Helpdesk - kul jobb!
Nu har jag alltså ringt till diverse hjälpställen ett par dagar för att lösa problemen med att inte eposten fungerade. Sen när den fungerade, så fungerade inte internet och sen när det fungerade så fungerade inte eposten igen. Jo, det gick att skicka 3 mail och skriva ett blogginlägg att det var ok, sen var det slut på det hela igen.
Jag har suttit här vid telefonen beväpnad till tänderna med diverse inloggningsuppgifter och lösenord nu i två dagar. Jag har skickats mellan i tur och ordning Telia, Siemens, Zyxel, Microsoft (min ängel i Piteå! som fixade det mesta!) och idag Telia och till slut Zyxel igen då¨.
Såna här samtal är festliga, men antagligen nervpåfrestande för de stackars rådgivarna. Förhoppningsvis har de inte betalt per kund utan timpenning. Jag startar alltid med att erkänna att min nivå är väldigt låg så de får ta det långsamt. Den här flickan på Zyxel lotsade mig genom diverse kontroller i systemet idag och ibland skulle jag byta ut några siffror, ibland pustade hon lite att det var nog bra, eller ja det var konstigt men... Hon måste självklart hålla sig på en mycket elementär nivå hela tiden och bara be mig göra en sak i taget och jag kunde höra att hennes inlärda vänlighet blev allt mer ansträngd.
Sen kom vi fram till det moment då jag måste direktkoppla datorn till modemet, alltså inte via den där trådlösa saken, för att kolla om det gick.
Hon ber mig alltså koppla datorn direkt till modemet. Och jag svarar då att det kan jag nog inte. Då ger hon mig i all hast en beskrivning av hur det ska gå till, sladd hit och dit, och så blir det några sekunders paus innan jag säger lite stammande att modemet är i källaren. Och jag undrar om hon kan hänga kvar medan jag flyttar datorn dit.
- Öh hmm nej, säger hon då.
- Ja men jag vet inte hur man kopplar sladdarna säger jag och jag hör att rösten låter ynklig.
Och då kommer beskrivningen en gång till, men jag fattar inte i alla fall. Rullgardinen gick ner efter första momentet så resten har jag inte ens hört. Till slut förstår hon att jag är ett hopplöst fall och kapitulerar. Hon andas tungt i luren hör jag, när jag med den fastklämd mot örat stänger av datorn, drar ur sladden och pustande tar mig nerför trappen till källaren med datorn i famnen.
- Vilka lampor lyser på routern?, frågar hon
- Vilken av dom? Det är två här. Menar Du pinnburken? svarar jag.
- Pinnburken??
-Ja, den där lådan med en pinne på?
Hon drar efter andan djupt hör jag och svarar uppgivet ja.
Jag rabblar upp vilka som lyser där och vilka som lyser på modemet.
- Finns det en koppling mellan modemet och routern? frågar hon
- Ja, där är en röd sladd, svarar jag.
- Tag den röda sladden där den sitter i routern och flytta den till datorn säger hon långsamt och mycket tydligt med lite mellanrum mellan varje ord.
Jag sliter en god stund med att få loss sladden utan att lyckas. Nu börjar svetten tränga fram och jag hör hur hjälperskan andas tungt i luren. Antagligen tänker hon på alla som väntar i telefonkön. Till slut upptäcker jag att det är något sorts snäpplås på undersidan och lyckas äntligen med milt våld slita loss sladden.
- Jaha och var sätter jag den i datorn? frågar jag.
- Jaaa sätt den... asch, ja det vet jag inte på en bärbar. Sätt den där den passar! suckar hon uppgivet. (Antagligen skulle hon helst av allt vilja be mig stoppa upp den någonstans!)
Jag kan inte låta bli att fnissa lite och det slipper ur mig:
- Ja, det skulle jag också säga om jag var som Du!
Hon uppskattar inte alls mitt försök att vara humoristisk, men nu är jag redan lite blockerad och drar på om hur roligt de måste ha på jobbet när de spelar upp såna här samtal med absolut korkade kärringar på sina personalfester. Samtal där de tvingas sitta och vänta i telefon medan datorer släpas mellan våningar och och alla normala ord måste bytas ut mot typ "på den vita raden längst upp där det står http först" eller "ovanför texten finns det ett litet hus, tryck på det".
Just nu fungerar faktiskt allting. Men osvuret är bäst har jag lärt mig nu. Om uppkopplingarna klappar ihop igen får jag ta en ny runda med att trakassera de här stackars ungdomarna imorgon igen.
I nästa liv vill jag nog jobba på en helpdesk.
Jag har suttit här vid telefonen beväpnad till tänderna med diverse inloggningsuppgifter och lösenord nu i två dagar. Jag har skickats mellan i tur och ordning Telia, Siemens, Zyxel, Microsoft (min ängel i Piteå! som fixade det mesta!) och idag Telia och till slut Zyxel igen då¨.
Såna här samtal är festliga, men antagligen nervpåfrestande för de stackars rådgivarna. Förhoppningsvis har de inte betalt per kund utan timpenning. Jag startar alltid med att erkänna att min nivå är väldigt låg så de får ta det långsamt. Den här flickan på Zyxel lotsade mig genom diverse kontroller i systemet idag och ibland skulle jag byta ut några siffror, ibland pustade hon lite att det var nog bra, eller ja det var konstigt men... Hon måste självklart hålla sig på en mycket elementär nivå hela tiden och bara be mig göra en sak i taget och jag kunde höra att hennes inlärda vänlighet blev allt mer ansträngd.
Sen kom vi fram till det moment då jag måste direktkoppla datorn till modemet, alltså inte via den där trådlösa saken, för att kolla om det gick.
Hon ber mig alltså koppla datorn direkt till modemet. Och jag svarar då att det kan jag nog inte. Då ger hon mig i all hast en beskrivning av hur det ska gå till, sladd hit och dit, och så blir det några sekunders paus innan jag säger lite stammande att modemet är i källaren. Och jag undrar om hon kan hänga kvar medan jag flyttar datorn dit.
- Öh hmm nej, säger hon då.
- Ja men jag vet inte hur man kopplar sladdarna säger jag och jag hör att rösten låter ynklig.
Och då kommer beskrivningen en gång till, men jag fattar inte i alla fall. Rullgardinen gick ner efter första momentet så resten har jag inte ens hört. Till slut förstår hon att jag är ett hopplöst fall och kapitulerar. Hon andas tungt i luren hör jag, när jag med den fastklämd mot örat stänger av datorn, drar ur sladden och pustande tar mig nerför trappen till källaren med datorn i famnen.
- Vilka lampor lyser på routern?, frågar hon
- Vilken av dom? Det är två här. Menar Du pinnburken? svarar jag.
- Pinnburken??
-Ja, den där lådan med en pinne på?
Hon drar efter andan djupt hör jag och svarar uppgivet ja.
Jag rabblar upp vilka som lyser där och vilka som lyser på modemet.
- Finns det en koppling mellan modemet och routern? frågar hon
- Ja, där är en röd sladd, svarar jag.
- Tag den röda sladden där den sitter i routern och flytta den till datorn säger hon långsamt och mycket tydligt med lite mellanrum mellan varje ord.
Jag sliter en god stund med att få loss sladden utan att lyckas. Nu börjar svetten tränga fram och jag hör hur hjälperskan andas tungt i luren. Antagligen tänker hon på alla som väntar i telefonkön. Till slut upptäcker jag att det är något sorts snäpplås på undersidan och lyckas äntligen med milt våld slita loss sladden.
- Jaha och var sätter jag den i datorn? frågar jag.
- Jaaa sätt den... asch, ja det vet jag inte på en bärbar. Sätt den där den passar! suckar hon uppgivet. (Antagligen skulle hon helst av allt vilja be mig stoppa upp den någonstans!)
Jag kan inte låta bli att fnissa lite och det slipper ur mig:
- Ja, det skulle jag också säga om jag var som Du!
Hon uppskattar inte alls mitt försök att vara humoristisk, men nu är jag redan lite blockerad och drar på om hur roligt de måste ha på jobbet när de spelar upp såna här samtal med absolut korkade kärringar på sina personalfester. Samtal där de tvingas sitta och vänta i telefon medan datorer släpas mellan våningar och och alla normala ord måste bytas ut mot typ "på den vita raden längst upp där det står http först" eller "ovanför texten finns det ett litet hus, tryck på det".
Just nu fungerar faktiskt allting. Men osvuret är bäst har jag lärt mig nu. Om uppkopplingarna klappar ihop igen får jag ta en ny runda med att trakassera de här stackars ungdomarna imorgon igen.
I nästa liv vill jag nog jobba på en helpdesk.
Döda är dom...
alla blommor som jag köpte. Åtminstone tror jag det. De hänger numera patetiskt över sina stöd. Jag tror att så där minus 7-8 grader går bra, men -15 och som i natt -12. Det är nog bara för mycket. Suck!! De var så fina.
Vargspår? Och lite harspår! Uppdaterat!
Sånt här håller vi på med jämt numera i Värmland. Kollar stora hundliknande spår och jämför med olika saker för att utröna om vi drabbats av den stora fasan; varg.
På dagens klivande (v'äldigt sakta promenad alltså!) upp till Hopbrôten så fanns plötsligt de här spåren framför mig på stigen. De måste ha kommit till igår torsdag morgon eller natt och de hade av solen fallit ihop lite.
Det är spår av hunddjur det ser man på klorna längst fram. Lodjur är katter som drar in klorna när de går om de inte behövs för det är halkigt eller nåt. Detta är heller inte runt som ett lospår utan kantigt som ett hunddjur.
Nu ser spåret väldigt litet ut på bilden eftersom jag har lagt en rätt stor handske bredvid. Men när jag mäter avståndet från klospetsen ner till slutet på tassavtrycket så blir det 9 cm och bredden blir 8-9 cm. Spåret är nästan exakt lika stort som min handflata utan alla fingrar. Det är ett rejält hunddjur; räv eller hund av något slag. Förhoppningsvis inte varg. Men jag har en känsla av att det är för litet för att vara vargspår och dessutom går det inte rakt utan väldigt slingrigt ¨på stigen och sedan ut i terrängen.
Uppdatering kvällstid:
Roland ringde alltså till Lasse Larsson vargspårare här och berättade om spåret och beskrev det. Lasse vill gärna komma och titta. Han kom och det blev ett undersökande för att utröna vad det var.
Steglängden var alltså 50 - 55 cm och det borde ha varit i alla fall c:a 60 för att vara varg. Men det är samtidigt mycket för att vara en räv. Djuret har gått perfekt tass i tass, alltså inte en hund. Och det finns inga kända hundar på rymmen här just nu. Kopplingstvånget gör att inga andra hundar är lösa i markerna den här årstiden. Att det gick att se / göra ett rakt kors i tassavtrycket var enlig Lasse mest en myt. Det är inget bra kännemärke på vargspår. Storleken var lite i minsta laget för varg, borde vara uppåt 10-13 cm. Men samtidigt stort för att vara en räv.
Här fanns alltså en urinmarkering. Det skulle kunna vara från vilket hunddjur som helst; räv, varg eller hund.
Luktsinnet kan ge lite vägledning. Det luktade inte typiskt räv, men det är inte all rävurin som luktar räv. Däremot så kan rävurin alltså lukta väldigt starkt. Den lukten känns enligt Lasse bara av en del människor. Han känner den inte alls. Vilka som känner den beror på hormoner i kroppen. De människor som känner typisk rävurin känner också eventuellt lukt av rôn (alltså den typiska lukten av fläsk från könsmogen galt).
Roland tyckte att det här luktade mest vanligt hundkiss. Jag försökte inte ens lukta med min snuviga näsa.
Någon avföring hittade vi inte men Lasse hade tagit avföringsprover på varg idag så vi fick lukta på det. Det luktade väldigt typiskt; fränt av amoniak och avföring och var fullt av hår. Gubben är flåmaga som synes. Enligt Roland luktar det likadant av hundavföring om de ätit mycket rått kött eller inälvor efter jakt. Lasse hade idag spårat en varg uppåt Arvika - Mangskog. Den hade eventuellt gått två mil på ett dygn. Så långt hade de i alla fall spårat och drygt det.
Här visar han på kartan hur de hade spårat under dagen. Det kan ha varit den hanvarg som blev kvar efter att tiken sköts på legal jakt där uppåt. Han har rört sig väldigt mycket. Det rör sig varg mycket just nu enligt Lasse och man kan vänta sig att se varg överallt i Värmland. Det är främst fjolårsvalparna som drar omkring vida.
Vi tackar glada för sammanfattningen att detta nog inte var en varg utan kanske en stor räv. Vi vill gärna att det ska vara en räv så vi bestämmer oss för att det är en räv.
Igår torsdag gladde jag gubben med att komma hem med de här bilderna av harspår. Det är roligare än dagens fynd av eventuella vargspår. Haren hade betat på natten på åkern till höger nerom Liane. Där finns lite gräs under snön. Taxen Oskar gick precis över spåren flera gånger. Han satte näsan i dem och fnyste ointresserat. Han är nog har-ren, dvs totalt ointresserad av harjakt.
Tvärs över vägen bortanför Döverud fanns även ett harspår. Det slingrade sig iväg upp emot Hopbrôten också fast inte alls där det hundliknande spåret fanns. Det finns i alla fall två harar på Liane.
Vid Döverud fanns en plats där det stank av rävurin också och där var typiska rävspår. Det är en oerhört stark lukt som tränger in till och med i min snuv-näsa.
Ett par rådjursspår såg vi idag och jag tror vi var nära ett av dem. Oskar drog vilt i kopplet och drog vittring i vind. De stackarna kommer att utgöra ungefär 2 veckors föda åt det lodjur som finns däruppe. Det har setts lite nu och då där och är förmodligen bofast. Det kommer ensamt att döda c:a 50 rådjur under ett år framåt. Jag missunnar honom inte maten, men det blir inte mycket rådjur kvar på de platser där lo finns. Och där det handlar om flera lodjur i familj så är det svårt att få maten att räcka till. En obehaglig situation med svältande rådjur som allt mer närmar sig bebyggelse för att hitta mat.
Sanslöst beslut i Vetlanda!
http://jonkoping.expressen.se/nyheter/1.1100780/nu-tvingas-louise-tillbaka-till-sin-pappa
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1026281.svd
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=755602
Vetlanda kommuns beslut att ge vårdnaden av Louise till pappan är märkligt så här utifrån sett. Nu ska man vara försiktig med att döma ut socialtjänsters ageranden eftersom man som utomstående aldrig får se hela bakgrunden. Men pappan har vanvårdad henne och förgripit sig på henne under lång tid och framför allt så ville ju flickan själv ha en annan vårdnadshavare. Henne borde man nog i anständighetens namn ändå ha lyssnat på, till slut! Hoppas att någon kan öveklaga detta beslut!
Nu säger advokaten visserligen att beslutet inte får någon praktisk betydelse eftersom pappan är intagen för rättspsykiatrisk vård och Louise fyller 18 år innan han kommer ut, men ändå. Det borde ha varit Louise som fick sista ordet den här gången.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1026281.svd
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=755602
Vetlanda kommuns beslut att ge vårdnaden av Louise till pappan är märkligt så här utifrån sett. Nu ska man vara försiktig med att döma ut socialtjänsters ageranden eftersom man som utomstående aldrig får se hela bakgrunden. Men pappan har vanvårdad henne och förgripit sig på henne under lång tid och framför allt så ville ju flickan själv ha en annan vårdnadshavare. Henne borde man nog i anständighetens namn ändå ha lyssnat på, till slut! Hoppas att någon kan öveklaga detta beslut!
Nu säger advokaten visserligen att beslutet inte får någon praktisk betydelse eftersom pappan är intagen för rättspsykiatrisk vård och Louise fyller 18 år innan han kommer ut, men ändå. Det borde ha varit Louise som fick sista ordet den här gången.
Kylan räddar vinterveden!
Kylan och snön räddar vedkörningen. Nu bär marken att hämta hem veden så det sysslar gubben med. Vinterveden är nu i stort sett bärgad. Man brukar säga att veden värmer flera gånger. Först när den ska hugga, sedan när den lastas och körs hem, sedan när den kapas och forslas in i vedskjulet, därefter när den lastas på vedkärran och körs in till pannan och till slut när den bränner i pannan. Om man räknar arbetstimmar så är det säkert inte någon ekonomisk succé. Vi funderar ju på andra alternativ inför den analkande ålderdomen.
Konstrunda i påsk!
Vi gjorde alltså lite konstrunda i påsk vid ett par tillfällen. Och här kommer ett par bilder från det i efterskott.
Här är entrén till Gerd Wahlströms ateljé och försäljning i Svensbyn. Gerd säljer egen keramik men också en hel del alster från händiga människor i Sillerud. Jag köpte söta små ullkycklingar den här gången och så honung från Stenarsbyn förstås och en knippa vide.
Vi fikade hos Gerd också och där i fiket lyckades vi investera i en trasmatta. Den kommer att passa precis i hallen. Den var så där fin utan direkt återkommande mönsterrapporter, men ändå med lite ordning på färgerna. Jag har vävt några sådana själv också, med trasor från gamla nostalgiplagg, exempelvis modrens gamla sommar-bomullsklänningar och hennes förkläden. Den här mattan var vävd av syster till T i Harnäs tror jag.
Där på fiket pratade vi bort en stund med Noretjärnsfolk som inte längre bor kvar i Sillerud och det visade sig att en av dem läser min blogg. Det är alltid roligt att få veta vilka som läser, så Hej! om Du läser det här nu.
Sen gick färden vidare till Silleruds duktige träsnidare Leif på Noretjärn. Jag har visat en hel del av hans alster här på bloggen förut så om någon är intresserad att kika på dem så går det säkert att söka här uppe där det står sök.
Här är i alla fall en bild igen på den där ängeln som jag ska köpa någon gång när jag får råd. Det fanns fler änglar nu, läckerbitar de också.
Leif har också gjort en samling av figurer runt ett tröskverk och en av dem syns här. Det är besökaren på utedasset som läser tidningen och sedan förmodligen gnuggar den till annat ändamål (oj, ändamål blev vitsigare än planerat!), Kolla "mattan" på golvet och på väggen finns till och med en gammal "plansch". Nu sysslar Leif inte alltid med så här världsliga ting utan har också gjort mycket vackra kyrkodekorationer och annan offentlig utsmyckning.
Mailen fungerar!
Nu fungerar min vanliga mailadress igen. Jag fick hjälp till slut av någon support. Men det var inte lätt att hitta någon som ställde upp på detta. Datortillverkaren svor sig fri eftersom apparaten är äldre än 3 år, Telia eftersom det funkade fram til uttaget (?), Zyxel eftersom den andra datorn gick. Till slut var det nog Microsofts svenska support i Piteå som snällt ställde upp och en tålmodig ängel där lotsade mig fram till att laga felet. Tack snälla Piteå och Aron J och chef Fredrik!
Oskadad av övergrepp????
http://karlstad.expressen.se/nyheter/1.1099646/tejpade-fast-15-aring-och-gjorde-hajen
.........men vad jag vet har han inte fått några bestående skador, säger Niclas Wargren åklagare.
Alltså en 15 åring har på en högstadieskola i Karlstad tejpats fast vid en stolpe i ett omklädningsrum av 4 stycken 16-åringar. De har förnedrat honom genom att föra in händerna i hans stjärt och ta bilder, eller åtminstone låtsats ta bilder.
Men åklagaren låter lite överslätande; de är väldigt ångerfulla, det var ett skämt som spårade ur, han hade lite ont efteråt men har inte fått några bestående skador ??????
Vadå inga bestående skador??
Jag undrar vad den käre åklagaren skulle säga om hans arbetskamrater på åklagarmyndigheten gjorde samma sak med honom och han sedan av samhället tvingades att återvända till arbetsplatsen efteråt som om inget hade hänt, fortsätta jobba som vanligt inför hånfulla / medlidsamma blickar??
.........men vad jag vet har han inte fått några bestående skador, säger Niclas Wargren åklagare.
Alltså en 15 åring har på en högstadieskola i Karlstad tejpats fast vid en stolpe i ett omklädningsrum av 4 stycken 16-åringar. De har förnedrat honom genom att föra in händerna i hans stjärt och ta bilder, eller åtminstone låtsats ta bilder.
Men åklagaren låter lite överslätande; de är väldigt ångerfulla, det var ett skämt som spårade ur, han hade lite ont efteråt men har inte fått några bestående skador ??????
Vadå inga bestående skador??
Jag undrar vad den käre åklagaren skulle säga om hans arbetskamrater på åklagarmyndigheten gjorde samma sak med honom och han sedan av samhället tvingades att återvända till arbetsplatsen efteråt som om inget hade hänt, fortsätta jobba som vanligt inför hånfulla / medlidsamma blickar??
Kallt och Påsk!
Det är helt sanslöst! - 15 grader idag på morgonen och ett par decimeter snö. Så mycket vinter har vi inte haft på hela vintern! För när det skulle vara vinter så regnade det och blåste. Jag borde alltså vara på väg upp till Branäs nu för skidweekend, men ligger mest still med en kanonförkylning o halsont igen! Säger bara igen! Hade ju en omgång på flera veckor runt jul. Nu är jag trött på att vara nationalekonomisk och sängliggande på loven. Om man nu blir utsatt för en smula avundsjuka från andra yrkesgrupper som inte har lov så ska man väl i alla fall få chansen att förtjäna den avundsjukan.
Påskbreven som kärringarna slängde ser ut så här!
Lite påskmat har vi bjudit på då och då.
Bowling blev det en dag under helgen.
Ett nytt favvokaffe har vi fått. Ett suveränt smakrikt espressokaffe från Löfbergs. Inte fel att det är både kravmärkt och rättvisemärkt heller. Vi köper det på Bergvik i hyllan för närproducerat.
Jag trotsar förkylningen och går med taxen i alla fall ett par timmar varje dag. Nu är han ordentligt raggig och skulle behöva en trimning. Vi kommer snart! På gårdagens promenad gick vi uppöver till Spriklerud, tänkte kolla om den loslagna rådjurskroppen var kvar, men jag hittade den inte i all snö. Oskar nosade ivrigt i rådjursspår på ett par ställen, några lospår såg vi inte, däremot några rävspår förstås. Att kalla det här för promenerande är väl att ta i med vår makliga takt. Vi kliver omkring är kanske en bättre benämning.
9A mars 08
Men lilla Karro, varför har Du inte sett Din begåvning för att skriva förut???? För det var ju när Du upptäckte den som Du började tänka på att bli journalist. Och varför har ingen annan sett den?? Du har ju ändå gått nästan 9 år i skolan??
Det hade varit intressant om programmet fördjupat sig i den frågan. Är det så att hon har preserat lika bra förr fast ingen har uppmärksammat henne på det? Eller har hon inte vågat prestera inför risken att bli utstött som plugghäst? Sånt finns alltid risk med i en klass där det är "förbjudet" att ta studierna på allvar. Då blir man retad. Eller har hon helt enkelt inte mött rätt krav förut? Alltså, ingen har bett henne skriva en roman.
Suveränt av lärarna att ta ut eleverna i olika miljöer för att få dem att växa och väcka deras intresse och konfrontera deras fördomar genom att möta riktiga människor av kött och blod som är ovanliga. Likaså att ta in andra människor i skolan. Då blir skolan en del av samhället och inte en isolerad ö.
Sen svepte Manga förbi. Hade gärna sett mer av det! Spännande form av tecknande. Jag har gjort lite med elever.
Det hade varit intressant om programmet fördjupat sig i den frågan. Är det så att hon har preserat lika bra förr fast ingen har uppmärksammat henne på det? Eller har hon inte vågat prestera inför risken att bli utstött som plugghäst? Sånt finns alltid risk med i en klass där det är "förbjudet" att ta studierna på allvar. Då blir man retad. Eller har hon helt enkelt inte mött rätt krav förut? Alltså, ingen har bett henne skriva en roman.
Suveränt av lärarna att ta ut eleverna i olika miljöer för att få dem att växa och väcka deras intresse och konfrontera deras fördomar genom att möta riktiga människor av kött och blod som är ovanliga. Likaså att ta in andra människor i skolan. Då blir skolan en del av samhället och inte en isolerad ö.
Sen svepte Manga förbi. Hade gärna sett mer av det! Spännande form av tecknande. Jag har gjort lite med elever.
Behovet av forskning om lärares ledarskap.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1006953.svd
Skolforskningen har ju genom sina urval av forskningsområden hållit till en bit ifrån skolans verklighet. (Vågar jag säga eftersom detta faktum är dokumenterat i forskning !) :-)
Forskningen lägger bl.a. krutet på att utforska själva lärprocessen hos eleverna och det är naturligtvis viktigt. Men som lärare är man också väldigt upptagen med att fundera över hur i all världen man ska klara av att hantera 23 stycken 7-åringar på en gång eller 27 stycken 9-åringar. Alltså den delen av lärarkunskap som ingen någonsin lär oss (Nej, det får man inte lära sig på praktikplatsen under utbidlningen heller, för vi lärare pratar inte offentligt om vad vi gör när vi lyckas. Detta tillhör den enorma mängden tyst lärarkunskap som ofta betraktas lite nedlåtande av forskare).
Detta som är förbjudet att tala om i den svenska skolan: Hur gör vi som lärare för att erövra mandat från en elevgrupp att vara ledare, så att vi kan lära dem att fungera demokratiskt tillsammans och få dem att sträva mot kunskapsmålen istället för att prata och springa omkring och mobba varandra och sabba i skolmiljön?. Men allt det här är en hemlig sfär som vi aldrig talar om och ännu mindre forskar om!
Om jag tolkar Hans-Åke Scherp rätt så är detta med oron i skolan endast en fråga om demokratiunderskott i lärarens sätt att undervisa. Och han hissar politisk varningsflagg för det han kallar "hårdare tag" ( vad han menar med det vet jag inte för det framgår inte).
Men det är inte så enkelt att eleverna bråkar enbart för att de vill få vara med och bestämma. Det kan gå över styr med ett aldrig så demokratiskt undervisningssätt om inte läraren fått mandat av elevgruppen att vara ledare och använda den makt som följer med ledarskapet. I de återkommande utvärderingar jag gör själv i min klass på hur jag ska göra för att vara en bra lärare så uttrycker eleverna önskan om att få vara med och bestämma, men det klart dominerande önskemålet är att jag ska se till att barnen är snälla mot varandra så att ingen blir utsatt och att jag ska hjälpa dem när de behöver hjälp. De vill att jag ska vara den yttersta garanten för att ingen blir illa hanterad.
Det går att gömma sig bakom politiska floskler om "demokrati" eller psykologiska floskler om att "tala med barnen och deras föräldrar" men när man står där så funkar inte teorierna. Då handlar det mer om ledarskap här och nu. Det är fullt av jobb med förutseende när man bygger upp dagen / undervisningen, fullt av professionell men varm kontakt, fullt av stödskapande bland eleverna, fullt av arbete med att skapa trygghet och fungerande strukturer, osv.
Det handlar inte om att jag som lärare kan gå in där i klassrummet med endast mina eventuella medfödda ledaregenskaper. Det handlar om att nu måste jag vara proffs oavsett vad jag har med mig i bagaget. Barnen har rätt att få en skoltillvaro som gör det möjligt för dem att lära och utforska, få arbetsro och jag som lärare är ansvarig för att skapa den.
Men lärarutbildningen har inte lärt ut den här konsten av erövra och behålla ledarskapet över en elevgrupp och det var heller inte något antagningstest före för att visa upp medfödd auktoritet. Det handlar som lärare om att kastas ut på djupt vatten, försöka kara sig fram och förhoppningsvis samtidigt lära sig med trial and error. Och kanske överleva de första åren med hjälp av snälla kollegor. Jag har avverkat några lärarutbildningar och varje gång försökt ta upp ämnet lärares ledarskap och makt, men varje gång avvisats med lätt föraktfulla kommentarer om att det räcker med att gå in och vara sig själv.
Det här området är bara ett exempel på angelägen men försummad forskning, det finns fler. Den skulle upplevas viktigt för många lärare och användbar av lärarutbildare. Ok, jag tvivlar inte på att det liggen några dammiga avhandlingar och skramlar någonstans i arkiven, men det är inget som forskningen haft fokus på.
(Det här är version 2 av det här inlägget. Jag har nyanserat texten så att det ska framgå vad jag egentligen menar och jag har tagit bort det mest provocerande)
Skolforskningen har ju genom sina urval av forskningsområden hållit till en bit ifrån skolans verklighet. (Vågar jag säga eftersom detta faktum är dokumenterat i forskning !) :-)
Forskningen lägger bl.a. krutet på att utforska själva lärprocessen hos eleverna och det är naturligtvis viktigt. Men som lärare är man också väldigt upptagen med att fundera över hur i all världen man ska klara av att hantera 23 stycken 7-åringar på en gång eller 27 stycken 9-åringar. Alltså den delen av lärarkunskap som ingen någonsin lär oss (Nej, det får man inte lära sig på praktikplatsen under utbidlningen heller, för vi lärare pratar inte offentligt om vad vi gör när vi lyckas. Detta tillhör den enorma mängden tyst lärarkunskap som ofta betraktas lite nedlåtande av forskare).
Detta som är förbjudet att tala om i den svenska skolan: Hur gör vi som lärare för att erövra mandat från en elevgrupp att vara ledare, så att vi kan lära dem att fungera demokratiskt tillsammans och få dem att sträva mot kunskapsmålen istället för att prata och springa omkring och mobba varandra och sabba i skolmiljön?. Men allt det här är en hemlig sfär som vi aldrig talar om och ännu mindre forskar om!
Om jag tolkar Hans-Åke Scherp rätt så är detta med oron i skolan endast en fråga om demokratiunderskott i lärarens sätt att undervisa. Och han hissar politisk varningsflagg för det han kallar "hårdare tag" ( vad han menar med det vet jag inte för det framgår inte).
Men det är inte så enkelt att eleverna bråkar enbart för att de vill få vara med och bestämma. Det kan gå över styr med ett aldrig så demokratiskt undervisningssätt om inte läraren fått mandat av elevgruppen att vara ledare och använda den makt som följer med ledarskapet. I de återkommande utvärderingar jag gör själv i min klass på hur jag ska göra för att vara en bra lärare så uttrycker eleverna önskan om att få vara med och bestämma, men det klart dominerande önskemålet är att jag ska se till att barnen är snälla mot varandra så att ingen blir utsatt och att jag ska hjälpa dem när de behöver hjälp. De vill att jag ska vara den yttersta garanten för att ingen blir illa hanterad.
Det går att gömma sig bakom politiska floskler om "demokrati" eller psykologiska floskler om att "tala med barnen och deras föräldrar" men när man står där så funkar inte teorierna. Då handlar det mer om ledarskap här och nu. Det är fullt av jobb med förutseende när man bygger upp dagen / undervisningen, fullt av professionell men varm kontakt, fullt av stödskapande bland eleverna, fullt av arbete med att skapa trygghet och fungerande strukturer, osv.
Det handlar inte om att jag som lärare kan gå in där i klassrummet med endast mina eventuella medfödda ledaregenskaper. Det handlar om att nu måste jag vara proffs oavsett vad jag har med mig i bagaget. Barnen har rätt att få en skoltillvaro som gör det möjligt för dem att lära och utforska, få arbetsro och jag som lärare är ansvarig för att skapa den.
Men lärarutbildningen har inte lärt ut den här konsten av erövra och behålla ledarskapet över en elevgrupp och det var heller inte något antagningstest före för att visa upp medfödd auktoritet. Det handlar som lärare om att kastas ut på djupt vatten, försöka kara sig fram och förhoppningsvis samtidigt lära sig med trial and error. Och kanske överleva de första åren med hjälp av snälla kollegor. Jag har avverkat några lärarutbildningar och varje gång försökt ta upp ämnet lärares ledarskap och makt, men varje gång avvisats med lätt föraktfulla kommentarer om att det räcker med att gå in och vara sig själv.
Det här området är bara ett exempel på angelägen men försummad forskning, det finns fler. Den skulle upplevas viktigt för många lärare och användbar av lärarutbildare. Ok, jag tvivlar inte på att det liggen några dammiga avhandlingar och skramlar någonstans i arkiven, men det är inget som forskningen haft fokus på.
(Det här är version 2 av det här inlägget. Jag har nyanserat texten så att det ska framgå vad jag egentligen menar och jag har tagit bort det mest provocerande)
"Beprövad erfarenhet" = "praktiskt prövad o användbar"!
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1006953.svd
Jag väljer att tolka och använda uttrycket "beprövad erfarenhet" i Hans - Åke Scherps artikel utifrån mina referensramar, som en alldeles vanlig tidningsläsare utan kunskaper i skolforskning, och då betyder uttrycket ungefär "erfarenheter som prövats i praktiken och på så sätt visat sig användbara".
Det är möjligt att det betyder något annat för den (lilla!) delen av läsekretsen i SvD som består av forskare
Men jag är inte beredd att självklart lämna över tolkningsföreträdet i vardagssvenskan till den vetenskapliga världen. För jag får väl ändå utgå ifrån att artikeln vänder sig till vanliga människor när den trycks i en morgontidning istället för i fackpressen?
Jag står för min tolkning i användningen av uttrycket "beprövad erfarenhet" och om vi har en språkförbistring här så får den väl i så fall illustrera det avstånd som tycks råda mellan skolforskningen och skolverkligheten. Sanningen ska vi kanske vara försiktiga med att göra anspråk på.
På A-M Körlings blogg finns funderingar kring uttrycket BEPRÖVAD ERFARENHET http://www.annemariekorling.blogg.se/
Jag väljer att tolka och använda uttrycket "beprövad erfarenhet" i Hans - Åke Scherps artikel utifrån mina referensramar, som en alldeles vanlig tidningsläsare utan kunskaper i skolforskning, och då betyder uttrycket ungefär "erfarenheter som prövats i praktiken och på så sätt visat sig användbara".
Det är möjligt att det betyder något annat för den (lilla!) delen av läsekretsen i SvD som består av forskare
Men jag är inte beredd att självklart lämna över tolkningsföreträdet i vardagssvenskan till den vetenskapliga världen. För jag får väl ändå utgå ifrån att artikeln vänder sig till vanliga människor när den trycks i en morgontidning istället för i fackpressen?
Jag står för min tolkning i användningen av uttrycket "beprövad erfarenhet" och om vi har en språkförbistring här så får den väl i så fall illustrera det avstånd som tycks råda mellan skolforskningen och skolverkligheten. Sanningen ska vi kanske vara försiktiga med att göra anspråk på.
På A-M Körlings blogg finns funderingar kring uttrycket BEPRÖVAD ERFARENHET http://www.annemariekorling.blogg.se/
"Martin"s kommentar i Scherp-artikeldebatten.
http://svensklararen.blogspot.com/2008/03/r-bjrklunds-skolpolitik-rena-rama-1800.html
Eftersom jag är en urusel länkare så valde jag att klippa ut en kommentar hos Jeppesen som jag tycker säger en hel del kloka saker i den här Scherp-debatten. Den är alltså skriven av någon anonym Martin på Jeppesens blogg. Den finns på min länklista här bredvid.
Alltså det här är så festligt! Medan jag är inne hos svensklärarna, alltså bl.a. Martin (lyckades till slut spåra Martin dit) och skriver och ber om lov att publicera den här kloka kommentaren, så är han här och skriver en kommentar. Men nu gör jag som jag sa ifrån början i alla fall. Det får bli både och, om Martin går med på det annars tar jag bort det här.
Bloggvärlden är kul :-)
Martin said... Hej Fredrik! Med all respekt - jag tycker att Sherps artikel är pinsam läsning. Därmed inte sagt att Björklund & co har mer "rätt", absolut inte. Men de utgångspunkter Sherp har är i sina huvuddrag innehållstomma floskler tycker jag.
Vad innebär den katederpedagogik som Sherp ondgör sig över? På 1800-talet? Är det vanliga genomgångar han åsyftar fanns de inte utanför de statliga läroverken under denna tid (se Mellberg, Margareta: Pedagogen och det skrivna ordet - en avhandling som Sherp givetvis borde känna till) eftersom lärarnas kunskaper var för dåliga, och det inte fanns läromaterial som kunde följa upp genomgångarna. Är det monitörsundervisning eller Lancasterundervisning Sherp kallar för katederundervisning är det mycket okunnigt. I vilket fall är hela resonemanget runt industrisamhället etc skrämmande förenklat, och låter mest som det bla bla vi hörde om den postmoderna skolan för 15 år sedan.
Det andra jag verkligen stör mig på är det fokus på den inre motivationen som Sherp pratar om. Yttre motivation är fult - och sorry ni som gått igenom skolan med läxor, prov och numrerade matteuppgifter - ni har bara ytinlärt och inte förstått någonting. Det är denna idé som ligger bakom det ensidiga fokuset på fri forskning som inneburit katastrof för det svenska skolväsendet i sin helhet. Och ska vi fortsätta att slå in på detta spår - istället för att ta tag i de verkliga problemen som svag styrning och bristande läsförmåga - tja då är vi illa ute.
Det viktiga är inte på vilket sätt eleverna känner motivation - utan att de gör något vettigt. De får arbeta med ett innehåll på ett eller annat sätt. Eleven känner mening. Det finns en stark positiv styrning på skolan - med fokus på arbete och kunskap (ja jag vet att jjag låter lite likt Björklund här men ibland kan det inte märkas), vilket naturligtvis kan fungera på olika sätt. Läraren tar ansvar över elevernas inlärning (nej, tonåringar är inte mogan att ta detta ansvar), och har en bra relation till eleverna. Är det så svårt?
Med tanke på pedagogikämnets status idagens skoldebatt (helt marginaliserad - Sherp är ett bra exempel på varför det är så) betackar jag mig för den eventuella forskning som Sherp hänvisar till. I all den forskning jag gick igenom runt 99-2000 är slutsatserna alltid dragna iförväg, och detsamma gäller mycket av den ämnesdidaktiska forskning som finns i svenska. Slutsatsen är alltid alltid alltid att a) eleverna inte står i centrum, b) man utgår inte från elevernas egen verklighet, c) eleverna har för lite inflytande över innehållet, d) läraren undervisar för mycket (står i centrum) etc etc
"Även skolpolitiken borde vara evidensbaserad", säger Sherp. Jepp, det finns en livaktig internationell forskning om skolor som lyckas (detta behöver jag ju inte upplysa dig om Fredrik! :^) och vi har också - jag vet att det är uttjatat - Finland som exempel på hur man kan konstruera ett bättre skolsystem (nej, deras framgångar beror inte på som vissa sossar fortfarande hävdar) som uppenbarligen inte leder till tom ytinlärning etc som Sherps plattityder talar om.
Anmärkningsvärt är att samma artikel återkommer från just pedagoger gång efter gång efter gång. Jag vet att jag låter populistisk och jättefolkpartistisk här men det vore en välgärning om dessa tomtar försvann från universitetet och får kalla sin verksamhet tankesmedja eller vad som helst."
Här är alltså klart slut på Martins kommentar som jag hittade hos Fredrik och som jag skulle ha länkat till om jag bara kunnat.
H-Å Scherp förväxlar vetenskap och erfarenhet!
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1006953.svd
Hans-Åke Scherp säger sig utifrån en vetenskaplig grund attackera Jan Björklunds skolpolitik och han menar att den strider mot det han kallar "forskning och beprövad erfarenhet" eller "vetenskap och beprövad erfarenhet" . Detta upprepas genom hela artikeln i SvD 23:e mars som ett mantra.
Sorry Hans-Åke, men så är det inte. Den samlade "beprövade erfarenheten" inom skolans värld är jättestor och endast en mycket liten del av den har gjorts till formell vetenskap. Det som har "vetenskapats" har i mångt och mycket varit forskning som vi "arbetare" (=lärare) i skolans värld inte skulle känna igen som vår "erfarenhet". ( Det finns också väl dokumenterat :-)) ) Forskningen i skolans värld har ofta haft andra förtecken än verkligheten i klassrummet, och tett sig rätt avlägsen den stora erfarenhetsmängd som finns tillgänglig. Om det i artikeln hänvisas till vetenskap och forskning i den politiska argumentationen är helt ok, men jag tycker nog att det är en smula förmätet att göra anspråk på att känna till hela den "beprövade erfarenheten" åtminstone om vi använder begreppet på det sätt det uppfattas utanför universitetskorridorerna: Erfarenheter som prövats i praktiken och som fungerar.
Vi som ser skolforskningen i perspektiv nerifrån och upp, tycker nog mest att den liknar "som man ropar får man svar". Och svaren har på något märkligt sätt passat så bra in på de tillfälliga opinioner som blåst genom beslutskorridorerna. Kvar på golvet, istadigt hållande i hatten, motsträviga, som Du brukar välja att se dem, i en förstockad "skolkultur" har lärare stått och försökt hantera skolverkligheten med allt sämre verktyg som stöd. Tendensen går mot ett allt större kaos som endast kan hanteras av TV-programmens superlärare.
Det var mot mångas "beprövade erfarenhet" som man i stort sett förbjöd oss att bilda smågrupper för barn som har stora svårigheter att vara i stor klass.
Det var mot mångas "beprövade erfarenhet" som man gjorde om gymnasieskolan till ett gigantiskt smörgåsbord och dessutom tvingade huvudmannen att sätta ut det på marknaden.
Det var mot mångas "beprövade erfarenhet" som man valde att tvinga i stort sett alla gymnasieelever att parallellet med sin yrkesutbildning också läsa in högskolebehörighet.
Det var mot mångas "beprövade erfarenhet" som vi lärare berövades alla verktyg när det gäller att åstadkomma arbetsro och arbetsglädje och respekt i skolans värld. Kvar finns endast den eventuella personliga auktoriteten men utan stöd uppifrån i lagar och förordningar och rättspraxis.
Det är mot mångas "beprövade erfarenhet" att ställa kraven på arbetsro / hänsyn / prestation mot kraven på ansvarstagande / kreativitet/ utveckling. Jag lovar Hans-Åke, om det inte finns arbetsro och trygghet och hänsyn och krav i en klass så blir det inget ansvarstagande och ingen kreativitet och ingen utveckling heller. Det blir bara anarki och den är grym mot läraren men allra grymmast mot eleverna själva.
Jag är glad att Jan Björklund har vågat se skolans problem och åtminstone försöker göra något åt dem. Du kallar det svartmålning. Jag väljer att kalla det klarsyn och är djupt tacksam att någon äntligen vågar titta efter och se in i skolans inre värld istället för att gömma sig bakom ett skrivbord. För oss som jobbar i skolan så har socialdemokraternas skolpolitik varit ett enda stort misstag och det kan knappast bli sämre nu. Det erkänner till och med Mona Sahlin.
Hans-Åke Scherp säger sig utifrån en vetenskaplig grund attackera Jan Björklunds skolpolitik och han menar att den strider mot det han kallar "forskning och beprövad erfarenhet" eller "vetenskap och beprövad erfarenhet" . Detta upprepas genom hela artikeln i SvD 23:e mars som ett mantra.
Sorry Hans-Åke, men så är det inte. Den samlade "beprövade erfarenheten" inom skolans värld är jättestor och endast en mycket liten del av den har gjorts till formell vetenskap. Det som har "vetenskapats" har i mångt och mycket varit forskning som vi "arbetare" (=lärare) i skolans värld inte skulle känna igen som vår "erfarenhet". ( Det finns också väl dokumenterat :-)) ) Forskningen i skolans värld har ofta haft andra förtecken än verkligheten i klassrummet, och tett sig rätt avlägsen den stora erfarenhetsmängd som finns tillgänglig. Om det i artikeln hänvisas till vetenskap och forskning i den politiska argumentationen är helt ok, men jag tycker nog att det är en smula förmätet att göra anspråk på att känna till hela den "beprövade erfarenheten" åtminstone om vi använder begreppet på det sätt det uppfattas utanför universitetskorridorerna: Erfarenheter som prövats i praktiken och som fungerar.
Vi som ser skolforskningen i perspektiv nerifrån och upp, tycker nog mest att den liknar "som man ropar får man svar". Och svaren har på något märkligt sätt passat så bra in på de tillfälliga opinioner som blåst genom beslutskorridorerna. Kvar på golvet, istadigt hållande i hatten, motsträviga, som Du brukar välja att se dem, i en förstockad "skolkultur" har lärare stått och försökt hantera skolverkligheten med allt sämre verktyg som stöd. Tendensen går mot ett allt större kaos som endast kan hanteras av TV-programmens superlärare.
Det var mot mångas "beprövade erfarenhet" som man i stort sett förbjöd oss att bilda smågrupper för barn som har stora svårigheter att vara i stor klass.
Det var mot mångas "beprövade erfarenhet" som man gjorde om gymnasieskolan till ett gigantiskt smörgåsbord och dessutom tvingade huvudmannen att sätta ut det på marknaden.
Det var mot mångas "beprövade erfarenhet" som man valde att tvinga i stort sett alla gymnasieelever att parallellet med sin yrkesutbildning också läsa in högskolebehörighet.
Det var mot mångas "beprövade erfarenhet" som vi lärare berövades alla verktyg när det gäller att åstadkomma arbetsro och arbetsglädje och respekt i skolans värld. Kvar finns endast den eventuella personliga auktoriteten men utan stöd uppifrån i lagar och förordningar och rättspraxis.
Det är mot mångas "beprövade erfarenhet" att ställa kraven på arbetsro / hänsyn / prestation mot kraven på ansvarstagande / kreativitet/ utveckling. Jag lovar Hans-Åke, om det inte finns arbetsro och trygghet och hänsyn och krav i en klass så blir det inget ansvarstagande och ingen kreativitet och ingen utveckling heller. Det blir bara anarki och den är grym mot läraren men allra grymmast mot eleverna själva.
Jag är glad att Jan Björklund har vågat se skolans problem och åtminstone försöker göra något åt dem. Du kallar det svartmålning. Jag väljer att kalla det klarsyn och är djupt tacksam att någon äntligen vågar titta efter och se in i skolans inre värld istället för att gömma sig bakom ett skrivbord. För oss som jobbar i skolan så har socialdemokraternas skolpolitik varit ett enda stort misstag och det kan knappast bli sämre nu. Det erkänner till och med Mona Sahlin.
Hans-Åke Scherp - in i skolpolitiken från vänster!
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1006953.svd
Jag läser Hans-Åke Scherps debattartikel i Svd där han ondgör sig över Alliansens skolpolitik och jag kan inte låta bli att i all stillhet reflektera lite över den. Det här är ju inte första gången som Hans-åke Scherp ger sig in i den politiska debatten och säger sig göra det utifrån en forskningsbas. Tvärtom så har han agerat rätt så aggressivt och politiskt stöttat vänstern i skolpolitiken.
Jag sätter nog gärna på mig extra strängt granskande ögon när det gäller forskning som bedrivs i närheten av det politiska toppskiktet i ett land. Och där befinner sig Hans - Åke. Om jag inte minns fel så var förre Skolverkschefen Ekholm hans handledare i doktorsavhandlingen och Ekholm kom även fortsättningsvis att fungera som H-Å:s mentor inom universitetsvärlden och i politiken, på det sätt som män brukar stötta varandra framåt.
Det är klart att det är en skuffelse i karriären att efter ett val plötsligt befinna sig på förlorande sida. Men som det ser ut nu så blir det vänstermajoritet i nästa val igen och då vore jag inte förvånad om vi finner herr Scherp i positionen som ledare för den återupprättade utvecklingsavdelningen vid Skolverket. Allt tyder på att han själv och andra agerar i den riktningen.
Jag menar inte därmed att allt som Hans-Åke skriver är fel, jag tror inte heller på att betygen frälser skolan från ondo. Jag vill bara komplettera den strikta forskningsutgångspunkt som Hans - Åke själv beskriver sig ha. Han framstår alltså i mångt och mycket som politiker också genom sin aggressiva agitation efter valet och innehållet i det han skriver bör bedömas utifrån det.
Påskafton - påskkärringar!
På påskafton går barn påskkärring här i bygden. Det är tradition. De ska helst jagas, fångas in och få godis. De slänger in påskbrev = vikta bilder med godis i.
Här lägger jag in bilder på påskkärringar från idag lördag i osorterad ordning.
Här är tvillingarna Fanny och Clara som kom med lillasyster Thea fast hon gick snabbt ur kläderna. En bestämd dam.
Det var inte förhandlingsbart att ha kvar overallen på sig.
Här blir Märta jagad runt huset ett par varv. 
Snöbollskastning går också bra. Matilda fångas in.
Till slut blir M infångad.
Väl inne är det glad påsk-önskningar och påskbrevutdelning till oss och våra mödrar som var här på påsklunch.
Josephine och Joakim var också här men de var så snabba i jakten att den inte gick att fånga på bild. Joakim blev infångad i vedskjulet och fick övermannas där. Josephine är för snabb för att kunna springas ikapp.
Långfredag 2008 fler bilder!
Årets första påskkärring kom redan på Långfredagen och det var lilla söta Julia från närmaste grannhuset. Hon slängde traditionsenligt påskbrev till oss. Det är en påskbild vikt så här med godis i. Barn som är större blir jagade och infångade och bjudna på godis.
Det var snöstorm på långfredags förmiddag och på väg till kyrkan träffade vi Maja och pappa E. De var i gång med snöröjning.
Vi var på ett par besök i Konstrundan som anordnas här varje år över påskhelgen. Här besöker vi Gerd Wahlströms fina butik med konsthantverk. Den ligger i Svensbyn. Vi var också på Strand och hos guldsmeden i Karlanda. Lunch intogs på Hotell Norlandia och där träffade vi överraskande en god vän från Karlstad / Skillingmark, Eskil, med dotter och hennes familj. Det blev en trevlig stund med många goda skratt. En del människor är bara så där naturbegåvat slagfärdiga och gemytliga. Jag vet inte om det har med ursprunget från Skillingmark att göra men vi har haft mycket roligt tillsammans genom åren i olika sammanhang.
Gudstjänsten i Silleruds kyrka besökte vi idag långfredag. Kyrkan är en vacker skapelse, ritad av arkitetkten Langlet som också ritat byggnader i Oslo. Kyrkan är 8-kantig tror jag, den har i alla fall inget långskepp och torn som en traditionell kyrka har och ligger högt uppe på kullen här. Som synes hade vi snöstorm på morgonen så det såg ut så här. Våren har kommit av sig. Matilda höll i gudstjänsten som gästande präst. Hon är ungefär 30 år, uppväxt här i Sillerud. Det är roligt att någon som vi sett växa upp här, en liten tjej, nu plötsligt kommer hem och är präst. Matildas släkt har en speciell anknytning till kyrkan. Hennes anfäder har i flera generationer varit kyrkvaktmästare i församlingen och alltså bott alldeles bredvid kyrkan.
Matilda genomförde gudstjänsten helt suveränt! Hon hade en mild auktoritet i sitt framträdande, talade med en ljus vacker röst och höll en lysande predikan. Den bästa av de tre som hon har haft här i hemförsamlingen sade någon som hört alla. Långfredagen är ju en mörk dag i kyrkoåret, firas till minne av korsfästelsen. Matilda valde att tala utan skrivet manus över temat "Gud låter aldrig mörkret och det onda segra" och hon hämtade inspiration från både altartavlan i kyrkan och egna upplevelser. Dramaturgiskt fångade hon lyssnarnas totala uppmärksamhet genom att tala lugnt och med pauser ibland för eftertanke.
Den här gudstjänsten så spelades inte orgelmusik utan det var en koralkör istället. Det lät bra och Matilda sjöng den vackra, men sångmässigt inte så enkla, litanian säkert och med vacker stämma.
Vi hoppas att hon så småningom kan komma tillbaka till Sillerud som tjänstgörande präst.
Långfredagskvällen var vi på bygdegården Tjolitta på påskfest med mat och dans. Här träffade vi bl.a. den här söta tjejen som vi är faddrar till, dotter till ett par av våra bästa vänner.
I dansens virvlar fanns också ett antal släktingar förstås. Det är ju så på landet med flera generationer på samma fest. Här är en släkting på ingång om några veckor. Den blivande mamman är äldsta dotter till Rolands dubbelkusin, hon blir alltså tremänning till våra barn och nykomlingen här inne blir fyrmänning till våra barnbarn. Så lyckades jag reda ut det. Kul mammakläder tyckte vi och jag förstår inte att den blivande mamman orkade bugga så mycket utan att nedkomma direkt, men det gick bra.
Det var en trevlig fest och god mat. Vi stannade längre än vi tänkt men till slut blev ljudnivån för hög för oss gamlingar så vi lämnade över till en yngre generation att fortsätta. Roligt att bygdegården finns kvar, är fin efter flera års renoverande och nu med nya bord efter penninggåva från Travklubben och Idé och Hantverk.
Till slut avrundade vi kvällen med att ta en sväng till Hol och prata en stund med Andreas och Ulrike och dotter Pia som kom med flyget från Tyskland idag.
GLAD PÅSK!!
Jag ville bara tacka för alla glada påskhälsninar och önska alla
GLAD PÅSK!!
AGENDA!
Hit ska vi förstås, på John Fogerty i Karlstad 24:e maj. Gissa om vi hängde på låset för att få biljetter! Det var ju inte så många konserter i Sverige den här gången och vi ville inte missa den. Missar sällan Fogerty.
Igår var det lugnt med lite påskstädning och så fick mor och svärmor varsin påskgrupp. Jag gjorde i ordning några egna också.
Idag ska vi bara rida ut snöstormen som viner runt knutarna.
I kväll blir det äggfest på bygdegården Tjolitta
Imorgon påskafton kommer mor och svärmor på påsklunch, på kvällen kanske vi tar en sväng till Snarkil med en liten bomb som Roland köpt. Eventuellt konstrunda.
Påskdagen kanske vi har lite folk här hemma. Eventuellt konstrunda.
Det ska bli Branäs uppe i norra Värmland för lite skidåkning också med A o U i Hol och dotter, en långhelg framöver.
Årsstämma av något slag i Borgvik på hemvägen.
Lite senare fram i maj någon årsstämma i Västerås på två dagar.
Maria Wetterstrand gör ett magplask in i Blondinbelladebatten!
http://www.expressen.se/debatt/1.1090823/oroande-smygreklam-pa-modebloggarna
Jag kan bara hålla med Annaa om att Maria Wetterstrands artikel i Blondinbelladebatten knappast är lysande. Jag kan ju förstå vad hon är ute efter men hon missar målet genom att använda fel medel. Jag känner ju hur det rycker rejält i mungiporna när jag ser att Maria använder kvällspressens etiska nivå som ett slagträ. Och dessutom beskriver den i lyrisk ordalag! Det kan ju få vem som helst att bryta ihop i skrattanfall. Hur blåögd får man vara?
Sen drar hon fram Carl Bildts och Birger Schlaugs bloggar och gör dem till föredömen. Som om inte de också gör reklam för vissa saker på sina bloggar. Bloggar som jag antar att de får betalt för att skriva, eller åtminstone skriver på arbetstid i syfte att sälja vissa åsikter. Nu vet jag att det inte faller under marknadsföringslagen men ur etisk synpunkt hamnar det i alla fall i samma korg. Politikerna skriver ju inte att de tar upp en viss fråga i akt och mening att vinna över människor för sitt partis åsikter!! Det partipolitiska budskapet blandas friskt med brödtext. Och mot betalning från den som vill ha ut budskapet! Tala om betald smygreklam!
Sen verkar hennes uppfattning om bloggvärlden som sådan vara rätt luddig. Har hon tänkt sig att censurera verksamheten om hon kommer till makten? Det finns en antydan i artikeln att hon i alla fall tänkt tanken. Det är ju klassisk retorik att först ta fram ett "farligt" förslag och presentera det som just farligt. Sedan när man väl debatterat det här "farliga förslaget" ett tag så har man vant sig på något sätt och det verkar inte lika skrämmande längre. Det har tagit plats på den seriösa arenan så att säga.
Den här artikeln har förutsättningar att bli en klassisk groda. Läs den! Och läs också vad Annaa skriver i frågan! Det är mycket mer klarsynt, slagkraftigt och slagfärdigt formulerat.
Jag kan bara hålla med Annaa om att Maria Wetterstrands artikel i Blondinbelladebatten knappast är lysande. Jag kan ju förstå vad hon är ute efter men hon missar målet genom att använda fel medel. Jag känner ju hur det rycker rejält i mungiporna när jag ser att Maria använder kvällspressens etiska nivå som ett slagträ. Och dessutom beskriver den i lyrisk ordalag! Det kan ju få vem som helst att bryta ihop i skrattanfall. Hur blåögd får man vara?
Sen drar hon fram Carl Bildts och Birger Schlaugs bloggar och gör dem till föredömen. Som om inte de också gör reklam för vissa saker på sina bloggar. Bloggar som jag antar att de får betalt för att skriva, eller åtminstone skriver på arbetstid i syfte att sälja vissa åsikter. Nu vet jag att det inte faller under marknadsföringslagen men ur etisk synpunkt hamnar det i alla fall i samma korg. Politikerna skriver ju inte att de tar upp en viss fråga i akt och mening att vinna över människor för sitt partis åsikter!! Det partipolitiska budskapet blandas friskt med brödtext. Och mot betalning från den som vill ha ut budskapet! Tala om betald smygreklam!
Sen verkar hennes uppfattning om bloggvärlden som sådan vara rätt luddig. Har hon tänkt sig att censurera verksamheten om hon kommer till makten? Det finns en antydan i artikeln att hon i alla fall tänkt tanken. Det är ju klassisk retorik att först ta fram ett "farligt" förslag och presentera det som just farligt. Sedan när man väl debatterat det här "farliga förslaget" ett tag så har man vant sig på något sätt och det verkar inte lika skrämmande längre. Det har tagit plats på den seriösa arenan så att säga.
Den här artikeln har förutsättningar att bli en klassisk groda. Läs den! Och läs också vad Annaa skriver i frågan! Det är mycket mer klarsynt, slagkraftigt och slagfärdigt formulerat.
Avhållsamma japaner - eller statistikkullerbyttor?
http://www.expressen.se/sex/1.1091334/vart-fjarde-aktenskap-i-japan-utan-sex
Det är tydligen lugnt i sänghalmen i Japan. Om man får tro statistiken så är vart fjärde japanskt äktenskap helt vitt. Och i nästan varannat äktenskap med makar i 20-årsålderna så förekommer sexuella aktviteter mer sällan än en gång i veckan.
Nu ska man vara sunt skeptisk till just statistik. Vi satt just nu och pratade med goda vänner om en debatt som rasat i Tyskland angående rökning. Det basunerades ut att drygt 4000 människor i Tyskland per år dör av rökning. Men sedan råkade någon fråga hur gamla de som dog var. Det visade det sig att hälften var över 85 år (!?). Och då börjar vän av ordning fråga sig om de dog av rökningen eller om de blev så gamla tack vare rökningen.
Men åter till japanerna alltså. Man spekulerar i om det kan bero på att folk jobbar så mycket i Japan, det blir stressigt och man hinner inte eller så. Men det lär alltså statistiken ha uteslutit.
Nu funderar makthavarna i Japan på vad man ska göra åt detta. Ja, inte för att man unnar sin befolkning ett piggt sexliv utan för att man vill fixa till demografin, det bör alltså födas fler renrasiga japaner. Nja man uttrycker det inte så, men det måste ju vara andemeningen eftersom man enkelt kunde fixa till det med invandring annars. Och den här demografiska kurvan ska snyggas till genom att man får fler av de här slarvbarnen, de som kommer till av misstag genom mer frekvent sex helt enkelt. ???
Om man verkligen ville öka det planerade barnafödandet så kanske det vore relevant att tänka i andra banor: Bättre föräldraförsäkring, barnledigheter, dagis osv. För det krävs ju inte speciellt mycket sex av en befolkning för att det ska bli en massa barn, oskyddad sex några gånger om året för vart och ett par skulle räcka länge. De flesta skulle föda barn vartannat år efter en sån manöver.
Nu ska jag inte blanda mig i den japanska demografipolitiken. Nöjer mig med att konstatera att makthavare tänker så konstigt ibland. Och det gäller nog inte bara i Japan, tyvärr.
Förresten så vet jag varför det är så här i Japan, fast det säger jag inte. :-)))
Det är tydligen lugnt i sänghalmen i Japan. Om man får tro statistiken så är vart fjärde japanskt äktenskap helt vitt. Och i nästan varannat äktenskap med makar i 20-årsålderna så förekommer sexuella aktviteter mer sällan än en gång i veckan.
Nu ska man vara sunt skeptisk till just statistik. Vi satt just nu och pratade med goda vänner om en debatt som rasat i Tyskland angående rökning. Det basunerades ut att drygt 4000 människor i Tyskland per år dör av rökning. Men sedan råkade någon fråga hur gamla de som dog var. Det visade det sig att hälften var över 85 år (!?). Och då börjar vän av ordning fråga sig om de dog av rökningen eller om de blev så gamla tack vare rökningen.
Men åter till japanerna alltså. Man spekulerar i om det kan bero på att folk jobbar så mycket i Japan, det blir stressigt och man hinner inte eller så. Men det lär alltså statistiken ha uteslutit.
Nu funderar makthavarna i Japan på vad man ska göra åt detta. Ja, inte för att man unnar sin befolkning ett piggt sexliv utan för att man vill fixa till demografin, det bör alltså födas fler renrasiga japaner. Nja man uttrycker det inte så, men det måste ju vara andemeningen eftersom man enkelt kunde fixa till det med invandring annars. Och den här demografiska kurvan ska snyggas till genom att man får fler av de här slarvbarnen, de som kommer till av misstag genom mer frekvent sex helt enkelt. ???
Om man verkligen ville öka det planerade barnafödandet så kanske det vore relevant att tänka i andra banor: Bättre föräldraförsäkring, barnledigheter, dagis osv. För det krävs ju inte speciellt mycket sex av en befolkning för att det ska bli en massa barn, oskyddad sex några gånger om året för vart och ett par skulle räcka länge. De flesta skulle föda barn vartannat år efter en sån manöver.
Nu ska jag inte blanda mig i den japanska demografipolitiken. Nöjer mig med att konstatera att makthavare tänker så konstigt ibland. Och det gäller nog inte bara i Japan, tyvärr.
Förresten så vet jag varför det är så här i Japan, fast det säger jag inte. :-)))
Klass 9A: Miraklet att bli sedd!
Visst blir det tydligt i det här avsnittet, hur viktigt det är att bli sedd för att våga leva. Det känns lite som att eleverna i klassen på många sätt hade fastnat på vägen och inte blivit sedda som individer i skolan utan bara burit på en tung kollektiv stämpel: DÅLIG KLASS! Nu kommer ett TV-team och ett gäng lärare som börjar fråga var och en av dem, inte bara vad som sker här och nu utan också, hur det har varit förut.
I samband med det kan jag inte låta bli att fundera över hur stor inverkan TV-inspelningen har haft för det positiva resultatet och det faktum att allt fler elever nu ändå börjar försöka, börjar plugga och börjar uppträda mer moget och vuxet. I en dålig klass kan man alltid gömma sig bakom klichéer som att "jag vill ändå inte, det spelar ingen roll", "klart att det inte går, jag försöker inte ens för jag går i en dålig klass". Men när eleven står ensam öga mot öga med lärare och tv-folk som frågar, så går det inte längre att gömma sig i gruppens neråtspiral. Nu börjar det bära uppåt och alla vill vara med. Det egna ansvaret blir plötsligt synligt. Det går inte längre att gömma sig bakom gruppens stämpel. Det är positivt och barn borde alltid ha möjlighet att bli sedda, både hemma och i skolan och på fritiden.
MEN DET KÄNNS ÄNDÅ VÄLDIGT FEL ATT TA FRAM NADJAS TRAUMA RUNT PAPPANS DÖD! Om nu mamman blev så omtumlad av att tvingas börja prata om det här för första gången någonsin med sitt barn och dessutom göra det inför TV-kameror, att hon inte kunde värja sig mot en publicering av inslaget, så borde någon annan ha slagit stopp. Detta skulle aldrig ha varit med, det var att lämna ut människor på fel sätt. Så långt in i familjens obearbetade tragedi hade vi tittare inte att göra.
BARN MÅSTE ALLTID SKYDDAS FRÅN MEDIAS BEHOV AV SNYFTPORNOGRAFI!
För så är det ju, gripande människoöden som Nadjas är ju bra TV. Och det är väldigt lätt att som vuxen i ett barns närhet vinna dess förtroende och få det att berätta saker som de ångrar efteråt när perspektivet blir vidare och barnet kanske tycker att detta borde ha fått förbli privat. Om nu inte mamman orkade med att säga ifrån att det här ska inte vara med, så borde TV-teamet själva ha stoppat det.
Alla vi som har en professionell relation till barn måste vara försiktiga och ta ansvar för att relationen till varje barn blir god och stabil, lyssna på det som barn vill berätta för oss och hjälpa till med det vi förmår utifrån det. Men inte aktivt arbeta oss in så nära att vi hamnar i en roll med för stor betydelse för barnet. Vår närvaro i barnets liv är och förblir tillfällig och det ska finnas med hela tiden. Vi slutar jobbet, tar tjänstledigt, barnet går vidare till nästa klass, osv. Det är en tidsbestämd relation redan från början. Vi har inte rätt att ta plats för nära helt enkelt, för risken är att vi för en del barn med vårt avhopp lägger ytterligare ett vuxensvek till de som barnet redan upplevt.
I samband med det kan jag inte låta bli att fundera över hur stor inverkan TV-inspelningen har haft för det positiva resultatet och det faktum att allt fler elever nu ändå börjar försöka, börjar plugga och börjar uppträda mer moget och vuxet. I en dålig klass kan man alltid gömma sig bakom klichéer som att "jag vill ändå inte, det spelar ingen roll", "klart att det inte går, jag försöker inte ens för jag går i en dålig klass". Men när eleven står ensam öga mot öga med lärare och tv-folk som frågar, så går det inte längre att gömma sig i gruppens neråtspiral. Nu börjar det bära uppåt och alla vill vara med. Det egna ansvaret blir plötsligt synligt. Det går inte längre att gömma sig bakom gruppens stämpel. Det är positivt och barn borde alltid ha möjlighet att bli sedda, både hemma och i skolan och på fritiden.
MEN DET KÄNNS ÄNDÅ VÄLDIGT FEL ATT TA FRAM NADJAS TRAUMA RUNT PAPPANS DÖD! Om nu mamman blev så omtumlad av att tvingas börja prata om det här för första gången någonsin med sitt barn och dessutom göra det inför TV-kameror, att hon inte kunde värja sig mot en publicering av inslaget, så borde någon annan ha slagit stopp. Detta skulle aldrig ha varit med, det var att lämna ut människor på fel sätt. Så långt in i familjens obearbetade tragedi hade vi tittare inte att göra.
BARN MÅSTE ALLTID SKYDDAS FRÅN MEDIAS BEHOV AV SNYFTPORNOGRAFI!
För så är det ju, gripande människoöden som Nadjas är ju bra TV. Och det är väldigt lätt att som vuxen i ett barns närhet vinna dess förtroende och få det att berätta saker som de ångrar efteråt när perspektivet blir vidare och barnet kanske tycker att detta borde ha fått förbli privat. Om nu inte mamman orkade med att säga ifrån att det här ska inte vara med, så borde TV-teamet själva ha stoppat det.
Alla vi som har en professionell relation till barn måste vara försiktiga och ta ansvar för att relationen till varje barn blir god och stabil, lyssna på det som barn vill berätta för oss och hjälpa till med det vi förmår utifrån det. Men inte aktivt arbeta oss in så nära att vi hamnar i en roll med för stor betydelse för barnet. Vår närvaro i barnets liv är och förblir tillfällig och det ska finnas med hela tiden. Vi slutar jobbet, tar tjänstledigt, barnet går vidare till nästa klass, osv. Det är en tidsbestämd relation redan från början. Vi har inte rätt att ta plats för nära helt enkelt, för risken är att vi för en del barn med vårt avhopp lägger ytterligare ett vuxensvek till de som barnet redan upplevt.
Ha ha, han skulle bara veta...!
Nu har jag blandat mig i Blondinbelladebatten ett par dagar. Jag har även dristat mig till att länka till artiklar i en kvällstidning där Blondinbellafenomenet har tagits upp. (Jag skulle ju normalt vilja länka oftare men jag kan bara såna här förberedda länkar liksom!) Då drabbas man av ett par saker: Dels så blir det en massa läsare som plötsligt tittar in, läser inlägget om Bella och sedan försvinner igen. Det betyder inte så mycket. För hennes läsekrets kommer aldrig att uppskatta min blogg, lika lite som tvärtom. Dels så drabbas man av lycksökare som skickar förhoppningsfulla massutskick med förhoppning om att få bli min bloggcoach eller något liknande. Världen är full av nya märkliga yrken. Blogcoach måste ju vara försäkringskassans våta dröm. Det yrket kan man säkert utöva sängliggande och med endast en mindre del av sin hjärnkapacitet aktiverad!
Jag har inte publicerat de här kommentarerna eftersom jag inte vill bjuda på reklamplats i min blogg, men här är den insmickrande texten inklistrad:
Kommentar 1.
"Inga, jag tycker du ska ta över topplisteettan efter Blondinbella. Hon är på väg ner efter sommaren. Toppläge för dig då."
Kommentar 2.
"Ja, frågan är hur länge hennes stjärna lyser. Och här är det intressanta i den frågeställningen: Du kan ta över topplisteplaceringen efter henne. Det är egentligen inte så svårt. Jag lovar."
Ha ha, han skulle bara veta att jag betalar drygt 600 kr per år för att slippa reklam på min blogg!!
Varför Blondinbella!?
http://www.aftonbladet.se/sofismode/article2062963.ab
http://www.aftonbladet.se/sofismode/article2072306.ab
Nu tror jag det blir sista inlägget om Blondinbellafenomenet.
Varför har hon 24000 läsare per dag?
Jag kan inte låta bli att spekulera över varför och några skäl tror jag på. Men det behöver inte vara rätt tänkt:
1. Hon vänder sig till unga människor och de utgör den absoluta merparten av människor på bloggen. Mitt ointresse för hennes blogg är nog mycket ett åldersfenomen. Vi delar inte samma intressen. (Men om drottning Silvia skrev en blogg så skulle jag nog läsa den. Hon är ju också rik och berömd och lever ett annorlunda liv, jag skulle bli nyfiken på hur hennes vardag ter sig och hur hon hanterar sina ålderskrämpor )
2. Hon lever en dröm (rik, snygg, lyckad, framgångsrik, våning i innerstan, fester, kändisliv, efterfrågad, sedd), en dröm som många andra människor har, och hennes framgångssaga är otrolig för en tjej i den här åldern. Hon inspirerar många andra tjejer att också försöka skriva som hon, det kostar inget att testa. Det verkar möjligt för alla att uppnå (fast det är det inte förstås, men försöka duger, tänker många)
3. Hon delar med sig av sitt vardagsliv mitt i all lyxen och gör därmed läsaren på ett sätt delaktig i framgången.
4. Hon älskar att shoppa, vilket hon delar med en hel del andra unga och hon kan göra det hur mycket som helst nästan. Och hon berättar om det.
5. Hon gillar kläder, smink osv och det gör de flesta andra ungdomar också.
6. Genom att hon delar med sig av sitt dagliga liv och lägger in förväntningar på nästa dag, nästa vecka osv (viktigt i dramasammanhang!) så blir det spännande att följa hennes liv. Hur kommer det att gå med intervjun där i soffan och vad kommer hon att tycka om det dagen efter?
7. Hon är trotsig och uppkäftig och det kan många ungdomar identifiera sig med. Hon vill bryta mönster och gör det. Säger som hon tycker och tänker även om det är knasigt och fel i mångas ögon.
8. Sen tjänar hon pengar på sin blogg och kan därmed ägna den tid, skriva varje dag och hålla uppe intresset.
Jag ser inget fel i att hon får reklamintäkterna från bloggen och att hon gör bra affärer på blogg. Hon har hittat en nisch och det är bara att gratulera. Det ligger ingen automatik i kopplingen mellan omoral och god förtjänst. Jag hoppas hon har alla papper i ordning och betalar den skatt hon är skyldig att betala och så vidare och då har jag inga invändningar mot hennes intäkter. Det är inte i sig fult att bli rik, först om man når dit på ohederligt sätt. Och jag kan inte förmå mig till att bli arg på henne för att hon har tiotusentals människor som följer hennes blogg medan jag har betydligt färre :-))
Däremot så gör hon det som man inte gillar i skribentsammanhang, blandar in reklam i sin text utan att tala om det. Om det hon gör är olagligt därvidlag så bör hon naturligtvis sluta med det. Men jag vet inte hur bloggen betraktas i de här sammanhangen. Eventuellt är lagstiftningen oklar, men rent moraliskt är det naturligtvis inte bra. Det är ungefär lika omoraliskt som att en seriös journalist kan ena stunden uppträda som opartisk saklig journalist i sin tidning och i nästa ögonblick ha en blogg knuten till samma tidning med en mängd privata synpunkter hit och dit i samhällsfrågor och politiska frågor.
http://www.aftonbladet.se/sofismode/article2072306.ab
Nu tror jag det blir sista inlägget om Blondinbellafenomenet.
Varför har hon 24000 läsare per dag?
Jag kan inte låta bli att spekulera över varför och några skäl tror jag på. Men det behöver inte vara rätt tänkt:
1. Hon vänder sig till unga människor och de utgör den absoluta merparten av människor på bloggen. Mitt ointresse för hennes blogg är nog mycket ett åldersfenomen. Vi delar inte samma intressen. (Men om drottning Silvia skrev en blogg så skulle jag nog läsa den. Hon är ju också rik och berömd och lever ett annorlunda liv, jag skulle bli nyfiken på hur hennes vardag ter sig och hur hon hanterar sina ålderskrämpor )
2. Hon lever en dröm (rik, snygg, lyckad, framgångsrik, våning i innerstan, fester, kändisliv, efterfrågad, sedd), en dröm som många andra människor har, och hennes framgångssaga är otrolig för en tjej i den här åldern. Hon inspirerar många andra tjejer att också försöka skriva som hon, det kostar inget att testa. Det verkar möjligt för alla att uppnå (fast det är det inte förstås, men försöka duger, tänker många)
3. Hon delar med sig av sitt vardagsliv mitt i all lyxen och gör därmed läsaren på ett sätt delaktig i framgången.
4. Hon älskar att shoppa, vilket hon delar med en hel del andra unga och hon kan göra det hur mycket som helst nästan. Och hon berättar om det.
5. Hon gillar kläder, smink osv och det gör de flesta andra ungdomar också.
6. Genom att hon delar med sig av sitt dagliga liv och lägger in förväntningar på nästa dag, nästa vecka osv (viktigt i dramasammanhang!) så blir det spännande att följa hennes liv. Hur kommer det att gå med intervjun där i soffan och vad kommer hon att tycka om det dagen efter?
7. Hon är trotsig och uppkäftig och det kan många ungdomar identifiera sig med. Hon vill bryta mönster och gör det. Säger som hon tycker och tänker även om det är knasigt och fel i mångas ögon.
8. Sen tjänar hon pengar på sin blogg och kan därmed ägna den tid, skriva varje dag och hålla uppe intresset.
Jag ser inget fel i att hon får reklamintäkterna från bloggen och att hon gör bra affärer på blogg. Hon har hittat en nisch och det är bara att gratulera. Det ligger ingen automatik i kopplingen mellan omoral och god förtjänst. Jag hoppas hon har alla papper i ordning och betalar den skatt hon är skyldig att betala och så vidare och då har jag inga invändningar mot hennes intäkter. Det är inte i sig fult att bli rik, först om man når dit på ohederligt sätt. Och jag kan inte förmå mig till att bli arg på henne för att hon har tiotusentals människor som följer hennes blogg medan jag har betydligt färre :-))
Däremot så gör hon det som man inte gillar i skribentsammanhang, blandar in reklam i sin text utan att tala om det. Om det hon gör är olagligt därvidlag så bör hon naturligtvis sluta med det. Men jag vet inte hur bloggen betraktas i de här sammanhangen. Eventuellt är lagstiftningen oklar, men rent moraliskt är det naturligtvis inte bra. Det är ungefär lika omoraliskt som att en seriös journalist kan ena stunden uppträda som opartisk saklig journalist i sin tidning och i nästa ögonblick ha en blogg knuten till samma tidning med en mängd privata synpunkter hit och dit i samhällsfrågor och politiska frågor.
Blondinbella igen
http://www.aftonbladet.se/sofismode/article2062963.ab
(Återigen, de som kommit hit via länkar till mitt blogginlägg med bilder och text om vargdödad älgkalv får gå in på bloggens startsida och scrolla ner en bit!)
Blondinbella
Nu ska jag skriva om Blondinbella! Det är inte så ofta. :-)) Hon skriver blogg professionellt 8 timmar per dag och tjänar mycket pengar på det. Jag har ju funderat på varför etablerade skribenter är så arga på bloggare. Det kanske är förklaringen. Någon kan skriva 8 timmar per dag utan utbildning och bli rik på det. Sen kan jag ju undra varför inte en etablerad tidning haffar henne nu när hon ändå drar till sig otroliga 24.000 läsare per dag! http://www.aftonbladet.se/sofismode/article2062963.ab
(Det ligger länkar ute här och där till mitt blogginlägg med bilder och text om den älgkalv som vargdödades här i Fälltakan igår, lördags, morse. Det inlägget ligger strax neranför här. Gå till bloggens startsida först och /eller scrolla ner ett par inlägg!)
(Det ligger länkar ute här och där till mitt blogginlägg med bilder och text om den älgkalv som vargdödades här i Fälltakan igår, lördags, morse. Det inlägget ligger strax neranför här. Gå till bloggens startsida först och /eller scrolla ner ett par inlägg!)
FEL LÅT VANN!
Jag höll på Nordman eftersom E-type åkt ut, det ska vara lite fyrverkeri och flammor med, och gubben sällade sig till resten av Värmland och de över 60 år och röstade febrilt på Christer Sjögren. Men Perelli är ett sympatiskt fruntimmer som jag kan unna en vinst. Hon blev riktigt glad över vinsten och det försonar mycket, dessutom är hon otroligt professionell. Sibel var en positiv överraskning, hon höll ända fram till final och blev bara bättre. Och Alexander Bard-gänget var väldigt bra. Det var sammantaget en kul final med olika stil på låtarna, det blev omväxlande att se och bra show. Synd att Björn var lite blek så här på slutet. Luuks programledarstil gillar jag. Vi valde att se det här alldeles på egen hand hemma med stekt lövbiff och lite rester från gårdagens partaj.
Om att läsa och skriva blogg!
Jag studerar läsarstatistiken och nu syns ett tydligt mönster. Det blev tydligt sedan Lets Dance och Melodifestivalen drog igång men har funnits länge: Kurvan utgör en båge som är högst i mitten på tisdag - torsdag. Sedan går det ner lite under helgerna. Ibland blir det ett mystiskt dropp av läsare dessemellan, ofta sammanhängande med att bloggen den dagen varit hopplöst seg, så som den var igår kväll efter melodifestivalens slut. När det tar så lång tid att komma in så slutar många att både läsa och skriva.
Jag läser fortfarande ett antal bloggar, ungefär de som finns på min länklista, och så några till, fast inte varje blogg varje dag. Det är lite olika beroende på hur tät kontakt vi har. Ungefär som i verkliga livet. Men jag kommenterar nästan enbart i de bloggar som kommenterar hos mig. Det blev lite fånigt i längden att hålla på och kommentera hos dem som aldrig kommenterar hos mig. Men det kan finnas undantag om det kommer ett inlägg som är av speciellt intresse. förstås. Jag gillar fortfarande att svara på de kommentarer som ges här på min blogg och nu har jag exempelvis svarat ikapp en del som jag inte hunnit med att svara på under den här veckan. Helgerna innebär ju alltid lite mer bloggtid.
Ja, ungefär så är läget för tillfället ,två- tre år efter bloggstarten. Det blir allt fler läsare och jag är fortfarande i stor häpnad över att så många människor läser det jag skriver. Dessutom är det betydligt fler som följer bloggen än statistiken visar som "unika läsare per dag" eftersom många säger sig inte läsa varje dag utan så där ibland. Och det märker jag på deras kommentarer också irl. Jag skulle gissa att det är två - tre gånger så många läsare som följer bloggen. Och så är det nog för de flesta bloggare gissar jag.
Jag läser fortfarande ett antal bloggar, ungefär de som finns på min länklista, och så några till, fast inte varje blogg varje dag. Det är lite olika beroende på hur tät kontakt vi har. Ungefär som i verkliga livet. Men jag kommenterar nästan enbart i de bloggar som kommenterar hos mig. Det blev lite fånigt i längden att hålla på och kommentera hos dem som aldrig kommenterar hos mig. Men det kan finnas undantag om det kommer ett inlägg som är av speciellt intresse. förstås. Jag gillar fortfarande att svara på de kommentarer som ges här på min blogg och nu har jag exempelvis svarat ikapp en del som jag inte hunnit med att svara på under den här veckan. Helgerna innebär ju alltid lite mer bloggtid.
Ja, ungefär så är läget för tillfället ,två- tre år efter bloggstarten. Det blir allt fler läsare och jag är fortfarande i stor häpnad över att så många människor läser det jag skriver. Dessutom är det betydligt fler som följer bloggen än statistiken visar som "unika läsare per dag" eftersom många säger sig inte läsa varje dag utan så där ibland. Och det märker jag på deras kommentarer också irl. Jag skulle gissa att det är två - tre gånger så många läsare som följer bloggen. Och så är det nog för de flesta bloggare gissar jag.
VARNING! Otäcka bilder! Vargdödad älg.
Det ringde som jag tidigare skrev från Fälltakan att man hittat en älg som troligen dödats av varg. Roland meddelade länsstyrelsens vargspårare Lasse Larsson och han kom hit. Så här såg det ut: 
Enligt Lasse L var det ingen tvekan om att älgtjurkalven var dödad av varg. Vargen hade tagit älgen uppe vid vägen, möjligen fått ett grepp i strupen direkt. Man kunde se sparkspår i vägen som efter strid och undanmanövrer. Sedan kan han ha hängt kvar och dödat älgen lite längre ner och släpat den en bit till. Det faktum att den togs i strupen så resolut och det hela ser ut att ha gått snabbt och rutinerat till väga, talar för en vuxen varg med jaktvana. Yngre vargar är mer benägna att börja bakifrån och det blir en längre strid.
Att det är ätet av den i strupen talar för att den dödats med just det bettet, vargen börjar ofta äta på det ställe den lyckats med ett dödande bett. Det faktum att det ändå är så litet ätet gör att det verkar som om det endast är en varg. Om det varit flera borde de genast ha börjat äta samtidigt efter dödandet och då skulle det finnas fler ätskador på kroppen. Vargen kan ha blivit störd i sitt ätande av en förbipasserande som stannade på vägen och tittade efter spåren och därför lämnat kroppen. Men enligt vargspåraren så är det troligt att den kommer tillbaka om någon eller några dagar och tar resten.
Älgkroppen var ännu varm i ljumskarna och det tyder på att det hela skett idag på morgonen.
Vi letade vargspillning runt omkring men fann ingen. Det brukar ofta finnas i närheten av en slagplats. 
Här syns bättre hur bettet träffat och hur ätskadorna ser ut. I käkbenet finns en särskild märg som vargar är väldigt förtjusta i och den äter de gärna. Den var äten av här. 
Här står länsstyrelsens vargspårare Lasse Larsson, Roland och en travkusk på genomresa, Kihlström tror jag han heter. Att han är med är bara en slump. Han var på genomresa till Mysens travtävlingar idag och skulle hit till Fälltakan för att se på fina hästar som finns här. Men han är också intresserad jägare och ville gå med och titta hur det ser ut när varg har slagit älg. 
I Fälltakan ser det ut så här. Det går hästar överallt. Det är inte vilka hästar som helst utan värdefulla travhästar. Det är oroligt för hästägaren att det finns varg så nära inpå. Detta är inte så långt ifrån den plats där en hund blev uppäten av varg för någon vecka sedan och det kan finnas ett samband.
När nu länsstyrelsens vargspårare ändå var här så ville han följa med och titta på en älgko som ligger död vid Blåsåsen, nära oss. Den var inte vargdödad. Det handlade om en gammal älgko. Det syns på de hårt nedslitna tänderna. Hon kan ha självdött helt enkelt eller fått någon skada. Kan bara spekulera i hur den naturliga döden är för vilda djur. Det handlar ofta om att bli liggande av en eller annan orsak för att långsamt svälta och framför allt törsta ihjäl samtidigt som fåglar och rävar börjar ta sitt.
Varg i Fältakan?
Precis nu ringer det från Fältakan. Man har hittat en älg som ser ut att vara dödad av varg. Roland ringer vargspåraren i kommunen och åker dit och tittar. Just nu är det högsäsong för vandrande vargar, strövargar. Det är ungarna födda förra våren som nu på allvar känner sig vuxna och börjar göra allt längre vandringar från flocken. Jag hoppas innerligt att det är en sådan och att detta inte innebär att vi fått fast vargetablering här.
Maffia!
Det är nog ett udda intresse, det här med maffian. Jag har ju just läst boken om den svenska maffian, skriven av ett par journalister. Den var väldigt intressant. Det ligger lite i tiden också om svensk maffia. Enligt Aftonbladet idag den 14:e mars så har vi en våg av bankrån över Sverige "under de svenska maffiagängens styre". Det sker ett rån varannan dag i genomsnitt i landet. Man har flyttat över sin verksamhet från värdetransporter till banker, men kommer över så lite varje gång att man gör många fler rån istället. Enligt tidningen är det organiserad brottslighet med anknytning till mc-gäng som är inblandade.
Idag kom en kollega på skolan C, med en bok som hon ville låna mig. Den handlar om maffian i Italien. Hon är Italienfrälst och trodde länge att hon skulle bo där och hade mycket kontakt med landet. Men avskräcktes bl.a. av de begränsningar som låg just i det nätverk av lojaliteter som finns i landet och infiltrerat i det också den organiserade brottsligheten.
Den här boken till vänster, beskriver en verklig händelse. Den om den ensamme domaren som tog upp kampen mot maffian i Italien, som vann men som själv blev mördad. Mordet på honom upprörde en hel nation och det gjorde att maffian förlorade många anhängare bland vanligt folk och mycket goodwill. Domarens död blev kanske viktigare än hans livsgärning för att sticka hål på Cosa Nostra.
Den andra boken säger C är väldigt bra och den måste jag läsa. Jag ska göra det också, jag undrar om jag läst boken tidigare eller kommit i kontakt med den på annat sätt. Jag har en känsla av att jag känner till storyn; han som föddes på en bordell och levde vind för våg, var för evigt sammanlänkad med henne som föddes samma dag som han osv.
Ögonblicksbild!
Just nu är det så här: (Känner att det här måste bli lite mer av dagbok igen)
Jag har kommit från skolan, justerar lite på dukningen till i kväll. Vi har en liten bjudning med 9 personer, en halvofficiell historia men samtidigt med goda vänner. Det ser vi fram emot
Så här får det bli, lite trångt men det går, det brukar gå.
Kollar dagens mail och blogg. Lyssnar på Elton John och Pavarotti-skivan på hög volym. Njuter bara av att det är fredag och att jag ska ha en trevlig kväll och att jag köpt mer blommande lökväxter att plantera ut imorgon.
Just nu kliver gubben in genom dörren. Han har handlat det sista till kvällens övningar och tagit med vita tupaner till mig och blommor till sin mamma, jättefint! Tackar!
Han berättar om dagens möte på Länsstyrelsen i rovdjursfrågor och om den brinnande lastbilen på E18, den som blockerat vägen för trafik hela dagen. Det hade precis hänt i morse när han¨åkte till Karlstad och det var i Norane. När han kom försökte chauffören att koppla bort släpet med någon borrutrustning för att rädda det som räddas kunde. Det var ett däck som börjat brinna och hettan var så stark att den slog in i bilar som passerade, Strax efter stängdes vägen av och trafiken leddes om en annan väg.
Vi ska nu direkt ner till svärmor och äta soppa. Ingen kan göra soppa som hon! Helt suverän. Jag har nog världens bästa svärmor. Hon är i farten igen, bakar, lagar mat och är pigg. Väldigt, väldigt roligt!!
Jag har kommit från skolan, justerar lite på dukningen till i kväll. Vi har en liten bjudning med 9 personer, en halvofficiell historia men samtidigt med goda vänner. Det ser vi fram emot
Så här får det bli, lite trångt men det går, det brukar gå.
Kollar dagens mail och blogg. Lyssnar på Elton John och Pavarotti-skivan på hög volym. Njuter bara av att det är fredag och att jag ska ha en trevlig kväll och att jag köpt mer blommande lökväxter att plantera ut imorgon.
Just nu kliver gubben in genom dörren. Han har handlat det sista till kvällens övningar och tagit med vita tupaner till mig och blommor till sin mamma, jättefint! Tackar!
Han berättar om dagens möte på Länsstyrelsen i rovdjursfrågor och om den brinnande lastbilen på E18, den som blockerat vägen för trafik hela dagen. Det hade precis hänt i morse när han¨åkte till Karlstad och det var i Norane. När han kom försökte chauffören att koppla bort släpet med någon borrutrustning för att rädda det som räddas kunde. Det var ett däck som börjat brinna och hettan var så stark att den slog in i bilar som passerade, Strax efter stängdes vägen av och trafiken leddes om en annan väg.
Vi ska nu direkt ner till svärmor och äta soppa. Ingen kan göra soppa som hon! Helt suverän. Jag har nog världens bästa svärmor. Hon är i farten igen, bakar, lagar mat och är pigg. Väldigt, väldigt roligt!!
Varning igen ! Min mail funkar inte!
Vi använder Rolands mail eller min kommunmail. Den senare är [email protected]
My email does not work. Use my workmail or Rolands mail!
My email does not work. Use my workmail or Rolands mail!
Pensionseländet!
Inte nog med att det kommer ett orange pensionskuvert som är deprimerande, det kommer ett vitt också med något som sägs heta tjänstepension. Det kuvertet med innehåll orsakade dagens skrattanfall.
Först började jag fundera över de siffrorna som stod där. Jag kan inget om ekonomi och siffror. Mitt "hemmakontor" är bredvid de vita strumporna på en hylla i linneskåpet. Det består av två pappershögar, den längst ut är obetalda räkningar och den längst in är de som är betalda. Räkningar betalas med viss vånda fast nästan alltid i tid. Men ibland är det roligt att se på siffror och försöka tyda dem. Som kuriosa! Fast det är svårbegripligt och motsägelsefullt:
Min arbetsgivare har alltså snällt betalat in premier på 11.000 kr någonting under det gångna året i något som kallas tjänstepension. En får tacke!! Och de pengarna har alltså pensionsbolaget KPA pension placerat "långsiktigt" och "försiktigt" med "fokus på att" jag "ska få en garanterad pension". Av siffrorna kan jag utläsa att av de där drygt 11.000 kr som betalats in, så har c:a 3000 kr spekulerats bort av pensionsbolaget så "summa intäkter" under året blir bara 7.800 kr drygt. Det där låter ju inte speciellt tryggt så jag letar i texten efter någon bra förklaring, speciellt som man har mage att ta ut en förvaltninsavgift på 359 kr och dessutom en årsavgift på 48 kr för besväret man haft med att försnilla mina pengar. Det kunde jag ju ha skött om alldeles själv annars. Avgiftsfritt!! Sånt kan jag! Göra av med pengar alltså!
Nej, det finns ingen bra förklaring till att nästan en tredjedel av inbetalade pengar bara försvunnit ut i tomma intet från min tjänstepension. Bolaget hoppas väl att folk inte ska läsa siffrorna så noga och märka nåt. Det brukar ju vara så.
(Senast jag läste en ekonomirapport noga var för 25 år sedan som revisor i fackets lokalavdelning och då uppdagades att kassören förskingrat 9000 kr ur föreningskassan och att svindeln pågått i tre år. Folk som kan sånt här behöver inte läsa noga. Men jag som inte kan måste ju. Efter det har jag vägrat att vara revisor!)
Så man halkar liksom förbi det hela, vill inte säga nåt rakt ut. Men det står lite kryptiskt i texten att ".......vi medvetet placerat dina pengar försiktigt. Det har tillfälligt påverkat din avkastning, men har mindre betydelse för storleken på din slutliga pension" Hmmm! Det står också lite längre fram ".......vi skapat förutsättningar för bättre avkastning framöver". Jag tycker kanske att ett minus på 25 - 30 % var överdrivet försiktigt, det är inte så rasande långt kvar till pension för min del. Väldigt kort tid att ta igen så stora bakslag.
Inte nog med att pensionsbolaget tar rejält betalt för att långsamt förskingra mina pensionspengar, staten ska sko sig också. För, hör och häpna, trots att avkastningen är minus c.a 3000 kr så måste jag betala skatt på förlusten!! Skatten är 400 kr fast det hela har gått 3000 kr back!. Min gubbe som är företagare förstår inte det här heller och han brukar begripa såna där siffror med plus och minus framför. Han konstaterar bara belåtet att han inte har någon sån här minuspension att skatta för.
Sen vill pensionsbolaget förklara vad pensionspengarna nu sysslar med medan de växer, eller ja om man ska vara petig; "medan de krymper", och det väljer man att illustrera med den här jättebilden i A4:
Gud bevare mig! Har de placerat mina stackars kvarvarande pengar i försvars / krigs -industrin???? Det är den första tanke som dyker upp i min hjärna när jag ser den här bilden. Jag gillar inte krig!
I texten under bilden så försäkras dock att man placerar pengarna i företag som värnar om mänskliga rättigheter, mot korruption och för en bättre miljö. Det kanske är hos någon militant miljöorganisation som det hela hamnat, vad vet jag??? Bomba mjölkkorna för ett bättre klimat??!! De fiser ju så förskräckligt! Hoppas i alla fall att de inte hamnar hos de rovdjursentusiaster som brukar trakassera mig på bloggen. I så fall räcker det inte med att jag spärrar kommentarerna för att freda mig i fortsättningen.
Frågan är vem som har avlönat reklambyrån. Är det KPA pension ur vilkas besked jag hämtat bild och textutdrag här ovan eller är det värsta konkurrenten??
Först började jag fundera över de siffrorna som stod där. Jag kan inget om ekonomi och siffror. Mitt "hemmakontor" är bredvid de vita strumporna på en hylla i linneskåpet. Det består av två pappershögar, den längst ut är obetalda räkningar och den längst in är de som är betalda. Räkningar betalas med viss vånda fast nästan alltid i tid. Men ibland är det roligt att se på siffror och försöka tyda dem. Som kuriosa! Fast det är svårbegripligt och motsägelsefullt:
Min arbetsgivare har alltså snällt betalat in premier på 11.000 kr någonting under det gångna året i något som kallas tjänstepension. En får tacke!! Och de pengarna har alltså pensionsbolaget KPA pension placerat "långsiktigt" och "försiktigt" med "fokus på att" jag "ska få en garanterad pension". Av siffrorna kan jag utläsa att av de där drygt 11.000 kr som betalats in, så har c:a 3000 kr spekulerats bort av pensionsbolaget så "summa intäkter" under året blir bara 7.800 kr drygt. Det där låter ju inte speciellt tryggt så jag letar i texten efter någon bra förklaring, speciellt som man har mage att ta ut en förvaltninsavgift på 359 kr och dessutom en årsavgift på 48 kr för besväret man haft med att försnilla mina pengar. Det kunde jag ju ha skött om alldeles själv annars. Avgiftsfritt!! Sånt kan jag! Göra av med pengar alltså!
Nej, det finns ingen bra förklaring till att nästan en tredjedel av inbetalade pengar bara försvunnit ut i tomma intet från min tjänstepension. Bolaget hoppas väl att folk inte ska läsa siffrorna så noga och märka nåt. Det brukar ju vara så.
(Senast jag läste en ekonomirapport noga var för 25 år sedan som revisor i fackets lokalavdelning och då uppdagades att kassören förskingrat 9000 kr ur föreningskassan och att svindeln pågått i tre år. Folk som kan sånt här behöver inte läsa noga. Men jag som inte kan måste ju. Efter det har jag vägrat att vara revisor!)
Så man halkar liksom förbi det hela, vill inte säga nåt rakt ut. Men det står lite kryptiskt i texten att ".......vi medvetet placerat dina pengar försiktigt. Det har tillfälligt påverkat din avkastning, men har mindre betydelse för storleken på din slutliga pension" Hmmm! Det står också lite längre fram ".......vi skapat förutsättningar för bättre avkastning framöver". Jag tycker kanske att ett minus på 25 - 30 % var överdrivet försiktigt, det är inte så rasande långt kvar till pension för min del. Väldigt kort tid att ta igen så stora bakslag.
Inte nog med att pensionsbolaget tar rejält betalt för att långsamt förskingra mina pensionspengar, staten ska sko sig också. För, hör och häpna, trots att avkastningen är minus c.a 3000 kr så måste jag betala skatt på förlusten!! Skatten är 400 kr fast det hela har gått 3000 kr back!. Min gubbe som är företagare förstår inte det här heller och han brukar begripa såna där siffror med plus och minus framför. Han konstaterar bara belåtet att han inte har någon sån här minuspension att skatta för.
Sen vill pensionsbolaget förklara vad pensionspengarna nu sysslar med medan de växer, eller ja om man ska vara petig; "medan de krymper", och det väljer man att illustrera med den här jättebilden i A4:
Gud bevare mig! Har de placerat mina stackars kvarvarande pengar i försvars / krigs -industrin???? Det är den första tanke som dyker upp i min hjärna när jag ser den här bilden. Jag gillar inte krig!
I texten under bilden så försäkras dock att man placerar pengarna i företag som värnar om mänskliga rättigheter, mot korruption och för en bättre miljö. Det kanske är hos någon militant miljöorganisation som det hela hamnat, vad vet jag??? Bomba mjölkkorna för ett bättre klimat??!! De fiser ju så förskräckligt! Hoppas i alla fall att de inte hamnar hos de rovdjursentusiaster som brukar trakassera mig på bloggen. I så fall räcker det inte med att jag spärrar kommentarerna för att freda mig i fortsättningen.
Frågan är vem som har avlönat reklambyrån. Är det KPA pension ur vilkas besked jag hämtat bild och textutdrag här ovan eller är det värsta konkurrenten??
9A idag tisdag 11 /3
Så har det gått ett program till i serien om 9 A. Kvällens tema och tydliga budskap var följande:
DET ÄR ALLDELES FÖR SENT ATT BÖRJA INFORMERA I SLUTET AV HÖGSTADIETIDEN OM VAD SOM KRÄVS FÖR ATT KOMMA IN PÅ GYMNASIET OCH VILKA LINJER SOM FINNS OCH HUR MAN BERÄKNAR POÄNGEN! Det borde ju ske mycket tidigare, ja, kontinuerligt under hela skoltiden. Allt annat blir fel, speciellt för elever som har föräldrar som inte kan eller som inte bryr sig. De ambitiösa föräldrarna skaffar nog information till sina barn ändå, men det borde ju inte enbart vara föräldrarnas ansvar, särskilt inte som man borde få in fler ungdomar från studieovana hem till gymnasiet.
Jag jobbar ju i skolans värld men hade ingen aning om att det kom in så sent med studie- och yrkesvägledning. Det kan inte vara lätt att ta igen flera års försummelser i studierna på bara några månader inför ett gymnasieval. Och de flesta eleverna verkade ju tro att det skulle gå att ta sig in på attraktiva linjer med betydligt lägre poäng.
Satsning på SYO och kontinuerligt under flera år verkar vara klokt.
Vad gör vi egentligen på dagarna?
Nu har det inte varit något sånt där vanligt dagboksskrivande på ett tag, en sån där vanlig dag. Idag tisdag känns som en väldigt vanlig dag så nu passar jag på:
Gubben och Evert har jobbat i Slemtegen med ett hus som de bygger åt T och M på Udden. (Deras egendom är till salu nu förresten, en av de mest fantastiska som bjuds ut till försäljning i Sverige just nu f.ö.!)
Jag jobbade på skolan idag förstås, men slutade tidigt eftersom jag har friskvårdstimme. Den tog jag inte ut idag, det regnade och blåste så grymt, så jag bokar en timmes zonterapi istället.
Jag var alltså rekordelig fru, lagade mat; köttbullar med kokt potatis och kokta morötter och lingonsylt. Köttbullarna gjorda på köpefärs, ingen höjdare men ätbart. Lingonsylten var dock hemgjord. Det räckte till matlåda åt gubben i morgon. De har ju en lite barack med micro så det funkar.
Roland duschade, bytte om och for iväg på "något möte". Det är det nästan varje dag så här års, årsmötenas gyllene tid på året. Men i kväll var det inte årsmöte, det var möte inför älgsamråd med information i jatkvårdskretsen, om älgtillgång och sånt.
När han väl försvunnit, disken var inplockad och lugnet lagt sig skrev jag några rader till tidningen Svensk Jakt Nyheter, skickade dem och en bild, samt gjorde lite jobb med vår stuguthyrning inför sommarsäsongen. Därefter följde två telefonsamtal i jobbet och rättningar av ett par mattediagonser.
Och nu är jag framme vid att ägna en stund åt bloggen och att vänta på dagens avsnitt av klass 9A, det enda TV-program jag föjer egentligen. Fast det är ett till jag skulle vilja följa, det där en svensk lärare och en finsk lärare byter skola med varandra, allt i akt och mening att finna ut vad som gör den finska skolan så bra. Men jag minns inte vilken kanal det går på, kan vara Kunskapskanalen eller nåt. Berätta gärna om någon vet!
Sen går jag här med ett huvud som alldeles på egen hand sysslar med matte för första gången på nästan ett år. Det tänker på det här med minus, att det egentligen borde vara skillnader man räknar istället, dvs nerifrån och upp. Det är mycket lättare på sikt och funkar bättre på huvudräkning ( även skriftlig huvudräkning), åtminstone när man kommer över 10 och ska göra tiotalsövergångar. Och det ska man ju. De är ett kapitel för sig. När barn misslyckas i nationella prov i matte i femman så är det just automatisering av plus och minus upp till 10 och tiotalsövergångar som fallerar. Så det är viktigt men svårt.
Tja ungefär så här kan en dag vara här på Liane. Jag återkommer väl i vanlig ordning efter programmet om 9A.
Gubben och Evert har jobbat i Slemtegen med ett hus som de bygger åt T och M på Udden. (Deras egendom är till salu nu förresten, en av de mest fantastiska som bjuds ut till försäljning i Sverige just nu f.ö.!)
Jag jobbade på skolan idag förstås, men slutade tidigt eftersom jag har friskvårdstimme. Den tog jag inte ut idag, det regnade och blåste så grymt, så jag bokar en timmes zonterapi istället.
Jag var alltså rekordelig fru, lagade mat; köttbullar med kokt potatis och kokta morötter och lingonsylt. Köttbullarna gjorda på köpefärs, ingen höjdare men ätbart. Lingonsylten var dock hemgjord. Det räckte till matlåda åt gubben i morgon. De har ju en lite barack med micro så det funkar.
Roland duschade, bytte om och for iväg på "något möte". Det är det nästan varje dag så här års, årsmötenas gyllene tid på året. Men i kväll var det inte årsmöte, det var möte inför älgsamråd med information i jatkvårdskretsen, om älgtillgång och sånt.
När han väl försvunnit, disken var inplockad och lugnet lagt sig skrev jag några rader till tidningen Svensk Jakt Nyheter, skickade dem och en bild, samt gjorde lite jobb med vår stuguthyrning inför sommarsäsongen. Därefter följde två telefonsamtal i jobbet och rättningar av ett par mattediagonser.
Och nu är jag framme vid att ägna en stund åt bloggen och att vänta på dagens avsnitt av klass 9A, det enda TV-program jag föjer egentligen. Fast det är ett till jag skulle vilja följa, det där en svensk lärare och en finsk lärare byter skola med varandra, allt i akt och mening att finna ut vad som gör den finska skolan så bra. Men jag minns inte vilken kanal det går på, kan vara Kunskapskanalen eller nåt. Berätta gärna om någon vet!
Sen går jag här med ett huvud som alldeles på egen hand sysslar med matte för första gången på nästan ett år. Det tänker på det här med minus, att det egentligen borde vara skillnader man räknar istället, dvs nerifrån och upp. Det är mycket lättare på sikt och funkar bättre på huvudräkning ( även skriftlig huvudräkning), åtminstone när man kommer över 10 och ska göra tiotalsövergångar. Och det ska man ju. De är ett kapitel för sig. När barn misslyckas i nationella prov i matte i femman så är det just automatisering av plus och minus upp till 10 och tiotalsövergångar som fallerar. Så det är viktigt men svårt.
Tja ungefär så här kan en dag vara här på Liane. Jag återkommer väl i vanlig ordning efter programmet om 9A.
Varning! Warning!
MIN EMAIL FUNGERAR INTE! SKRIV TILLS VIDARE TILL MIG PÅ MIN KOMMUNADRESS! ELLLER PÅ ROLANDS ADRESS.
MY EMAIL DOES NOT WORK SINCE ONE WEEK! PLEASE TRY ROLANDS INSTEAD!
MEIN EMAIL FUNKTIONIERT IM MOMENT NICHT! WIR NÜTZEN JETZT NUR ROLANDS!
Om bloggandet och hysteriska fruntimmer!
Bloggen betraktas alltså som en arena för hysteriska fruntimmer! Om detta läser jag hos Kerstin på hennes blogg. Det finns yrkesskribenter som anser det. Men man kanske inte ska bry sig om det. En del yrkesskribenter har ju problem med bloggen och bloggare, åtminstone på ett känslomässigt plan. Sakligt sett finns nog ingen egentlig konkurrens. Två av tre bloggare är kvinnor. Det är alltså betydligt fler kvinnor än män som bloggar. Men samtidigt undrar jag om det inte är så att manliga bloggar får mer uppmärksamhet i förhållande till sin andel av bloggskrivandet. Män som skriver om familjeliv till exempel. Vore intressant att läsa en kvinnas blogg, som man vet skriver under en manlig pseudonym. Inte så schysst mot läsaren kanske men som experiment. Blir man bemött på ett annat sätt när risken för att betraktas som kvinnlig hysterika kan räknas bort?
Ungdomar är mycket aktiva på bloggen, alltså handlar bloggandet i stort mycket om det som ungdomar är intresserade av; mode, smink, utseende, kärlek osv. Ska bli intressant att följa bloggandet och se om deras blogginnehåll ändrar sig med åren. Fortsätter de att skriva om mode och smink upp i 50-årsåldern eller blir det mer av vanligt vardagsliv och reflektioner i samhällsfrågor? Jag hinner ju i bästa fall uppleva den epoken. Jag antar att bloggandet går att fortsätta med även som sängliggande åldring. Tänk vilka bloggmetrar vi ska åstadkomma då varje dag!!! :-)) Om krämpor och skvaller om hemtjänsten!
Och jag återkommer till dilemmat: Var göra av avlidna bloggares bloggar? Ska de ligga kvar där i alla evighet? Eller ska det bli speciella "bloggkyrkogårdar" där barnbarnsbarn kan gå in och läsa om anmodrens liv och leverne? Jag skulle gärna ha läst om mina anmödrars liv, det måste erkännas. Bloggen är ju inte bara personlig och här och nu, utan också ett tidsdokument om man ser den i ett längre tidsperspektiv.
Ungdomar är mycket aktiva på bloggen, alltså handlar bloggandet i stort mycket om det som ungdomar är intresserade av; mode, smink, utseende, kärlek osv. Ska bli intressant att följa bloggandet och se om deras blogginnehåll ändrar sig med åren. Fortsätter de att skriva om mode och smink upp i 50-årsåldern eller blir det mer av vanligt vardagsliv och reflektioner i samhällsfrågor? Jag hinner ju i bästa fall uppleva den epoken. Jag antar att bloggandet går att fortsätta med även som sängliggande åldring. Tänk vilka bloggmetrar vi ska åstadkomma då varje dag!!! :-)) Om krämpor och skvaller om hemtjänsten!
Och jag återkommer till dilemmat: Var göra av avlidna bloggares bloggar? Ska de ligga kvar där i alla evighet? Eller ska det bli speciella "bloggkyrkogårdar" där barnbarnsbarn kan gå in och läsa om anmodrens liv och leverne? Jag skulle gärna ha läst om mina anmödrars liv, det måste erkännas. Bloggen är ju inte bara personlig och här och nu, utan också ett tidsdokument om man ser den i ett längre tidsperspektiv.
Dreverklubbens årsmöte Norlandia 2008
Yngsta och charmigaste deltagaren på dreverklubbens årsmöte på hotell Norlandia i lördags 8:e mars.
Dreverägare är glada människor och det var liv i luckan med många glada skratt på årsmötet. Så där en 90 deltagare är mycket för att vara en länsfest för en rasförening. Och här är några av dem som bidrog till det. De har de mest prisbelönta hundarna under året som gått och de flesta är från trakten.
Och så här himla fina blommor fick gubben som tack för ordförandeskapet. Hittade till slut en plats där de syntes ordentligt hemma, mot mörk enhetlig bakgrund.
Hemma med Maraudern
Så här glad blir man när man kommer hem med sin nya motorcykel. Från den här sidan syns de raka rören också. De lär ska vara viktiga, jag begriper det inte. Jag frågade gubben om han verkligen ville att jag skulle ta kort på honom på motorcykeln med John Deere - overallen också. Det var helt ok tyckte han, en bonde på hoj! Beundrande här bredvid är A i Mörtnäs som var här på besök med en god vän och hund.
Uppdaterat om mc!
Jag har lagt in lite fler bilder på mc-köpandet på Hammarö på det inlägget om någon är intresserad och vill se.
I morgon lägger jag ut bilder från den trevliga festen i lördags på hotell Norlandia.
I morgon lägger jag ut bilder från den trevliga festen i lördags på hotell Norlandia.
Lodjursjakten just nu.
Tre lodjur fick avlivas i Torsby- Hagfors kommuner och 7 st i resten av Värmland. Kvoten i Torsby - Hagfors är fylld, man hade snö och bra jaktförhållanden. Av de 7 i resten av läner var igår söndag 5 avlivade och två återstod. Det har varit svårt eftersom snö saknats i södra Värmland.
"Skolan kan bli samhällsfarlig"...
säger Martin Ingvar i tidningen "Dagens samhälle" nr 8 / 08 med temanurmmer om skolan. Ingvar går in i skoldebatten utifrån sitt perspektiv av biologi och hjärnkonstruktion. Han menar att skolan missgynnar pojkarna för de har "mer spring i benen" och mer testosteron så de får sämre betyg, de busar och sitter inte still. Det har som påföljd att flickorna lägger beslag på de höga betygen, högskoleplatserna och därmed jobben som läkare, jurister och annat som kräver toppbetyg. Pojkarna, speciellt de med utländsk bakgrund, blir de största förlorarna. Han anser i stora drag att detta ska botas genom att lärarna får bestämma mer över barnen och att man slutar upp med att ha stora elevgrupper med lärarlag istället för sammanhållna klasser med en lärare. Lärarlag är enligt honom en konstruktion gjord utifrån lärarnas behov men eventuellt missgynnar den invandrarbarn och de barn som har "pojkproblem".
Pojkarna presterar sämre än flickorna i skolan. De har enligt tidningen 10 % lägre betyg. Det gäller oavsett bakgrund, ålder osv. men det är något sämre i glesbygd. Skillnaderna här mellan pojkar och flickor ser ut att öka dessutom. Den beror inte på allt fler kvinnliga lärare enligt undersökningen och fenomenet finns sedan 1988 i grundskolan och sedan 1972 i gymnasiet. Två av tre studerande på högskolor är kvinnor. Till skillnad från Martin Ingvar så anser Kristina Scharp, Svenskt Näringsliv, att det är inget problem. Problemet är att vi måste få tillräckligt väl utbildad arbetskraft och det är ok att tjejerna tar över. Pojkarna klarar sig i alla fall fram till de mest välbetalda jobben.
Tidningen gör också en stor jämförelse mellan den svenska skolan och den finska eftersom Finland återigen ligger i topp på de internationella undersökningar som görs. Man lyckas i Finland framför allt med att lyfta de svaga elevgruppernas prestationer. De har färre elever som slås ut ur skolan och det blir avgörande för deras topplacering. De höga resultaten i Finland håller, även om man tar bort elever med utländsk bakgrund, de är betydligt fler i Sverige.
Enkelt uttryckt så anser man att lärarnas höga status och skolans arbetsro ger Finland de höga resultaten. Hur man når dit går inte att utläsa men man tar fram några fakta:
* Obehöriga lärare anställs inte fast
* Längre lärarutbildning, minst 5 år
* Lärarna bestämmer mer och samhället är mer auktoritärt
* Lärare är respekterade och har hög lön
* Politikernivån / centralmakten litar på lärare och skola, det finns inga skolinspektörer
* Man slapp besparingarna som Sverige gjorde på 90-talet.
* Klasserna är inte nivågrupperade men man har små specialklasser för elever som behöver ha det lugnare
* Förutom specialklasserna (i princip förbjudet i Sverige!) så ges stödundervisning till dem som behöver.
* Betyg ges från femte klass men används till att jämföra individens prestationer över tid, inte mellan individer. (?)
* Friskolor finns, men få väljer dem eftersom man allmänt anser att den offentliga skolan är bra.
* Skolan i Finland har inte blivit slagträ i politiken. Den politiska nivån är inte inne och ändrar hela tiden och rotar i detaljer.
* Man har ingen skolpeng och strävar inte efter konkurrensutsättning mellan skolor.
Det var givande läsning och jag fick en del fakta om den finska skolan som jag inte känt till förut, bl.a. detta med att man använder sig av specialklasser för barn i grundskolan som behöver ha lugn och ro. Det brukar inte nämnas eftersom det är en väldigt förbjuden tanke i Sverige. Jag tror på den idén om man gör den lilla specialklassen till ett frivilligt val för elev och föräldrar. Men bara för att man vid ett besök konstaterar skillnader mellan Sverige och Finland så vet man inte vilka av skillnader som är avgörande. Det blir spridda hugskott.
Tidningen "Dagens samhälle" är alltså kommunerna och landstingens tidning och bjuder ibland intressant läsning som den här. Tyvärr har min favvokrönikör slutat skriva där.
Pojkarna presterar sämre än flickorna i skolan. De har enligt tidningen 10 % lägre betyg. Det gäller oavsett bakgrund, ålder osv. men det är något sämre i glesbygd. Skillnaderna här mellan pojkar och flickor ser ut att öka dessutom. Den beror inte på allt fler kvinnliga lärare enligt undersökningen och fenomenet finns sedan 1988 i grundskolan och sedan 1972 i gymnasiet. Två av tre studerande på högskolor är kvinnor. Till skillnad från Martin Ingvar så anser Kristina Scharp, Svenskt Näringsliv, att det är inget problem. Problemet är att vi måste få tillräckligt väl utbildad arbetskraft och det är ok att tjejerna tar över. Pojkarna klarar sig i alla fall fram till de mest välbetalda jobben.
Tidningen gör också en stor jämförelse mellan den svenska skolan och den finska eftersom Finland återigen ligger i topp på de internationella undersökningar som görs. Man lyckas i Finland framför allt med att lyfta de svaga elevgruppernas prestationer. De har färre elever som slås ut ur skolan och det blir avgörande för deras topplacering. De höga resultaten i Finland håller, även om man tar bort elever med utländsk bakgrund, de är betydligt fler i Sverige.
Enkelt uttryckt så anser man att lärarnas höga status och skolans arbetsro ger Finland de höga resultaten. Hur man når dit går inte att utläsa men man tar fram några fakta:
* Obehöriga lärare anställs inte fast
* Längre lärarutbildning, minst 5 år
* Lärarna bestämmer mer och samhället är mer auktoritärt
* Lärare är respekterade och har hög lön
* Politikernivån / centralmakten litar på lärare och skola, det finns inga skolinspektörer
* Man slapp besparingarna som Sverige gjorde på 90-talet.
* Klasserna är inte nivågrupperade men man har små specialklasser för elever som behöver ha det lugnare
* Förutom specialklasserna (i princip förbjudet i Sverige!) så ges stödundervisning till dem som behöver.
* Betyg ges från femte klass men används till att jämföra individens prestationer över tid, inte mellan individer. (?)
* Friskolor finns, men få väljer dem eftersom man allmänt anser att den offentliga skolan är bra.
* Skolan i Finland har inte blivit slagträ i politiken. Den politiska nivån är inte inne och ändrar hela tiden och rotar i detaljer.
* Man har ingen skolpeng och strävar inte efter konkurrensutsättning mellan skolor.
Det var givande läsning och jag fick en del fakta om den finska skolan som jag inte känt till förut, bl.a. detta med att man använder sig av specialklasser för barn i grundskolan som behöver ha lugn och ro. Det brukar inte nämnas eftersom det är en väldigt förbjuden tanke i Sverige. Jag tror på den idén om man gör den lilla specialklassen till ett frivilligt val för elev och föräldrar. Men bara för att man vid ett besök konstaterar skillnader mellan Sverige och Finland så vet man inte vilka av skillnader som är avgörande. Det blir spridda hugskott.
Tidningen "Dagens samhälle" är alltså kommunerna och landstingens tidning och bjuder ibland intressant läsning som den här. Tyvärr har min favvokrönikör slutat skriva där.
Lycklig tilldragelse - Marauder!
Här är den lyckliga tilldragelsen! En Suzuki Marauder VZ 800, så där 800 kubik! Jag ser nu att man ska ta kort på motorcyklar från andra sidan där de blanka rören finns. Det är snyggare. Men den är snygg i verkligheten och ett extra läckert ljud förstås. Lustigt att det här inköpet råkar sammanfalla med den dagen Årjängs gamla motorcyklister från 70-talet firar på hotell Norlandia i Årjäng. Och med den stora kvinnodagen 8:e mars. (Vi ska också till Norlandia hotell i kväll men på Dreverklubbens i Värmland årsmöte! Gubben sitter där just nu och svingar ordförandeklubban eller berättar historier eller vad han nu gör. Det måste vara vanskligt att ha en stövarjägare till ett uppdrag i dreverklubben!)
Det är ju en slags tillökning i familjen med mc och som sagt inte helt utan födslovåndor. Alla som känner till vår familj vet att detta naturligtvis har krävt årslånga och hårda MBL-förhandlingar. Mannen i huset har fått uppbåda all sin politiska skicklighet och kompromissvilja för ro detta i land till slut eller hur jag ska uttrycka det :-)). Men han är bra på långsiktighet och brukar till slut hitta breda lösningar på kniviga problem. Om han ser nöjd ut på bilden så är det bara förnamnet. Jag kan bara gratulera oss båda att det nu är i hamn!
Det fanns ju ett antal cyklar på Hojbutiken i Karlstad som skulle ha passat mig också, men jag har redan gjort mitt. Körde motorcykel en hel sommar så där år 1969 eller nåt, en vacker gul Kawasaki. Polisen tog mig hela tiden för jag var så spinkig att jag såg ut att inte ha åldern inne för att köra stor motorcykel! Och det var naturligtvis ett vansinnigt företag eftersom jag egentligen var för svag rent fysisiskt för att hantera den. Men jag överlevde och alla andra också. Och himla roligt var det, jag minns. Jag upplevde ett visuellt fenomen som man kan göra när det går fort med motorcykel; vägen ändrar form och blir som en strut. Det kanske är så när man kör bil fort också, men så fort har jag aldrig kört med bil. Jag kan lugna omgivningen med att den här kommer jag inte att köra även om mitt körkort märkligt nog tillåter det.
Här köptes motorcykeln, på väg ut mot Hammarö.
Och Pär berättade var bensinkranen sitter.......
Så här ser det ut när man betalar en motorcykel..
Virus orsakar fetma!
Ja ha, så var det alltså. En förklaring till en explosionsartad ökning av fetma och övervikt kan vara virus. Det handlar om ett förkylningsvirus kallat Ad-36 enligt forskaren Richard l Atkinson. Glöm alltså diet och motion och livsstil och annat!. Fetma, liksom en massa andra krämpor, beror på virus.
Det talas redan om vaccin och någon kommer som vanligt att tjäna stora pengar på människors fåfänga alternativt på människors fåfänga förhoppningar. Fast det sägs ju inte rent ut förstås.
Allt står att läsa i Nya Wermlandstidningen 7 mars 08.
Det talas redan om vaccin och någon kommer som vanligt att tjäna stora pengar på människors fåfänga alternativt på människors fåfänga förhoppningar. Fast det sägs ju inte rent ut förstås.
Allt står att läsa i Nya Wermlandstidningen 7 mars 08.
Åldersdiskriminering eller No bullshit-time!?
Ser på ett väldigt bra Stina-program om åldersdiskriminering. Jag skrev om det för inte så länge sedan. Sverige är det enda landet i EU som ännu inte har en lagstiftning som förbjuder åldersdiskriminering i arbetslivet. USA har också redan en lag. Man kan alltså i Sverige fortfarande anställa och avskeda folk med ålder som enda skäl: gammal eller ung. (Sen kan ju äldre /yngre diskrimineras på många andra sätt också men det är en annan femma)
Amelia Adamo pratar också om "No Bullshit-time". Det är åldern närmare 60 än 50, då kvinnor känner att nu har man inte tid längre att hålla på med låtsas, med omskrivningar, med spel för gallerierna. Nu är det hög tid att säga som det är, rakt på; No bullshit! Det lär vara ett uttryck myntat av Jane Fonda. Amelia menade att det är därför kvinnor i den här åldern blir bortdiskriminerade. De säger som det är och uppfattas som besvärliga. När man ska anställa en kvinna för att det krävs av jämställdhetsskäl så anställer man inte en kvinna som är i No bullshit-time- åldern, utan en ung, gärna söt, kvinna som en äldre man kan behandla lite som en maskot.
Intressant diskussion var det!
Amelia Adamo pratar också om "No Bullshit-time". Det är åldern närmare 60 än 50, då kvinnor känner att nu har man inte tid längre att hålla på med låtsas, med omskrivningar, med spel för gallerierna. Nu är det hög tid att säga som det är, rakt på; No bullshit! Det lär vara ett uttryck myntat av Jane Fonda. Amelia menade att det är därför kvinnor i den här åldern blir bortdiskriminerade. De säger som det är och uppfattas som besvärliga. När man ska anställa en kvinna för att det krävs av jämställdhetsskäl så anställer man inte en kvinna som är i No bullshit-time- åldern, utan en ung, gärna söt, kvinna som en äldre man kan behandla lite som en maskot.
Intressant diskussion var det!
Datorhaveri
Min dator har havererat. Märks väl mest på att jag inte svarar på mail. Ska försöka få någon att förbarma sig över den under helgen. Jag använder nu gubbens dator till bloggande. Den kräver vaket tillstånd, eftersom den inte är i sovrummet bredvid sängen utan i ett annat rum. Så nu kan det bli mer ordning med inläggen.
Gubben är på nåt möte, kommunen informerar om utökad byggplan i Svensbyn. Det finns efterfrågan på tomter i Sillerud och runt Årjäng som helhet.
Gubben är på nåt möte, kommunen informerar om utökad byggplan i Svensbyn. Det finns efterfrågan på tomter i Sillerud och runt Årjäng som helhet.
Nya böcker!
Nu när jag skickat ut en ansenlig mängd böcker på book-crossing så är det roligt att fylla luckorna i bokhyllan med nya böcker. Böckerna nedan köpte jag på¨rean.
Pradaboken tror jag inte att jag kommer att gilla. Det ser ut att vara en sån där förhatlig umgänges och pratbok. Mazetti är en gammal favorit sedan Grabben i graven bredvid. Ken "Nålens öga" Follett är också en gammal favorit. Har nog tagit mig igenom det mesta av hans tegelstenar, rätt tjocka är de, men spännande. Är tveksam om jag har läst den här förut, i så fall får den åka ut på bokluffen.
När vi var i Stockholm så fick jag några böcker av sonen. Tidningsankor verkar ju aktuellt i hans bransch, Osbournebiografin var mest sålda bok i England 2006 och sonen läser numera endast biografier. Den där lärarinneboken tyckte han väl kunde passa mig, det är en deckare också.
Pradaboken tror jag inte att jag kommer att gilla. Det ser ut att vara en sån där förhatlig umgänges och pratbok. Mazetti är en gammal favorit sedan Grabben i graven bredvid. Ken "Nålens öga" Follett är också en gammal favorit. Har nog tagit mig igenom det mesta av hans tegelstenar, rätt tjocka är de, men spännande. Är tveksam om jag har läst den här förut, i så fall får den åka ut på bokluffen.
När vi var i Stockholm så fick jag några böcker av sonen. Tidningsankor verkar ju aktuellt i hans bransch, Osbournebiografin var mest sålda bok i England 2006 och sonen läser numera endast biografier. Den där lärarinneboken tyckte han väl kunde passa mig, det är en deckare också.
Bokrea!
Det här med bokrea är ju frestande men man vill ju inte komma hem med en massa stolpskott. Om jag inte redan hade Igguldens Kejsarserie så skulle jag köpa den, även Läckberg om jag inte hade läst några stycken av henne, likaså Svensk Maffia av Wierup - Larsson. Maffiaboken är mycket intressant. Fast sedan har jag lite svårt att välja av de böcker som jag inte känner till. Boktips från rean mottages tacksamt!
Friskvårdstimme
Tisdag har jag en friskvårdstimme inom arbetstid och den är guld värd för det betyder att jag kan gå ut medan solen lyser. Igår blev det en långpromenad med taxen Oskar först upp till tjärnet sedan förbi Hopbrôten, Sandevad
och ner mot Elgtån.
Då passerade jag det här gamla huset vid Sand. Det var en smedja och här brukade Anna på Döverud som var gift med David och Hilma på Sand röka korv berättar Gunvor på Perekûel. Gunvor brukade få bära dit enris som David huggit till korvrökningen.
Här är den fina ladugården på Sand. Rolands anfader i Sillerud, Alfred, kom hit till Sand från Blomskog som dräng. Hildur ägde Sand då.
Längre ner på Elgtån hos G och A-B så passerade jag de här krokusarna. Det är vår.
och ner mot Elgtån.
Då passerade jag det här gamla huset vid Sand. Det var en smedja och här brukade Anna på Döverud som var gift med David och Hilma på Sand röka korv berättar Gunvor på Perekûel. Gunvor brukade få bära dit enris som David huggit till korvrökningen.
Här är den fina ladugården på Sand. Rolands anfader i Sillerud, Alfred, kom hit till Sand från Blomskog som dräng. Hildur ägde Sand då.
Längre ner på Elgtån hos G och A-B så passerade jag de här krokusarna. Det är vår.
9A Självförtroende - Yes!
Återigen en fempoängare i klass 9A - programmet! Det är självförtroende som gäller, att lita på den egna förmågan att väcka den till liv där den avsomnat eller släckts ut! Det visas suveränt i programmet. Om och om igen trummar lärarna in i huvudet på eleverna att de kan, de vill, de klarar det här. Inte en gång, inte två gånger, utan hela tiden, om och om igen.
Jag kan inte låta bli att tänka på en god vän och granne. Vi brukar retas med mannen i huset och säga att Du måste köpa blommor till Din fru och tala om hur mycket Du älskar henne. Då ler han milt överseende och säger att det där sa han en gång för 20 år sedan och då lovade han samtidigt att meddela om det blev någon förändring, så han behöver inte hålla på och tjata. Det kan funka när det gäller äktenskap men det funkar inte när det gäller elever. De behöver höra det om och om igen att de kan, de klarar det, det funkar. Och de behöver hela tiden få utmaningar som är lagom, inte för svåra, inte för lätta. Utan lagom.
Långsamt lastar nu lärararna (och det faktum att det TV-inspelas!) av det negativa grupptrycket som hållit elever nere. Det har inte varit tillåtet att prestera goda resultat i klass 9A förut. Den som har gjort bra skolresultat har legat i riskzonen för utstötning. En elev antyder det försiktigt, goda resultat är inget man ville visa upp förut. Nu släpper det och eleverna som egentligen kan och vill vågar "komma ut ur lågpresterar- garderoben" där de säkert varit fångna i många år.
Sen inser jag ju att jag faller pladask och handlöst för en av eleverna. Det är en kantstött igelkott som luras, ljuger och bedrar, som hela tiden gömmer sig bakom skämt och show, som vägrar med ett glatt leende, som har en språkförmåga långt utöver det vanliga (hörs i dialekthärmningen, i engelskuttalet och det sätt han använder engelskuttryck i svenskan och det i övrigt lediga språket). Han har en integritet som är absolut och han låter sig inte dras med i något som han inte själv gått med på. Ala förstås.
Med åren så har min respekt för eleverna som individer vuxit. Var och en av dem försöker få ihop sitt liv på bästa sätt och de får ofta kämpa hårt för att lyckas överallt och göra alla nöjda; hemma, i skolan, bland kompisar, i hobbysammanhang osv. De är små hjältar allihop och de får kämpa med varierande odds och kort livserfarenhet. Jag som lärare har förmånen att få följa dem på nära håll och visst berör de mitt hjärta alla, oavsett om utsidan skulle mest bestå av taggar och kanter.
Kanske moderat?
http://www.expressen.se/nyheter/1.1071301/m-fritt-fram-att-jobba-over-67-ar
Moderaterna har nog aldrig på allvar varit ett alternativ för mig att rösta på, men nu börjar jag undra. ( m) har börjat fundera över om samhället ska upphöra med den åldersdiskriminering det innebär att människor inte ska få lov att jobba kvar efter 67 om man vill. Om jag tänker efter hur det ser ut i mitt oranga kuvert så inser jag att det nog är ett måste att jobba vidare ett bra tag upp i åren om den pension jag får ska räcka. Det nya pensionssystemet är ju ett enda gigantiskt konfiskationsprojekt.
Moderaterna har nog aldrig på allvar varit ett alternativ för mig att rösta på, men nu börjar jag undra. ( m) har börjat fundera över om samhället ska upphöra med den åldersdiskriminering det innebär att människor inte ska få lov att jobba kvar efter 67 om man vill. Om jag tänker efter hur det ser ut i mitt oranga kuvert så inser jag att det nog är ett måste att jobba vidare ett bra tag upp i åren om den pension jag får ska räcka. Det nya pensionssystemet är ju ett enda gigantiskt konfiskationsprojekt.
Stavros gör rätt - säger fel!
Jag skrev för några blogginlägg sedan att Stavros i 9A gör helt rätt saker som lärare i klassen när han bygger upp ett förtroende till var och en av eleverna i klassen och samtidigt är tydlig och ställer krav. Han försöker inte vara kompis utan uppträder som vuxen.
Men han sa helt fel saker i en intervju i TV i kväll måndag. Så här var det om jag fattat allt rätt:
TV hade beställt en attitydundersökning för att få veta huruvida svenska folket har förtroende för lärare eller inte. Utan att direkt lida av konstaterad förföljelsemani så kan väl misstänkas att man ville späda på budskapet från 9A-serien; det är dåligt i skolan för att lärarna är dåliga och det vet svenska folket.
Men nu visade det sig att många, 80 % tror jag, har stort förtroende för lärarna och allra mest förtroende har de som har barn själva i skolan, till och med 90 % eller nåt sånt. Kanske inte det resultat man väntat sig men det får vi aldrig veta.
Nu måste man naturligtvis ställa skeptiska frågor ändå till någon expert om det här skumma släktet som har hand om svenska folkets barn under en stor del av dagen och då frågade man Stavros, han som verkar veta hur en slipsten ska dras i ett klassrum. Han måste ju sitta inne med lösningen.
Och då säger Stavros helt fel saker. Mellan raderna så är hans budskap precis det som TV verkar vilja förmedla.
Bara lärarna engagerar sig tillräckligt och betraktar sitt jobb som ett kall så kommer skolan att bli bra igen!!
Att ingen hör hur puckat det låter!! Skolan måste kunna fungera med alldeles genomsnittliga lärare som har ett alldeles genomsnittligt engagemang och en alldeles genomsnittlig utbildning. Om inte det fungerar så måste man leta efter felet på annat håll: I organisation, i regelverk, i resursfördelning, i lärarutbildning eller något annat! Specialinkallade superpedagoger kommer inte att kunna lösa problemen i svensk skola!
Jag väljer att tro att Stavros blev nerklippt för att man skulle kunna få ut det budskap som man önskade och inget annat mer nyanserat. Ser fram emot ett nytt avsnitt av 9A i morgon kväll tisdag.
Men han sa helt fel saker i en intervju i TV i kväll måndag. Så här var det om jag fattat allt rätt:
TV hade beställt en attitydundersökning för att få veta huruvida svenska folket har förtroende för lärare eller inte. Utan att direkt lida av konstaterad förföljelsemani så kan väl misstänkas att man ville späda på budskapet från 9A-serien; det är dåligt i skolan för att lärarna är dåliga och det vet svenska folket.
Men nu visade det sig att många, 80 % tror jag, har stort förtroende för lärarna och allra mest förtroende har de som har barn själva i skolan, till och med 90 % eller nåt sånt. Kanske inte det resultat man väntat sig men det får vi aldrig veta.
Nu måste man naturligtvis ställa skeptiska frågor ändå till någon expert om det här skumma släktet som har hand om svenska folkets barn under en stor del av dagen och då frågade man Stavros, han som verkar veta hur en slipsten ska dras i ett klassrum. Han måste ju sitta inne med lösningen.
Och då säger Stavros helt fel saker. Mellan raderna så är hans budskap precis det som TV verkar vilja förmedla.
Bara lärarna engagerar sig tillräckligt och betraktar sitt jobb som ett kall så kommer skolan att bli bra igen!!
Att ingen hör hur puckat det låter!! Skolan måste kunna fungera med alldeles genomsnittliga lärare som har ett alldeles genomsnittligt engagemang och en alldeles genomsnittlig utbildning. Om inte det fungerar så måste man leta efter felet på annat håll: I organisation, i regelverk, i resursfördelning, i lärarutbildning eller något annat! Specialinkallade superpedagoger kommer inte att kunna lösa problemen i svensk skola!
Jag väljer att tro att Stavros blev nerklippt för att man skulle kunna få ut det budskap som man önskade och inget annat mer nyanserat. Ser fram emot ett nytt avsnitt av 9A i morgon kväll tisdag.
Njuta solglimtar - grilla vid tjärnet!
Efter att ha avnjutit Wasaloppet så går vi nu med hundar och vänner ner till tjärnet och grillar. Det gäller att njuta av de små solglimtar som slipper fram nu och då!
Inte ens oxfilé...
lyckas man med ibland! Asch, vi hade gäster i går kväll, R och M i Näs, och vi tänkte bjuda till och göra en gammal favorit; gorgonzolaspäckad oxfilé. Men det blev fel. Köttermomentern lyckades skjuta upp en bit av den röda pelaren längst upp så den fastnade där. Det såg jag inte så köttet fick stå inne lite för länge. Det blev alltså för mycket stekt. Sedan är jag inte van att laga till nötkött. Det kräver mer av kryddande och marinerande och så för att få rik smak. Vi är bortskämda med viltkött som redan i sig själv har alla smaker. Det blev alltså rätt smaklöst tyckte jag. Salladen som brukar bli ok blev alldeles för stark dressing i!
Desserten är omöjlig att misslyckas med, stekta fikon i honungsås. Den blev i alla fall ok med vanlijglass.
Fast vi hade himla trevligt ändå!
Desserten är omöjlig att misslyckas med, stekta fikon i honungsås. Den blev i alla fall ok med vanlijglass.
Fast vi hade himla trevligt ändå!
Vårblommor
Inspirerad av andra bloggare så inhandlade jag lite av varje i Karlstad på shoppingturen för att peta ihop något vårligt inne och ute. Har aldrig gjort vårblommor så här i grupp tillsammans förut men det var kul att pyssla med.
Jens = nästa generation jägare
Det finns en ny generation jägare och här är Jens som alltid varit jaktintresserad. I fredags var han med Roland och sin pappa Morgan på harjakt i sina hemtrakter väster om Årjäng. Haren sköts under jakten och här får Jens äran att hålla upp den.
"TRÄNSCHKÅTTNOSTALGI!
Det ska vara en trenchcoat i år, kunde jag konstatera vid gårdagens shoppingtur, trenchcoat gärna med brett skärp i midjan. Det triggar ju igång nostalgin.
Jag började skolan 1957 och just en "tränschkått" var mitt första fina skolytterplagg. Den var av mycket god kvalitet, väldigt varm och skön att ha på sig och den satt perfekt. Modren hade sytt den förstås men inte av köpetyg utan av ett gammalt herrytterplagg. Det var rätt vanligt på den tiden att man sydde om kläder, eller repade upp sockor och vantar och stickade nytt. Min mamma hade lärt sig hushålla med resurserna och utvecklade den kunskapen till fulländning. Hon odlade mängder av frukt, bär och grönsaker till familjen och de bevarades till vinterhalvåret med alla till buds stående konserveringsmetoder. Vi hade självklart också gris för slakt, liksom kaniner och kalkoner. Och jag lovar, när min mamma tagit vara på grisen så fanns i stort sett bara svansen, öronen och klövarna kvar. Huvudet blev pressylta, fötterna (labbarna) kokades in i gelé, lungorna blev hackkorv, blodet blev blodpudding, tarmarna blev korvskinn, småkött blev fläskkorv, isterband (röktes), hackkorv, köttbullar och malsylta. Detta var från början före frysboxarnas tid och allt måste saltas in eller konserveras.
Hur hamnade jag här nu då? Det var ju trenchcoat det skulle handla om, årets måste-ha-plagg. Kan bara konstatera att det går inte heller. Det här är ju ett lite manligt militäriskt plagg och det kräver en del feminina attribut för att komma till sin rätt på en kvinna, typ långt hår, skönhet, späd kroppsbyggnad, örhängen eller nåt. Eftersom inget av det där går att förknippa med mig så blir det ingen "tränschkått" heller. Synd, det hade varit roligt att gå omkring i en nostalgitripp. Och det är onekligen ett praktiskt plagg.
Jag började skolan 1957 och just en "tränschkått" var mitt första fina skolytterplagg. Den var av mycket god kvalitet, väldigt varm och skön att ha på sig och den satt perfekt. Modren hade sytt den förstås men inte av köpetyg utan av ett gammalt herrytterplagg. Det var rätt vanligt på den tiden att man sydde om kläder, eller repade upp sockor och vantar och stickade nytt. Min mamma hade lärt sig hushålla med resurserna och utvecklade den kunskapen till fulländning. Hon odlade mängder av frukt, bär och grönsaker till familjen och de bevarades till vinterhalvåret med alla till buds stående konserveringsmetoder. Vi hade självklart också gris för slakt, liksom kaniner och kalkoner. Och jag lovar, när min mamma tagit vara på grisen så fanns i stort sett bara svansen, öronen och klövarna kvar. Huvudet blev pressylta, fötterna (labbarna) kokades in i gelé, lungorna blev hackkorv, blodet blev blodpudding, tarmarna blev korvskinn, småkött blev fläskkorv, isterband (röktes), hackkorv, köttbullar och malsylta. Detta var från början före frysboxarnas tid och allt måste saltas in eller konserveras.
Hur hamnade jag här nu då? Det var ju trenchcoat det skulle handla om, årets måste-ha-plagg. Kan bara konstatera att det går inte heller. Det här är ju ett lite manligt militäriskt plagg och det kräver en del feminina attribut för att komma till sin rätt på en kvinna, typ långt hår, skönhet, späd kroppsbyggnad, örhängen eller nåt. Eftersom inget av det där går att förknippa med mig så blir det ingen "tränschkått" heller. Synd, det hade varit roligt att gå omkring i en nostalgitripp. Och det är onekligen ett praktiskt plagg.