Lille Hambovalpen för två år sedan!

För två år sedan rätt precis så var Hambo valp och alldeles otroligt söt! Hamiltonstövare är bland det sötaste som finns i valpväg och han var så fin.  Han är fortfarande väldigt fin men inte så lätt att få plats med i knät! ;- ))  Jag hoppas ju lite på att vi ska kunna ha en valp framöver igen, blir lite valpabstinens med tiden. 

Alla hundar och sparkar blev det igår!

Vi drog iväg med alla fyra hundarna och varsin spark igår lördag. Jag hade Seffrin med min spark. Han har fått en sele istället för halsband. Det gick bra.
Jag hade Maj på Lianes gamla spark, den hon brukade ha när hon hämtade ved till spisen.
Snöret där fanns på plats för att hon skulle kunna binda fast veden på väg in till huset.
 
Roland hade Jazz längst till höger och så Hej och Hambo. Det blev jobbigt med tre stycken på en gång. De hittade hela tiden intressanta spår i vägkanten. Men bra motion blev det för både oss och hundarna,  först till Spriklerud och sen till Blåsåsen.
 

Gnistrande vit nysnö var det idag ...

 
... för vi kom ut lite tidigare med vår skidtimme jag och Seffrin, precis innan eftermiddagens molnskärm drog fram, precis som igår.  Skidspåren hade delvis yrt igen idag också men nu funkar de igen. Första tiden gick snabbt och bra i medvind. Men sen blev det motvind och då åkte jag baklänges om jag försökte stå stilla. Det är fortfarande en bitande nordanvind.  Roland pratade om snöblindhet innan jag gav mig iväg. Jag har ingen aning om hur det funkar men tog i alla fall solglasögon på för det var verkligen bländande ljust. Sen försökte jag dokumentera det genom att ta en selfie. Det ser ju så lätt ut när andra gör det, men jag lyckades fota allt annat utom mig själv. ;- )) Får träna på det.
 
Lille Seffrin sjunker ner en del i snön med sina korta ben. Här ville han absolut dra iväg efter rådjur som han kände vittring av inne i skogsområdet.  Men det går ju inte.  Allra sista biten filmade jag honom och gladde mig åt att han sprang så glatt och piggt. Ända tills jag förstod att han fått syn på en sork längre fram i spåret. Jag försökte få hejd på honom men det gick inte. Sorken hann i alla fall ner i ett hål i snön precis innan Seffrin kom fram. Han borrade ner hela huvudet efter men var någon sekund för sen. Jag gastade förstås vilt men det hjälpte inte i det läget. 

Seffrin fick kämpa på dagens skidtur!

Himlen bjöd på skådespel idag också. Tänkte jag skulle hinna ut i solsken, men solen gömde sig i moln då vid halv tre när jag kom från shopping i Årjäng. Så här fina solstrålar blev det genom molnskärmen, inte fel det heller.
Det blåste inte så mycket idag som igår. Spåren hade ändå yrt igen en del, fast jag åkte dem igår kväll.  Bitvis var det som en rätt fast skatingbana utan synliga spår. Men det mesta funkade och det var inte så jobbigt med skidorna som igår.
 
Dsto kämpigare var det för Seffrin. Förut har han kunnat springa i traktorspåren men nu var de igenblåsta så han fick jobba i snön. Han är ju inte så högbent! ;- ))  Ibland gick han före mig i skidspåret.  Han är så lätt att han förstör inte spåret, han går ovanpå. Här syns att de förut djupa traktorspåren är bitvis helt borta.
 
Men min lille tax kämpade i alla fall med gott mod och fixade att springa med hela skidturen på c:a en timme. Gissar att han kommer att ligga still resten av dagen ;- ))

En nostalgibild till på Bosse och Roland.

 Från vänster Leverhögens Brusa 2 dubbelchampion,  Leverhögens Polka dubbelchampion,  Leverhögens Hambo dubbelchampion och norsk jaktchampion, Lalabons Sjunga Svensk Jaktchampion.  Ja, och gubbarna är förstås från vänster Bo Nilsson med Leverhögens kennel och Roland. Bilder som hittats i gömmorna. ;- )). Bilden från slutet av 90-talet. 

Nostalgibild på Roland o Bosse!

Mer upphittade gamla bilder. Roland har gamle Hambo och Bosse har Polka. De var födda 1994 och kullsyskon från en bra kull. De var uppfödda av Bosse på hans  Leverhögens kennel. Roland o Bosse har sina hundar tillsammans. Bilden är från utställningen i Ånnaboda, Kilsbergen utanför Örebro 1997. Det var en fin dag med många hundar i alla raser. Både Hambo o Polka blev jakt och- utställningschampions. Hambo var dessutom en av våra trevligaste hundar,  lugn och lydig.  Stor sorg när vi måste göra oss av med honom.

Gemytligt med fyra hundar

 
Det är trevligt att ha hundarna inne på kvällarna när vi också är inne, det skapar lugn och trivsel.  De har sina egna platser förstås. Här ligger Hambovalpen!
 
Här är lille Seffrin. Han bäddar vilt innan han intar viloläge och drar ibland täcket ut över golvet.
 
Dunker Hej ligger still, sträcker gärna ut sig och viftar i luften med tassarna.
 
Men detta måste vara en synvilla: Gamle Jazz i Rolands säng! Vi har ju inga hundar i sängarna!!!!  Fast han är äldst och champion så han gör lite som han vill. ;- )) Med ålderns rätt vill vara ifred i eget rum.

Seffrin igår

Det var på gränsen att släppa Seffrin igår för lite rådjursjakt. Men vi tvekade och var rädda att han skulle kunna skada tassar och underrede på snön som är  skarp bitvis, den som är kvar. Så det fick bli promenad istället med mig.  Efter ett dygn med rejält plus och blåst så borde det gå att släppa honom  idag på eftermiddagen.  Vägen är ingen lek kan man säga, ordentligt med is, farligt för halka. Jag skulle inte våga gå utan mina  Icebugs. Bästa investeringen jag gjort i skoväg, gamla kärringar ska inte ramla och  bryta benen! ;- ))
 
Vår agenda för dagen: Roland ska först till bilbesiktningen, sen på begravning och ta farväl av kusin Klas S.  som gått bort efter en kort tids sjukdom, kanske blir det rådjursjakt med Seffrin  i eftermiddag och under dagen tar vi emot gäster som kommer till Liane och  stannar över helgen. Så ser fredagen ut att bli just nu.

För mycket snö för lille Seffrin!

Åh han ville så gärna dra iväg efter rådjursspåren! Han ser dem och känner vittringen. Men det är alldeles för mycket snö bitvis och det är skare också som skulle skära i tassar och underdel på kroppen. 
 
 
Men stövarna klarar snön. Roland är nu ute och letar såna här spår, efter hare. Hararna är ju nattaktiva djur så spår och vittring hittas lättats tidigt på morgonen. Under dagen sitter de och trycker någonstans, inte så lätt för hunden att hitta. 
 
 
 

Hambos vinterkläder!

Hundar som ligger stilla tål inte så mycket kyla. Hambo har vinterkläder som funkar när han inte jagar. 

Nu går Seffrin och jag på promenad!

Han har noggrann koll på läget. Skulle kunna gå några rådjur där nere på åkrarna. I morse var det - 14 grader men nu bara -4. Det är lagom! 

Näh... Seffrin ville inte posera!

Jag hade planerat att ta en bild med Seffrin i förgrunden efter vår långpromenad igår och ha  den fina sjöutsikten som bakgrund. Tänkte att det borde bli prydligt. Men han ville inte. Han brukar inte vara rädd nere vid stranden men nu slog det helt slint. ;- )) Han var på helspänn,  ville bara ner i mitt knä hela tiden och skakade  i sin lilla kropp. Han var rädd för vattnet kanske, jag vet inte, men det var ju is hela vägen.
 
Här var en alternativ bakgrund bakom Seffrin med den snygga flygplansrepan på himlen, riktning åt norr.
 
Eller en bakgrund åt andra  hållet med solnedgång över Pers udde och Dramstadholmen vid halv fyratiden, riktning  åt söder.
 
Men som sagt min lille tax var inte med på noterna. Däremot hittade han på  tre ställen färsk vittring efter rådjur under vår långpromenad. Då var  han kaxig, drog i vind och undersökte  ivrigt på båda sidor av vägen,  där de kommit och dit  de gått. Han gick   på bakbenen med nosen i vädret, tittade anklagande på mig och  förstod  inte alls varför han inte fick  komma lös och sätta fart på det hela. Men då måste det till pejl och GPS och telefonspår och det hade vi inte.  Vill ju inte riskera att tappa bort honom i terrängen. Om han blir byte för vargar vill jag åtminstone veta vad som hänt. 

Dunker Hej har somnat i Rolands knä!

Dunker Hej är ju lite mindre än våra stora hamiltonstövare. Han är så näpen att han kan rulla ihop sig i knät. Här har han faktiskt somnat lite halvsittande. ;-)) Han är noga med kroppskontakt, vill vara nära. Bild nedan på vår gamle Jazz
 
Och här är gamle Jazz. Han är alltså pappa till den hund som ägdes av jägaren Östling som så tragiskt dog när han motionerade hunden på en cykeltur. De är väldigt lika.
 

Tax Seffrin har fixat sin egen liggplats! ;- ))

Här har vi alltså fjäskat för lille taxen. Först fick han en fin Biabädd med ullfilt. Men den verkade vara  för liten. Våran tax ville inte sno ihop sig som en liten kringla, han ville sträcka ut i hela sin längd.  Så då fick han en annan bädd, den till vänster med täcke och påslakan. Den var stor nog för Seffrin att ligga raklång i, men dög inte heller. Varför vet vi inte.  Nu har han fixat en egen liggplats på golvet mellan bäddarna. Han drog själv ut ullfilten ur Biabädden  och la sig med huvudet på den!!!
 
Detta är i alla fall Seffrins revir, i vilket Roland och jag också är inneslutna sittande i varsin fåtölj framför teven.  Gamle Jazz och dunker Hej får inte komma närmare än en meter, då lyfter Seffrin  stelt på huvudet (reser sig inte ens!) , stirrar på dem och morrar dovt djupt ner i strupen. Då drar de sig fromt tillbaka. Unge  Hambo är däremot accepterad som lekkompis. Tveklöst är  Seffrin chef i vår lilla hundflock och de stora hundarna  har inrättat sig. Taxar är speciella, med en helt felaktig uppfattning om sin egen storlek och sin egen betydelse. ;-))
 
(Ser nu på bilden hur exakt Seffrin färgmatchar golvet! ;-)) Tur att vi inte ska byta ut golvmattan på den här avdelningen.)

Städfynd i hundfamilj!

Det här hittade jag häromdagen när  jag skulle röja lite i huset. Såna här städfynd kan det bara  bli när man har hund! :- )) Vid något tillfälle har vi behövt stoppa undan ett tuggben. Det kan ha berott på att hundar blivit ovänner om det eller andra skäl att ett bén lagts bakom en tavla.Till slut har det upptäckts vid städning som häromdagen!  För övrigt så är ingen av våra fyra hundar särskilt förtjust i tuggben. De gnager pliktskyldigast en stund men låter det sen ligga .  

Taxar är "eljest" som någon uttryckte det!

Jag fjäskade för taxen och köpte en riktigt Bia-bädd som han kunde ligga i på kvällarna, en sån som den till höger  med en ullfilt i. Nej det funkade inte. Jo det hade funkat om han kurat ihop sig lite, men han ska ligga raklång och då blev den för liten. Vitala delar av taxen hamnade utanför. Han valde då att inte ligga i bädden, han låg utanför. 
 
Då tyckte jag synd om honom och köpte en annan större bädd som var 80 cm lång, den till vänster i bild,  så han kunde sträcka ut sig  i hela sin taxlängd. 
 
Men nej!! Han ligger inte i någon av dem. Han lägger sig på hårda golvet mitt emellan. Vadå tjurig!

Säsongspremiär för Icebugs idag onsdag!

Det var verkligen slipprigt halt på vägen när jag skulle ta dagens långpromenad med lille Seffrin. Det var bara att vända in i igen, gå ner i källaren och leta upp Icebugsen i sommarförvaringen. De är kanonsköna att gå med i halka. Man går helt tryggt och avslappnat, behöver inte spänna sig och vara rädd för isfläckar. 
 
Seffrin har inga problem med halkan, han stretar på utan halkskydd. 
 
Vädret har varit magiskt vackert idag med strålande solsken hela dagen! Och det ser ut att fortsätta imorgon också. Så här såg Liane ut idag när jag gick förbi med Seffrin.
 

Trodde man kunde tvätta alla hundfiltar i 80 grader!

De flesta klarar det men inte alla. Igår tvättade jag en och maskinen blev full av såna här små "gummikulor". De kom från ulliga filtens numera f.d. gummerade baksida. Lärdom: Man ska kolla vid inköp vad filten tål och så läsa på tvättråden förstås. Jag vill gärna kunna tvätta textilierna i hundarnas liggplatser rejält  varmt så de känns fräscha. Med fyra hundar så måste det funka rationellt. 

Min lille Seffrin!

Jag tycker att han är en fin liten tax. Fast för att vara tax är han ganska stor, ett riktigt lyft när han ska opp i bilsäten eller på flaket. Han är strävhårstax fast han har inte så mycket sträva hår, lite runt munnen, lite uppe på ryggen,  på benen och ovanför  ögonen. Han är dömd som strävhår men på gränsen till korthår.  Pälsen är i alla fall tjock och blank. Sen är han en trevlig jakthund med mycket jaktlust, bra skall och uthållighet. Om man skulle önska något så vore det kanske ett större sök. Våra två senaste taxar före Seffrin sökte stort, nästan som stövare,  så vi blev bortskämda. Seffrin håller sig närmare oss men får ofta opp, nyanserar skallet om han är nära eller längre ifrån rådjuret. Det är bra att veta.
 
En mysig hund att umgås med. Han är lagom dresserad, går fot bra,  stannar på kommando med och utan koppel om han är hyfsat nära mig. Det duger, mer behövs inte och vi har inte tränat på nåt mer.  Kan nog inte tänka mig ett liv utan  tax.

Gamle Jazz!

 
 Han gillar att ligga inne förstås, växlar mellan soffan o golvet eftersom det blir för varmt med mjukt underlag länge. Han är gammal nu, 12 år om jag har räknat rätt och visst börjar det märkas. Jaktlusten är oförändrad men  han behöver längre återhämtning mellan varven.  Jazz har alltid varit lugn och lydig och så vacker förstås med sin mörka bruna ögon. Roligt är det att vi har fått ha en så fin hund så länge. Han har alltid varit lugn och tillgiven. Hoppas vi får behålla honom en tid till, men samtidigt måste vi inse att det rimligen inte är så lång tid kvar. 
 

Tidigare inlägg