Inga Magnusson

Det fanns inte där för två dagar sedan och låg nära förra fyndet.  Illavarslande!  På bilden ovan syns exempelvis brungrå päls, benbitar och ett par små klövar. Vi lyckades inte utröna om det var från rådjur eller vildsvin.

 

NWT har varit en riktig vargkramartidning men börjar bli mer realistisk.  Nu har varghanteringen från myndigheternas sida till synes spårat ur på flera områden.  De berörda (många i Värmland!) är arga och förtvivlade. Tidningen dristar sig till att referera åtminstone en del av kritiken. 

 

Om man vill börja med att se det som händer i stora drag så kan man slås av tanken  att Naturvårdsverk och Länsstyrelsen (myndighet)  till del hanterar rovdjursfrågorna utifrån enskilda tjänstemäns agenda, inte utifrån intentionerna i riksdagsbeslut. Annars är det ju normalt så att verk och myndigheter ska verkställa riksdagens och regeringens beslut, inte hitta på egna.

 

Den förra riksdagsmajoriteten hann besluta om en proposition när det gäller rovdjur innan den fick avgå efter valet och det beslutet var inte så tokigt. Man gick förstås med på att vargstammen skulle få vara livskraftig i enlighet med internationella överenskommelser. Och nu hade man noggrant utrett gränserna för gynnsam bevarandestatus som EU efterlyste för att tillåta reglerande licensjakt. Siffran landade på minst 170 - 270 vargar i hela landet. Och då var det tilltaget marginal så att man skulle klara även att det hände nåt speciellt med stammen, sjukdom eller annat. 

 

Med i beslutet fanns också att man skulle i förvaltningen ta hänsyn till  socioekonomiska faktorer, alltså hur folk hade det som levde med varg, hur deras jakt, näringsverksamhet, djurhållning, vardagsliv, boende påverkades. Det  skulle inte enbart tas hänsyn till vargens biologi.

 

I riksdagsbeslutet fanns också klart utsagt att vargen var för ojämnt fördelad över landet, att en del områden hade  många djur och att man skulle sträva efter jämnare fördelning. 

 

Man skulle också inrätta Viltförvaltningsdelegationer länsvis. De skulle vara ett stöd för länsstyrelserna i beslut om rovdjuren. Ledamöter skulle vara utsedda i länet och därmed skulle man försäkra sig om en förankring hos lokalbefolkningen i sina beslut.

 

Så långt alltså riksdagsbeslutet som inte var så dumt egentligen och man kan tycka att intentionerna i det var ok. 

 

 

-  Naurvårdsverket  underkände riksdagens beslut (borde inte ett statligt verk kunna göra!!!),  tillsatte en ny egen utredning om gynnsam bevarandestatus och kom då till att det ska vara minst 300 vargar (!!!). På det sättet rundade man fräckt riksdagsbeslutet utan att komma till ett resultat som på avgörande sätt ändrade något för vargstammen. Man häpnar att inte politikernivån reagerade över verkets egenmäktiga förfarande i en kontroversiell fråga med hög politisk laddning.

 

- Naturvårdsverket har centralt beslutat om miniminivåerna för vargstammen i varje län och man har ignorerat vad länen och deras viltförvaltningsdelegationer tagit fram.   Naturvårdsverkets  nivåer grundar sig på flera år gamla siffror över antalet vargar i varje län. Då hade exempelvis Gävleborgs län enstaka föryngringar och Värmland ett stort antal. Och när man nu fortsätter att utgå från den räkningen så permanentas den felaktiga fördelningen, den som riksdagen beslutat skulle rättas till. Vargarna själva har ju spridit sig till Gävleborg så där finns rätt många nu. De ha varit rätt duktiga på att uppfylla riksdagsbeslutet om bättre fördelning över landet. ;-))Men den goda spridningen riskerar att saboteras av att Naturvårdsverkets miniminivåer baseras på läget 3 år tillbaka och låser fast fördelningen..  

 

Så här var det: Varje län tog, på order av Naturvårdsverket,  fram en  förvaltningsplan med gediget arbete och enligt Värmland så skulle man ha miniminivån  5 - 7 föryngringar och Gävleborg kom fram till 4. Men Naturvårdsverket struntade i länens arbete och  ändrade med ett penndrag till  minst 11 föryngringar i Värmland och minst  2 i Gävleborg och den fördelningen ligger kvar år efter år.  Genom det förfarandet så permanentar Naturvårdsverket den sneda  länsvisa fördelning. Det innebär att riksdagsbeslutet om att minska antalet vargar där koncentrationen är hög och låta dem omfördela sig till län med färre djur saboteras.  Dessutom tar man ifrån länen den lokala förankring som det var tänkt att åstadkomma. Värmlands Viltförvaltningsdelegation gjorde ett gediget arbete för att ta fram sin förvaltningsplan och man undrar varför man skulle lägga ner allt det arbetet när Naturvårdsverket bara slänger det i papperskorgen. Det borde istället vara så att verket ger varje regional rovviltförvaltningsområde (Värmland, Dalarna, Örebro, Gävleborg, Västmanland, Stockholm, Uppsala och Västra Götaland utgör det mellersta området) en miniminivå utifrån den centrala. Då kunde man regionalt hantera antalsfrågan och fördela utifrån varje läns förutsättningar. Och då skulle riksdagsbeslutet om lokal förankring i besluten skulle kunna uppfyllas, det gör det inte inte nu. 

 

- Vilförvaltningsdelegationerna skulle alltså sättas samman så att länets intressegrupper skulle ha representanter med, bl.a. från politik, naturintresse,  jakt, polis, markägare, osv. Men MP i den nya regeringen krävde att det skulle bli fler representanter från naturintresset typ Naturskyddsförening, därmed fick de mest berörda, markägare och jägare och djurägare mindre att säga till om.

 

- Sen till senaste hitte-på från en representant för länsstyrelsen i Värmland; spridningszoner där licensjakt inte ska vara möjlig. Alltså man har uttryckt sig som att det finns  områden i norra Värmland där vargantalet inte ska minskas för man vill att vargarna ska utvandra till områden längre norrut. I praktiken innebär det att de områdena blir barnkammare för andra områden. Men det är ett tänk utan förankring i någon praktik eller forskning. Vargen i Sverige har inga som helst problem med att sprida sig över landet på egen hand. En varg går glatt 10 mil på en natt. Genom att inte tillåta licensjakt i spridningsområdena, inte heller i gränsområdena till Norge, inte heller på vargar som anses biologiskt värdefulla så blir det inte mycket kvar som kan jagas i det län som har mest varg i Sverige!!!! Man väljer att strunta i riksdagsbeslutet om att minska antalet vargar i de mest drabbade områdena.

 

- Skyddsjakt finns formellt möjlighet till men den ska beslutas av länsstyrelsen och man har varit onödigt restriktiv. Människor har fått leva med att ha varg nära inpå sig under långa tider,  varg som har dödat många tamdjur, men man har inte fått ta bort varg. Därför väcks en våg av bitterhet när man nu läser om hur stockholmsnära varg inte behöver härja värst länge innan det beviljas skyddsjakt, ändå verkar den vara extra skyddsvärd med sin genuppsättning.  Är det skillnad på folk i glesbygd och folk nära storstad? Styrs skyddsjaktbesluten av rädsla för negativ opinion mot varg mer än av den verkliga hotbilden? Och hur kan man bara ignorera riksdagsbeslutet om att man ska ta hänsyn till socioekonomiska faktorer?

 

Nu kan man hävda att skyddsjakt inte ska vara förvaltning, men där har man redan från myndigheten sagt att man kan inte ha lagom stor licensjakt eftersom man måste spara undan för eventuell skyddsjakt och då har man alltså blandat  ihop skydd med förvaltning.

 

Också märkligt att hela tiden lägga på nya marginaler på miniminivåer. Det fanns marginal för miniminivån redan i riksdagbeslutet, sen blir det för varje nivås beslut nya marginaler och nya marginaler fram till i stort sett ingen licensjakt alls. Naturvårdsverket lägger på en ny nivå och sen ska länsstyrelserna lägga på ytterligare säkerhetsnivå. 

 

Man räknar officiellt idag med att det finns 355 vargar i Sverige  och 100 i Norge. Då borde årets licensjakt bli på 55 vargar i Sverige och åtminstone 25 - 30 i Norge om man ska komma ner till de miniminivåer som man beslutat om. Och när man räknar det antal som finns kvar efter jakten så finns inte årets föryngringar med eftersom de föddes efter inventeringen som avslutades i mars - 17. Det bör var minst 13 föryngringar med lågt räknat  5 valpar i varje, dvs alltså ytterligare 60 vargar  före och efter vargjakt. Det innebär  415 vargar före jakten och 360 vargar efter jakten.

 

Beslut väntas före 1 oktober i alla aktuella län och det ska bli intressant att se vad det innebär. 

 

Just nu berättas att den totala vargjakten i Sverige blir hälften så stor som den borde vara, 22 djur!! Och i Värmland 6. Det är skandal!

 

 

Det är präktiga tassar och djuren är förstås stora. Det är inga små schäferhundar. Det är förstås jobbigt för dem som drabbas av närgångna rovdjur, djur som dödar katter, hundar och får.

 

I Värmland och Dalarna har människor levt med det i decennier nu och möjligheterna till skyddsjakt för att kunna ta bort djur som väljer att vanemässigt hålla sig nära människorboningar har minskat allt mer. Man har måst tåla stora skador på det man håller allra kärast i livet och sånt som utgör en del av försörjningen. Om man vill uttrycka det med finare ord så kan man säga socio-ekonomiska faktorer.  Vi har riksdagsbeslut på att de ska tas hänsyn till i skyddsjakt och förvaltning men genomslaget för det har varit minimalt hos verk och myndigheter. Det upplevs inte sällan som att tjänstemän kan agera utifrån egen agenda, inte utifrån politikernivåns  intentioner. 

 

Det finns också riksdagsbeslut på att fördelningen av varg i landet  ska bli bättre. Värmland har mest, är i stort sett fullt av revir och har haft så under många år. Men Naturvårdsverket väljer att spika förvaltningsnivåerna  länsvis utifrån vad vi hade för flera år sedan, 2013 / 2014. Det innebär att fördelningen sitter fast och hela förvaltningsprocessen går i stå. Riksdagsbeslutets ambitioner om rimligare fördelning och anpassning till lokala förhållanden struntar man i helt och hållet. 

 

Visst undrar man hur länge politikernivån ska finna sig i att bli ignorerad av verk och myndigheter???

 

För övrigt så kan man som boende i Värmland tycka att det är bra om befolkningen i huvudstaden också får handfast kunskap om hur det är att leva med varg nu när varg tycks ha etablerat sig i Riala, Tyresta.  Det tycks vara så att  entusiasmen över varg  minskar med avståndet till den, vad det nu kan komma sig. ;-)) Verkligheten stämmer inte alltid med balkongperspektivet. 

Det är hemska plågor för ett djur att gå med skabb. Vi har sett skabbangripna rävar här ibland. De blir allt magrare, river sönder huden p.g.a. klådan och blir liksom mentalt förvirrade till slut, oskygga,  börjar gå nära människor och hus. Om det är vinter så fryser de grymt också och blir inte så gamla.

 

Tur att man kunde avliva vargen igår i Brattforsreviret här i Värmland, dels plågas ett så sjukt djur illa, dels vill man inte ha skabbangripna vargar som blir oskygga och  börjar gå runt hus och människor. 

 

Den här vargen räknas inte med i licensjakten utan har avlivats enligt djurskyddsparagrafen. Avlivningen är anmäld till polis och vargen är besiktigad av länsstyrelsen. Sen hoppas jag att namnet på den som sköt vargen blir hemligt. Den stackars eftersöksjägare som förkortade lidandet för en  trafikskadade varg vid E18 för ett år sen har blivit trakasserad och misshandlad  sen dess för det som var en barmhärtighetsgärning.  Man får vara glad åt att det är omdömesgilla jägare som har rätt att ha vapen och inte galna jaktmotståndare.

 

Den vanliga licensjakten på varg fortsätter idag torsdag och har goda förutsättningar att lyckas. Man har spårsnö överallt.  Om jag har räknat rätt så ska det återstå 19 vargar på licensen i de vargdrabbade länen. Den sammanlagda avskjutningen är blygsam när man ser till hur mycket varg det finns i landet. Den minskar tyvärr  inte vargstammen eftersom årets förökning  är större än det antal som tas bort. Alltså är rubrikerna i en del media,  om licensjakten som en stor vargslakt,  kraftigt överdrivna. Som vanligt är det bra att vara källkritisk och söka fakta, inte låta sig ryckas med av känslosvall eller förutfattade meningar.

Så här ser björnbajs ut! En liten smocka är det och man kan ana att det ätits lingon och blåbär. Bilden fick jag från Roland när han var i Jämtland på harjakt. De jagar varje år i Sveriges björntätaste område och ser såna här ibland, liksom spåren av björn när det är snö. Björnarna håller sig ofta runt rester från älgjakten som pågår samtidigt. Fördelen med björn är att den går i ide och faktiskt inte hotar vare sig hundar eller folk en stor del av årets jakttid. Men jag vill inte bo i område med stora rovdjur, vare sig björn eller varg. Och vildsvin är lite tveksamt också, fast de smakar åtminstone gott på tallriken.

 

Det var bättre förr, eller hur man ska uttrycka sig, när skogen var en trygg plats. Efter några decennier av  balkongbiolog-styre så är det som bekant inte längre så i stora delar av vårt land. Var det så här vi ville ha det egentligen? En del djur är ju fina att se på film och bild, men inte så trevliga att ha runt husknuten. Attitydundersökningar visar att de stora rovdjuren har sina påhejare i de stora städerna långt ifrån de egna livsområdena, medan de människor  som tvingas leva med dem i sin närhet  i hög grad är negativa. Numera är det rätt många som upplever att beslutsfattarna inte lyssnar på dem som berörs, de kan bli en maktfaktor i nästa val.  

 

 

Vi var c:a 1500 som manifesterade mot den obefintliga förvaltningen av varg i Skandinavien. Arrangörer var Svenska Jägareförbundet och den norska motsvarigheten. Från Sveriges sida deltog, Lennart Johannesson, Sköld och några till. Evenemanget var bevakat av minst 3 tv-team som jag såg, och ett antal tidningar som fotade och gjorde intervjuer.  Norge står inför ett stortingsbeslut i sommar om vargförvaltningen och frågan är politiskt glödhet just nu.  Roligt att så många från båda sidor fanns med så det blev en massiv demonstration. De som höll anföranden refererade en delvis sorglig historia med många tappra försök och goda beslut utifrån sakkunskap och verklighet, men tyvärr har det inte varit möjligt att genomföra dem eftersom olika s.k. naturorganisationer (ex WWF, Naturskyddsföreningen)  har getts makt att systematiskt sabotera via  diverse dribblanden och överklaganden.  Den som inte är drabbad själv av hur det är att leva med varg i sin omgivning är lätt offer för en romantiserad, känslomässig och faktabefriad föreställning om detta djur.  Nuvarande regering har inte orkat sätta ner foten för att få till långsiktigt hållbara lösningar på vargförvaltningen i Skandinavien. Det är totalt kaos för närvarande. Man har låtit frågan fastna i en juridisk cirkus  och vargstammen förökar sig fritt vilket  inte är möjligt att fortsätta med.

 

 

... till minne av de hundar som dödats av varg. Många i Årjäng har drabbats av  detta med vargdödade hundar i egen familj eller hos vänner och bekanta. Det var fint att få samlas kring den sorg och förtvivlan som följer i vargens spår. Och vi får allt fler offrade hundar, årets vargjakt kommer inte att minska antalet vargar i Värmland. Initiativtagare till den här manifestationen var David o Marcus Åberg vars morfar Ingvar Johnsson miste sin fina hund Happy för ett par veckor sedan. Det var bra gjort: Tack snälla ni och stöttande jägarfamilj.