Gå 11 kilmeter enkel väg till skolan!
Jag måste bara skriva om det, de 11 kilometrarna hemifrån och till skolan som måste gås, varje dag fram och tillbaka. Jag är inne och läser hos Rut O (länk här bredvid) som växte upp i skogen i västra Värmland och som också gick kilometervis varje dag till sin skola när hon var liten.
Det jag måste berätta om fick jag höra när vi var på jubileum på jaktvårdsområdet i Åsebyn i helgen. Deras slakthus ligger på ett ställe uppåt Tvängen (om jag förstått rätt) som heter Vråa. Där bodde Johannes och hans fru Signe. De hade 6 barn tror jag men bara en pojke. Det fanns inte väg till Vråa utan man måste gå på stigar genom skogen i 9 kilometer för att komma dit. Det betyder att barnen gick de 9 kilometrarna varje dag hela året plus 2 kilometer på vägen fram till skolan i Åsebyfors. Det måste ha blivit fysiskt starka barn av detta. Man kan väl tänka sig att de hade sällskap av varandra och inte behövde gå ensamma.
Modren Signe fick alltså gå till affären också för att göra inköp och det sades att hon sammanlagt bar hem 40 kilo mjöl varje vecka. Signe och Johannes var inte gifta.
Prästen som fanns i Silleruds församling då på 40- 50-talet hette F. och han var väldigt moralisk. Han tyckte det var galet att Signe och Johannes skulle leva ihop utan äktenskap, så han började en vandring upp till Vråa för att starta en övertalning. På vägen mötte han en man och frågade lite högtidligt om det var bekant huvuvida Johannes var hemma. Han fick till svar att Johannes var inte hemma, det visste mannen bestämt. Prästen konstaterade att då var det väl ingen idé att han fortsatte utan vände om och slog följe med mannen ner till bygden igen. Där skiljdes de åt och det dröjde flera år innan prästen fick veta att det var Johannes han hade mött, en Johannes som varit alldeles sanningsenlig. Det sades också att prästen efter den betan inte gjorde några övertalningsförsök till giftermål i Vråa.
Det jag måste berätta om fick jag höra när vi var på jubileum på jaktvårdsområdet i Åsebyn i helgen. Deras slakthus ligger på ett ställe uppåt Tvängen (om jag förstått rätt) som heter Vråa. Där bodde Johannes och hans fru Signe. De hade 6 barn tror jag men bara en pojke. Det fanns inte väg till Vråa utan man måste gå på stigar genom skogen i 9 kilometer för att komma dit. Det betyder att barnen gick de 9 kilometrarna varje dag hela året plus 2 kilometer på vägen fram till skolan i Åsebyfors. Det måste ha blivit fysiskt starka barn av detta. Man kan väl tänka sig att de hade sällskap av varandra och inte behövde gå ensamma.
Modren Signe fick alltså gå till affären också för att göra inköp och det sades att hon sammanlagt bar hem 40 kilo mjöl varje vecka. Signe och Johannes var inte gifta.
Prästen som fanns i Silleruds församling då på 40- 50-talet hette F. och han var väldigt moralisk. Han tyckte det var galet att Signe och Johannes skulle leva ihop utan äktenskap, så han började en vandring upp till Vråa för att starta en övertalning. På vägen mötte han en man och frågade lite högtidligt om det var bekant huvuvida Johannes var hemma. Han fick till svar att Johannes var inte hemma, det visste mannen bestämt. Prästen konstaterade att då var det väl ingen idé att han fortsatte utan vände om och slog följe med mannen ner till bygden igen. Där skiljdes de åt och det dröjde flera år innan prästen fick veta att det var Johannes han hade mött, en Johannes som varit alldeles sanningsenlig. Det sades också att prästen efter den betan inte gjorde några övertalningsförsök till giftermål i Vråa.
Kommentarer
Trackback