Inga Magnusson

Detta är nästan två A4 stort ark med mycket finstilt text, det mesta i juridiskt kryptiska formuleringar som är svårtolkade för en lekman i branschen. Vad är nu detta då? Jo, en beskrivning av mina förpliktelser när jag får ett nytt bankkort. Och väldigt mycket om vad banken inte är skyldig att göra kan jag säga. Någon som har läst?

Jag har alltså fått ett nytt bankkort eftersom en hårdhänt kassör bröt av mitt gamla och det funkade inte tejpat.

Jag antar aldrig utmaningar annars, men den här var lite annorlunda och rolig och krävde ingen självutvärdering.

Alltså boken som ligger närmast i skrivande stund sidan 123 meningar 6,7,8:

" Eller som Sangiorgi uttryckte saken: "En av maffians regler säger att man ska respektera andras territoriella  jurisdiktion. Att sätta sig över denna jurisdiktion är detsamma som att förolämpa någon personligen"

   Det var Lo Porto och Caruso som stal konstföremålen från Florios villa"

Boken är alltså  "Cosa Nostra" historien om den sicilianska maffian. Skriven av John Dickie.

Det är intressant att läsa om maffia som fenomen. Detta intresse delar jag med kollega på jobbet dessutom!!

Istället för att bygga ute i ur och skur och använda mycke tid (kostnader till att täcka materiel) så bygger nu Roland väggmoduler inomhus här nere på logen. Det går snabbt och blir torrt oberoende av vädret. Hissen i taket är en god hjälp.

Eftersom bileninte  var klar så avvaktar vi med den delen av resa. Istället vände vi neråt från Älmhult till Danmark och fantastiska Louisianna bl.a. och Höllviken och Göteborg. Men jag återkommer när vi är hemma igen, imorgon tisdag.  Just nu står jag bara uppkopplad på hotell Heden Liseberg och bloggar bort värsta abstinensen, publicerar kommentarer o så. Återkommer alltså imorgon.

Ja, det är mitt fel att vi håller på en dag varje vår med det här; sopar taket. Jag gillar alltså de här stora träden som finns runt vårt hus, men tyvärr så tappar de löv o barr, så taket måste sopas en gång varje år och det är en dags arbete. Gubben är på taket o jag assisterar nerifrån.  På altanen lägger vi en presenning för att fång upp lorten. Det är inte bara löv o barr utan också en hel del sot från vedeldningen och liksom sand som betongpannorna släpper ifrån sig. Framåt 6-tiden var det i alla fall över.

Då åkte vi till Hol för att titta till dem som jobbar där med att förbereda vår tyske väns flyttning hit. Huset ska renoveras en del. Det är två familjer som hjälps åt med det och de har två små mörkhyade barn. Roland träffade dem i morse och sedan har han pratat om de här söta barnen hela dagen. Frågan var bara vilket rävärende han skulle komma med för att få åka dit en gång till idag och träffa dem. Det blev varmvatten till slut o det var inte ett rävärende, det var alldeles på riktigt.

Under dagen har vi haft fika med R. Ö. från Näs som kom hit för att låna bits och senare med arrendator O som bara var ute på bygdetur med sin motorcykel.

En kanondag! Väcktes av nyanlända gäster till en av fiskestugorna. En stamgäst som är här för tredje gången. Han äger en fin restaurang i Hamburg och hade med nyskördad sparris, riktigt rökt Schwarzwaldskinka och färsk potatis och ett vitt Silvaner speciellt till sparris!

Vi älskar verkligen färsk sparris och det kan vi nästan aldrig få tag på här!

Det vattnas redan i munnen inför dagens huvudmål!

Det hugger varnande i ryggen ibland. Det kommer som en glödgad pil, mest när jag ska ta långa kliv eller gå i trappor eller böja mig framåt, eller sitta länge. Jag hör till dem som kan bli liggande plakat någon vecka så där med värsta ryggskottet, så nu går jag omkring  som på ägg. Tänker att om jag är riktigt försiktig nu så ska det inte bli mer av det och det onda ska försvinna. Fattar inte riktigt hur jag ska orka gå två kilometer med mina elever imorgon fram o tillbaka till simhallen. Det får bli sakta och lugnt.

För säkerhets skull har jag sysslat med att vara DUKTIG. Jag tror det var så hon skrev Maja E med "Rapport från en skurhink"; det finns en fördel med att vara kvinna. Efter en dålig dag på jobbet kan man gå hem och baka, städa eller göra något annat husligt och i alla fall känna sig just duktig. Jag har kokat lingonsylt och hallonsylt och bakat muffins och tvättat 2 maskiner.

Jag har inte haft någon dålig dag på jobbet idag alls. Jag började med att läsa bloggen i morse och en kul liten historia som jag flinade åt hela vägen till skolan.  Den  fanns hos Gisan (se min länklista, jag kan ju inte länka).  Den finns naturligvis fortfarande kvar o jag rekommenderar ett besök. Sen försökte jag i o för sig berätta den på jobbet vid "morgonsamlingen" över kopiatorn, men det var ingen som tyckte den var rolig. Det var nog inte historians fel. Jag kan ju inte berätta historier. Brukar skylla på att min man alltid berättar historierna så jag får aldrig träna. Eller också så är lärare för pryda för lätt ekivoka historier som den här. Ett besök hos Gisan rekomenderas i alla fall.

Idag var alltså ingen dålig dag på jobbet, men möjligtvis igår. Jag fick anledning att fundera över varför en del människor med sin blotta närvaro kan ta fram mina sämsta sidor,  få mig att bli rabiat på ett sätt som jag själv kan häpna över medan det pågår. Jag tror att det för tillfället handlar om människor som kan skämta om att vi har en skolorganisation som inte är bra för barnen.  För mig kan det aldrig bli roligt att vi vuxna skapar dåliga miljöer för barn och att vi lärare får slita som djur för att kompensera det hela. Jag är glad att ingen av kollegorna försöker skoja om läget.  Vi stöttar och hjälper varandra istället. 

När allt var över och helgen passerad, Skogsdagen på travet över, middagsvilan gjord, maten,tvätten, strykningen, förberedelserna för skolan imorgon, disken från helgens bjudningar, summeringen av dagen gjord /planering för nästa års skogsdag, så inträder Katarisis och själens fria flykt till musik.

Dags för en sällsynt stund av musikfrosseri till ett glas Ramlösa med lite torrt vitt i och en aning citron.  Det är MUSIK på hög volym som gäller, musik som är fylld av glädje och triumf, musik som skvallrar om min svaghet för pampiga mässor och svulstiga ballader, egentligen orimliga kombinationer:

-  Saint Saens  (felstavat) Tolite Hostias
- Beethovens Missa Solemnis
- Gerry Raffertys Over my head och City to city
- Led Zeppelins Stairways to heaven
- Norah Jones´ Feels like home (har inte fått tag på den senaste än)
- Elton John o Pavarottis Live like horses

Och inte för ett ögonblick är jag frestad att sätta på TVn! 

Jag får vara ifred för gubben är i hägnet (ja, jag menar inte att jag hägnar in honom för att få lyssna på musik!  Vi har ett vilthägn för träning av jakthundar och det måste ses till ibland så inte grävlingen gör hål). Sedan träffade han våra fiskegäster, det är just nu stamgäster som kommer varje år flera gånger och som vi försöker hinna prata lite med mellan varven.

 Den första timmen så fixade  jag i trädgården till musiken, nöp penséer och så, njöt  av att se de nyutslagna björkarna vid tomtgränsen, vitsippsmattan mellan oss o åkern i skogspartiet, de självförökande gullvivorna där syrenhäcken dött undan bredvid altanen.   Gullvivorna blommar ymnigt i år, medan påskliljorna verkar föra en tynande tillvaro.  Tänkte mycket på barnen med respektive och barnbarn när jag gick där o filosoferar.  Det är också njutbart, att åtminstone få umgås med dem i tanken, nu när de bosatt sig så långt bort.

Igår kväll var vi på trimning med taxen Oskar! Ska lägga ut bilder på det, före och efter i kväll. Han har blivit som en helt ny hund!

Mönsterutställningen består av ett antal våder från golv till tak med olika mönster som sägs prägla vår tid. Jag faller direkt för det mönster som kallas Tanter i cyberspace. Så känner jag mig verkligen när jag försöker ta mig fram i datorvärlden.

Vi brukar inte åka omkring i bilen i Stockholm annars. Det blir taxi eller buss. Men med GPS navigatorn var det en enkel match. Vi körde ledigt omkring hur som helst inne i stan. Helt fantastiskt! Här är bildbevis från Sergels torg utanför Kulturhusets entré.