Inga Magnusson

Numera går årjängsborna med näsan i vädret. Men det beror inte på högfärd utan på att vi kollar taken. Tak rasar överallt i Sverige och till och med i lilla Årjäng. Systemstalls tak har rasat ner under trycket från snömassorna. Man undrar vad det beror på att tak rasar, för att det kommer snö ibland kan inte vara någon överraskning. Är det konstruktionsfel, underhållsfel eller bara olyckshändelser? Vem ska vi skylla på?  För visst vill man skylla på någon.

Jag kollar lite nervöst på skolans tak i Årjäng och undrar om det här senaste tillbygget   kommer att hålla. Jag tänker på den delen som byggdes till som fritis för så där 10 år sedan med vinklar och vrår. Än så länge ser det ok ut, vi får se. Och jag försöker lirka med gubben att skotta lite på taket här på vårt hus, runt verandan och altanen och så. Men han är omutbar. Det håller säger han.

Jag vill verkligen inte läsa om fler avslöjanden om hur vår välvilja när det gäller utsatta människor, stackars djur, hotad natur osv exploateras och blir Big business!

Hittills har jag hoppats och trott, lite krampaktigt kanske, att såna exempel som UFFs klädinsamlingar, WWFs omsorgsfullt dolda ekonomi, fejkade telefoninsamlingar, Röda Kors-chefens svindel skulle vara undantag. Undantag som bekräftade regeln att det här ändå oftast är hederligt.

Men Bengt Westerbergs och Röda Korsets agerande nu senast blir spiken i kistan när det gäller mitt förtroende för välgörenhet i allmänhet. Man ska som regel misstänka skumraskaffärer och egennytta, inget annat. Sen kommer det att finnas lysande undantag förstås och jag kommer att tacksamt ta emot tips på sådana, men resten kammar i fortsättningen noll när det gäller bidrag från mig.  Jag kommer notoriskt att bojkotta de där insamlingsbössorna som placeras ut för att ta hand om mina växelpengar exempelvis. ¨

Jag tyckte väl först att Bengt Westerbergs arvode på 70.000 SEK i månaden var högt men tänkte att ok, om han nu gör ett bra jobb, verkligen lägger ner sig, släpar och sliter från morgon till kväll, vardag som helgdag, då må det vara hänt. MEN VET NI HUR HAN SKÖTER RÖDA KORSET - UPPDRAGET! Jo, lite vid sidan om, på helger och kvällar säger han!!! För resten av hans tid, dagtiden, går åt till andra lönsamma uppdrag i olika styrelser. Han har alltså Röda Korset som ett slags lukurativ hobbyverksamhet på fritiden! För 820.000 per år! 

Det är motbjudande, kväljande och bara vidrigt! I USA (ok käre stockholmsson, det är ibland "Världens bästa land" som Du brukar säga) betraktas den här typen av insatser som hedersuppdrag och ingen skulle drömma om att ta emot någon ersättning för det. Men Bengt Westerberg skäms inte, han lägger upp ett brett Jokerflin  TV-rutan  (och hela vägen till banken antar jag!) och säger att han har inga planer på att avgå.

Så här ögonbedövande vackert var det alltså vid middagstid när jag gick ut för att ta en lång promenad idag söndag! Allting bara badade i ett gnistrande ljus, inte ett moln på himlen och precis lagom kallt, så där minus 5- 10 grader.


Jag gick förbi Gropekuêl, varggropen, där gubben har plogat fram mat åt rådjuren och älgarna och fällt sly till mat. Det var massor av spår mellan den här platsen och älven.


Jag hoppas att det var en synvilla att det ser ut som en svacka på det här taket. Alla funderar på snön på taken nu. Ska det egna taket hålla eller inte? Och gubben säger att såna här vintrar fattar man varför de har plåttak överallt i Norrland.  Här fanns också matplats för rådjuren och c:a 10 stycken håller till här. Det var ensilage och havre och sly. Dessutom plogat på åkern bredvid. Snödjupet här var 58 cm när Lars-Inge och Bengt plogade. Här nere börjar den plogade vägen ute på isen.

Här är i alla fall en som inte chansar utan skottar ner värsta drivan. R och M i huset bredvid skottade balkongen. Jag har försökt uppmuntra gubben att skotta vårt tak, men han föredrog att jaga hare idag, jag fattar inte varför ;-). 

Tack Bengt för den fina vägen ute på isen på sjön. En friskvårdsinsats för bygden!.  Den gör att det går att gå ute på isen, annars är det nästan en halvmeter djup snö, lite för mycket för att pulsa långt i. Jag gick till Kroksnäs, tror jag det var. Sen blev det fullt med vatten på isen  och lite geggigt att ta sig fram. Sjövägen går egentligen från Signebyn ända ut till Harnäs. Jag mötte ett antal vandrare på vägen och på sjön; Laila, Rune och Margareta, fru Holby, Hjördis på skidor, Daniel i traktorn, Anneli på väg ut på skidor. Det var ju uppfordrande vackert väder, man måste ha en god ursäkt för att inte gå ut och gå långt en sån här dag. Taxen på bilden är förstås Oskar.


Till slut kom gubben också efter att nästan ha skjutit haren (som vanligt!) Det går bra att jaga hare i skogen, där är inte så mycket snö. Vi åkte ut till Önnebyn och grillade korv, där var det strålande solsken sent på eftermiddagen och vi avslutade med att kalasa på kaffe och Naturpraliner från Sysslebäck som gubben fick igår när han var på kretsårsmöte där. De är sååååå läckra så man tror inte det är sant och den här pralintillverkningen är en succé. Kvalitetsgodis med naturligt innehåll från värmländska skogarna, blåbär, hallon o sånt. Men annat godis också.  Älgen på framsidan säljer bra. Tror inte att det hade funkat lika bra med en varg. ;-)

... är kul att göra ibland. Man kan hitta lite roliga uppgifter om både ditten och datten. Ibland vet nätet mer om mig än jag gör själv. Jag kunde inte ana att någon därute gör sig besvär med att mäta hur stort inflytande min blogg har (ja, och alla andras också förstås!). Lite överraskande att se sin egen blogg ur det perspektivet! Jag har aldrig planerat att rädda världen eller åstadkomma något stort med bloggen  ;-)). Den är ju i ärlighetens mest ett uttryck för ren skär skrivklåda.

... har dom hållit på med ett tag nu Roland och M som var här i kväll, lördag. De har ju gemensamt ursprung på Bobergssidan och är tremänningar, fyrmänningar eller nåt sånt. En annan släkting till dem  är Karen som bor i Cape Cod och som besökte oss för ett par år sedan. Lite släkttrådar här

Jo, Maria Byttner var dotter till en kapten i Långserud och hon bodde här, på kaptensbostället.




Den väldiga stenfoten på huset kan härstamma från en kyrka som lär ha legat precis bredvid här.

Maria var alltså en flicka från lite bättre förhållanden kan man säga och vi spekulerade i hur det blev för henne att gifta sig med Olle Nilsson, och flytta med honom till Boda i Sillerud och få soldatnamnet Boberg.  (Släktlänk här!) De indelta soldaterna fick ju namn efter det ställe de bodde på. Hon var väl förälskad förstås och fick byta ett rätt bekvämt liv mot mycket enkla förhållanden.  Om jag nu minns rätt och inte har blandat ihop något så fick de bl.a. barnen Karl som är Rolands anfader och Olle på Skörve som är Ms anfader.  Och Karl fick Estrid som gifte sig med Gustav Kylén på Liane. Och de fick bl.a. Rolands pappa T som var äldst i syskonskaran.

Det intressanta just nu var alltså Maria Byttner och hennes liv och leverne. Vi måste ju åka och se på det här huset. M och R visste inte var det låg men vi kanske kan få tips av arrendatorerna som bor i krokarna. De borde veta var huset ligger och kanske något mer om dess historia.

Himla roligt med gäster i  kväll lördag! Jag hade dagen på mig att laga mat eftersom Roland var i Sysslebäck på ett möte.

Det var goda vänner som vi inte träffat på ett tag; R  och M i Näs. Jag gjorde Arlas citronkyckling med oliver och rosmarin med ris till. Den blev för salt, det måste ha varit något fel på receptet för jag gjorde exakt som det stod. Kanske var oliverna ovanligt salta. Förrätten var salladsblad med rostade pinjenötter, avocadoskivor med senapsdressing och så stekta skivor av kokta potatisklössen. De blir lite som frasiga potatischips, skulle kunna vara raggmunk också (kanske?). Desserten var en ny uppfinning för dagen; skivade äpplen med hackade dadlar och sockrade vinbär i ett tunt lager ovanpå, sedan ett täcke av havregryn stekta med mjölkfritt smör och sötade med vaniljsocker, i ugnen en stund men inte så länge att tuggmotståndet försvinner från äpplena. Till det vaniljglass.  Och så maräng-citrontårta till kaffet. Trevlig pratstund har vi haft och mätta är vi.

I morgon är en alldeles tom dag, inga planer så vitt jag vet. Men jag vill ut och gå, hann inte idag och så blir det en tur till modren.

...gör gubben! På morgnarna runt huset och garaget så att vi tar oss ut med bilarna. Sen på åkrarna så att klövviltet har någonstans att äta. Det börjar bli djup snö nu för både rådjur och älg att sparka i för att ta sig ner till något ätbart. Igår plogade Roland åkrarna nere på Gropekuêl och idag var det både rådjur och älg där för att leta mat. Det är viktigt att mat och vatten finns inom nära räckhåll nu mitt i vintern när krafterna inte räcker till att gå långa vägar.

... sprang över vägen när jag kom hem på fredag eftermiddag. De kom också från det område som Roland plogat upp för klövvilt till matplats.  Det är helt klart matbrist i skogen nu med den djupa snön och särskilt matbrist i närhet till vatten. För varken älg eller rådjur orkar gå särskilt långt när det är så mýcket snö, de vill ha både mat och dryck inom räckhåll. Tre rådjur håller till där också nu, de kom direkt.

(Eftersom jag nu är i argumentation med någon nät-organisation som säger sig ha medlemmar som är ömt "djurvårdande" och "naturvårdande" så kan jag inte låta bli att fundera över var de håller hus när klövviltet behöver en period av understöd med mat och vatten för att överleva vintern. Det är istället tusentals jägare och bönder i det här landet som plogar upp matställen på vallarna och sätter upp saltsten när de märker att det är dags! Och det sker med automatik, utan större åthävor, för man har alltid självklart ställt upp med den här hjälpen.) 

Det gillar vi här i huset, med en massa apparater som vi inte begriper oss på! Ibland kallar vi in en expert för att reda ut det hela åt oss. Och det här kan ge jobb åt många unga människor.

Tack Björklund! Du kommer att få en stjärna i himlen för det! ! I propositionen om ny lärarutbildning som presenteras snart, så återinförs en särskild lärarutbildning för de yngsta barnen i grundskolan och för detta är vi mycket tacksamma! Under värsta flumtiden i skolan så fanns en trend som sa att detta med att lära sig läsa var lika naturligt som att lära sig prata. Bara man la böcker framför barnen så skulle det ske med automatik, alltså behövdes ingen särskild lärarutbildning för detta.

Det stämmer på några barn, men inte på alla. Om man ska göra alla barn läskunniga och göra läsningen bra så krävs en hel del målmedvetet arbete. Det gäller också att använda den tid som står till buds effektivt, för en del barn är inte mogna att börja med läsinlärningen när de kommer till grundskolan. De behöver jobba med språket först; lyssna till språk och skapa språk och rytmisera språk.

Mycket bra förslag och jag hoppas att det går igenom ograverat fram till riksdagsbeslut. Lite synd att man inte gjorde en småskollärarexamen för att "skydda" de här tjänsterna mot att arbetsgivaren placerar  läsinlärnings-outbildade lärare på dem. Nu gäller las och facket kommer att tvinga arbetsgivaren att sätta in lärare även med annan utbildning att jobba som behöriga med de yngsta barnen.  Med tanke på att barnkullarna minskar blir många lärare  övertaliga och ska omplaceras inom sin kommun.  Samtidigt som detta sker går många gamla småskollärare i pension de närmsta åren framöver. Detta innebär att man riskerar att i skarven här få ett stort antal lärare som jobbar med de yngsta barnen fast de saknar utbildning för det. Man behöver alltså införa en kompletteringsutbildning för dem och avsätta statliga pengar för att bekosta fortbildningen för de här omplacerade lärarna, samt kräva genomgången fortbildning för att de här lärarna ska bli behöriga att undervisa barn i läsinlärning.

Bra att det blir en bred lågstadielärarutbildning, lärare som kan undervisa i alla ämnen så att barnen slipper ha flera lärare. Små barn har stort behov av den trygghet det ligger i att slippa byta ut de vuxna ledarna för ofta.

Här kommer en annan inramning, med akvarell gjord av sonhustruns japanske far när de var på besök här i höstas.
Jag gillar den, det är en enkel inramning som lyfter fram bilden och den lilla gröngrå randen på innersidan av passsepartouten betyder mycket.  Det är också glas som är reflexfritt men som släpper igenom all färg. Rekommenderas!





På baksidan av den här bilden blev det också en glasskiva för att kunna se de små texter som vi roade oss med att göra den kvällen vi åt middag här hos oss; det var våra namn skrivna på japanska. Roligt att bevara som minne på baksidan. Det var på förslag av Irene på ramaffären.

Nu lär Tiger redan vara rehabiliterad och vistas på okänd ort tillsammans med sin fru och barnen! Måste ha varit någon slags snabbkurs i att hantera ett problem som normalt sett är djupgående och kräver lång behandling i vilken tydligen ska ingå flera veckor av total avhållsamhet samt en ingående bearbetning av egna attityder. Snabbspel för gallerierna? 

Det beskrivs  i en artikel som att deras problem började när det hela avslöjades. Herregud, problemen måste väl ändå ha börjat när han startade sitt vidlyftiga umgänge med andra damer!  Tiger lär också vara besluten att återvända till ett normalt liv igen. Jag förstår att hans avsikt är att återvända till det som var men jag tycker inte att det det liv han förde var särskilt normalt.

Han vill också återvända till golfen sägs det. Det låter som alldeles sant, det enda som verkar trovärdigt i det som skrivs här. Frågan är hur han tas emot av sponsorer efter detta. Och vad ska han göra reklam för i fortsättningen. Jag avstår från att raljera om det. 

Vid den demonstration i Falun som Inga Magnusson skriver om deltog 2500-300 personer. Det var inga som helst problem att komma in i den stora lokalen på Lugnet och det fanns många tomma sittplatser. Jag var där, så jag vet. Rätt ska vara rätt! En demonstration som annonserades stort i tidningar och organiserades av penningstinna organisationer som Jägareförbundet och LRF med flera. Dessa chartrade bussar som från stora delar av landet gratis skjutsade deltagarna till faludemonstrationen. Det är en viss skillnad för de organisatörer som försöker samla sympatisörer utan ekonomisk möjlighet att på annat sätt än genom enkla affischer få ut sitt budskap om ett stundande protestmöte, än mindre bjuda på skjuts dit.
Det kunde Inga Magnusson också berätta, om hon hade ambitionen att informera objektivt

Postat av: Inga M

Uffe Stridsberg: 2500 - 3000 deltagare i manifestationen mot de rödgrönas brist på vargpolitik är för mig flera tusen. Och det var fullsatt. Gubben var där och han försäkrar att alla fick inte sittplats utan man satt på golvet och stod upp. Rätt ska vara rätt! Manifestationen i Falun var verkligen välbesökt. För en del av deltagarna så bekostades färden dit via medlemsavgiften till någon organisation (de är rätt höga!), men för de flesta innebar den långa resan att man måste ta ledigt från jobbet utan ersättning för förlorad arbetsförtjänst så deltagandet lär ändå ha kostat de flesta en rejäl slant i praktiken. Men man tyckte att man måste ändå visa sitt stöd för en god sak och då var man villig till den uppoffringen.

Nu Uffe i ärlighetens namn var väl ändå Din organisations s.k. manifestation mot vargjakten väldigt väl annonserad via media och via nätet. Hur mycket av den reklamen Ni har betalat för vet jag ju inte, men jag stötte på uppgiften om tid och plats på många ställen. Ingen som har det minsta intresse i rovdjursfrågor kan ha undgått att bli informerad. Och enligt Dig så ska det ju finnas massor av människor som var emot vargjakten så de borde verkligen ha haft chansen att få veta i god tid.

Enligt de undersökningar som gjorts så är ju stödet för vargjakt starkt men minst starkt i Stockholm. Stockholmarna har ju promenadavstånd / t-baneavstånd till Mynttorget så reskostnaden kan inte ha varit orsaken till fiaskot där.

Nej Uffe, Du får nog krypa till korset och erkänna att Ni misstog Er på engagemanget i motståndet mot vargjakten. Du får acceptera att svenska folket faktiskt stödjer nuvarande regeringens vargpolitik och riksdagens och jägareförbundets och LRFs och Kennelklubbens och några till. Ni är en liten men högljudd minoritet som tyvärr får orimlig uppmärksamhet tack vare att journalistkårens sammansättning har ordentlig slagsida åt MP och V.

Postat av: Inga M

har jag letat efter länge, i Stockholm, i Karlstad osv. Nu hittade jag den på Stuket i Årjäng! Alldeles i närheten och alldeles nyinkommen, så jag var inte rearåtta.  Den var precis som jag ville ha den. Inte så ofta jag köper kläder och gör bloggen till modeblogg, men nu...!

Den är av märket SAKI, men var den är gjord står skrivet i stjärnorna, i alla fall inte på etiketten. Nu har jag kollat på nätet, den är svensk. Kvaliteten är superbra, mjuk och välsydd. Den är som min gamla utslitna jacka, fast ny och bättre skinn. Jag borde köpa två nu när jag äntligen fått tag på rätt modell. Det gör jag ibland med  plagg som jag äntligen hittar rätt sort av. Modet är så enkelriktat att det kan vara svårt att hitta bra klassiker för oss som inte hänger med i svängarna liksom, så det gäller att passa på.



(Ha ha...jag har stora händer med långa "pianofingrar" och de blir absurt stora när man håller dem så här en bit framför kroppen)

... har det varit i Örebro idag. Jag har letat bland de stora rikstidningarna men inte hittat något skrivet, bara här på svt. Jag vet inte om man vill tysta ner det hela. För den kan väl betraktas som en stor flopp igen, precis som manifestationen i Stockholm på Mynttorget. Femtio till hundra sades det, deltog i Stockholm och ett par hundra deltagare i Örebro, ändå var Örebro-evenemanget  väl förberett i hela riket och mycket reklamerat i alla vargvänliga riksorganisationer, stort uppslaget på nätet. Och här deltog höjdare i branschen typ Alhem, Lilli och Sussie, Robert Franzén osv.

 När de vargdrabbade ordnade en rikstäckande manifestation i Dalarna för ett par år sedan, mot de röd-grönas brist på vargpolitik, så deltog flera tusen. 200 personer är ju vad som normalt kan samlas på en liten ort i Värmland om man har ett möte med information om varg och vargjakt.  Det kanske skvallrar om att mediabilden av de våldsamma protesterna mot vargjakten är fel. Vargjaktsprotesterna verkar finnas just hos en mycket begränsad men medialt högljudd skara  och har inte så stark förankring i verkligheten.

På debatt i DN försvarar de svenska vargforskarna vargjakten och regeringens vargpolitik och man menar att vi kan lära av andra länder att nyckeln till framgång med rovdjurspolitik är att få till ett samarbete med de berörda.