Isfacklor är festliga!
Har jag aldrig sett förut! Festligt!
Adventsstjärnan från Veritas!
Jodå vi hängde upp adventssaker i helgen! Det blir bara en adventsstjärna numera och en julgardin. Stjärnan är gjord av tunna furuplattor och jag köpte den i slutet av 60-talet i en butik som hette Veritas. Den låg vid Stortorget i Örebro, på höger sida om man gick neråt från Nicolai. Då kom furu stort i möbler och inredning, Veritas var tidigt ute med det. Jag hängde ofta där och kollade. Minns till o med var lampan hängde när jag fick syn på den. Asch, varför kan jag inte komma ihåg något vettigt istället??? Det blev i alla fall en sån adventsstjärna inköpt. För så där 20 år sedan gick den sönder, några "stjärnstrålar" bröts av och jag lyckades inte laga det bra. Men jag råkade hitta en precis likadan stjärna på en loppis för 50 kr. Ibland har man tur. ;- )
Samma år som adventsstjärnan blev min, köpte jag min första säng, också i furu förstås: En Erik Höglund - säng från Sencello, också i Örebro, på Drottninggatan / Storgatan, butiken gick sedan upp i Ikea. Har numera två sängar av den modellen. Borde kanske avyttra dem, ser att de numera säljs begagnade på Bukowskis ;- )). Fast mina sängar har inte svarvad snopp på gaveln. Han var påhittig Erik Höglund.
Jaktlycka för Seffrin idag!
Seffrin har ju inte fått jaga på flera veckor eftersom han hade svullna mandlar och åt pencillin. Idag var första dagen på länge alltså. Vi tänkte innan att han får inte jaga mer än en timme nu när han inte jagat på ett tag.
Roland stod i pass och jag gick med Seffrin. Det dröjde 15 sekunder så fick han opp rådjur och drev klockrent!! Det gick runt ett varv i skogen och dröjde bara 20 minuter innan Roland sköt, ett smaldjur som stöp direkt. Mycket glad hund. På min facebook lite film när han får opp.
Ser att Roland har en speciell mössa på sig, varm vintermössa. Den fick han för drygt 20 år sedan av John Duff ( John Mac Duff hette han nog egentligen, av skotsk släkt!) som var här och jagade med oss ett par dagar för ett reportage i Jaktjournalen om vår gamle Hambo. Minns att vi hade just satt upp en tomte på en hög stubbe, en som drar jackan åt sidorna och visar vad han har. John tittade länge på den och sa sedan bestämt och högt
- USCH! Va jag tycker den där tomten är vedervärdig!
Ha ha... men vi hade trevliga dagar med John. Han var tidigare chefredaktör på Jaktjournalen tror jag, men gjorde mer skrivjobb vid den tiden när han var här. Färgstark person!
Nu ska vi laga kvällsmat: Karrékotletter av vildsvin, lite omsorgsfullt tillagade.
Igår blev en dag med gråa färger och mörk sorg
Tack alla som uttryckt medkänsla med vår sorg efter hunden Jazz! Det värmde hjärtat att möta så mycket förståelse på facebook, blogg, telefon, sms och i fysiska möten.
Gårdagens väder stämde på något sätt med ledsnaden, det var grått, lugnt och frostigt. Hela landskapet som inlindat i bomull, alldeles stilla och stelfruset. Här en bild från Östra Silen vid Signeby-viken, ungefär kl 14.00. Till höger på andra sidan är gamla kyrkplatsen, till vänster är gravarna från järnåldern och bronsåldern och resterna av stenringen. Här känns tiden närvarande och påtaglig.
Farväl idag till vår gamla fina hund, Leverhögens Jazz.
Det har varit en tung dag idag! Gamle Jazz har lämnat oss, många tårar har det varit och en minnesplats mitt i huset.
Jazz var 14 år. Han är nog den bästa harhund vi har haft. Duktig jakthund, alltid fokuserad, stor jaktlust, bra skall och bra sök. Var jaktchampion. Han var nog den snällaste också, inget koppel till vardags, lydig i alla lägen, snäll o vänlig mot alla.
Förra säsongen så jagade han fortfarande för fullt, sköts flera harar för honom på Norrlandsjakten. I år har han inte riktigt orkat jaga utan fått vara lite pensionär, vi har tänkt att han får vara kvar så länge han är frisk. Han har inte hört så bra och inte sett så bra sista tiden, kanske lite senil också, men han har inte haft ont och verkat må bra trots sin höga ålder.
Igår fick han något ont i ett ben och orkade inte stödja på det idag heller. En så pass gammal hund kan man inte plåga med veterinär och vårdinsatser, så han fick sluta sina dagar idag. Hundhimlen fick en ny champion och vi har många fina minnen. En sån här hund är ett privilegium att ha fått äga, inte alla förunnat. Det är något som händer en gång i livet.
Här är en valp-bild på Jazz, vet inte riktigt hur gammal han var här.
Jazz hade kvar sina fina färger och tuppkammen på huvudet, mörka uttrycksfulla ögon.
Han fick förstås leva lite bekvämt sina sista år.
Sista tabletten idag!
Tax Seffrin är pigg nu, verkar återställd från svullna mandlar och inflammation i kroppen. Han får sista pencillin-tabletten idag. Det kan nog bli släpp imorgon, åtminstone nåt kortare drev. Han har längtat mycket efter att få jaga de senaste veckorna när vi inte vågat släppa honom på grund av medicinering.
För övrigt så ser jag en notering i min kalender "sätta vitlök". Skrivet för så länge sedan att jag har glömt vad jag menar. Undrar vad det betyder? Det är - 7 grader ute, inte läge att plantera nåt, åtminstone inte utomhus.
Märkligt ljus idag! Sol - dimma - sol genom dis!
Så här såg Liane ut ibland idag, vackert ljus är det och dimma i bakgrunden. På sjön var det helt dim-tätt enligt den som var ute båten. Bra med gps i telefonen! Oumbärlig!
Och i kväll var det fullmåne, så vackert!
Oprövad kombo - glögg Dufvenkrok + stekt vemma!
Med goda vänner kan man få vemma fångad i Östersil! Vi är inga fiskare. Vemman hugger inte maximalt just nu för det är lite för varmt i vattnet sägs det. Vi fick en del vemma i alla fall av god vän, fast här är det mesta uppätet ! ;- ) Mycket uppskattat, Roland älskar verkligen vemma. På svenska heter den nog siklöja tror jag, vemma är dialekt. Kanske kan man tänka sig kombon glögg och stekt vemma?
Thanksgiving och restaurangöverlevnad
Helt olika ämnen men får ändå hamna under samma rubrik
Son Mattias och hans familj firar Thanksgiving i USA. Det är en långhelg torsdag - söndag och den är stor i USA. Man samlas med familj, umgås och äter tillsammans. Från början på 1800-talet var det en helg med religiösa (knepiga!) förtecken men inte nu längre. Och den följs av Black friday.
Restaurangers överlevnad pratade vi också med sonen om. Det finns en kategori matställen som har blomstrat under Coronan. Och det är de som var tidigt ute i startgroparna med hembud av mat. Tidigare gick många ut och åt lunch, men med hemarbete under Corona så fanns en marknad för restauranger att ta emot beställningar av mat och leverera hem till dörren. Det är vanligare i USA ( Amazon!) och i tätbefolkade områden tydligen en succé. Vet inte om det skulle funka i Sverige. Vi är ju vana vid catering, dvs att man beställer och hämtar, men hembud är ovanligt. Fast inte så många har ju ens testat. Restriktionerna i USA har varit hårdare, mycket har stängt ner.
Solen går ner vid halv 3!
Det känns tidigt förstås för sen är det strax mörkt. Men nu har vi bara 3 - 4 veckor kvar till det är som allra mörkast. Jag var en snabbvända till Åmål idag. På hemvägen passerade jag det här fina tjärnet mellan Svanskog och E18. Alldeles vindstilla var det, så vackert!
Roland gjorde en ny fågelautomat igår!
Vi har ju den fina lilla fågelstugan. Men det är många fåglar och maten tar fort slut i den, så Roland gjorde en ny fågelmatare igår. Man kan hälla i en hel säck fågelfrö och så ska det bli krokar runt att hänga stora talgbollar i. Då ska det räcka ett tag. Spännande att testa om den funkar. Bilden ovan är locket uppfällt och bilden nedan är locket nerfällt.
Och den ska förstås stå så vi ser den från köksfönstret!
Nu är det jul igen....!
Nej, det är förstås inte jul igen, men vi tjuvstartar och gör lite varje dag. Först kändes det lite meningslöst, det blir ju bara vi själva som ska se hur det ser ut. Men när det väl började komma fram mer ljus och färg i huset så lättar humöret lite. Och det är inte fel att ta fram lite i taget, blir sysselsättning under dagar som kan bli långa nu med Corona-isolering. Undrar om våra vänner kommer ihåg oss när allt är över?
Jag vet att man inte ska köpa julstjärnor, har glömt varför. Men i år fick det bli ett undantag. Vi behöver mycket ljus och färg.
Liane runt nr 4 - Gråskägga
Nej, Gråskägga ligger förstås inte på vägen runt Liane men så pass nära så det får vara med ändå i min serie av platser som riskerar att glömmas, för det är lite intressant. Gråskägga- huset finns inte kvar men det låg här i Hol till vänster om vägen upp till Mölntegen. Jag minns det från början på 70-talet när jag flyttade till Sillerud. Det var stort, hade stått öde i många år och började falla ihop. En god gärning av ägarna att riva ner det.
Namnet Gråskägga är ju lite ovanligt. Gråskägg kan betyda asaguden Oden men han har inte gett namn åt den här platsen. Däremot var huset bebott av en man som kallades Gråskägg; Sven Andersson född 1796 i Tokil, död 1869 i Hol. Han var gift med Annika Olsdotter, hon dog här 1882. De fick ett antal barn, bl.a. Anders Svensson född i Hol 1825 död 1920. (Oj, han blev gammal!)
Det sägs att Gråskägga var gästgiveri. Jag har kollat lite och det ser inte ut att ha varit med i det system av gästgiverier - skjutshållargårdar som fanns över hela landsbygden för länge sedan. De gårdarna skulle ligga på ett sånt avstånd till varandra att det var rimligt att köra / rida mellan dem, en häst skulle orka till nästa gård, där man bytte till utvilade djur. I det systemet fanns gårdar i Skogen, Harnäs, Trubbyn och Jämnemon bl.a. Ett slags början på kollektiv-trafik ;- ))
Men Gråskägga kan ju ha varit gästgiveri ändå fast jag inte hittar spår på nätet av det. Det enda jag finner är en person som betecknas som gästgivare; Anders Nilsson född 18 sept 1743 i Hol och dog så småningom i "Jemnemon". Men han kan ju ha varit gästgivare i Jämnemon.
För övrigt så kommer jag åter igen tillbaka till att det finns något kristet och heligt över det här området. Hol betyder helig plats, ligger nära Signebyn - den signade byn, nära Elgtån - heligt tun, nära Korsbyn. En pilgrimsled lär ju ha gått förbi här. Allt är ju nära till gamla kyrkplatsen som har spår av asagud-dyrkan från bronsålder och järnålder. Det har bott folk länge här i området och det har varit något av centrum kan man gissa.
Vackert i Umeå nu!
Bilder från dotter och barnbarn. Det är vackert runt Umeå på olika sätt, med skog, älven och Östersjön. Vintern kommer tidigt förstås och varar länge.
Putsade sista fönstren idag!
Det var rätt kallt om fingrarna eftersom jag måste putsa utsidan och mellan rutorna, alltså ha öppet en god stund. Det är gammaldags fönster från 1977, när vi byggde huset, så det är alltså inte bara puts insida och utsida utan också mellan. Sånt gör ju att man kan få lust att byta fönster. Men dom här är så himla gedigna och passar huset så vi har behållit dem. Nu är det inte synd om mig som måste göra det här i kylan. Jag har haft hur många dagar som helst med höstvärme när jag kunde gjort det, men fönsterputs är så himla trist. När jag fortfarande jobbade så var det beting på älglovet att putsa alla fönster. Men som pensionär går det att hitta hur många ursäkter som helst för att dra på trista uppdrag. Finns ju ingen tidspress.
Nu är det gjort i alla fall. Och jag passade på att avhysa några objudna hyresgäster. Usch va äckliga dom är. Inte säker men tror att det är getinglarver. Det låg i alla fall en halvdöd geting bredvid dem. Jag sprutar flugdöd i fönstren varje år men det hjälper inte, i norrfönstret och västfönstret dyker de upp. Nu är det här gjort i alla fall.
Fler objudna gäster dyker upp. Idag igen så hade Disco en fästing. Den hade inte heller fastnat, kröp omkring. Ska väl inte behöva ge dem en tablett till??? Brukar räcka med två per år.
Liane runt nr 3 Bastehaget - Prästeparken
Här åker vi från landsvägen och vägen upp mot Liane. Till vänster ligger Prästeparken. Det var någon präst som tyckte om att plantera ovanliga växter, så området runt prästgården var verkligen som en stor fin park, vårdad av anställd personal. Idag är det ett skogsområde med fina lövträd. I parken, mellan Lianevägen och prästgårdshuset, finns också ett litet rött hus. Det var drängstugan. Drängarna på prästgården fick bo där, pigorna bodde inne i prästgården som var stor. När Roland var barn lekte han och Roy Fantomens deckarklubb i drängstugan. Kanske fick Annika och Stina också vara med på ett hörn.
Till höger på bilden här är Bastehaget. Där fanns förr en bastu som användes av prästgårdens boende. Roland minns inte bastun, men hans pappa och farbror mindes den. Farbror Nils mindes att han och kompisar, bl.a. Arne i Signebyn, lekte i bastun. När de såg prästen så hojtade de och stack upp huvudet och gömde sig i bastun. Då blev prästen arg förstås
Vinter i Umeå!
I Umeå är det redan vinter. Fina bilder från dotter och barnbarn! Älgen finns tydligen i en park vid älven
Brasornas tid börjar nu!
Bilden kom från Roland i morse. Han var ute på harjakt med Disco, dock ingen jaktlycka. Men det blir det ju inte varje gång. Temperaturen ligger runt nollan numera och i morse blåste det grymt, behövs värme från elden. En fästing hittades på Disco, den satt inte fast utan kröp, men de borde inte vara framme nu. Jag var hemma och passade lille Seffrin som blir allt bättre. Om någon vecka är pencillinet slut och då kan vi testa att släppa för kort jakt.
Liane runt nr 2 - Gropekuel - varggropen
Åkern i förgrunden heter Gropejâle. Kullen där borta heter Gropekuel. Där finns ett jakt-torn. Kullen ligger nära Prästgården, norr om vägen upp mot Liane. På andra sidan kullen rinner Vasabäcken och åkern Sellersänga. Här finns en gammal varg-grop. Det var en djup grop som grävdes för att fånga och döda varg. Den hade branta väggar, var rätt så smal. Längst ner fanns en plattform som man placerade ett bräkande får på som skulle dra till sig varg. Ovanpå lades ett lager av kvistar och grenar så att vargen skulle gå ut på täcket för att ramla ner så att man kunde döda den. Groparna gjordes där man sett att varg gärna passerade. Vargar är lite lata och gick gärna på vägar. Här bredvid på västsidan gick förr vägen från Bryngelsbyn till kyrkan och skolan. Gunnar Wingskog mindes att han gick den.
Nu finns det kvar en liten öppning där varggropen har varit men inte stor. Rolands far och farbror brukade tippa överbliven jord här . Det fanns en tanke att vi skulle bygga vårt hus här först men det är dimmig och lågt beläget, så vi valde Lihaget istället. Bra att det blev så
Liane runt nr 1 - Sockenmagasinet
Jag tänker ibland lägga ut bilder och skriva om platser runt Liane och i närheten. Vi är på något sätt den sista generationen som känner till namn och ursprung, det förpliktigar! ;- ) Roligt att kunna dokumentera.
Jag börjar med Sockenmagasinet. Mitten av det här huset, den timrade delen, var Sockenmagasin, kallat "Mágasinet" med betoning på första stavelsen. Nu finns det hos Kjell på Perekuel, nära det som förr var ålderdomshem, men det har flyttats hit när dess funktion som Sockenmagasin var över.
Förr sköttes omsorgen om gamla, fattiga och sjuka av bygdens kyrkliga församling. Dit betalades skatt in från församlingsmedlemmar, mest i form av råvaror, här i bygden ofta havre. Den förvarades i magasinet. Sen kunde man en gång om året på Sockenmagasinet göra en slags auktion på försörjningen av socknens hjon, de fattiga / sjuka och de föräldralösa barnen. Det blev liksom en omvänd auktion, den som bjöd lägst, alltså var beredd att ta på sig exempelvis försörjningsplikt / beklädnadsskyldighet / husrum för någon / några mot minst mängd havre fick uppdraget. Det låter grymt, men fungerade ändå. Våra tyska vänner är imponerade över att vi hade en organiserad socialvård för så länge sedan. Lösdriveri och tiggeri var nog inte ens tillåtet i Sverige, men jag är osäker
Ungefär här låg Sockenmagasinet förr, innan det flyttades till Perekuel, nära landsvägen och nära avtagsvägen mot Egenäs. Det var vid den del av landsvägen som kallades Pilgata. Jag vet inte exakt placering men mellan vägen in till det hus som nu heter Brogärdet och landsvägen- Der byggdes år 2000. Mer om PIlgata, som inte längre har några pilar kvar, får det bli en annan gång. Det är också en historia.
För övrigt så var vildsvinsjakten mer lyckosam idag, flera grisar fälldes! Bra! Vi behöver begränsa vildsvinens antal i Sillerud.
Mycket rådjur är det!
Vi ser inte så ofta älg. De finns där men är inte så många som för ett antal år sedan. Rådjur är det gott om. De trivs i våra milda vintrar och när det inte finns så mycket lodjur runt omkring. Få rävar gynnar också rådjuren, de tar annars många killingar. I skymningen för ett par dagar sedan körde Roland runt Liane och såg 17 rådjur. De kommer ut på vallarna i dunklet och betar lugnt. Fiender annars kan vara varg, de har vi runt oss i ett revir numera, men vargens favvoföda brukar ändå vara älg, särskilt kalvarna.
Vildsvinsjakt var det här igår men inget fällt. Nytt arrangemang, väl genomfört. Den fortsätter idag, men Roland är inte med då.
Långpromenad med Seffrin!
Vi klev ut ur huset vid lunchtid i strålande solsken från en molnfri himmel! Men rätt kallt, runt nollan. En fördel med att vara pensionär är att man på vinterhalvåret kan komma ut och få nytta av solljus mitt på dagen. D-vitamin är viktigt, inte minst nu i Corona-tider.
Känns tryggt att kunna gå dubbad nu när vägarna börjar bli isiga. Försöker att gå genom att sätta i fötterna nästan framför varandra. Enligt sjukgymnasterna tränar man ryggen bäst om man går så, nästan som på ett spår. Och studier visar att naturfolk väljer det gå-sättet, säkert ingen slump. Lyssnade efter skott från dagens vildsvinsjakt runt oss men hörde inget. Får väl rapport när Roland kommer hem därifrån i kväll.
Seffrin sprang före med glada steg. Han är hyfsat pigg, får både pencillin och antiinflammatoriskt nu för att bota de svullna och röda hals-mandlarna. Aptiten är lite skral men han åt i alla fall ett kvarts kilo ren blandfärs idag när jag fjäskade. Han får köpefärs förstås, det får duga.
Vi går ju ofta runt Liane, men idag blev det till Signebyn för att få se något nytt. Vi fick en pratstund med "Tullarn" och pratglad söt liten dotter. De var ute i trädgården vid sitt vackra hus, det byggdes som skolhus en gång i tiden. Trevligt att träffa på folk utomhus med riskfritt avstånd i Corona-tider! ;- )
Här på bilden är en bit av Signebyn, längst ner är sjön Östra Silen och på andra sidan viken är Tobyn. Skogsdungen till vänster i bild är gamla kyrkplatsen och kyrkogården. Man kan tänka att området har varit tidigt kristet. Signebyn, den signade byn, Korsbyn en bit ifrån och Älgtå som inte har med älg att göra men väl med ungefär Helgat tun. Innan kristendomen kom hit var det en plats för asadyrkan med gravar från bronsålder och järnålder och rester av en stenring. Kristendom tog ju ofta över de gamla platserna där asagudar hade dyrkats innan. Det sägs att här förbi gick en pilgrimsled som användes av dem som vandrade till Nidarosdomen. Fint att tänka på det historiska när man går förbi.
Hemvägen fick bli över vallarna! Testade att gå på dem och det gick bra. De har varit helt vattensjuka, omöjliga att gå på, men nu har frosten gjort hårt, så det funkade. Bra för mig att gå i gräset på Smörhôla och lyfta på fötterna : -)) Spännande för Seffrin med alla dofter av rådjur. Han blev riktigt hetsig av dem och av mötet med en katt.
Taxar är som alltid för långa!
Fast dom har inte riktigt förstått det! Rätt stora delar av Seffrin hänger utanför när han slår sig ner. Här ovan är det på en stol med dyna på men bakdelen är inte med.
Och här är det fotpallen som är för kort men det är ändå en favvoplats för Seffrin på kvällarna
Men Seffrin är väldig söt ändå!
Oj vilket väder!!
I natt var det stormbyar! Det lät som om hela huset skulle flyga iväg. Sen på morgonen blev det snöstorm en stund.
Sen blev det helt vindstilla och strålande solsken. Seffrin och jag gick en lång promenad, fick pratstunder med Gunnar i stallet och Hjördis på vägen. Roligt att träffa folk någonstans, få lite avbrott i isoleringen.
Idag har vi skickat julpaketet till son o hans familj i Seattle. Det tar allt längre tid för varje år för paket att komma fram så nu ville vi vara ute god tid. Håller tummarna att det anländer till rätt ställe, helt och rent!
Märkliga växter på träd!
Idag blir nog en innedag med julklappsinslagning. En del paket ska ju skickas, tja alla ska skickas. Vi firar jul för oss själva och kommer inte att överösa varandra med presenter.
Veterinärbesök idag igen med Seffrin
Han är mycket piggare nu, har inte ont längre på vänster sida av kroppen och rör sig ledigt igen. Men halsmandlarna var fortfarande svullna och röda. Så vi gjorde ett nytt besök hos veterinär idag. Nu fick han även pencillin utskrivet. Förra gången var det bara antinflammtoriskt och smärtstillande. Så nu får vi hoppas att mandlarna ska återgå till normal storlek och normal färg. Men i övrigt så är han i god form nu och kan börja jaga igen när medicinkurerna är över.
Tax Seffrins första bock!
6 år sedan är det. Seffrin var sju månader och Roland fällde bocken som han jagat fram. Kom som minnesbild och bilden tagen av Jan Korslund om jag förstått rätt. Tack Jan! För övrigt så saknar vi våra norska vänner som inte kan komma till Sverige på grund av Corona-pandemin.
Dagsläget är ju att Seffrin har varit lite skruttig ett par veckor. Han mådde inte bra efter senaste jakten. Kanske skadade han sig? Han har ömmat rejält på vänster sida av bröstkorgen. Nu är han långsamt bättre men fortfarande inte helt återställd. Det blir ett veterinärbesök idag igen för att kolla upp.
Naturen gör de vackraste pärlorna!
Kombinationen spindelväv och vattendroppar kan bli hur vacker som helst! Men man måste komma nära för att se!
Roland jobbade i skogen igår!
Det finns alltid arbete att göra i skogen under vinterhalvåret; gallra, röja, avverka. Funkar rätt bra även om det som här är disigt och småregnigt.
Vi har hängt upp fågelmaten!
För ett par dagar sedan hängde vi ut fågelmaten vid fågelstugan utanför köksfönstret. De första dagarna var det inte så många besökare men idag en hel flock! Ibland blir de skrämda av någon stor fågel, typ skator, och blir borta en stund, men kommer snabbt tillbaka igen. Roligt att återse dem sedan i vintras! Det är mest blåmesar och talgoxar, hoppas förstås att det kommer några rödbröstade också ibland. Vi brukar vara strävsamma och mata hela säsongen. Det går åt en del, vågar inte ens gissa vad det kostar. Men här på landet har vi inte så många nöjen så vi får väl kosta på oss. Och med Corona så är nöjeskontot i stort sett noll ;- ( God mat unnar vi oss själva, men den har vi i nästan gratis med gott viltkött. Så vi har rätt gott samvete för pengen till fågelmaten! ;- )) Mycket glädje varje dag blir det.
Vackert med bedagade rosor!
Jag tycker om blommor som ser ut så här. Tulpaner kan också vara snygga i slutskedet.
Tomater ska det bli nästa säsong!
Vi har aldrig odlat tomater förut, men blivit inspirerade av en god vän som är bra på det. Så nästa säsong ska ett försök bli av. Egna smakar ju så gott, fick plantor i somras och fortfarande har vi små godingar som ligger på mognad i fönstret. Nu när vi är pensionärer på heltid båda två så har vi tid att pyssla om pjåskiga växter. Av en facebook-vän fick jag mig tillskickat olika frön och instruktioner. Hon är en stor tomat-entusiast. Tack, tack! Sen har jag fått tips på att helt enkelt lägga skivor av köpe-tomater i jord och vänta på att det gror! ;- )) Spännande att testa olika varianter.
Sen kommer det till frågan hur de ska rent fysiskt hanteras. Jag antar att jag får börja med att så i mindre krukor inne. Sen plantera om i allt större krukor vartefter de växer (förhoppningsvis!). Min plan är att få till (alltså att Roland ska ordna det, ha ha..!) en rullbar pallkrage i bekväm arbetshöjd för tomater ute på vår rymliga altan. (Vi har en till sommargrönsaker). På den kan vi sätta på ett sånt där lite högre glas-växthus som säljs på Plantagen ( o ÖB!).
Nästa steg, när plantorna förhoppningsvis blir lite större, är att vi ska ha något sorts växthus att ställa dem i. Det blir nog kombinerat som förråd i nordänden och så glas för resten. Roland sågar lite brädor för det nu och en del glas finns kvar sedan vi bytte fönster på Liane. Fast placeringen är svår, får inte skymma utsikten mot djurlivet runt oss. Vi klurar!
Skulle inte alls plocka svamp igår!
Jag gick först en lång promenad med tax Seffrin som blir allt bättre. Vi gick runt Liane och det är nästan 4 kilometer tror jag. Seffrin var fortfarande pigg och glad när vi kom hem. Roland kom vid lunchtid hem från rådjursjakt och kunde vara hundvakt. De hade varit ett gäng gubbar och PG med tax. Ett smaldjur fällt efter bra jakt, en duktig hund. Då kunde jag gå till skogen för att samla sånt som ska vara med i vinterdekorationerna. Och jag hittade en del.
Fast när jag skulle gå ut på vägen så hamnade jag i ett område med svamp, både gula kantareller och trattkantareller. De frodas tydligen fortfarande i värmen utan frostnätter. Nu behöver jag inte alls mer svamp. ;- ) Jag har nog redan förråd för ett par år framåt, frysta och torkade. Men det går liksom inte att gå förbi svamp!! Vet inte varför. Så jag plockade en del, inte alla. De gula fick gå med i kvällens sås till älgfärsbiffarna. Och trattisarna är lagda på torkning för att bli soppa framöver.
Uppdaterat: I kväll blir det lite funderingar här på bloggen om tomatodling. Vi klurar.
Edward är kung!! Och Håkan Nesser!
Vi har potatis, egenodlad potatis. Den räcker inte hela året men ett tag till tack o lov. Gott att kunna bara hämta när det behövs. Men när butiken bjuder ut King Edward så går det inte att motstå frestelsen. 'Den är så god! Tyvärr är den lite svår att odla själv, drabbas gärna av både det ena och det andra så vi får köpa om vi ska ha och det gjorde jag förstås!
En annan kung på sitt område är Håkan Nesser. Jag läser hans bok "Den sorgsen busschauffören från Alster" just nu. Han är en favoritförfattare för mig med sitt fantastiska språk. Lyssnade i eftermiddags på hans liveframträdande på Bokfestivalen i Karlstad via länk från Gotland där han bor. Det var så intressant att höra honom berätta om boken och om sig själv. Finns kanske på länk att lyssna på nu också
Tax Seffrin är piggare!
Tax Seffrin är piggare nu. Det verkar som om de nya medicinerna tar bort smärtan större delen av dagen. Vi gick ett par kilometer igår och han var så nöjd, rörde sig avspänt och ledigt, inte alls så där krumt och spänt som när han har ont. Hoppas kroppen kan läka nu och han slipper det onda - vad det nu är som gör ont. Vi tror ju på ett bräckt revben på vänster sida, för det är där han ömmar.
En hare för Disco idag!!
Grattis både Roland o Disco! Disco är fortfarande i präglingsperiod i sitt hundliv, när han ska löra sig förstå att det är hare han ska jaga inte något annat. Rådjur är förbjudet för stövare att jaga. Och prägling blev det tillfälle till idag när han fick se haren och vara med till slutet av drevet. Roland har stort tålamod med sina hundar och lyckas ofta med dem. Mycket arbete är det för att nå målet
Ljungbrist har det varit!
Jag brukar försöka ha några ljungväxter ute under vinterhalvåret. Färgerna lyser upp runt huset. Frågade några gånger i butiker och på handelsträdgårdar och blomsteraffärer både här i Årjäng och i större orter i vårt län. Men ljungen var slut överallt. Har jag aldrig varit med om förut. Det kan väl inte ha med Corona att göra. Till slut, i en oansenlig liten Coop-affär i Åmål hittade jag mina ljungar. Så var det problemet löst. ;- )
F.ö. så mår tax Seffrin mycket bättre. Tror han var i stort sett smärtfri hela dagen igår med den nya medicinen.
Och idag är det fredag den 13:e! Olycksdagen! Bäst att hålla sig stillsam.
Håkan Nesser är sååååå... bra!
Och att jag tycker han är bra beror inte på att hans pappa kom från Översta i Hallsberg. Det är rätt nära Bäck där jag växte upp. Det var en bit Närkes-slätt mellan oss och byarna åt öst; Sörby, Ekeberga, Översta, men det gick att se dit över några åkrar om man verkligen ville. Familjen Nesser har jag inget minne av, fast Håkan är född samma år som jag och måste ha gått i skolan i Hallsberg.
När Håkan Nesser föddes hade familjen flyttat till en gård utanför Kumla ( som dyker upp i böcker) nära den omtalade Blackstabacken. Det var inte så många rejäla backar i närheten så den blev lite berömd, fast den är nog inte mer än halva Liane-backen. Närkes-slätten, min uppväxt-ort är inte vacker. Det är platt överallt, bara fint på hösten ett tag när höstplöjningens grafik breder ut sig åt olika håll. Ännu snyggare med snö i ränder. Värmland är mycket mer omväxlande och tjusigt med idel skog, sjöar och älvar.
Men det fanns fördelar med det platta landskapet. Vi cyklade mycket och långt, för det orkade man då utan backarna. Jag tänkte fortsätta cykla här på Liane men det är trist, antingen får man stå på bromsen för det går för fort eller släpa cykeln opp när det är för brant.
Jag gillar Håkan Nessers böcker, har nog läst alla nästan och det är många. Han är ju 70 år i år och har länge skrivit minst en bok per år. Jag läser den senaste nu
"Den sorgsne busschauffören från Alster". Jag köpte den för presentkort på Akademibokhandeln, tack för det.
Det är nåt med språket som fascinerar mig, märker att jag ibland läser om en del passager för att de ska sjunka in. Kommer nog att läsa den här boken igen. Hoppas den blir film, för den är uppbyggd av bra textliga bilder och scener, dessutom spännande.
Några textcitat ur boken:
"Det måste vara nånting med Sorgsens röst, tänkte han. Den går i precis samma tonart som ventilationssystemet."
Och beskrivningen av Fårö (Nesser bor numera på Gotland)
"Det fanns inget att invända. Särskilt östsidan, tänkte han. Här kunde man sitta på en stenmur och invänta evigheten. Kustlinjen var mindre dramatisk än den västra, mjuk och diskret välkomnande - och överhuvudtaget var förstås denna gröna fårbemängda ö som gjord för långsamma färder. Krävde den respekten, det kändes tydligt, bara man gav sig tid att sakta ner och registrera. Det stillatigande, det allerstädes närvarande samspelet mellan himmel, hav och land. "
Och beskrivningen av en av huvudpersonerna Albin Runge
"Inspektör Backman tyckte att Albin Runge var sig lik på trettondagens förmiddag. Gänglig utan att vara lång, och lätt lealös; inte ordentligt ihopskruvad. Försynt dessutom, som om han bemödade sig att inte ta upp för mycket plats i världen. Martyr? tänkte hon ofrivilligt. "
För den som är intresserad så är det bokprat med Håkan i Karlstad nu på lördag kl 15.00. Annons på min facebook, något slags Värmländsk Bokfestival
Ny medicin för lille Seffrin
Vi var i kontakt med hans veterinär igår och berättade att han hade väldigt ont när dagens enda tablett slutar verka. Så nu skrev hon ut en ny medicin som ska tas två gånger om dagen. Hoppas han kan slippa ha så ont då.
Mer och mer verkar det som om han har ont någonstans, ömmar på vänster sida av kroppen. Han kanske föll och skadade sig under senaste jakten? Det var en märklig händelse under drevet. På pejlen kunde man se att han var helt stilla i en kvart. Så blir det inte om han tappat drevdjuret för då går han runt i stora cirklar. Kanske skadade han sig på något sätt, kanske bräckte ett revben? Han har ont på vänster sida. När hans tablett tar bort smärtan så är han rätt pigg, vi gick en promenad igår och han äter med god aptit. Men när han har ont så blir han stel och stillsam, vill inte gå i trappen. Hoppas det blir bättre nu med ny medicin!
Disco är i alla fall bra i tassen, jagade 1,5 timmar igår och har inget ont.
Disco drev fälthare idag sen eftermiddag!
Vi har inte sett så mycket fälthare nu på ett tag. Men nu väntade en på oss när vi kom hem. Roland släppte Disco förstås och det blev upptag. På pejlen syns hur drevet går och på telefonen kan Roland höra skallet via någon kanal från halsbandet. Liten video på min facebook
Orolig för Seffrin är jag!
Han fick anti-inflammatorisk medicin utskrivet av veterinären, det är som typ diklofenak smärtstillande och motverkar inflammation, det är alltså inte antibiotika. En tablett om dagen ska han ha. Han är rätt pigg några timmar efter han har fått dagens enda tablett men sen liksom säckar han ihop igen, rör sig sakta och stelt, sover mycket.
Övervintra pelargoner!
Nu har vi hängt upp pelargonerna i jordkällaren. Där har jag tänkt att de ska övervintra till fram på vårkanten. Då ska de planteras igen och förhoppningvis börja växa och blomma. Mitt första försök är det. Tills dess ska de inte ha någon omvårdnad mer än att vi kollar så de inte möglar. Fick bort det mesta av jorden men inte riktigt all.
Uppdaterat tax Seffrin. Han är fortfarande rätt trött men ha god aptit
Höstens dis över Östra Silen!
Det finns en tjusning med den här gråskalan av dis över sjön nu på hösten.
För övrigt så är tax Seffrin piggare idag. Återkommer med rapport senare idag.
Till veterinär idag med Seffrin
Nu har Seffrin varit väldigt stel och slö ett par dagar. Hans tonsiller är svullna och röda. Han vill inte äta men dricker mycket. Han låg still hela natten och på förmiddagen vilade han som ovan med huvudet på framtassen! ;- )) Såg sött ut!
Vi lyckades få en tid på veterinärkliniken i Åmål på eftermiddagen. Där finns resurser att analysera prover direkt. Seffrin hade inga bakterier i blod eller urin, men hög sänka (70, ska vara under 40!), svullna tonsiller och var stel i kroppen. Han fick tabletter som är anti-inflammatoriska, som han ska äta en vecka. Munkorg behövde han inte alls vid provtagningen, var helt lugn och nöjd med duktiga tjejerna. Roland snodde kopplet runt munnen på honom i alla fall, men han var helt stillsam.
Nu får det bli lugnt runt honom någon vecka. Han är redan bättre nu i kväll och åt mat med god aptit.
Disco kommer på ljudsignal i GPS:en!
Det är väldigt praktiskt att kunna kalla in honom med en pipsignal i halsbandet. Mycket användbart när han är utom synhåll och inte hör inkallning men behöver avbryta jakten för han är på väg eller på is eller nåt annat farligt. Roland började träna honom med det redan när han var valp och nu sitter det väldigt bra, han kommer varje gång.
Uppdaterat kl 09.00: Seffrin är fortsatt slö och skruttig. Det blir veterinärbesök idag på eftermiddagen. Vi har bokat tid.
Nu är Seffrin skruttig!
Han var pigg igår direkt efter jakten. Men sen blev han allt slöare och tröttare, gick sakta bara fot om fot, ville inte äta nåt, drack mycket. Rätt slö idag också. Han har i alla fall ingen feber och inget socker eller bakterier i urinen. Så det blev en lång dag idag utan jakt, inte hare och inte rådjur.
Fars Dag idag!
På förmiddagen igår jagade Roland hare med Disco. Det var första gången på flera veckor eftersom han haft sår i en framtass. Det gick bra med tassen men han behöver nog vila lite idag. Blir ingen harjakt på Fars Dag vilket var planerat, men ändå en slags Fars Dags gåva att Discos tass verkar ha läkt.
På eftermiddagen igår jagade vi rådjur med tax Seffrin. Han fick genast syn på två rådjur på nära håll och föste på dem. Det var en stor get och en stor killing.
Man funderar ibland hur rådjur tänker när de blir jagade. Vi hade närmat oss dem mot vind för att inte skrämmas med vår vittring. Och skyttarna var utplacerade så rådjuren skulle gå mot vind mot dem. Men sen gjorde förstås inte rådjuren alls som vi trodde. De sprang genast snabbt över Smörhôla i medvind. Ologiskt.
Men vände sen och sprang tillbaka i samma spår ! Det kan kanske förklaras med att de tidigare har varit just där och då var det inte farligt + att motvind kunde varna för vittring.
Sen fick jag se hur geten lurade med sig taxen genom att stoppa upp, urinera, vänta lite och göra tvär vinkel och vänta lite igen så att killingen kunde forsätta i drevriktning utan tax efter sig!. Säkert ett instinktivt beteende. Nära att killingen blev fälld lite senare men det råkade stå en bil bakom den i skjutriktning ;- )) Så den klarade sig. Men vi har väldigt mycket rådjur runt oss.
Älgkött idag.
Så här ser en liten älgköttlott ut, knappt 9 kilo. Fint styckat är det av Magnus. Några stekar och så resten som kan bli malkött eller grytbitar eller hundmat. Jag har skurit rent idag, bort med allt fett och senor. Vi gjorde en stor älgköttgryta med Karl Johan -svamp och lök och vildsvinsbuljong och lök och vitlök och lite rödvin. Den blev riktigt god och räcker till minst 4 portioner till.
Gryta på älgkött!
Vacker solnedgång över stilla Vänern igår!
Jag tror att vi har haft ovanligt många vackra soluppgångar och solnedgångar i år! Eller också är det seniliteten som slår till och jag glömmer hur det var alla andra år! ;- )) Hur som helst blir jag inte trött på dem. De är ett färgfyrverkeri som hela tiden ändrar sig. Här ovan det över en spegelblank Vänern igår sen eftermiddag!
Nej, inte god alls!
Vi testade Blossas glögg 20. Vi brukar göra en sån test på årets nya glögg. Men den här var inte god. Den smakade lite blaskigt varm drink, eller nåt liknande, men den smakade inte glögg!
Tacka vet jag Zachrissons "Dufvenkrok" och "Vintra"
Ovanligt mycket vatten i sjön!
Det är vackert med det disiga grå och så höstfärgerna på marken och löven. Men jag kan inte minnas att det någonsin varit så mycket vatten i sjön. Ingen vet varför det är så högt vattenstånd. Någon säger att kraftstationen i Skifors ska ha varit stängd under sommaren p.g.a något ingrepp och att man därför inte kunna släppa mer vatten från Östra Silen ner till Västra Silen. Men något säkert besked finns inte.
Bryggor hamnar fel och det är tur att båt - och badsäsongen är förbi
Uppe i älven är det också högt vattenstånd.
Övervintra pelargoner!
Numera är jag ju pensionär på heltid och har tid att pyssla om odlingar. Just nu är det mest om pelargoner, men senare också tomater.
Inne funkar det inte, men jag har alltid pelargoner ute under sommaren både i lådor under fönstren och i stora krukor. Sen har jag slängt dem på hösten och köpt nya på våren. I år har de varit ovanligt frodiga så jag tänkte försöka övervintra dem. Har aldrig gjort det förut så jag hämtade lite info från pelargon-expert Irene. ;- )
Så här kommer jag att göra: Först krukorna bort, sen får de torka lite, bilden ovan idag. Därefter hängas upp o ner i jordkällaren. Sen kan man lite vartefter vänja dem vid uteliv igen i vår när risken för frost är över. Kanske har vi då ett litet växthus till det?
Gammal gärdesgård hittade Roland igår!
Roland röjde i Tjärnshaget igår. Plötsligt hamnade han vid en resterna av en gammal gärdesgård. Det måste ha varit Johannes eller Gustaf eller någon av drängarna på Prästgården som satt upp den. Minnen av en svunnen tid finns överallt.
Roland har skogsarbete framför sig nu under vinterhalvåret. Igår var det röjning, idag vindfällen. Den planerade harjakten blåste bort.
Jag kommer att ägna mig åt bokläsning, nu är det Nesser på tur. Det ser jag fram emot. Sen kommer jag att ägna mig en del åt pelargonerna om vädret blir så det går att vara ute.
Mobilen som router!
Det kan vara bra att kunna använda mobilen som router trådlöst om jag råkar hamna i ett område där det inte finns datortäckning men mobiltäckning. Jag har fått goda instruktioner av Elon i Årjäng, av Peter, men jag har inte tränat så mycket. Erkänner gärna att teknik och apparater har låg prioritet för mig (mest panik!) men nu har det stått länge på "kom-ihåg-listan" att jag måste öva om jag ska lära mig. Så idag har jag kopplat opp datorn via mobilen flera gånger och det fungrar utmärkt. Jag lyckas också koppla tillbaka till normal-läge också mellan varven! ;- ) Ha ha...! Bra att ha mobilen på laddning under tiden för det här drar mycket ström. Äntligen har jag fixat detta!
Semper har förstört brödet!
Brödet ovan har varit mitt favvobröd i många år, alltid två rostade skivor varje morgon till frukost. Det var ett luftigt, fluffigt bröd som blev frasigt i rosten, ingen speciell smak, gott till allt pålägg. Det såg ut som bilden ovan. Men nu finns det inte längre
Nu finns plötsligt inte mitt bröd längre att köpa i butik. Semper har gjort om receptet på mitt favvobröd, proppat det fullt med fiber för att nyckelhålsmärka. Det är nu kompakt, tjockare skivor och man får tugga länge innan det slinker ner. Isch! Som tuggummi! Ser numera ut som förpackningen här ovan. Om någon har ett lager kvar att det gamla glutenfria vita formbrödet så är jag spekulant! : - )
Ett brev - 7 år försenat!!!
Man får inte ge upp! År 2013 blev vår gamle Hamilton Jazz svensk Jaktchampion. Det skulle komma två exemplar av diplomet eftersom han ägs av både Roland o Bosse. Men det kom bara ett exemplar, det andra försvann. Nu är det hittat!! Det hade fastnat i en postbox hos Richard på Ica Sillerud och gömt sig där i 7 år! I renovering fick man se brevet i boxen, Richard ringde och berättade, vi hämtade! Tackar!
Byggarna i Chicago
Nu har jag röjt tid att läsa boken som väntat ett tag på nattygsbordet och den är bra! "Till minne av de breda nordiska skuldror som byggde staden på prärien" skrev Lars Weiss boken "Iskarlen och trasdockan" en fiction som utspelar sig i miljön där svenskarna var med och byggde i Chicago. Det är nu så där 20 år sedan han skrev boken. Det blev en bok till i ämnet, "Järnmannen och pansarbilen". Den ska jag också läsa när jag får tag på den.
Vi vill gärna se de amerikanska utvandrarna som Karl-Oskar och Kristina, bönder som flyttade för att få mark att bruka. Men många hamnade också i städerna. 1837 var Chicago en liten handelsstad med några tusen invånare. 1871 var det en kåkstad med 300.00 invånare. Då brann staden. Mycket brann opp, men det som var industri klarade sig. 1893, alltså drygt 20 år senare var Chicago amerikas fjärde stad med drygt en miljon invånare. Branden 1871 blev startskottet för gigantiska byggprojekt med ny teknik och ny arkitektur. Istället för tjockväggade låga stenhus gjordes nu stålskelett som kunde bli höga, de första skyskraporna med hiss kom till. En märklig utveckling i ett ovanligt land.
Jaha, och varför är jag intresserad av byggandet i Chicago i slutet av 1800-talet?? Jo Rolands morfar, Agnar, hade en farbror vid namn Edwin Carlson som utvandrade till Amerika. Han blev byggmästare och arkitekt i just Chicago! När han hälsade på hemma i Sverige var hans släktingar så vördnadsfulla mot honom att de inte sa "du", utan "ni" eller yrkestitel! ;- )) Vi har inte bemödat oss stort för att släktforska men visst vore det intressant att göra ett försök att hitta eventuella ättlingar till Edwin. Kan ju finnas några i Chicago eller annorstädes i det här stora landet, i Amerika flyttar man ju ofta. Kanske någon fortsatte med snickrandet, det verkar vara genetiskt betingat, Roland snickrar ju liksom hans morfar Agnar gjorde och alltså även den äldre släktingen Edwin, åtminstone i början på sin karriär i byggbranschen.
Jag startar i alla fall med att läsa Lars Weiss bok. Lars är ju en mediaprofil, journalist och författare. Han umgicks under en period med våra goda vänner L och E i Mölntegen, så där fanns en av böckerna att låna. Edwin är förstås inte nämnd i boken, det fanns så där 100.000 svenskar i Chicago och många var byggnadsarbetare vid den här tiden, men intressant att försöka förstå miljön och omständigheterna runt omkring. Boken är ju fiction.
En märklig stubbe!!!
Någonting växer på stubben som vi gick förbi häromdagen, något som jag aldrig sett förut. Ser ut som vit päls, men jag antar att det är någon mossa eller lav.
Så här är den på lite längre avstånd.
Och ovanpå stubben har någon sin matplats, någon som gillar grankottefrön. Naturen bjuder på så många fenomen.
Oväder!
Det blåser och regnar, inget väder att jobba i utomhus. Det ska kunna bli mellan 20 och 50 millimeter regn idag enligt prognosen. Det är resterna av någon orkan från andra sidan Atlanten. Vindarna ska kunna bli upp emot 20 sekundmeter. Fast ännu så länge är det inte så illa. Får för min del bli en innedag med en god bok!
Finns lite gula kantareller än!
Jag sprang på ett gäng gula kantareller häromdagen när vi jagade rådjur. De var riktigt fina. Fick bli varma smörgåsar med lök och hackad rökt rådjurslår. Fnissar lite när jag letar recept på varma smörgåsar. De beskrivs i stort sett alltid som omoderna, som något vi åt framför teven på 70-talet. Ha ha... vi har alltid ätit varma smörgåsar, både för att det är gott och för att göra slut på rester. Senast hade vi riven Grevéost på, det gav god smak. Trattisarna kommer stort nu, många är det. De passar bäst att torka och göra soppa på.
Sen kan jag bara beklaga att det numera är reklam på min blogg. Förut i alla år så har jag betalat en slant per år för att slippa det, men det är inte möjligt längre.
Brasa är mysigt!
Förutom att det blir varmt så är det himla mysigt med en brasa i kaminen! Vi passar på!
Och utsikten är fin i solnedgång! "Gustaf i den nordiska natten" heter han som vakar över oss!