Jag avslutar bloggandet som dagbok

Jag har ju skrivit dagbok på bloggen i princip två gånger varje dag. Och dessutom inlägg på Facebook. Nu räknar jag med att Facebookinläggen får bli min webdagbok framöver. Man kan hitta den om man söker på mitt förnamn och efternamn. 
 
I will finish my blogg as diary and plan to have only Facebook as my web-diary. It is possible to find my fb searching with my name, Inga Magnusson. 
 
Bloggen kommer att finnas kvar, men alltså inte som dagbok. Här lägger jag sånt som jag vill spara och kunna hitta igen i rätt kategori, typ släktforskning, tomatodling, recept. Men det blir alltså inte så ofta
 
Jag har funderat en hel del på detta med dagboksskrivandet. Min mamma skrev dagbok hela sitt liv fram till hon blev 90 år. Allt finns kvar här i källaren. Jag började också skriva dagbok tidigt, på papper förstås. År 2005 flyttade yngste sonen till USA första gången. Då ville jag skriva dagbok på nätet istället så han skulle kunna följa livet på Liane. Jag vet inte om han var så intresserad men han har bott många år i USA sammanlagt och  bloggen har jag hållit på med i 17 år nu. Den och facebook har varit en möjlighet för mig att behålla kontakter från förr. Det blev viktigt eftersom jag flyttade långt från platsen där jag växte upp. Sen har det tillkommit nya vänner också. Fint att kunna ha tät kontakt under lång tid, speciellt nu i pandemi-tider med fysisk isolering. 
 
Jag väljer att publicera det här inlägget före Liane-beskrivningen, den kan få vara mitt sista dagboksinlägg på bloggen. Det här nya upplägget är ett test så jag får se hur det blir framöver, jag kanske ångrar mig. ;- ))
 
 
 
 

Snart jubileum!

Längst ner på min blogg står det att den skapades 10:e december 2005. Det är alltså snart 10-årsjubileum. Undrar hur man firar sin blogg?? Eller det kanske finns nåt inbyggt firande i själva bloggandet? Antagligen kommer jag att glömma bort att hurra  på rätta dagen.

Anorektisk...

... ser gubben ut att vara på de senaste bilderna på bloggen, väldigt lång och mager. Men han har inte drabbats av plötslig matleda, det är nåt konstigt med bilderna här på blogg.se, en del av dem sträcks ut på höjden i fel proportioner. Jag vet inte om man kan göra dem mer rätt på något vis.

Slumpen...

... styr väldigt mycket vad som hamnar här på min blogg i form av bild och text. Det finns inte särskilt mycket logik i urvalet. Ibland sker viktiga händelser i mitt liv och í bygdens liv eller annorstädes som inte alls nämns. Massor av trevliga evenemang kommer inte med, fina presenter visas inte, födelsedagar uppmärksammas inte. Det handlar inte om att de personerna eller händelserna som är involverade där är mindre viktiga utan helt enkelt om slumpen.
 
Ibland finns inte en kamera på plats eller bilder som togs blev dåliga och då blir det inget, ibland finns inte tid att göra nya inlägg och då blir det något tidigare utkast som publiceras istället den dagen. Ibland missas bara utan elaka avsikter bakom. Alltså är min blogg ganska kravlöst slumpstyrd, utifrån tillfälligheter. Den handlar om det som för tillfället råkar komma under ögonen. Så jag hoppas ingen i bekantskapskretsen tar illa upp om just deras fina dukning, goda mat, fantastiska presenter, roliga födelsedag, eller annan dag inte blir uppmärksammad här. Det finns inte tid, utrymme eller ambitioner att vara heltäckande och som sagt urvalet är i hög grad slumpstyrt utan onda baktankar.

Reklamen försvann omedelbart ...

... när jag betalade in årsavgiften för bloggandet; 500 SEK. Som sagt värt varenda krona!

En får tacke!

Sen ingår gratis något som heter egen domän om jag vill ha det när jag betalar för 12 månader på en gång. Jag gick in och kollade vad det nu var för nåt. Det såg krångligt ut, man måste byta adress. Lätt skräckslagen stängde jag direkt ner den sidan och hoppades att jag inte hade tryckt på någon beställningsknapp. 

Tänk om de här som säljer internettjänster av olika slag fattade att kruxet med att sälja  inte handlar om att ha bästa varan till lägsta pris, utan om att förklara vad det handlar om så att vanligt folk begriper, alltså alla vi som har noll koll, vi som inte ens förstår orden. Jag vet ju inte  vad en domän är, vet inte vad jag skulle ha för nytta av den och jag tror att jag delar den okunskapen med en stor del av svenska folket. Men det sitter långt inne hos var och en av oss att erkänna våra tillkortakommanden i den här nya branschen.   

De som sköter om reklamen för såna tjänster borde inte vara fackfolk utan såna som jag, för jag vet vad som borde stå där så att informationen går fram och blir begriplig för vanliga dödliga. Detta utifrån samma princip att det borde inte vara matematiska snillen som skriver matteböcker utan någon som har svårt för ämnet. Logo!

Nej va hemskt, reklam på min blogg!

Jag har missat att ändra min medlemsnivå och nu är  eländet här! Ett tu tre så kan jag en blogg med reklam för WWF eller nåt annat förkastligt. Det är illa nog med det som finns här nu (Barnvagnar, p-piller, kulörtvättmedel, skor! Undrar hur reklamen väljs ut, inget av dem är direkt aktuella ämnen för mig! ;-) . Den enda sidan som har någon relevans var reklam för biljettförsäljning på olika evenemang)  Imorgon ska smörjan bort, jag uppgraderar nivån till det som kallas pro. Jag får betala en slant för det, men det är det värt.


Kommentarstrul?

Jag får mail från en bloggläsare att det var varit omöjligt att kommentera på förra bygginlägget. Någon mer som försökt med det men inte lyckats? Ibland kan det vara vissa inlägg på Blogg.se som blir liksom blockerade för kommentarer. Någon gång kan man lyckas om man använder f5-tangenten och uppdaterar när man kommenterat, men ibland är det kört. Om jag drabbas av det så gör jag kommentaren i ett annat inlägg och hänvisar. Senare idag kommer inlägg om Sillerudsboken! Nu är den snart färdig - kan förbeställas! Årets julklapp!


Erbjudandet om iPhone-app ...

... har Blogg.se placerat så det döljer statistiken för mig (abstinens direkt!) och dessutom skymmer opublicerade inlägg, så jag måste leta efter dem i raddan av tidigare inlägg. Himla irriterande!
Uppdaterat 9.30: Nu lägger sig den här skylten även över delar av det jag försöker skriva i inlägg, så jag måste korta av raderna, ser konstigt ut, men jag har inget annat val.

Med skammens rodnad ...

... på mina kinder får jag erkänna att jag själv saboterade länkmöjligheterna genom att lyckas klicka på fel ställe på bloggen. Nu funkar det igen.

Statistikbekymmer ...

... är det på blogg.se. Min stannade på 7/4 och har inte rört sig sedan dess. Någon mer drabbad och i så fall hur?

Statistiken ...

... har hakat upp sig i min blogg och i andras läser jag. Vill ha den tillbaka! Eller åtminstone ett besked om vad som har hänt.

Henry S...

... jag kan inte öppna mailbilagan med släktforskning. Och jag är vansinnigt nyfiken på vad den innehåller. Och inte heller kan jag maila, det kommer i retur. Går det att lösa tro? Om jag kan, så bidrar jag förstås.

Vem länkar ...

... nu då när statistiken över läsare rakar i höjden? Det brukar vara så att någon därute har lagt en länk som gör att ovanligt många läsare letar sig fram. Som vanligt lär jag aldrig få veta. Dilemmat och tjusningen med att ha en blogg.

Nattsuddare ...

.... har jag ett antal i läsekretsen här på bloggen. Jag vet ju inte vilka det är men jag ser på  statistiken och inte så få har alltså läst redan mellan midnatt och tidig morgon. Eller också är det läsare på andra sidan jordklotet. Nej, det kan det rimligen  inte vara, högst en handfull i så fall.

GRATTIS BLOGGEN PÅ 5-ÅRSDAGEN!


(Den vackra blombuketten som jag firar bloggen med, är den som jag fick av barn och barnbarn på födelsedagen! Jättefin var den och står kvar än här hemma nu, tack alla Ni för den!)

Nu firar jag femårsjubileum på bloggen.
 Det här var mitt
första blogginlägg.  Det är daterat till tionde december 2005. Jag trodde nog i ärlighetens namn just då att det inte skulle bli så många fler. Men det blev det. Just nu står räknaren på  4401  inlägg, så det borde väl innebära i genomsnitt ett par, tre inlägg per dag. Det är himla många när man försöker se dem alla framför sig. Min blogg är inte någon stor  Blondinbella-blogg, men jag har många fler läsare än jag någonsin trodde var möjligt, fortfarande mer besök än Årjängsportalen tror jag om jag räknar rätt. Besökarna betyder en del och visst kollar jag statistiken, men jag skulle skriva om det så bara var 5 personer som läste bloggen dagligen!

Det är alltså fortfarande roligt med blogg, att skriva själv och att läsa andras. Jag skriver fortfarande o-nischat, min blogg handlar om att dokumentera hur jag själv ser omvärlden, vad jag ser just nu och vad jag tänker om det jag ser. Det kan handla om smått eller stort från vardag till politik.  En del lämnar jag ut av privatlivet, men inte allt. För mig finns skarpa gränser som jag inte går över, urvalet av publicerbart är kräset, fast det kan man nog inte tro när man läser min blogg. Jag respekterar omgivningens önskemål också förstås, den som inte vill vara med på bild slipper eller så maskar jag bilderna.

Ibland använder jag mycket tid till bloggandet, men inte till vardags. Skrivandet går nästan  lika snabbt som att prata så det är inte alls tidsödande. Det som kräver tid är bildhanteringen. Men både den och skrivandet är mycket snabbare nu med nya datorer och ny programvara. Det går jättesnabbt att skifta mellan blogg och andra sidor vilket underlättar länkande till andras texter och internt till egna bilder. Det jag däremot alltid lägger rätt mycket tid på är tidningsläsande på nätet. Och det trycker tyvärr periodvis undan bokläsandet vilket är irriterande. Jag vill egentligen hinna med båda delarna.  

Vad jag inte begrep när jag började, var att det skulle utveckla sig en krets av bloggare som läser och kommenterar hos varandra, ett slags nätverk som man befinner sig mitt i eller i utkanten av. Och egentligen handlar det nog om att man finns i ett antal nätverk i periferin.

En period märkte jag att jag försökte läsa och kommentera i för många bloggar.  Det blev en plikt och ganska slentrianmässigt, både läsandet och skrivandet. Då valde jag att backa tillbaka och stryka några bloggar från läslistan, rensa bort, samtidigt som jag behöll några få. Det innebar att jag kunde läsa "mina" bloggar oftare och ha en mer givande kontakt. Alltså några nära, som man nog kan kalla bloggvänner.

 Sen finns det förstås en krets av bloggbekanta utanför den inre cirkeln, bloggar som jag läser ibland när andan faller på eller när  ett tema är aktuellt som jag vet att någon brukar skriva om.

Jag planerar att göra en slags summering av bloggvänner och bloggbekanta, en tillbakablick på de som funnits med, försvunnit eller finns kvar. Det kommer lite nu och då framöver under en egen kategori tror jag.

Mitt liv har förstås ändrat sig under de här fem åren som har gått. Barnbarnen som då var små har kommit upp i skolåldern. Dotter som bott några år ute skogen utanför Umeå har återvänt till att bo inne civilisationen igen.  LA-sonen som då bodde i Los Angeles har flyttat  till Stockholm och dessutom gift sig med sin japanska flickvän. De har köpt lägenhet.  Äldste sonen lever i ett etablerat förhållande och har också köpt lägenhet, sånt känns stabilt. Alla tre barnen har jobb som de verkar trivas med och det glädjer en mor förstås. Gubben har fler anställda  i sin lilla byggfirma och han själv jobbar inte så mycket praktiskt i den, utan det blir mer av att serva med materiel, göra pappersjobb och räkna på kommande arbeten.  Jag själv har gått från att jobba som klasslärare tillbaka till speciallärartjänst, på samma skola dock. Min mamma fanns fortfarande i livet 2005, rätt så pigg, men nu har hon alltså lämnat jordelivet och mig. Det är en stor förändring och en sorg som hela tiden gör sig påmind, varje dag. 

Men det mesta är sig likt annars, bostaden är samma, gubben är kvar, vi är hyfsat friska, de närmaste vännerna finns också kvar, åtminstone de flesta av dem, och några nya har tillkommit.


Läsarstatistiken skenade...

... i höjden under några dagar och nu har den helt utmattad bara lagt sig ner och dött! Kanske den är blogg.ses aprilskämt???


Mobilblogga kan man

Mobilblogga kan man. Ville bara ha en länk kvar här i min blogg.

Kommentarer...

... svarar jag på ibland, men ibland inte. Det beror inte på att vissa kommentarer är bättre än andra, utan helt enkelt på tidsnöd periodvis. Förr var jag mer ordentlig och svarade på alla men jag märker att det under arbetsveckorna är svårt att hinna med alla. Och att svara långt efteråt känns inte meningsfullt.

Kommenterat ifatt...

... har jag gjort lite här och där nu om någon är intresserad och vill kolla neröver. Allt hinner jag dock inte med just nu.

Tidsbrist...

... har det varit en tid. Det betyder att bloggen blir mest text, det blir inte så mycket tid till att göra i ordning och lägga ut bilder. För det är ju bilderna som är den tidsödande avdelningen i bloggandet. Texten flyter ju ut i samma takt som tanken tänks.

Sen kan man som vanligt fundera över vad bloggande egentligen är. Eller kanske rättare vad bloggande inte är.

Det är inte ett trixande med stavning och korrektur för att få allt perfekt grammatiskt. Det är inte tidsödande research  för att kolla upp att allt är absolut korrekt. Det är inte dubbelkoll med krav på info från flera samstämminga källor. Bloggande förpliktigar inte, som vanligt tidningsskrivande, till att redovisa både för och emot i en fråga. Bloggen är inte ett forum med självklar rättighet att få sina kommentarer publicerade.

Min blogg är min och den är en dagbok med snabba ögonblicksbilder av vad som händer ur mitt perspektiv i mitt eget liv just när det händer, sånt jag upplever och sånt jag läser om. Det är verkligen en dagbok och ska läsas som en dagbok, den är ingen tidning eller tidskrift.

Men det finns ett rätt kräset urval också, även om det inte märks. Jag vill inte lämna ut personer som inte gett sitt medgivande. Jag hinner inte skriva om allt som händer, en del går bort men behöver alltså inte vara mindre viktigt för det. Jag skyddar min egen intregritet rätt hårt och skriver bara sånt som jag utan vidare kan lämna ut till alla och envar. Mycket finns kvar som jag inte bloggar om, både av tankar och händelser. Det mycket privata såsom sjukdom och krämpor går bort.

Tidigare inlägg