"Vad gör en bank?" = Sommarens rysar-läsning!

Jag har länge varit förundrad över att vi låtit banksystemen få så stor makt över  världen. Och nu menar jag inte mitt bankkontor, lilla Västra Värmlands Sparbank, för det är jag väldigt nöjd med och Cervenka framhåller också de små sparbankerna som exempel på god bankverksamhet.  Men jag menar de stora bankerna i världen. Sammantaget styr och ställer de som de vill, rätt oberoende av vad de enskilda staterna beslutar. Om jag ska ta ett exempel i närtid så är det när Nordea genom att hota med flytt till Finland  aktivt ändrar regeringens förslag på bankskatt. 
 
Andreas Cervenka är ekonomijournalist och skriver initierat om vilket inflytande banksystemet har över oss alla, i stort och smått. Han är också fascinerad över att vi lämnat över så mycket makt till bankerna och samtidigt förutsätter att de är ansvarsfulla. Tyvärr visar exempel gång på gång,  att  den här verksamheten styrs  i hög grad av kortsiktigt vinstintresse. När det det sen  svajar så måste staten  gå in med skattemedel och rädda det hela så att inte samhällsekonomin kraschar. 
 
Om man vill läsa litteratur som skrämmer så kan man välja deckare förstås, men den här boken duger också bra om man vill ha läsning som sänder kalla kårar efter ryggraden. ;-)). Cervenka skriver inte bara initierat och sakligt utan också lättläst. Han lyckas med bildspråk förklara rätt komplicerade ekonomiska förhållanden så att man förstår.
 
En del  fakta från boken:
 
Svenska banker har växt från 200%  år 2002  till 400 % av BNP år 2016. Sverige är Europas mest banktunga land efter Schweiz. 
 
Globalt sett är bankerna inte längre i huvudsak förmedlare av pengar mellan sparande och lån. De  är tillverkare av pengar, pengar som inte finns egentlgen, bara som en knapptryckning. Varje lån de förmedlar  skapar luftpengar.
 
Om alla sparare på en gång vill ha ut sina pengar så kommer de att finna att endast en bråkdel av dem existerar i verkligheten. I Sverige med så många och höga lån till privatpersoner har mycket luftpengar skapats.
 
De lokala sparbankerna, typ Västra Värmlands Sparbank, framhåller Cervenka som de enda som har en vettig verksamhet, men de har tyvär bara så där 8 % av marknaden
 
Bail - in är en regel som anammats av hela EU och sedan 2016 även av Sverige. Det betyder att staten inte ska in och rädda banker som hotar gå i konkurs, (så som Sverige gjorde när Swedbank schabblat i Baltikum) utan pengarna ska istället tas från aktieägare och från dem som har sparpengar i banken. Därmed ska bankerna bli mer sansade och ansvarsfulla än förut är tanken. Det är bara det att det redan finns undantag i Bail -in. Angela Merkel har redan räddat Deutsche Bank och i Sverige finns en fond på 40 miljarder redo att rädda krisande banker. Och den består till större del av statliga pengar. Det blir skattebetalarna och pensionsfonderna som får rädda bankerna och det vet bankerna. De ändrar inte på sin utlåning och sitt risktagande.
 
 Som sagt, den som har starka nerver och samtidigt vill bli road en stund ska läsa Cervenkas bok. Jag lånade den nu på biblioteket men kommer att köpa den och läsa om flera gånger. Den första genomläsningen tog tid, jag läste ordentligt, ville inte missa nåt. 
 
Det här inlägget publicerade jag i juni 2017 när jag just läst Cervenkas bok. Nu är det maj 2018 och inlägget är aktuellt igen eftersom Schweiz ska folkomrösta om hur bankerna ska få hantera penningsystemenen. Starka krafter vill att de ska tvingas sluta spotta ut luftpengar. Intressant att följa utfallet, vad omröstningen säger och vilka beslut som kan följa.
 
 
 
 

" Tillitsfulla samtal" - en personcentrerad vård

Personcentrererad  vård handlar det nya sättet att se på sjukvård, vård och omsorg. Man vill lämna den gamla "löpande-band-principen" som var ett arv från industrin och istället  skapa en vård utifrån mänskliga behov och en helhetssyn på människan.  Den ser dessutom  på  patienten som en kapabel och behövd  röst i planering av behandling och vård. 

 Jag träffade på det här sättet att se på sjukvård genom en bekant från utbildningstidens organisationer, på 1970-talet: Hans- Inge Persson. HIP var redan då en imponerande person med sitt lugn och sin självklara auktoritet, ni vet den där människan som fyller rummet. ;- )) Hans-Inge kom att arbeta inom offentlig förvaltning i chefspositioner men är numera  pensionär  Vi har kontakt via facebook och jag kan följa hans arbete för en personcentrerad vård genom bokskrivande och föreläsningar.  Arbetet har börjat ge resultat i södra Sverige och jag hoppas att det ska sprida sig upp igenom landet. Det är en viktig insats för att vi ska få en bättre vård. Undersökningar har ju visat att det är inte brist på resurser som orsakar problem i sjukvården utan feltänk och felaktig organisation.

 Nu har HIP gett ut en ny bok i ämnet tillsammans med Helena Ström och boken släpps på måndag, 14:e maj 2018. . Den är intressant att läsa för alla som är intresserade av sjukvård och av politik i sammanhanget. Så här skrivet Hans- Inge på sin facebook: 

"Bokrelease på måndag på Simrishamns museum kl.14.00 tillsammans med min medförfattare Helena Ström. Boken "Tillitsfulla samtal - i vård och omsorg" (KomLitt förlag) presenteras då.

 

Recensionerna av två kända professorer låter så här:


"Hans-Inge Persson ger tillsammans med Helena Ström en vägledning för hur tillitsfulla samtal faktiskt kan gå till med många praktiska råd och exempel från egna och andras erfarenheter. Boken är lätt att läsa men viker ändå inte för komplexa frågor och dilemman, utgångspunkten är alltid alla människors lika värde och rätt till vård som ges med respekt och ansvar.
Inger Ekman, professor i omvårdnad vid Göteborgs universitet

 

Hans-Inge Persson äger en alldeles unik förmåga att med stor precision och utifrån egen erfarenhet som anhörig tala om vad det innebär att i praktiken införa personcentrerad vård. Här möter en röst som övertygar och som kan bidra till utvecklingen mot en mänskligare hälso- och sjukvård. I denna bok har han, tillsammans med Helena Ström, skapat en vägvisare till hur man kan skapa förutsättningar för sådana samtal som sätter personen - och det som gör oss till människor - i centrum för intresset. Läs och lär!
Bengt Kristensson Uggla, professor och författare.""


Härifrån kommer det mesta av plasten i haven!

Det är hemskt att se bilder på hur plast förorenar våra hav. Fast jag har undrat mycket över varför det sker och vem som är skyldig. Vem ska jag blir arg på? Här ovan finns en del info om vad som sker och var plasten kommer ifrån. Självklart är det bra om vi i Sverige minskar på plastavfall och annat skräp men tydligen löser det inte problemet med plasten i haven. Den verkar komma från andra länder. Om man ska uttrycka sig drastiskt så blir åtgärder här hos oss  som att sterilisera sig själv för att grannen har för många barn. Det som antagligen behövs är att länder och organisationer gör en insats för att påverka problemen  där de finns. Kanske kan miljöorganisationer, EU och FN göra nåt vettigt åt detta iställer för att peta i petitesser i våra vardagsliv.  Vi som privatpersoner kan stödja typ  WFO i deras arbete. Vad nu WFO är för nåt, jag vet inte. Och de rika "goda" kan ju bidra med sina miljarder kanske till en hjälp för hela jorden, jag tänker på Petter Stordalen och Soros.

Vem ser till att alla vägar blir plogade?

Det är egentligen en fantastisk apparat med snöröjning över hela vårt land med alla vägar. Utan den skulle det inte gå att komma till sitt hus, post skulle inte komma fram, virke skulle inte bli hämtat, räddningsfordon skulle inte kunna göra sina uppgifter. En snörik vinter som denna blir det tydligt.
 
Väldigt många vägar på landsbyden sköts om av vägsamfällighet. Det betyder att markägare som har sin mark vid vägen äger den tllsammans och bildar en vägförening. Andelen som var och en äger av vägen är bestämt ofta enligt mycket gammal fördelning.  Det är alltså vägsamfälligheten som får se till att man har någon snöröjare som kan sköta plogning. Det blir ju ibland också till att grusa när det är halkigt. Resten av året ska vägen också skötas om med hyvling  och grusning och dikning så att vattnet rinner bort. Vägen till Spriklerud är en sådan väg som tas om hand av vägsamfällighet, liksom vägen som går förbi vårt hus. Vägsamfälligheten söker stasbidrag för att få pengar till underhållet men kan också taxera ut av delägarna om det fattas. Väg som har statsbidrag får inte göras privat och stängas av från trafik.
 
Men vägen ovan runt Sandevad är en skogsväg som bara sköts om av markägarna. Den har inte statsbidrag och får alltså göras privat och stängas för trafik. Nu är det inte en väg som man kan köra bil på så det lär inte bli aktuellt.
 
Här är vägen till Hol, den är också privat, ingen vägsamfällighet.
 
Våra stora vägar, så som landsvägen från Svensbyn förbi Signebyn sköts av statliga Vägverket liksom alla Europavägar. 
 
Vägar inne i städer och samhällen handhas av kommunerna.
 
Man kan väl konstatera att vägnätet i Sverige oftast fungerar bra  om inte vädret blir extremt. Risken är att det fungerande systemet delvis rasar nu när statliga Vägverket vill undanta en femtedel av "sina" vägar, = 2000 mil väg och lägga ansvaret för dem på markägarna istället. Man får väl anta att det är med den röd-gröna regeringens goda minne. Återigen en smäll för landsbygden från S + MP. 
 

Det unika människovärdet riskerar att suddas ut.

"Det var när dessa idéer blandades upp med nationalism som resultatet blev en ”märklig rasbiologisk soppa”. Nazisterna göt samman dessa tankar till en ideologisk helhet. Och det här är Englunds poäng: Den avgörande skillnaden stod inte längre att finna mellan människa och djur, utan i stället högre och lägre stående varelser. Det gjorde att ”avvikande” människor kunde hamna lägre ned i hierarkin än vissa djur.

Att bry sig om andra levande varelser än människor innebär naturligtvis inte att man placerar sig i en nazistisk tradition. Det vore en grov feltolkning. Vår relation till naturen är svårfångad och sinnlig. Kanske räcker det med att klappa en hundvalp för att närma sig känslan.  

Av Englunds exempel kan vi likväl lära att något fundamentalt kommer att förändras om vi överger det antropocentriska perspektivet i tillvaron, det vill säga att människan har en särställning i relation till naturen. Mänskliga rättigheter kommer att relativiseras. Det intressanta är då att ställa frågor om på vilket sätt och hur och vilket samhälle det leder till."

 

Citatet ovan är hämtad ur en text skriven av Marcus Svensson i en artikel som heter "Det finns inga talande träd". Jag har läst den på Timbros Smedjan. Den är lång men absolut läsvärd. Marcus  har samlat många olika aspekter kring detta med människans och naturens relation. . 

För mig så har människor det unika människovärdet, det skiljer oss från djuren och vi har givits ett  ansvar för djur och natur. Människovärdet kan inte vara lägre eller högre, det är samma för alla individer och hämtat ur kristen etik. På den här synen bygger vår lagstiftning och våra regelverk.  Än så länge.  Men det är värt att fundera på hur hela samhällsbygget påverkas om vi lämnar det synsättet.


Gunnar Glöersens Vätternröding

Igår kväll festade vi på Gunnar Glöersens röding. Han är den duktigaste jägare och fångstman vi känner och från honom kom alltså den här rödingen fångad i Vätterns djupa vatten. Den har legat i boxen några veckor och väntat på rätt tillfälle. Igår kväll kom det. Röding heter alltså Saibling på tyska och Arctic Char på engelska.  Har aldrig gjort hel röding förut så jag kollade på recept på nätet. Där stod att man skulle snitta skinnet (vet inte varför) krydda med salt och peppar utanpå och inuti och fylla med dillkvistar, sen 20 minuter i ugnen 200 grader. Därefter en stund i folie. D. skar upp den snyggt och vi kunde lägga upp  fiskbitar nästan utan ben. Till fisken blev det kokt potatis och ärtor (skulle ha varit morötter men jag hann inte skala) och så drack vi den goda Chablin som vi fick av Peter F.  Såsen blev 5 dl creme fraiche (kunde ha varit mer till oss fyra personer!)  blandad med  en burk Vänerlöjrom från Lillängshamnen och en hackad dillknippa.Alltså den här fisken var så otroligt god!!! Lyx att få äta vildfångad laxfisk från rena vatten, nästan omöjligt att få tag på. Den var lagom för oss fyra personer, allt gick åt. 
Som förrätt till bubblet (Mun!) gjorde jag det vi blev bjudna på igår! Snittar med Brisonneost och rom, majschips (tog bort saltet!) med hackad oliver + hackad rödlök och Västerbottenost med kort stund i ugnen. Det är himla gott tilltugg till bubbel, fast man får inte göra många, då blir man mätt innan man börjat äta den riktiga maten. 2- 3 var är lagom. Jag har lovat ta med såna på onsdag då vi är bjudna på anka hos D och G tillsammans med ett par andra goda vänner. Också ovanlig mat för oss, ska bli kul. 
 
Sen hade vi en intressant och rolig kväll. G och D, som var våra gäster, följer ju Merkels kamp för att bilda majoritetsregering i Tyskland. Hon tappade  oväntat socialdemokraterna som partner eftersom hon o deras partiledare inte drar jämt. Men just nu har hon problem med CSU som normalt är systerpartiet i Bayern, men som nu ställer höga krav för att gå med. Sen lär det bli liberalerna och kanske de gröna som får hänga med i en  regering. Men hon kan också välja  att bilda minoritetsregering, Tyskland har en författning som gör det rätt fördelaktigt. Mutti Merkel är ett politiskt fenomen, ser ut som  tanten i huset bredvid med den lilla handväskan, helt ointresserad av egennytta och utseende, prästdotter från forna öst, klart landsmoderlig. Invandrarskeptiska AFD får rätt stor plats i parlamentet och ingen vet hur det kommer att påverka politiken. Spännande i alla fall och inte helt olikt läget i Sverige.
 
Under kvällen  berättade vi Jörgens kaninhistoria. Den är bra.
Gode vännen släppte ut sin hund för rastning. Den kom in igen, glatt viftande på svansen, med en död kanin i munnen. Vännen blev förskräckt, förstod att det var en av grannens. Han visste inte vad göra, men bestämde sig till slut för att putsa upp den och lägga tillbaka den i kaninburen så grannen skulle tro att den dött en naturlig död. Så fick det bli, grannarna hade åkt bort över dagen så det gick bra. När de kom hem hörde han skrik och rop och tänkte att han fick lov att  gå in och för syns skull fråga vad som hänt. Så blev det.  Grannarna berättade då chockade att de hittat kaninen död i buren, men det var inte det värsta. De begrep inte hur den kunde ligga där för den hade dött under natten och de hade begravt den i trädgården på morgonen innan de for bort!!!
 
Och idag är det rådjursjaktpremiär för lille Seffrin-taxen!  Han kommer att bli jätteglad!

Nej det handlar inte bara om skepsis mot politiker!

En undersökning visar att väljarna är skeptiska till politiker och en majoritet tror inte på att de vill ha makt för att skapa ett bättre samhälle utan för egen vinnings skull. En sån undersökning är rätt meningslös om man inte vet vad svaren skulle ha varit för 5 eller 10 år sedan. Har det ändrat sig? Ökat eller minskat förtroende?
 
Just nu så är fokus hos partiernas spin-doctors koncentrerat på landsbygd. Löfvén ska göra göra showartade utspel för att visa sitt stora och plötsliga intresse för oss som bor utanför storstäder.  Det hade varit mer förtroendeingivande och mindre show - suspect om han valt en annan dag än den i Almedalen för att träffa glesbygdsbor, om han valt en vanlig arbetsdag istället  för en dag som mest syftade till att ge rubriker. Jodå, Sverige har i motsats till Norge valt en linje där landsbygden utarmas och avfolkas, så visst bör politiker lyssna på vad som händer där. Men det kanske skulle skapa mer förtroende om detta nya intresse kantades av konkreta och bra förslag istället för mediafokus.
 
Visst kan man skylla en del elände på politiker, migrationskaoset är ett exempel, men bakom deras felbedömningar låg starka påtryckningar från ett samfällt media-etablissemang. Många vågade inte riskera sin karriär och sin födkrok på att göra nåt annat än att följa mainstream. Och man kom att utgöra ett kompakt politiker-etablissemang helt dövt för oron bland vanligt folk. Sen gjorde de stora  politiska partier en helomvändning för att klara upp en ohållbar situation och den förstärkte inte heller förtroendet. Fortsatt så pågår  försök att mörka fakta och manipulera statistik. De migranter som nu fått uppehållstillstånd har inga bostäder eller jobb  att gå ut till i vårt land. No go zonerna i några storstäder och mindre städer är nu etablerade och ingen politikernivå tar itu med dem, alla skyller på någon annan. Otryggheten griper omkring sig men avvisas av den politiska nivån. "Sverige har aldrig varit tryggare" brukar det heta.
 
Det vanligt folk ser  är  ett samfällt etablissemang av media och politiker där få vågade ens lyssna på åsikter utanför bubblan.
 
Sen finns det en nivå till som hör till etablissemanget och det är verk / myndigheterna och framför allt deras ledningar som ibland visar en påfallande arrogans mot medborgarna. Och det får fortsätta utan att någon tar dem i örat. Polisens högste chef är förstås ett tydligt exempel.
 
 Ett annat exempel är Naturvårdsverket som skött vargfrågan utomordentligt klantigt och nonchalant. Ingen bryr sig om att vi har riksdagsbeslut som borde följas. Verket gör sitt bästa för att kringå det på olika sätt och vi som ska leva med eländet lyssnas inte på, vilket konstateras i en forskningsrapport från 2016. Situatione är ohållbar på många platser och de drabbade tvingas att ta till illegal avlivning för att rädda undan något av sin livskvalitet.
 
 Sen har vi länsstyrelserna där någon exempelvis kan helt godtyckligt kan stoppa en enskild markägares skogsavverkning pga lavskrika och det utan ersättning. Det är statlig konfiskation av privat egendom. Lavskrikan är en fågel som inte ens på allvar är hotad. I skrivelsen från länsstyrelsen till markägaren så frågar man helt fräckt vad han hade tänkt använda pengarna från avverkningen till och om han inte kan låna beloppet i bank istället. Man bara baxnar! Det finns ingen reaktion uppifrån på detta, ingen reprimand som redovisats. Detta är ett exempel på missbrukad makt från det hållet. Och det som är mest upprörande är att det saknas reaktioner uppifrån på den skrivelsen.
 
EU uppfattas också som en del av etablissemanget förstås. Unionen driver en globaliseringsiver som flyttar makten från ländernas folkvalda parlament till tjänstemannanivå i Bryssel. Den flyttas också medvetet från politiker till domstolarna, alltså ut ur den sfär som är påverkbar för vanligt folk via de folkvalda politikerna. EU fattar också en mängd  beslut som ingriper i  vardagsliv för många av oss, men   visar samtidigt en handlingsförlamning inför de stora problem som Europa står inför.
 
Sammanfattningsvis så är vanligt folks misstroende mycket större och mycket vidare än bara mot svenska  politiker. Det handlar om ett misstroende mot Etablissemanget med stort E och det är mycket mer än bara politiker, även om politikerna är den nivån som man uppfattar ytterst bär ansvaret. Etablissemanget inkluderar i mångas ögon EU, media, myndigheter, styrelser  och  statliga verk. Alla gör förstås inte fel alltid inom de här nämnda institutionerna, men oförmågan att ta itu med maktförskjutningar och maktmissbruk upprör.
 
Detta med skepsis mot etablissemanget återfinns just nu i flera länder. Det finns i Tyskland, Storbritannien, USA och  Frankrike. Det vore intressant att se seriösa analyser av vad den bottnar i.
 
Det jag skriver här är mina egna tankar utifrån vad jag läser och erfar. De kan naturligtvis vara helt fel, men de är mina. Och de startade egentligen med min förvåning över att det amerikanska folket valde sin nuvarande president. Det måste hos många ha funnits ett oerhört motstånd mot alternativen. Den frågan är intressant och jag tror inte att man ännu har funnit svaret.
 
 

Gripande tal ...

... höll Hillary idag. Hon lyckades få med en massa viktigt inför framtiden om behovet av att samarbeta och hjälpas åt för landets skull, så att inte valkampanjens motsättningar får sätta agendan framöver. Det finns förstås stort behov av att läka såren nu. 
 
Det behövs också sakliga analyser av hur amerikanerna har valt. Vilka har röstat på vem och varför har de gjort det? Det  är frågor som man behöver få svar på, så att nästa makthavare kan få en hint om hur politiken ska inriktas framöver för att minska det massiva missnöje som det här valet visar på. För hur man än ser på valet så är det en smäll mot etablissemanget. Trump är en uppstickare, både inom och utom sitt eget parti.Han kom från ett politiskt ingenstans och lyckades fånga upp dem som kände sig förbisedda i USA.    Kanske är det en bild som speglar skillnaderna mellan väljargrupperna; de som känt sig sedda och de som känt sig förbisedda. Vänster - högerskalan verkar inte vara aktuell längre. Trump har som republikan fått rejält stöd av arbetarklass i USA.
 
 Valresultatet var minst sagt överraskande, inte många trodde på det här, men tydligen så är det inte så många som svarar på opiononsmätningar av den här typen, bara 10 %, så det kan bli väldigt fel.

Trump ser ut att vinna presidentvalet!

Vilken rysare!! Konstaterar att Leif GW Persson i så fall ser ut att bli en av de få som gissade rätt, inte många trodde det. Opinionsmätningarna gav Clinton segern så sent som igår kväll, men de unämns nu till valets stora förlorare. Mätningarna har slagit helt fel, precis som före Brexit.
 
Vi pratade med son Mattias i Seattle igår kväll och han menade att Trump har haft ett mediastöd i USA, fast det har inte synts här.  Han sa också att Trump betraktas som en uppstickare bland både demokrater och republikaner. Han har ingen politisk erfarenhet, behöver inte bära ansvar för eventuella misstag som begåtts tidigare och kan fånga upp det missnöje som tydligen finns. Missnöjet med tidigare politik och etablissemanget var alltså mycket större än man kunde tro. Man blir alltså återigen förvånad över att ingen tog honom på allvar och drivkrafterna bakom hans framgångar på allvar.
 
Just nu håller världen andan och väntar på ett besked om slutligt resultat.
 
 

Äntligen val i USA!

Historiens mest pinsamma val närmar sig äntligen slutet. Vi har i tidigare olika valsammanhang fått vänja oss vid att smutsiga personangrepp varit en ingrediens i kampanjande, men att de i stort sett tagit över helt är ändå nytt. Infon till folket inför det här valet har helt fokuserat på typ vem av kandidaterna som har vad i garderoben och vem som nöp vem  i rumpan för 5 år sedan. De stora  politiska frågorna om landets ekonomi, samhällsplanering, utrikespolitik har inte ens skymtat i rubrikerna. Den svenska mediabevakningen har varit massiv,  skandalerna runt presidentkandidaterna har fyllt alla former av nyhetsförmedling, både den formella i tv / tidningar och den informella i sociala medier. Man undrar om det är valarbetarna eller media som har gjort det här valet till det smutsigaste vi kan minnas.
 
Spela roll kan man tänka?? Gör det nåt att ett demokratiskt val omvandlas till lystet frosseri i sensationer istället för att ge den info väljarna behöver innan de ska rösta??
 
Ja, det spelar roll. Jag misstänker att det här bl.a. späder på politikerförakt, inte bara i USA utan över hela världen. De valda medborgarna, de som ytterst bär upp ansvaret för det demokratiska systemet, görs till åtlöje.  Hela den  demokratiska processen, den som bygger på folkets val av  partier / ledare, sätts ur spel och ersätts av ett skådespeleri i en global show. Det är på något sätt sorgligt att det finaste system vi har för att styra folk och länder hanteras så respektlöst. Ok, demokrati med folkliga val har sina begränsningar men vad är alternativet? Diktatur? Anarki?
 
Självklart vinner Clinton det här valet, allt annat är omöjligt och därom verkar de flesta bedömare vara överens. Så den spänning som nu piskas upp  handlar mer om att varje nyhetskanal vill roffa åt sig publik för sina mastodontsändningar, tiotals timmar i sträck.
 
Jag har följt valet lite lagom lojt, kollat rubrikerna, skummat innehåll och försökt värja mig för värsta lorten.  Hela tiden har jag letat efter fakta som verkligen intresserar mig: Hur kunde Trump bli presidentkandidat? Det har hela tiden framstått som absurt att han stöds av många miljoner väljare i ett stort land där det måste finnas så många andra alternativa kandidater. Vilka väljarkategorier stödjer honom? Var har han sina väljare? Vilka frågor har burit hans kandidatur? Därom har väldigt lite rapporterats.
 
Jag saknar också seriösa analyser huruvida det finns samband mellan exempelvis  Trump i USA, Brexit i England och SDs framgångar i Sverige. Alla tre fenomenen är exempel på folkrörelser / opinioner  som etablissemanget inte förutsåg.  De har överraskat och framstått som oförklarliga utifrån gällande logik, går inte att placera in någon traditionell vänster - högerskala.   Har de någon gemensam botten eller har de bara råkat växa fram,  lite vildvuxet och slumpartat ur folkliga djup, men ändå samtidigt i helt olika länder? Och förvånande nog överlevt trots att de alla varit ivrigt bekämpade av media! Det borde inte gå.
 
Det är de verkligt intressanta frågorna i detta val, men än så länge lyser svaren med sin fränvaro.

Är det inte val i USA snart???

Jag är så himla trött på att ständigt mötas av rubriker med senaste smutskastningen mellan de två presidentkandidaterna!!! Har en kampanj någonsin varit fulare? Och media hänger på och blåser opp, stora rubriker och mängder av artiklar. Det är bara motbjudande och ointressant.
 
Det enda jag är intresserad av så här före valet är seriösa analyser av hur Trump kunde få det stöd som bar honom fram till att bli presidentkandidat, men de finns inte.

Ämbetsverken blir statliga propagandaapparater!

Läsningen av den här artikeln var en aha-upplevelse för mig. Stökigheten i svensk politik kanske inte är en snabbt förbipasserande tillfällighet, utan  ett led i ett större sammanhang. Rothstein reder ut begreppen. Han är en tung statsvetare som jag inte alltid sympatiserat med, men här har han absolut en point.
 
Sverige har haft en åtskillnad mellan ämbetsverk och politik, alla länder har det inte så, men hos oss har det varit regel. Tanken har varit att de statliga ämbetsverken ska kunna fungera under olika politiska majoriteter, det kan ju bli nytt efter varje val. Grunden  har varit att riksdag, regering och ämbetsverk lydigt ska genomföra den politik som folket valt,  basic för hur vår demokrati fungerar. Men nu håller man på att vända på kuttingen; verken blir statliga propagandaapparater. Rothstein skriver klokt och klarsynt  om konsekvenserna av detta i en artikel i DN.
 
http://www.dn.se/debatt/regeringen-lagger-ut-politiken-pa-ambetsverk/
 
Nedan ett citat ur artikeln:
" Om man på detta sätt förstatligar utformningen av politikens ideologiska innehåll så kan det få betydande konsekvenser. För det första kortsluter man i viss mån det demokratiska systemet. Enkelt uttryckt betyder demokrati att staten skall göra som folket vill. Införandet av myndigheter som i huvudsak har opinionsbildning på agendan innebär istället att man inför principen att folket skall tänka och göra som staten vill. Generaldirektörer och deras medhjälpare blir de som utformar politiken och därefter får den förankrad i regeringskansliet, varefter regeringen lägger förslagen till riksdagen och där till slut de politiska partierna och riksdagsmännen får den otacksamma uppgiften att söka förankra detta hos väljarkåren. Man kan säga att med detta system får vi den parlamentariska demokratin att snurra baklänges. Det är inte genom folklig mobilisering eller ur det civila samhällets organisationer och inte heller från några fristående opinionsbildare som nya idéer i politiken växer fram för att i den demokratisk process omvandlas till konkreta beslut av riksdag och regering och sedan genomföras av oväldiga tjänstemän. Istället är det ämbetsmän och experter i dessa statligt organiserade lobbyorganisationer som driver systemet."

"Repressiv tolerans" ...

... är enkelt beskrivet, ett uttryck för att man genom tystnad försöker minska ner något i betydelse. Man kan väl säga att repressiv tolerans genomsyrade media idag, dagen efter Uppdrag Gransknings avslöjande om myndigheternas schabbel när det gäller att bestämma åldern på "ensamkommande flyktingbarn".  Hela verksamheten har tydligen havererat och någon lösning ser inte ut att finnas i sikte. Det borde alltså ha varit stora rubriker idag i media efter det som avslöjades igår, men i stort sett inget. Det enda jag hittat var en debattartikel från SD i SvD.  Det är intressant hur man prioriterar och uppenbarligen kommer överens.

Privat äganderätt till skog ifrågasätts i statlig styrelse.

Nyligen tillsattes en utredning om Skogsvårdslagen. Charlotta Riberdahl utsågs  att leda utredningen. Hon startade med att ifrågasätta den privata äganderätten till skog och gjorde det offentligt. Nu är det så i vårt land att äganderätten är grundlagsskyddad så rätt snabbt så entledigade landsbygdsminister Bucht,  Charlotta  från utredningsuppdraget om Skogsvårdslagen. Hennes uttalande blev för magstarkt, till och med för en röd-grön regering.
 
Men Charlottas lagvidriga uttalande fick märkligt nog stöd från en ledamot i Skogsstyrelsens styrelse. Skogsstyrelsen är en statlig styrelse som, liksom andra liknande myndigheter, har i uppdrag att se till att genomföra de beslut som riksdag och regering fattar. Skogstyrelsen kan inte själva genomföra något som inte de fått mandat till uppifrån i det demokratiska systemet. Den kan inte agera tvärs emot politiska beslut eller svenska lagar.
 
Men Mikael Karlsson, ledamot av Skogsstyrelsens styrelse, gick ut och meddelade följande
 
"Käre Bucht, Riberdahl var klok som tänkte högt. Jag lär upprepa frågan. Tål du inte demokratisk debatt får du gå vidare med din lilla kvast"
 
Det är oroväckande att de människor som ska företräda och genomföra regeringens / riksdagens beslut, offentligt ifrågasätter den grundlagsskyddade rätten för privatpersoner att äga skog. Och direkt provocerar sin uppdragsgivare så som Mikael K väljer att göra. Frågan är om inte Bucht borde damma av "sin lilla kvast" och använda den igen.
 
Det finns ingen direktlänk till de fakta  jag grundar mitt blogginlägg på men de återfinns i tidningen Land Lantbruk nr 34 år 2016, sidan 2.
 
Om man ser på hur den svenska skogen ser ut idag så är det inte i den statsägda skogen som de stora naturvärdena och den goda mångfalden finns. Det vore en katastrof  för den svenska skogen, både ekonomiskt och miljömässigt, att ta bort rätten för privatpersoner att äga skog och mark. Vi får bara hoppas att den politiska nivån orkar hålla igen när det nu ropas på socialisering.

Trump leder över Clinton ....

...i opinionsmätning nu senast. Visst skrämmer det. Men kanske skrämmer häpenheten över detta faktum ännu mer. Varför såg eller hörde ingen det komma!?? Blindheten och dövheten hos etablissemanget skrämmer mer. Hur kunde makthavare inom politik, ekonomi och media bli så avskärmade? Och hur kunde de underlydande plötsligt få ett självförtroende som ledde ända fram till genomslag i demokratin? Vi  brukar ju till slut låta oss styras i åsikter uppifrån när det kommer till sånt allvarsamt som val och folkomröstningar.
 
Jag ser Trumps framgånger, Brexit, SDs frammarsch och skandalen med Riksrevisionen i Sverige som sidor av samma sak. Ok det är olika storheter men det är ändå på nåt sätt etablissemangets avskärmning från "vanligt folk" och nonchalansen mot  kärnan i  det egna uppdraget som har lett fram hit.. Men varför sker det nu? Varför inte tidigare? Vad är skillnaden?
 
Det ekonomiska etablissemanget, media och de politiska makthavarna håller ihop, kanske mer än någonsin. Det kan vara en skillnad. Hur kunde det ske?  Och det nya kan vara att just media inte längre granskar kritiskt  uppåt utan stryker medhårs i en mainstream som därmed i lugn och ro kunnat söka sig allt längre bort från vanliga människors vardag. . Hakelius har en bra krönika om det nu senast..
 
Det "vanligt folk" tycker förlöjligas i media, ges inget seriöst utrymme. Det språk och de analyser som släpps fram är ofta inte begripliga för genomsnittsläsaren. Därmed lämnas de flesta av oss till att skapa vår bild av samhället via samtal med andra människor i samma situation. Vi som är "folket " utgör en allt mer sammansvetsad grupp som pratar ihop oss när vi ses eller via sociala medier,  samtidigt som etablissemanget stänger in sig för att tjäna sig själv och de egna idéerna med hjälp av etablerade media. Opinionsbildning via sociala medier är ju nytt och vi vet ännu inte riktigt hur den slår. Kanske är det den som gett det självförtroende som lett fram till att "vanligt folks" åskter ser ut att välta etablerade och politiskt korrekta storheter över ända.?
 
Inget av de etablerade politiska partierna tar avstamp i vardagen hos majoriteten  medborgare. Förr var åtminstone kommunisterna motvalls och vågade protestetera (verklighetsförankrade eller inte ;- )) men uppfattas numera av de flesta som minst lika avskärmade  som resten av de politiska makthavarna. Typ SD och Trump  framstår som enda alternativen. Budskapen är enkla och begripliga.
 
Det som händer just nu med politiska opinioner är på många sätt nytt och spännande. Gissningsvis så vinner som vanligt etablissemanget men man får ändå hoppas på en större lyhördhet framöver och en bättre verklighetsförankring i maktutövningen. Om inte så klyvs samhället vågrätt i styrande och styrda på ett sätt som vi inte haft tidigare i västliga demokratier.

Minskar papperseländet!

 
Nu under sommarledigheten tar jag ett ordentligt tag för att minska på inflödet av papper i huset. Det känns inte bra att vi får så mycket papper som vi inte har någon glädje av egentligen. Mycket av pappersinflödet går oläst direkt till återvinning.   Jag har sagt upp en del föreningsblad som kommer automatiskt  bara för att man är med i en förening. Jag säger upp vår morgontidning och prenumererar istället på den digitalt för halva priset. För jag vill fortfarande läsa tidningar men kanske på ett annat sätt framöver.
 
Svenska media har allt mer visat sig ha en egen agenda i olika frågor, alla tycker lika och samtidigt. Nyhetsrapporteringen är inte längre saklig och allsidig utan rejält vinklad.  Jag har därför under de senaste åren fått för vana att läsa alternativa svenska media och utländska tidningar på nätet. Det behövs för att nyansera bilden av aktuella händelser. Det senaste exemplet på kollektiv mediaagenda är att efter Brexitomröstningen så fick enbart de som var kritiska till Brexit komma till tals i tidningar och tv. Undergångsscenarierna staplades på varandra genom deras röster. Den dryga halva av befolkningen som röstat för Brexit beskrevs oblygt som rent ut sagt korkad.  Det dröjde länge innan någon av dem  fick jubla offentligt över omröstningsresultatet och säga att demokratin var räddad.

England lämnar EU!

Det går väl inte att tolka resultatet av folkomröstningen på annat sätt. Landets regering kan rimligen inte gå emot folkviljan som nu med en liten marginal röstat för utträde. Jag kollade lite på rösträkningen i natt och det var en veritabel rysare, pendlande mellan utträde och stanna.
 
Jag hoppas att detta kan leda till att fler länder, bl.a. Sverige,  omprövar sitt medlemskap i den organisation EU har blivit. Den har inte mycket att göra med det EU som man gick med i en gång i tiden, inte mycket att göra med den union för fred och handel mellan fria demokratiska länder som var grundtanken från början. EU har utvecklats till att bli en sammanslutning med en toppstyrning i detalj från Bryssel. Det är en toppstyrning som utan att tveka kör över de demokratiskt valda parlamenten i medlemsländerna. Och de som beslutar och styr i Bryssel är till stor del inte folkvalda utan tjänstemän anställda av EU, tjänstemän som inte går att avsätta, men som hela tiden påverkas av de 15.000 välbetalda lobbyister som har i uppdrag från sina uppdragsgivare att ordna fram beslut som gynnar det egna företaget, den egna organisationen, det egna landet.  Det arbetas hårt bland ledare inom EU för mer överstatlighet i riktining mot ett Europas Förenta Stater.
 
Visst kommer det att bli reaktioner på det här beslutet, med stor oro på finansmarknaderna men när det har lagt sig så återgår allt till det vanliga. EU kan ju inte tippa den den här västliga ön ut i Atlanten. ;- )  EU och England kommer att förhandla fram ett samarbetsavtal istället och det kommer att fungera på alla väsentliga områden, men landet får behålla sin demokrati och sin självständighet att besluta i interna frågor.  Det finns ju länder som valt att stå utanför EU, Norge till exempel. Och det ser inte ur som om Norge har tagit stryk av det.
 
Sen måste man häpna över häpenheten över Brexit. Det uttrycks framför allt förvåning och chock över resultatet av folkomröstningen. Väldigt få analytiker i media har brytt sig om att ta reda på vad som ligger bakom folkets krav på utträde, orsaker som inte kom till igår utan som har utvecklats under många år av en känsla av maktlöshet. .  Få har förstått att de fenomen som vi nu ser är grenar på samma träd; Brexit, Trumps framgångar i USA, SDs framgångar i Sverige. Alldeles vanliga människor är trötta på att i detalj styras av ett globalt mäktigt etablissemang med politiker, tjänstemän, media och ekonomier. Under sken av att vilja ha överstatlighet för att rädda världen från krig och klimatkatastrofer så genomförs mängder av detaljbeslut som går tvärs emot vad folk i som lever i verkligheten vill ha. Och de stora frågorna, som migrationen, har man inte kommit  i närheten av att kunna lösa.
 
 

Morokulien nästa!

Nu åker vi till Morokulien vid norska gränsen och deltar i manifestation mot regeringens rovdjurspolitik och deras allmänt landsbygdsfientliga politik

Nationell identitet ...

... är intressant att fundera över och om den har någon betydelse för oss idag i  ljuset av det som händer just nu med SDs framgångar, hotande Brexit, Trump osv.  Betyder det något att känna samhörighet med ett land? Och vad betyder det? Och är det godkänt i våra tider av internationalism? Eller är det bara så att nationell identitet har förväxlats med andra fenomen och därmed tolkats som käpp i hjulet av makthavare i de nutida beslutsprocesserna? Och så har man omedvetet  försökt "slänga ut barnet med badvattnet"? Det kan i alla fall vara s.k. vanligt folks upplevelse om jag nu ska spåna i orsakerna till de opinioner som väcker förvåning i flera länder just nu.
 
Svårt att definiera vad nationell identitet  är utan att blanda samman med annat. Uttrycket handlar om att känna sig som tillhörig  ett land, men det innebär inte att vara nationalist som är något annat och det behöver inte innebära stark sympati för nationalstaten som är ett lands politiska sida. Nationalstaten är mer tillfällig som fenomen beroende på hur politik och myndigheter utformats just för tillfället. Nationell identitet tror jag är förankrad djupare än så, i landets historia, i traditioner, i hur gemensamma värderingar växt fram ytterst uttryckta i lagstiftning.  Vi människor är ju basic sociala varelser där grupptillhörighet är helt grundläggande i vår organism, antingen vi godkänner det eller inte. Behovet av gruppen, den lilla och den stora, finns där och har förmodligen gynnat överlevnad under årtusenden.
 
Att känna tillhörighet till en grupp betyder inte med automatik att andra grupper upplevs som dåliga eller fel eller hotfulla, även om det är möjligt att odla fram såna idéer. Det handlar mer om hur de gemensamma värderingarna utvecklas. Jag såg teveprogrammet om finska kriget igår och slås av dels hur stark den nationella identiteten var i Finland under de svåra tiderna, dels av hur Sverige ställde upp och hjälpte de krigsdrabbade. Vanliga människor tog emot finska flyktingar i sina hem. Lite stolt kan man vara över att bo i ett land som funnits där för människor från grannländer i nöd. Vi har vänner vars första upplevelse av Sverige var de vita bussarna i Berlin efter andra världskriget.  Vi tog emot flyende från andra världskriget. Under Balkankriget tog Sverige  också emot många flyktingar.  Det finns en tradition av den öppenheten hos oss. Någonstans bottnar den förstås i tryggheten av att vi lever i en stabil demokrati, men säkert är orsakerna komplexa.
 
Så långt mina tankar om nationell identitet just nu. Det fortsätter säkert och bloggen är bra plats att skriva ner det aktuella "tänkeläget". Det kommer naturligtvis att förändras över tid.
 

Kör en tvättmaskin ...

.... en diskmaskin och tänder alla lamporna! Det är mitt barnsliga, men enda möjliga  sätt att protestera mot WWFs Earth Hour. Jag är skeptisk till klimatalarmismen, allt för många har allt för mycket att tjäna på att den underhålls med ständiga skräckscenarier. Och klimatet på jorden har ändrats av och till under århundraden utan mänsklig påverkan. Här i Norden hade vi exempelvis medelhavsklimat på Bronsåldern och vi har också haft Fimbulvinter och istider som kommit och gått. Jag är oerhört skeptisk till WWF, en privatägd stiftelse,  som aktivt saboterar alla försök till en långsiktig rovdjursförvaltning och som är absolut stendöv för landsbygdsbors situation i exempelvis vargrevir.

Tidigare inlägg