Idag hämtade vi den fina tavlan hos David Andersson!

David Andersson är son till två konstnärer; Thore Andersson och Marja i Myrom. Thore A. , väl etablerad i olika konstarter med offentliga utsmyckningar och bilder, var med och startade konsthallen Blå Ladugården  vid sjön Racken.  Marja har gjort fina bilder och  fantastiska väggmålningar, bl.a. en Sunne för några år sedan. Den fick oss att semestra i Sunne det året för att få se den i verkligheten. Davids syster Mariella Reid är också bildskapare, finns med bland mina f.b. vänner. David är en duktig konstnär. Han ställer förstås ut irl, men använder också nätet som galleri, visar sina bilder på fb och finns bland mina vänner där för den som vill gå in och kolla.
 
Jag tycker om hans tavlor och har spejat efter någon att få hem på egna väggar, men missade flera stycken som jag velat  ha. Till slut fick jag vara först på den här med vilda blommor och då slog jag till direkt. Idag kunde vi hämta den. David bor nära sin mamma Marja vid Skasåsbron i Klässbol, alltså på vägen till Arvika.
 
Jag tycker mycket om ljussättningen i bilden, bakgrundens dramatik och så de idylliska blommorna i kontrast. Mina foton här gör inte den verkliga bilden rättvisa förstås, men jag har lov att lägga ut.  Tavlan är målad i akryl och här hänger den nu på sin plats hos oss. Den ska få en ram också. En svart smal träram rekommenderar David. Så det blir ett uppdrag hos Irene framöver. 
 
 David är mångsidig. Han är inte bara konstnär utan också fiskare, jägare och slaktare med eget litet slakteri för vilt. :- ) Kombination som borgar för överlevnad på landsbygden.
 
På vägen till David så passade vi på att äta våfflor på Wiksfors och på hemvägen tittade vi in hos arrendatorerna på Guterud och  för att få med lite mer mat till vildsvinsåtel. Men mer om det senare. 

Hilma af Klint -målningar ska bli frimärken!

Roligt att de ska få bli kända av många människor som frimärken. Postnord säger att det kommer att fungera bildmässigt fast det är stora motiv. Man berättar också om att Hilma som föddes 1862 o dog 1944, blev känd sent, men mycket populär. Man gjorde en utställning på Guggenheim och den drog 600.000 besökare. Och jag förstår varför. Jag har sett hennes bilder utställda och de har en speciellt kraft med formatet och färgerna. 
 
 

Hilma af Klint "Bortom det synliga"

 
 Vi såg programmet om Hilma af Klint, "Bortom det synliga" på Svt play. Ett fint porträtt av en banbrytande konstnär, en av de allra första som målade abstrakt. Hon föddes på Karlberg 1862. Jag har sett hennes verk på konstutställningar. Tror att det var en utställning på Moderna nu men den missade jag. Minns ändå att jag varit  fascinerad av att hennes målning tar sådan plats, stora är många av dem, och att de har så mycket färg. Det brukar vara män som målar så. Och ännu mer ovanligt blir det när man betänker att hon är född i mitten på 1800-talet. Programmet är absolut sevärt, liksom det om  fotokonstnären Erik Johansson som nyligen hade utställning på Fotografiska, den såg jag.
 
 

Fotografiska museet, Places Beyond!

Jag var på  Fotografiska museet vid Stockholmsbesöket. Och det var en helt fantastisk utställning Places Beyond av Erik Johansson. Vilka bilder!! Det var magiskt att se dem i storformat, surrealistiska och med glimten i ögat. En utställning man måste se om man har tillfälle.  Den är slut 1:a mars.
 
 Utsikten från restaurangen är fin också, maten har prisbelönats, helt ok är den.
 
 
 
 
 
 Här är litet axplock från den bästa utställningen på Fotografiska, den av Erik Johansson. Det är en stor utställning med många bilder.
 
 
 
 
 
 
Jag investerade i utställningskatalogen och ska njuta av den länge.
 
Övriga utställningar just nu på Fotografiska lämnade mig oberörd.

Mer plansch-nostalgi!

De gamla skolplanscherna hänger på Berga Bistro som är inrymd i en gammal skola utanför Åmål.
 
Barnen skulle alltså på den tiden förberedas för arbete på landet under sitt vuxenliv. För det var verkligen så här de flesta skulle komma att leva och försörja sig i slutet 1800-tal och första hälften av  1900-tal. 
 
Jag kunde inte motstå frestelsen att se lite på detaljerna i bilderna. Man har slagit hö och fått det torrt i såtar, alltså högar, inte hässjor. Det skvallrar om en torr period. En regnig sommar måste man hässja för att få höet torrt. Och så körs det hem med häst och vagn.  Fast jag får inte ihop hur draganordningen mellan hästarna och vagnen funkar här, det ser konstigt ut.
 
Det far en ångbåt ute i sjön. Det var rätt vanligt förr med reguljär båttrafik i sjöarna för att frakta människor och varor.
 
Bakom kvinnan som räfsar hö sitter en äldre kvinna  lutad mot en såt och handarbetar. Hon passar nog  barn medan övriga jobbar.  Bredvid henne en bäbis och ett yngre barn.
 
Det här ser ut som att man slår mogen säd med lie och kvinnan tar opp efter dem, men det saknas neker i trävar eller skylar, så det kanske ska vara hö i såtar det också. Men färgen stämmer inte så bra, den är alldeles gul. Barnen leker mitt uppe i de vuxnas arbete.
 
Kvinnan på bryggan tvättar kläder genom att banka dem. Säkert var det såpa eller aska + lut med som sen sköljdes  ur i sjö. Några barn badar, fast utan badkläder. Korna går ner till sjön och dricker sitt vatten, badar och svalkar sig. Mannen i båten kanske tar opp nät. Fisk var viktigt tillskott i mathållningen förr. 

Värmlands museum utställning om Värmlandsliv, bl.a. i Årjäng

 
Värmlands museum är ombyggt och jättefint! Ett härligt  ljus är det.  Undrar om den vackra trappan är gjord i Grums? Det var flera utställningar förstås, men vi valde den om Värmland förr i tiden. Det finns många föremål och informativa texter, en del från Årjäng.
 
 Utställningen om det gamla Värmland är fin och värd ett besök. 
 
 
 Skogsarbetare blev ju en "exportvara" till Amerika under sent 1800-tal, tidigt 1900-tal. . Många emigranter från Värmland och andra skogslandskap valde att bosätta sig på amerikanska västkusten där man behövde arbetskraft och kunskap till den omfattande byggnationen av de stora städerna. Rolands gamla släktingar Kylin  bosatte  sig i  Seattle. Och på senare år har vi "exporterat" en ättling dit, yngste sonen, som inte är timmerhuggare, men som är i dataspelsbranschen. ;- ))
 
 Dopfunt medeltida från Blomskog i Årjäng
 
 
 
 
 
 
 
Från gamla jakttider. Tagghalsbandet skulle skydda mot vargangrepp
 
Förr fick de som levererat felfri mjölk ett visst antal år ett diplom. Tror det var kungen som delade ut.
 
Den här samlingen är en av mina favoriter
 

Lerins Sandgrund blev det igår

Igår lördag var en urtrist mulen och småregnig dag. Vi åkte spontant till Karlstad för att se nåt annat runt oss. Det blev förstås fika (har mycket gott glutenfritt!) och besök på Sandgrund som är Lars Lerins konstmuseum. Det är inte så länge sedan jag var där senast men det var ändå en hel del nya bilder som jag inte sett förut. Man byter ofta och det är en stor konsthall
 
Det här är i alla fall en gammal favorit, mattan på vädring. ;-) 
 
 Och så den pampiga bokhylleväggen som Lars lär ha målat när hans svärmor, Juniors mamma, var på sitt första besök ;- ) 
 
Sen hade lärlingarna en liten utställning med, Johannas porträtt är så fina och även Pers livliga bilder och andras. Hoppas det kan bli mer tv-program med Lars Lerin och lärlingarna, enligt son Markus som är seriens redaktör så finns det vissa möjligheter.
 
 https://www.nwt.se/2019/07/29/det-ar-fantastiskt-att-aka-tillbaka/
 
Det var ytterligare gästutställning som jag glömt namnet på. Många besökare var det som vanligt. Sandgrund är en riktig magnet för Karlstad, vi hörde många norska stämmor i publiken. 
 
Senare idag mer om gårdagens besök på det nyrenoverade Värmlands museums utställning om Värmlandsliv. Den är värd ett besök.
 

Nysäters Hem- och Antik idag!

Jag fick strosa omkring på Nysäters Hem- och Antik under tiden Roland hämtade rökt rådjurskött hos Frank. Njutbart!! Det är massor av fina saker, rent och fint, inget damm.  Jag är väldigt förtjust i deras guldspeglar. Tyvärr har jag redan köpt flera stycken, har inte väggar till mer sånt. Men det går alltid att dregla över de fina som hänger här
 
I grenen från taket hängde fjärilar och ballerinor.
 
 Tavlan på väggen utgår jag från är en kopia av något slag, annars blir det hög försäkring. Dukningarna är kanonfina och alla olika.  Det är mästerligt gjort! Men han som gör dom försäkrar att han är inte utbildad på konst och dekoration utan på ekonomi! ;- )  En naturbegåvning alltså!  
Man har begränsat öppet nu utanför säsong, tror det är fredag - lördag - söndag.

Älskar den här väggmålningen!

Vi var i Årjäng idag för att köpa mer mediciner till Seffrin. Den här väggmålningen vetter ut mot E18 så man ser den vid infarten. Jag bara älskar att se den.  Den har funnits här några år och är lika fin, har inte blivit sliten av tidens tand.En fantastiskt finstämd bild, mannen som ser med stor ömhet  på den lilla fågeln på axeln. Nyanser, färger och stämningen är så suveränt förmedlat! Vilken skicklighet! Tror konstnären kallas just Smug.
 
Info från Marie, kulturanställd i Årjängs kommun. Smug är artistnamnet på målaren som kommer från Australien men bor i Skottland. Han reser omkring och målar. Mannen han målat av är  Tim från Karlstad som var med vid projektet. Hoppas jag fattat allt rätt.
 
Imorgon blir det en del från dagens rådjurjakt med Seffrin!.

Lite av varje på Värmlands museum

Den avdelning som berättar om Värmlands historia är ombyggd sedan jag var där senast, i o för sig rätt länge sedan. Det var rätt rörigt nu om man inte läste på ordentligt om de olika utställda delarna. Och det tog jag mig inte tid till, så min bild av det hela är inte riktigt rättvisande.
 
Förr var det spännande att gå här med skolklassen, det var i en speciell tunnel med mörka rum som illustrerade olika tider från istid och framåt.  Det fanns också ett rum med enkla naturvetenskapliga experiment som barnen gillade, med gravitation, lufttryck, tyngdlag och sånt. Tror den också är borta nu. 
 
 
Här var i alla fall en bild av Anna Ollson Sillerud, timmerhuggare. Borde vara från Sillerud någonstans.  Undrar om det finns dokumenterat någonstans vilka de var?
 
Sen var det festligt att konstatera att bidén nu hamnat på museum. När vi byggde huset 1977 så var det självklart bidé och det hade alla andra också som byggde då. Den var väl tänkt för rump-tvätt  / fottvätt men jag tror inte att den någonsin blev använd vare sig till det eller nåt annat. Vi  slängde ut vår med första renoveringen av badrummet och det har nog alla andra gjort också. Nu finns bidén alltså på museum.;-) Sen hann jag inte kolla på så mycket mer, tog mig god tid på salongen bland alla verk.
 
Imorgon blir det lite mer om besöket i Karlstad igår, lite  kort tur på stan och en del  nytt att upptäcka.

Salongen på Värmlands museum

Värmlands museum ligger nära Sandgrund o Lars Lerin så jag passade på att kika in där också igår. Museet har renoverats och delvis byggts om. Salongen bjöd på många verk med anknytning Värmland, både kända och okända konstnärer. Jag letade efter någon från Årjäng men fann ingen.  
Träfiguren ovan gillade jag och återkom till flera gånger, den berörde mig:  "She turned and smiled" av Lorraine Rantala Kristinehamn. Hon hade också gjort "The bookreader" som låg bredvid. Båda i trä.
 
 
 
"Det går en tråd" i glas o trä, var eg tre figurer av Ingalena Klenell, känd glaskonstnär här i Värmland
 
 
"Nu är det bara vi kvar" blandteknik-foto av Annika Eriksdotter Skoghall
 
"Raiski Blacken" Ellinor Henriksson Östmark
 
Numret på det här verket missade jag så jag vet inte vem som gjort det, men jag gillade det.
 
"And och ungar" i brons Anna-Karin Liedberg Göteborg
 
Den här bilden blev på flera sätt en överraskning. Den hänger på väg in till Cyrillushuset i korridoren och är naturligtvis inte så suddig i verkligheten som den blev på mitt foto. När jag såg den på långt håll så tänkte jag att den måste vara gjord av David Andersson, son till Marja i Myrom. Bilden associerade på något tydligt sätt till hans bilder. Men det var det inte utan när jag kom nära såg jag att den var gjord av Tore Andersson, som om jag begripit rätt är konstnären  som är far till David. Det är alltså något genetiskt band i deras konst! Så ledsen att jag missade utställningen med Tores verk.
 
 
 
 
227 verk var med på salongen, alltså väldigt många. Jag tog tid på mig att kolla på dem ordentligt och det var en fin upplevelse. Här fanns också verk av Lars Lerin, Ragnar Klenell, Karin Friman, Bengt-Göran Flood och andra som jag inte alls känner till. 
 
!00-åriga konstnären Gerd Göran fick äran att ha omslaget på jubileumsårets omslag på katalogen. 
 
Lite mer om Karlstad-dagen blir det här i kväll. Det finns nya fenomen i staden att se, för mig som inte är där så ofta.

Efterlängtad dag på Sandgrund, Lars Lerins museum!

 Lars Lerins mästerskap är så uppenbart och har varit det länge. Jag har haft förmånen att följa hans konstnärsskap sedan utställningen på Heidruns café för länge sedan, då Lars precis kommit hem från Lofoten.  Då var han okänd för de flesta. Många bilder var oramade och täckte i stort sett väggarna i det lilla cafét uppe norra Värmland. Jag blev helt förälskad i en bild och hade velat köpa den, men hade inte råd. Den kostade ett par tusenlappar, ett pris som man idag får lägga minst ett par nollor till för att få en bild av Lars Lerin. Några fanns med på salongen på Värmlands museum som jag också var på idag. Lite om det imorgon här på bloggen 
 
Jag fick alltså tillfälle att vara länge på museet idag fredag. Det blev flera timmar. Jag var inte ensam. Frågade den unge mannen i kassan hur många besökare museet hade idag. Just då var vi 458 personer i museet, normalt en lördag enligt honom, flera busslaster som hade visningar. Sandgrund har verkligen blivit ett dragplåster i Karlstad. Men museet är så stort, man upplever det ändå inte som trångt. Det finns gott om plats att se bilderna på olika avstånd. Bilder byts hela tiden ut men en del har hängt med länge. Jag visar några favoritet här.
 
 
Jag gillar skog och det  tror jag Lerin gör också. Han har målat flera björkskogar och en var visst så sen som 2018. 
 
Det här tror jag är rätt sentida, bara ett par år gamla.
 
Att kunna måla skålar och glas så här är bara mästerskap. Det är tydligen auktionsfynd som Lars har målat av.
 
Mest är det förstås akvarell, men här tre av fyra oljor som Lars  målade just efter han kom hem från Lofoten. Då var det mycket svart, han fick kämpa för att komma på fötter. 
 
Gästutställningen var en minnesutställning med Georg Suttner. Det är en dalslandskonstnär som jag förstås också följt lite på utställningar  i närheten. Lars Lerin hade honom som lärare på Valand så det finns ett band. 
Suttners konst är expressiv och färgrik. Det mesta är nonfigurativt men det finns också föreställande.  Han är väl inte min favorit men jag har sett hans bilder av och till under många år.
En höjdpunkt var utan tvekan bilderna som Johanna gjort, särskilt porträtten. Hon är en av Lerins lärlingar. Skulle gärna äga någon av dessa, de flesta är till salu.
 
 
 
Oj vilken utställningskatalog. Men bra pris på en fin bok, 600 kr för den här tegelstenen. Jag hade gärna köpt men orkade inte bära omkring på den. 
Det fanns många kataloger och så förstås Lars Lerins senaste bok om Trollet, en barnbok. Jag har förstås redan köpt ett ex på bokhandeln i Åmål. Skulle vilja ett par signerade att presenta barnbarn med till jul men jag får vänta till 7 december då Lars kommer att sitta på Akademibokhandeln i Karlstad. Om det inte funkar får jag väl fjäska med sonen som träffar Lars ibland i jobbsammanhang.
 

Grafik Zorn och Rembrandt på Rackstadmuseet!

Alltså så suveräna utställningar på Rackstadmuseet i Arvika! De är så bra och innehåller så många verk att man borde åka dit en gång till för att kolla på allt man missat vid ett besök. Vi var där idag med fyra goda vänner och vi var begeistrade!
Så här ser det ut, fina Rackstadmuseet i Arvika. Här låg från början bröderna Eriksson snickeri och träkonstverkstad. Men nu är det konstmuseum med bra utställningar.
 
Så här var det:
Rembrandt gjorde grafik också, så där 300 verk. Grafiken var förstudier till större verk. De var alltså små i formatet många av dem och de tål förstås inte så mycket ljus, visas i källaren på museet. Zorn hade pejlat in Rembrandt som han höll för att vara bäst och störst som konstnär. Så Zorn köpte in ungefär  150 av Rembrandts grafiska bilder främst för att använda dem som studier i eget konstskapande. Han ville lära sig hur Rembrandt gjorde. Den samlingen finns nu utställd i Arvika och de små Rembrandt-bilderna, mest porträtt, är helt magiska. En av våra vänner förstod att de skulle vara små så hon hade ett stort förstoringsglas med, helt perfekt för oss åldrande  för att studera de  hårfina linjerna i arbetena. ;-)) Om man nu ska säga nåt mer om Rembrandt så är det att  trots sitt mästerskap inom konsten så dog han utfattig. Han planerade inte att måla för de kapitalstarka och att ta betalt för sina bilder. Zorn däremot var mer affärsman, rik redan medan han levde, sålde mycket och tog bra betalt. Han kunde unna sig många resor, gott boende,  god mat och annat livets goda medan han levde.
 
På utställningen i Arvika så visas inte bara den grafik som Zorn gjorde för att lära sig det som Rembrandt kunde, utan också fotografier av hans motiv.  De visades inte så länge han levde för han ville att folk skulle tro att han målade av levande modeller, inte av  foton. Men jag har inga problem med att han gjorde det. Man kan se att han både tog foton av hög kvalitet och gjorde grafiska bilder av motiv innan han målade sina stora konstverk.  Han var noga och ville verkligen nå ett mästerskap. Både fotona och grafiken var mödosamma steg på vägen dit, inte ett försök att finna en genväg.
 
På Arvika -utställningen visas nu många fotobilder av Zorn, både såna som är rörande tragiska och såna som är komiska. De är tagna på olika ställen i världen, han reste mycket.  Och visst känner man igen fotona som förstudier till berömda oljemålningar. Kamerorna som han använde var högsta kvalitet för sin tid och en av våra vänner som är proffsfotograf med gedigen klassisk utbildning kände förstås genast igen dem!! Han hade också såna!  Och har egentligen fortfarande! 
 
Bra att ha med förstoringsglas till utställningen på Rackstad! ;-)
 
Som vanligt finns ett urval av bröderna Erikssons fantastiska snickeri på Rackstadmuseet, möbler som blev utställda på världsutställningen i Chicago och som beställdes av de rikaste i världen. Roland kan många historier om broder Elis och de är roliga att höra. 
 
Nordells konditori sköter om kafét på museet och det är värt ett besök på museet!  Bästa fiket i Arvika!
 
Imorgon berättar jag om fortsättningen på gårdagens  Arvika-besök Den  blev i det närmaste en katastrof! En märklig och udda upplevelse! 
 

Besök på Sliperiets konsthall i Borgvik idag!

Oscar Magnusson, son till framlidne Sven-Erik Magnusson känd musiker, har inrättat en konsthall i gamla brukslokaler i Borgvik och kallar den Sliperiet. Vi brukar göra några besök där under säsongen, man bjuder bra utställningar och god mat. Om det hade varit fint väder så hade vi åkt hit och till Värmskogs räkor i olika fordon, men nu blev det hit i samma fordon, en bil. ;-)
 
Det är en pampig lokal! Nu var det fina foton här i mitten. Fantastiska djurbilder tagna av fotograf Björn Persson. Fotot från restaurangen.
 
Här är ju en favvo
 
Och här en till förstås, Terry O`Neille (stavning?) 
 
 
En bra restaurang finns också
Vi åt läcker rapsgris (kotlett) med ugnsrostade grönsaker (måste jag testa att göra, tar en halvtimme)  och en festlig skumgrej på. Jag orkade inte allt och fick med mig i en doggybag.
Desserten var creme brulé, men om jag nu ska vara kritisk så ska det inte vara maräng på brulé, annars god och gott kaffe till. 
 
Sen fortsatte vår kultur-tur till Nysäters hem o Antik, till Esters café, till Balders Design och Antik i Långserud och bygdetur i Långserud där en god vän ska bygga hus. Jag återkommer om den. 
 

Bilder som är gåvor från barn ...

... får en speciell plats i hjärtat. Ovan från barnbarn Lou
 
 Haren från barnbarns kusin Bobo! Text nedan på baksidan av teckningen.
 
 
Igår kväll begick vi årets första sparrisfrossa, vit sparris direkt från givarens egen trädgård i Tyskland. Så lyxigt! Smakade fantastiskt, vi bjöd in ett par vänner att dela med oss. Vi serverade den med färsk potatis,  rökt skinka o hollandaise förstås men testade också med rökt rådjurskött till och det funkade bra. 
 
 

Igår, långfredag, var vi på konstrunda!

Nu hann vi inte så långt, men det fanns mycket att se i Svensbyn hos Gerd. Hon har öppet imorgon påskdagen också, gå dit och se!
 
Det blev mycket prat också med Gerd och andra besökare. Gerd har fina utställningar av olika konstnärer och konsthantverkare.
 
 
De här två var förstås favoriter. Anna har gjort.
 
Påskharen hos Gerd var speciell och bara att se honom är värt ett besök.  Det var en hare från naturkonstnär Ture i Berg. Ture gjorde en massa spännande figurer av naturföremål som han hittade runt huset. 
 
På eftermiddagskvällen så hade vi kära gäster med lite olika ihopplock och grillning.  
 
Imorgon blir det mer om barn och barnbarns sista dag på Liane den här gången, påskaftonen. Det har varit skattjakt förstås för haren hade gömt äggen. Och så lärde tjejerna Roland att dansa och vi åt knyte med smarrigt påskkäk, lite speciellt. 

Vi kollade på Lerins tavlor på Sandgrund igår!

Och fick en långfika med Sölve och Anita,  vänner som vi av en slump  träffade där. 
 
 Det var många nya bilder att se på i  Lars Lerins utställningslokal i Karlstad. Man byter rätt ofta ut bilderna.  Sandgrund är alltid värt ett besök. Vi hade tänkt oss att besöka Värmlands museum som ligger bredvid. Men vi avstod. Det är under ombyggnad. Restaurangen är stängd och ärligt talat så är det den som är huvudattraktionen där ;-))
 Bilder av olja med tema dom som bodde runt Lars när han växte upp tror jag. Lerin gör inte så mycket i olja, mest i akvarell.
 Den här bilden brukar alltid finnas här och den är en av mina favoriter, med höken som tar sitt byte
 
 
 Björkskogar i flera varianter, vackert!
 
Som sagt fika med vänner blev det också, man har väldigt gott kaffebröd
 
Det är alltid en gästutställning med också. Nu var det Mats Bäckers fantasifulla och dramatiska bilder.
 
 

Nyöppnade Nationalmuseum i Stockholm

Om nu nyöppnade Downtown Camper var ett stolpskott så var nyöppnade Nationalmuseum en höjdare!!!  Jag kollade förra veckan vid stockholmsbesöket och jag ser redan fram emot när jag kommer dit nästa gång.  Man har haft stängt i ett par år för att bygga om det här gamla huset. Jag var skeptisk till hur det skulle bli, men det är helt enket kanonbra. Man har utnyttjat ytorna och visar  många fler föremål  än förut och man har gjort visningarna suveräna. Bilder och figurer är grupperade och sorterade tidsmässigt och som tema, inte längre  uppradade bredvid varandra i långa rader.  Jag har bara fotat det jag gillar bäst, finns otroligt mycket att se numera.  
 
Den nya skulpturgården  är mäktig, den är inrymd i f.d. restaurangen.!!
 
 
 
Design över århundradena visar man, generöst med föremål, redigt förklarat och sorterat. Roligt att vandra runt och kolla. Ljussättningen ska ha en särskild eloge. Det är vackert gjort.
 
 
 
 
 
Jag gillar ju de här kitschiga lamporna! 
 
Den här klassikern fanns kvar på väggen, Karl den tolftes likfärd. Det målades flera likadana. Tror en hamnade i Ryssland, en i Göteborg och en här. Det ska gå att skilja dem åt genom att en av soldaterna tittar mot betraktaren på en målning och på en annan målning  rakt fram.
 
Bilder och föremål är arrangerade i grupper, ofta enligt tidstema. Plattformar håller ihop intrycket  och färgen på väggen bakom är också sammanhållande. Färgerna är ibland överraskande starka, typ turkos, gul osv men det stör inte utan bidrar till att man kan gruppera föremål-
 
 
 
 Dalahästarna som "slaktats" och skivats packeterade som mat! 
 Ovanför dalahästarna hänger en riktigt nationalromatisk Zorn- bild föreställande bondsk dans. Kombon slaktade dala hästar o Zorn  här är en kul drift med nationalromantiken och det tål den. Det som är riktigt bra tål att skämtas med. Detta har man varit arga på i sociala media, men det är ok när man ser det. 
 Jag tog en enkel lunch i restaurangen och den var läcker. Potatis- och purjosoppa med små laxbitar, dill och rotfruktschips. Mitt råd är att man först tar en sväng bland utställningarna, sen äter och så tar en utställningstur till. För det är mycket att se och man behöver vila ögonen lite emellan. Jag ser alltså redan fram emot nästa besök. 
 
 
 

Lars Lerins konstmuseum på Sandgrund i Karlstad just nu

 Vi åker till Lerinmuseet flera gånger under säsongen. Nu blev det ett besök.  Jag gillar Lars husbilder och kollar först på dem. Hans bilder är magiskt bra, förstår inte hur han kan åstadkomma något så fint. 
 
 Det är stora mäktiga akvareller, en del samlade i teman. Här ä det båtar och hav.
 
 Bilder byts ut hela tiden, men några finns kvar. Den här kommer jag alltid tillbaka till och kollar på en stund varje gång. Den är så fin.
 
 Här är många bilder med tema från Lars hembygd och uppväxt tror jag, människorna från bygden.
 
Här är en serie bilder från 2017, temat är olika boningar.
 
Jag tycker om de här bilderna där hus finns med i olika ljus.
 
 En del av långväggen där ibland bokryggarna är utställda, serien som Lars målade när hans svärmor var på besök ;- )  Nu var det en annan serie målningar. Lerinmuseet är värt ett besök och som sagt målningar byts ut hela tiden, finns alltid nytt att se.
 
 Jag hade hoppats på att få se alster från Lerins lärlingar, men de var inte utställda nu. Däremot hade en duktig fotograf tagit bra bilder på dem. "Man är inte sin diagonos, man är sin personlighet"
 
 Igår fick lärlingarn pris för sitt teveprogram på en gala i Linköping. Det har spelats in en ny programserie med Lerins lärlingar. Tror den ska sändas i början på nästa år. Den ser jag fram emot. Det är lätt att ta de här människorna till sitt hjärta, de bjuder på så mycket av sig själva, precis som Lars.

Lars Tunbjörk fotoutställning i Karlstad

 Lars Tunbjörk är fotograf som är duktig på att fånga människor i ögonblick, just när något händer, så man blir nyfiken på vad som hänt innan och vad som kommer att hända.  Han fick fria händer från ett modemagasin att fota på Paris Fashion Week även backstage. Bilder visas nu i Karlstad på Värmlands museum.
 
 I samband med utställningen så rullar en intervju med honom, den var intressant att lyssna på, jag blev stående.
 
 
 Tunbjörk var ju utställd på Fotografiska i Stockholm när jag var där för ett par månader sedan. Men där hade man hängt honom så tätt och rörigt att det var svårt att se de färgstarka och händelserika bilderna. Jag avstod, men i Karlstad var det alltså bättre.
 
 Bilderna hänger rätt tätt här också men det finns ett lugn i den mörka bakgrunden och lugna omgivningen,  det blev helt ok. 
 
 
 
 
En gymnasieskola i Karlstad har gjort bilder inspirerade av Tunbjörk. De fanns också utställda.
 
 

Tidigare inlägg