"Vad gör en bank?" = Sommarens rysar-läsning!

Jag har länge varit förundrad över att vi låtit banksystemen få så stor makt över  världen. Och nu menar jag inte mitt bankkontor, lilla Västra Värmlands Sparbank, för det är jag väldigt nöjd med och Cervenka framhåller också de små sparbankerna som exempel på god bankverksamhet.  Men jag menar de stora bankerna i världen. Sammantaget styr och ställer de som de vill, rätt oberoende av vad de enskilda staterna beslutar. Om jag ska ta ett exempel i närtid så är det när Nordea genom att hota med flytt till Finland  aktivt ändrar regeringens förslag på bankskatt. 
 
Andreas Cervenka är ekonomijournalist och skriver initierat om vilket inflytande banksystemet har över oss alla, i stort och smått. Han är också fascinerad över att vi lämnat över så mycket makt till bankerna och samtidigt förutsätter att de är ansvarsfulla. Tyvärr visar exempel gång på gång,  att  den här verksamheten styrs  i hög grad av kortsiktigt vinstintresse. När det det sen  svajar så måste staten  gå in med skattemedel och rädda det hela så att inte samhällsekonomin kraschar. 
 
Om man vill läsa litteratur som skrämmer så kan man välja deckare förstås, men den här boken duger också bra om man vill ha läsning som sänder kalla kårar efter ryggraden. ;-)). Cervenka skriver inte bara initierat och sakligt utan också lättläst. Han lyckas med bildspråk förklara rätt komplicerade ekonomiska förhållanden så att man förstår.
 
En del  fakta från boken:
 
Svenska banker har växt från 200%  år 2002  till 400 % av BNP år 2016. Sverige är Europas mest banktunga land efter Schweiz. 
 
Globalt sett är bankerna inte längre i huvudsak förmedlare av pengar mellan sparande och lån. De  är tillverkare av pengar, pengar som inte finns egentlgen, bara som en knapptryckning. Varje lån de förmedlar  skapar luftpengar.
 
Om alla sparare på en gång vill ha ut sina pengar så kommer de att finna att endast en bråkdel av dem existerar i verkligheten. I Sverige med så många och höga lån till privatpersoner har mycket luftpengar skapats.
 
De lokala sparbankerna, typ Västra Värmlands Sparbank, framhåller Cervenka som de enda som har en vettig verksamhet, men de har tyvär bara så där 8 % av marknaden
 
Bail - in är en regel som anammats av hela EU och sedan 2016 även av Sverige. Det betyder att staten inte ska in och rädda banker som hotar gå i konkurs, (så som Sverige gjorde när Swedbank schabblat i Baltikum) utan pengarna ska istället tas från aktieägare och från dem som har sparpengar i banken. Därmed ska bankerna bli mer sansade och ansvarsfulla än förut är tanken. Det är bara det att det redan finns undantag i Bail -in. Angela Merkel har redan räddat Deutsche Bank och i Sverige finns en fond på 40 miljarder redo att rädda krisande banker. Och den består till större del av statliga pengar. Det blir skattebetalarna och pensionsfonderna som får rädda bankerna och det vet bankerna. De ändrar inte på sin utlåning och sitt risktagande.
 
 Som sagt, den som har starka nerver och samtidigt vill bli road en stund ska läsa Cervenkas bok. Jag lånade den nu på biblioteket men kommer att köpa den och läsa om flera gånger. Den första genomläsningen tog tid, jag läste ordentligt, ville inte missa nåt. 
 
Nu lämnar vi de världsliga problemen bakom oss och drar iväg med Busterbåten för en sjötur med grillning i goda vänners sällskap
 
 
 
 

Nej det handlar inte bara om skepsis mot politiker!

En undersökning visar att väljarna är skeptiska till politiker och en majoritet tror inte på att de vill ha makt för att skapa ett bättre samhälle utan för egen vinnings skull. En sån undersökning är rätt meningslös om man inte vet vad svaren skulle ha varit för 5 eller 10 år sedan. Har det ändrat sig? Ökat eller minskat förtroende?
 
Just nu så är fokus hos partiernas spin-doctors koncentrerat på landsbygd. Löfvén ska göra göra showartade utspel för att visa sitt stora och plötsliga intresse för oss som bor utanför storstäder.  Det hade varit mer förtroendeingivande och mindre show - suspect om han valt en annan dag än den i Almedalen för att träffa glesbygdsbor, om han valt en vanlig arbetsdag istället  för en dag som mest syftade till att ge rubriker. Jodå, Sverige har i motsats till Norge valt en linje där landsbygden utarmas och avfolkas, så visst bör politiker lyssna på vad som händer där. Men det kanske skulle skapa mer förtroende om detta nya intresse kantades av konkreta och bra förslag istället för mediafokus.
 
Visst kan man skylla en del elände på politiker, migrationskaoset är ett exempel, men bakom deras felbedömningar låg starka påtryckningar från ett samfällt media-etablissemang. Många vågade inte riskera sin karriär och sin födkrok på att göra nåt annat än att följa mainstream. Och man kom att utgöra ett kompakt politiker-etablissemang helt dövt för oron bland vanligt folk. Sen gjorde de stora  politiska partier en helomvändning för att klara upp en ohållbar situation och den förstärkte inte heller förtroendet. Fortsatt så pågår  försök att mörka fakta och manipulera statistik. De migranter som nu fått uppehållstillstånd har inga bostäder eller jobb  att gå ut till i vårt land. No go zonerna i några storstäder och mindre städer är nu etablerade och ingen politikernivå tar itu med dem, alla skyller på någon annan. Otryggheten griper omkring sig men avvisas av den politiska nivån. "Sverige har aldrig varit tryggare" brukar det heta.
 
Det vanligt folk ser  är  ett samfällt etablissemang av media och politiker där få vågade ens lyssna på åsikter utanför bubblan.
 
Sen finns det en nivå till som hör till etablissemanget och det är verk / myndigheterna och framför allt deras ledningar som ibland visar en påfallande arrogans mot medborgarna. Och det får fortsätta utan att någon tar dem i örat. Polisens högste chef är förstås ett tydligt exempel.
 
 Ett annat exempel är Naturvårdsverket som skött vargfrågan utomordentligt klantigt och nonchalant. Ingen bryr sig om att vi har riksdagsbeslut som borde följas. Verket gör sitt bästa för att kringå det på olika sätt och vi som ska leva med eländet lyssnas inte på, vilket konstateras i en forskningsrapport från 2016. Situatione är ohållbar på många platser och de drabbade tvingas att ta till illegal avlivning för att rädda undan något av sin livskvalitet.
 
 Sen har vi länsstyrelserna där någon exempelvis kan helt godtyckligt kan stoppa en enskild markägares skogsavverkning pga lavskrika och det utan ersättning. Det är statlig konfiskation av privat egendom. Lavskrikan är en fågel som inte ens på allvar är hotad. I skrivelsen från länsstyrelsen till markägaren så frågar man helt fräckt vad han hade tänkt använda pengarna från avverkningen till och om han inte kan låna beloppet i bank istället. Man bara baxnar! Det finns ingen reaktion uppifrån på detta, ingen reprimand som redovisats. Detta är ett exempel på missbrukad makt från det hållet. Och det som är mest upprörande är att det saknas reaktioner uppifrån på den skrivelsen.
 
EU uppfattas också som en del av etablissemanget förstås. Unionen driver en globaliseringsiver som flyttar makten från ländernas folkvalda parlament till tjänstemannanivå i Bryssel. Den flyttas också medvetet från politiker till domstolarna, alltså ut ur den sfär som är påverkbar för vanligt folk via de folkvalda politikerna. EU fattar också en mängd  beslut som ingriper i  vardagsliv för många av oss, men   visar samtidigt en handlingsförlamning inför de stora problem som Europa står inför.
 
Sammanfattningsvis så är vanligt folks misstroende mycket större och mycket vidare än bara mot svenska  politiker. Det handlar om ett misstroende mot Etablissemanget med stort E och det är mycket mer än bara politiker, även om politikerna är den nivån som man uppfattar ytterst bär ansvaret. Etablissemanget inkluderar i mångas ögon EU, media, myndigheter, styrelser  och  statliga verk. Alla gör förstås inte fel alltid inom de här nämnda institutionerna, men oförmågan att ta itu med maktförskjutningar och maktmissbruk upprör.
 
Detta med skepsis mot etablissemanget återfinns just nu i flera länder. Det finns i Tyskland, Storbritannien, USA och  Frankrike. Det vore intressant att se seriösa analyser av vad den bottnar i.
 
Det jag skriver här är mina egna tankar utifrån vad jag läser och erfar. De kan naturligtvis vara helt fel, men de är mina. Och de startade egentligen med min förvåning över att det amerikanska folket valde sin nuvarande president. Det måste hos många ha funnits ett oerhört motstånd mot alternativen. Den frågan är intressant och jag tror inte att man ännu har funnit svaret.
 
 

Gripande tal ...

... höll Hillary idag. Hon lyckades få med en massa viktigt inför framtiden om behovet av att samarbeta och hjälpas åt för landets skull, så att inte valkampanjens motsättningar får sätta agendan framöver. Det finns förstås stort behov av att läka såren nu. 
 
Det behövs också sakliga analyser av hur amerikanerna har valt. Vilka har röstat på vem och varför har de gjort det? Det  är frågor som man behöver få svar på, så att nästa makthavare kan få en hint om hur politiken ska inriktas framöver för att minska det massiva missnöje som det här valet visar på. För hur man än ser på valet så är det en smäll mot etablissemanget. Trump är en uppstickare, både inom och utom sitt eget parti.Han kom från ett politiskt ingenstans och lyckades fånga upp dem som kände sig förbisedda i USA.    Kanske är det en bild som speglar skillnaderna mellan väljargrupperna; de som känt sig sedda och de som känt sig förbisedda. Vänster - högerskalan verkar inte vara aktuell längre. Trump har som republikan fått rejält stöd av arbetarklass i USA.
 
 Valresultatet var minst sagt överraskande, inte många trodde på det här, men tydligen så är det inte så många som svarar på opiononsmätningar av den här typen, bara 10 %, så det kan bli väldigt fel.

Trump ser ut att vinna presidentvalet!

Vilken rysare!! Konstaterar att Leif GW Persson i så fall ser ut att bli en av de få som gissade rätt, inte många trodde det. Opinionsmätningarna gav Clinton segern så sent som igår kväll, men de unämns nu till valets stora förlorare. Mätningarna har slagit helt fel, precis som före Brexit.
 
Vi pratade med son Mattias i Seattle igår kväll och han menade att Trump har haft ett mediastöd i USA, fast det har inte synts här.  Han sa också att Trump betraktas som en uppstickare bland både demokrater och republikaner. Han har ingen politisk erfarenhet, behöver inte bära ansvar för eventuella misstag som begåtts tidigare och kan fånga upp det missnöje som tydligen finns. Missnöjet med tidigare politik och etablissemanget var alltså mycket större än man kunde tro. Man blir alltså återigen förvånad över att ingen tog honom på allvar och drivkrafterna bakom hans framgångar på allvar.
 
Just nu håller världen andan och väntar på ett besked om slutligt resultat.
 
 

Äntligen val i USA!

Historiens mest pinsamma val närmar sig äntligen slutet. Vi har i tidigare olika valsammanhang fått vänja oss vid att smutsiga personangrepp varit en ingrediens i kampanjande, men att de i stort sett tagit över helt är ändå nytt. Infon till folket inför det här valet har helt fokuserat på typ vem av kandidaterna som har vad i garderoben och vem som nöp vem  i rumpan för 5 år sedan. De stora  politiska frågorna om landets ekonomi, samhällsplanering, utrikespolitik har inte ens skymtat i rubrikerna. Den svenska mediabevakningen har varit massiv,  skandalerna runt presidentkandidaterna har fyllt alla former av nyhetsförmedling, både den formella i tv / tidningar och den informella i sociala medier. Man undrar om det är valarbetarna eller media som har gjort det här valet till det smutsigaste vi kan minnas.
 
Spela roll kan man tänka?? Gör det nåt att ett demokratiskt val omvandlas till lystet frosseri i sensationer istället för att ge den info väljarna behöver innan de ska rösta??
 
Ja, det spelar roll. Jag misstänker att det här bl.a. späder på politikerförakt, inte bara i USA utan över hela världen. De valda medborgarna, de som ytterst bär upp ansvaret för det demokratiska systemet, görs till åtlöje.  Hela den  demokratiska processen, den som bygger på folkets val av  partier / ledare, sätts ur spel och ersätts av ett skådespeleri i en global show. Det är på något sätt sorgligt att det finaste system vi har för att styra folk och länder hanteras så respektlöst. Ok, demokrati med folkliga val har sina begränsningar men vad är alternativet? Diktatur? Anarki?
 
Självklart vinner Clinton det här valet, allt annat är omöjligt och därom verkar de flesta bedömare vara överens. Så den spänning som nu piskas upp  handlar mer om att varje nyhetskanal vill roffa åt sig publik för sina mastodontsändningar, tiotals timmar i sträck.
 
Jag har följt valet lite lagom lojt, kollat rubrikerna, skummat innehåll och försökt värja mig för värsta lorten.  Hela tiden har jag letat efter fakta som verkligen intresserar mig: Hur kunde Trump bli presidentkandidat? Det har hela tiden framstått som absurt att han stöds av många miljoner väljare i ett stort land där det måste finnas så många andra alternativa kandidater. Vilka väljarkategorier stödjer honom? Var har han sina väljare? Vilka frågor har burit hans kandidatur? Därom har väldigt lite rapporterats.
 
Jag saknar också seriösa analyser huruvida det finns samband mellan exempelvis  Trump i USA, Brexit i England och SDs framgångar i Sverige. Alla tre fenomenen är exempel på folkrörelser / opinioner  som etablissemanget inte förutsåg.  De har överraskat och framstått som oförklarliga utifrån gällande logik, går inte att placera in någon traditionell vänster - högerskala.   Har de någon gemensam botten eller har de bara råkat växa fram,  lite vildvuxet och slumpartat ur folkliga djup, men ändå samtidigt i helt olika länder? Och förvånande nog överlevt trots att de alla varit ivrigt bekämpade av media! Det borde inte gå.
 
Det är de verkligt intressanta frågorna i detta val, men än så länge lyser svaren med sin fränvaro.

Är det inte val i USA snart???

Jag är så himla trött på att ständigt mötas av rubriker med senaste smutskastningen mellan de två presidentkandidaterna!!! Har en kampanj någonsin varit fulare? Och media hänger på och blåser opp, stora rubriker och mängder av artiklar. Det är bara motbjudande och ointressant.
 
Det enda jag är intresserad av så här före valet är seriösa analyser av hur Trump kunde få det stöd som bar honom fram till att bli presidentkandidat, men de finns inte.

Ämbetsverken blir statliga propagandaapparater!

Läsningen av den här artikeln var en aha-upplevelse för mig. Stökigheten i svensk politik kanske inte är en snabbt förbipasserande tillfällighet, utan  ett led i ett större sammanhang. Rothstein reder ut begreppen. Han är en tung statsvetare som jag inte alltid sympatiserat med, men här har han absolut en point.
 
Sverige har haft en åtskillnad mellan ämbetsverk och politik, alla länder har det inte så, men hos oss har det varit regel. Tanken har varit att de statliga ämbetsverken ska kunna fungera under olika politiska majoriteter, det kan ju bli nytt efter varje val. Grunden  har varit att riksdag, regering och ämbetsverk lydigt ska genomföra den politik som folket valt,  basic för hur vår demokrati fungerar. Men nu håller man på att vända på kuttingen; verken blir statliga propagandaapparater. Rothstein skriver klokt och klarsynt  om konsekvenserna av detta i en artikel i DN.
 
http://www.dn.se/debatt/regeringen-lagger-ut-politiken-pa-ambetsverk/
 
Nedan ett citat ur artikeln:
" Om man på detta sätt förstatligar utformningen av politikens ideologiska innehåll så kan det få betydande konsekvenser. För det första kortsluter man i viss mån det demokratiska systemet. Enkelt uttryckt betyder demokrati att staten skall göra som folket vill. Införandet av myndigheter som i huvudsak har opinionsbildning på agendan innebär istället att man inför principen att folket skall tänka och göra som staten vill. Generaldirektörer och deras medhjälpare blir de som utformar politiken och därefter får den förankrad i regeringskansliet, varefter regeringen lägger förslagen till riksdagen och där till slut de politiska partierna och riksdagsmännen får den otacksamma uppgiften att söka förankra detta hos väljarkåren. Man kan säga att med detta system får vi den parlamentariska demokratin att snurra baklänges. Det är inte genom folklig mobilisering eller ur det civila samhällets organisationer och inte heller från några fristående opinionsbildare som nya idéer i politiken växer fram för att i den demokratisk process omvandlas till konkreta beslut av riksdag och regering och sedan genomföras av oväldiga tjänstemän. Istället är det ämbetsmän och experter i dessa statligt organiserade lobbyorganisationer som driver systemet."

"Repressiv tolerans" ...

... är enkelt beskrivet, ett uttryck för att man genom tystnad försöker minska ner något i betydelse. Man kan väl säga att repressiv tolerans genomsyrade media idag, dagen efter Uppdrag Gransknings avslöjande om myndigheternas schabbel när det gäller att bestämma åldern på "ensamkommande flyktingbarn".  Hela verksamheten har tydligen havererat och någon lösning ser inte ut att finnas i sikte. Det borde alltså ha varit stora rubriker idag i media efter det som avslöjades igår, men i stort sett inget. Det enda jag hittat var en debattartikel från SD i SvD.  Det är intressant hur man prioriterar och uppenbarligen kommer överens.

Privat äganderätt till skog ifrågasätts i statlig styrelse.

Nyligen tillsattes en utredning om Skogsvårdslagen. Charlotta Riberdahl utsågs  att leda utredningen. Hon startade med att ifrågasätta den privata äganderätten till skog och gjorde det offentligt. Nu är det så i vårt land att äganderätten är grundlagsskyddad så rätt snabbt så entledigade landsbygdsminister Bucht,  Charlotta  från utredningsuppdraget om Skogsvårdslagen. Hennes uttalande blev för magstarkt, till och med för en röd-grön regering.
 
Men Charlottas lagvidriga uttalande fick märkligt nog stöd från en ledamot i Skogsstyrelsens styrelse. Skogsstyrelsen är en statlig styrelse som, liksom andra liknande myndigheter, har i uppdrag att se till att genomföra de beslut som riksdag och regering fattar. Skogstyrelsen kan inte själva genomföra något som inte de fått mandat till uppifrån i det demokratiska systemet. Den kan inte agera tvärs emot politiska beslut eller svenska lagar.
 
Men Mikael Karlsson, ledamot av Skogsstyrelsens styrelse, gick ut och meddelade följande
 
"Käre Bucht, Riberdahl var klok som tänkte högt. Jag lär upprepa frågan. Tål du inte demokratisk debatt får du gå vidare med din lilla kvast"
 
Det är oroväckande att de människor som ska företräda och genomföra regeringens / riksdagens beslut, offentligt ifrågasätter den grundlagsskyddade rätten för privatpersoner att äga skog. Och direkt provocerar sin uppdragsgivare så som Mikael K väljer att göra. Frågan är om inte Bucht borde damma av "sin lilla kvast" och använda den igen.
 
Det finns ingen direktlänk till de fakta  jag grundar mitt blogginlägg på men de återfinns i tidningen Land Lantbruk nr 34 år 2016, sidan 2.
 
Om man ser på hur den svenska skogen ser ut idag så är det inte i den statsägda skogen som de stora naturvärdena och den goda mångfalden finns. Det vore en katastrof  för den svenska skogen, både ekonomiskt och miljömässigt, att ta bort rätten för privatpersoner att äga skog och mark. Vi får bara hoppas att den politiska nivån orkar hålla igen när det nu ropas på socialisering.

Trump leder över Clinton ....

...i opinionsmätning nu senast. Visst skrämmer det. Men kanske skrämmer häpenheten över detta faktum ännu mer. Varför såg eller hörde ingen det komma!?? Blindheten och dövheten hos etablissemanget skrämmer mer. Hur kunde makthavare inom politik, ekonomi och media bli så avskärmade? Och hur kunde de underlydande plötsligt få ett självförtroende som ledde ända fram till genomslag i demokratin? Vi  brukar ju till slut låta oss styras i åsikter uppifrån när det kommer till sånt allvarsamt som val och folkomröstningar.
 
Jag ser Trumps framgånger, Brexit, SDs frammarsch och skandalen med Riksrevisionen i Sverige som sidor av samma sak. Ok det är olika storheter men det är ändå på nåt sätt etablissemangets avskärmning från "vanligt folk" och nonchalansen mot  kärnan i  det egna uppdraget som har lett fram hit.. Men varför sker det nu? Varför inte tidigare? Vad är skillnaden?
 
Det ekonomiska etablissemanget, media och de politiska makthavarna håller ihop, kanske mer än någonsin. Det kan vara en skillnad. Hur kunde det ske?  Och det nya kan vara att just media inte längre granskar kritiskt  uppåt utan stryker medhårs i en mainstream som därmed i lugn och ro kunnat söka sig allt längre bort från vanliga människors vardag. . Hakelius har en bra krönika om det nu senast..
 
Det "vanligt folk" tycker förlöjligas i media, ges inget seriöst utrymme. Det språk och de analyser som släpps fram är ofta inte begripliga för genomsnittsläsaren. Därmed lämnas de flesta av oss till att skapa vår bild av samhället via samtal med andra människor i samma situation. Vi som är "folket " utgör en allt mer sammansvetsad grupp som pratar ihop oss när vi ses eller via sociala medier,  samtidigt som etablissemanget stänger in sig för att tjäna sig själv och de egna idéerna med hjälp av etablerade media. Opinionsbildning via sociala medier är ju nytt och vi vet ännu inte riktigt hur den slår. Kanske är det den som gett det självförtroende som lett fram till att "vanligt folks" åskter ser ut att välta etablerade och politiskt korrekta storheter över ända.?
 
Inget av de etablerade politiska partierna tar avstamp i vardagen hos majoriteten  medborgare. Förr var åtminstone kommunisterna motvalls och vågade protestetera (verklighetsförankrade eller inte ;- )) men uppfattas numera av de flesta som minst lika avskärmade  som resten av de politiska makthavarna. Typ SD och Trump  framstår som enda alternativen. Budskapen är enkla och begripliga.
 
Det som händer just nu med politiska opinioner är på många sätt nytt och spännande. Gissningsvis så vinner som vanligt etablissemanget men man får ändå hoppas på en större lyhördhet framöver och en bättre verklighetsförankring i maktutövningen. Om inte så klyvs samhället vågrätt i styrande och styrda på ett sätt som vi inte haft tidigare i västliga demokratier.

Minskar papperseländet!

 
Nu under sommarledigheten tar jag ett ordentligt tag för att minska på inflödet av papper i huset. Det känns inte bra att vi får så mycket papper som vi inte har någon glädje av egentligen. Mycket av pappersinflödet går oläst direkt till återvinning.   Jag har sagt upp en del föreningsblad som kommer automatiskt  bara för att man är med i en förening. Jag säger upp vår morgontidning och prenumererar istället på den digitalt för halva priset. För jag vill fortfarande läsa tidningar men kanske på ett annat sätt framöver.
 
Svenska media har allt mer visat sig ha en egen agenda i olika frågor, alla tycker lika och samtidigt. Nyhetsrapporteringen är inte längre saklig och allsidig utan rejält vinklad.  Jag har därför under de senaste åren fått för vana att läsa alternativa svenska media och utländska tidningar på nätet. Det behövs för att nyansera bilden av aktuella händelser. Det senaste exemplet på kollektiv mediaagenda är att efter Brexitomröstningen så fick enbart de som var kritiska till Brexit komma till tals i tidningar och tv. Undergångsscenarierna staplades på varandra genom deras röster. Den dryga halva av befolkningen som röstat för Brexit beskrevs oblygt som rent ut sagt korkad.  Det dröjde länge innan någon av dem  fick jubla offentligt över omröstningsresultatet och säga att demokratin var räddad.

England lämnar EU!

Det går väl inte att tolka resultatet av folkomröstningen på annat sätt. Landets regering kan rimligen inte gå emot folkviljan som nu med en liten marginal röstat för utträde. Jag kollade lite på rösträkningen i natt och det var en veritabel rysare, pendlande mellan utträde och stanna.
 
Jag hoppas att detta kan leda till att fler länder, bl.a. Sverige,  omprövar sitt medlemskap i den organisation EU har blivit. Den har inte mycket att göra med det EU som man gick med i en gång i tiden, inte mycket att göra med den union för fred och handel mellan fria demokratiska länder som var grundtanken från början. EU har utvecklats till att bli en sammanslutning med en toppstyrning i detalj från Bryssel. Det är en toppstyrning som utan att tveka kör över de demokratiskt valda parlamenten i medlemsländerna. Och de som beslutar och styr i Bryssel är till stor del inte folkvalda utan tjänstemän anställda av EU, tjänstemän som inte går att avsätta, men som hela tiden påverkas av de 15.000 välbetalda lobbyister som har i uppdrag från sina uppdragsgivare att ordna fram beslut som gynnar det egna företaget, den egna organisationen, det egna landet.  Det arbetas hårt bland ledare inom EU för mer överstatlighet i riktining mot ett Europas Förenta Stater.
 
Visst kommer det att bli reaktioner på det här beslutet, med stor oro på finansmarknaderna men när det har lagt sig så återgår allt till det vanliga. EU kan ju inte tippa den den här västliga ön ut i Atlanten. ;- )  EU och England kommer att förhandla fram ett samarbetsavtal istället och det kommer att fungera på alla väsentliga områden, men landet får behålla sin demokrati och sin självständighet att besluta i interna frågor.  Det finns ju länder som valt att stå utanför EU, Norge till exempel. Och det ser inte ur som om Norge har tagit stryk av det.
 
Sen måste man häpna över häpenheten över Brexit. Det uttrycks framför allt förvåning och chock över resultatet av folkomröstningen. Väldigt få analytiker i media har brytt sig om att ta reda på vad som ligger bakom folkets krav på utträde, orsaker som inte kom till igår utan som har utvecklats under många år av en känsla av maktlöshet. .  Få har förstått att de fenomen som vi nu ser är grenar på samma träd; Brexit, Trumps framgångar i USA, SDs framgångar i Sverige. Alldeles vanliga människor är trötta på att i detalj styras av ett globalt mäktigt etablissemang med politiker, tjänstemän, media och ekonomier. Under sken av att vilja ha överstatlighet för att rädda världen från krig och klimatkatastrofer så genomförs mängder av detaljbeslut som går tvärs emot vad folk i som lever i verkligheten vill ha. Och de stora frågorna, som migrationen, har man inte kommit  i närheten av att kunna lösa.
 
 

Morokulien nästa!

Nu åker vi till Morokulien vid norska gränsen och deltar i manifestation mot regeringens rovdjurspolitik och deras allmänt landsbygdsfientliga politik

Nationell identitet ...

... är intressant att fundera över och om den har någon betydelse för oss idag i  ljuset av det som händer just nu med SDs framgångar, hotande Brexit, Trump osv.  Betyder det något att känna samhörighet med ett land? Och vad betyder det? Och är det godkänt i våra tider av internationalism? Eller är det bara så att nationell identitet har förväxlats med andra fenomen och därmed tolkats som käpp i hjulet av makthavare i de nutida beslutsprocesserna? Och så har man omedvetet  försökt "slänga ut barnet med badvattnet"? Det kan i alla fall vara s.k. vanligt folks upplevelse om jag nu ska spåna i orsakerna till de opinioner som väcker förvåning i flera länder just nu.
 
Svårt att definiera vad nationell identitet  är utan att blanda samman med annat. Uttrycket handlar om att känna sig som tillhörig  ett land, men det innebär inte att vara nationalist som är något annat och det behöver inte innebära stark sympati för nationalstaten som är ett lands politiska sida. Nationalstaten är mer tillfällig som fenomen beroende på hur politik och myndigheter utformats just för tillfället. Nationell identitet tror jag är förankrad djupare än så, i landets historia, i traditioner, i hur gemensamma värderingar växt fram ytterst uttryckta i lagstiftning.  Vi människor är ju basic sociala varelser där grupptillhörighet är helt grundläggande i vår organism, antingen vi godkänner det eller inte. Behovet av gruppen, den lilla och den stora, finns där och har förmodligen gynnat överlevnad under årtusenden.
 
Att känna tillhörighet till en grupp betyder inte med automatik att andra grupper upplevs som dåliga eller fel eller hotfulla, även om det är möjligt att odla fram såna idéer. Det handlar mer om hur de gemensamma värderingarna utvecklas. Jag såg teveprogrammet om finska kriget igår och slås av dels hur stark den nationella identiteten var i Finland under de svåra tiderna, dels av hur Sverige ställde upp och hjälpte de krigsdrabbade. Vanliga människor tog emot finska flyktingar i sina hem. Lite stolt kan man vara över att bo i ett land som funnits där för människor från grannländer i nöd. Vi har vänner vars första upplevelse av Sverige var de vita bussarna i Berlin efter andra världskriget.  Vi tog emot flyende från andra världskriget. Under Balkankriget tog Sverige  också emot många flyktingar.  Det finns en tradition av den öppenheten hos oss. Någonstans bottnar den förstås i tryggheten av att vi lever i en stabil demokrati, men säkert är orsakerna komplexa.
 
Så långt mina tankar om nationell identitet just nu. Det fortsätter säkert och bloggen är bra plats att skriva ner det aktuella "tänkeläget". Det kommer naturligtvis att förändras över tid.
 

Kör en tvättmaskin ...

.... en diskmaskin och tänder alla lamporna! Det är mitt barnsliga, men enda möjliga  sätt att protestera mot WWFs Earth Hour. Jag är skeptisk till klimatalarmismen, allt för många har allt för mycket att tjäna på att den underhålls med ständiga skräckscenarier. Och klimatet på jorden har ändrats av och till under århundraden utan mänsklig påverkan. Här i Norden hade vi exempelvis medelhavsklimat på Bronsåldern och vi har också haft Fimbulvinter och istider som kommit och gått. Jag är oerhört skeptisk till WWF, en privatägd stiftelse,  som aktivt saboterar alla försök till en långsiktig rovdjursförvaltning och som är absolut stendöv för landsbygdsbors situation i exempelvis vargrevir.

Liane idag på morgonen!

Det var så vackert när jag åkte till jobbet i morse vid 7-tiden! En fin tid med snö, kallgrader på nätterna och solsken på dagarna. Det flödande ljuset under en stor del av dagen är välgörande för kropp och själ efter månader av mörker.
 
Måste bara passa på att skriva ett par rader om nationell identitet i kölvattnet på SD-framgångar, Brexit och Trump medan jag kommer ihåg dem. Frågan är ju för mig vad de styrande har trampat på för att få ¨så här mycket mothugg av sina undersåtar och från så olika läger. Det är ingen ordning på opinionen, den kommer inte tydligt från vänster eller höger utan från alla håll. Och den överraskar makthavare och media. Man begriper inte vad som hänt och varför. Nationell identitet kan vara  intressant i sammanhanget även om den inte förklarar allt.
 
Utifrån konservatism kan man se motivet för nationen / nationalstaten som att individen överlämnar en del av sin makt och sina resurser till nationen / samhället för att få skydd (nattväktarstaten) mot önda krafter och för att få hjälp när det behövs. Men grunden är individen.  I detta synsätt finns en stark nationell tradition av både historia och framtid med i bilden, traditionen och ansvaret bakåt och framåt. Nationen ses som egenartad, något som måste skyddas och bevaras. Nationen är grunden för internationellt samarbete och internationella överenskommelser.
 
Utifrån socialdemokratin kan  nationen ses mest ur ett välfärsperspektiv här och nu, inte som tradition, historik, egenart och framtid. Nationen / samhället är grunden för välfärdskontraktet mellan individ och stat. Det finns en slags överskommelse mellan indvid och stat att individen i en nation lämna sitt bidrag till staten och därmed förväntas staten se till att alla har det bra, främst i ett   ekonomiskt synsätt. Och solidariskt så är det ok om staten också använder gemensamma resurser till att sörja för de invånare i landet som inte kan försörja sig själva av olika skäl, som inte kan bidra. Men i det välfärdskontraktet ingår inte att försörja de behövande i andra nationer, det får det ¨landets socialdemokrater ta hand om. Tja ungefär så. Nationen kan också ses som ett verktyg på vägen mot internationalism grundat på arbetarklassens nationsöverskridande gemensamma intressen, men i övergången kan krävas ett slags diktatur för att inrätta alla åt samma håll.
 
Utifrån liberalismen kan  nationen ses som grund för internationellt samarbete där den som är bäst på att producera nåt ska göra det, för det tjänar alla på. Alltså ett rätt ekonomiskt styrt synsätt. Samtidigt finns en stark tradition av försvar för individens frihet och ett demokratiskt styrelseskick och demokratiska fri- och rättigheter för landet och i landet. Liberalismens syn på nationen är lite luddigt i kanten om man vill uttrycka sig slarvigt.
 
Frågan blir vilket nationsbegrepp en människa identifierar sig med och vad det får för konsekvenser i dagens politiska läge.
 
Jag har läst Kjell Goldmann statsvetare som kollat på förhållandet mellan nationalism och internationalism i EU-perspektiv. Jag hanterar hans teorier pratigt,  lite övergripande och generaliserande. En bit på väg kanske, men tankegrunden behöver fyllas på känns det spontant som. Behöver mer kött på benen om vad nationell identitet kan ses som, vad den innebär únder olika omständighetet.

Nationell identitet ...

... vad det egentligen är och i vad mån vi har behov av en sån är  intressanta frågor om man letar efter eventuella   gemensamma fenomen som styrt fram Trump, SD, Brexit till oväntad folklig / politisk framgång. Några har diskuterat nationell identitet lite mer än andra, bl.a. statsvetare Kjell Goldmann.  Jag bara skriver det här för att komma ihåg att söka mer om hur han tänkt.

Annelie Nordström ...

... Kommunals ordförande kan man fundera på. Alltid intressant att studera  hur människor hanterar en krissituation. Jag har  försökt fïnna något försonande med henne, vi är ju barnskötare från början både hon och jag ;- ),  men det är svårt. Hon har naturligtvis, i likhet med oss alla, ett personligt ansvar för vad hon gör och har gjort. Hon kan inte smita undan det  genom att hänvisa till att hon hamnat i gammaldags vanor och en dålig kultur. Det är  Kurt Olsson-varning på såna uttalanden.  Det blir riktigt patetiskt när det kommer från en kvinna som har alla förutsättningar att veta bättre och som dessutom hade  makt att faktiskt kunna förändra.
 
Sen var det nåt med hennes framträdanden som inte stämde. Gång på gång i går kväll  vevades hennes  / Kommunals avbön i olika media. Men den föll platt på något sätt i mina ögon och jag begrep inte varför, men idag kom jag på orsaken. Hennes ord var ödmjuka med många förlåt  men  ackompanjerades av ett aggressivt kroppsspråk och ett tonfall som gjorde klart att hon helst velat  bita oss allihop, både tittare och pressuppbåd. :- )) Därmed förlorade budskapet trovärdighet.   Det blir liksom  skrämmande när ord och kroppsspråk ger  motsatta signaler. Hos Annelie blev det så tydligt att jag inte skulle bli förvånad om inslaget kommer att användas som avskräckande exempel på  utbildningar i ledarskap / argumentationsteknik eller dylikt.
http://www.dn.se/ekonomi/kommunals-ordforande-avgar-forlat-oss-forlat-mig/

Klokskap i en förvirrad värld ...

... är det svårt att hitta, analyser som är övergripande, förankrade i ett globalt och historiskt perspektiv . Antropocene är en sida som bjuder på en del av den varan. Den är bra läsning då och då för att förstå snabba och komplexa skeenden, kunna sätta in dem i ett begripligt sammanhang. Här finns en hel del vettigt om världspolitik, migration, klimat osv, fast som alltid ska man läsa med kritiska glasögon och inte svälja allt.  Just nu läser jag den här texten  och funderar utifrån Kölnhändelserna.
http://antropocene.se/2015/december/migration-utan-integration-orsaken-till-valdsutveckling.html#comment
Man får scrolla opp från kommentarerna för att se själva texten.

Medias hantering av överfallen i Köln ...

... är intressant. Det går att tydligt se hur man väljer rubriker och fokus i hanteringen av nyheten om att bortåt 1000 män, migranter med "arabiskt och nordafrikanskt utseende" varit delaktiga i  sexuella massövergrepp och rån mot kvinnor i centrum på Köln i samband med nyårsfirandet. 140 anmälningar från kvinnor kom in och som vanligt finns förstås ett mörkertal som inte anmäler.
 
Den normala mediahanteringen hade varit att beskriva en så fruktansvärd  händelse ordentligt med detaljer om var det skedde, när i tid det pågick, vilka som drabbades och vilka som var förövarna. I efterhand borde det  logiskt sett ha varit intervjuer med offer om hur de upplevde det som hände, analys av vilka som var förövarna och vilka deras motiv kan ha varit, hur polisen agerat och varför, osv.
 
Men icke! Själva händelsen förbigås i stort sett med total medial tystnad.
 
Rubrikerna och fokus rör sig på en administrativ och politisk nivå;  om att det har varit krismöte i staden Köln, att Kölns borgmästare är i blåsväder för hon har sagt att kvinnor i Köln måste uppför sig på ett speciellt sätt för att undvika sexuella övergrepp, att debatten om flyktingmottagning tagit ny fart i Tyskland, att det är synd om Angela Merkel efter det som hänt för nu blir hon ännu hårdare attackerad för sin flyktingpolitik, osv osv. Det finns många exempel, här är ett
http://www.expressen.se/kronikorer/mats-larsson/angreppen-kan-drabba-oskyldiga-som-har-flytt/
 
Jag förstår syftet med att välja ut så här i nyhetsförmedlingen, man vill inte underblåsa fientlighet mot migranterna som kommer till Europa. Det är alltså ett gott syfte i botten. Men det slår bakut av två skäl.
 
Det ena skälet är att vi måste se sanningen i vitögat, att många av dem som kommer har med sig en annan kvinnosyn, en annan syn på demokrati och  våld osv. Det finns kulturella skillnader i brottsbenägenhet mellan migranter från olika länder, vilket BRÅ visade i en rapport för ett antal år sedan. Om vi inte vågar erkänna det och hantera det, så frånhänder vi oss chansen att hävda våra värderingar när det gäller bl.a. jämställdhet och demokrati. Kanske behövs obligatorisk utbildning i de avseendena  för alla som kommer hit och som vill bli integrerade i vårt samhälle. Kanske lika viktigt som språkundervisning. Man måste tro på möjlighet till förändring och förbättring hos människor. Våra krav på dem måste bli tydliga och uttalade om vi ska klara av,  inte bara mottagandet med sovplatser på golv i sporthallar utan också en verklig integrering .
 
Det andra skälet till att det goda syftet slår bakut är att vårt förtroende för media som saklig och oberoende nyhetsförmedlare får sig en ordentlig törn. Det blir så uppenbart för alla att media har en egen agenda i sammanhanget och att den styr urvalet i nyhetsförmedlingen. Vi är många som under den gångna året vant oss vid att för första gången regelmässigt komplettera läsning av svenska tidningar med läsning av utländska tidningar för att få veta mer, få fakta. Risken med minskat förtroende är förstås att upplagorna för svenska tidningar rasar ännu mer i redan hotad bransch. Vi söker mer och mer info på nätet istället för att läsa svenska papperstidningar som förpackar färdiga åsikter som nyheter  istället för att förmedla fakta så jag kan bestämma själv vad jag ska tycka.

Tidigare inlägg