Ledig dag idag - eller?

 
Undrar om det är typiskt kvinnligt, att ha en dag som ser alldeles ledig ut och egentligen gör man inget som syns. Men om man inte gjorde det där som inte syns,  så skulle det minsann märkas;- ))
 
- Fixat metallspiraler till talgbollarna (tack Anita för tips!) Min kamp med ekorren är över, den här barriären  klarar han inte. ;- ))
 
- Tvättat 3 maskiner
- Bytt rent i säng
- Bemödat mig med dagens middag, en älggryta med goda rotsaker
 
-  Grejat med bokningar, egna och andras
-   Städat här och där
-  Gjort ingefärashots för en dryg vecka framåt.
 
- Stekt en omgång älgfärsfräs som kanske blir varma smörgåsar i kväll.
 
-   Skrivit några mail som var nödvändiga
-  Ordnat med Bank-id och spärr hos Skattemyndigheten ( det gick bra fast jag våndats innan i flera dagar, lättare än jag trodde. Hade förstås bank- Marines instruktion framför mig! Tack o tack!).
 
- Läst tidningar på nätet och en del annat
.
- Skrivit en ny "kom-ihåg-lista" för de närmaste dagarna (ålderstecken kanske?)
 
Inget av det jag gjort idag är synligt.  Roland har kört ut virke ur skogen och lagt i en hög här vid vägen. Det syns!
 
 

Skrana åker man i Umeå!

Barnbarn Lovis älskar farten! Backen är lång.  Här åker hon med pappa Kristian. De har alltså fin snö o lagom kallt. Riktig vinter!
 
 
 

Hambovalpen har jagat idag!!

Ett år och ett par dagar gammal  är valpen Hambo. Idag har han jagat  hare sammanhängande en kvart och sen låg han kvar på tapten 25 minuter. Husse är förstås jätteglad. Hambo  är jaktligt sen men han kan bli bra så småningom. Inomhus är han  en riktig knähund ;- )) Fast han är egentligen för stor så han får liksom hänga och bli kliad och snossad med.

Jag leder över ekorren! Kanske har jag överlistat honom!

Ha ha... den glupska ekorren lyckades inte komma åt talgbollarna som jag hängde på veka trädgrenar!! Han är för tung för att ta sig ut till dem,  de hänger kvar till småfåglarna. Jag fick ju tips om ekorrsäkra talghållare i form av spiraler av Anita E, nu ska jag satsa på ett par stycken såna. Det kanske också funkar.

Promenad till lilla Lintjärn igår ....

... söndag gjorde jag. Det var ett magiskt vackert väder med några minusgrader, strålande solsken, helt vindstilla. Seffrin var med förstås, husse jagade hare idag med gamle Jazz o unge Filip i Korsbyn.  När jag kom fram var redan en familj där på grillning, dotter till Rolands dubbelkusin, S med man och tre barn. Och S:s föräldrar kom senare, jag mötte dem när jag gick hemåt. Lintjärn är ett litet fint tjärn oppe skogen. Det finns en sandstrand här och på sommaren ligger bryggan i sjön förstås.
 
En av sönerna hade trampat i vatten blivit blöt, satt och väntade på torrt som pappan kom med.
 
Barnen grejade mycket med Seffrin och han var nöjd förstås. De vill gärna ha en hund och det vill pappa också sa de, kanske mamma med.
 
Det var en hel del liv i bygden på väg upp till Lintjärn, jag trodde skulle vara helt tomt. Före tjärnet mötte jag en annan av Rolands kusiner, L med man L i en mörk Volvo, de vinkade glatt.  A i Hol hejade jag på, han eldade skräp. En norsk ung dam svängde in vid Stormyra, kanske en ny ägare till huset. Hon vinkade också glatt. Eirin var ute och gick med stavar.
 
Det är rätt långt att gå till Lintjärn även om man som jag gick en bit över åkrarna istället för vägen. Det är bekvämt och lättare när jag släpper ut linan för taxen. Trött var jag i alla fall vid hemkomsten, åt en bit för Roland hade kommit hem. Powernap. Sen plockade vi undan julen både hemma och på Liane. Det var lagom mycket, gick snabbt. Det funkar att dra ner på pyntandet, lite varje år. ;- ))
 
Idag  ska jag äntligen jobba! Roligt ska det bli att träffa kollegor och elever igen.Hoppas alla är friska och pigga efter lovet. Det brukar dröja ett tag innan influensan startar om igen efter ledigheten.
 

Barnbarn Lovis i Umeå!

De har också haft vackert väder men mer snö. Bilder från dotter Malin med vårt barnbarn Lovis på Honungsvägen.
Mer bilder kommer senare.
 
 
Idag söndag ska jag ta itu med att plocka undan julsakerna här hemma och på Liane. Det är inte så mycket och lär vara snabbt gjort. Granarna är ju redan fixade. Sen ska jag ordna bilderna från dagens promenad till Lintjärn och publicera dem här på bloggen och på facebook.

Skogsavverkning ...

 
... har gjorts mellan Lilycka och Hol och längre bort. (Det är inte vårt.) Så här ser det ut från magasinet på Prästgården, men fortsätter längre bort. Det ser fint ut, landskapet öppnas upp för sol och ljus, nya växter kommer att trivas och djur kommer att få mycket mat. Det blir en levande och omväxlande miljö, en naturlig del av bygden tillsammans med gammal skog runt om.
 
Jag ser med skräck fram emot den dag då icke-skogsägare / s.k. miljörganisationer  ges makt att förlama  skogsbruket genom möjligheterna att driva en juridisk cirkus i åratal med överklagan på överklagan till allt högre instanser, precis som man gjort med besluten i rovdjursförvaltningen. Det riskerar att lägga en död hand över landsbygden och dränera den på både arbete och kapital. De besluten är tyvärr  på gång hos våra  makthavare  som inte gillar glesbygd och som inte förstår hur viktigt skogen är som landsbygdens / landets  motor.
 
 Måste beundra de här skogsmaskinförarna för deras snygga upplägg efter vägkanten. Här i Hol. Det blir pampiga monument som inte tippar över åt något håll i avvaktan på hämtning. Allt är väl sorterat i timmer, kubb, pappersved och annat.
 
Det är mäktigt när maskinen dundrar fram och de höga träden brakar ner i marken. Bilden är tagen från Lilyckan och det som faller är vad vi alltid kallat granplanteringen
 
Ett litet  hörn av Rolands skogsmark blev kvar, men skulle bara ha blåst omkull nu när det är slätt bredvid så det får också bli avverkat, tydligen mest asptimmer. Husen bakom är Hol. Åkern som vi står på och tar bilden, Klingeränga,  har alltid haft dålig växtlighet, det har varit mörkt och surt. Men nu kan det bli bättre när solljuset når fram.

Seffrin jagar på rådjuret men vågar inte gå nerför stupet!

Roland hjälpte honom ner till slut och då återupptog han jakten igen direkt. Han är väldigt ivrig. Man förstår inte hur ett rådjur kan ta sig nerför ett stup här, utan att bryta av sig de tunna benen. Men ibland klättrar de som bergsgetter både opp och ner.

Svärdotter Carin på Ellegalan 2017

Emma o Carin som jobbar på tidningen Elle fick också ta en bild på röda mattan under kvällen. Jobbet som skönhetsredaktör på ett modemagasin innebär ofta vardagligt slit med stress och deadlines att passa men ibland är det glamouröst arbete  som här. Fast fortfarande arbete. Bill o Lou fick vara hemma i år med sin pappa. Förra året var de med och bodde på Grand för då var Lou så liten att amningstider måste passas mellan varven. ;- ))

Korvgrillning vid Signebybryggan i eftermiddag!

Vi lyckades fånga solens sista strålar i dag på eftermiddagen vid Signebybryggan Östra Silen.
 
Utsikten var vacker med färgerna i solen.
 
 
Olika ålder var det från någon på  drygt 1 år, ett antal skolbarn, ungdom,  föräldrar och till oss "äldre".
 
Lite kallt blev det på slutet. Man får "vändsteka" sig mot elden.
 
På förmiddagen var det jakt och det nedlades nästan en hare och nästan ett rådjur. Men de finns kvar till nästa gång.

Oavgjort just nu mellan mig och den tjuvaktiga ekorren!

Jag hängde ut talgbollar vid fågelmatningen, men upptäckte att ekorren stal hela bollarna och drog iväg med dem. Då försökte jag överlista honom genom att sticka ståltråd genom talgbollarna och hänga upp dem så. Det funkade första dagen och småfåglarna kunde äta i lugn och ro. Men igår fick jag se att ekorren hade suttit bredvid talgbollarna, gnagt hål på nätet runt dem och tagit dem  med sig.
 
Så här hade jag ju hängt upp dem först, ekorren kunde alltså sitta ovanför och tugga sönder nätet runt bollarna
 
Nu ska jag i alla fall överlista honom! Jag har hängt talgbollarna i svaga trädgrenar. Då kommer han inte åt dem utan drattar ner på gräsmattan om han försöket. Har jag tänkt mig. Vi får se imorgon om han lyckas lösa det här dilemmat också. ;- ))
 
Jag spejade ut ibland under dagen för att se hur det gick. Men ekorren syntes inte till. Däremot en massa småfåglar och den här lite större varianten, en hackspett.
 

Vinter i Umeå!

Fick bilden igår från dotter i Umeå. De har vacker vinter med några minusgrader. Så fint och lagom, man kan vara ute länge. Vi är lite avundsjuka. Här är ingen snö just nu även om det är kallt och vi kan hoppas på is. Just nu lördag morgon är det - 10.

Klättervägg ska det bli!

Det ska bli en klättervägg här på magasinets vägg  när son Markus svåger Robin kommer hit nästa gång. Han är klätterproffs, jobbar på klätterhall och ska anvisa hur allt ska se ut för att funka för klättrare. Himla spännande ska det bli att få ordning på det. En klättervägg på Liane!   Vi gick förbi idag.
 
Så här fint var Liane idag när vi gick förbi! Vindstilla och soligt och frostigt.

Hövändare, strängläggare och harv ...

... körde jag här rätt många gånger på den tiden Roland brukade gården Liane - Prästgården själv. Jag vet ju rent intellektuellt att det var så, men det känns otroligt avlägset att jag kört traktor med redskap. Tänk att jag har varit med om det, jag som är så fepplig och rädd för det mesta!! Fast plog och hövagn vågade jag mig ju inte på.
 
De här åkrarna kallades Smörhôlera, gissar att det berodde på god växtlighet. De var flera åkrar då avgränsade med diken, men Roland lät lägga igen dem.  Bakom mig när jag står här ligger Klingeränga. På andra sidan vägen där borta till vänster är Laggårsjâle, rakt fram Brôte och till höger Gropejleâle (gammal fångstgrop för varg  där på Gropekuel!). Ännu längre till höger är Sellersänga som alltid vill bli sur för den ligger nästan i nivå med sjön, svårt att få utdrag med diken.
 
Skönt att komma ut och gå en sväng igen. Det har jag inte kunnat göra på på några dagar på grund av snuvan. Skönt att man kan gå över de frusna åkrarna utan att skada något. Blir bara lite högre benlyft och det är väl nyttigt. Vädret var helt fantastiskt idag, helt vindsstilla, strålande solsken som till och med värmde lite, jag byltade på mig alldeles för mycket kläder.
 
Mer om dagens promenad senare.

Ibland lönar sig kvalitet ...

.... fast inte alltid, det vet jag. De här skogshandskarna av märket Chevalier köpte jag för rätt många år sedan i en jaktbutik i industriområde söder om  Örebro. Minns precis hur det var. Jag provade länge och väl och gillade dem. Tog dem med till kassan, de slogs in och jag  skulle betala. Priset blev  en chock, minns inte exakt hur mycket men i storleksordningen 400kr - 500 kr! Mycket pengar idag och ännu mer då. Men jag lyckades inte trassla mig ur situationen. Kunde inte i brådrasket komma på hur jag skulle förklara att jag inte hade råd med dem. Skämmigt var det ju. Så jag bet i det sura äpplet, tog ett djupt tag i plånboken (man hade det då) , betalade och gick ut.
 
Men idag är jag tacksam för det. Det är de bästa handskar jag har ägt någon gång. Jag har använt dem otroligt mycket, aldrig varit rädd om dem i skogen, de har varit utsatta för smuts och blöta.  Men är lika fina igen på något konstigt sätt. De är inte särskilt tjocka men jag fryser aldrig i dem. Skinnet har jag aldrig smörjt men det är mjukt och fint än.
 
Så ibland lönar sig kvalitet. De där pengarna jag betalade för länge sedan var en god investering. De ser ut att hålla i många år än. Jag har inte betalt från Chevalier för att skriva det här! ;- ))