Inga Magnusson

Tja, bättre bild än så här gick inte att få. Vi var där en kvart för tidigt men fick ändå sitta längt bak, kyrkan var nästan full glädjande nog. Det var i sej en eloge till arrangörerna. Detta var första initiativet till en sorts musikfestival i kommunen, men olika slags musik under tre dagar på olika platser. Det finns ett antal människor i kommunen som sysslar med musik och som gör det bra och framgångsrikt. Unga, gamla, oetablerade, etablerade allt blandat. Men ingen har man kunnat arvodera, alla ställer upp gratis, endast med lite resersättning.

Den här konserten innehöll två avsnitt. Det första var yngre människor som spelade och sjöng, mest tonsatta dikter typ. De gjorde det bra, med stort självförtroende och mycket glädje. Det bådar gott. Men tyvärr föll mycket av deras framträdande på den urusla högtalaranläggningen.  Ljudet var skrälligt och hårt. Och orden som sjöngs gick över huvud taget inte att urskilja. Och när det gäller just tonsatta dikter så är det trist.

Den andra delen byggde på professionella musiker och då vågade man tack o lov skippa högtalarna och mikrofonerna. Kristina Hammarstöms mezzosopran var fantastisk. Hennes röst är mjuk med en varm ton. Hon har åtminstone tidigare jobbat på Stadtsoper i Lübeck. Vet ej om hon är kvar. Det var roligt att hon fick en så stor publik i Årjäng och en konsertsal i någorlunda rätt format. (Vi har hört henne sjunga i ett mindre rum och det är inte så lätt). Hon gjorde ett Brahmsstycke tillsammns med Tore Larsson på piano och Emil Jonasson på viola som stannade kvar i huvudet. Det var så vackert framfört. Med violans fylliga ton med så blev det nästan som en dialog mellan instrument och mänsklig röst och hela tiden pianot med som en stämningsskapande bakgrund. Hennes final var två magnifika pampiga areor.

Ett fint evenemang som vi hoppas kommer tillbaka igen nästa år.