Slängt pelargonerna och planterat ljung

Jag vet att man kan övervintra pelargoner men jag orkar inte med projektet. Mamma hade pelargoner som levt många år ute på sommaren  och i jordkällaren på vintern. Men jag slänger och investerar i nya varje år. Det är ingen jättekostnad, jag har inte så många. Nu har ljungen kommit på plats, den som ska lysa upp runt huset under vinterhalvåret. Och jag ska vattna dem tills frosten kommer enligt info från hjälpsamma vänner på facebook och här på bloggen.

En ensam amiral-fjäril ...

... tillbringade hela gårdagen i modrens höstastrar. Jag såg den av och till flera gånger när jag var ute och pysslade i det fina brittsommarvädret. Till slut tog jag en bild, räknar med att det kan vara säsongens sista fjäril. Fantastiskt att höstastrarna blommar så rikligt i år. Jag tog med från mitt barndomshem för länge sedan och de har snällt spridit sig, utan minsta omvårdnad. Tyvärr blommar de inte alls om hösten är tidig och tvärkall. Är nog egentligen tänkta till en annan klimatzon än här, för jag minns att de blommade varje höst i Bäck, zon 3.  Men som sagt i år är det blomprakt, vackert blått och gult. Det är bara att njuta av dem.
 
Uppdaterat om amiralfjärilen. Fjärilen på bilden är alltså en amiralfjäril, jag googlade förstås. De lever märkligt, flyger  till oss från medelhavsområdet på våren / tidig sommar, parar sig här i juni, lägger ägg på nässlor. De blir nya fjärilar i augusti. De nya fjärilarna  flyger ner mot varmare länder frampå höstkanten, medan föräldragenerationen går under i vår kalla vinter.  Något universitet i Bern ville ha hjälp att kartlägga amiralerna och tar emot rapporter om iakttagelser, så jag fyllde snällt i en liten rapport om min fjäril. Hoppas den här vackra amiralen överlever flygstrapatser som väntar den snart,  genom regn och storm, över alper och sjöar. Helt ofattbart att en liten bräcklig fjäril kan flyga till Medelhavet!!!  Och sen hitta tillbaka till sin födelseplats i juni nästa år igen.
 

Hösten kommer på Lihaget

Nu börjar hösten på allvar. Morgnar och nätter kan vara nära frost och löven gulnar. Den här prydliga rankan hänger i den stora hängbjörken vid jordkällaren. 
 
Igår kväll  hade vi ett par goda vänner här på äting. Eftersom dagen var ledig för min del så blev det tid till att göra en trerätters: Svampsoppa med baconflisor, tjälknöl på älg och Boelzs äppelkaka.

Klematisen öser på!

Den borde egentligen bara dö och försvinna. Jag planterade den en gång för länge sedan bakom den här tujan. Den var mindre då. Men nu är tujan  stor och funkar som stöd för den här klängväxten. Tillvaron för klematisen bakom busken kan inte vara så lättvindig. Det är mörkt och oftast alldeles kruttorrt invid väggen.  Men varje år så blommar den rikligt och blir bara större. Det måste vara något som den gillar här.

Ölandstoken blommar som tokig!

Jag har tappat räkningen på hur många gånger den har blommat den här sommaren, men absolut tacksam är den. För en förhållandevis liten peng och liten möda bjuder den på mycket prakt, om o om igen under sommaren, år efter år.

Nu ser vi ner till Liane!!

Roland röjde bort en vägg av träd och buskar idag. Nu ser vi Liane från vårt hus! Det växer så det knakar runt huset, det kräver ständigt jobb att hålla efter. Det här blev fint, vi är nöjda och vi ser dessutom mer av djuren som passerar på åkrarna.  Tifll höger syns en stor humle med massor av kottar. Bara att hämta om någon vill ha till sin ölbryggning ;-)) 

Är väl ingen bärfis?

Jag plockade hallon i förrgår och undrade efteråt om bärfisar fanns för jag hittade ingen trots spaning.. Jag har sedan dess fått bilder på bärfisar av läsare som försäkrar att de finns på riktigt. Den här följde med in efter dagens skörd men han ser lite väl tanig ut för att kvalificera sig som bärfis.Det är nog något annat djur och vi smakade inte. De enda djur jag hittade bland dagens hallon ute i buskarna var en pytteliten mask, ett par spindlar, en minisnigel  och en slö fluga. 
 
Märkte att jag stod och plockade på samma kvistar som i förrgår. Det har helt enkelt mognat fler på bara två dagar och det går fort med  lite solsken och värme. Hallonen  är små pga torkan men goda, mycket smakrika. Idag åt vi dem med vaniljglass från Wermlandsmejerier och en skiva honungsmelon. 
 
I kväll ska vi en sväng till hembygdsgården i Svensbyn. Roland vill äta motta eller môrske eller vad det heter. Inte min grej. Och så ska vi se filmen om Sillerud som visas där. 

Gula blommor nu runt huset!

 
 
Kamtjatkafetbladen är tacksam! Den finns till vänster på bilden ovan och i närbild  nedan, blommar länge och i omgångar, täcker mark så det blir inte mycket ogräs under. Jag har från början planterat några men de har spridit sig över ett stort område. Humlorna älskar de här blommorna. Jag gjorde en överslagsberäkning och kom fram till att det måste finnas 80 - 100 humlor bland de här blommorna hos oss. Roligt att få gynna en hotad art, en art som dessutom är viktig för vår överlevnad.
 
 
Praktlysingen är en annan tacksam växt som förgyller sommaren. Nu är den på utgång men har blommat länge. En annan växt som just nu är gult praktfull är färgginst, på översta bilden till vänster om trappan.  Planterade den ett år när den var årets perenn, utsedd av någon växtkatalog. Jag köpte ett ex eftersom mina trägna försök att få vårginst att överleva  hos mig hade misslyckats. Den är nog helt enkelt inte härdig i mina rabatter. Färgginsten blommar i alla fall snällt och länge varje år och blir allt större. Det var ett bra byte. 
 
Om gårdagens födelsedagskalas skriver jag senare idag.
 

Vi kämpade och slet med sly i 30 graders värme idag!

Och vi höll på i flera timmar! Efter en sån match så inser man att duschen är Guds gåva till mänskligheten. Dusch o fästingkontroll fick bli avslut och sen lunch på Stationscafét. Lyxigt. Därefter powernap och nu åker vi ut med Busterbåten en tur. Det är varmt och vindstilla!
Här är utrustningen, fyrhjulingen, några sågar som tankas. Det ska röjas i skogsväggen där bakom
Efter en stund kunde vi se grannens hus, Mikaels o Marias. Det blir bra, så vi kan ha lite koll på dem! ;-))
Vi ska inte tro att vi är de enda som bor på vår tomt. Råbocken hade gjort flera revirmarkeringar! Han hävdar också sin rätt.
En markering till. Jag som är så ormrädd har förstås stövlar. Det var varmt men tryggt.
Det blir glesare runt huset men är fortfarande ett litet skogsområde västerut från vårt hus. Tänket är att får bort en del men det får samtidigt inte bli öken eller se ut som ett kalhygge. Lite kvar i varje nivå, lite löv och lite barr och alla rönnar. 
Vi strävade och drog till kärran och det blev flera lass.
Vi hittade också ett par fågelholkar 
Mer revirmarkering från bocken
Och lämningar efter sandlådan som vi gjorde åt dotter Malin så där  i slutet på 1970-talet. 
Till vintern ska vi ta bort en del av de stora träden också men det får bli när tjälen kommit så vi inte förstör marken. Fast den här hängbjörken är vi rätt glada åt, den får nog vara kvar.
 
 
Den här stora granen till höger var bara en liten planta när vi byggde huset. Sen fick den tjäna som utegran med belysning i många år, till sist monterades belysningen med skylift. Men nu är den för stor så vi räknar med att fälla den i vinter som kommer. Kanske kan bli en fin torggran ;-)) '
Den mindre granen som mellan den och tallen fäller Roland i precis det här ögonblicket, man ser att den är på väg att falla.
 
Alla rönnar får bli kvar, de är viktiga!

Praktlysingen är vackert gul.

 
Och schersmin blommar, en är doftvariant och en är kameliavariant. Sen kommer rönnspirean på hörnet, bakom den klättrar piprankorna och vid parkeringen kamtjatkafetblad (tror den heter så) också lysande gul men mer marktäckare. 
Jag ska skärpa mig och klippa bort en del av schersminen, den tar över hela verandan annars. Det är likadant varje år. Och rönnspirean får jag hålla efter annars kommer vi inte åt vattenkastaren. Och buskarna på östväggen ska bort och träd / buskar i tomtgränsen. Suck!  Vi får ta oss samman idag och ta utearbetsdag runt huset.

Pallkrageläget just nu!

Jag har rationaliserat det hela till att ha pallkragen  precis i gränsen under altantaket utanför kökdörren.  Där skiner solen hela dagen men är skyddat för regn av taket. Lättvindigt och jag vattnar när det behövs. Den vilar på en lastpall och har stora hjul under så den går att flytta på enkelt.
 
Vi skördar sallad varje dag i olika varianter, den är viktigast. Basilikan går också åt. Har precis sått ny sallad som ska försörja oss om några veckor. Gäller att komma ihåg att så med jämna mellanrum så det inte blir något glapp, därav det tomma området till vänster. För övrigt så finns förstås gräslök, dill, salvia, timjan, rosmarin och persilja. Runt salladen så har jag lagt vitmossa från vinterdekorationerna för att slippa få jord på bladen. Den syns inte så väl nu i det frodiga men funkar bra. Det är inte någon stor odling men räcker till oss två.

Nu åkte den skruttiga spirean!

Roland var snäll och kapade ner de här tre risiga buskarna. Jag funderade ju på vad jag skulle göra med dem och rådgivarna var samstämmiga: Kapa ner radikalt!
 
Så nu är de nedkapade ordentligt. Fast det är lämnat så mycket att jag hoppas de ska hämta sig, bli täta och frodiga igen med fin blomning. Jag har ju aldrig låtit tukta dem, de har stått där sedan året efter vi byggde huset 1978 och de är garanterat helt ovårdade. Ingen ompyssling alls har det varit. De var fina under många år men nu på slutet har de blivit torra.
 
 Det är två vanliga brudspirea och en norsk brudspirea. En av de där helt onödiga hågkomsterna som man släpar omkring på i min ålder; vilka spireabuskar som blev planterade för snart 40 år sedan!! Hade gärna glömt sånt här gammalt för att i stället få minnesplats för lite nyare och  fräschare minnen. Men det tillkommer väl inte mig att sudda där eller rita dit nytt.
 
 
Nu är det i alla fall tomt på spireaplatsen och helt ärligt så kapade vi en hel del annat också när grejerna nu ändå var framme. Men det får jag återkomma till. Vi har ju egentligen ingen trädgård, mest ett vildvuxet område runt vårt hus.
 
 Nu ska vi äta vit sparris med goda vänner!!!
 

Läget i pallkragen!

Läget i pallkragen är ok, inget har frusit. Men den sådda salladen i raden omgiven av mossa, har växt väldigt långsamt. Inte framme vid skörd än, så det fick bli inköp av plantor.  Kvar från förra året är lite timjan längst bort och en del av gräslöken. Resten är köpt nu som plantor för att kunna skörda direkt. Mossan tog jag  från vinterdekorationerna och lade under för att slippa få jord i bladen. Ska så lite mer sallad nu så den kan gro och ta vid när vi plockat slut på plantor och raden. Hoppas vi ska slippa lägga på plastlocket igen, men får förstås speja på väderrapporten om det blir mer frost.

Pallkrageodling på gång!

Så här ser det ut i min pallkrage på altanen just nu. Det har stått lite stilla förstås med kylan vi har haft. Varje natt fortfarande så lägger jag på plastlocket från Plantagen och drar in det hela under altantaket. Den har ju stora hjul på undersidan. Trots att vi haft varmt under dagarna, bortåt 15 grader så är det  frost på nätterna.
 
Salladen har klarat sig och nu ska jag så en ny rad bredvid så jag kan skörda i omgångar. Dillen har farit illa i kylan, medan rosmarin och timjan och gräslök klarar sig bra. Om någon undrar över mossan så lägger jag den under för att växterna inte ska bli jordiga. Den får hänga med hit direkt efter vinterdekorationerna.  Detta är lagom för mina odlarambitioner, de är inte så stora. ;-))

Nej, gullvivorna blommar inte än.

Inte ens bladen har krupit upp riktigt än och inga blommor. Ser på facebooks minnen att gullvivorna ofta blommar för fullt så här års, men i år är det sent och kylan ser ut att hålla i sig till helgen. Det varslade snöovädret slapp vi igår i alla fall. Det blev ordentligt med regn och det behöver vi egentligen. Nivåer i sjöar och vattendrag är låga, inte så mycket snö blev det heller.
 
Bilden under visar gullvivorna för precis ett år sedan, de blommade för fullt
 
 
Den här bilden är april för två år sedan. 
 Kämpa vivorna!

Trädgårdskorgen!

Så himla bra är mammas gamla trädgårdskorg. Lätt att frakta runt, tar lagom mycket. Jag är så rädd om den och håller tummarna att den håller länge än.

Mer trädgårdskrafs o bloggbesök.

Allt ser ut så här just nu. Inte mycket sticker upp ur jorden men de värsta vinterståndarna har jag fraktat bort, liksom de största revsmörblommorna. De sitter löst så här tidigt på våren så man kan rycka upp dem. Vet inte varför detta ogräs finns i massor just här. De är svåra att bli av med och sprider sig snabbt. Finrensningen får anstå.
 
Före den här dagens rabattrens
 
Efter dagens rensning. Solljus kommer åt det nya gröna som ska opp, men jag sparar en del av liljornas torra blad. Tänker att de skyddar de nya mot värsta frosten och sen syns de inte.
 
Och jag fick bloggvänbesök i eftermiddags!! Så himla roligt! Mer om det senare

Den designade sekatören sa upp!

Den gick bara isär, en mutter hade lossnat och den där hacktrissan var i tre delar. Men den må vara förlåten. Jag köpte den för många år sedan på Nationalmuseums shop för den var så blommig och fin, men den kan ju inte hålla i all evighet. Nu fick jag plocka fram arvesekatören, mammas gamla. Den har säkert några decennier på nacken men funkar bra. Det finns alltså ingen ursäkt för att ge upp rabattrensningen, bara att krafsa på. ;-))

Krafsat i rabatterna idag onsdag!

Före
 
Efter
 
Jag försöker ta en stund varje dag. För långa pass åt gången ger ont lite överallt. Det är väl åldern som gör att kroppen blir stelare och protesterar mot obekväma arbetsställningar. En del är fixat nu men rätt mycket kvar. Sen har Roland lovat att blåsa asfalten ren med någon maskin när jag är klar. Vet inte hur han gör men det låter bra.
 
En annan "efterbild" men jag missade att ta någon "förebild". Det var i alla fall höga och risiga vinterståndare. Ett tacksamt jobb att rensa upp tidigt på våren, det syns väl.
En "efterbild"  till men ingen "förebild". Mossan på asfalten ska bekämpas, måste det varje år. Trodde det skulle bli bättre nu när vi tagit ner träden, men det är lika illa. Och som sagt, Roland ska blåsa bort löven så då sopar jag inte asfalten som jag alltid gjort tidigare.

Måste ta itu med trädgården!

Det är dags att röja lite runt huset nu. Det ser förfärligt ut med alla vinterståndare kvar och det nya gröna är på väg upp. Men vädret inbjuder inte direkt. Vi har frost varje natt, några grader, och på dagarna en isig nordanvind med bara 4-5 plusgrader.
 
Barnbarnsfamiljen har varit här en vecka och umgänget med dem har självklart varit prioriterat framför plikter. Tiden med dem är guld värd. Men idag åkte de tillbaka till Stockholm. Det är lika ledsamt varje gång. Vi skjutsade dem till tåget i Karlstad och håller tummarna att resan går bra. Inte så lätt att åka tåg med två så små och en massa packning.

Tidigare inlägg