Gamle Jazz!

 
 Han gillar att ligga inne förstås, växlar mellan soffan o golvet eftersom det blir för varmt med mjukt underlag länge. Han är gammal nu, 12 år om jag har räknat rätt och visst börjar det märkas. Jaktlusten är oförändrad men  han behöver längre återhämtning mellan varven.  Jazz har alltid varit lugn och lydig och så vacker förstås med sin mörka bruna ögon. Roligt är det att vi har fått ha en så fin hund så länge. Han har alltid varit lugn och tillgiven. Hoppas vi får behålla honom en tid till, men samtidigt måste vi inse att det rimligen inte är så lång tid kvar. 
 

Håller reda på hundarna om pejlen slutar funka!

Vi fick ju hjärtsnörp häromdagen när gamle Jazz var ute i skogen på en jakttur och pejlen plötsligt slutade fungera! Roland gjorde flera långturer för att försöka leta upp honom men lyckades inte. Till slut fick vi meddelande från en granne att Jazz  var på väg hem själv  efter vägen. 
 
Vi är ju bortskämda numera med att alltid via pejl veta exakt position på en hund som släppts lös för jakt. Men ibland kan det bli fel på den och på ett par dagar var det ordnat med Easyhunts e tracker. Det är en liten dosa som skickar positionen till mobiltelefonen. Man vet exakt var hunden befinner sig. Den har förstås inte skallindikator som en vanlig pejl har men men det behövs ju inte till det här syftet. 

Lille Seffrin

Jag funderar förstås på hur min lille tax Seffrin kommer att reagera vid sina första kontakter med vildsvin. Han är ju chef över de andra tre hundarna, stora stövare, och helt övertygad om att han är störst och starkast, inte rädd för något. ;-))  Han har med andra ord ett typiskt tax-ego, jättestort. Medan stövarna är inriktade på hare och harjakt så jagar Seffrin lite av varje och backar inte undan för något, vare sig djur eller lastbilar. Jag hoppas han inte träffar på ett elakt mordiskt vildsvin det första han gör när hans jaktsäsong startar i oktober, utan någon snäll en som bara nafsar lite så han blir rädd och håller sig undan. 

Roland o dunker Hej ...

.... vilar upp sig efter jakt! Hej har haft svansförlamning ett par dagar men snabbt återställd. Svansförlamning är egentligen inte en förlamning utan en inflammation i nervsystemet vid svansroten. Den gör så ont att hunden inte vill röra på svansen utan den hänger ner. Det drabbar ofta i samband med avkylning. Hej blev bra strax och det blev bara två dagars jaktuppehåll. Han fick en medicin utskriven också men började bli bra redan innan han tog första tabletten. Han har haft bra jakter i goda jaktmarker, med gott om hare. 

Gamle Jazz ...

... till vänster på tillfälligt besök  hos Bosse o Liselotte. Han är gärna här, föddes i huset för nio år sedan och sprang runt här på golvet som valp  sina första 8 veckor.  Frukosten i morse med nästan hela familjen, en stövare saknas, vet inte om det är Snoa eller Bugga. Golden heter Daisy! Ha ha....! Hundarnas kroppsspråk skvallrar om höga förväntningar vid bordet. De har det så bra! ;-)) 

Kvällspromenad med alla fyra hundarna!

Hit gick vi igår kväll lördag för det är så vackert stilla kvällar när sjön ligger spegelblank;  Östra Silen, bryggan vid Signebyn. Man kan se på vattenytan att det inte blåser alls, naturen liksom håller andan. Och dimman började rulla in i takt med att solen gick ner. Båtklubben har gjort den här platsen så fin med bord och blommor.
Jag hade taxen i band så han syns inte på bild. Roland har fr.v. Hej, Jazz och Hambo. Hambo är minsta bäbisen, han vill vara i knä en stund och snossa när det är paus. Han är den som gillar vatten också, går rätt ut, plaskar och dricker vid rampen. De andra tre är mer avvaktande.

Jazz är pappa till de här fina valparna i Filipstad!

Igår var vi och hälsade på den lilla skaran medan alla valpar var kvar. Det är valparna som Jazz är pappa till. De är nu åtta veckor och klara att levereras till köparna.Tillsammans med oss från Norge kom
Oddvar  Kjellsen för att hämta en av dem, en fin liten tik. Det är en jämn och vältecknad kull som nu  är besiktigade och klar att lämna uppfödaren. En hane finns just nu kvar eftersom det blev ett sent återbud. Vi kan förmedla kontakt om någon är intresserad. Tiken heter Esperillas Molly.
 
Oddvar med den fina lilla tik som han har köpt och nu tar med sig hem till Norge tillsammans med hennes hundpass. Namnet är inte klar än, det får sonen bestämma.
 
Vi försökte ställa upp valparna för att ta bilder men det är inte så lätt kan jag säga. Här nedan syns resultaten av våra anstängningar. Flera bilder på samma hundar, ingen ordning alls. Ha ha....! 
 Så synd att vi redan har fyra hundar, kan inte ta någon mer. Annars hade vi gärna tagit en hane här.
 
För vår del blev det premiärtur på den nyöppnade delen av E18 väster om Karlstad. Här syns den bro som det ska planteras träd och buskar  på för att fungera för djur som vill passera motorvägen.
Vi passerade också Nordmarks fina träkyrka
 

Gick runt Liane med husets hundar igår kväll

Det var riktig sommarkväll igår lördag. Efter en genomtänkt måltid hemma med lite smarriga ingredienser så tog vi med oss hundarna och gick runt Liane. Det är så där drygt tre kilometer, lagom långpromenad.  Gamle Jazz kan man leda i en sytråd, han drar inte alls. Valpen Hambo är läraktig och lydig. Hej är trotsig och drar och stretar. Alla hundar är inte lika ;-))
 
Jag går med lille Seffrin förstås. Han är numera riktigt lydig. Han går fot perfekt på tillsägelse, man behöver inte dra i kopplet, samma sak med kommandot "Stanna" . Han stannar direkt och står stilla så jag kan ta kort om jag vill, det är liksom syftet.  Sen tränar vi på ett kommando till och det är "Det räcker", då ska han sluta dra i långkopplet när jag släpper ut det. Det lyder han också hyfsat men ibland krävs ett ryck i kopplet för att han ska komma ihåg.
 
De här promenaderna med hundarna är så himla sköna, riktiga höjdare på kvällarna. Nu råkade vi också träffa Märta W, syster till Mats på S. Roligt att pratas vid och hon mindes berättelser om sin mamma Hilma som var så orädd för mörka skogen.  
 
Två rådjur såg vi, först kom den här geten, sen efter henne en stor bock.
 
Det borde ha varit älgar synliga också, vi gick vid bästa älgtiden, halv 10 -tiden, men ingen på hela vägen.
 
Idag ska vi fira Mors Dag med äting på Stationscafét och bubbel.

Bilder från gårdagens hundutställning i Morokulien

 BEST IN SHOW-konkurrensen, t.v. Hej som vann och så i tur och ordning tvåan, trean och fyran.
 
Här ett bra kort på honom igår.
 
 Lille Hambovalpen ställdes också ut igår, juniorklass,  och fick fin bedömning. Bilden är från ett tidigare tillfälle, det blev så rörigt igår så inget bra kort blev det på honom.
 
 Här är Hambo och han fick ett omdöme excellent, vilket vi var nöjda med.
 
 
 Vid hemkomsten blev det firande med Hejs och Hambos andra delägare, Bosse o Liselott. Vi slet med oss en svensk oxfilé på Hypermat i Charlottenberg ( den största matvaruaffär jag har sett, oändlig!) och B o L hade med en Bollinger.
 Vi satt ute i solskenet på altanen här på Liane
 
 Så glada är vi över Hejs BIS igår på utställningen. Ett BIS på någon av våra hundar har vi fått uppleva en gång förut och det var gamle Hambo 1999 på utställning i Ånnaboda. Förmodligen får vi inte  vara med om det igen, chanserna är så små. Så det var läge att fira ordentligt!
 
 Dessert blev annan önskemat; fikon i konjak med Vämlandsmejeriers vaniljglass och vispgrädde.
 
Till kaffe tog gubbarna en liten sån här. Den har varit med länge och smakas bara på vid högitidliga tillfällen med år emellan. ;-))
 
Hej fick en lite filébit som belöning för fint resultat, men han ville ha den rå. ;-))
 
OCH IDAG KOMMER NOG BARNBARN LILLE BILL HIT, UTAN FÖRÄLDRAR.

Best in Show blev vår dunkerstövare Hej på utställningen i Eda idag!

 
Det var så himla roligt att han fick en sån framgång.
 
Här är han med Roland o domaren. Ikväll ska vi fira segern med de andra delägarna i Hej, Bosse o Liselott från Leverhögen. Det blir grillad oxfilé på Liane!
 
Imorgon blir det mer bilder och kanske lite filmsnutt från utställningen. Vi är också jättenöjda med att hamiltonvalpen Hambo fick Excellent som bedömning.
 
 
 

Till Eda - Charlottenberg, Morokulien ...

... ska vi idag på hundutställning! Det ligger på gränsen mellan Sverige och Norge, med anor sedan Lennart Hylands Hylands hörna -program. Vi drar dit med dunker Hej och med hamilton Hambo för att få domarens synpunkter på dem. Det är alltid intressant att höra, även om man har en  uppfattning om förtjänster och tillkortakommanden när det gäller den egna hundens utseende. Sen är det alltid viktigast om hunden är trevlig att umgås med och blir en bra jakthund. En annan point med att åka på hundutställning, förutom bedömningen,   är att  det kul att träffa andra hundägare, många känner Roland sedan tidigare. Bosse ska också med och ställa ut. Det ser ut att bli en fin dag med bra väder.

Lille Hambo-valpen!

Han har inte riktigt förstått det men nu har han blivit så stor att det är svårt att sitta i knä hos husse. Men man kan ju umgås på annat sätt också. Vi tränar på det. :-))

Cykling med hundarna

 Cykling är ju hundarnas motion och Rolands också förresten. Att bara promenera med stora stövarhundar skulle inte ge tillräckligt med träning under den jaktfria delen av året. Taxen Seffrin går jag med och det räcker för honom. De korta benen får jobba på rätt bra i vanlig promenadtakt.
Just nu är det mycket jobb med att träna olika moment inför utställningar, att gå bra i koppel exempelvis och att bli van vid att ställa upp sig snyggt så en domare ser hur hunden ser ut. Valpen Hambo är ju nybörjare men lär sig väldigt snabbt. Det är så olika.
 

Jazz är pappa till de här valparna.

 
Jazz heter Leverhögens Jazz SJCH RR och tiken heter SUCH SJCH Esperillas Molly.  Det blev 2 tikar och 4 hanar. De finns hos Claes Göran Lindberg i Filipstad Nordmarkshyttan. Det är inte så långt bort så vi kommer att åka och kolla på de här små sötisarna så fort det går. De ser ut att ha det så fint i valplådan, man skulle vilja lukta på dem!  Valpar luktar så gott.
 
Jag undrar om någon av dem har en sån där speciell liten tuppkam mitt uppe på huvudet som Jazz har, den har alltid varit hans kännetecken och han hade den med i hårremmen från födsel.
 
 

Vårvärmen har kommit!

Nu är det häng på altanen både med folk o fä. Det gäller att passa på innan nästa snöyra kommer. Här är lille valpen Hambo. Fast inte så liten längre. Han är full av energi men lugnar sig till slut och kopplar av, börjar bli vuxen.

Vår store Jazz har blivit pappa igen!

 Här är bilder från en fin liten valpkull. Det är två tikar och fyra hanar. Hamiltonstövare förstås.
 
 
 

Inkallningsträning på Liane

Ett gäng var här i vårt inhägnade område och tränade inkallning med sina hundar. Det är tryggt att träna  när det finns stängsel runt och hunden inte kan rymma. En fin eftermiddag hade de här på Liane.

Långpromenad med våra fyra hundar!

Jo, det blev en tur igår kväll med de fyra hundarna. Tax Seffrin har ju jag så han syns inte. Men de övriga är ju Jazz och Hambo som är hamiltonstövare och så Hej som är dunkerstövare. Nu tränas lite att gå fot snyggt och det mesta funkar med flera hundar tillsammans. Hundar är ju flockdjur, trivs i grupp.  Jaktsäsongen är över för våra hundars del och nu kan det bli utställningar. Då gäller det att kunna visa sig snyggt och gå prydligt i koppel, inte streta och dra och hoppa. Valpen Hambo i mitten,  är läraktig, fattar snabbt. Seffrin är också bra att gå med. Han slutar dra i långkopplet när jag säger att det räcker. Och han står helt still när jag säger stanna. Bra när jag behöver ta bilder eller så. Gamle Jazz går snällt som han ska, behöver inte ha koppel ens. Dunker Hej busar lite mer.

Vi trotsade blåsten ...

 
.... och gick långpromenad med hundarna. Från vänster är det gamle Jazz med korta svansen, Hambo och så dunker Hej. Jag hade förstås min lille Seffrin men han blev inte med på bild.
 
 

Käraste Jazzplutten! Måste operera svansen!

Han är en glad hund med mycket svansviftningar. För en tid sedan slog han tippen blodig och det läkte dåligt för han slog upp det igen och igen och igen. Till slut blev yttersta spetsen missfärgad och ramlade av. Det fortsatte oppåt och han  måste han till veterinär för operation. Nu är det läkt och bandaget borta. Det blev bara så här lite kvar av en tidigare stilig ovanligt lång svans med fin hårflagga på. På bilden ser han inte så snygg ut, men han är för övrigt  riktigt prydlig med resning och fin hals (ser konstigt kort ut här)
 
När vi var bortresta så var han hos goda vänner i två veckor och kom hem igen med delvis nya vanor. När jag äter så betraktar han mig på lite avstånd. Han säger inget, bara sitter där en bit ifrån och tittar med sina vackra mörka ögon på varje tugga jag stoppar in i munnen. Han  försöker inte ta någon mat, bara kollar. Och OBS det är bara mig han tittar på, aldrig Roland. Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta nya beteende? Det är inte alls ouppfostrat och obehagligt, bara nytt. Ha ha....;-))

Tidigare inlägg