Inte snyggaste älg-madamen kanske ....!

 
;-)) Men det blir väl bättre när hon fällt all vinterpälsen och fött kalven som hon bär på, att döma av magens omfång.  Hon har ett långt huvud och är så ljus i pannan så det ser nästan ut som hon har bläs, gissningsvis en dam som har några år på nacken. Hon gick här nerom Liane idag söndag vid tvåtiden bredvid saltstenen som syns från vägen, annars är det större chans att se älg sent på kvällen, just nu mellan 22.00 - 23.00.  När korna väl fött sina kalvar brukar de vara rätt stationära en tid så vi kanske får anledning att följa hennes vidare öden och äventyr. 
 
 

Lupin-år, rhododendron-år och iris-år är det i år!

Lupinerna blommar helt bedövande vackert, allra mest ute i Lisslerud med hela ängar fulla. Jag vet att man ska betrakta den här blommarn som ett invasivt ogräs, men jag gillar den i alla fall. För så där 40 år sen var den inte så vanlig vild och jag försökte odla den runt huset men misslyckades. Nu blommar den i mängd inom synhåll i  alla riktningar. Det blommar efter hela vägen där  vi går med hundarna!
 
Hur i all varlden stavas namnet på den här blomman? Rhododendron kanske? Den stackars förskrämda busken som jag har på norrsidan av huset blommar i alla fall vildsint och syns fint inifrån genom fönstret.
 
Den blå irisen är otroligt fin i år, här och där blandad med gula liljor och vita akleja. Tacksamma växter runt huset är perennerna. De kommer år efter år utan ansträngning. Buskarna invid husväggen måste vi klippa ner förstås, nu är de alldeles för stora. Så där kan det ju inte se ut, täcker fönstret.  Det är thujor och idegran. Vi är inte så bra på trädgård, det vill bli lite för  vilt växande.
 
Igår gjorde jag stormatlagning av älgkött; saltrullar, pepparrotskött och  grytor. Idag blir det malning av älgfärs. Bra att ha ett förråd av mat med portioner färdiga att tina opp under sommaren. 
 
På agendan den närmaste tiden finns en föreningsfest på Camp Grinsby, besöka hundvalparna efter Jazz i Filipstad (så kul!), midsommarfirande som knyte  här med fyra goda vänner, hämta rökt kött hos Frank i Nysäter.

Rågeten har fått sina killingar!

Det är något vackert över nyblivna mammor, alla kategorier! Gracil och skygg, kollar på mig med oroliga ögon fast jag är en en bit bort.  Hon vill till varje pris skydda de små killingarna som säkert ligger alldeles i närheten och trycker. Samtidigt behöver hon äta snabbt av den näringsrika klövern för att kunna ge de små mjölk
Jag lade ut en bild på henne för några dagar sedan med en enorm mage som verkligen såg sprickfärdig ut i storlek. Nu är hon smalare men kånkar omkring på ett bamsejuver. När jag tog bilden idag gick hon precis utanför mitt köksfönster och  noppade snabbt i sig av det frodiga gräset. Det gäller för henne att få energi nog till mycket mjölk. Gissar att hon har minst två killingar, kanske tre. När vintrarna är milda så verkar det bli fler med tre, annars ovanligt. Vi hade några  getter förra säsongen med tre killingar. 
 
Vackert är att se de här djuren och följa utvecklingen, både hos individ och hos population.  Men visst saknar vi älgarna, de är inte många och inte ofta att se längre. Vargarna i Värmland har gått hårt åt dem och antalet pekar rakt ner. Älgen är snart ett utrotningshotat djur om inte rovdjurspolitiken ändras radikalt så regering, länsstyrelser och statliga verk väljer att följa riksdagsbesluten som redan  finns om bl.a. en bättre förvaltning och en bättre fördelning. 
 

Görans fina bilder på tornfalken på Liane!

Göran Ek har ett fantastiskt tålamod i sitt fotograferande! Han lägger ut ibland på sin facebook och man kan kolla där. Igår väntade han en timme för att få de här bilderna på tornfalken här på Liane. Tornfalken har alltså sedan flera år tillbaka sitt bo i Oskars gamla duvslag oppe på höskullen. Jag fick lov att dela bilderna här och på facebook.
Här sticker ungen ut! Väntar säkert på maten.
 
Här kommer den med en råtta för att mata de små. 
 
Kollar läget! Tornfalkar verkar trivas högt upp, vill ha överblick.

Älgtjuren äter kabbelekorna!

Det är ett säkert älgställe, i den lilla bäcken där de gula kabbelekorna blommar.Den här tjuren har lite blygsamma horn. Det ser ut att vara skovelhorn på väg men mer som  skinnklädda spadar än så länge. 
 

Små dunbollar!!!

Inte ett dugg lika föräldrarna men jag tror att det var  måsungar på vandring, kanske mot närmaste vatten. De promenerade lite räddhågat efter väggen vid mellanstadiedelen på vår skola! Jag kom rätt tidigt på morgonen och fick se dem. Ovanför skrek måsmamman i falsett och gjorde dykningar i luften. Jag klarade mig utan att bli hackad och riven ;-)) men erkänner gärna att jag skyndade mig in i säkerhet.
 Och idag torsdag är det examen på min skola. Jag ska dit och kolla på det en sista gång. Förr var vi rätt många lärare som hade folkdräkt examensdagen. Det kändes högtidligt.. Men numera firas examen inte i kyrkan utan i sporthallen, det är liksom inte dräkt-läge där, eller hur jag ska uttrycka det. Men själva examensfirandet är lika fint som förr och barnen är lika suveräna.

Viltsafari igår kväll, söndag.

Vi tog en tur runt Järnsjön och hoppades förstås att få se några vildsvin. Men de är som andeväsen, ibland massor och dessemellan inga alls. Turen tog någon timme så där, från halv 10 till halv 11 ungefär. Det är bästa älgtiden så vi borde ha sett några men kammade noll. Inte en älg såg vi.  Nu föder väl korna årets kalvar men ändå. Däremot såg vi 12 rådjur, de flesta på olika platser och så en räv. De här tre som jag har avbildat här var dock på ett ställe, på Elgtån. Det var en snygg bock, en stor sextaggare ovan i diket. Och så ett smaldjur och en högdräktig get. Hon var verkligen rund som en boll, kommer att få sina killingar strax. Gick inte att få skarpa bilder men det framgår nog ändå hur hon såg ut.
 
 

Varför kvittrar inte fågelungarna i holken????

Holken sitter alltså på altanen, under taket, vid markisen. Ett blåmespar har gjort den till sitt hem, men jag hör inte något fågelkvitter när de kommer för att mata ungarna. Jag har kollat nu i flera dagar och haft olika teorier: Kanske för små för att pipa? Kanske har de dött och föräldrarna har inte fattat det utan matar på? Eller en gökunge ha slängt ut ungarna? Det brukar ju vara en veritabel konsert av fågelkvitter i matningen men nu hörs inget.
 
Det finns en teori kvar som slog mig med kraft idag, men jag vill inte gå med på den riktigt: Kanske kvittrar dom men min hörsel har  drabbats av ålderskrämpor så att jag inte hör de här höga tonerna längre?? Det känns riktigt ledsamt i så fall, fågellivet runt huset har varit en källa till glädje med syn- och hörselintryck. Jag får bjuda hit något barn som fortfarande hör falsetterna och kolla om fågelungarna kvittrar vid matningen fast jag inte hör dem. Jag vet att jag hörde dem förra året.

Rapport från älgsafari

Det var magert! De här två såg vi på eftermiddagen i förbifarten. Det är två fjolåringar som nyligen blivit jagade av älgkon som ska få ny kalv. Det är en kvigkalv och en tjurkalv. De äter kabbelekor nerom Liane.
 
Senare på kvällen, vid bästa vilttiden så där runt halv 10, så åkte vi en rätt lång tur genom skogen på olika små skogsvägar. Men vi såg inga vilda djur mer än älgen som Roland lockade till sig. Den stod precis vid vägen när vi kom men gjorde en rusning in i skogen och stannade en bit bort bakom en gran. Vi stannade också med bilen men lät den gå, ett lugnande ljud för älgar, och filmade när Roland lockade den närmare bilen. Den var absolut nyfiken, kom nära och började lugnt äta. Sen ändrade Roland locktonerna, de blev kanske fel, för då sprang den iväg igen.
 
Men som sagt inga andra djur såg vi, ingen tjäder, inget rådjur, ingen hare, inget vildsvin, ingen räv.

Vi ser honom i stort sett varje dag nu!

Och han håller sig gärna i närheten av favoritmaten; kabblekorna. De blommar för fullt i bäcken nerom Liane. Det är likadant varje år att älgarna visar sig nu när det börjar bli lite grönt på åkrarna och kabblekor i vattendragen. Men det är färre älgar nu än det brukade vara förr om åren.

Udda älgpar igår

Nu spirar det gröna gräset på åkrarna och det borde vara mycket älg synlig. Men det är det inte. Igår såg vi i alla fall två stycken, ett udda par var det, två tjurar. Den ovan är en ung tjur, förmodligen född förra året, en som nyligen blivit bortjagad av kon för att hon ska föda ny kalv. Den under är också en ung tjur men något år äldre. Båda har lite hornämne på gång. De gick som sagt nära varandra.
 
 

24 vildsvin i flocken ....

... såg kollegan häromdagen. Jag delade för någon vecka sedan bilden på vildsvinsflocken vid Olviksand. Det såg ut att vara många djur i olika storlekar. Jag kunde inte ana att det var så många, men hon hade räknat de  hon såg och det kunde vara fler förstås. De är i olika storlek. Förhoppningsvis är det en flock med en ledarsugga  som håller ordning på allihop, både på galtar och ungar. Vet inte hur stora flockarna kan bli. Vildsvin är nytt vilt för oss, vi kan inte så mycket om det.
 
När det lagstiftades om viltvårdsområden i Sverige så fanns egentligen  inte vildsvin här, så de kom alltså inte med. Det betyder att jakträtten innehas av varje markägare för sig, enbart på egen mark, vvo kan inte bestämma om regler för matning / avskjutning. Det innebär att man lokalt i vissa områden har fått alldeles för mycket svin. De förstör trädgårdar, odlingar, planteringar och utgör en trafikfara. Älgstammen regleras i gemensamt ansvar och kan därmed hållas lagom stor men med vildsvin så är det vilda västern om inte markägare enas om något annat.
 
Intressant att följa utvecklingen av det här nya viltet. Hur som helst så är vildsvin gott att äta fast alla fällda djur måste testas för trikiner.

Jaha, och vilken fågel är detta?

 
 
Vi ser den här fågeln ibland över oss. Den  breder ut vingarna och stiger uppåt i termiken dagar som dessa med vackert väder. . Stor fågel, men jag kom inte tillräckligt nära för se den i detalj. Den ser ut att vara mörk / brun med ett ljusare fält på undersidan där vingarna vinklar lite. Kanske en kärrhök? Eller en vråk? Jag kan inget om rovfåglar, känner bara vår tornfalk. Och den lär inte ens vara en rovfågel utan mer släkt med papegojor. Ha ha...!

Älgko igår vid vårt hus

Vi har inte sett älg på länge nu, det är nog månader sedan sist. Det tär på den värmländska älgstammen att vara mat åt så många vargar. Avskjutningen på älgjakten är nere på 50-talsnivåer sägs det. Rovdjurspolitiken har ju havererat och regeringen ignorerar de riksdagsbeslut om vargförvaltning som togs fram för flera år sedan efter ett gediget utredande. Det är många  fler vargar än det ska vara och de är fortfarande mycket ojämnt fördelade med ett orimligt hårt tryck på bl.a.Värmlands län. 
 
Uppenbarligen har (S) lämnat över hela viltpolitiken till sin regeringspartner (MP). Alla vet om läget för djur och natur i Sverige,  vi landsbygdsbor tvingas se och leva med det  varje dag, men regeringen väljer att titta bort från verkligheten. Man tror att det är små väljargrupper som drabbas,  men jag är inte så säker på det. Det lär visa sig i nästa val om man har låtit landet klyvas i ett  huvudstadscentrerat etablissemang som bestämmer kontra en  landsort som upplever sig maktlös.
 
Igår såg vi i alla fall en ko med fjolårskalv. De promenerade långsamt förbi huset. Hon ser  tunn och kantig ut i modellen, förmodligen gammal,  troligtvis  inte dräktig med ny kalv. Det betyder att fjolårskalven kan gå kvar med henne, annars är det tid nu för korna att börja försöka jaga bort förra årets kalvar för  att kunna koncentrera sig på att  föda upp en ny. Kor med kalvar brukar vara rätt stationära och hon ser inte ut att vara i form för några längre förflyttningar så vi kanske kan följa hennes och kalvens vidare öde här i närheten.
 
 
Idag är det Valborg. Hembygdsföreningen fick återbud från tänkt vårtalare så Roland lät sig bevekas att ställa upp och hålla talet till våren på Hembygdsgården i kväll. Han har gjort det en gång förut och då var temat barndomens granne Severin (Seffrin) på Litorpet, han som vår tax är uppkallad efter. Det blir lite återkoppling till det i kväll ;-)) Hoppas det blir bra. Serveringen startar vid åtta och själva  firandet börjar vid niotiden med sång av Urbandet. Vet inte om man vågar tända någon brasa.

Alldeles färsk fejning såg vi ...

.... på hundpromenad! Råbockarna har fått nya fina horn med hud på och gnor ivrigt med dem för att huden ska lossna.  De vill ha vassa  horn att slåss med andra bockar om getternas gunst!
 
Hornen fälls varje år ungefär i november, sen börjar nya horn växa ut i början på året, januari så där. De växer alltså ut under ett lager av basthud som försörjer hornet med näring. Nu på våren så gnider bocken av basthuden mot träd och buskar.  Hornen är egentligen vita men får färg av växterna som de gnuggas emot, ljust grönbruna.
 
Roligt att vi har vilda djur i vår bygd och kan se deras spår!

Roland såg ett par av våra fasaner igår!!

Han var stor och grann med skimrande färger. Bilden är inte förskönad, han var så här tjusig. Och bäst av allt, han hade en höna med sig! Vi hoppas alltså på fasanföryngring i bygden. Tyvärr har de / han flyttat en bit härifrån. De tycks hålla till på andra sidan sjön, runt  Sättere-
 
 
Och här är hans höna. Tyvärr på lite långt håll och hon var nästan ett med bakgrunden! Vilken skyddsfärg den här tiden på året!
 
 
 

Bättre bild på vår tornfalk!

Idag tisdag har han suttit och till synes solat sig vid ingången till duvslaget!  Han ser ståtlig och lite självsäker ut. Vet inte om han redan har en fru eller om han försöker sitta där och och visa upp sig så att någon hona ska se honom och bli frestad att komma och dela bostad med honom.
 
 

Tornfalken har intagit sitt sommarviste

Jag såg honom allt häromdagen när han svischade förbi på sitt karaktäristiska sätt och den kvillrande / visslande sången är inte att ta miste på. Ska bli roligt att se om det blir / är ett par i år igen och om det blir några ungar. Lustigt att Oskars gamla duvslag på ladugårdsgavlen är en favvoplats som de kommer tillbaka till år efter år, vid i stort sett exakt samma tidpunkt. Bilden är lite dålig, långt håll och rätt mörkt,  men det blir några bättre i kväll.

Jag såg första två tofsviporna på Liane idag tisdag!!!

Jag tror nog att det har funnits tofsvipor lite här o där runt oss ett tag, men här på Liane såg jag första idag. De var två stycken och gick på åkern nere vid Prästgården.  Hoppas, hoppas att de kan få lägga ägg och behålla dem när vårbruket drar igång. Vi får försöka speja in var de bygger bo så vi kan skydda det.. 
 
Tror att jag såg tornfalken också idag men jag är inte säker. Det var hans svirrande ljud i luften också.

Kärt återseende med fasan!

Fasanerna som vi hade här runt huset försvann ju för en tid sedan. Vi har spejat och hoppats  att få se dem igen. Nu får vi rapporter att de är på andra sidan sjön, efter vägen till Egenäs, ibland vid Klockere. Och minsann igår när Roland körde den vägen så  spatserade en fasantupp före bilen vid Sättere.. Så ståtlig med alla färger. Hoppas fler finns kvar och har överlevt vintern så det kan bli fasankycklingar.

Tidigare inlägg