Tornfalkarna är tillbaka!

 
 Tornfalkarna är tillbaka igen i gluggen ovanför fönstret. De blev bortskrämda någon dag när taket lades om över vedförrådet som är beläget under fönstret. Men nu ser vi dem igen. Den ser rosa ut men det är den inte, det är nog bara rödfärgen som speglar sig. Roland tror att en ruvar på ägg och den andra vaktar utanför. Ska bli spännande att se om det blir ungar i år igen. Förra året mellanlandade ju en flygtränande unge på nätet på studsmattan på Liane.
 
 
Ikväll gör vi nog premiärtur med Busterbåten. 

Stackars lilla ekorrungen!

Jag täckte alltså fönstret med ett lakan, för jag trodde att ekorrungen såg spegelbild av sig själv i fönstret och misstog den för att vara andra ekorrar, kanske familjen.  Det kan ha varit så för efter lakanet kom upp så slutade han försöka ta sig in genom fönsterrutan.  Istället satte han sig uppe på skåpet för trädgårdsgrejer som finns precis bredvid fönstret.  Där satt han still länge och surade, säkert trött efter lång kamp att komma in genom glaset. Jag tycker förstås synd om honom och satte ut vatten, nötter och hårt bröd. Jag vet inte vad ekorrar äter, bara gissade.  Sent på kvällen, innan jag gick till sängs, var jag ute och kollade igen. Då satt han inte kvar på skåptaket men klättrade omrking på baksidan av skåpet.  Stackars liten plutt. ;- ))
 
 
 

Ekorrungen kämpade hela förmiddagen för att komma in genom fönstret!!

 
 
Ekorrungen kämpade hela förmiddagen idag för att ta sig in genom fönsterrutan. Han klättrade i spröjsarna och hängde i dem, sprang på fönsterblecket. Hela tiden drattade han ner på marken nedanför, men kom tillbaka igen. Till slut började jag undra om han trodde spegelbilden i fönstret var hans familj eller mamma.  Så då hängde jag ett lakan på utsidan fönstret. Då först slutade han. Lille stackarn, saknade nog sin mamma och sin familj. Jag har inte lyckats utröna om de har nåt bo närheten. Jag lade ut lite hårt bröd och ställde ut vatten i alla fall, om han nu var hungrig efter dagens vedermödor. Liten filmsnutt på min facebook.
 
 
 
 
 
 

Fin öring ur vår sjö Östra Silen igår lördag!

Vi gick en promenad med hundarna ner till sjön och mötte i båthamnen den här unge mannen som med trollling dragit upp en fin öring  ur vattnet under dagen. Han hade fått fler men de var för små så dem hade han släppt tillbaka. Han hade också fått ett par gäddor. Öring är en fiskart som är inhemsk i sjön. Den har alltid funnits där och förökar sig i sjön / älven. Det finns också gullspångslax och röding men de är utplanterade. Sen förstås en massa gädda och abborre. 

Viltsafari igår måndag, 43.5 km

Vi for en runda över  Signebyn, Gyltenäs, Harnäs, Lisslerud,  Mölntegen, Karlsfors, Bryngelsbyn, Korsbyn, Elgtån, Spriklerud och så hem till Liane.  Här är en av de fyra älgarna vi såg, en liten tjur som har nåt vajsing på öronen. Det ena örat har någon skada, det  hänger ner utan styrsel och det andra har fått  hack i kanten.
 
Rådjur var det gott om och de fäller den tjocka grå vinterpälsen nu, är tufsiga. Sammanlagt såg vi 40 stycken, ofta i grupper på 2 - 4 stycken. 
 
Sångsvanar såg vi två stycken nedanför Liane. De är majestätiska på något sätt.
 
Tranor såg vi sammanlagt 27 stycken, och  13 av dem var på samma ställe, i Bryngelsbyn!!.
 
Förutom de ovan nämnda så såg vi 
1 tjäderhöna
1 morkulla
1 grävling
1 hare svensk som håller på och byter den vita vinterpälsen mot gråbrun sommarpäls
 
77 djur blev det sammanlagt och sen fanns säkert fler djur som vi inte såg. 
 

Gott om bäver i vår sjö!

Det är gott om bäver i vår sjö Östra Silen och här är en av dem. För bävrarna har vintern varit sen. De brukar etablera matställen typ för någon vecka sedan, men åt då  fortfarande av sitt vinterförråd. De sticker in kvistar och grenar i sand- och jordbankar för att ha och mumsa på under vintern. Det är en orsak till deras ivriga dammbyggande. Vi har flera bäverhyddor som vi ser ofta. De ligger gärna i samband med att vattendrag går ut i sjön. Ingångarna är förstås under vatten.  Det är inte många som är intresserade av att jaga bäver här så stammen hålls inte under strikt  kontroll, blir ibland fler än vi egentligen vill ha. Problemen är deras trädfällande och dammbyggande. Busiga alltså men tveklöst söta! 
 
Jag vägrar provsmaka bäver fast det är ju ett helt vegeriskt djur så det borde funka att äta, men för mig är de oaptitliga. Svansen är som en hårlös spade och den varnar de med genom att slå hårt i vattenytan så det blir en smäll och en kaskad av vatten. Av pälsen går att sy pälsar men det finns nog ingen marknad för det numera. Tack för bilderna K. !
 
Idag fredag ska det blir en tur till Åmål med Rolands bilärende och sen till Karlstad för att se facebookvän David Anderssons utställning. 

Idag kom han på besök, inte så ofta nu.

 
Han börjar se ordentligt maläten ut råbocken. Det är den tjocka gråaktiga vinterpälsen som ska bort och han ska få en tunnare mer brun. Ibland ser man hur han sparkar sig där på halsen med bakbenen  och då flyger hårtussarna. 
 
Hornen har fortfarande ett överdrag av basthud fast nu är den tunnare och börjar släppa i topparna. Han gnor säkert intensivt på träd och buskar för att bli av med den. Jag har fått lära mig att yngre bokar mister basthuden senare. Det sägs att en del bockar i området redan har fått fram sina horn så då är väl detta just en ung bock eftersom han verkar vara sen.
 
 
 
 
Rejält kindskägg! 
 
 
 

Tror den heter tibast!

J
Jag går förbi dem varje dag, de här blommorna som är lysande lila. De är de enda som har lite färg och blir en skarp kontrast till omgivningen som bara är grå och brun.  Jag är inte säker men tror att den heter tibast, blommar på bar kvist innan bladen kommit. 

Ett tornfalkpar!

Igår såg jag för första gången de två tornfalkarna tillsammans vid Oskars duvslag, den gamla häckningsplatsen.  De satt på ladugårdstaket strax ovanför duvslaget båda två och jag lyckades fånga dem på bild precis innan en av dem flög iväg för att ta några rundor i luften ovanför oss.  Vi håller tummarna att de ska häcka här igen så som de gjort i flera år nu.  Bilderna nedan är tagna igår fredag.
 
Båda är ganska ljusa i färgen.
 Här sitter en av dem i Oskars duvslag, den gamla häckningsplatsen.
 
 
På taket ovanför duvslaget
 
 
 
 Stiliga fåglar är det!
 

Snabbvisit på foderplatsen

 Dom dök upp här igår igen för en snabbvisit vid stödmatningen! De har inte varit här på flera dagar. De verkar ha mycket annat att äta runt om. Står länge i hygget och mumsar på olika örter.  Bocken har fått stora horn nu, det blir en rejäl rosenkrans när basthuden är borta. . Trodde  att han börjat feja för det har vi sett  har startat upp. Men så är det inte. Han bet sig och krafsade ivrigt i pälsen. Det  lossnade i hårtussar som  ramlade av då. Rådjuren  fäller den gråaktiga tjocka vinterpälsen för brunare sommarhår. Självklart kommer både fästingar och andra insekter nu också. De kliar säkert. 
 
 
 

Jag älskar skogen!

Jag har nog alltid älskat skogen och det har hållit i sig genom åren. Som barn var jag mycket  ute i skog och mark. Mina föräldrar tycktes ofta ha ärende ut i markerna för att samla svamp, mossa, bär, ris eller bara göra utflykt i skogen och jag hängde med.  Sen med andra barn i lekar och själv också förstås.
 
Det är nåt med dofterna, de vackra synintrycken, ljuden, ja alltsammans som jag mår bra av. Det är  inte bara inbillning utan skogens välgörande effekt finns dokumenterad. Man har forskat på hur vistelse i skogen påverkar människan och det är klart positivt. 
 
Här uppe gallrade Roland för några år sedan. Det måste göras i skogen för att kvarvarande träd ska få växtutrymme, ljus och luft. Det är en del av brukandet i skogen. Men det är också en god gärning åt alla som vill vara i skogen, det blir så vackert att se på, lite som park. Seffirn gillar det också! 
 
 Här finns inte bara spår av djur utan av människor också. Det gula bandet betyder att det är ett älgpass här och så har en fågelholk satts upp för att ge fåglarna boplatser i skogen.
 
Här har Roland gallrat i vinter. Nu blir det också som ett parklandskap, vackert att se på, livsområde för nya växter och djur. Nu bor jag nästan i skogen och kan gå i skogen så ofta jag vill med tax Seffrin. Det är livskvalitet. 
 

Lilla busen ...

... har skuttat och klättrat runt omkring vårt hus idag måndag! Men ibland liksom fryser han i en ställning, som här, och sitter helt stilla i flera minuter, rör inte en fena. Vi kollade på honom när han satt på altanräcket här och funderade på om han kanske hade magknip. Vi tänkte att det var därför han satt så stilla. Han hade nämligen tagit av de sista  talgbollarna vid fågelstugan och mumsat i sig.  De är ju inte tänkta för honom men kanske funkar bra ändå. Ser på bilden förresten att syrénknopparna är på väg att svälla och bli gröna. Det blir vår i år också.
 
Idag har det regnat en hel del, inte fel alls om nu naturen ska vakna till liv.

Tack o lov inte en vitrygg!!

Det är en hackspett som förser sig av den sista maten vid fågelstugan. Borde vara en hona eftersom det inte finns någon röd nackfläck. Hon äter  med stort allvar och mycket energi. Med sin storlek har hon  auktoritet också, behöver inte fly för ilskna blåmesar.Tvärtom så är hon  till slut herre på täppan och resten av fågelskaran får äta på marken av det som fallit ner. 
 
Jag tänker direkt - Tack o lov inte en vitrygg! 
 
Vi som bor på landet vet att vitryggig hackspett finns bara några tiotal ex av i Sverige så den ska skyddas til varje pris. Det innebär att om den dyker upp så lägger sig en död hand över allt normalt liv för de människor som råkar finnas i närheten. Fast jag kan tycka att detta fanatiska skydd av vitryggen är fånigt. Arten finns i tusental i Baltikum där den har  naturligt utbredningsområde. Vi råkar ligga i utkanten av var den kan överleva  så den kommer förmodligen alltid att vara sällsynt här, eller inte finnas alls. För några år sedan så satsade staten någon halv miljon per pippi på skyddet av den, minns inte om det blev 50 eller 100 miljoner kr då. Jag tillåter mig att tycka att det vore vettigare att satsa pengar på viktiga och mer meningsfulla insatser istället; rädda humlor och bin eller nåt annat som är på blodigt allvar för att vi ska överleva. 

Råget eller killingen?

Den var ensam på foderplatsen igår och då är det svårt att skilja ett vuxet djur från en stor killing. Jag skulle gissa att det ändå var killingen, geten är lite större om magen, bär säkert flera foster som ska börja utvecklas här fram i maj.  Men det här rådjuret var rätt länge vid foderplatsen dock utan att ägna pelletsen i automaten någon större uppmärksamhet. Hon åt mest av örter i hygget runt om, stod länge och idisslade, säkert 20 minuter bara tugg. Tog ett tag på själva foderplatsen men lämnade den för att återgå till föda runt om.  Det känns bra att rådjuren nu kan hitta mat själva och inte är beroende av matning längre. Det stämmer nog rätt väl med att man ska mata dem tills vitsipporna blommar. ;- ))

Djuren runt Liane idag onsdag!

Jag gick upp till tjärnet med Seffrin idag. Det blåste en del och då är det skönt att gå i skogen istället för ner till sjön.  Jag spanade efter djur efter  vägen, tänkte att det skulle komma någon yrvaken huggorm eller en hare eller ett rådjur eller  så.  Men icke. Däremot såg jag tre olika grodor som jag nästan trampade på. De har samma färg som vägen och syns knappt. Dessutom satt de alldeles stilla. Om jag minns rätt så är de växelvarma, dvs tar omgivningens temperatur. Det betyder att de säkert var lite stela och kalla efter en natt i + 4 grader och hade satt sig i vägen för att tina upp i solskenet. Jag satte kameran på filmning och slängde sten bredvid men de rörde sig inte ur fläcken. Så jag gav upp. Ingen vits med film på en groda som sitter still. 
 
På flera ställen fanns spår efter vildsvin som rotat. Det är lite obehagligt med vildsvinen. Vi har ju en bekant vars bror dödades av en vildsvinsgalt.  Deras närvaro hindrar mig inte från att gå i skogen, så rädd är jag inte,  men jag märker att jag kollar runt om jag ska se någon gris.  De finns alldeles i närheten, men är som andeväsen, plötsligt dyker det upp ett antal och sedan ser man inga alls under lång tid. 
 
Tornfalken satt förstås i en av de höga granarna på Liane idag också.  Han sitter där varje dag. Märkligt nog kan man se att han har en favvogran, en som han oftast sitter i. Nu ska taket bytas under hans normala häckningsplats på ladugårdsgaveln. Hoppas han inte blir skrämd. 
 
Tja taxen Seffrin hör väl till djuren runt Liane. Lilla gosingen!! Han var med upp till tjärnet förstås. F.ö. så ligger isen på tjärnet än men jag skulle inte vilja åka skridskor på den nu. Den är svart och porös liksom på Östra Silen. 
 
En fin tur i strålande sol fick vi i alla fall mitt på dagen och nu ska vi snart ner till Liane och grilla knyte  i grillhuset med våra tyska gäster.  De har gjort ett antal studiebesök i Karlstad idag. Jag återkommer om dem imorgon. 

Slut på matning

Igår var nog sista gången vi såg bocken här på matningsstället. (Bilden här ovan är någon vecka gammal, snön är borta nu, men videon på facebook är från igår). Han var mager och skruttig första gången vi såg honom, men här mår han gott och har fått hull. 
 
Nu tror jag att vi slutar lägga ut foder och rådjuren får klara sig själva. Det finns en hel del grönt som spirar i vallarna och i skogen. Det har pågått ett tag så rådjuren har haft tid att vänja magarna vid byte av foder från renpellets till det som naturen ger.
 
Snälla  människor som lagt ut foder hela vintern har räddat många djur från att gå under av svält och kyla. I  Bryngelsbyn häromdagen så sågs ett trettiotal rådjur på en gång. Där tror jag det finns mycket gräs som börjar komma nere i gamla vallar.   
 
 

Sjöfåglar är nippriga och utan plan :- ))

 
Jag kollade på dem en lång stund bortom småbåtshamnen här för att finna någon logik i deras oväsen och flaxande och simmande. Det är Kanadagäss och skatänder mest.
 
Om jag ser på småfåglarna runt huset så finns det något slags orsak till vad de håller på med. De flyger för att hitta mat eller en fågelholk, de sjunger vackert och burrar upp sig för att locka en partner. Man kan förstå varför de beter sig som de gör. Men sjöfåglar är helt orationella. De bara väsnas, lattjar runt, simmar lite osorterat hit och dit, gör ett litet dyk, flyger en cirkel runt platsen och sen tillbaka igen. Men det går inte att se varför de gör som de gör. De förefaller vara lite snurriga och utan förpliktelser.  Det är i alla fall ganska mycket öppet i viken en bit ut och Bäcketjärn nedan är helt fritt från is. 
 

Dagens fågelrapport

Tornfalkarna är snyggingar. Vi ser två här varje dag, de sitter på ladugårdstaket eller i grantopparna vid Liane- Vi hör att grannar också har tornfalkar hos sig, fast det är nog andra än våra.
 
Tranor är det två som vi också ser varje dag nere på Smörhôla. Vi har tranor här varje år. De skriker en del nu men det blir värre sen när det fått ungar och ska ha koll på dem på distans. Tranor är vanliga här numera. 
 
Två grågäss borde det här vara. Dem såg jag på sönnare Brogâle ner emot badstranden. Det är enda gången jag sett dem. Kanske är på genomresa, jag har dåligt koll på grågäss. De kacklade också men inte så högljutt som Kanadagässen-
 
Skat-änder finns i massor nere vid bryggan och i älven. Det är de och Kanadagässen som härjar där. Jag skriver mer om dem senare. De är nog lite smått galna ;- )) Skat-änder är ett dialektnamn på de här fåglarna och jag har glömt vad de heter på svenska. Kricka kanske? De är vanliga här hela året.
 
Tofsvipor har jag räknat till 11 stycken på en gång. Men osäkert hur många det är, de flaxar omkring nere på Smörhôla. Det är ovanligt många i år om alla de här stannar kvar och inte drar vidare. Ibland har vi fått vara tacksamma över att ha enstaka par här. 
Här vill jag att inte  tofsviporna ska lägga ägg för då kommer harven strax och tar äggen. Förhoppningsvis lägger fåglarna om en gång till så det blir ungar, men ett extra projekt
Tofsviporna borde lägga ägg här i gräsvallen. Då hinner det bli ungar innan jordbruket tar vid med skörd av årets vall. 
 
Sen finns det fåglar som jag ser varje dag men inte fått bild på. Det finns exempelvis två ormvråkar som trivs över skogsområdet mellan oss och Elgtån.  De seglar omkring mäktigt där. Idag torsdag blev en av dem attackerad av en flock kråkor. Det blir de ganska ofta, vet inte vad de är osams om.
 
Ett par kilometer härifrån ses ett fasanpar varje dag och förser sig av havregryn och fågelfrö. Hoppas det häckar. Säkert är det ättlingar från våra fasaner.
 
Kärrhök ses ofta nere vid sjön, den  är rätt ljus och flyger lågt.
 
En granne såg häromdagen också två havsörnar nere vid viken. De syns inte ofta men såg ut att vara ett par.
 
Sen finns förstås den vanliga uppsätttningen av kråkor, duvor, småfåglar osv.
 

Tornfalk nr 2 är här!!!

Den första tornfalken har varit här någon vecka och nu har han fått en partner. Eller också har vi bara inte sett båda samtidigt. Vi ser dem då och då under dagarna de två tornfalkarna. Hoppas de tänker häcka här i år igen. De brukar välja Oskars duvslag på gaveln på ladugården. Men i år har de spejat mer på Lianehuset och på de höga granarna bredvid, fast de sitter allt på ladugårdstaket också ibland. Vi får se var det blir och hålla tummarna att de blir kvar. 

Bocken äter vid foderautomaten!

Han har varit här och ätit förut, men då var hornen mindre och han var magrare.  Hornen växer med hjälp av näring från basthuden som täcker dem, men här är de inte uppseendeväckande stora. Det är en fyrtaggare.  Sen när brunsttiden kommer så gnor han av den huden och den hänger i slamsor i buskar och träd. Hornen blir vassa och kan användas i fajt med andra bockar om getterna. Sen tappas de  nästa vinter och växer ut igen framåt vårkanten, samma varje år. 
 
Det är pelletsen som attraherar honom mest. Annars ser vi att rådjuren nu växlar mellan att äta pellets, ensilage och gräs i omgivningen. Man kan tänka att deras magar inte klarar av en plötslig omställning mellan olika födoämnen utan att de vill blanda lite i övergången. Viktigt att inte sluta med utfodringen för snabbt. 
 
Här slinker ensilage ner också. Bakom bocken skymtar en get och utanför bild också en get-killing. Jag tror inte att de är en familj men svårt att veta. De rör sig i samma område. Ibland jagar bocken de andra ifrån matplatsen, men det är inga hårda tag. Bara lite viftande med hornen i riktning mot och någon rusch. 
 

Tidigare inlägg