För mycket snö för lille Seffrin!

Åh han ville så gärna dra iväg efter rådjursspåren! Han ser dem och känner vittringen. Men det är alldeles för mycket snö bitvis och det är skare också som skulle skära i tassar och underdel på kroppen. 
 
 
Men stövarna klarar snön. Roland är nu ute och letar såna här spår, efter hare. Hararna är ju nattaktiva djur så spår och vittring hittas lättats tidigt på morgonen. Under dagen sitter de och trycker någonstans, inte så lätt för hunden att hitta. 
 
 
 

Hambos vinterkläder!

Hundar som ligger stilla tål inte så mycket kyla. Hambo har vinterkläder som funkar när han inte jagar. 

Nu går Seffrin och jag på promenad!

Han har noggrann koll på läget. Skulle kunna gå några rådjur där nere på åkrarna. I morse var det - 14 grader men nu bara -4. Det är lagom! 

Näh... Seffrin ville inte posera!

Jag hade planerat att ta en bild med Seffrin i förgrunden efter vår långpromenad igår och ha  den fina sjöutsikten som bakgrund. Tänkte att det borde bli prydligt. Men han ville inte. Han brukar inte vara rädd nere vid stranden men nu slog det helt slint. ;- )) Han var på helspänn,  ville bara ner i mitt knä hela tiden och skakade  i sin lilla kropp. Han var rädd för vattnet kanske, jag vet inte, men det var ju is hela vägen.
 
Här var en alternativ bakgrund bakom Seffrin med den snygga flygplansrepan på himlen, riktning åt norr.
 
Eller en bakgrund åt andra  hållet med solnedgång över Pers udde och Dramstadholmen vid halv fyratiden, riktning  åt söder.
 
Men som sagt min lille tax var inte med på noterna. Däremot hittade han på  tre ställen färsk vittring efter rådjur under vår långpromenad. Då var  han kaxig, drog i vind och undersökte  ivrigt på båda sidor av vägen,  där de kommit och dit  de gått. Han gick   på bakbenen med nosen i vädret, tittade anklagande på mig och  förstod  inte alls varför han inte fick  komma lös och sätta fart på det hela. Men då måste det till pejl och GPS och telefonspår och det hade vi inte.  Vill ju inte riskera att tappa bort honom i terrängen. Om han blir byte för vargar vill jag åtminstone veta vad som hänt. 

Dunker Hej har somnat i Rolands knä!

Dunker Hej är ju lite mindre än våra stora hamiltonstövare. Han är så näpen att han kan rulla ihop sig i knät. Här har han faktiskt somnat lite halvsittande. ;-)) Han är noga med kroppskontakt, vill vara nära. Bild nedan på vår gamle Jazz
 
Och här är gamle Jazz. Han är alltså pappa till den hund som ägdes av jägaren Östling som så tragiskt dog när han motionerade hunden på en cykeltur. De är väldigt lika.
 

Tax Seffrin har fixat sin egen liggplats! ;- ))

Här har vi alltså fjäskat för lille taxen. Först fick han en fin Biabädd med ullfilt. Men den verkade vara  för liten. Våran tax ville inte sno ihop sig som en liten kringla, han ville sträcka ut i hela sin längd.  Så då fick han en annan bädd, den till vänster med täcke och påslakan. Den var stor nog för Seffrin att ligga raklång i, men dög inte heller. Varför vet vi inte.  Nu har han fixat en egen liggplats på golvet mellan bäddarna. Han drog själv ut ullfilten ur Biabädden  och la sig med huvudet på den!!!
 
Detta är i alla fall Seffrins revir, i vilket Roland och jag också är inneslutna sittande i varsin fåtölj framför teven.  Gamle Jazz och dunker Hej får inte komma närmare än en meter, då lyfter Seffrin  stelt på huvudet (reser sig inte ens!) , stirrar på dem och morrar dovt djupt ner i strupen. Då drar de sig fromt tillbaka. Unge  Hambo är däremot accepterad som lekkompis. Tveklöst är  Seffrin chef i vår lilla hundflock och de stora hundarna  har inrättat sig. Taxar är speciella, med en helt felaktig uppfattning om sin egen storlek och sin egen betydelse. ;-))
 
(Ser nu på bilden hur exakt Seffrin färgmatchar golvet! ;-)) Tur att vi inte ska byta ut golvmattan på den här avdelningen.)

Städfynd i hundfamilj!

Det här hittade jag häromdagen när  jag skulle röja lite i huset. Såna här städfynd kan det bara  bli när man har hund! :- )) Vid något tillfälle har vi behövt stoppa undan ett tuggben. Det kan ha berott på att hundar blivit ovänner om det eller andra skäl att ett bén lagts bakom en tavla.Till slut har det upptäckts vid städning som häromdagen!  För övrigt så är ingen av våra fyra hundar särskilt förtjust i tuggben. De gnager pliktskyldigast en stund men låter det sen ligga .  

Taxar är "eljest" som någon uttryckte det!

Jag fjäskade för taxen och köpte en riktigt Bia-bädd som han kunde ligga i på kvällarna, en sån som den till höger  med en ullfilt i. Nej det funkade inte. Jo det hade funkat om han kurat ihop sig lite, men han ska ligga raklång och då blev den för liten. Vitala delar av taxen hamnade utanför. Han valde då att inte ligga i bädden, han låg utanför. 
 
Då tyckte jag synd om honom och köpte en annan större bädd som var 80 cm lång, den till vänster i bild,  så han kunde sträcka ut sig  i hela sin taxlängd. 
 
Men nej!! Han ligger inte i någon av dem. Han lägger sig på hårda golvet mitt emellan. Vadå tjurig!

Säsongspremiär för Icebugs idag onsdag!

Det var verkligen slipprigt halt på vägen när jag skulle ta dagens långpromenad med lille Seffrin. Det var bara att vända in i igen, gå ner i källaren och leta upp Icebugsen i sommarförvaringen. De är kanonsköna att gå med i halka. Man går helt tryggt och avslappnat, behöver inte spänna sig och vara rädd för isfläckar. 
 
Seffrin har inga problem med halkan, han stretar på utan halkskydd. 
 
Vädret har varit magiskt vackert idag med strålande solsken hela dagen! Och det ser ut att fortsätta imorgon också. Så här såg Liane ut idag när jag gick förbi med Seffrin.
 

Trodde man kunde tvätta alla hundfiltar i 80 grader!

De flesta klarar det men inte alla. Igår tvättade jag en och maskinen blev full av såna här små "gummikulor". De kom från ulliga filtens numera f.d. gummerade baksida. Lärdom: Man ska kolla vid inköp vad filten tål och så läsa på tvättråden förstås. Jag vill gärna kunna tvätta textilierna i hundarnas liggplatser rejält  varmt så de känns fräscha. Med fyra hundar så måste det funka rationellt. 

Min lille Seffrin!

Jag tycker att han är en fin liten tax. Fast för att vara tax är han ganska stor, ett riktigt lyft när han ska opp i bilsäten eller på flaket. Han är strävhårstax fast han har inte så mycket sträva hår, lite runt munnen, lite uppe på ryggen,  på benen och ovanför  ögonen. Han är dömd som strävhår men på gränsen till korthår.  Pälsen är i alla fall tjock och blank. Sen är han en trevlig jakthund med mycket jaktlust, bra skall och uthållighet. Om man skulle önska något så vore det kanske ett större sök. Våra två senaste taxar före Seffrin sökte stort, nästan som stövare,  så vi blev bortskämda. Seffrin håller sig närmare oss men får ofta opp, nyanserar skallet om han är nära eller längre ifrån rådjuret. Det är bra att veta.
 
En mysig hund att umgås med. Han är lagom dresserad, går fot bra,  stannar på kommando med och utan koppel om han är hyfsat nära mig. Det duger, mer behövs inte och vi har inte tränat på nåt mer.  Kan nog inte tänka mig ett liv utan  tax.

Gamle Jazz!

 
 Han gillar att ligga inne förstås, växlar mellan soffan o golvet eftersom det blir för varmt med mjukt underlag länge. Han är gammal nu, 12 år om jag har räknat rätt och visst börjar det märkas. Jaktlusten är oförändrad men  han behöver längre återhämtning mellan varven.  Jazz har alltid varit lugn och lydig och så vacker förstås med sin mörka bruna ögon. Roligt är det att vi har fått ha en så fin hund så länge. Han har alltid varit lugn och tillgiven. Hoppas vi får behålla honom en tid till, men samtidigt måste vi inse att det rimligen inte är så lång tid kvar. 
 

Håller reda på hundarna om pejlen slutar funka!

Vi fick ju hjärtsnörp häromdagen när gamle Jazz var ute i skogen på en jakttur och pejlen plötsligt slutade fungera! Roland gjorde flera långturer för att försöka leta upp honom men lyckades inte. Till slut fick vi meddelande från en granne att Jazz  var på väg hem själv  efter vägen. 
 
Vi är ju bortskämda numera med att alltid via pejl veta exakt position på en hund som släppts lös för jakt. Men ibland kan det bli fel på den och på ett par dagar var det ordnat med Easyhunts e tracker. Det är en liten dosa som skickar positionen till mobiltelefonen. Man vet exakt var hunden befinner sig. Den har förstås inte skallindikator som en vanlig pejl har men men det behövs ju inte till det här syftet. 

Lille Seffrin

Jag funderar förstås på hur min lille tax Seffrin kommer att reagera vid sina första kontakter med vildsvin. Han är ju chef över de andra tre hundarna, stora stövare, och helt övertygad om att han är störst och starkast, inte rädd för något. ;-))  Han har med andra ord ett typiskt tax-ego, jättestort. Medan stövarna är inriktade på hare och harjakt så jagar Seffrin lite av varje och backar inte undan för något, vare sig djur eller lastbilar. Jag hoppas han inte träffar på ett elakt mordiskt vildsvin det första han gör när hans jaktsäsong startar i oktober, utan någon snäll en som bara nafsar lite så han blir rädd och håller sig undan. 

Roland o dunker Hej ...

.... vilar upp sig efter jakt! Hej har haft svansförlamning ett par dagar men snabbt återställd. Svansförlamning är egentligen inte en förlamning utan en inflammation i nervsystemet vid svansroten. Den gör så ont att hunden inte vill röra på svansen utan den hänger ner. Det drabbar ofta i samband med avkylning. Hej blev bra strax och det blev bara två dagars jaktuppehåll. Han fick en medicin utskriven också men började bli bra redan innan han tog första tabletten. Han har haft bra jakter i goda jaktmarker, med gott om hare. 

Gamle Jazz ...

... till vänster på tillfälligt besök  hos Bosse o Liselotte. Han är gärna här, föddes i huset för nio år sedan och sprang runt här på golvet som valp  sina första 8 veckor.  Frukosten i morse med nästan hela familjen, en stövare saknas, vet inte om det är Snoa eller Bugga. Golden heter Daisy! Ha ha....! Hundarnas kroppsspråk skvallrar om höga förväntningar vid bordet. De har det så bra! ;-)) 

Kvällspromenad med alla fyra hundarna!

Hit gick vi igår kväll lördag för det är så vackert stilla kvällar när sjön ligger spegelblank;  Östra Silen, bryggan vid Signebyn. Man kan se på vattenytan att det inte blåser alls, naturen liksom håller andan. Och dimman började rulla in i takt med att solen gick ner. Båtklubben har gjort den här platsen så fin med bord och blommor.
Jag hade taxen i band så han syns inte på bild. Roland har fr.v. Hej, Jazz och Hambo. Hambo är minsta bäbisen, han vill vara i knä en stund och snossa när det är paus. Han är den som gillar vatten också, går rätt ut, plaskar och dricker vid rampen. De andra tre är mer avvaktande.

Jazz är pappa till de här fina valparna i Filipstad!

Igår var vi och hälsade på den lilla skaran medan alla valpar var kvar. Det är valparna som Jazz är pappa till. De är nu åtta veckor och klara att levereras till köparna.Tillsammans med oss från Norge kom
Oddvar  Kjellsen för att hämta en av dem, en fin liten tik. Det är en jämn och vältecknad kull som nu  är besiktigade och klar att lämna uppfödaren. En hane finns just nu kvar eftersom det blev ett sent återbud. Vi kan förmedla kontakt om någon är intresserad. Tiken heter Esperillas Molly.
 
Oddvar med den fina lilla tik som han har köpt och nu tar med sig hem till Norge tillsammans med hennes hundpass. Namnet är inte klar än, det får sonen bestämma.
 
Vi försökte ställa upp valparna för att ta bilder men det är inte så lätt kan jag säga. Här nedan syns resultaten av våra anstängningar. Flera bilder på samma hundar, ingen ordning alls. Ha ha....! 
 Så synd att vi redan har fyra hundar, kan inte ta någon mer. Annars hade vi gärna tagit en hane här.
 
För vår del blev det premiärtur på den nyöppnade delen av E18 väster om Karlstad. Här syns den bro som det ska planteras träd och buskar  på för att fungera för djur som vill passera motorvägen.
Vi passerade också Nordmarks fina träkyrka
 

Gick runt Liane med husets hundar igår kväll

Det var riktig sommarkväll igår lördag. Efter en genomtänkt måltid hemma med lite smarriga ingredienser så tog vi med oss hundarna och gick runt Liane. Det är så där drygt tre kilometer, lagom långpromenad.  Gamle Jazz kan man leda i en sytråd, han drar inte alls. Valpen Hambo är läraktig och lydig. Hej är trotsig och drar och stretar. Alla hundar är inte lika ;-))
 
Jag går med lille Seffrin förstås. Han är numera riktigt lydig. Han går fot perfekt på tillsägelse, man behöver inte dra i kopplet, samma sak med kommandot "Stanna" . Han stannar direkt och står stilla så jag kan ta kort om jag vill, det är liksom syftet.  Sen tränar vi på ett kommando till och det är "Det räcker", då ska han sluta dra i långkopplet när jag släpper ut det. Det lyder han också hyfsat men ibland krävs ett ryck i kopplet för att han ska komma ihåg.
 
De här promenaderna med hundarna är så himla sköna, riktiga höjdare på kvällarna. Nu råkade vi också träffa Märta W, syster till Mats på S. Roligt att pratas vid och hon mindes berättelser om sin mamma Hilma som var så orädd för mörka skogen.  
 
Två rådjur såg vi, först kom den här geten, sen efter henne en stor bock.
 
Det borde ha varit älgar synliga också, vi gick vid bästa älgtiden, halv 10 -tiden, men ingen på hela vägen.
 
Idag ska vi fira Mors Dag med äting på Stationscafét och bubbel.

Bilder från gårdagens hundutställning i Morokulien

 BEST IN SHOW-konkurrensen, t.v. Hej som vann och så i tur och ordning tvåan, trean och fyran.
 
Här ett bra kort på honom igår.
 
 Lille Hambovalpen ställdes också ut igår, juniorklass,  och fick fin bedömning. Bilden är från ett tidigare tillfälle, det blev så rörigt igår så inget bra kort blev det på honom.
 
 Här är Hambo och han fick ett omdöme excellent, vilket vi var nöjda med.
 
 
 Vid hemkomsten blev det firande med Hejs och Hambos andra delägare, Bosse o Liselott. Vi slet med oss en svensk oxfilé på Hypermat i Charlottenberg ( den största matvaruaffär jag har sett, oändlig!) och B o L hade med en Bollinger.
 Vi satt ute i solskenet på altanen här på Liane
 
 Så glada är vi över Hejs BIS igår på utställningen. Ett BIS på någon av våra hundar har vi fått uppleva en gång förut och det var gamle Hambo 1999 på utställning i Ånnaboda. Förmodligen får vi inte  vara med om det igen, chanserna är så små. Så det var läge att fira ordentligt!
 
 Dessert blev annan önskemat; fikon i konjak med Vämlandsmejeriers vaniljglass och vispgrädde.
 
Till kaffe tog gubbarna en liten sån här. Den har varit med länge och smakas bara på vid högitidliga tillfällen med år emellan. ;-))
 
Hej fick en lite filébit som belöning för fint resultat, men han ville ha den rå. ;-))
 
OCH IDAG KOMMER NOG BARNBARN LILLE BILL HIT, UTAN FÖRÄLDRAR.

Tidigare inlägg