Fina små stjärtmesar vid fågelmaten!

Det är en hel flock stjärtmesar som håller till vid fågelmaten och de är inte särskilt rädda. Jag var bara några meter från dem idag, kunde ta opp kameran i lugn och ro för ta bilder och filma lite. Det här är lustiga fåglar. De lever alltid i flock utom under häckningstiden. Deras bon är omsorgsfullt byggda mästerverk. Man kan ha massor av stjärtmesar något år och så nästa år inte se en enda. De beskrivs i fågelboken som "invasionsfåglar. Livliga, kvittriga och sprättiga är de och verkar inte så begivna på talgen, äter mest frön.
 
De andra fåglarna vid fågelmaten är talgoxar, blåmesar, entitor och mycket gulsparv, sen någon enstaka hackspett.  Skulle vilja se lite mer av domherrar, de är så vackra, men det har vi inte.
 
 

Gårdagens långpromenad med Seffrin

Här har vi inga - 26 grader som i Umeå. Det är bara så där - 4 grader. Så här ser det ut nere vid bryggan och badplatsen. Ett litet stråk av öppet vatten där det är strömdrag  från älven och resten är is med snö på på. Fast inte så tjock is tror jag, duger nog inte till att gå på eller åka skidor, skridskor eller spark på.
 
Hoppas det blir kallare och mer is.  
 
Klämmer in en vargrapport här:
Vi fick telefonsamtal att varg sågs igår vid Sandnäs ute på Egenäs. 

Mycket vatten i sjön Östra Silen

 
Så här ser det ut från bron vid Brobacken! Det är länge sedan sjön hade så högt vattenstånd. Hela sommaren och hösten har det varit extremt lågt och bryggor har stått på land. Men nu är det mycket vatten och mer regn / snö ser det ut att bli framöver. 
 
Igår kväll kom det mycket regn på frusen mark. Vägar och allt annat blev glaserat av is, gick inte att gå någonstans. Hoppas det är bättre idag och att grusbilen hunnit ut.

Solstrålar genom skogen igår! Och en kolmila såg vi.

Vackert när solen lyser upp skogen. Det får gärna bli lite mer snö och det finns hopp om det idag onsdag.  Planen för dagen är bland annat kolbullestekning i Lianegrillen.  
 
 
 
 
Kolmila har det varit här, en stor en. Roland visade mig igår, till höger om vägen från Döverud till Hopbrôten
 
Här finns resterna av en burk som Anna på Döverud brukade ha när hon hämtade kol här för att strö i trädgården. Det var tydligen bra att ta till om det blev ohyra på växterna.
Ren kol finns nere under mosslagret. 
 

Svenska skogsägare bjuder på mångfald i naturen

Vi går ibland i det här skogsområdet. Det är skog som har fått sköta sig själv under lång tid helt enkelt för att markägaren vill det. Det känns som att vara i vildmark. Jag föreställer mig att speciella växter och djur kan trivas här. Och plötsligt blir det alldeles tydlgt varför svensk skog bjuder på just mångfald. Det handlar i grunden inte om att staten har stått där med pekfingret och domderat utan på att många små skogsägare helt enkelt har olika tankar om sin skog. Och det är just det som ger variation i naturen. Det är fint med vild skog i små områden som här. Jag känner mindre sympati för de statliga naturreservaten som är stora sammanhängande marker.
 
 Jag inser naturligtvis att det vore en nationalekonomisk katastrof om all skog i landet såg ut så här. Och inte skulle det vara roligt om all skog såg ut så här heller. . Men man kan ju ibland glädjas åt att det är lite olika. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Det kommer mer skogsbilder i kväll. 

En svanfamilj låg i älven vid Brogärdet igår

 Det var tre vita (vuxna svanar) och två grå (ungar). De hade sällskap av några änder.  Gissar att de sökte sig till älven för att få öppet vatten nu när det var så kallt som -15 grader. Många sjöar och tjärn fått en isskorpa. De är allt majestätiska. Inte så ofta vi ser sångsvanar här. 
 
 

Småbåtshamnen i Signebyn idag eftermiddag!

Lite is här och där är det
 
Och jag hann precis hem till huset innan solen gick ner.  När den är i det här läget så går det fort, man får vara snabb. Tänk att man aldrig tröttnar på solnedgångar över sjön.

Vi matar småfåglarna

Det är en trivselfaktor att kunna se på fåglarna genom fönstret. Det är förstås mest blåmesar och talgoxar, men desto fler. De lär ju äta 44 % av sin kroppsvikt varje dag under vintertiden, så man förstår att de får ligga i med ätingen. Det är ju som om jag skulle sätta i mig nästan  30 kilo mat dagligen. ;- )) Förr satte vi opp fågelmaten i träd och hade nät under för att skydda från katter, men numera har vi inga katter i närheten så det behövs inte. Utekatter är inte så vanligt längre och ladugårdskatter finns inte heller eftersom det inte finns några ladugårdar med djur-  
 
 Idag så blir det städning för min del. Måste fixa till det efter mattläggarens insats. Nu finns inte längre någon legitim anledning att skjuta upp julstädningen ;-)

Nu har vi fått ordning på fågelmatningen.

Ett par stationer blev det med talg och frön. Det är uppskattat av våra små, här är det entita och talgoxe. Men vi ser många blåmesar också.

Isen i bäcken igår!

 
Naturfenomen är ofta vackra och unika. Just igår så var det fantasifulla formationer i bäcken som vi korsade tre gånger under rådjursjakt med Seffrin. 
 
 
 
 
Bild på bäcken igen

Älgar har vi runt huset!

Vi ser inte älg varje dag men då och då. Trevliga djur! Detta var i förrgår! De var två stycken och inte så rädda. De kollade på mig när jag stoppade bilen på vägen för att ta bilderna. Men sen betade de lugnt vidare. Det var alltså innan snön kom som vi har nu. Jag vågar inte säga vad det är för älgar. Ser inte ut att vara tjurar för de har väl fortfarande hornen kvar, de ska ju fälla dem lite senare före värsta vintern kommer. Sen får de nya horn till sommaren. De här två gick en bit isär, kan vara ko och kalv, eller två kalvar, eller två kor. Korta huvuden, kvadratiska kroppar brukar vara kalvar, medan långa huvuden  och långa kroppar indikerar att det är kor. Om jag får gissa nåt så är den på bilden ovan en kalv och den på bilden nedan en ko.  De här två ser i alla fall ut att ha ätit sig runda och tjocka inför vintern då det är marigare för dem att finna föda. 
 

Råget med vita fläckar på halsen!

Hon stod länge och kollade på mig och Seffrin där vi gick på vägen. Hon var stilla som en staty i flera minuter så jag kunde ta bilderna i lugn och ro och få lite skärpa på dem, trots avståndet.  Och Seffrin såg henne inte så han var tvärtyst.
 
Hon är rätt rund om magen. Dels kan man tänka att hon är smart och äter upp sig inför vintern som kan vara tuff för rådjur på våra breddgrader. Hårda vintrar så dör många rådjur, men stammen hämtar sig snabbt under milda vintrar. Man kan också tänka att hon redan bär på nästa års  killingar. Rågetter betäcks i slutet av sommaren och har det man kalla fördröjd fosterutveckling. Fostren stannar i storlek och växer inte förrän till våren igen. Fast jag har ingen koll på hur stora fostren är i rågetens kropp och om de kan förklara hennes rondör.
 
Nästa fundering är de där två skarpt vita fläckarna på halsen. Jag har inte noterat såna förut hos rådjur. Om jag kollar på bilder på nätet på rågetter så är det ingen som har det. Undrar vilka getter som har dem och om de fyller någon funktion? Finns de på gamla eller unga? Är de genetiskt betingade? Den vita skölden bak är ju en varningssignal som fälls ut när fara på gång, för att varna de andra i familjen. Men de här vita på halsen vet jag inget om. Lade ut lite film på henne på min facebook
 Tyvärr sågs alltså lodjur vid Hopbrôten igår morse. De går hårt åt rådjuren under vintern  så vi får hoppas att att det var ett enstaka djur som vandrar vidare. 

Rådjur ser vi nästan varje dag

Nja, men varannan dag i alla fall i något slags genomsnitt. Ofta är det familjegrupperingar som här get och två killingar. Fick inte med alla på samma bild. En orsak till en god rådjursstam är förstås att vi har duktiga jägare i bygden som håller efter räven. Den tar killingarna annars när de är små. Men älg ser vi inte så ofta tyvärr. Det finns säkert men inte så många som förr. 

Min bästa bäverbild!

För några år sedan gled vi in sakta  med en båt, motor avslagen, mot en brygga. Då satt den här gynnaren i strandkanten. Det var nyligen röjt i området, han mumsade på kvistar och blev inte rädd. Han höll  en större pinne i  bägge framtassarna, snurrade på den och gnagde runt. Detta har vi inte upplevt igen, vare sig förr eller senare.  Vi var bara någon meter ifrån honom när han slog med svansen som varningssignal, dök ner i vattnet och  simmade iväg. Bävrar är otroligt söta i nosen, ser ut som små björnar. En sån här närbild får jag nog aldrig mer. 

Det är inte bajs på björkstammen!

Fast jag vet inte vad det är. Fenomenet ser märkligt ut, svart och blankt.  En svamp kanske, eller någon ticka eller vad det kan heta.
 

Lövfria träd är också vackra!

Hösten är vacker med alla färger och de här frostiga soliga dagarna. Men det finns en tjusning i träd som är kala också när de spretar mot en klarblå himmel

Skrämmande vindfällen!

Jag ryser alltid när jag ser såna här vindfällen. Minns hur våra föräldrar varnade oss för att stå där i vindfällens gap. De kunde alltså slå igen och döda ett stackars barn. Det fanns historier om det och de var säkert verkliga även om risken förstås är störst i samband med att det fällda trädet sågas upp och inte längre tynger ner roten.

Naturen tråcklar!

Tänk att naturen kan fixa sånt här, ett tråcklat nystan av någonting. 

Regn har det kommit en del ...

... fast det är fortfarande lågt vattenstånd på många håll i sjöar och vattendrag. Vackert är det i skogen med små rännilar och så låter det så fint när det porlar.

Vildsvinsbök på nära håll!

Jag har inte mött några vildsvin än i skogen men ser ofta såna här spår efter dem. De bökar ordentligt och det ser ut så här när man tittar nära. Mossan liksom vänds upp. De letar mask och andra smådjur, vill komma åt protein.  De gör ofta mycket "markberedning" över ett begränsat område så det är inte svårt att veta att de varit där. Vi har flockar runt oss och det kommer rapporter om iakttagelser och avskjutning. De är svåra att hålla efter på lagom nivå, det vet man. Men när de väl hamnat på tallriken så är det en delikatess. För min del kommer det köttet på andra plats efter älgkött. 
 
 

Tidigare inlägg