Vargjakten inget hot mot stammen!
Rovdjursföreningen påstår att motorfordon får användas i jakten. Man får enbart använda motorfordon för att finna vargspår, inte i själva jakten.
Rovdjursföreningen påstår att vi idag har c:a 200 vargar i landet. Det är rimligen fel. Det var antalet vid senaste räkningen. Sedan dess har vi fått en omgång föryngringar. Det bör alltså finnas bortåt 300 vargar i landet just nu.
Som vanligt så vrider och vänder Rovdjursföreningen lite på fakta så att de ska passa egna syften. Synd att man inte är mer seriösa än så här.
3000 kr i böter för örfil...
Jag tror i princip inte på våld och stryk som lösning på några problem och man kan givetvis inte ha en lagstiftning som gör detta legalt. Men självklart ligger mina sympatier hos den utsatte mannen. Det borde finnas andra sätt att komma till rätta med sånt här. Den här händelsen och det här domslutet visar på en svag punkt i samhällsordningen. Det måste vara möjligt att både sätta upp gränser för dåligt uppförande från barn och ungdomar (och vuxna!) samtidigt som man vidtar de åtgärder som behövs för att hjälpa dem som behöver hjälp. Det finns inget motsatsförhållande där. Skolan har samma dilemma.
Skyddsängel...
Igår kväll var vi på Brogärdet i stugan, helt osannolika 11 personer på mat i det lilla huset! Det var inte vilken mat som helst; vildsvinsrygg med riktig rödkål, potatis och svampsås!
I kväll har vi gäster här på tjälknöl av älg och lite tillbehör, men det är bara två personer.
I morgon är det nyårsafton och då har vi 11-gänget här på lite svensk julmat, enkel variant. Sedan går vi ner till sjön och gör eldkorgar, stor brasa, kanske grillar något, smäller av fyrverkerier och skålar in det nya året om inte champagnen fryser i glasen. Nyårsblåsan blir alltså tjockaste vinterkläderna.
Gum Busters
Förmodligen har jag skrivit om det här förut men jag tycker det är så festligt så jag gör det igen. Det här såg vi förrförra gången vi var i Stockholm; Gum Busters. Tuggummibortagare!
Det här ekipaget åker alltså runt i Stockholm och TAR BORT TUGGUMMI!
Så vitt jag kunde begripa så gör den här mannen inget annat än just det. Han har ett metallrör genom vilket han får het ånga. Den mjukar upp tuggummit så att han kan skrapa bort det och suga upp med en skrap-sug.
Ett märkligt och otippbart yrke.
- Vad vill Du bli min lille vän?
- Tuggummiborttagare!
I Tokyo finns ingen marknad för sån här företagsamhet. Ingen spottar ut tuggummi på gatan där. Ingen slänger något alls på gatan. Undrar hur det kan bli så olika?
Kan det bero på att japanerna har levt i stadskultur i tusentals år och lärt sig stadens villkor, medan Sveriges stadsbefolkning fortfarande är invandrade bönder som uppför sig som om var och en hade många hektar till sitt förfogande och inte behövde ta ansvar för gemensamma begränsade ytor?
Agenda
Stockholmssonen är kvar ytterligare en dag och vi ska ringa och hurra för ´honom på födelsedagen så småningom under dagen. De planerar att åka till någon second hand när de vaknar. Senare ska vi äta något tillsammans med barnens farmor och fira. I morgon åker de hem igen till huvudstaden.
Jag måste nog åka till Årjäng och handla i alla fall idag märker jag. Tänkte att jag inte skulle behöva, men behöver nog fylla på i förråden.
Vid middagstid anländer tyska goda vänner till stugorna. De kommer att fira nyår här. Det är ett par som vi känner sedan ett antal år. De kommer tillsammans med vuxna barn + respektive och fyller alltså två stugor.
Så nu byter vi språk. Under julhelgen umgicks vi på engelska eftersom sonens flickvän ännu så länge är mest engelsktalande. Nu byter vi till tyska eftersom det blir huvudspråket. ;-)
Skåpet för laddningsbara apparater!
Nu är även elen installerad. Helt perfekt, flera hyllor finns här nu för allahanda apparater som ska ligga på laddning. Och vi slipper se eländet.
Så här diskret ser det ut utifrån.
Snöjul har vi haft!
Det ser ut så här ut över vår altan. Vi har verkligen haft en vit jul. Det gula som lýser mellan träden där borta är vår unga grannfamiljs hus. Den lilla dottern gillar hundar. Hon "rymde" hit till dem en dag. ;-) Roligt att ha trevliga människor så här i närheten.
Den blå granen i Årjäng
Vi har fått en jättelik blå gran i Årjäng. Den står precis efter vägen mitt emot skolan, nerom korsningen mot Sillegårs. Samhället är nu delat i två läger, ett som tycker det är jättefestligt med en så stor blå gran och ett läger som tycker det är näst in till hädelse med så mycket färg i en utegran till jul. Huruvida man kan ha färgade lampor eller inte i utegran kan man ha synpunkter på.
Avstressande under julen
Den här lilla manicken har vi behövt använda under julen!
Den avstressande massagefåtöljen har inte heller varit fel.
När man sitter i fåtöljen kan man kolla på den här jovialiske tomten
Juldekorationer
Detta med att julpynta tycker några är roligt, men inte jag. Och det blir inte så mycket av den varan.
Fast några klassiker gillar jag. Det här är en kombination som jag gillar, en ready made ;-))
Ängeln ligger där loj och lat, bara utsträckt för att kolla husets vandel och njuta av livet utan ansträngning. Den lille ettrige energiske tomten försöker förgäves få fart på honom och hotar med ett hötjuga.
Den fina adventstaken där bakom är en gåva från tyska vänner, gjord i Erzgebirge tror jag, gubben som sitter och röker till höger är också av tysk härkomst. Man sätter lite rökelse inne i den ihåliga gubben och så ryker det ur hans pipa. Rakt fram finns en juldekoration gjord av goda vännerna A och U i Hol. Den är himla fin fast kortet inte för den riktigt rättvisa.
Just nu annandagens kväll kl 23.30 är vi hemma från hockeyn. Båda sönerna med sällskap är i en av stugorna och maten var jättebra på Löfbergs Lila Arena. Hockeyn var inte strålande, jag vet inte varför Färjestad spelar så försiktigt och lite taffligt i år. Så här brukar det inte se ut. Det blev 1-2 i förlängning om jag minns rätt, förlust alltså. Jag skriver mer i morgon.
Juldagens förmiddag.
Gubben har satt på snöblad på traktorn och lagt kedjor på hjulen. Han har röjt snö överallt runt husen på morgonen; här hemma, hos grannen, på Liane, vid stugan där sonen och fru huserar. Våra norska vänner ringde i morse, de var insnöade och kan inte gå med på hockeyn. Stockholmssonen och Carin har vi kontakt med per telefon och där var det nu vindstilla och uppehållsväder. De startar färden mot Karlstad och hockeyn. Vi tänkte annars säga att om det var dåligt väglag så ska de inte bry sig om att åka.
Sönerna kör hyrbil. Som boende i centrala Stockholm så är det ingen idé att satsa på eget bilinnehav. För det som bil + parkeringsplats skulle ha kostat dem så kan de hyra rätt mycket bil istället och slippa bekymmer.
Nervöst inför morgondagen...
Jag är inne på yr.no stup i ett för få uppdaterade väderrapporter, men det blir inte bättre än så här. Hemvägen kan dock bli trevligare, med uppehåll och snöfritt. Alltid något att glädja sig åt.
4-årsjubileum på bloggen!
Men internet håller på och min blogg också. Det är lika roligt idag som då. Jag gillar fortfarande att kunna kasta ner dagboksanteckningar och snabba tankar, likaväl som det är roligt att ibland gå mer på djupet i något inlägg och söka efter fakta och bakgrund. Men min blogg kommer aldrig att bli en tidning med krav på opartiskhet eller balans mellan olika intressen. Den är min och jag tillåter den att präglas av mig, mina åsikter och mina tankar.
Regelbundet utbyte med en mindre skara andra bloggare och kommentatorer hade jag inte föreställt mig innan, men det blev det och det är också roligt att ha. Några har hängt med länge, några är nya, några har lämnat sin blogg därhän och bytt plats eller sysslar med annat. Det får man acceptera. Bloggen behöver inte vara livslång kontakt men kan vara lång kontakt, så länge man vill, utan förpliktelser.
Idag är det juldag och vi gör inte många knop i stugan. Det sovs mycket, hälsas på hos de äldre och äts rester.
Julaftonen 2009
Det är vackert i Missionskyrkan i Årjäng.
Julaftonen blev ungefär som tänkt var. Vi hade en trevlig middag mitt på dagen med Rolands mamma. Och vi hann se Kalle ordentligt. Jag tycker den är lika rolig varje år, utom de senaste moderna inslagen.
LA-sonen och hans fru kom hem redan idag, annars var de beräknade till i morgon. Så vi åt julmat en gång till med dem när de kom fram på kvällen. Det var himla roligt att de kom på julafton, en julafton utan någon av barnen hemma känns lite torftig. Sen vandrade Roland runt och var tomte lite här och där. Kvällen avslutades som framgår av bilden med midnattsgudstjänst i Missionskyrkan. I morse trodde jag inte att vi skulle orka med det, men jag ville verkligen. Den här högtiden med mycket sång och musik är en fin avslutning på julaftonen. Många inslag i konserten är värda att nämna, men det är klart att jag blir extra glad att höra min f.d. elev, O J, sjunga solo så fint. LA sonen och hans fru följde med oss på konserten vilket gladde mig mycket.
God Jul och Gott Nytt År! (Uppdaterat julafton!)
Nu är det mesta förberett för julaftonen här i huset, skinkan griljerad, köttbullarna stekta, potatisen skalad, granen klädd.
Granklädningen var mödosam i år. Innan ljusen sattes i granen kollade vi att slingan lyste, den funkade. Sedan sattes den upp och så allt julgranspynt. Men då fungerade den inte alls! Först lokaliserades ett trasigt ljus, vi lyckades finna ett reservljus och satte i det. Funkade fortfarande inte. Det var alltså ytterligare ett ljus trasigt. Men nu fanns inget mer i reserv. Det var bara att ta ner alltsammans, både pynt och slinga. Tack och lov hade vi en annan slinga liggande som fungerade så den satte vi opp och så i med allt det andra igen.
Uppdaterat julaftons morgon kl 7.00
Gubben försvann ut för någon timme sedan för att jaga hare med Jazz, hög i humöret eftersom det ligger en cm nysnö som föll igår kväll! Han har strävat och ringt PI för att få honom med ut i harskogen någon tidig morgon. Skulle kunna passa imorgon juldagen kanske? Då måste väl alla julkort och så redan vara utdelade och de postanställda få lite ledigt.
Idag blir det julmat vid lunchtid med oss, svärmor, D och G i Harnäs. Sen Kalle förstås och julklappar. Vi åker nog en sväng till modren sen för att dricka lite glögg med henne och lämna några julgåvor. Om vi orkar så blir det som vanligt midnattsmässa i Missionskyrkan i Årjäng.
Bildkopplingarna
Kopplingen Årjäng var precis som Anne skriver Victor Sjöström. Han bodde i Årjäng.
Satio igen!
Kameran är riktigt ok men jag kan irritera mig på att den efter att man tagit kort inte automatiskt går tillbaka till nytt tagningsläge. Det måste man göra själv. Kan kanske bero på att man istället förutsätts vilja skicka bilden, vilket man enkelt gör med ett par tryckningar. Men i övrigt så ersätter den nu den vanliga kameran. Att skicka en bild tar bara några sekunder och sedan ytterligare ett par minuter att lägga ut bilden på bloggen om jag vill det. Fast då måste jag ha tillgång till en vanlig dator för att göra det så snabbt. Datoruppkopplingen på telefonen går inte så snabbt. Men när jag väl är ute på nätet så funkar den ok för att lägga ut bilder och text, men allra enklast är förstås att använda den för att publicera kommentarer och det är nog det jag mest använder den ´till i bloggsammanhang. Fast jag har inte lärt mig att backa än när jag kommer ut på nätet. Himla fånigt men jag har inte hittat back-knappen! Men Marianne på jobbet ska få lära mig. Hon har också köpt en Satio. Och henne är det ordning på när det gäller tekniska prylar.
Sen hamnar hela tiden bilder som bakgrund när jag bläddrar i fotoalbumet i telefonen. Det är jättesvårt att undvika. I o för sig vet jag hur jag tar bort dem och får tillbaka den här snygga originalbilden, men det känns onödigt och hade gått att undvika.
Svaren på bildgåtan kommer i morgon onsdag
Adekvat bild...
Tja, den har en anknytning till Årjäng och en annan till Benny Andersson. Någon som vill gissa hur?
Livekamera från Store Mosse ...
Ett slags fågeltwitter kanske!
Värre bakfylla av whiskey än av vodka...
Whiskey innehåller aceton (?) och och mer av andra kemiska ämnen än vodka och det sägs vara förklaringen till värre bakfylla. Det där med aceton var jú inte helt förutsägbart. Jag har bara druckit whiskey i samband med flygresor och då har jag mått så dåligt ändå så det har varit svårt att vaska fram den egentliga orsaken. Men nu fattar jag, det handlar om aceton.
Kanske går att ta bort nagellack med slattarna som blir över dagen efter kvällen före, eller hur man nu ska uttrycka det?
Jazz ...
... har hittat tillbaka till sin gamla jaktform igen och har både lördag och söndag gjort suveräna jakter på hare. Det har dessutom varit spårsnö. Gissa om gubben är nöjd!
Ser på bilden att han fortfarande har kvar den gamla Nordmarksmössan (eller Årjängsmössan?) som jag stickade massor av på 70-talet någon gång. Så här såg han ut i alla fall under helgen när han väntade på upptag.
Så här har det inte blivit mer än en gång i år och tyvärr inte nu under helgen. Ville bara visa bilden.
Grattis Robert Gustafsson, 45 år idag 20:e december!
Hemvändare över jul
God mat...
LA sonens japanska fru lagar ofta mat eftersom hon gillar det japanska stuket på mat och hon har hittat butiker i Stockholm som säljer bra råvaror. Jag fick misosoppa, tror det stavas så. Sen var det stekta / wookade små köttbitar av nöt och till det grönsaksplock av olika slag. Redskapen var pinnar förstås men det var också tillåtet att äta med kniv och gaffel. Tricket att äta med pinnar handlar om att låta en pinne vila i tumgreppet och mot ringfinger + långfinger, sedan ska man ha den andra pinnen i ett grepp mellan tumme och pekfinger. Det är den senare som ska röra sig, den första pinnen ligger stilla.
Hos Stockholmsonen och sambon Carin åt vi en kycklingrätt; stekta kycklingbitar + hackad vitlök, på med ett par dl grädde (soja), rosmarin / timjan, låt det sjuda ett tag, sedan i med saften av en halv citron, en burk grekiska kärnfria oliver (Kal någonting!), rivet skal av en citron, salt och peppar. Till det kan man förstås äta potatis, sallad, ris, eller pasta av något slag.
Ute på stan under dagtid äter jag mest laxrätter av olika slag för det kan jag inte laga hemma. Gubben gillar inte lax.
Playtones - värdiga vinnare!
Vackert vinterväder!
Vi har haft ett underbart vackert vinterväder idag; -12 grader och strålande sol. Gubben har spårat och jagat hare med Jazz förstås. Och jag har bloggat ifatt och tvättat och julgrejat. Utsikten är från en glutt i ytterdörren vid 10-tiden på förmiddagen. Och bäst av allt, vi ser ut att få en vit jul.
Bonde söker fru...
Vargjakt - vem och hur?
Vem får jaga varg när jakten startar 2:a januari och ska vara avslutad 15:e februari?
I Sverige får fällas 27 vargar under vargjakten. Det innebär att man lagt sig i underkant på de rekommendationer som kommit från forskarhåll, 22 - 40 vargar, (30 - 40 inklusive skyddsjakt) för att uppfylla riksdagens beslut om att hysa maximalt 210 vargar i landet. Den marginalen till forskarrekommendationen på upp till 40 vargar, kan användas för skyddsjakt under året eller som buffert om man skulle få en överskjutning på vargjakten. Vargstammens fortlevnad riskeras inte alls genom jakten. Man siktar på att ligga kvar på nivån 210 djur och därmed samma problem som tidigare, men alltså inte större.
Den som ska jaga varg måste ha jakträtt och den rätten är knuten till mark, antingen genom ägande eller genom att man arrenderar / hyr jakträtten av en markägare. Rätten att jaga är i Sverige alltså starkt knuten till markinnehav. Jägaren kan också vara inbjuden jaktgäst och då gäller de premisser som i annars gäller för jaktgäst.
Jägaren måste förstås också ha löst statligt jaktkort och därmed finnas registrerad så som alla jägare är. Detta jägarregister finns hos Naturvårdsverket numera, förr var det hos Jägareförbundet.
Den som har sin jakträtt inom viltvårdsområde måste ha rätt att jaga inom det aktuella området genom att bl.a. ha löst ett för området giltigt jakträttsbevis.
Jägaren, eller vid jakt i jaktlag; jaktledaren, måste dessutom ha registrerat sig för vargjakt hos Naturvårdsverket. Det sker på verkets hemsida eller per telefon. I skrivande stund har c:a 10.000 jägare registrerat sig för vargjakt i Sverige. Det låter många men är ändå en liten andel av den dryga kvarts miljon jägare som finns i landet. I Värmland har ett par tusen registrerat sig för vargjakt just nu.
Om marken ingår i viltvårdsområde så sker vargjakten på så sätt som viltvårdsområdet beslutar. För att ett vvo ska kunna jaga varg måste man ha beslutat om det på en stämma. Så nu kan vi få se ett antal annonser om extra stämmor för de vvo som glömde besluta om detta på sin ordinarie stämma. I jaktlag räcker det att jaktledaren är registrerad hos Naturvårdsverket som vargjägare.
Den som jagar på mark som inte ingår i viltvårdsområde, får jaga varg på den egna jaktmarken eller tillsammans med andra markägare i jaktlag för att få ett större markområde att jaga på.
Det är svårt att jaga varg på ett litet markområde så i praktiken kommer antagligen både viltvårdsområden och enskilda markägare att slå sig samman för att kunna jaga över större arealer än man annars gör.
Vapenlicens krävs förstås och för vargjakt gäller vapen av typ klass 1, dvs typ älgstudsare.
Jakten sker som avlysningsjakt, dvs den ska upphöra direkt när kvoten är fylld. I Värmlands fall alltså 9 fällda vargar. Det innebär att den som jagar (inom jaktlag; jaktledaren) är skyldig att en gång i timmen kolla av på en telefonsvarare hos länsstyrelsen hur många vargar som är skjutna så att man kan avbryta direkt.
Åtla, dvs locka till sig varg genom att lägga ut mat, är inte tillåtet. Det är inte heller tillåtet att fälla vilt för att använda det som åtel. Men om det finns kadaver av slaget vilt liggande i skogen så får jägaren passa vid det. Det kan ju vara så att vargar har slagit en älg och förväntas komma tillbaka.
Jägaren är skyldig att vid vargjakt ha tillgång till eftersökshund senast inom två timmar efter en eventuell skadeskjutning så att man snabbt kan spåra upp vargen och avliva den. Hunden ska vara tränad att söka på blodspår eller på varg. Det finns några eftersöksekipage som tränat att gå på varg, men hundar som går på blodspår fungerar oftast också bra.
När en varg har fällts så ska detta anmälas omgående till länsstyrelsen. Kroppen ska ligga orörd tills besiktningsman har kommit och undersökt. Undersökning görs både av kroppen och omständigheterna runt jakten.
Uppdaterat 24/12 När en varg är fälld ska detta anmälas omgående till länsstyrelsen så att besiktning kan ske, men direkt efter anmälan får jakten fortsätta efter ytterligare djur om man så önskar och det finns djur kvar på kvoten. Man behöver alltså inte invänta besiktningen.
Skinnet får jägaren behålla men kroppen ska skickas till SVA för undersökning.
Mot kostnadsersättning kan kraniet skickas tillbaka till skytten kokt, blekt.
Hur går jakten till i praktiken?
Själva jakten går oftast till så att en grupp jägare / viltvårdsområden kommer överens om att jaga varg tillsammans. Vargjakt förutsätter nästan att det finns snö att spåra i. Det är i vargjakt tillåtet att spåra av allmänna vägar med motorfordon för att lokalisera vargspår. Men man får inte köra på skogsbilvägar eller i terräng, endast på allmän väg. När man tror sig veta att vargarna finns i ett bestämt område, så ställer man ut pass-skyttar runt området och hoppas att alla kommit på plats innan vargarna smiter ut. Någon eller några av jägarna följer vargspåret inne i området för att försöka komma inom skotthåll / trycka ut vargarna mot pass-skyttarna. Enligt den erfarenhet man har, så jäktar inte vargarna vid jakt utan håller sig bara något hundratal meter före spårarna. Vargarna går ofta i cirkel för att kunna utröna vad / vem som följer efter, så det kan vara klokt att ha pass-skyttar som står kvar och passar i spårlöpan. De som går på vargspåret kan eventuellt ha ett pejlhalsband med sig. Då kan de skyttar som står ute i passringen se på pejlen var spårarna rör sig. Det kan dels ge bra information om hur vargarna rör sig inom området, dels vara bra för säkerheten i jakten. Detta har visat sig fungera vid vargjakt i Norge och vid skyddsjakt i Sverige.
Hare för Jazz...
Nu har vi lite snö, det var spårsnö i onsdags och igår torsdags. Roland jagade igår också men då fick han ingen ordning´på det hela.
Idag fredag var det - 14 grader i morse. I Årjäng var det på sina ställen -19 grader i kväll. Jag var på julmarknaden vid Claras torg och handlade en del och fingrarna nästan stelnade medan man letade pengra i börsen och räckte över betalningen. Det var lite för kallt, men skönt ändå att blaskvädret är över.
Kul idé i alla fall med en julmarknad vid torget, kunde varit en bättre tid (eventuellt 15.00 - 19.00), mer uppträdanden av duktiga barn, det drar folk och är kul för barnen att få visa vad de kan. Jag köpte godis, kransar, strumpor och en del annat att ge bort.
Julstädning ...
Bankkort och det finstilta!
Detta är nästan två A4 stort ark med mycket finstilt text, det mesta i juridiskt kryptiska formuleringar som är svårtolkade för en lekman i branschen. Vad är nu detta då? Jo, en beskrivning av mina förpliktelser när jag får ett nytt bankkort. Och väldigt mycket om vad banken inte är skyldig att göra kan jag säga. Någon som har läst?
Jag har alltså fått ett nytt bankkort eftersom en hårdhänt kassör bröt av mitt gamla och det funkade inte tejpat.
27 vargar får fällas i hela Sverige...
Så här ser meddelandet ut från Naturvårdsverket:
Licensjakt på 27 vargar 2010
Naturvårdsverket har beslutat att 27 vargar får fällas i licensjakt under perioden 2 januari – 15 februari. Det motsvarar drygt 10 procent av vargstammen.
Det finns sedan länge skyddsjakt på varg i Sverige och nu införs också licensjakt på varg. Det är en följd av riksdagens beslut om ny rovdjursförvaltning som ska öka acceptansen för rovdjur. I beslutet ingår tillfällig begränsning av varg¬stammens tillväxttakt och åtgärder för att stärka vargstammens genetiska status. Licensjakten inleds 2 januari och senare kan det bli flyttning av vargar med östligt ursprung.
– Nu genomför vi den nya rovdjursförvaltning som riksdagen beslutat om. Licensjakt på varg är första steget, delegerat beslutsfattande till länsstyrelser nästa. Vi kommer att följa utvecklingen och är beredda att ändra våra regler om vi ser ett behov av det, säger Maria Ågren, generaldirektör för Naturvårdsverket.
Inför beslutet har Naturvårdsverket tagit in synpunkter från vargforskarna och berörda länsstyrelser. Det har varit överläggningar om beslutet med Naturvårdsverkets Råd för rovdjursfrågor, samt med jägarorganisationerna om villkoren för jakten.
Balansgång om antal vargar
Naturvårdsverkets uppdrag från riksdagen är att balansera stammen på max 210 individer samtidigt som 20 kullar ska födas årligen. Vid den senaste inventeringen i vintras fanns mellan 182 och 217 vargar i Sverige. I Sverige och Norge var det totalt mellan 213 och 252 djur. Sedan dess har nya kullar fötts.
– Det är en balansgång att bedöma hur stor licensjakten ska vara utan att hota stammens fortlevnad. Vi kan inte tillåta alltför stor licensjakt eftersom vi behöver ha utrymme för skyddsjakt på vargar som orsakar skador på tamdjur. Sedan 1 mars har 5 vargar fällts vid skyddsjakt, säger Susanna Löfgren, chef för Viltförvaltningsenheten.
Naturvårdsverkets överväganden har resulterat i beslutet att totalt 27 vargar får fällas i licensjakten. Vargforskarna i Skandulv har bedömt att mellan 30 och 48 vargar bör fällas vid skydds- och licensjakt för att uppnå riksdagens målsättningar för vargstammen.
Jakttiden är 2 januari – 15 februari och jakten avlyses när tilldelningen i ett län eller del av län är fylld. Med den jakttiden bedömer Naturvårdsverket att årsungar klarar sig även om föräldradjuren fälls.
Tilldelningen på län
Licensjakten tillåts i de fem län där det finns reproducerande stam av varg, dvs. där det har fötts kullar varje år de senaste tre åren. Fördelningen per län baseras på hur vargstammen är spridd i landet. Det innebär cirka en tredjedel av tilldelningen till Värmland och Dalarna – 9 vargar var. En niondel – 3 vargar per län – tilldelas Västra Götaland, Örebro och Gävleborgs län.
– Det är viktigt att värna de östliga vargar som under senare år kommit in i Sverige och Norge och även att värna deras avkomma. Därför tillåts ingen jakt i och kring Galvenreviret i Gävleborgs län. Vi uppmanar alla jägare att inte fälla sändarmärkta vargar, eftersom några av de östliga kan vara på vandring, säger Susanna Löfgren.
Naturvårdsverket har i stort följt länsstyrelsernas förslag till fördelning, utom för Västra Götalands län. Länsstyrelsen föreslog att i första hand skulle alla vargarna i ett av reviren, Kroppefjäll, tas bort.
– Det är minst 6 vargar i Kroppefjällsreviret och Naturvårdsverket bedömer att den avskjutningen skulle bli alltför stor med hänsyn till vargstammens antal och utbredning, säger Susanna Löfgren.
Villkor för kontrollerad jakt
Regeringen har beslutat att alla som vill delta i licensjakten ska vara registrerade särskilt för detta i Jaktregistret. En jaktledare ska utses för jakten i förväg.
– Jaktledaren ska rapportera fälld varg till länsstyrelsen inom en timme. Jaktledaren måste hålla sig à jour med hur många vargar som fällts i länet eller området varje timme, säger Susanna Löfgren.
Skottplatsen ska besiktigas inom 24 timmar av länsstyrelsens besiktningsmän. Jakträttshavaren får behålla skinnet, men ska lämna över resten av kroppen till besiktningsmannen som skickar det vidare till Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Där undersöks alla vargar som hittas döda eller fälls under jakt.
Bilagor i kvällspressen!
Årets näringslivspris i Årjäng 2009- Grattis Börje!
"Och här är hjältarna från Harhalsen! Självfotograferade!
Allvarligt talat så är mannen till vänster, B, grävare, en av Årjängs många flitiga egenföretagare, en av dem som med strävsamt arbete byggt upp ett företag (för tillfället 17 anställda på olika platser i Sverige). De här två har jobbat ihop förr. B. startade för 38 år sedan med en BM Boxer traktor. Där var ett Hymas grävaggregat påmonterat. Ett av de första jobben var att renovera skolhuset i Snarkil och det var det första gemensamma jobbet med dessa två. Då var gubben anställd som snickarlärling på Huse och Co. Roland tjänade 3. 71 kr per timme som lärlingslön. Roland var så smal på den tiden så det fanns inga hängslebyxor i förrådet som passade (men sedan har han successivt arbetat sig igenom alla storlekar!). B. hade på den tiden eventuellt en röd Amazon Sport. Det var 1970. Att göra lägenheter i det gamla skolhuset i Snarkil var det sista som Silleruds kommun gjorde före sammanslagningen med Årjäng till storkommun. Ordförande i dåvarande byggnadsnämnd var lanthandlare Per Sillén Sanda. Och Emanuel Nordqvist Kålleboda hemmansägare var kommunalråd. (En av lägenheterna i skolhuset kom att bli min bostad, så småningom vår bostad och alla våra barn är födda här.)"
Så här skrev jag för ett par år sedan på bloggen.
Börje Hermansson, grävaren, har alltså i kväll fått Årjängs kommuns näringslivspris, mycket välförtjänt.
På den något suddiga mobilbilden som jag fick nu (gubben har inte kommit hem från fullmäktigemötet med prisutdelningen än) ser man Yvonne som inom ramen för Silbodals församling bedrivit ett fint barn- och ungdomsarbete, Katarina Johannesson kommunalråd, Börje Hermansson som alltså fick näringslivspriset och han får hjälp av sin son Per att bära. Per tar nu över Hermanssons Gräv. Om jag inte ser fel så har de fått en otroligt fin textiltavla av Kerstin Wikeberg - Skog och till höger står Kulturpristagaren Gösta Karlsson heter han tror jag.
Per o Börje, en bättre bild på Hermanssons Gräv!
En vit jul...
De gröna miljövännerna allt brunare...
- Grönt tillsammans med rött blir brunt, skriver någon i en kommentar.
Tänkvärt!
Det glädjer mig att det är fler än jag som nu börjar upptäcka hotet mot demokratin i miljörörelserna. Jag har ju sedan länge en kategori i min blogg som jag har kallat "rovdjur och naturdiktatur". När det gäller exempelvis rovdjurspolitiken, reservatspolitiken och även delar av strandskyddet, så har det länge funnits inslag som för tanken till diktaturfasoner: Några få människor får betala med sin livskvalitet för att tillfredsställa den stora massans goda samvete och de tvingas till att accepterar intrång i sina liv som de flesta av oss inte skulle gå med på att utsättas för.
Nu kritiserar Mattias Svensson i en debattartikel att ledande miljöförespråkare kräver diktatur i miljöns namn, han tycker att alarmisterna håller på att ta över miljöfrågan och är kritisk till dem: Meterorologen Pär Holmberg som menar att fria val är det största hotet mot klimatet, ekonomen Diane Francis som talar för en ett-barnspolitk av kinesisk modell.
Diktatur är inte lösningen på vare sig ofreden, miljön, klimatet, resursbristen, världssvälten eller något annat globalt bekymmer. Diktatur kan aldrig någonsin motiveras. Demokratin är inte perfekt men folkstyre är under alla omständigheter det bästa alternativet och har varit så under årtusenden.
Himla fint kök...
var vi i lördags. Väldigt smakfullt ihopkommet med gammalt och nytt i spännande mix som blev något helt annorlunda. Ett kök som är modernt men ändå med stuk av gammaldags stort bondkök med plats för alla och så vackert att man inte behöver ha någon matsal.
En massa god mat fick vi också; rökt rådjurslår, rökt älghjärta, rökt älgkött, rotfruktgratäng och en hel del annat. Men allra festligast var en rotmosgratäng. Den föll jag pladask för; kokt kålrot, ett par morötter också, mixat med salt och peppar och sirap i och så gratinerat i ugn. Jag tror att man kan ha ost på också om man vill. Denna maträtt matchade det rökta alldeles utmärkt.
Latmansjulklappar.
Detta med att slå in julklappar gillar ingen av oss här i huset, speciellt inte jag. Mina försök brukar sluta med att jag sliter sönder pappret och trasslar snöret. Och i affärerna har man slutat med den servicen. Återstår att hitta något rationellt sätt. I år testar vi att lägga ner i trevliga presentpåsar istället. Ikea säljer massor och även Gallerix och andra presentaffärer. Det tar inte särskilt lång tid och blir helt ok.
Fast Suss skulle nog bryta ihop vid blotta tanken, hon som älskar att slå in paket och håller på med det hela året och nästan har ett julklappsrum!
Nästa blogginlägg blir om god mat, ett jättefint kök (o god mat!), om kvällspressens gratisbilagor och om det finstilta avtalet till bankkorten.
Vargjakt!
Jag har valt att maskera obrt ansiktena på jägarna i fråga. De skäms inte för jakten och har ingen anledning att göra det, tvärtom så var den av allt att döma väl genomförd. Men det har förekommit dödshot och trakasserier från militanta "vargvänner" i såna här sammanhang och jag vill inte bidra till något elände för någon genom att avslöja identiteterna. Jag ville bara beskriva hur vargjakt kan gå till nu när Sverige också står i begrepp att börja jaga varg.
"Hei!
Her kommer bilder fra ulvejakten i desember 2009. Bilde nr 6955 viser hannulven som ble skutt søndag 6. desember, denne ble skutt like øst for Koppang. Den var da i følge med en annen ulv. (som senere viste seg å være ei ulvetispe) Denne hannulven hadde da den ble skutt, på seg en gps-sender som ikke virket. Hannulven var halvannet år gammel, og kom fra Okkelboreviret i Gävleborg, helt øst i Sverige. Den ble radiomerket 29. januar i år, ifølge representant fra SNO. Den veide da 44 kg, og ble merket sammen med broren som var like stor på det tidspunktet. Da den ble skutt veide den 45,5 kg. Dette var ifølge SNO en av de største ulvevalpene man har vært borti når det gjelder den skandinaviske ulvestammen. Ulven ble skutt rundt kl 14.00 søndag.
Ulven som var sammen med denne hannen dro da nordøstover i Rendalen kommune, og det var tre jaktposter som observerte denne ulven, men som ikke fikk skuddmuligheter. Jakten fortsatte mandag med sporing, og ulven ble da innringet, men da begynte ulven bare å "kvarve" innenfor ringen, altså den forsøkte ikke å komme seg ut av ringen. Dermed ble det for seint på dagen, til at jakten kunne fortsette. Tirsdag morgen fant vi igjen ulven like ved det stedet vi avslutten jakten dagen før. Den hadde da kun forflyttet seg en liten distanse, og den dro da nordvestover, og den ble observert av en jaktpost i det den krysset en skogbilvei, denne jegeren hadde dessverre ikke patroner i våpnet. (hehe)
Den dro videre slik at den kom nord Koppang, og det ble da satt ut ny postlinje. Denne postlinjen klarte ulven å komme igjennom uten å bli observert. Jakten ble avsluttet uten resultat denne dagen. (tirsdag kveld) Jakten ble på nytt satt i gang påfølgene dag, og den ble funnet igjen i samme område hvor hannulven endte sine dager. Det ble da satt ut jaktposter i ring rundt ulven, men ulven forlot denne ringen før de siste jaktpostene var på plass. Det ble på nytt flyttet på jaktpostene, disse ble da flyttet lenger nord og satt i ny ring rundt ulven. Da gikk ulven rett på en jaktpost, hvor den ble skutt på, den gikk videre til nabojaktposten, hvor den også ble skutt på. Ulven gikk da i underkant av 100 meter før den falt om. Dette viste seg å være ei ulvetispe, og den veide 35 kg. Denne ulvetispa var ikke merket. (Bilde nr 6968: ulvetispen)
Mellom Koppang og Rendalen (vest/øst) er det ca. 10 km og i retning nord var avstanden ca. 18 km. Snøforholdene varierte mellom nesten bar mark og opptil ca. 30 cm snø.
Bilde nr. 6955: Hannulven
Bilde nr. 6957 og 6958 viser jaktterrenget.
Bilde nr 6965: Jaktleder med ulvetispen.
Bilde nr. 6968: Ulvetispen
Bilde nr. 6970: De to jegerne som fikk skutt på ulvetispa.
Mvh.
For P A Å
J T"
Hann inte...
Caspar David Friedrich på Nationalmuseum
När jag var där så var vi många besökare, ändå var det en vardag mitt på dagen. Jag kanske kan skylla på Nobelfestligheterna. Många av besökarna var förstås inkvarterade på Grand Hotell precis bredvid museet och det flög många olika språk i luften både i utställningen och i restaurangen.
Här finns info om CDF-utställningen på Nationalmuseum.
Dessutom skriver Börjes konstblogg väldigt bra om den här.
Caspar David Friedrich är romantikens ledande konstnär i Tyskland. Uttrycket den besjälade naturen har ofta förknippats med honom och det har fått ge namn åt utställningen. Han levde i slutet av 1700-talet och början på 1800, dog ungefär 1840 om jag minns rätt. CDF växte upp i norra Tyskland vid kusten och inspirerades av detta i sitt måleri. Ofta är bilderna hämtade från hav, horisont, kust, skepp, solnedgång, soluppgång. En av hans bilder, som liknar den här, är omslag på C J Vallgrens bok.
Min favvobild är här nedan, den lilla. Den föreställer 5 skepp i olika stadier, ett gammalt stort som är på väg att reva seglen och sedan nyare och mindre. På stranden finns 5 människor och det är han själv, som den gamle mannen och så hans vuxna barn och barnbarn. För mig känns den bilden som nyckeln till att försöka förstå CDF.
CDF är en målerihantverkets mästare inom sitt område. Absolut värd att se nu när det för en gångs skull finns målningar av honom samlade i Sverige. Utställningen håller på till 10:e januari.
Bilder från utställningen finns här.
Samtidigt med utställningen på Nationalmuseum har man tagit fram några sentida konstnärer som har fått visa verk som ska kommentera Caspar David Friedrich. Men jag hittar i alla fall inga beröringspunkter som säger mig något. Kan bero på att jag är en oerfaren konstbetraktare förstås.
Han sköt Ockelbovargen i Rendalen...
Idol 2009 slut
Jag såg finalen men utan entusiasm. Det skulle ha varit Tove och Erik där istället. Ok Calle var också bra men det var fel i alla fall och jag gillar inte genusperspektivet som sabbade alltsammans: alla småtjejer som röstar på söta killar.
Erik vann ändå hyfsat välförtjänt och låtarna under kvällen var bra.
Blyga kattfröknar!
Två små blyga kattfröknar har jag umgåtts med i Stockholm på Wollmar Yxkullsgatan. De var verkligen blyga och försiktiga. Kolla den här längst ner. Hon är tigerrandad på ryggen och leopardprickig på magen. De har hängt med från LA i flytten och klarat miljöombytet bra. De är förstås innekatter, kan inte vara ute alls. De skulle bli helt vilsna och gå bort sig.
En Tiger i tanken...
Vilket han kan tänkas sörja mest ska jag inte spekulera i.
Elin jobbar på att bli superängel i sammanhanget. Hon vill förlåta honom, i syfte att rädda äktenskapet för barnens skull. Det ser ut att bli time-out med det mesta för Tigers del och eventuell deportation till (öde? kvinno-tom?) ö i den svenska skärgården. Herregud, hon måste ju egentligen vilja strypa honom, han som hade älskarinnor i deras gemensamma hem och i stort sett samtidigt som hon födde deras barn!
Men USA kommer att ta henne till sitt hjärta med hull och hår. Det landet älskar kvinnor som förlåter sina puckade män för familjens skull, se bara på en och annan sexlysten president. Han blev ju förlåten, inte bara av sin fru utan också av hela nationen för att han gjorde en totalpudel och i fortsättningen inrättade både livet och alla kroppsdelar i rätt riktning.
När jag läser om den här Tiger-historien och andra liknande, så kan jag inte låta bli att fascineras. Hur kan vanligvis kloka män uppträda så korkat? Kan man skylla på hormoner eller gener? För med en sån mängd älskarinnor kan det väl knappast handla om förälskelse, det kan ju vi fruntimmer annars begripa oss på och låta ursäkta det mesta.
För mig kommer helt oanmäld, bilden av den prostituerade halvgamla kvinnan som intervjuas i TV i ett dokumentärprogram om sexköpare för länge, länge sedan. Hon sitter på en säng med ett fulbrunt sjaskigt överkast i ett rum med grönblackiga väggar, hennes blick är hela tiden lite flackande fjär som med en slöja mellan sig och den intervjuande. Då ber reportern henne kommentera det faktum att han träffat så många män som bestämt hävdar att även den prostituerade kvinnan njuter av sexet som hon säljer. Kvinnans svar dröjer lite samtidigt som hennes ansikte långsamt lyser opp i ett roat snett leende. Hon ser för första gången reportern stadigt in i ögonen och levererar ett svar direkt från hjärtat på oefterhärmlig skånska:
- Karar eij söo domma!
Kan vara en djup livsvisdom som döljer sig i de orden, det skulle kunna vara så att hon faktist upptäckt att en del män bara kan använda ett i taget av de huvuden de utrustats med. När det ena är aktivt så kopplas det andra med automatik bort! Läge för seriös forskning!
I morgon blir det fortsättning här på bloggen om stockholmsresan och kanske något om kvällens äting i Signebyn och eventuellt någon fortsättning om älgbetningsskador. Ja och så lite Idol då.
Kommenterat ifatt...
Cykelpump vid Slussen!
Älgarna utanför Grand!
Oförhappanes Nobelkontakt...
Utanför Grand var det blåljus och motorcykelpoliser, det syntes på långt håll.
På närmare ¨håll så syntes folksamlingen utanför entrén och ett antal teveteam var på plats. De här herrarna i hatt brukar visst bevaka ingången till hotellet. Stiligt! Jag insåg ï det här läget att jag drattat in i något som hade med Nobeldagens firande att göra. Några skulle transporteras från Grand i snygga fordon.
Limosinerna stod i en lång rad och väntade. Men det var uppenbarligen bara någon bil kvar som väntade på att gästen skulle bli färdig på toa eller vad det nu kunde vara. För alla måste åka på en gång med två mc-poliser med blåljus, först och sist. Det blev liksom en prydlig bilkaravan till slut och den fräste iväg med en farlig fart. Klockan var sen eftermiddag, bortåt 4 så där så jag antar att man skulle åka till middagen. Men jag är dåligt bevandrad i Nobelagendan så jag vet inte alls.
Så här ser det ut på limosarnas bildörrar i alla fall, när det kör Nobelgäster.
I morgon...
Varg från Ockelbo skjuten i norska Rendalen
2900 jägare har registrerat sig i Sverige för att kunna vara med och jaga varg när det nu snart blir dags. Det kallas en anstormning på Naturvårdsverket, men med tanke på att det finns bortåt en kvarts miljon jägare i Sverige så är det inte så stor andel av dem som anmält intresse för vargjakt, bara sådär en procent. Registreringen inför deltagande i vargjakt är ett krav från EU och tillämpas även på lodjur. Den 15:e december kommer slutgiltiga besked på när, var och hur jakten ska ske, och besluten tas på Naturvårdsverket.
I Årjäng blir det vargjaktinformation nu på måndag den 14:e, 19.00 Travmuseet. Då deltar bl.a. Stig Strandberg från Färjelanda, som var jaktledare när man jagade varg på skyddsjakt. Han delar med sig av sina jakterfarenheter.
Hitlers kvarlevor brändes 1970...
Hitler dog av en kombination av cyanid och självmordsskott från gevär den 30:e april 1945 när ryssarna intog Berlin. Han hittades den 5:e maj 1945 i en bombkrater bredvid bunkern och begravdes först i en skog nära staden Rathenau. Åtta månader senare 21:a februari 1946 togs kvarlevorna upp och begravdes i hemlighet igen i en rysk arméförläggning i Magdeburg.
I samband med att förläggningen övergavs och lämnades över till Östtyskland 1970 så brändes kvarlevorna av Hitler. Det ska ha skett den 4:e april 1970 i staden Shoenebeck (borde vara den lilla staden Schönebeck fast man inte har ö i engelska alfabetet!) 11 km från Magdeburg. Askan slängdes därefter i floden Biederitz.
Enligt uppgifterna i CNN så finns rester av käke och skallben i ryska arkiv fortfarande.
Varg bet skogsmaskinförare?
Älgbetningsskadorna är försumbara!
Foto Jan Henricsson
- 80 öre per hektar kostar älgbetningsskadorna skogsbruket i Sverige och det är försumbart! Endast 0,4 - 0,7 % är skadat av betning.
Det säger Karl Hedin och dömer därmed ut de teoretiska kalkyler som gjorts av skogsindustrin / skogsbruket. Han har gjort beräkningarna utifrån praktik. Han har den största klentimmersågningen i Sverige och äger ett företag som omsätter 2 miljarder per år. Dessutom äger han och hans företag 22.000 hektar skog.
Han har alltså tittat på hur mycket av timret som verkligen har älgbetningsskador. Det är säkra beräkningar med tanke på att man scannar timmerbuntarna och vet man exakt vad som är skadat och hur.
Karl Hedin har väntat på att få se de betningsskador som man bråkat om de senaste åren. Nu borde det finnas maximalt med skador på det han sågar. Klentimmer var i älgbetningshöjd under värsta älgexplosionen på 70-talet. Under den tiden hade vi en älgstam på runt 20 älgar per 1000 hektar hos oss. Nu ligger den på så där knappt 10 älgar per 1000 hektar men fördelar sig väldigt ojämt ner mot 5-6 och då är älgen inte jaktbar om man dessutom har varg. Skogsindustrin kräver att man ska ner till 2 älgar per 1000 hektar pga beräknade betningsskador och då kan vi glömma älgjakten i Sverige för med så lite älg är stammen absolut inte jaktbar längre. Den blir dessutom väldigt sårbar för skador och sjukdomar.
Eva Gabrielsson har integritet..
Mattefiasko i skolan...
Man frågar sig vad det kan bero på och lämnar några förslag på förklaringar; kommunaliseringen, Göran Persson, lärare som inte gör jobbet eftersom man bl.a. har för lite lärarledda lektioner, brist på utvärdering och kontroll från statens sida, för mycket individuellt arbete, grundskolan gör inte sitt jobb och gymnasiet får ta det istället, för få timmar i matte.
För säkerhets skull så tar man alltså i brett så att åtminstone något ska vara rätt.
Jag kan lägga till ytterligare några;
- Med den låga status, den dåliga arbetsmiljön och de låga löner som svenska lärare har så har det varit svårt att rekrytera under det senaste decenniet. De som har kommit in på lärarutbildningarna, och det gäller speciellt för ämnen som matte och fysik, har inte i första hand velat bli lärare utan kommit in på lärarstudier som andra eller tredjehandsval. Alltså kanske inte de mest motiverade. Det är, tror jag, stor skillnad mellan hur elever i olika klasser klarar sin matte. Annaa brukar skriva om det, en skola är inte en skola utan det finns en skola i varje klass. Och måste vara så eftersom vi har så olika förutsättningar. Men det intressanta blir då, vad gör just den här läraren för att det ska lyckas?
- Ämneslärarorganisationen passar inte de lägre årskurserna på grundskolan. Det blir för rörigt och otryggt för barnen att springa mellan olika lärare och olika lokaler. De sköra barnen klarar det allra sämst och deras oro smittar av sig på hela elevgruppen. I den förvirring som uppstår tar koncentrationsämnen som matte stryk, ämnen där man måste behärska långa sammanhållna tankekedjor för att lyckas.
- Ropet på mer klassundervisning kanske funkar högre upp i åldrarna, men små barn kopplar ofta bort undervisning i 20-grupp och förstår inget. De behöver undervisning i liten grupp eller ännu hellre jobba parvis efter instruktion.
- Mer praktisk matte behövs, förståelsematte, inte att traggla samma tal om och om igen. Men det är svårt när beslutsfattare idag ofta väljer rörig organisation i skolan. Jag har själv gjort ett materiel för att undervisa utan lärobok i matte de första två åren i grundskolan. Jag kunde använda det några år medan vi fortfarande hade rimlig klasstorlek (16 elever). Det var effektivt i undervisningen; efter de två åren kunde alla barn klara alla diagnoser i de första två årens vanliga matteböcker och kanske viktigast, alla barn tyckte att matte var roligt även de som egentligen hade svårt att förstå ibland. Nu har vi en organisation med stora klasser (inte sämre resurser!) och ett antal lärare som går in i olika ämnen. Då funkar det inte att jobba praktiskt, jag måste ha matteböcker mitt praktiska materiel ligger nerpackat. Framför är det svårt att planera jobbet långsiktigt, lärarresurser flyttas mellan elever och grupper av elever under läsår och mellan läsår.
- Massor av vår planeringstid går åt till kvalitets-utvärderings-plane-helvetets pappershysteri, till hyllvärmarproduktion och vi har alldeles för lite tid att utvärdera de egentliga kunskaperna hos var och en av eleverna, alltså att göra en röd tråd i det enskilda barnets skolgång över tid, planera arbetet i klassen, förbereda och efterarbeta lektioner.
- Jo. bättre utvärderingar behövs, utvärderingar där vi lärare får jobba med att hitta bra utvärderingssystem för våra elever, för vår egen undervisnings skull. Inte hålla på att utvärdera åt andra uppöver i hierarkin, sitta timme efter timme och älta det lilla som skolan gör gemensamt. För det är och förblir en väldigt liten del av skoljobbet. Det stora undervisningsjobbet är ändå i klassen med eleverna. Det är där vi ska utvärdera, elevernas insats, föräldrarnas insats, den egna lärarinsatsen, men det hinner vi dåligt med idag, det har tagit stryk.
- Sen tycker jag nog inte att gymnasieskolan kan skylla allt på grundskolan heller. Det kanske inte går att ta in alla elever på program som kräver en hel del teoretiska studier av eleverna. Kanske behövs det till och med lite mer än godkänt från grundskolan för att fixa mattekrävande studier på gymnasiet. Många ungdomar vill gärna förkovra sig i ett yrke och jobba med det, men inte förbereda sig för högskolestudier också.
Imponerad!
Imponerad blev jag häromdagen då jag skulle till ett ätande på Huset på Strand. Jag hade missat att meddela mina dietbehov i god tid så jag ringde samma dag för att kolla vad som serverades och erbjuda mej att ta med komplement. Men man fixade till hemlagat som passade mig väldigt snabbt. Desserten var en läckerhet; äppleskivor i botten, havregryn med smör och socker ovanpå, toppat med en fruktig röra med bl.a. rabarber tror jag och så snyggt med florsocker ovanpå.
Jag ska testa att göra den hemma också och ha vaniljglass till, det borde passa. Praktiskt med såna här små formar egentligen. Såna har jag ju.
Brännan
Foto: Dotter
Här regnar det och slaskar men barnbarnen som bor utanför Umeå har åtminstone kallt och is. Så här ser det ut genom deras fönster ut över sjön Brännan. Det är vackert!
Hos oss så är sjön nu rekordhög; vattnet står i höjd med ångbåtsbryggan vid badplatsen, nästan lika högt som vår brygga vid Brogärdet, når nästan upp till bron vid Brobacken. Jag kan inte minnas att det varit så högt förut.
Hur ser dödsångest ut...
Man kan väl uttrycka det som att invänta sin förlossning, lika oundvikligt, något som man måste ta itu med förr eller senare. Det går liksom inte att hoppa av. Ja, som julen om man så vill¨. Den kommer oundvikligen varje år. Efter jul och förlossning ser man ju en slags fortsättning på tillvaron. De flesta av oss tänker oss ju en fortsättning efter döden också fast vi vet rätt lite om hur den ser ut.
Jag letar bland forskningsrapporter utan att hitta något om dödsångest hos gamla människor som närmar sig döden. Jag finner inget i skönlitteratur heller. Hur tänker en människa om döden under den tid som rimligen är livets sista? Vilka strategier hittar man på för att försöka undkomma det oundvikliga så länge som möjligt - om det nu är det man vill? Kan det ta sig så enkla uttryck som att man inte vill lägga sig utan sitta upp för så länge man sitter upp så dör man inte? Kan det vara så att man vill ha ljuset tänt, för döden är mörkret? Blir man aggressiv över ödets obeveklighet?
Kan man bestämma själv när döden till slut ska få komma?
Fästing på taxen idag!
Nu vill vi ha en period med riktigt kallt väder istället för den här blötan och värmen. idag plockade gubben en rejält utvecklad fästing på taxen. Se bilden! Vi har tagit av hundarna fästinghalsbanden för länge sedan i tron att faran var över nu. Men så är det alltså inte. Speciellt taxen som är strävhårig har fästingar var och varannan dag fortfarande.
Tidsbrist...
Sen kan man som vanligt fundera över vad bloggande egentligen är. Eller kanske rättare vad bloggande inte är.
Det är inte ett trixande med stavning och korrektur för att få allt perfekt grammatiskt. Det är inte tidsödande research för att kolla upp att allt är absolut korrekt. Det är inte dubbelkoll med krav på info från flera samstämminga källor. Bloggande förpliktigar inte, som vanligt tidningsskrivande, till att redovisa både för och emot i en fråga. Bloggen är inte ett forum med självklar rättighet att få sina kommentarer publicerade.
Min blogg är min och den är en dagbok med snabba ögonblicksbilder av vad som händer ur mitt perspektiv i mitt eget liv just när det händer, sånt jag upplever och sånt jag läser om. Det är verkligen en dagbok och ska läsas som en dagbok, den är ingen tidning eller tidskrift.
Men det finns ett rätt kräset urval också, även om det inte märks. Jag vill inte lämna ut personer som inte gett sitt medgivande. Jag hinner inte skriva om allt som händer, en del går bort men behöver alltså inte vara mindre viktigt för det. Jag skyddar min egen intregritet rätt hårt och skriver bara sånt som jag utan vidare kan lämna ut till alla och envar. Mycket finns kvar som jag inte bloggar om, både av tankar och händelser. Det mycket privata såsom sjukdom och krämpor går bort.
Kränksjuka i Årjängs kommunpolitik?
Om nu kalabaliken i måndags kväll den 30:e november i Årjängs kommunfullmäktige i praktiken är överspelad genom en ursäkt från den som fällde den klumpiga kommentaren den 20:e oktober, så blev den i alla fall till först kommentarer i länspressen, sedan en notis i Expressen och sedan en artikel i DN idag söndag.
Jag hade tänkt lämna ämnet, efter att mest ha diskuterat själva agerandet i fullmäktige, men nu dyker det alltså upp igen i DN söndag med en annan vinkling.
Har samhället drabbats av kränksjuka är temat i DN?
Jag har skrivit om det här i några inlägg tidigare under länken "måndags kväll" på första raden i inlägget här.
Skoldebatt...
Om julkonserten i Silbodals kyrka skriver jag nog i morgon måndag och kanske bilder från barnbarnen på bakugnen.
Vargjakt blir det nu!
Roland var på länsstyrelsen i fredags och man enades om Värmlands förslag till Naturvårdsverket när det gäller vargjakten som ska komma i vinter.
Värmlands länsstyrelse har ju i fredags, föreslagit att en tredjedel av den totala avskjutningen ska ske i Värmland. Det handlar inte bara om att man har en stor del av stammen inom länets gränser utan också om att man har haft det under väldigt lång tid. Det blir då inom ett spann av totalt 22 - 40 individer som ska skjutas över hela landet. Det betyder att avskjutningen bör ligga på 11- 13 djur som ska kunna skjutas i Värmland. Man är ännu inte framme vid att ta bort hela revir utan föreslår, i likhet med Dalarna, att man ska ha avlysningsjakt fri över länet. Det innebär först till kvarn i princip. Jägare måste ringa ofta och kolla hur mycket som är skjutet före vargjakt. De som får jaga är de som har jakträtt på mark inom länet.
Att man inte är framme vi beslutet att ta bort hela revir ännu, beror på att det finns ett så stort missnöje med rovdjurspolitiken att alla behöver få vara med och ta del av framgångarna som äntligen uppnåtts. Avskjutningen behöver spridas över hela län, inte koncentreras till mindre områden. Men på sikt blir det nog så att man tar bort hela revir för att låta bygder "vila från vargplågan".
Detta är förslag från Värmland, sedan är det Naturvårdsverket som fattar beslut i ärendet den 15:e december. Då kommer klara besked hur det ska bli.
Lite historik i Årjängs kommun när det gäller varg:
Arbetet fram mot licensjakt på varg har varit lång. 1896 sköts den sista vargen i Värmland i vanlig traditionell jakt, inte skyddsjakt. 1868 sköts den sista i Årjängs kommun. Det var i Karlanda församling Kjesebottens hemman. Den sägs det, sköts ute i en höstplöjd åker, efter att han tagit den sista kon för en fattig torpare. Torparen fick lämna sitt torp i personlig konkurs efter vargattacken. Före år 1900 fanns ingen varg i södra Sverige.
Karl den XI skrev i sin dagbok 1689 den 8e november; "var jag och min son Karl och prins Fredrik ut på jakt i Djurgården och bekommo tio vargar i Stora Lopkärrsbacken men tvenne sluppo" Det betyder rimligen att man dödade 8 vargar på Djurgården.
Genom 1647 års jaktstadga infördes skottopengar på varg i Sverige och det varade till 1965. Den förste januari 1966 blev vargen fridlyst i landet. Vid den tidpunkten uppskattas att det fanns högst ett tiotal vargar kvar.
Före 1850 var vargar talrika till och med i Skåne. Men 1862 fälldes de sista vargarna där. Den sista vargen i Småland sköts 1868, samma år som i Årjäng. De sista två vargarna i Stockholm sköts 1871. Upplands sista varg 1874.
Den svenska vargstammen vid 1900 kan uppskattas till ett hundratal djur och under 1950-talet till ungefär 20 djur. Fram till 1800 -talets början fanns varg i hela Sverige. 1860 sköts närmare 600 vargar i landet.
Just nu har vi så där 70 vargar i Värmland och av dessa så ska alltså endast drygt ett tiotal skjutas. De lär alltså inte dö ut pga jakten. Vargen är fortfarande ett av de vanligaste däggdjuren på jorden. Men ökningen i länet kommer att hejdas, åtminstone marginellt. Vargen har haft en förökning per år på i genomsnitt 19 %i genomsnitt de senast 5 åren. Det innebär att det blir en femtedel mer varje år. Få djurarter har en så snabb reproduktion. Den är rätt enastående. Ryktet om vargens utdöende är överdriven, kan man säga. Och den förökar sig snabbt trots rykten om tjuvjakt.
Luftslottet som sprängdes...
Vi såg den i Årjäng och den gick andra dagen i rad där. Konstigt att annonseringen var så dålig. I morse kunde man inte se något om lördagsvisningen på nätet, bara om fredagen. Jag råkade få se det vid aulan eftersom vi har vår matsal bredvid, men det var svårt att hitta tiden hemifrån igår. Till slut, vid halv 1-tiden tror jag så kom info.
Det var hyfsat mycket folk på bion i Årjäng, bion som är lika med skolans aula, en fyndig kombination. Hyfsat många i publiken, speciellt med tanke på att det var andra föreställningen idag.
I morgon söndag fikar vi med Rolands mamma och firar förra helgens födelsedagar. Sen ska vi fira E på Uddens födelsedag och så blir det eventuellt en julkonsert i Silbodals kyrka med Urbandet kl 18.00 och en del annat.
Agenda
Idag söndag: Gubben jagar hare förstås på morgonen och jag ska tvätta, stryka laga mat osv. Firing hemma här med svärmor kommer sen, firing av födelsedag på Udden, julkonsert i Silbodals kyrka (äntligen en julkonsert, min abstinens är svår!)
Senare under december: Stort Luciafirande med eleverna måndagen den 14:e. Gubben ska jaga älg i Ockelbo ett par dagar. Jag ska till Stockholm och vältra mig i kultur och julhandel. Ytterligare ett par dagar i Stockholm av mer pliktskyldigt slag.
Ja, sen kommer julen och jag glädjer mig åt att få se barn hemma här i omgångar. Vi ska på hockey + mat på restaurangen i arenan den 26:e december. Hoppas Färjestad har hämtat sig från sin downperiod då.
Gammaldags mat...
På hemvägen stannade vi till och gratulerade E på Udden som fyller år idag. Inget jämnt men ändå.
Vaccinationstrött!
Skoldaghem...
När jag läser rubriker som denna så blöder mitt hjärta för personal av olika kategorier som far illa, men framför allt för barn som tvingats in i en skolmiljö som inte passar dem. Barnen är ju så skyddslösa i de här sammanhangen. De måste ju gå till skolan varje dag under rätt många år, de har skolplikt.
För, numera, rätt många år sedan hade vi några elever på vår skola som behövde en lugnare miljö än den som den stora skolan med 600 elever kunde erbjuda. De fick erbjudande om skoldaghem och det blev en lyckad lösning. Skoldaghemmet var inrymt i ett hus i utkanten av samhället för att eleverna skulle få det lugn som behövdes. Personalen var en lärare, en fritidspersonal, en assistent om jag minns rätt. De handplockades bland anställda som kunde tänkas intresserade av att starta upp en sån verksamhet. På skoldaghemmet var verksamheten så utformad att både skola och fritis kunde erbjudas, inget barn behövde byta miljö under dagen utan kunde stanna i den trygga tillvaron med kända vuxna.
Hela verksamheten bedrevs med målet att slussa tillbaka till den vanliga skolan lite i taget, vartefter såren efter en jobbig skoltid på den stora skolan läktes. Med några veckotimmar i taget, något ämne i taget, så började vägen tillbaka. Och det lyckades. Eleverna slussades långsamt tillbaka till vanlig skolverksamhet igen och skoldaghemmet lades ner för den gången.
Skoldaghemmet var en lyckad verksamhet som tyvärr numera är impopulär på central nivå i skol-Sverige. Få kommuner vågar satsa på ett sådant för då krävs speciella tillstånd uppifrån. Det väcker negativ uppmärksamhet och kan vara dålig reklam för kommuner som vill bli välsedda uppåt. Någon där uppe i skolhierarkin tycks ha missuppfattat honnörsuttrycket: "En skola för alla", till att tro att alla barn ska befinna sig i vanlig klass / storgrupp / stor skola hela tiden oavsett om de har de sociala redskap som behövs för det eller inte. Det är grymt och det ställer krav på människor som man inte ställer någonsin senare i en människas liv. Det blir så att säga till att starta livet med överkurs i social kompetens.
Man blundar för det faktum att några barn behöver en annan typ av skola för att komma till sin rätt och kunna utvecklas, både som människor och som kunskapsinhämtare. Det är ju egentligen skolan som ska anpassas efter elevernas behov, inte eleverna som ska "kantskäras" till att passa in i skolan. För en del barn så bör "En skola för alla" vara en liten skola!
Det saknas tyvärr ofta ett barnperspektiv i organisationen av skolan. Barnen har svårt att hävda sin rätt och när vi professionella i skolan försöker tala för ett barnperspektiv så blir vi ofta inte lyssnade på. När vi menar att en del barn behöver mindre undervisningsgrupper så misstänks vi lärare istället för att vilja bli av med eleverna, men så är det inte alls. Vi vill ju att barnen ska ha det bra. Med rätt resurser och rätt organisation så har de här eleverna möjlighet att få en bra skolgång. Men om de inte får det så blir skolan grym, både mot dem och mot andra barn och mot personal av olika kategorier.
Idol fredag kväll
Det är semifinal i Göteborg mellan Calle, Tove och Erik. Jag tror innan det har börjar att Calle åker ut och att finalen nästa vecka kommer att stå mellan Tove och Erik för det är nog de som har de största förutsättingarna att bli just idoler. De kan sjunga lite av varje och det låter bra.
Calle har sjungit sin låt och den var bra. Klädseln var helt ok den här veckan och snusen i bakfickan var ju bara perfekt. Den platsar där.
Kvällens mat här hemma var varma smörgåsar med skinka, senap, tomat och så svampröra till med lök och sojagrädde till. Alltsammans välkryddat. Och så ett glas vitt vin till, för min del Freixenet, mousserande, finns i liten flaska, lagom för mig. Sen espresso med Alladinpralin och Eckes Edelkirsch.
Nu kommer Erik med Heaven och fortfarande kan jag bli fascinerad över hur mycket röst den kan rymmas i den här lille gossen. Sen har han hand med publiken och arenan på ett sätt som är lite unikt av en nybörjare.
Tove har ett problem med att vara just tjej, för de som röstar är mest tjejer och de är mest benägna att rösta på killar som de gillar. Så hon måste vara mycket bättre än killarna för att ha en chans. Hennes glänsarlåt var inte klockren. Inte snällt av juryn att välja den, den var inte en arenalåt. Det var en smal märklig låt, entonig, som inte kommer att ta henne någonstans gratis. Den var nog mer en utmaningslåt.
Eriks utmaningslåt klarade han bra! Jättebra! Han tog fram det allra bästa i en svår låt. Erik ska självklart gå vidare till Globen nästa vecka. Fast jag röstar nog på Tove, ur ett genusperspektiv.
Tove fick en svår utmaning; The greatest love of all. Hennes innerlighet kom verkligen till sin rätt, hon klarade den svåra sången suveränt helt klockrent med något litet undantag. Hon ska självklart vidare till Globen också.
Jag fattar nu att juryn ville ha det här valet för att kunna avgöra vilka som skulle komma till finalen. Stjärnkvalitet¨är det på Tove!
Det blev som jag misstänkte;
Tove blev utslagen på gammalt genusmanér. Mest tjejer som röstar och där med är det killar som går vidare till final. Tove hade den bästa rösten och bästa scennärvaron. När hon använder sin åldersgrupps bästa attityd så är hon suverän!
Det borde ha varit hon och Erik till slutfinal. Calle är inte alls i samma klass!
Barn nu och då.
Numera finns båda föräldrarna med i barnens liv, vilket var sällsynt för några decennier sedan. Bara det gör ju att det finns dubbelt så mycket föräldraengagemang. Barn har ofta möjlighet att ha en rik fritid där de kan välja att delta i aktiviteter som passar dem. De får leka och kan umgås med sina kompisar. Många har också far- och morföräldrar som älskar dem och finns till hands när det behövs. Det finns starka nätverk.
Jag resonerar ur ett övergripande perspektiv, utifrån att jag är så himla gammal och kan blicka tillbaka på något halvt sekel så där. ;-) Visst finns det sedan undantag, barn som inte mår bra, av olika skäl. Det har det tyvärr funnits i alla tider, så länge människan har funnits på jorden.
God middag...
... fick jag i kväll när jag kom hem från jobbet. Gubben hade lagat fläskkotletter (stavningen ser fel ut, hjälp kan jag inte ens stava till det?) med en massa goda tillbehör. Inte helt fel, hungrig var jag, utan mat sedan skollunchen vid 11-tiden. I morgon skulle det kunna bli Luftslott som sprängdes i Årjäng men jag misstänker att det blir soffan och Idol istället.
Kunglig älg
Vit älg fälld i Hallebol Köla 1915. Det kan ju vara en albino förstås och inte en genuint vit älg.
Förtränga julen...
Den här veckan har enbart haft långa arbetsdagar men nästa vecka ska jag ta itu med bestyren, måste!
Sen har jag hittills lyckats missa julens små bonusar i år; ingen julkonsert, ingen julmarknad. Har inte ens hunnit speja i tidningen när och var.
Bonusar eller inte?
I krisens spår har det funnits global kritik mot bonusar, de enorma rörliga lönesystem som allvarligt stört finansmarknaden.
Nu har en hel del chefer fått rejält höjda vanliga löner för att som det brukar heta; kompensera bonusbortfall. Det som skulle vara en ersättning för väl genomfört arbete har plötsligt blivit ovillkorad lön istället, oavsett resultat. (?)
Men nu klagas det väldeliga från näringslivets sida på att man inte får ha kvar sina höga bonusar, (endast två månadslöner ska få vara rörligt enligt förslaget från finansinspektionen) , och hädanefter så ska näringslivet plötsligt fungera med mer bonusar och man ska använda dem så förnuftigt och eftertänksamt.
Ursäkta men det tror jag inte ett enda ögonblick på! Man har haft massor av år på sig att använda bonussystemen ansvarsfullt och vettigt men inte ansträngt sig ens! Hoppas att man står kvar vid förslaget som lagts. Två månadslöner räcker gott och väl i bonus. Jag skulle vara jättenöjd med det, två månadslöner i bonus
Glad...
Kalabaliken i Årjängspolitiken är avslutad.
Centerpartisten Kenneth Christofferson har idag vid lunchtid bett Tina Kristiansson (s) om ursäkt för sitt uttalande, ursäkten har tagits emot och därmed är saken utagerad.
Centerpartiets kommunkrets i Årjäng
Roland Kylén
Kretsordförande"
Det här gick ut idag onsdag eftermiddag. Det kommer mer om detta i VF i morgon. Och det blev mer i DN efter några dagar kan jag uppdatera med.
Nu är det över med den politiska turbulensen i Årjäng, så jag kommer inte att fortsätta debatten här på bloggen heller och jag publicerar alltså inte de kommentarer som låg kvar igår kväll, de som jag inte hann bemöta då. Och jag kommer inte att fortsätta någon debatt i det här inlägget heller.
Det blev en bra lösning till slut. Det var självklart inte något parti eller någon partigruppering som skulle be om ursäkt för en enskild ledamots klumpiga och sårande uttalande utanför sammanträdestid. Det var han själv som skulle göra det och nu är det gjort och alla inblandade är nöjda.
Man kan ju bara hoppas att händelser av det här slaget i fortsättningen ska kunna hanteras på ett mer effektivt sätt och inom ramen för de mötesregler som gäller. Alla huvudpersonerna i det här dramat är kunniga politiker som vet hur man bär sig åt för att få upp en fråga på dagordningen.
Skåp för laddningsapparater
Här inne ska alla laddningsbara grejer ligga och ladda.
För bakom skåpet finns den här och nu ska en elektriker få dra in ett antal vägguttag i själva skåpet, så där en åtta till tio stycken. Jag fattar inte att inte såna här möbler finns att köpa på marknaden. Det måste vara ett stort behov av dem, vi är ju många som snubblar omkring på alla sladdar till pejlar, ficklampor, komradioar osv.