Son Markus har gjort tv-serier tillsammans med Lars Lerin

Son Markus var redaktör för första serien "Vänligen Lars Lerin" där det blev djupdykningar med olika kändisar som Lars kände, sen fortsatte deras samarbete i andra serien med samma namn. Sen pratade Lars och Markus ihop sig för att göra "Lerins lärlingar"-serien och lyckades få med produktionsbolaget på noterna. Lärlingarna blev omtyckta, många tittare och ett par serier gjordes med utgångspunkt Karlstadgänget.  Bilden ovan är från när vi träffade Lars i samband med konstutställningen på Sandgrund med lärlingarnas verk. Roland är till vänster, son Markus i  mitten, sen Lars och så är min näsa längst  till höger. Jag minns inte vad för skröna Roland berättade! ;- )) Men säkert var det nåt värmländskt från bygden
Drottning Silvia var hedersgäst på utställningen. Hon pratade i lugn och ro med  utställarna om deras tavlor. Silvia är en charmerande och vänlig person med stor värme. 
 
Son Markus har också varit med och planerat serien som startat på tv nu, "Vägen ut" där missbrukare berättar om sin väg ut i livet igen. Serien skulle ha varit inspelad förra året på olika orter med slutstation Lofoten men den stoppades av pandemin och blev gjord i somras istället. Förra sommaren blev det istället "Lerins sommarö".  Första avsnittet av "Vägen ut" visades förra veckan, fick mycket beröm och hade 750.000 tittare, vilket är väldigt många för ett tv-program. Avsnitt två visas ikväll tisdag kl 20.00 på Svt 1  och nu tror jag att man kommit till Höga kusten på resan genom Sverige. 
 
Vi har i vår familj varit Lerin-beundrare länge. Det startade med ett besök på Heidruns café i norra Värmland för många år sedan. Ägaren hade ställt ut Lars för att hjälpa honom igång då han mådde dåligt och nyligen kommit hem igen från utlandsboende.  Då var Lerin okänd för oss för de flesta andra svenskar. Bilderna täckte i stort sett hela väggarna i cafét, ramade och oramade. Jag föll för tavlan direkt till vänster och kollade på den flera gånger, ville köpa men hade inte råd.  Vi hade tre barn i försörjning och nybyggt hus. Vet än hur tavlan såg ut!  Och visst hade det varit en god ekonomisk investering. ;- )  Sen kollade vi på Lars utställningar på Laxholmen Munkfors varje år och han blev känd i Värmland. Ungefär 2008 var vi på hans utställning Waldemars udde i Stockholm, en av de sista utställningsdagarna. Och blev förvånade, det var så mycket folk så vi fick stå i kö för att se bilder. Utställningen besöktes av över 100.000 gäster och efter det blev Lars Lerin känd i hela Sverige. Sen har det bara rullat på som prisbelönt tv-personlighet och uppskattad konstnär.  Sandgrund i Karlstad är nu Lars Lerins permanenta utställningslokal och vi besöker den ibland. "Vägen ut" ska vi se förstås i kväll. 
 
 

Döstädning klar i det här hörnet i alla fall!

Döstädning klar här i hörnet! Två träbänkar är borttagna, 11 pärmar utrensade och borta. Några högar med in-aktuella papper är slängda. Vacc-maskinen får stå själv utan papper ovanpå, liksom våffeljärnet och nu syns bilderna på väggen lite bättre. De två stora rakt fram är textil av Kerstin Wikeberg Skogh. Jag är väldigt förtjust i dem och glad att jag kunde köpa dem för ett antal år sedan. 
 
Bilderna på väggen  till höger på  är också speciella. Den vänstra  är  textil av Britta Lööf Åmål. Vet inte vem hon är men jag har en bild till som hon har gjort, nedanför här. Jag tycker mycket om båda bilderna. Det finns värme och glädje i dem. Skulle vilja veta mer om Britta Lööf, har letat på nätet men inte hittat nåt. Tror jag har köpt dem på en utställning hos Gerd Wahlström. Bilden till höger är målad,  en ungdomsbild av Rolands mamma Majs kusin Maria Ruth, född i Laxarby tror jag. Hon fortsatte som konstnär och bodde nog en del i USA och Mexico. Det finns en hel del om henne på nätet, med bilder och utställningar
 
Också Britta Lööf Åmål.  Den är så bra! Vore roligt att få veta mer om henne.
 
 
 
Konstnär Maria Ruth, hon dog ganska ung, mars 1977, bara 54 år gammal. Hon är alltså Rolands mamma Majs kusin.
 
En senare bild gjord av Maria Ruth.
 
Rolands mamma  Maj, hade förresten en annan kusin, Gunnel Eklund född Laxarby, borde vara 84 år i år, men vet inte om hon lever. Det var många släktingar, vi har inte koll på så många av dem. 
Gunnel sjöng opera, operett och visor på stora scener, var gift med Rolf Björling, son till Jussi Björling. Ungdomsbild nedan från hennes hemsida.
 
 
 Oj! Det här blev lite utsvävning om världsvana släktingar,  inte  planerad från början! ;- ))

Bild-nostalgi!

En period som klasslärare så hade jag även ämnet bild med eleverna. Vi hade en period om Gaudi och gjorde mosaik utifrån det. Hittade det här fotot i döstädningen förstås. 

Sofia Linders fina bild har fått en plats här hemma!

Vi har få väggar men många bilder så ibland måste det bli byten. Nu hänger den fina bilden av Sofia Linder i hallen och ses direkt av alla besökare,  bilden överst. Vi köpte den efter utställningen på biblioteket i Årjäng, den är så fin, påminner om ett tillfälle för länge sedan när Sofia hade anledning att besöka oss här på Liane tillsammans med sin mamma. Det var länge sedan ;- )) 
 
Den undre bilden är målad av Gulli Klingvall, en konstnär från Hallsbergstrakten

Jag har hängt ranor idag!

Ranorna har tidigare hängt i de hus vi hyrt ut men nu sålt. Det mesta i husen av möbler och husgeråd och prydnader fick följa med till de nya ägarna. Men ranorna ville jag behålla. Jag har ju vävt dem och det var  rätt mödosamt. Man väver med tunt ullgarn, slår hårt och det är lite olika mönster att fixa med
Nu har de fått nya platser i vårt hus, vi har röjt undan lite på väggarna. Inte så lätt att få väggarna att räcka till för bilder och vävnader. Vi byggde huset med öppen planlösning, inte många  väggar.
 
 
 
Ranorna härstammar från samisk kultur, kunde fungera som täcke men också som väggbeklädnad som dämpade blåsten genom springorna i väggarna och höll värmen. 
 
Ordet härstammar ur finska ordet raanu som kommer av det samiska  ratnu.  Det var, enligt NE, en specialitet för nordnorska sjösamer att väva ranor och de kunde tillverkas med de tidiga varptyngda vävstolarna.

Barnbarn Moses fina bilder!

Vårt äldsta barnbarn Moses var en duktig fotograf. Jag fick lov av honom att lägga ut hans bilder och just idag är det en dag när jag gärna visar  några av dem. Moses skulle ha  fyllt 19 år idag om inte cancern förkortat hans jorde-liv.  Tack Moses för dina fina bilder och för att vi får se dem.  
 
 
 
 
 
 

Idag hämtade jag Sofia Linders bild!

Den är fin Sofias bild. Den var med på hennes utställning i Årjängs bibliotek och Roland köpte den där. Nu kunde vi hämta den. Bilden  är så speciell eftersom den triggar igång ett roligt minne som vi har tillsammans med Sofia och hennes mamma för väldigt länge sedan!  Roligt att Sofia, bördig från Blomskog,  valt att utveckla sitt konstnärskap!

Äldsta barnbarn Moses fina höstbilder, mest från Umeå

Äldsta barnbarn Moses i Umeå har länge varit intresserad av att ta fina bilder. Han är duktig på att hitta motiv och fånga samspel av färg och ljus. Här är en bild-kavalkad. Roligt att kunna visa dem, jag har hans tillåtelse förstås. Tidigare har jag publicerat Moses fantastiska  bilder från Fengersfors gamla bruk i Dalsland. De finns på kategorin "Bilder o figurer" här på bloggen.  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Snyggaste väggmålningen finns i Årjäng!

Smug är konstnärens artistnamn. Bilden täcker en gavel på ett hyreshus i Årjäng. Den är så fyndigt placerad att det ser ut som om fågeln sitter på räcket! ;- ))
 
Konstnären som gjort den här bilden heter egentligen Sam Bates, född i Australien, bosatt i Scotland. Han är en uppskattad skapare av såna här stora vägg-bilder. Det kallas street-art och är en etablerad konstform över hela världen.
 
Idag söndag är en ledig dag, inga plikter. Framåt kvällen ska vi träffa goda vänner här hos oss på en bit mat. Det blir sista älgköttet som går åt. Om tre veckor är det älgjakt här och vi hoppas förstås att få ner några nya kilon i frysen så vi har mat under kommande år. 

Gästutställning Lars Lerins Sandgrund!

Gästutställningen på Sandgrund Karlstad nu är Lerins egna Inge Schiöler - bilder. Vernissagen är egentligen på lördag tror jag men det gick att se bilderna igår också, torsdag, så jag smet in och kollade när vi ändå var i Karlstad.
 
Det var fascinerande! Jag som gillar Lars Lerins dämpade färgskala och bilderna med mörkt ljus hade inga förväntningar alls på den här konstnären som hör till koloristerna och som alltså använder mycket färg. Men mina förutfattade meningar var helt fel. Jag älskar bilderna!! Märkligt att de kan ha mycket färg och ändå utstråla glädje och harmoni!! Förstår inte hur konstnären  bär sig åt!! Nästan alla bilder är dessutom naturbilder.
 
Lars har gett ett par rum till Inge S - bilder på Sandgrund och den här väggen var min favorit. Man ler när man ser den. ;- )) Det fanns några bilder från perioden före utbrottet av schizofreni, bilder som har en återsam färgskala men de är inte alls lika bra.
 
Lars L uppger i intervjun i tidningen NWT att han använder en del av inkomsterna från Sandgrund till att köpa in konst av konstnärer som betyder mycket för honom. Och nu var det hans egna Schiöler-bilder som ställdes ut. Lars har beundrat Schiöler länge.  I förra utställningen var det ju hans egna bilder av Lena Q.
 
 I kafeterian, över en morotskaka,  blev det en pratstund med Lerins man, Junior, som sköter om Sandgrund. Han var vänlig och hälsade till vår son M som han känner förstås efter alla tv-program som de har jobbat med tillsammans. Junior  o Lars o barnen åker till Brasilien en period nu. Hoppas det blir avkoppling och vila. De jobbar hårt i vardagen.

Igår såg vi Sofia Linders fina utställning i Årjäng

 
Sofia är blomskogs-tjejen som utvecklat sitt konstnärskap, tror att hon bor i Skoghall numera. Det är en utställning med spännande bilder. Roland kände sig "träffad" av bilden med clownen som sträcker armarna i vädret, den påminner om en händelse som är ett dråpligt minne för livet ;- )) . Utställningen är på biblioteket i Årjäng, pågår till 11;e september, besök rekommenderas!  Senare idag  om gårdag-kvällens äting med goda vänner. 
 
 
 
 

Vi var på Sandgrund igår!

Vi minns förstås Sandgrund som en stor och populär dansrestaurang när vi var unga. Nu är det Lars Lerins konsthall i Karlstad, en fantastisk och stor anläggning, alltid välbesökt, så även igår.  Lars har många egna verk utställda, en del är alltid där och några byts ut, det finns alltid något nytt. 
 
Det här konstverket är en av mina favoriter, Lars  har målat en gigantisk bokhylla. Det sägs att han gjorde den när hans svärmor var på besök ;- )) . Jag tror inte att den ställts ut på någon annan plats än här. Borde inte gå att flytta bilden som är en hel vägg i akvarell.
 
Lars har ju en stor produktion av akvarell, böcker, filmer, barnböcker, tv-serier .....ja allt. (Vår son Markus har ju arbetat med Lars i tv-serier!).  Man måste undra när den mannen sover. Och så har han en familj också. Lars man Junior sköter ju om Sandgrund. Han och sönerna var där igår, fixade i kaféet. 
 
Det rullar och går en film där Lars träffar ett par av tanterna från hans hembygd. Den är sevärd, gjord med äkthet och värme. Det blir inte löjligt med deras utpräglade dialekt.
 
Jag tror att det i Lars avtal med kommunen finns med en passus om att han ska visa inte bara sina egna verk utan också ha gästutställningar med andra konstnärer. Gästutställningen nu var Lena Cronqvist,  sista dagen igår, och det var anledningen till vårt besök.  Jag har sett en hel del av hennes bilder och skulpturer tidigare, hon är ju välkänd, högt värderad och flitigt utställd på olika platser. Men just den här utställningen var lite speciell eftersom det var Lars Lerins egen samling av Cronqvist-bilder,  extra roligt att se. En del av dem har jag sett tidigare men det fanns en del nya också. Man studsar  över hennes ibland makabra motiv med gulliga barn som glatt leende pinar sina föräldrar ;- ))
 
Lars har beundrat och följt henne och hennes man författaren Göran Tunström i många år. Alla är värmlandsbördiga, Lars från  Munkfors, Lena från Karlstad född 1938 och Göran från Sunne född 1937.  Göran gick bort för rätt många år sedan nu. 
 
Lena har en stor produktion bakom sig och inte bara bilder utan en hel del skulptur också, finns exempel i Stockholm.   
 
Som sagt var det sista dagen igår på Cronqvist-utställningen men Sandgrund är värt ett besök ändå. Och i kaféet finns jättegoda glutenfria morotskakor!
 
Idag måndag blir en hemma-dag. Måndagar och onsdagar är ju magerdagar på 5:2 sedan 7 år så matlagning och ätande belastar inte tiden ;- )) Då hinner man mycket. Roland har fixat på magasinet som ska målas och nu är han vid log-golvet. Jag ska tvätta några maskiner, skicka mail till släkting i USA, rensa svamp från gårdagens plock och plantera om jordgubbsplantorna i större baljor inför vintern. Jag har varit för snål på utrymme både för tomaterna och jordgubbarna märker jag. 
 

Barnbarn Moses Elias bilder från Umeå

Det är vackert inne i Umeå, men också i omgivningarna. Om man följer Umeälven en bit opp så bjuder naturen på fina upplevelser, bl.a. i ett område som heter Arboretum. Barnbarn Moses Elias har tagit många bilder. En del av dem är därifrån och några från Hörnöfors, kanske någon från Kassjö också, jag är osäker. Jag har fått lov att lägga ut så att fler får njuta av dem. En del av dem har jag visat här på bloggen förut men en del är nya. Moses är duktig på att fånga naturupplevelser i bild. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Man förstår att skylten vill varna för plötslig flodvåg  i vattnet, men man kan kanske tycka att den överdriver lite, liknar mest en tsunamivarning ;- )) 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Besök på Västerbottens museum i Umeå!

 Vi var förstås på Västerbottens museum, Gamlia i Umeå när vi nu besökte staden. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Vännen Pär, keramiker,  hade också  verk med.
 Bakom museet är det en damm med en bofast and-familj. Den måste förstås besökas varje gång
 
 Nu var det ungar
 
 
 Maten på museet har vi aldrig blivit besvikna på!
 
Umeå är en vacker stad! Man har gjort det bästa av läget vid stora Umeälven, inte hukat förfärat inför strandskydd. Vi var här för några år sedan då Umeå var kulturhuvudstad och det besöket minns jag fortfarande i detalj

Wiksfors bruk blev det idag tisdag!

Vi åkte med Liane-gästerna till Wiksfors bruk. För första gången satt vi på övervåningen i Magazinet när vi åt. Det är en pampig lokal, typ bröllopsfirande, jämn födelsedag, så vi fick gott om plats fast vi blev 11 stycken, ett vuxen-bord och ett barn-bord. 
Det blev alltså våfflor idag eftersom Wedugnspizzerian inte var öppen. Här är den goda räkvåfflan, min favorit. Som vanligt fick jag en doggy-bag att ta hem resterna i, det jag inte orkade äta upp. Orkar inte så mycket på en gång och vill inte slänga.
 
Någon åt kycklingvåffla
 
Efterrättsvåfflorna är så här smarriga
 
Mätta blev vi allihop. Sen blev det en tur på nedre våningen där man har en fin utställning av olika hantverk, trä, keramik osv. Övriga butiker var inte öppna idag, inte heller Balder som har möbler typ antik o design. 
 
Det blev en tur i omgivningarna. Härliga skulpturer är det. Lou hittade ett djur till sig; lodjur! Här fanns också räv och björn och ett nästan hemligt djur längst ner...
...stack det fram en bäver. 
 
Den trevliga utesittplatsen har fina soffor
 
Man kan också sitta på en grismamma som har flera ungar
 
Vi gick upp till forsen också. Till höger är dammen och till vänster forsen. Som avslut besökte vi Lottas fina stora pelar-skulpturer, hyllningen till drängen och pigan. Dem beskrev jag i ett blogginlägg för en tid sedan.   Därefter blev det Nysäters Hem o Antik men fyndet där kommer i nästa inlägg. 
 
Resten av dagen handlar mest om styckning av vildsvin! 
 

Fantastiska skulpturerna i Långserud!

Det tog tre år tror jag att göra den här hyllningen till två yrkeskategorier som inte finns längre men som i historisk tid var väldigt vanliga; drängen och pigan. Pelarna är jättehöga och är uppöver utformade med deras olika göromål. Jag blir nästan tårögd när jag ser dem, de är verkligen en hyllning  till  de här strävsamma arbetarna. De här måste man bara se!!! De syns lite från E18 när man passerar men det är verkligen  värt ett besök
 
 
 
 
 
Det finns också bilder och text på drängens och pigans jobb. 
 
 
 
 
Roland studerade förstås hur pelarna har kommit på plats och gjorts stabila. Man har gröpt ur dem och förankrat ordentligt, de går tydligen också att fälla. De står en lagom promenads väg från Wiksfors restaurang. Och runt dem ska göras fint är planen.
 
Här är Lotta Boholm Wall, träbildhuggare, som har gjort dem. Jag fick träffa henne en stund vid vårt senaste besök på Wiksfors. Hon höll på och jobbade med nya träfigurer, hade full utrustning på sig trots 27 graders värme och ett antal motorsågar på plats. Och hon var glad!  Det är en sann entusiast!  
 

Bilder av barnbarn 8 år!

Jag är så imponerad! Så här gör riktiga konstnärer, målar av bilder dom tycker om för att lära sig bildskapandets  färger, perspektiv, rörelse,  uttryck, proportioner,  Och det gör det här  barnbarnet, målar av bilder ur favvoboken Hundmannen!  Sen har han gjort arrangemanget med bilderna i ram själv.  Roligt att  flera av våra barnbarn utvecklar bild- och formintresse på olika sätt. När våra barn var små så fick de konstböcker och fick gå med till konstmuseer, det blev intresse som verkar ha fortsatt i nästa generation.
 
 

Påskhälsning från barn och barnbarn!

Påskbreven kom nu efter påsk. Kanske har Postnord haft fullt opp före helgen. Det här kom i måndags och är från barn och barnbarn i Umeå. Lovis 6 år  har målat. Hon tycker om att göra bilder, går på Waldorfskola och får bra inspiration där till olika skapandeformer.  Det blir fint komponerat och många detaljer med. Det kom påskbilder från  barn och barnbarn  i Stockholm igår och idag, mer om dem kommer senare. 

Barnbarn Moses fantastiska bilder från Fengersfors!

Äldsta barnbarn, Moses Sjöstrand är duktig fotograf. Han har gjort fantastiska bilder från Fengersfors Bruk, söder om Åmål!  Bruket startade som järnbruk i slutet av 1700-talet, blev senare pappersbruk, nedlagt 1978, men husen och de stora gamla maskinerna finns kvar. Efter nedläggningen var det stagnation i samhället, men sedan år 2003 blomstrar Fengersfors med "Not Quite", en grupp konsthantverkare / kulturarbetare som har stenugnsbageri, café, smedja, butik, konstutställning och en del annat. Populärt turistmål numera, absolut värt ett besök, men det är en annan historia, en framgångssaga. Återkommer till den.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har lov av Moses att visa bilderna. De är så fina. Vet inte hur det är nu men förr kunde man som besökare gå in i lokalerna och se de här gamla maskinerna.  Det är mäktigt!

Julkort från barnbarn

Vi får fina bilder och julkort från barnbarnen! Här  är från andra sidan Atlanten från en 2,5 -åring. Absolut charmigt! Fingeravtryck har varit till hjälp för att göra släde och renar. 
 
 

Tidigare inlägg