Hundpejlen är en välsignelse!

Numera sätter man ett pejlhalsband på sin jakthund och ser exakt på skärmen var han befinner sig. Jag minns hur det var förr. Då kunde man få leta i timmar efter en hund som kommit utom hörhåll, mycket bilresande blev det, långt fram på småtimmarna ibland. Och oron var stor, man undrade vad som hänt eftersom hunden inte kom tillbaka. Med pejlen vet man oftast var hunden är och kan hämta upp den när jakten är slut eller har gått ut ur området eller närmar sig sjö eller svaga isar.

God åldringsvård har vi här på Liane!

Gamle Jazz, 13 år, har alla privilegier som en hund kan ha! Väljer liggplats förstås, gillar att krama kudden. Säng gillas också men kan bli för varmt ibland, då går han ner på golvet. Han är så vacker med de mörka bruna ögonen,  inget grått i pälsen oh tuppkammen i hårremmen uppe på huvuvudet.
 
 Svansen är lite kort. Den fick kapas när han viftat för mycket med den, fått sår som blev kallbrand. Men det som är kvar viftar han ofta och gärna med. Han är en trivselfaktor i vårt hem. Fast mellan varven våndas vi över att inte ens ett hundliv är evigt. Även om han ser ung och fräsch ut som kommer han rimligen att drabbas av ålderskrämpor och vi måste ta bort honom. Än så länge märks det bara i att han inte orkar jaga så länge och att han blir stel efter jakt, kan behöva en smärtstillande tablett. Men vi är tacksamma över den här fina hunden som har gett och ger oss så mycket glädje!
 
Idag måndag var jag i Svensbyns skola. Trevligt att vara pensionär men himla roligt om jag kan göra en liten insats på skolan också ibland nu när jag blivit ombedd.  För 46 år sedan började jag mitt lärarjobbande och det var bl.a. på den här skolan. Sen har det blivit ett antal olika slags lärarjobb på olika platser. Känner igen anletsdragen på en del barn, jag har haft deras föräldar som elever i skolan! ;- )). Idag var mest Halloweenfirande, barnen gjorde fina uppträdanden.
 
Imorgon blir det en hel del om mitt besök på nyöppnade Nationalmuseum i Stockholm, det är en höjdare!!!

Jag gillar min lille tax, Seffrin!

 Vi går så där 2 - 4 kilometer varje dag om inte vädret är alldeles hopplöst med mycket nederbörd och mycket blåst. Han är ett charmtroll och han är rätt lydig. Han kan gå fot utan att streta när han är kopplad, han stannar och står still på kommandot "Stanna", han slutar dra i långkopplet på kommandot "Det räcker".  Och han vet att det är jakt på gång när jag säger "Fösa på bockarna", då blir han jätteglad. Det enda som inte funka är när det kommer bilar och kör om oss på promenaderna. Då ska han jaga dem och det hjälper inte vad jag gör. Bara att hala in honom i kopplet så han inte ställer sig fram dem. Bilden är från gårdagens runda. Soligt och fint var det.
 
Agendan för idag är annars att byta till vinterdäck. Det blir på Toyota i Åmål som också förvarar de däck som inte används. Det är så lättvindigt och klart värt den extra slant det kostar. Än har vi inte haft något vinterväglag men det börjar bli frostgrader på nätterna så det är bäst att vara ute i tid.
 
Och så kommer ett par goda vänner i kväll och jag ska bjuda på lite kvällsmat. Förrätten blir en variation på den senaste, bara för att testa.

Ovälkommet besök hos hundarna idag!

Roland hörde inifån köket att Jazz lät så aggressiv. Han gick ut och fick se att Jazz  fokuserade på en punkt i hundgården och gjorde utfall. Genast misstänkte Roland orm och sprang ut. Ormen låg ihopringlad i anfallsställning men vi lyckades skrämma iväg den innan det blev attack. Ormen försvann snabbt ur synfält och bildfält.  Hoppas han inte kommer tillbaka

Min lille tax Seffrin!

Vi försöker gå ut så ofta jag hinner. Han gillar det förstås, att få nya intryck och nya dofter i näsan. Snart startar hans jaktsäsong då blir det mer naturlig motion. Han lyder normalt några uppmaningar; gå fot, stanna, och "det räcker" så han inte ska dra i lång lina. Men i likhet med många taxar så tror han att han är chef över fordon och trafik, så jag måste håva in honom när det kommer bilar. Han tror att han kan ställa sig mitt i vägen och stoppa dem eller att han ska springa ifatt dem. : - )) 
 

Lille Hambovalpen för två år sedan!

För två år sedan rätt precis så var Hambo valp och alldeles otroligt söt! Hamiltonstövare är bland det sötaste som finns i valpväg och han var så fin.  Han är fortfarande väldigt fin men inte så lätt att få plats med i knät! ;- ))  Jag hoppas ju lite på att vi ska kunna ha en valp framöver igen, blir lite valpabstinens med tiden. 

Alla hundar och sparkar blev det igår!

Vi drog iväg med alla fyra hundarna och varsin spark igår lördag. Jag hade Seffrin med min spark. Han har fått en sele istället för halsband. Det gick bra.
Jag hade Maj på Lianes gamla spark, den hon brukade ha när hon hämtade ved till spisen.
Snöret där fanns på plats för att hon skulle kunna binda fast veden på väg in till huset.
 
Roland hade Jazz längst till höger och så Hej och Hambo. Det blev jobbigt med tre stycken på en gång. De hittade hela tiden intressanta spår i vägkanten. Men bra motion blev det för både oss och hundarna,  först till Spriklerud och sen till Blåsåsen.
 

Gnistrande vit nysnö var det idag ...

 
... för vi kom ut lite tidigare med vår skidtimme jag och Seffrin, precis innan eftermiddagens molnskärm drog fram, precis som igår.  Skidspåren hade delvis yrt igen idag också men nu funkar de igen. Första tiden gick snabbt och bra i medvind. Men sen blev det motvind och då åkte jag baklänges om jag försökte stå stilla. Det är fortfarande en bitande nordanvind.  Roland pratade om snöblindhet innan jag gav mig iväg. Jag har ingen aning om hur det funkar men tog i alla fall solglasögon på för det var verkligen bländande ljust. Sen försökte jag dokumentera det genom att ta en selfie. Det ser ju så lätt ut när andra gör det, men jag lyckades fota allt annat utom mig själv. ;- )) Får träna på det.
 
Lille Seffrin sjunker ner en del i snön med sina korta ben. Här ville han absolut dra iväg efter rådjur som han kände vittring av inne i skogsområdet.  Men det går ju inte.  Allra sista biten filmade jag honom och gladde mig åt att han sprang så glatt och piggt. Ända tills jag förstod att han fått syn på en sork längre fram i spåret. Jag försökte få hejd på honom men det gick inte. Sorken hann i alla fall ner i ett hål i snön precis innan Seffrin kom fram. Han borrade ner hela huvudet efter men var någon sekund för sen. Jag gastade förstås vilt men det hjälpte inte i det läget. 

Seffrin fick kämpa på dagens skidtur!

Himlen bjöd på skådespel idag också. Tänkte jag skulle hinna ut i solsken, men solen gömde sig i moln då vid halv tre när jag kom från shopping i Årjäng. Så här fina solstrålar blev det genom molnskärmen, inte fel det heller.
Det blåste inte så mycket idag som igår. Spåren hade ändå yrt igen en del, fast jag åkte dem igår kväll.  Bitvis var det som en rätt fast skatingbana utan synliga spår. Men det mesta funkade och det var inte så jobbigt med skidorna som igår.
 
Dsto kämpigare var det för Seffrin. Förut har han kunnat springa i traktorspåren men nu var de igenblåsta så han fick jobba i snön. Han är ju inte så högbent! ;- ))  Ibland gick han före mig i skidspåret.  Han är så lätt att han förstör inte spåret, han går ovanpå. Här syns att de förut djupa traktorspåren är bitvis helt borta.
 
Men min lille tax kämpade i alla fall med gott mod och fixade att springa med hela skidturen på c:a en timme. Gissar att han kommer att ligga still resten av dagen ;- ))

En nostalgibild till på Bosse och Roland.

 Från vänster Leverhögens Brusa 2 dubbelchampion,  Leverhögens Polka dubbelchampion,  Leverhögens Hambo dubbelchampion och norsk jaktchampion, Lalabons Sjunga Svensk Jaktchampion.  Ja, och gubbarna är förstås från vänster Bo Nilsson med Leverhögens kennel och Roland. Bilder som hittats i gömmorna. ;- )). Bilden från slutet av 90-talet. 

Nostalgibild på Roland o Bosse!

Mer upphittade gamla bilder. Roland har gamle Hambo och Bosse har Polka. De var födda 1994 och kullsyskon från en bra kull. De var uppfödda av Bosse på hans  Leverhögens kennel. Roland o Bosse har sina hundar tillsammans. Bilden är från utställningen i Ånnaboda, Kilsbergen utanför Örebro 1997. Det var en fin dag med många hundar i alla raser. Både Hambo o Polka blev jakt och- utställningschampions. Hambo var dessutom en av våra trevligaste hundar,  lugn och lydig.  Stor sorg när vi måste göra oss av med honom.

Gemytligt med fyra hundar

 
Det är trevligt att ha hundarna inne på kvällarna när vi också är inne, det skapar lugn och trivsel.  De har sina egna platser förstås. Här ligger Hambovalpen!
 
Här är lille Seffrin. Han bäddar vilt innan han intar viloläge och drar ibland täcket ut över golvet.
 
Dunker Hej ligger still, sträcker gärna ut sig och viftar i luften med tassarna.
 
Men detta måste vara en synvilla: Gamle Jazz i Rolands säng! Vi har ju inga hundar i sängarna!!!!  Fast han är äldst och champion så han gör lite som han vill. ;- )) Med ålderns rätt vill vara ifred i eget rum.

Seffrin igår

Det var på gränsen att släppa Seffrin igår för lite rådjursjakt. Men vi tvekade och var rädda att han skulle kunna skada tassar och underrede på snön som är  skarp bitvis, den som är kvar. Så det fick bli promenad istället med mig.  Efter ett dygn med rejält plus och blåst så borde det gå att släppa honom  idag på eftermiddagen.  Vägen är ingen lek kan man säga, ordentligt med is, farligt för halka. Jag skulle inte våga gå utan mina  Icebugs. Bästa investeringen jag gjort i skoväg, gamla kärringar ska inte ramla och  bryta benen! ;- ))
 
Vår agenda för dagen: Roland ska först till bilbesiktningen, sen på begravning och ta farväl av kusin Klas S.  som gått bort efter en kort tids sjukdom, kanske blir det rådjursjakt med Seffrin  i eftermiddag och under dagen tar vi emot gäster som kommer till Liane och  stannar över helgen. Så ser fredagen ut att bli just nu.

För mycket snö för lille Seffrin!

Åh han ville så gärna dra iväg efter rådjursspåren! Han ser dem och känner vittringen. Men det är alldeles för mycket snö bitvis och det är skare också som skulle skära i tassar och underdel på kroppen. 
 
 
Men stövarna klarar snön. Roland är nu ute och letar såna här spår, efter hare. Hararna är ju nattaktiva djur så spår och vittring hittas lättats tidigt på morgonen. Under dagen sitter de och trycker någonstans, inte så lätt för hunden att hitta. 
 
 
 

Hambos vinterkläder!

Hundar som ligger stilla tål inte så mycket kyla. Hambo har vinterkläder som funkar när han inte jagar. 

Nu går Seffrin och jag på promenad!

Han har noggrann koll på läget. Skulle kunna gå några rådjur där nere på åkrarna. I morse var det - 14 grader men nu bara -4. Det är lagom! 

Näh... Seffrin ville inte posera!

Jag hade planerat att ta en bild med Seffrin i förgrunden efter vår långpromenad igår och ha  den fina sjöutsikten som bakgrund. Tänkte att det borde bli prydligt. Men han ville inte. Han brukar inte vara rädd nere vid stranden men nu slog det helt slint. ;- )) Han var på helspänn,  ville bara ner i mitt knä hela tiden och skakade  i sin lilla kropp. Han var rädd för vattnet kanske, jag vet inte, men det var ju is hela vägen.
 
Här var en alternativ bakgrund bakom Seffrin med den snygga flygplansrepan på himlen, riktning åt norr.
 
Eller en bakgrund åt andra  hållet med solnedgång över Pers udde och Dramstadholmen vid halv fyratiden, riktning  åt söder.
 
Men som sagt min lille tax var inte med på noterna. Däremot hittade han på  tre ställen färsk vittring efter rådjur under vår långpromenad. Då var  han kaxig, drog i vind och undersökte  ivrigt på båda sidor av vägen,  där de kommit och dit  de gått. Han gick   på bakbenen med nosen i vädret, tittade anklagande på mig och  förstod  inte alls varför han inte fick  komma lös och sätta fart på det hela. Men då måste det till pejl och GPS och telefonspår och det hade vi inte.  Vill ju inte riskera att tappa bort honom i terrängen. Om han blir byte för vargar vill jag åtminstone veta vad som hänt. 

Dunker Hej har somnat i Rolands knä!

Dunker Hej är ju lite mindre än våra stora hamiltonstövare. Han är så näpen att han kan rulla ihop sig i knät. Här har han faktiskt somnat lite halvsittande. ;-)) Han är noga med kroppskontakt, vill vara nära. Bild nedan på vår gamle Jazz
 
Och här är gamle Jazz. Han är alltså pappa till den hund som ägdes av jägaren Östling som så tragiskt dog när han motionerade hunden på en cykeltur. De är väldigt lika.
 

Tax Seffrin har fixat sin egen liggplats! ;- ))

Här har vi alltså fjäskat för lille taxen. Först fick han en fin Biabädd med ullfilt. Men den verkade vara  för liten. Våran tax ville inte sno ihop sig som en liten kringla, han ville sträcka ut i hela sin längd.  Så då fick han en annan bädd, den till vänster med täcke och påslakan. Den var stor nog för Seffrin att ligga raklång i, men dög inte heller. Varför vet vi inte.  Nu har han fixat en egen liggplats på golvet mellan bäddarna. Han drog själv ut ullfilten ur Biabädden  och la sig med huvudet på den!!!
 
Detta är i alla fall Seffrins revir, i vilket Roland och jag också är inneslutna sittande i varsin fåtölj framför teven.  Gamle Jazz och dunker Hej får inte komma närmare än en meter, då lyfter Seffrin  stelt på huvudet (reser sig inte ens!) , stirrar på dem och morrar dovt djupt ner i strupen. Då drar de sig fromt tillbaka. Unge  Hambo är däremot accepterad som lekkompis. Tveklöst är  Seffrin chef i vår lilla hundflock och de stora hundarna  har inrättat sig. Taxar är speciella, med en helt felaktig uppfattning om sin egen storlek och sin egen betydelse. ;-))
 
(Ser nu på bilden hur exakt Seffrin färgmatchar golvet! ;-)) Tur att vi inte ska byta ut golvmattan på den här avdelningen.)

Städfynd i hundfamilj!

Det här hittade jag häromdagen när  jag skulle röja lite i huset. Såna här städfynd kan det bara  bli när man har hund! :- )) Vid något tillfälle har vi behövt stoppa undan ett tuggben. Det kan ha berott på att hundar blivit ovänner om det eller andra skäl att ett bén lagts bakom en tavla.Till slut har det upptäckts vid städning som häromdagen!  För övrigt så är ingen av våra fyra hundar särskilt förtjust i tuggben. De gnager pliktskyldigast en stund men låter det sen ligga .  

Tidigare inlägg