Om Afghanistan!
Inte så ofta jag använder bloggen för att fundera om politik, men just nu är det ett intressant läge i Afghanistan. Jag har inte varit så uppdaterad om landet förut men har läst på en del nu för att försöka förstå det som händer, det verkar på flera sätt obegripligt.
Intressant är att läsa om Afghanistans historia. Lättillgängliga fakta finns mest och bäst i välinformerade sociala medier, men lite i vanlig press också. Historiskt sett har tydligen landet sällan varit en sammanhållen nationalstat utan till stor del styrts i olika landsdelar av de stridande grupper som för tillfället haft mest makt, ofta med stöd från andra länder. Stor del av afghanerna bor i byar på landet.
När västvärlden kände sig hotad efter 11:e sept. - dådet så tog USA och FN makten i landet med hjälp av militär närvaro och pengar (som tydligen ofta gick till korrupta makthavare enligt senare analyser!) Officiellt så var avsikten att slippa terrordåd därifrån samt att bygga upp en ny fungerande och demokratisk stat, ungefär som med Marshallhjälpen i Europa efter andra världskriget. En i grunden god tanke.
Men Västvärlden lyckades inte med sina goda intentioner, man har inte byggt något beständigt trots goda avsikter. Många miljarder dollar och ett antal människoliv har offrats under lång tid till ingen nytta. Antingen har man helt enkelt inte haft rätt metoder i arbetet eller också fanns aldrig förutsättningarna för att skapa en demokrati med västerländska värderingar. Kanske gick det inte ens att bygga upp en nationalstat, något som Afghanistan egentligen aldrig varit på det sätt som vi menar, alltså en stat som bygger på gemensamma grundläggande värden. Intressant i alla fall att studera misslyckandet. Vad var skillnaden mellan Marshallhjälpen efter andra världskriget och insatserna i Afghanistan de senaste decennierna? Och vi svenska skattebetalare är förstås intresserade av att få veta vad alla våra bistånds-miljarder har använts till när de nu uppenbarligen inte bidragit till något nyttigt inom ramen för internationella insatser.
Det afghanska folket tycks just nu mest intresserat av att slippa krig, strider och bråk. Man verkar inte bry sig om vem som styr landet, en majoritet av de 39 miljonerna invånare ser ut att acceptera talibaner och sharia- lagar bara det blir lugnt. Det är ungefär det talibanerna har lovat. Media visar bilder på de människor som protesterar och vill fly undan talibanerna och prognoserna talar om att 3 miljoner vill fly till Europa (en del för skydd förstås men en del ser säkert helt enkelt ser chansen till ett liv med högre standard om Europa nu öppnar sina dörrar på vid gavel för en ström av migranter.) Men det är ändå en liten del av en stor befolkning.
Sen kan man förstås fundera över hur det gick till när den (officiellt) stora och välutrustade Afghanska regeringsarmén gav upp landet till talibanerna utan strid. Handlade det om grundläggande talibansympati hos regerings-soldaterna / befolkningen, om Talibanernas förhandlingar med ledarna, om mutor till makthavare eller om hot?
Om talibanstyret i praktiken innebär långsiktig fred är en annan fråga förstås. Afghanistan har ju tidigare ofta dominerats av sina grannar; Indien, Sovjetunionen, Kina, Iran osv. När nu FN och USA har lämnat området så är andra stormakter redan på väg att gå in i tomrummet och stödja det talibanska Afghanistan, bland annat har Kina aviserat att man stödjer talibanerna som landets styrelse. Kina, som är en begynnande stormakt, har ekonomiska intressen i landet och ser eventuellt möjligheten att också använda samarbete med Afghanistan som fiktiv torped i politiska förhandlingar med omvärlden. Vi får hoppas att det i så fall bara blir fiktivt utnyttjande och inte praktiskt.
Det finns tecken på att Kina långsamt och systematiskt söker mer makt i världen. I nuläget handlar det om ekonomiskt inflytande, stora investeringar hos oss men framför allt i de afrikanska länderna. Men det finns också tecken på att man söker långsiktig dominans med tuffare medel än ekonomi och politik, bl.a. uppbyggnad av flottan.
Det här är bara mina tankar om läget i Afghanistan utifrån vad jag kan läsa mig till i källor som verkar trovärdiga. Vi får hoppas att befolkningen får lugn och ro, slipper strid och kaos framöver.
S nya kärnväljare?
Så här fördelade sig rösterna i senaste valet i ett invandrartätt område i Örebro. Invandrare väljer tydligen ofta S!
Arbetarna har ju tidigare varit Socialdemokraternas kärnväljare, men de väljer i allt högre utsträckning Sverigedemokraterna enligt opinionsundersökningar över hur LO-medlemmars röster fördelar sig.
Vi har ett nytt politiskt landskap på väg i Sverige. Intressant att se vart det tar vägen. Ska invandrarna bli de nya kärnväljarna i S? Är det de som ska vinna nästa val åt S? Och hur förändrar det i så fall partiets politik? Hur förändras SDs politik om partiet utvecklas till att bli ett arbetarparti? Än så länge är det mest tendenser men ändå rätt tydliga.
Sen kan man väl tycka att det är synd att partierna ska ägna så mycket möda åt att bekämpa varandra. Vi står i Sverige inför nya och svåra problem som behöver lösas med klokt samförstånd över partigränserna i sakfrågor.
Fantastisk föreläsning av Karl Hedin igår i Sunne!
Karl Hedin och hans tankar har jag följt sen boken om Lillhärdalsfallet om männen anklagade för vargjakt. Den boken köpte jag direkt och sedan dess har jag haft koll på honom, kanske är han något slags idol för mig med sin klokskap och sina insikter. Jag är förstås medlem i facebookgruppen som stödjer honom, jag och nästan 28.000 andra. Det har blivit en stor grupp anhängare och fler kommer till hela tiden.
Igår var han i Sunne på jaktmässan och vi lyssnade i två timmar, helt andäktigt! Märkte aldrig att vi satt på träbänkar utan ryggstöd. Det är så spännande att lyssna på honom och hans klokskap.
Han har samlat så mycket fakta omkring det politiska haveriet i vargfrågan, den svajiga äganderätten i skogen, utrivningen av de gamla dammarna och strandskyddet. Jag har också försökt följa de här frågorna men han kan så mycket att han ser mönster som vi andra inte ser. Det är fantastiskt! Absolut värt att lyssna på, inte bara för jägare, skogsägare och landsbygdsbor, utan för alla som har ett samhällsintresse
Han ser hur myndighetsaktivismen har fått breda ut sig med politikernas goda minne och numera ganska oblygt. Myndigheter försöker inte ens längre dölja att man går emot exempelvis riksdagsbeslut. Karl Hedin menar att det är en slags statskupp när den politiska nivån på det sättet lämnar över makt till de som är anställda för att genomföra den.
Staten har på så sätt kunnat lägga beslag på brukanderätten i skogen, inte genom att göra områden till reservat och betala ut ersättning som är lagstadgad, utan genom att identifiera områden som nyckelbiotoper och därmed göra virket osäljbart. Och man agerar som i nätverk menar Karl, Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen, WWF, Greenpeace, EUs miljökommission, stora media, miljödep., domare i domstolar och miljöåklagare.
Vargstammen bestämdes av politiker till minst 170 - 270, men aktivisterna på Naturvårdsverket ökade på till 300. Och bestämde att varg skulle finnas i Norrland tvärs emot var politikerna beslutat. Nu minskar vargstammen utan att man har någon legal jakt på den. Det är läge för eftertänksamhet, vad händer när de som drabbas har tappat förtroende för beslutsnivåerna?
Karl Hedins föreläsning var välbesökt. 350 personer satt i restaurangtältet och några stod utanför och lyssnade.
Analys av vårdkrisens ledarskap...
... och beskrivning av ett annat sätt att organisera vård och fungera i vård: Personcentrerad vård.
Det är skrämmande siffror om dagens vård i Sverige. I internationella jämförelser med liknande länder så lägger Sverige stora resurser på sjukvård, men de hanteras bakvänt. . Under sju år 2010 - 2017 så ökade antalet sjuksköterskor i olika kategorier, o biomedicinska analytiker med 2,26 %. Under samma period ökade antalet chefer, handläggare och administratörer med 35,87 % !!!! Det är absurda siffror när människor ligger och dör i operationsköer. Det måste till en förändring.
"Den byråkatiska explosionen beror på en övertro på organisering och detaljstyrning. Kraven på utvärdering har också lett till en omfattande byråkrati. Denna kan lätt medföra och bygga in en misstro mot professionernas värderingar" skriver HIP.
"Det myckna mätandet, med inriktning på det som är lätt att mäta, vilket långt ifrån alltid är det som är viktigast ur patient- och anhörigperspektiv, leder till arbetsuppgifter som verksamheten anser är mer till för administrationen än för en bra verksamhet"
Ledsamt nog skulle denna beskrivning lika gärna ha kunnat komma från skolans värld där pappersarbete stjäl lärares tid från elever och undervisning.
HIPs bok är verkligen läsvärd för alla som har erfarenhet av svensk vård idag som vårdad eller som personal. Den är verklighetsförankrad och lättläst, full med praktiska exempel som gör att man ser möjligheter till förändring framför sig.För där är bokens styrka, i tron på att vi kan förändra svensk sjukvård till att bli personcentrerad. HIP har själv jobbat som byråkrat i stort sett hela sitt liv och just därför kan han se hur man skulle kunna förändra.. Drivkraften till att arbeta för förändring kom när han fick följa sin kära Christina under hennes sista tid i livet som multisjuk med cancer och de fick uppleva en sjukvård som inte alls fungerade.
SD-skräll i Silleruds riksdagsval!
Så här är valresultatet från Silleruds distrikt när alla röster i riksdagsvalet är räknade
SD 38,8 % + 10,2 %
S 20,2 % - 5,9 %
M 14,7 % - 4,7 %
C 10,6 % - 5,4 %
KD 8,2 % + 5,2 %
V 3,1 % + 0,9
L 1,8 % + 0.9 %
MP 1,3 % - 0,2 %
Öv 1,1 % - 1,1 %
Nu har jag röstat!
Jag har nog röstat varje val så länge jag har varit berättigad. Det känns som ett måste när vi nu lever i en demokrati, att rösta till riksdag, landsting och kommun. Lite högtidligt är det att rösta på rätt dag i vallokal och nu när jag läser att Postnord misslyckas med att leverera förtidsvalsedlar / röster och därmed försenat hela den processen så var det nog rätt. ;- )). Ha ha...Postnord börjar bli en legend. Högtidligt var det att rösta fast jag klädde inte upp mig som mina föräldrar gjorde. Det var för dem en viktig dag och de undervisade mig noga i att man ska ta av alla valsedlar så att ingen kan se vad man röstar på. ;- ) Det var inte så många partier på den tiden. Jag tog inte alla valsedlar den här gången, men några olika i alla fall, såna som jag inte använde.
Som parentes kan konstateras av vår kommun inte verkar ha lagt några stora resurser på att snygga till Svensbyns skola ;- )) Jag jobbade här i 10 år, 72 - 82, så visst är det nostalgi att komma hit. Dörren verkar vara densamma som då och inte utsatt för några större renoveringsprojekt. ;- ) Men det kanske inte behövs, den funkar ändå!
Här är mina kuvert, klistrade och klara. Vid vallokalen var det lugnt och fredligt, inget våld och inga hot som man redan kan läsa om på andra håll. Man får hoppas att internationella valobservatörer granskar den svenska valrörelsen och valprocessen ordentligt efteråt. Det verkar behövas numera, ledsamt är det. Inte riktigt vad vi är vana vid.
Jag tog alltså med några valsedlar som jag inte använde. Bäst att jag säger det på en gång. De jag använde hade jag med mig! Skulle nog inte klara av reda ut valet av röstsedel på plats, det är många nu och så tre olika val. Enligt en artikel i en större tidning idag på morgonen så ska man helst vara otrogen också och rösta på olika partier i de olika valen. ;- )) Tur att man får bestämma det själv.
Partiet Direktdemokraterna har jag aldrig hört talas om förut. Enligt dem som jobbade i vallokalen hade de lagt 10 valsedlar där idag på morgonen. Och partiet fanns med på listan över godkända partier, så det var i sin ordning. Vem som helst får inte slänga in valsedlar. Det fanns bara riksdagslista med några namn på, men inget om bostadsort eller yrke. Och som sagt vad partiet står för har jag ingen aning om. (Nu har jag läst på om partiet, de har enda åsikt och det är att vi ska ha beslutande folkomröstningar hela tiden i viktiga frågor, typ Schweiz och att man ska kunna ångra sitt val. )
Piratpartiet hade också en riksdagslista med 20 namn från hela Sverige. Visste inte att partiet fanns kvar ens. Och här vet jag inte heller vad partiet vill. (Läst på; partiet fokuserar på frihet på nätet, liberalisering av droger och rätt till basinkomst)
Feministiskt initiativ hade en riksdagslista med imponerande 57 namn. Där fanns ålder, yrke och bostadsort med. Kanske inte så överraskande att många kom från storstad och att det var en hög andel med utländska namn. Inte så få män var med faktiskt och ett studsade jag inför ett av dem; Stefan Mikaelsson 60 år renägare Harades. ;- )) Ovanligt yrke och ovanlig bostadsort på den här listan. Sen hade Fi en hel del udda yrken representerade och man inser att det går att försörja sig på lite av varje; förutom renägare, artist, frilansare normkritik- och kulturanalys, politisk rådgivare, generalsekreterare ideell organisation, människorättsaktivist, atmosfärkemist, samhällsanalytiker, rytm- och samtalsterapeut, fritidspolitiker, retorikkonsult.
Medborglig samlings riksdagslista fick jag med mig. De hade 61 kandidater! Och lite ovanlig yrkesfördelning; två sjökaptener! Och så flera som verkade ha någon polisiär funktion. Många på listan hade hög utbildning. Katerina Janouch hade nr 11.
Det blir en spännande kväll att vänta på rösträkning, valanalyser och olika opinionsmätningar från vallokalerna. Gissningsvis så dröjer det ett tag innan vi fått en ny regering med som det ser ut tre rätt jämnstora block och fram till dess är sittande regering en ministär med begränsade befogenheter.
Processen verkar vara att om inte sittande regering fått klart nytt förtroende så talar talmannen med alla partiordföranden och förslår sen en statsminister. Han / hon ska sedan godkännas / tolereras av riksdagen. Därefter utser statsministern sin regering. Om det inte funkar efter fyra försök så blir det nyval. Oj!
Människors värde är ord som använts flitigt i valrörelsen
"Formuleringen om alla människors lika värde kommer från FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. På engelska lyder texten: ”All human beings are born free and equal in dignity and rights” (inte ”value and rights”. På franska har dignity blivit ”dignité”, på spanska ”dignidad”, på italienska ”dignità”, på tyska ”Würde” och på danska ”vaerdighed”. På dessa språk saknas alltså betydelsen ”värde”.
På svenska är dock värdigheten bortvald. En ledande folkrättsforskare säger klart att, ”visst är det en felöversättning”. En annan kunnig uttolkare säger, att ”på svenska låter det inte lika bra med värdighet”. Ett alltför främmande begrepp för oss i Sverige.
Samtidigt är det värt att notera att andra lagar i Sverige använder sig av begreppet värdighet. Främst diskrimineringslagen, där det talas om uppträdande som kränker en människas värdighet. Går det att använda begreppet där borde det även fungera i annat sammanhang.
Enligt min mening borde vi använda oss av alla människors lika värdighet, i alla fall som komplement. Värdighet som människa skulle bli lite mer högtidligt och allvarsamt, och starkare förbundet med vår innersta identitet, kärnan i detta att vara människa."
"Vad gör en bank?" = Sommarens rysar-läsning!
Jag har länge varit förundrad över att vi låtit banksystemen få så stor makt över världen. Och nu menar jag inte mitt bankkontor, lilla Västra Värmlands Sparbank, för det är jag väldigt nöjd med och Cervenka framhåller också de små sparbankerna som exempel på god bankverksamhet. Men jag menar de stora bankerna i världen. Sammantaget styr och ställer de som de vill, rätt oberoende av vad de enskilda staterna beslutar. Om jag ska ta ett exempel i närtid så är det när Nordea genom att hota med flytt till Finland aktivt ändrar regeringens förslag på bankskatt.
Andreas Cervenka är ekonomijournalist och skriver initierat om vilket inflytande banksystemet har över oss alla, i stort och smått. Han är också fascinerad över att vi lämnat över så mycket makt till bankerna och samtidigt förutsätter att de är ansvarsfulla. Tyvärr visar exempel gång på gång, att den här verksamheten styrs i hög grad av kortsiktigt vinstintresse. När det det sen svajar så måste staten gå in med skattemedel och rädda det hela så att inte samhällsekonomin kraschar.
Om man vill läsa litteratur som skrämmer så kan man välja deckare förstås, men den här boken duger också bra om man vill ha läsning som sänder kalla kårar efter ryggraden. ;-)). Cervenka skriver inte bara initierat och sakligt utan också lättläst. Han lyckas med bildspråk förklara rätt komplicerade ekonomiska förhållanden så att man förstår.
En del fakta från boken:
Svenska banker har växt från 200% år 2002 till 400 % av BNP år 2016. Sverige är Europas mest banktunga land efter Schweiz.
Globalt sett är bankerna inte längre i huvudsak förmedlare av pengar mellan sparande och lån. De är tillverkare av pengar, pengar som inte finns egentlgen, bara som en knapptryckning. Varje lån de förmedlar skapar luftpengar.
Om alla sparare på en gång vill ha ut sina pengar så kommer de att finna att endast en bråkdel av dem existerar i verkligheten. I Sverige med så många och höga lån till privatpersoner har mycket luftpengar skapats.
De lokala sparbankerna, typ Västra Värmlands Sparbank, framhåller Cervenka som de enda som har en vettig verksamhet, men de har tyvär bara så där 8 % av marknaden
Bail - in är en regel som anammats av hela EU och sedan 2016 även av Sverige. Det betyder att staten inte ska in och rädda banker som hotar gå i konkurs, (så som Sverige gjorde när Swedbank schabblat i Baltikum) utan pengarna ska istället tas från aktieägare och från dem som har sparpengar i banken. Därmed ska bankerna bli mer sansade och ansvarsfulla än förut är tanken. Det är bara det att det redan finns undantag i Bail -in. Angela Merkel har redan räddat Deutsche Bank och i Sverige finns en fond på 40 miljarder redo att rädda krisande banker. Och den består till större del av statliga pengar. Det blir skattebetalarna och pensionsfonderna som får rädda bankerna och det vet bankerna. De ändrar inte på sin utlåning och sitt risktagande.
Som sagt, den som har starka nerver och samtidigt vill bli road en stund ska läsa Cervenkas bok. Jag lånade den nu på biblioteket men kommer att köpa den och läsa om flera gånger. Den första genomläsningen tog tid, jag läste ordentligt, ville inte missa nåt.
Det här inlägget publicerade jag i juni 2017 när jag just läst Cervenkas bok. Nu är det maj 2018 och inlägget är aktuellt igen eftersom Schweiz ska folkomrösta om hur bankerna ska få hantera penningsystemenen. Starka krafter vill att de ska tvingas sluta spotta ut luftpengar. Intressant att följa utfallet, vad omröstningen säger och vilka beslut som kan följa.
" Tillitsfulla samtal" - en personcentrerad vård
Personcentrererad vård handlar det nya sättet att se på sjukvård, vård och omsorg. Man vill lämna den gamla "löpande-band-principen" som var ett arv från industrin och istället skapa en vård utifrån mänskliga behov och en helhetssyn på människan. Den ser dessutom på patienten som en kapabel och behövd röst i planering av behandling och vård.
Jag träffade på det här sättet att se på sjukvård genom en bekant från utbildningstidens organisationer, på 1970-talet: Hans- Inge Persson. HIP var redan då en imponerande person med sitt lugn och sin självklara auktoritet, ni vet den där människan som fyller rummet. ;- )) Hans-Inge kom att arbeta inom offentlig förvaltning i chefspositioner men är numera pensionär Vi har kontakt via facebook och jag kan följa hans arbete för en personcentrerad vård genom bokskrivande och föreläsningar. Arbetet har börjat ge resultat i södra Sverige och jag hoppas att det ska sprida sig upp igenom landet. Det är en viktig insats för att vi ska få en bättre vård. Undersökningar har ju visat att det är inte brist på resurser som orsakar problem i sjukvården utan feltänk och felaktig organisation.
Nu har HIP gett ut en ny bok i ämnet tillsammans med Helena Ström och boken släpps på måndag, 14:e maj 2018. . Den är intressant att läsa för alla som är intresserade av sjukvård och av politik i sammanhanget. Så här skrivet Hans- Inge på sin facebook:
"Bokrelease på måndag på Simrishamns museum kl.14.00 tillsammans med min medförfattare Helena Ström. Boken "Tillitsfulla samtal - i vård och omsorg" (KomLitt förlag) presenteras då.
Recensionerna av två kända professorer låter så här:
"Hans-Inge Persson ger tillsammans med Helena Ström en vägledning för hur tillitsfulla samtal faktiskt kan gå till med många praktiska råd och exempel från egna och andras erfarenheter. Boken är lätt att läsa men viker ändå inte för komplexa frågor och dilemman, utgångspunkten är alltid alla människors lika värde och rätt till vård som ges med respekt och ansvar.
Inger Ekman, professor i omvårdnad vid Göteborgs universitet
Hans-Inge Persson äger en alldeles unik förmåga att med stor precision och utifrån egen erfarenhet som anhörig tala om vad det innebär att i praktiken införa personcentrerad vård. Här möter en röst som övertygar och som kan bidra till utvecklingen mot en mänskligare hälso- och sjukvård. I denna bok har han, tillsammans med Helena Ström, skapat en vägvisare till hur man kan skapa förutsättningar för sådana samtal som sätter personen - och det som gör oss till människor - i centrum för intresset. Läs och lär!
Bengt Kristensson Uggla, professor och författare.""
Härifrån kommer det mesta av plasten i haven!
Det är hemskt att se bilder på hur plast förorenar våra hav. Fast jag har undrat mycket över varför det sker och vem som är skyldig. Vem ska jag blir arg på? Här ovan finns en del info om vad som sker och var plasten kommer ifrån. Självklart är det bra om vi i Sverige minskar på plastavfall och annat skräp men tydligen löser det inte problemet med plasten i haven. Den verkar komma från andra länder. Om man ska uttrycka sig drastiskt så blir åtgärder här hos oss som att sterilisera sig själv för att grannen har för många barn. Det som antagligen behövs är att länder och organisationer gör en insats för att påverka problemen där de finns. Kanske kan miljöorganisationer, EU och FN göra nåt vettigt åt detta iställer för att peta i petitesser i våra vardagsliv. Vi som privatpersoner kan stödja typ WFO i deras arbete. Vad nu WFO är för nåt, jag vet inte. Och de rika "goda" kan ju bidra med sina miljarder kanske till en hjälp för hela jorden, jag tänker på Petter Stordalen och Soros.
Vem ser till att alla vägar blir plogade?
Det är egentligen en fantastisk apparat med snöröjning över hela vårt land med alla vägar. Utan den skulle det inte gå att komma till sitt hus, post skulle inte komma fram, virke skulle inte bli hämtat, räddningsfordon skulle inte kunna göra sina uppgifter. En snörik vinter som denna blir det tydligt.
Väldigt många vägar på landsbyden sköts om av vägsamfällighet. Det betyder att markägare som har sin mark vid vägen äger den tllsammans och bildar en vägförening. Andelen som var och en äger av vägen är bestämt ofta enligt mycket gammal fördelning. Det är alltså vägsamfälligheten som får se till att man har någon snöröjare som kan sköta plogning. Det blir ju ibland också till att grusa när det är halkigt. Resten av året ska vägen också skötas om med hyvling och grusning och dikning så att vattnet rinner bort. Vägen till Spriklerud är en sådan väg som tas om hand av vägsamfällighet, liksom vägen som går förbi vårt hus. Vägsamfälligheten söker stasbidrag för att få pengar till underhållet men kan också taxera ut av delägarna om det fattas. Väg som har statsbidrag får inte göras privat och stängas av från trafik.
Men vägen ovan runt Sandevad är en skogsväg som bara sköts om av markägarna. Den har inte statsbidrag och får alltså göras privat och stängas för trafik. Nu är det inte en väg som man kan köra bil på så det lär inte bli aktuellt.
Här är vägen till Hol, den är också privat, ingen vägsamfällighet.
Våra stora vägar, så som landsvägen från Svensbyn förbi Signebyn sköts av statliga Vägverket liksom alla Europavägar.
Vägar inne i städer och samhällen handhas av kommunerna.
Man kan väl konstatera att vägnätet i Sverige oftast fungerar bra om inte vädret blir extremt. Risken är att det fungerande systemet delvis rasar nu när statliga Vägverket vill undanta en femtedel av "sina" vägar, = 2000 mil väg och lägga ansvaret för dem på markägarna istället. Man får väl anta att det är med den röd-gröna regeringens goda minne. Återigen en smäll för landsbygden från S + MP.
Det unika människovärdet riskerar att suddas ut.
"Det var när dessa idéer blandades upp med nationalism som resultatet blev en ”märklig rasbiologisk soppa”. Nazisterna göt samman dessa tankar till en ideologisk helhet. Och det här är Englunds poäng: Den avgörande skillnaden stod inte längre att finna mellan människa och djur, utan i stället högre och lägre stående varelser. Det gjorde att ”avvikande” människor kunde hamna lägre ned i hierarkin än vissa djur.
Att bry sig om andra levande varelser än människor innebär naturligtvis inte att man placerar sig i en nazistisk tradition. Det vore en grov feltolkning. Vår relation till naturen är svårfångad och sinnlig. Kanske räcker det med att klappa en hundvalp för att närma sig känslan.
Av Englunds exempel kan vi likväl lära att något fundamentalt kommer att förändras om vi överger det antropocentriska perspektivet i tillvaron, det vill säga att människan har en särställning i relation till naturen. Mänskliga rättigheter kommer att relativiseras. Det intressanta är då att ställa frågor om på vilket sätt och hur och vilket samhälle det leder till."
Citatet ovan är hämtad ur en text skriven av Marcus Svensson i en artikel som heter "Det finns inga talande träd". Jag har läst den på Timbros Smedjan. Den är lång men absolut läsvärd. Marcus har samlat många olika aspekter kring detta med människans och naturens relation. .
För mig så har människor det unika människovärdet, det skiljer oss från djuren och vi har givits ett ansvar för djur och natur. Människovärdet kan inte vara lägre eller högre, det är samma för alla individer och hämtat ur kristen etik. På den här synen bygger vår lagstiftning och våra regelverk. Än så länge. Men det är värt att fundera på hur hela samhällsbygget påverkas om vi lämnar det synsättet.
Gunnar Glöersens Vätternröding
Igår kväll festade vi på Gunnar Glöersens röding. Han är den duktigaste jägare och fångstman vi känner och från honom kom alltså den här rödingen fångad i Vätterns djupa vatten. Den har legat i boxen några veckor och väntat på rätt tillfälle. Igår kväll kom det. Röding heter alltså Saibling på tyska och Arctic Char på engelska. Har aldrig gjort hel röding förut så jag kollade på recept på nätet. Där stod att man skulle snitta skinnet (vet inte varför) krydda med salt och peppar utanpå och inuti och fylla med dillkvistar, sen 20 minuter i ugnen 200 grader. Därefter en stund i folie. D. skar upp den snyggt och vi kunde lägga upp fiskbitar nästan utan ben. Till fisken blev det kokt potatis och ärtor (skulle ha varit morötter men jag hann inte skala) och så drack vi den goda Chablin som vi fick av Peter F. Såsen blev 5 dl creme fraiche (kunde ha varit mer till oss fyra personer!) blandad med en burk Vänerlöjrom från Lillängshamnen och en hackad dillknippa.Alltså den här fisken var så otroligt god!!! Lyx att få äta vildfångad laxfisk från rena vatten, nästan omöjligt att få tag på. Den var lagom för oss fyra personer, allt gick åt.
Som förrätt till bubblet (Mun!) gjorde jag det vi blev bjudna på igår! Snittar med Brisonneost och rom, majschips (tog bort saltet!) med hackad oliver + hackad rödlök och Västerbottenost med kort stund i ugnen. Det är himla gott tilltugg till bubbel, fast man får inte göra många, då blir man mätt innan man börjat äta den riktiga maten. 2- 3 var är lagom. Jag har lovat ta med såna på onsdag då vi är bjudna på anka hos D och G tillsammans med ett par andra goda vänner. Också ovanlig mat för oss, ska bli kul.
Sen hade vi en intressant och rolig kväll. G och D, som var våra gäster, följer ju Merkels kamp för att bilda majoritetsregering i Tyskland. Hon tappade oväntat socialdemokraterna som partner eftersom hon o deras partiledare inte drar jämt. Men just nu har hon problem med CSU som normalt är systerpartiet i Bayern, men som nu ställer höga krav för att gå med. Sen lär det bli liberalerna och kanske de gröna som får hänga med i en regering. Men hon kan också välja att bilda minoritetsregering, Tyskland har en författning som gör det rätt fördelaktigt. Mutti Merkel är ett politiskt fenomen, ser ut som tanten i huset bredvid med den lilla handväskan, helt ointresserad av egennytta och utseende, prästdotter från forna öst, klart landsmoderlig. Invandrarskeptiska AFD får rätt stor plats i parlamentet och ingen vet hur det kommer att påverka politiken. Spännande i alla fall och inte helt olikt läget i Sverige.
Under kvällen berättade vi Jörgens kaninhistoria. Den är bra.
Gode vännen släppte ut sin hund för rastning. Den kom in igen, glatt viftande på svansen, med en död kanin i munnen. Vännen blev förskräckt, förstod att det var en av grannens. Han visste inte vad göra, men bestämde sig till slut för att putsa upp den och lägga tillbaka den i kaninburen så grannen skulle tro att den dött en naturlig död. Så fick det bli, grannarna hade åkt bort över dagen så det gick bra. När de kom hem hörde han skrik och rop och tänkte att han fick lov att gå in och för syns skull fråga vad som hänt. Så blev det. Grannarna berättade då chockade att de hittat kaninen död i buren, men det var inte det värsta. De begrep inte hur den kunde ligga där för den hade dött under natten och de hade begravt den i trädgården på morgonen innan de for bort!!!
Och idag är det rådjursjaktpremiär för lille Seffrin-taxen! Han kommer att bli jätteglad!
Nej det handlar inte bara om skepsis mot politiker!
En undersökning visar att väljarna är skeptiska till politiker och en majoritet tror inte på att de vill ha makt för att skapa ett bättre samhälle utan för egen vinnings skull. En sån undersökning är rätt meningslös om man inte vet vad svaren skulle ha varit för 5 eller 10 år sedan. Har det ändrat sig? Ökat eller minskat förtroende?
Just nu så är fokus hos partiernas spin-doctors koncentrerat på landsbygd. Löfvén ska göra göra showartade utspel för att visa sitt stora och plötsliga intresse för oss som bor utanför storstäder. Det hade varit mer förtroendeingivande och mindre show - suspect om han valt en annan dag än den i Almedalen för att träffa glesbygdsbor, om han valt en vanlig arbetsdag istället för en dag som mest syftade till att ge rubriker. Jodå, Sverige har i motsats till Norge valt en linje där landsbygden utarmas och avfolkas, så visst bör politiker lyssna på vad som händer där. Men det kanske skulle skapa mer förtroende om detta nya intresse kantades av konkreta och bra förslag istället för mediafokus.
Visst kan man skylla en del elände på politiker, migrationskaoset är ett exempel, men bakom deras felbedömningar låg starka påtryckningar från ett samfällt media-etablissemang. Många vågade inte riskera sin karriär och sin födkrok på att göra nåt annat än att följa mainstream. Och man kom att utgöra ett kompakt politiker-etablissemang helt dövt för oron bland vanligt folk. Sen gjorde de stora politiska partier en helomvändning för att klara upp en ohållbar situation och den förstärkte inte heller förtroendet. Fortsatt så pågår försök att mörka fakta och manipulera statistik. De migranter som nu fått uppehållstillstånd har inga bostäder eller jobb att gå ut till i vårt land. No go zonerna i några storstäder och mindre städer är nu etablerade och ingen politikernivå tar itu med dem, alla skyller på någon annan. Otryggheten griper omkring sig men avvisas av den politiska nivån. "Sverige har aldrig varit tryggare" brukar det heta.
Det vanligt folk ser är ett samfällt etablissemang av media och politiker där få vågade ens lyssna på åsikter utanför bubblan.
Sen finns det en nivå till som hör till etablissemanget och det är verk / myndigheterna och framför allt deras ledningar som ibland visar en påfallande arrogans mot medborgarna. Och det får fortsätta utan att någon tar dem i örat. Polisens högste chef är förstås ett tydligt exempel.
Ett annat exempel är Naturvårdsverket som skött vargfrågan utomordentligt klantigt och nonchalant. Ingen bryr sig om att vi har riksdagsbeslut som borde följas. Verket gör sitt bästa för att kringå det på olika sätt och vi som ska leva med eländet lyssnas inte på, vilket konstateras i en forskningsrapport från 2016. Situatione är ohållbar på många platser och de drabbade tvingas att ta till illegal avlivning för att rädda undan något av sin livskvalitet.
Sen har vi länsstyrelserna där någon exempelvis kan helt godtyckligt kan stoppa en enskild markägares skogsavverkning pga lavskrika och det utan ersättning. Det är statlig konfiskation av privat egendom. Lavskrikan är en fågel som inte ens på allvar är hotad. I skrivelsen från länsstyrelsen till markägaren så frågar man helt fräckt vad han hade tänkt använda pengarna från avverkningen till och om han inte kan låna beloppet i bank istället. Man bara baxnar! Det finns ingen reaktion uppifrån på detta, ingen reprimand som redovisats. Detta är ett exempel på missbrukad makt från det hållet. Och det som är mest upprörande är att det saknas reaktioner uppifrån på den skrivelsen.
EU uppfattas också som en del av etablissemanget förstås. Unionen driver en globaliseringsiver som flyttar makten från ländernas folkvalda parlament till tjänstemannanivå i Bryssel. Den flyttas också medvetet från politiker till domstolarna, alltså ut ur den sfär som är påverkbar för vanligt folk via de folkvalda politikerna. EU fattar också en mängd beslut som ingriper i vardagsliv för många av oss, men visar samtidigt en handlingsförlamning inför de stora problem som Europa står inför.
Sammanfattningsvis så är vanligt folks misstroende mycket större och mycket vidare än bara mot svenska politiker. Det handlar om ett misstroende mot Etablissemanget med stort E och det är mycket mer än bara politiker, även om politikerna är den nivån som man uppfattar ytterst bär ansvaret. Etablissemanget inkluderar i mångas ögon EU, media, myndigheter, styrelser och statliga verk. Alla gör förstås inte fel alltid inom de här nämnda institutionerna, men oförmågan att ta itu med maktförskjutningar och maktmissbruk upprör.
Detta med skepsis mot etablissemanget återfinns just nu i flera länder. Det finns i Tyskland, Storbritannien, USA och Frankrike. Det vore intressant att se seriösa analyser av vad den bottnar i.
Det jag skriver här är mina egna tankar utifrån vad jag läser och erfar. De kan naturligtvis vara helt fel, men de är mina. Och de startade egentligen med min förvåning över att det amerikanska folket valde sin nuvarande president. Det måste hos många ha funnits ett oerhört motstånd mot alternativen. Den frågan är intressant och jag tror inte att man ännu har funnit svaret.
Gripande tal ...
... höll Hillary idag. Hon lyckades få med en massa viktigt inför framtiden om behovet av att samarbeta och hjälpas åt för landets skull, så att inte valkampanjens motsättningar får sätta agendan framöver. Det finns förstås stort behov av att läka såren nu.
Det behövs också sakliga analyser av hur amerikanerna har valt. Vilka har röstat på vem och varför har de gjort det? Det är frågor som man behöver få svar på, så att nästa makthavare kan få en hint om hur politiken ska inriktas framöver för att minska det massiva missnöje som det här valet visar på. För hur man än ser på valet så är det en smäll mot etablissemanget. Trump är en uppstickare, både inom och utom sitt eget parti.Han kom från ett politiskt ingenstans och lyckades fånga upp dem som kände sig förbisedda i USA. Kanske är det en bild som speglar skillnaderna mellan väljargrupperna; de som känt sig sedda och de som känt sig förbisedda. Vänster - högerskalan verkar inte vara aktuell längre. Trump har som republikan fått rejält stöd av arbetarklass i USA.
Valresultatet var minst sagt överraskande, inte många trodde på det här, men tydligen så är det inte så många som svarar på opiononsmätningar av den här typen, bara 10 %, så det kan bli väldigt fel.
Trump ser ut att vinna presidentvalet!
Vilken rysare!! Konstaterar att Leif GW Persson i så fall ser ut att bli en av de få som gissade rätt, inte många trodde det. Opinionsmätningarna gav Clinton segern så sent som igår kväll, men de unämns nu till valets stora förlorare. Mätningarna har slagit helt fel, precis som före Brexit.
Vi pratade med son Mattias i Seattle igår kväll och han menade att Trump har haft ett mediastöd i USA, fast det har inte synts här. Han sa också att Trump betraktas som en uppstickare bland både demokrater och republikaner. Han har ingen politisk erfarenhet, behöver inte bära ansvar för eventuella misstag som begåtts tidigare och kan fånga upp det missnöje som tydligen finns. Missnöjet med tidigare politik och etablissemanget var alltså mycket större än man kunde tro. Man blir alltså återigen förvånad över att ingen tog honom på allvar och drivkrafterna bakom hans framgångar på allvar.
Just nu håller världen andan och väntar på ett besked om slutligt resultat.
Äntligen val i USA!
Historiens mest pinsamma val närmar sig äntligen slutet. Vi har i tidigare olika valsammanhang fått vänja oss vid att smutsiga personangrepp varit en ingrediens i kampanjande, men att de i stort sett tagit över helt är ändå nytt. Infon till folket inför det här valet har helt fokuserat på typ vem av kandidaterna som har vad i garderoben och vem som nöp vem i rumpan för 5 år sedan. De stora politiska frågorna om landets ekonomi, samhällsplanering, utrikespolitik har inte ens skymtat i rubrikerna. Den svenska mediabevakningen har varit massiv, skandalerna runt presidentkandidaterna har fyllt alla former av nyhetsförmedling, både den formella i tv / tidningar och den informella i sociala medier. Man undrar om det är valarbetarna eller media som har gjort det här valet till det smutsigaste vi kan minnas.
Spela roll kan man tänka?? Gör det nåt att ett demokratiskt val omvandlas till lystet frosseri i sensationer istället för att ge den info väljarna behöver innan de ska rösta??
Ja, det spelar roll. Jag misstänker att det här bl.a. späder på politikerförakt, inte bara i USA utan över hela världen. De valda medborgarna, de som ytterst bär upp ansvaret för det demokratiska systemet, görs till åtlöje. Hela den demokratiska processen, den som bygger på folkets val av partier / ledare, sätts ur spel och ersätts av ett skådespeleri i en global show. Det är på något sätt sorgligt att det finaste system vi har för att styra folk och länder hanteras så respektlöst. Ok, demokrati med folkliga val har sina begränsningar men vad är alternativet? Diktatur? Anarki?
Självklart vinner Clinton det här valet, allt annat är omöjligt och därom verkar de flesta bedömare vara överens. Så den spänning som nu piskas upp handlar mer om att varje nyhetskanal vill roffa åt sig publik för sina mastodontsändningar, tiotals timmar i sträck.
Jag har följt valet lite lagom lojt, kollat rubrikerna, skummat innehåll och försökt värja mig för värsta lorten. Hela tiden har jag letat efter fakta som verkligen intresserar mig: Hur kunde Trump bli presidentkandidat? Det har hela tiden framstått som absurt att han stöds av många miljoner väljare i ett stort land där det måste finnas så många andra alternativa kandidater. Vilka väljarkategorier stödjer honom? Var har han sina väljare? Vilka frågor har burit hans kandidatur? Därom har väldigt lite rapporterats.
Jag saknar också seriösa analyser huruvida det finns samband mellan exempelvis Trump i USA, Brexit i England och SDs framgångar i Sverige. Alla tre fenomenen är exempel på folkrörelser / opinioner som etablissemanget inte förutsåg. De har överraskat och framstått som oförklarliga utifrån gällande logik, går inte att placera in någon traditionell vänster - högerskala. Har de någon gemensam botten eller har de bara råkat växa fram, lite vildvuxet och slumpartat ur folkliga djup, men ändå samtidigt i helt olika länder? Och förvånande nog överlevt trots att de alla varit ivrigt bekämpade av media! Det borde inte gå.
Det är de verkligt intressanta frågorna i detta val, men än så länge lyser svaren med sin fränvaro.
Är det inte val i USA snart???
Jag är så himla trött på att ständigt mötas av rubriker med senaste smutskastningen mellan de två presidentkandidaterna!!! Har en kampanj någonsin varit fulare? Och media hänger på och blåser opp, stora rubriker och mängder av artiklar. Det är bara motbjudande och ointressant.
Det enda jag är intresserad av så här före valet är seriösa analyser av hur Trump kunde få det stöd som bar honom fram till att bli presidentkandidat, men de finns inte.
Ämbetsverken blir statliga propagandaapparater!
Läsningen av den här artikeln var en aha-upplevelse för mig. Stökigheten i svensk politik kanske inte är en snabbt förbipasserande tillfällighet, utan ett led i ett större sammanhang. Rothstein reder ut begreppen. Han är en tung statsvetare som jag inte alltid sympatiserat med, men här har han absolut en point.
Sverige har haft en åtskillnad mellan ämbetsverk och politik, alla länder har det inte så, men hos oss har det varit regel. Tanken har varit att de statliga ämbetsverken ska kunna fungera under olika politiska majoriteter, det kan ju bli nytt efter varje val. Grunden har varit att riksdag, regering och ämbetsverk lydigt ska genomföra den politik som folket valt, basic för hur vår demokrati fungerar. Men nu håller man på att vända på kuttingen; verken blir statliga propagandaapparater. Rothstein skriver klokt och klarsynt om konsekvenserna av detta i en artikel i DN.
http://www.dn.se/debatt/regeringen-lagger-ut-politiken-pa-ambetsverk/
Nedan ett citat ur artikeln:
" Om man på detta sätt förstatligar utformningen av politikens ideologiska innehåll så kan det få betydande konsekvenser. För det första kortsluter man i viss mån det demokratiska systemet. Enkelt uttryckt betyder demokrati att staten skall göra som folket vill. Införandet av myndigheter som i huvudsak har opinionsbildning på agendan innebär istället att man inför principen att folket skall tänka och göra som staten vill. Generaldirektörer och deras medhjälpare blir de som utformar politiken och därefter får den förankrad i regeringskansliet, varefter regeringen lägger förslagen till riksdagen och där till slut de politiska partierna och riksdagsmännen får den otacksamma uppgiften att söka förankra detta hos väljarkåren. Man kan säga att med detta system får vi den parlamentariska demokratin att snurra baklänges. Det är inte genom folklig mobilisering eller ur det civila samhällets organisationer och inte heller från några fristående opinionsbildare som nya idéer i politiken växer fram för att i den demokratisk process omvandlas till konkreta beslut av riksdag och regering och sedan genomföras av oväldiga tjänstemän. Istället är det ämbetsmän och experter i dessa statligt organiserade lobbyorganisationer som driver systemet."
"Repressiv tolerans" ...
... är enkelt beskrivet, ett uttryck för att man genom tystnad försöker minska ner något i betydelse. Man kan väl säga att repressiv tolerans genomsyrade media idag, dagen efter Uppdrag Gransknings avslöjande om myndigheternas schabbel när det gäller att bestämma åldern på "ensamkommande flyktingbarn". Hela verksamheten har tydligen havererat och någon lösning ser inte ut att finnas i sikte. Det borde alltså ha varit stora rubriker idag i media efter det som avslöjades igår, men i stort sett inget. Det enda jag hittat var en debattartikel från SD i SvD. Det är intressant hur man prioriterar och uppenbarligen kommer överens.