått i många år och jag mår tveklöst bra av att röra på mig regelbundet. Visst gjorde det skillnad!  Tacksam är jag för hennes enkla råd den gången! Vet fortfarande inte vem hon är / var eller om hon finns kvar i Årjäng. Men tack om du råkar läsa det här! ;-)) Hoppas kommunen har kvar den här funktionen inom företagshälsan, den är viktig, var i alla fall viktig för mig.
 
 

Nu har Roland gjort en sån här!

Jag ser fram emot  fortsättningen på detta lilla projekt! ;- )) Helt nytt, har vi aldrig gjort förut!  På lördag kväll, imorgon, kommer nästa inlägg om detta!