Nu åker vi...
... till Snarkil. Bloggar sen när jag kommer hem.
Uppdaterat: Vi hade en kanonkväll med flera andra familjer. Det bjöds på kalkon, himla gott, något som jag inte lagar hemma till vardags precis. Och så fruktsallad till efterrätt.
Uppdaterat: Vi hade en kanonkväll med flera andra familjer. Det bjöds på kalkon, himla gott, något som jag inte lagar hemma till vardags precis. Och så fruktsallad till efterrätt.
Älgkrockbild - exakt i ögonblicket!
Det finns här! Så här ser det alltså ut precis när en bil krockar med en älg. Först slår bilens nederdel mot älgens ben och så studsar älgkroppen upp på vindrutan och taket.
Vi pratade om det häromkvällen. Normalt försöker man skjuta mycket älg vid stora genomfartsvägar typ Europavägar. Men det finns gammal forskning som tyder på att det kan vara fel. De älgar som normalt lever bredvid väg lär sig hantera trafiken, men när de skjuts undan kommer nya älgar till området och de har inte lärt sig detta utan är de som orsakar olyckorna.
Jag vet inte hur väl underbyggd den här forskningen är, men intressant i alla fall. För om det stämmer så borde man alltså göra tvärtom.
Vi pratade om det häromkvällen. Normalt försöker man skjuta mycket älg vid stora genomfartsvägar typ Europavägar. Men det finns gammal forskning som tyder på att det kan vara fel. De älgar som normalt lever bredvid väg lär sig hantera trafiken, men när de skjuts undan kommer nya älgar till området och de har inte lärt sig detta utan är de som orsakar olyckorna.
Jag vet inte hur väl underbyggd den här forskningen är, men intressant i alla fall. För om det stämmer så borde man alltså göra tvärtom.
Varg sprider skräck!
I teorin så är alla vargar i princip ofarliga. Det brukar extrema vargvänner trumma in som budskap. I praktiken där vargen finns ser det annorlunda ut, allmänheten varnas och föräldrar uppmanas att hålla små barn under uppsikt. Det kanske inte är självklart att vargen gör skillnad på att döda fyrbenta och tvåbenta varelser; kött som kött. Jaktinstinkten kan triggas igång snabbt och oberäkneligt det fattar alla som sett en fårhage med 17 lemlästade djur.
Erika i Idol utröstad!
Och det var helt rätt. Hon var alldeles för tveksam och mesig i sitt framförande. Tema Las Vegas måste vara lite mer syndfullt, utlämnande, showsäkert eller maffialiknande. Tove var bara bäst den här gången! Hon växer!
I morgon blir det inlägg om Halloween med en snyggt utklädd liten dam som jag träffade idag. Och något mer kanske från renoveringen i tvättstugan, nu är lamporna på plats och jag är nöjd med dem.
I morgon blir det inlägg om Halloween med en snyggt utklädd liten dam som jag träffade idag. Och något mer kanske från renoveringen i tvättstugan, nu är lamporna på plats och jag är nöjd med dem.
Patrik 1,5!
Ni vet Patrik 1,5, filmen som beskriver två män som lever tillsammans och som tror att de ska adoptera Patrik 1,5 år gammal, men Patrik visar sig vara 15 år och rätt sargad.
Antagligen borde vi tvångsvisas den, alla vi som har med människor att göra yrkesmässigt! Den visar kärlek mellan två män utan att fokusera på sex, istället handlar den om känslorna. Och så måste det ju rimligen vara. Att homosex är en konsekvens av varma känslor, av kärlek, inte i första hand en reflexmässigt driftsbetingad handling, som det ofta besrkivs. Tror bestämt att den här filmen är bättre än alla hyllvärmarplaner som kan göras i ämnet. De där kvalitets-utvärderings-plane-temana som skoljobbet är så fullt av idag, de kan vi nog utan dåligt samvete lägga ner! Inte gör de mig mindre fördomsfull när det gäller homosex, ras, religion,kön och annat som man nu skulle kunna diskriminera utifrån.
Jag som har växt upp i en tid full av fördomar behöver hjälp att tänka om och omvärdera för att bli av med mina instinktiva reaktioner, ja, komma rätt i mina föreställningar om kärlek mellan två människor av samma kön. Det är inte så lätt, även om jag med mitt förstånd är beredd att omvärdera. Jag gillar den här filmen, den hjälpte mig en bit på väg. Roland gillade den också. Faktiskt!
Fnissar lite när jag ska välja kategori till det här inlägget. Småbåtshamnar går bort, Bygden också, liksom Svininfluensa och Husets hundar. Ha ha... jag har inget som passar egentligen. Det får bli det till intet förpliktigande Vardagsfilosofi!! Där kan det mesta knövas in som inte passar in någonstans. Jag har har för få inlägg på temat hbt för att göra en egen kategori av det! ;-)
Antagligen borde vi tvångsvisas den, alla vi som har med människor att göra yrkesmässigt! Den visar kärlek mellan två män utan att fokusera på sex, istället handlar den om känslorna. Och så måste det ju rimligen vara. Att homosex är en konsekvens av varma känslor, av kärlek, inte i första hand en reflexmässigt driftsbetingad handling, som det ofta besrkivs. Tror bestämt att den här filmen är bättre än alla hyllvärmarplaner som kan göras i ämnet. De där kvalitets-utvärderings-plane-temana som skoljobbet är så fullt av idag, de kan vi nog utan dåligt samvete lägga ner! Inte gör de mig mindre fördomsfull när det gäller homosex, ras, religion,kön och annat som man nu skulle kunna diskriminera utifrån.
Jag som har växt upp i en tid full av fördomar behöver hjälp att tänka om och omvärdera för att bli av med mina instinktiva reaktioner, ja, komma rätt i mina föreställningar om kärlek mellan två människor av samma kön. Det är inte så lätt, även om jag med mitt förstånd är beredd att omvärdera. Jag gillar den här filmen, den hjälpte mig en bit på väg. Roland gillade den också. Faktiskt!
Fnissar lite när jag ska välja kategori till det här inlägget. Småbåtshamnar går bort, Bygden också, liksom Svininfluensa och Husets hundar. Ha ha... jag har inget som passar egentligen. Det får bli det till intet förpliktigande Vardagsfilosofi!! Där kan det mesta knövas in som inte passar in någonstans. Jag har har för få inlägg på temat hbt för att göra en egen kategori av det! ;-)
Hemmansgräns från Laga skifte i slutet av 1800 -talet
Den här stensamlingen står högst uppe på åsen vid Blåsåsen. Den ser ju lite märklig ut och är rätt stor. Den är vitmålad på toppen, eller har i alla fall varit en gång i tiden. Gubben påstår att den markerar gränsen mellan hemmanen Guttarbol och Liane. Då ser jag ju framför mig hur dagens lantmätare strävar med att samla ihop stora stenar för att markera gränser i dessa tider av GPS och satelliter och annat. Men Roland rättar mig förstås och menar att detta är kvar sedan Laga skifte i slutet av 1800-talet. Jag vet inte om det är rimligt. Vet någon?
Det finns ju mystiska resta stenar sedan gamla tider, ofta tre stycken bredvid varandra. Har de månne alltid markerat ägogränser? Eller varit ett slags gudadyrkan?
Stora lönelyft för chefer...
... i pensionsbolagen trots att spararna förlorat 7 % av sitt kapital!! Hur går det till egentligen? Det talas alltid vackert i reklamen om hur mån man är om spararnas pengar. Men i praktiken är det bara tomma ord. Om vi har i stort sett noll inflation och verksamheten går med rejäl minus så borde det inte finnas utrymme för stora löneökningar åt någon anställd, inte ens chefer. Jag försöker fatta det här men misslyckas. Vart tog alldeles vanlig anständighet vägen? Samvete - någon? Synd att vi vanliga dödliga som ska placera våra pengar har så kort minne och är så dåligt aktiva att kolla. Man kan väl anta att hela systemet bygger på det.
Svininfluensavaccin...
... ser det ut som om många elever vill ha på vår skola att döma av de lappar vi fått tillbaka så här långt. Jag fick muntlig uppgift på att vaccinering skulle börja i slutet på nästa vecka men på lappen står det vecka 46 eller vecka 49. Så vi får se vad det blir. Jag antar att det kan hänga på när vaccinet kommer.
Många lärare kommer av allt att döma också att ta vaccin, åtminstone som det låter nu och de flesta gör det med motivet att inte smitta ner andra, exempelvis gravida bekanta eller människor som inte kan ta vaccin av olika skäl. Vi har fått besked på teve i kväll att man har det första säkra odlade fallet i Arvika. Så nu ändrar man prioriteringsordningen där och vaccinerar först eleverna i skolorna för att hejda spridningen. Man har gott om vaccin där.
I Norge har nu 13 personer dött av influensa, den senaste en 20-åring. Man har letat efter tecken som tyder på att någon särskilt farlig variant av viruset skulle ha drabbat Norge, men inte funnit några skillnader ännu. Vi vill i så fall inte ha den norska svininfluensan, hellre den svenska.
Många lärare kommer av allt att döma också att ta vaccin, åtminstone som det låter nu och de flesta gör det med motivet att inte smitta ner andra, exempelvis gravida bekanta eller människor som inte kan ta vaccin av olika skäl. Vi har fått besked på teve i kväll att man har det första säkra odlade fallet i Arvika. Så nu ändrar man prioriteringsordningen där och vaccinerar först eleverna i skolorna för att hejda spridningen. Man har gott om vaccin där.
I Norge har nu 13 personer dött av influensa, den senaste en 20-åring. Man har letat efter tecken som tyder på att någon särskilt farlig variant av viruset skulle ha drabbat Norge, men inte funnit några skillnader ännu. Vi vill i så fall inte ha den norska svininfluensan, hellre den svenska.
C -elebert besök i Sillerud...
har det varit under den gångna veckan. Fr. v. Erik A Eriksson, värmländsk rikdagsman för Centerpartiet, Roland = min gubbe, Katarina Johannesson som är kommunalråd i Årjäng och Richard Ohlin lanthandlare, spelman, båtentusiast och lite av varje i bygden. Erik och Katarina har åkt runt i kommunen träffat folk från näringsliv och kikat på lite av varje. Man passade på att besöka det nya servicekontoret i Svensbyn. Det ligger i anslutning till affären och frisersalongen.
Här sitter alla utanför i solgasset. Bakom Roland syns Mats Wignell.
Roland tog med dem till våra fiskestugor och passade på att berätta om sportfisketurismen. Den är egentligen stor i landet och omsätter mer än yrkesfisket i Sverige.
Sen blev det rovdjursprat förstås. Speciellt varg ställer ju till stora problem i Värmland och annorstädes i världen. Erik A var ju med aktivt och drev fram den proposition som antogs nu. Katarina engagerade sig för att samla ett antal kommunalråd från västra Sverige i en skrivelse till regeringen för att informera om verkligheten i rovdjurslänen. Båda har alltså jobbat hårt för att få fram besluten om en övre gräns för varg på 210 individer, vargjakt och regional förvaltning.
Jag trodde att (s) var rätt eniga med regeringen om propositionen som antogs nyligen med en gräns 210 vargar, licensjakt och regional förvaltning och en lösning på inavelsproblematiken genom omflyttning av djur inom landet eller om inte det fungerar inflyttning av varg från annat land.
Men så var det inte alls. (S) har ingen annan lösning på de påstådda inavelsproblemen än att låta en redan inavlad stam bli ännu större, endast en nedre gräns i antal, i stort sett fri tillväxt till 2020 och nya beslut om antal 2029. Licensjakt i mycket begränsad omfattning. Bra att veta, om detta har media inte rapporterat något, endast om (s) ovilja att vid behov omflytta varg för att få in nytt blod.
Antagligen behöver vare sig omflyttning inom landet eller inplantering från annat land bli aktuellt. Det krävs endast någon varg per år utifrån och det har de senaste åren vandrat in alldeles av sig själv.
Sen tror jag och många med mig att inaveln inte ställer till några bekymmer. Man har pekat på ovanligt små kullar, men kullarna i Finland är lika stora och där har man fullt utbyte med Ryssland över en lång gräns. Några defekter har inte gått att hänvisa till inavel.
Katarina och Erik A avslutade dagen med att ha en öppen information om riksdagens rovdjursbeslut på Travmuseet i Årjäng.
Här sitter alla utanför i solgasset. Bakom Roland syns Mats Wignell.
Roland tog med dem till våra fiskestugor och passade på att berätta om sportfisketurismen. Den är egentligen stor i landet och omsätter mer än yrkesfisket i Sverige.
Sen blev det rovdjursprat förstås. Speciellt varg ställer ju till stora problem i Värmland och annorstädes i världen. Erik A var ju med aktivt och drev fram den proposition som antogs nu. Katarina engagerade sig för att samla ett antal kommunalråd från västra Sverige i en skrivelse till regeringen för att informera om verkligheten i rovdjurslänen. Båda har alltså jobbat hårt för att få fram besluten om en övre gräns för varg på 210 individer, vargjakt och regional förvaltning.
Jag trodde att (s) var rätt eniga med regeringen om propositionen som antogs nyligen med en gräns 210 vargar, licensjakt och regional förvaltning och en lösning på inavelsproblematiken genom omflyttning av djur inom landet eller om inte det fungerar inflyttning av varg från annat land.
Men så var det inte alls. (S) har ingen annan lösning på de påstådda inavelsproblemen än att låta en redan inavlad stam bli ännu större, endast en nedre gräns i antal, i stort sett fri tillväxt till 2020 och nya beslut om antal 2029. Licensjakt i mycket begränsad omfattning. Bra att veta, om detta har media inte rapporterat något, endast om (s) ovilja att vid behov omflytta varg för att få in nytt blod.
Antagligen behöver vare sig omflyttning inom landet eller inplantering från annat land bli aktuellt. Det krävs endast någon varg per år utifrån och det har de senaste åren vandrat in alldeles av sig själv.
Sen tror jag och många med mig att inaveln inte ställer till några bekymmer. Man har pekat på ovanligt små kullar, men kullarna i Finland är lika stora och där har man fullt utbyte med Ryssland över en lång gräns. Några defekter har inte gått att hänvisa till inavel.
Katarina och Erik A avslutade dagen med att ha en öppen information om riksdagens rovdjursbeslut på Travmuseet i Årjäng.
Vinterdekorationer
Vinterdekorationer vid postlådorna
Vid senaste skogspromenaden samlade jag in det min mamma kallar dockmossa eller toppmossa för att ha till vinterdekorationerna i trädgården. Hade naturligtvis inte planerat detta men den stora snusnäsduken runt halsen fungerade bra som nödlösning.
De där vita spretiga små buskarna har jag haft under sommaren också. De har växt till sig och kanske fungerar under vintern, vad vet jag? De får vara kvar i alla fall. Sen ska det till lite granris här och där i dem, men det kommer.
Om man ska vara estet så ska man naturligtvis inte sprida ut dem så här som jag gör. Men jag vill se dem överallt: Nere vid vägen, när jag svänger upp på parkeringen, vid trappan upp till huset, på altanen osv. Så jag pytsar ut dem. Sen väljer jag att köpa lite nu och då så det inte märks vad det kostar egentligen. Detta är min last nu när jag inte har så många andra dyrbara såna; ingen häst, inga vilda klädinköp, inget röka och kröka, inget spel och inga långa semesterresor.
I morgon..
...kommer jag att skriva om celebert besök här i Sillerud, om vinterdekorationer utomhus, dockmossa. Tror jag i alla fall.
Lite vilda västern över influensavaccineringen?
Nu skrivs om vårdcentraler som vaccinerat färdigt sina riskgrupper och börjat vaccinera friska, samtidigt som vaccinet inte räcker till riskgrupperna i andra områden. Ingen verkar veta om vaccinet som finns ska fördelas solidariskt mellan vc tills riskgrupperna är färdigvaccinerade, eller om det är fritt fram att vaccinera i egen turordning. Varje landsting tycks dessutom ha egna prioriteringar.
Vem som helst verkar kunna stövla in på vårdcentral och säga att man tillhör riskgrupp och därmed bli vaccinerad, för det finns inte tid eller möjlighet att kontrollera uppgifterna om inte personen är känd och så är väl fallet oftast på större orter. Friska kan alltså lura sig före i kön.
Trots att vaccinationerna har planerats sedan flera månader så verkar det ändå vara lite av vilda västern över det hela. Kan ju bero på att intresset för vaccinering går i vågor och varierar mellan orter. Sen har ju leveranserna av vaccin varit lite oberäkneliga tydligen. Sammantaget svårt att planera alltså.
Hur det är i min kommun vet jag inte. Ryktesvägen hör jag att vårdpersonal redan har vaccinerats. Sen säger någon att vaccinet är slut och att man väntar på mer. Fast jag pratar också med astmasjuka som väntar. Föräldrar frågar när skolorna kommer igång men jag vet inte. På kommunens hemsida finns inga uppdateringar om nuläget, bara det som stått där länge att riskgrupper ska ta kontakt med vårdcentral och att vissa nyckelgrupper inom kommunen ska vaccineras först. Men hur långt man kommit just nu eller hur tidsplanen ser ut finns ingen info om.
Man kan väl tänka att det är tur att det inte är frågan om någon sjukdom med mycket stor dödlighet. (Detta ovan skrev jag onsdag morgon!)
Uppdaterat onsdag em
Angående Årjängs kommun så kan det vara så att gravida är kallade och vaccinerade, likaså vårdpersonal. Man fortsätter nu att vaccinera övriga riskgrupper.
De som är över 65 ska istället först få vanligt influensavaccin för vanlig influensa är farligare för dem än svininfluensa.
Lappar till eleverna på skolan kom idag och ska ut så fort som möjligt för ifyllande av föräldrar huruvida barnen ska vaccineras eller inte och om de har allergier och så. Den lappen ska vara tillbaka hos oss 2 november och man kanske börja vaccinera i slutet på nästa vecka om vaccinet kommer som planerat.
Eventuellt kommer info så småningom på kommunens hemsida. Det vore inte fel och skulle avlasta vårdcentralen jobbet med att svara på alla frågor om tidsplanen.
Vem som helst verkar kunna stövla in på vårdcentral och säga att man tillhör riskgrupp och därmed bli vaccinerad, för det finns inte tid eller möjlighet att kontrollera uppgifterna om inte personen är känd och så är väl fallet oftast på större orter. Friska kan alltså lura sig före i kön.
Trots att vaccinationerna har planerats sedan flera månader så verkar det ändå vara lite av vilda västern över det hela. Kan ju bero på att intresset för vaccinering går i vågor och varierar mellan orter. Sen har ju leveranserna av vaccin varit lite oberäkneliga tydligen. Sammantaget svårt att planera alltså.
Hur det är i min kommun vet jag inte. Ryktesvägen hör jag att vårdpersonal redan har vaccinerats. Sen säger någon att vaccinet är slut och att man väntar på mer. Fast jag pratar också med astmasjuka som väntar. Föräldrar frågar när skolorna kommer igång men jag vet inte. På kommunens hemsida finns inga uppdateringar om nuläget, bara det som stått där länge att riskgrupper ska ta kontakt med vårdcentral och att vissa nyckelgrupper inom kommunen ska vaccineras först. Men hur långt man kommit just nu eller hur tidsplanen ser ut finns ingen info om.
Man kan väl tänka att det är tur att det inte är frågan om någon sjukdom med mycket stor dödlighet. (Detta ovan skrev jag onsdag morgon!)
Uppdaterat onsdag em
Angående Årjängs kommun så kan det vara så att gravida är kallade och vaccinerade, likaså vårdpersonal. Man fortsätter nu att vaccinera övriga riskgrupper.
De som är över 65 ska istället först få vanligt influensavaccin för vanlig influensa är farligare för dem än svininfluensa.
Lappar till eleverna på skolan kom idag och ska ut så fort som möjligt för ifyllande av föräldrar huruvida barnen ska vaccineras eller inte och om de har allergier och så. Den lappen ska vara tillbaka hos oss 2 november och man kanske börja vaccinera i slutet på nästa vecka om vaccinet kommer som planerat.
Eventuellt kommer info så småningom på kommunens hemsida. Det vore inte fel och skulle avlasta vårdcentralen jobbet med att svara på alla frågor om tidsplanen.
Nej Mona Sahlin...
... det är inget bra förslag att tvinga alla att jobba tre år till, istället för att ha pensionsålder 65 år. Du skriver att "vi äldre kan jobba längre". Du kan säkert jobba längre Mona, Du ser ju pigg och frisk ut. Men många av dem som slitit ett helt liv i fysiskt tunga jobb exempelvis inom vården eller som har börjat få kroniska sjukdomar orkar inte och bör ha rätt + ekonomisk möjlighet att få gå i pension vid 65 allra senast. Om man tvingar alla att jobba tre år till så är risken uppenbar att man får betala tillbaka "förtjänsten" genom att dessa äldre får många sjukskrivningsdagar och det kostar jättepengar. Däremot vore det vettigt att öppna upp lagstiftningsvägen för dem som kan och vill jobba till exempelvis 70, medan de som vill gå tidigare ges ekonomiska möjligheter till det. Som det är idag så slängs många ut vid 65 eller 67 trots att de vill jobba längre eller omvänt skulle vilja gå tidigare men har inte råd. Frivillig senare pension är bättre än tvingande.
Dessutom får man tänka till ordentligt så man inte blockerar vägen ut i arbetslivet för de unga. Frågan är om det är vettigt att tvinga äldre kvar i arbetslivet och samtidigt bidragsvägen få försörja några årgångar unga som aldrig kommer ut i arbetslivet, speciellt under den första övergångsperioden. Och ungdomsarbetslöshet är det allra värsta som kan hända.
Dessutom får man tänka till ordentligt så man inte blockerar vägen ut i arbetslivet för de unga. Frågan är om det är vettigt att tvinga äldre kvar i arbetslivet och samtidigt bidragsvägen få försörja några årgångar unga som aldrig kommer ut i arbetslivet, speciellt under den första övergångsperioden. Och ungdomsarbetslöshet är det allra värsta som kan hända.
Vacker lav
Den här rostfärgade vackra lilla laven sprang jag på i skogen. Jag vet egentligen vad den heter, har haft den på bloggen förut, men nu minns jag inte. Någon som vet?
Bakåtblickande pedagogikforskning?
Häromdagen såg jag Skolfront på Kunskapskanalen. Programmet handlade om att barn kan lära sig läsa och skriva bättre och snabbare genom att börja skriva egna texter på dator istället för att traggla bokstäver med pennan. Detta har några lärare använt sig av med god framgång. För mig är det logiskt, helt i linje med LTG, läsning på talets grund, en metod som spreds på 70-talet av läraren Ulrika Leimar. Båda metoderna utnyttjar det faktum att barn lär sig läsa egna texter bättre än andras, fast nu använder man datorer med talsyntes istället för dikteringar + klipp och klistra.
Men det var inte det jag skulle skriva om, utan om reflektionerna i studion i samband med reportaget. Varför är det så att nya pedagogiska rön kommer från fältet, av verksamma lärare som börjar använda en ny metod, inte från forskningsvärlden?
Jo, menar man, den pedagogiska forskningen är inte i frontlinjen på den pedagogiska utvecklingen. Den kan endast gå in och i efterhand dokumentera idéer som lärare redan börjat använda sig av och som spridit sig själva av egen kraft. Det är lärarna själva som är de pedagogiska utvecklarna. Pedagogikforskningen blickar istället bakåt och undersöker (eventuellt!) så småningom det som hänt, ibland sånt som hållit på rätt länge. Detta skiljer pedagogiken från exempelvis teknik- och medicinområdena, där man forskningsvägen tar fram nytt tänk och nya metoder, utvecklar aktivt.
Detta är tänkvärt. Pedagogikforskningen borde åtminstone ha rutiner för att aktivt kunna leta upp innovationer ute i skolorna och snabbt försöka ta reda på om goda resultat är allmängiltiga eller bara slump. Och sedan se till att goda idéer får snabb spridning. Det skulle vi lärare ha nytta av. Men frågan är om skolforskarvärlden jobbar uppsökande och utåtriktat för att försöka hitta den pedagogiska frontlinjen? För att leta upp de goda resultaten? Eller om man ens är beredd att erkänna att den pedagogiska utvecklingen ligger i händerna på enskilda lärares kreativitet och inte på universiteten?
Man kanske är nöjd med att sitta inom universitetens väggar och blicka bakåt. Eller utföra forskning som Skolverket "beställer" för att få stöd för det man just för tillfället vill trumfa igenom ute i skolorna? Eller testa forskarens egna hypoteser ihopsnickrade långt från riktiga skolor? Kan det i så fall vara en förklaring till lärares ointresse för forskningsresultat? De handlar inte om verkligheten.
Men det var inte det jag skulle skriva om, utan om reflektionerna i studion i samband med reportaget. Varför är det så att nya pedagogiska rön kommer från fältet, av verksamma lärare som börjar använda en ny metod, inte från forskningsvärlden?
Jo, menar man, den pedagogiska forskningen är inte i frontlinjen på den pedagogiska utvecklingen. Den kan endast gå in och i efterhand dokumentera idéer som lärare redan börjat använda sig av och som spridit sig själva av egen kraft. Det är lärarna själva som är de pedagogiska utvecklarna. Pedagogikforskningen blickar istället bakåt och undersöker (eventuellt!) så småningom det som hänt, ibland sånt som hållit på rätt länge. Detta skiljer pedagogiken från exempelvis teknik- och medicinområdena, där man forskningsvägen tar fram nytt tänk och nya metoder, utvecklar aktivt.
Detta är tänkvärt. Pedagogikforskningen borde åtminstone ha rutiner för att aktivt kunna leta upp innovationer ute i skolorna och snabbt försöka ta reda på om goda resultat är allmängiltiga eller bara slump. Och sedan se till att goda idéer får snabb spridning. Det skulle vi lärare ha nytta av. Men frågan är om skolforskarvärlden jobbar uppsökande och utåtriktat för att försöka hitta den pedagogiska frontlinjen? För att leta upp de goda resultaten? Eller om man ens är beredd att erkänna att den pedagogiska utvecklingen ligger i händerna på enskilda lärares kreativitet och inte på universiteten?
Man kanske är nöjd med att sitta inom universitetens väggar och blicka bakåt. Eller utföra forskning som Skolverket "beställer" för att få stöd för det man just för tillfället vill trumfa igenom ute i skolorna? Eller testa forskarens egna hypoteser ihopsnickrade långt från riktiga skolor? Kan det i så fall vara en förklaring till lärares ointresse för forskningsresultat? De handlar inte om verkligheten.
SENSUS = studiedagsföreläsning
Vi hade studiedag idag måndag på skolan och eleverna var lediga. Jag går in i såna här dagar med låga förväntningar för skolans resurser för vår s.k. kompetensutveckling är rätt begränsade, men den här dagen var i stort sett helt ok. Föreläsaren riktigt bra. Det var en gosse från Studieförbundet Sensus. Sensus är tre gamla studieförbund ihop numera; TBV = Tjänstemännens bildningsverksamhet, kyrkan och KFUM-KFUK. Den unge mannen pratade bra om olika religioner, vad de har för grundpelare, vad de har gemensamt och vad som skiljer dem åt. Den här almanckan med alla världsreligionernas högtidsdagar inprickade kan man köpa via dem. Den vill vi ha på skolan.
Det var klokt att ta med ett antal viktiga symbolföremål från olika religioner. Det är sånt som man aldrig kan ta på annars och inte stirra på heller när de väl sitter på sin bärare. Vi stirrar ju inte när vi passerat 7-8 års ålder. Här är judisk bönehalsduk, judisk mössa (kippa?), buddistisk bönesnurra, jakhårförsedd (fusk) luftvippa (minns inte vilken religion), judiska nyårsblåshornet, Sikhdolken, en hinudisk gudafigur och det andra vet jag inte.
Men de här kallingarna som alltid bärs av både män och kvinnor i Sikhernas religionen väckte störst munterhet.
De ska fungera som ett slags kyskhetsbälte, med en komplicerad snörning. Det handlar alltså om att bäraren ska hinna tänka efter innan byxorna åker av, om de tas av av de rätta skälen så man inte får ångra sig efteråt. SEn funderade vi vad de två fickorna var till men det fanns inget svar på den frågan. Någon gissade på förvaring av kondomer.
Sikhernas religion bärs mest fram av symboler och föremål som är laddade med betydelse, inte så mycket av skrifter. Den trubbiga dolken som männen bär symboliserar plikten att kämpa för det goda och för religionen men ingen sikh lär ha missbrukat den till verkligt vapen. Turbanen står för att alla människor är värdefulla. Kammen symboliserar plikten att hålla sig ren och här nedan finns Sikharmringen. Den ska sitta nära handen så att när handen går ut och utför en rörelse som eventuellt är ond så ska bäraren hejda sig vid åsynen av ringen och istället göra det goda. Kanske hade Jan G hejdat handen som tog emot ersättning av KGB om han haft en Sikhring, vem vet?
Jag gillar det handfasta och realistiska tänket i den här religionen. Man är medveten om människans tendens att ha ett selektivt minne i stunder av syndande. Det är lätt att förtränga tio Guds bud som står där hemma i bokhyllan. Alltså att man kan behöva ha praktiska och närvarande påminnelser just när frestelsen är där. Sen förtäljer ju inte historien om Sikher syndar mindre för det.
Lite lätt chockad inser jag att jag burit just en Sikhring i flera år utan att veta vad den betydde. Min ring var en gåva från en god vän 1972. Jag visste att det var en Sikhring men jag tog aldrig reda på vad den var till för, eller att den hade religiös betydelse.
Det här är en väckarklocka med en jättehög böneutroparröst som väckning. Den skulle jag ju vilja ha och ge bort till någon bekant. Himla kul present till rätt person. Jag hann inte fråga var man kan köpa den.
Här är en bönematta i en alldeles ljuvlig mjuk kvalitet, antagligen tjockt silke. Mitt på den är en kompass som visar riktningen till Mecca. En sån här matta fast röd skulle jag kunna tänka mig att ha på badrumsgolvet men jag antar att det skulle vara kränkande för Islam så jag avstår. Bönen som görs på mattan är mer en meditation flera gånger per dag än en bön.
Sen fick jag nöjet att luncha med min duktiga och trevliga kollega. Det lyfte mig till att vara glad resten av dagen. Tack snälla I för att Du finns och strör uppmuntran omkring Dig. Alla som pratar med Dig blir glada och goda! Jag är så privilegierad (stavning?!
Agenda
I fredags var det alltså, som jag skrev, frosserier i årets lilla älgfilé tillsammans med Idol-tittande.
I lördags jagade vi rådjur en stund på eftermiddagen. Oskar fick upp men de drog iväg bort till Signebyn.
Sen var det gäster här, A och U i Hol. Men det var vanskligt ett tag eftersom vi drabbades av strömsavbrott under den tiden jag skulle ha gjort en smarrig älggryta.
Till slut kom strömmen tillbaka. Lars i Svensbyn trodde att felet låg neråt Gyltenäs för där har man blanktråd kvar, men jag vet inte vart han och den andre reparatören drog iväg. Min matlagningstid räckte då till att göra älgfärsbiffar medsojagrädde i och pressad vitlök. De var rejält tjocka och blev alltså saftiga och goda. Till det blev det kantarellstuvning med sojagrädde och gräddsås bredvid. Och så förstås gröna böner, kokta morötter, stekt lök och grönsallad med små plommontomater.
Gästerna uppskattade maten och hade med sig en urläcker sockerkaka gjord på glutenfritt och mjölkfritt, men med mycket olja och ägglikör. Jag måste åka dit och få receptet. Den var inte så där torr som glutenfritt brukar bli. Och smaken var suverän, den är nästan slut redan.
I söndags jagade vi rådjur igen. Oskar fick se två stycken och drev i två timmar.
Han kände vittring av rådjuren i vind fast han inte kunde se dem. Ibland vimsar han lite då när han växlar mellan att gå på synintryck och vittring. Strax efter den här bilden fick han se dem och blev en aning bortkollrad efter det. Då kommer han långt efter och tappar bort spåret så småningom. Efter två timmar var han långt efter.
Maten blev läckra rester från igår. Kantarellstuvning smakar alltid mycket bättre dagen efter och det andra var helt ok. Vi avslutar dagen med att åka till Hol och få receptet på sockerkakan med ägglikör.
I lördags jagade vi rådjur en stund på eftermiddagen. Oskar fick upp men de drog iväg bort till Signebyn.
Sen var det gäster här, A och U i Hol. Men det var vanskligt ett tag eftersom vi drabbades av strömsavbrott under den tiden jag skulle ha gjort en smarrig älggryta.
Till slut kom strömmen tillbaka. Lars i Svensbyn trodde att felet låg neråt Gyltenäs för där har man blanktråd kvar, men jag vet inte vart han och den andre reparatören drog iväg. Min matlagningstid räckte då till att göra älgfärsbiffar medsojagrädde i och pressad vitlök. De var rejält tjocka och blev alltså saftiga och goda. Till det blev det kantarellstuvning med sojagrädde och gräddsås bredvid. Och så förstås gröna böner, kokta morötter, stekt lök och grönsallad med små plommontomater.
Gästerna uppskattade maten och hade med sig en urläcker sockerkaka gjord på glutenfritt och mjölkfritt, men med mycket olja och ägglikör. Jag måste åka dit och få receptet. Den var inte så där torr som glutenfritt brukar bli. Och smaken var suverän, den är nästan slut redan.
I söndags jagade vi rådjur igen. Oskar fick se två stycken och drev i två timmar.
Han kände vittring av rådjuren i vind fast han inte kunde se dem. Ibland vimsar han lite då när han växlar mellan att gå på synintryck och vittring. Strax efter den här bilden fick han se dem och blev en aning bortkollrad efter det. Då kommer han långt efter och tappar bort spåret så småningom. Efter två timmar var han långt efter.
Maten blev läckra rester från igår. Kantarellstuvning smakar alltid mycket bättre dagen efter och det andra var helt ok. Vi avslutar dagen med att åka till Hol och få receptet på sockerkakan med ägglikör.
Mårten Palmes ...
... skadeglada leende delar jag, det ska villigt erkännas! Han upplever avslöjandet av Jan G´s KGB-agenteri som en upprättelse för fadern Olof Palme.
När jättar faller från höga piedestaler så blir det rejäla smällar och det är väl vad som hänt nu. Från min piedestal föll Jan G för rätt länge sedan och det har jag skrivit om här på bloggen. Jag har inte orkat läsa de senaste böckerna eftersom de på många sätt är en upprepning av varandra: muslimer är bra, islam är bra, Israel är dåligt, USA är dåligt, svensk polis är dålig, svensk militär är dålig. Allt med få undantag vilka utgörs av hans hjältar som kämpar mot dåliga odds inom sin egen organisation och utåt. Det är precis samma grepp som finns i alla gamla indian- och cowboyfilmer. En bok på det temat ok, men inte gång efter annan. Böckerna har till slut känts som enbart pekpinnar, inget annat. Själva storyn har underordnats de här politiska budskapen.
De ursäkter och förklaringar som Jan G nu kommer med för att förklara hur han kunde lämna information till KGB mot betalning, är inte trovärdiga av den enkla anledningen att avslöjandet kommit från en tidning och inte från honom själv. Om han gjort de här uppdragen för Sovjetunionen för att lära känna organisationen på något sätt ur journalistisk synpunkt så hade det inte varit några problem att berätta om det hela i efterhand exempelvis i den nya biografin om hans yrkesliv. I intervjun med tidningen Expressen så minns Jan G märkligt nog allt som talar till hans fördel eller som kan kontrolleras, men tappar plötsligt minnet när det gäller uppgifter som är till hans nackdel, särskilt om det är uppgifter som han begriper är svåra att kontrollera.
Förre kollegan Peter Bratt är chockad och menar att Jan G i så fall samarbetade både med SÄPO, den svenska regeringen och KGB samtidigt. Bratt påpekar också att Jan G gärna har en moral för sig själv och en annan för alla andra.
Förre statsministern Ingvar Carlsson och förre ministern Kjell -Olof Feldt är arga och kräver alla korten på bordet. Vad har Jan G avslöjat om svenska socialdemokrater under de fem åren som spion åt KGB?
Hederligt av Arne Lemberg att informera SÄPO om Jan G´s dubbelspel. AL gjorde fantastiska reportage från krigshärdar i världen på sin tid, tills han blev dödad i Uganda. Och han hör till de jättar som jag fortfarande har på piedestal.
När jättar faller från höga piedestaler så blir det rejäla smällar och det är väl vad som hänt nu. Från min piedestal föll Jan G för rätt länge sedan och det har jag skrivit om här på bloggen. Jag har inte orkat läsa de senaste böckerna eftersom de på många sätt är en upprepning av varandra: muslimer är bra, islam är bra, Israel är dåligt, USA är dåligt, svensk polis är dålig, svensk militär är dålig. Allt med få undantag vilka utgörs av hans hjältar som kämpar mot dåliga odds inom sin egen organisation och utåt. Det är precis samma grepp som finns i alla gamla indian- och cowboyfilmer. En bok på det temat ok, men inte gång efter annan. Böckerna har till slut känts som enbart pekpinnar, inget annat. Själva storyn har underordnats de här politiska budskapen.
De ursäkter och förklaringar som Jan G nu kommer med för att förklara hur han kunde lämna information till KGB mot betalning, är inte trovärdiga av den enkla anledningen att avslöjandet kommit från en tidning och inte från honom själv. Om han gjort de här uppdragen för Sovjetunionen för att lära känna organisationen på något sätt ur journalistisk synpunkt så hade det inte varit några problem att berätta om det hela i efterhand exempelvis i den nya biografin om hans yrkesliv. I intervjun med tidningen Expressen så minns Jan G märkligt nog allt som talar till hans fördel eller som kan kontrolleras, men tappar plötsligt minnet när det gäller uppgifter som är till hans nackdel, särskilt om det är uppgifter som han begriper är svåra att kontrollera.
Förre kollegan Peter Bratt är chockad och menar att Jan G i så fall samarbetade både med SÄPO, den svenska regeringen och KGB samtidigt. Bratt påpekar också att Jan G gärna har en moral för sig själv och en annan för alla andra.
Förre statsministern Ingvar Carlsson och förre ministern Kjell -Olof Feldt är arga och kräver alla korten på bordet. Vad har Jan G avslöjat om svenska socialdemokrater under de fem åren som spion åt KGB?
Hederligt av Arne Lemberg att informera SÄPO om Jan G´s dubbelspel. AL gjorde fantastiska reportage från krigshärdar i världen på sin tid, tills han blev dödad i Uganda. Och han hör till de jättar som jag fortfarande har på piedestal.
Satio kanske?
Jag måste skaffa en ny mobiltelefon. Min gamla har ett antal år på nacken och menyerna går inte att manövrera i alls längre. Jag kan inte skicka eller ta emot sms, mms osv.
Jag tänkte köpa en ny i våras men då fick jag reda på att Sony Ericsson skulle komma med en ny kameramobil och de lät ju frestande. Nu har den äntligen kommit och den heter Satio. Den får bra betyg både av användare och experter.
Jag är intresserad av den för att den dels verkar ha bra kamera, dels har ett vanligt tangentbord. Man kan alltså få fram ett vanligt datortangentbord på skärmen. Jag har ju aldrig lärt mig tumtrycka sms och skulle helst vilja slippa det. Därmot har jag ju en gång i tiden lärt mig skriva maskin på en gammal Halda med skärm ovanför tangenterna (liksom Annaa och några andra av oss gamlingar på bloggen!) så jag skriver rätt obehindrat så.
Om jag surfar runt bland synpunkter på Satio så ser jag att på plus kommer framför allt kameran. Den är på 12 megapixel, vilket i och för sig är ointressant. Hur ofta har man nytta av en bild i den storleken? Men kvalitén på bilderna ser bra ut när jag kollar ett test där man jämför dem med Canon Ixus. Och det är bra blixt och zoom. Sen har den bra lagringsmöjligheter och SD microkort. (Direkt i datorn?) Möjligheten att använda ett vanligt tangentbord är som sagt bra och en stor skärm.
Nackdelar lär vara att den stora skärmen drar mycket energi, man måste ladda telefonen varje dag. Sen har den tydligen lite förvirring om man ska klicka eller dubbelklicka. Och så fungerar inte e-posten ibland på exempelvis järnvägsstationer (fattar jag inte varför förstås!), eller inom eget trådlöst nätverk skriver någon . Det låter ju allvarligt. Den är lite större än min nuvarande telefon och det är priset man får betala för att ha en bra kamera inbyggd. Men å andra sidan slipper jag släpa runt på både telefon och kamera hela tiden så det kanske går på ett ut. Sen är ju priset i överkant kan jag tycka; 5- 6000 SEK, men å andra sidan har jag inte köpt någon mobiltelefon på länge nu så då kanske den här får kosta och så får jag hålla tummarna att den varar några år.
Någon som vet något om Satio? Någon som kan ge råd om mobiltelefonköp? Jag har ju noll koll egentligen.
Jag tänkte köpa en ny i våras men då fick jag reda på att Sony Ericsson skulle komma med en ny kameramobil och de lät ju frestande. Nu har den äntligen kommit och den heter Satio. Den får bra betyg både av användare och experter.
Jag är intresserad av den för att den dels verkar ha bra kamera, dels har ett vanligt tangentbord. Man kan alltså få fram ett vanligt datortangentbord på skärmen. Jag har ju aldrig lärt mig tumtrycka sms och skulle helst vilja slippa det. Därmot har jag ju en gång i tiden lärt mig skriva maskin på en gammal Halda med skärm ovanför tangenterna (liksom Annaa och några andra av oss gamlingar på bloggen!) så jag skriver rätt obehindrat så.
Om jag surfar runt bland synpunkter på Satio så ser jag att på plus kommer framför allt kameran. Den är på 12 megapixel, vilket i och för sig är ointressant. Hur ofta har man nytta av en bild i den storleken? Men kvalitén på bilderna ser bra ut när jag kollar ett test där man jämför dem med Canon Ixus. Och det är bra blixt och zoom. Sen har den bra lagringsmöjligheter och SD microkort. (Direkt i datorn?) Möjligheten att använda ett vanligt tangentbord är som sagt bra och en stor skärm.
Nackdelar lär vara att den stora skärmen drar mycket energi, man måste ladda telefonen varje dag. Sen har den tydligen lite förvirring om man ska klicka eller dubbelklicka. Och så fungerar inte e-posten ibland på exempelvis järnvägsstationer (fattar jag inte varför förstås!), eller inom eget trådlöst nätverk skriver någon . Det låter ju allvarligt. Den är lite större än min nuvarande telefon och det är priset man får betala för att ha en bra kamera inbyggd. Men å andra sidan slipper jag släpa runt på både telefon och kamera hela tiden så det kanske går på ett ut. Sen är ju priset i överkant kan jag tycka; 5- 6000 SEK, men å andra sidan har jag inte köpt någon mobiltelefon på länge nu så då kanske den här får kosta och så får jag hålla tummarna att den varar några år.
Någon som vet något om Satio? Någon som kan ge råd om mobiltelefonköp? Jag har ju noll koll egentligen.
Jazz jagar igen!
Idag lördag är första dagen Jazz är i skogen igen efter olyckan med de avskurna senorna. Jag vet inte vem som var lyckligast i morse när de gick, Jazz eller husse. Nu har de väntat länge. Jazz var ute en kort tur igår också men bara för att motionera lite. Tassen har läkt helt, det ser bra ut och han rör sig obehindrat. En tå är fortfarande lite längre och den senan är säkert fastväxt på fel ställe. Den andra ser ut att ha hållit efter ihopsyningen. Men han har inte ont alls och vi får hoppas att han klarar av även att jaga och röra sig i terräng.
Han har blivit en riktig husse-pjosk under de här veckorna (kolla blicken på översta bilden, det är ren skär dyrkan!) . Roland har ju måst ha honom med sig nästan överallt. Ligger och kramar kudden i soffan gör han i vilket fall som helst varje kväll. Han har två lika kuddar att byta mellan när de blir för varmt.
Han blir mer och mer som en familjemedlem. Han har ett speciellt sätt att tala om att han vill ut, ett sätt att tala om att han vill ha vatten osv. Han "pratar" med rösten och klappar på oss med tassen. Oj så mycket vi tycker om den här hunden och så glada vi är att det i alla fall så här långt ser ut att ha gått bra.
TV-fredag igen då med Idol
Det blev god mat igår kväll fredag!
Vi tog den där lilla enda älgfilérompan som var med i vår älgköttslott och som vi inte kunde laga till förra helgen eftersom vi rände i stugorna då vartenda kväll. Till den blev det hemgjord klyftpotatis med mycket vitlök och timjan, kantarellstuvning, svartvinbärsgelé, haricot vert (stavning?), lök, små plommontomater, gurka och ett Tempranillovin. Man måste liksom dricka rödvin till älgfilé men vi dricker väldigt lite eftersom vi båda har lätt att få huvudvärk av rödvin. Tempranillo var ok men annars passar något kraftigare viner bättre.
Erik var en positiv överraskning! Han var himla bra, bäst faktiskt och tänk honom minns jag inte ens från förra veckan. Det var nog som han själv sa att rock var hans grej.
Kalle gjorde enkel rock väldigt bra, det lät bara så självklart. Han var nog min nummer två.
Eddie var rätt person som fick stanna kvar. Han sjunger bra, har bra närvaro och det var ok.
Men jag var besviken på förra veckans favoriter Reza och Rabih (?).
Reza valde en låt som kräver en metallisk staccatoröst med snärt i, den passade inte alls hennes varma, mjuka vackra stämma. Det blev för vackert och mesigt, stämde inte.
Och Rabih (heter han så?) råkade ut för ungefär samma sak. Hans låt stämde inte. Han låter mer som en musikalartist. Tur att de båda fick vara kvar till nästa omgång i alla fall. Det blir säkert bättre då.
Vi tog den där lilla enda älgfilérompan som var med i vår älgköttslott och som vi inte kunde laga till förra helgen eftersom vi rände i stugorna då vartenda kväll. Till den blev det hemgjord klyftpotatis med mycket vitlök och timjan, kantarellstuvning, svartvinbärsgelé, haricot vert (stavning?), lök, små plommontomater, gurka och ett Tempranillovin. Man måste liksom dricka rödvin till älgfilé men vi dricker väldigt lite eftersom vi båda har lätt att få huvudvärk av rödvin. Tempranillo var ok men annars passar något kraftigare viner bättre.
Erik var en positiv överraskning! Han var himla bra, bäst faktiskt och tänk honom minns jag inte ens från förra veckan. Det var nog som han själv sa att rock var hans grej.
Kalle gjorde enkel rock väldigt bra, det lät bara så självklart. Han var nog min nummer två.
Eddie var rätt person som fick stanna kvar. Han sjunger bra, har bra närvaro och det var ok.
Men jag var besviken på förra veckans favoriter Reza och Rabih (?).
Reza valde en låt som kräver en metallisk staccatoröst med snärt i, den passade inte alls hennes varma, mjuka vackra stämma. Det blev för vackert och mesigt, stämde inte.
Och Rabih (heter han så?) råkade ut för ungefär samma sak. Hans låt stämde inte. Han låter mer som en musikalartist. Tur att de båda fick vara kvar till nästa omgång i alla fall. Det blir säkert bättre då.
Lite mer om svininfluensa i Årjängs kommun.
Lite mer vet jag idag om svininfluensaförberedelserna i Årjängs kommun. Vaccinet har inte kommit än. När det kommer så görs det upp en tidsplan för vaccineringarna. Man vet ännu inte hur mycket vaccin man får och hur många det kan räcka till. I första hand ska riskgrupper vaccineras och, om jag har förstått det rätt, vårdpersonal.
Barnen erbjuds sedan vaccin på skoltid och föräldrar får en lapp som ska fyllas i med godkännande innan. För barn från årskurs 3 och yngre så¨får föräldrar gå med och få vaccin samtidigt, OM VACCINET RÄCKER! OSA-lag håller på och gör i ordning i undervisningsrummet mellan sporthallarna och där ska vaccinationen ske under skoltid. Vi som skolpersonal erbjuds vaccin en eftermiddag under den tiden OM VACCINET RÄCKER. Det verkar alltså lite löst i kanten runt detta och inte så lätt att informera om.
Bilden tog jag i Stockholm i somras i Kungsträdgården på ett litet barn c:a tre år gammalt som hoppar något slags gummibandshopp högt upp luften och bara skrattar. Den har ju inget med svininfluensa att göra, jag bara gillade bilden. Får väl illustrera motsatsen till influenssjuk = frisk och glad.
Barnen erbjuds sedan vaccin på skoltid och föräldrar får en lapp som ska fyllas i med godkännande innan. För barn från årskurs 3 och yngre så¨får föräldrar gå med och få vaccin samtidigt, OM VACCINET RÄCKER! OSA-lag håller på och gör i ordning i undervisningsrummet mellan sporthallarna och där ska vaccinationen ske under skoltid. Vi som skolpersonal erbjuds vaccin en eftermiddag under den tiden OM VACCINET RÄCKER. Det verkar alltså lite löst i kanten runt detta och inte så lätt att informera om.
Bilden tog jag i Stockholm i somras i Kungsträdgården på ett litet barn c:a tre år gammalt som hoppar något slags gummibandshopp högt upp luften och bara skrattar. Den har ju inget med svininfluensa att göra, jag bara gillade bilden. Får väl illustrera motsatsen till influenssjuk = frisk och glad.
Nio döda i svininfluensa...
... i Norge är det nu. Lite intressant att följa den norska svininfluensan eftersom vi bor så nära gränsen här. Statistiken översatt till svenska förhållande skulle bli ungefär det dubbla, dvs 18. Det känns väldigt många egentligen. I Sverige har två personer dött, på Island en person och i Danmark och Finland ingen. Undrar varför det ser ut så i Norge? Där lär man tydligen till och med ha tagit in de sjuka på sjukhus och isolerat dem om jag inte fattat fel. I Sverige har ju strategin varit att folk ska vara sjuka hemma om det inte blir riktigt illa. Jag är fortfarande vankelmodig när det gäller vaccinet. Men ännu så länge har jag inte blivit erbjuden någon spruta, så det har inte ställts på sin spets. Kan bara anta att jag blir smittad när sjukan väl kommer till Årjäng på allvar, skolor ser ju ut att vara de stora smitthärdarna när flunsan kommer och bortåt hälften av eleverna verkar kunna bli sjuka samtidigt att döma av rapporterna från dem som drabbats. Sett över längre tid på en ort borde det alltså bli betydligt mer än 50 %. Om det nu inte är så att många stannar hemma ändå när sjukan kommer för att slippa bli smittade.
Känns lite som en lättnad att inte ha egna barn att fundera över när det gäller vaccin eller inte. Jag kan förstå föräldrars vånda i dessa dagar; vaccin eller inte för det egna barnet?
Hos oss lär det bli massvaccinering i sporthallarna för barnen när det väl kommer igång. Vaccinet blir ett erbjudande förstås och föräldrar får vaccineras samtidigt om de så önskar. Vi lärare har inte fått några besked vad som gäller för oss. Informationen i kommunen om vaccineringen har varit blygsam om man säger så och jag kan föreställa mig att många undrar.
Känns lite som en lättnad att inte ha egna barn att fundera över när det gäller vaccin eller inte. Jag kan förstå föräldrars vånda i dessa dagar; vaccin eller inte för det egna barnet?
Hos oss lär det bli massvaccinering i sporthallarna för barnen när det väl kommer igång. Vaccinet blir ett erbjudande förstås och föräldrar får vaccineras samtidigt om de så önskar. Vi lärare har inte fått några besked vad som gäller för oss. Informationen i kommunen om vaccineringen har varit blygsam om man säger så och jag kan föreställa mig att många undrar.
Fredagsmys?
Kan det bli något fredagsmys imorgon tro? Undrar om gubben har planerat något? Jag har inte hunnit / orkat tänka i de banorna. Jag är fortfarande efter-lov-trött. Ni vet man vänder på dygnet och sover mycket. Och så hänger det i ett tag tills man får upp adrenalinnivåerna igen och sparkar igång kropp och själ.
Kommentarerna syns inte...
... fast jag har godkänt dem! Jättekonstigt! Hoppas de kommer in så fort som möjligt för det var kloka tankar.
Nu har jag...
... hunnit kommentera några bloggar, men jag har några kvar. De får dock vänta tills jag har ätit lite mat. Gubben kom hem nu från byggnadsnämndsmöte och ser klädsamt hungrig ut. Kan man fatta efter så där en tre timmars sittande. Jag tycker han är lite modig som håller på med kommunala uppdrag. De för knappast med sig några yviga belöningar, mest ovett, speciellt nu i besparingstider.
Inte hunnit...
...kommentera har jag de senaste dagarna, men jag kommer igen!
Svårt med matte...
... har svenska elever visar resultaten av nationella prov i årskurs 3. Jag är inte förvånad. Man vet sedan tidigare då man undersökt vad som felar elever som misslyckats i de nationella proven i årskurs 5. De klarar exempelvis inte att automatisera räkning av talen upp till tio och de klarar inte tiotalsövergångar; dvs att räkna ut 34 - 7 i huvudet. Det är kunskaper som borde finnas där redan i ettan och tvåan.
Vi gör matte helt fel och borde inte vara så läroboksbundna. Barn lär sig matte mycket bättre med praktisk matematik. Jag har ett materiel för lärobokslös matte under de två första skolåren men det går inte att använda med den den organisation vi har vid vår skola med stora klasser och dålig personaltäthet i ettan och tvåan. Av alla kommuner jag sett skolverksamhet i, så är vår kommun den enda där fritidspedagogerna inte är med i skolverksamheten för att hjälpa till bland de yngre barnen i grundskolan exempelvis.
De åren då vi hade en annan organisation med mindre klasser och jag kunde använda laborativ matematik så tyckte alla barn om matten och alla barn klarade av alla diagnoser i matteböckerna när de lämnade mig för att börja årskurs tre. Jag testade detta för att vara säker på att de hade med sig grunderna. Det bästa var att även de barn som egentligen hade svårt för matematik gillade matten. Och jag tror det var därför de fick goda resultat.
De stora klasser vi tvingas ha nu bland de yngre barnen befrämjar inte trygghet och lärande. Och det handlar inte om att spara pengar för vi har inpytsat personal så att det skulle räcka att dela våra klasser. Vi har också lokaler så att det skulle räcka att dela upp de yngre barnen i tre paralleller med rimliga 14-16 barn i varje klass istället för 20 - 25 i varje.
Vi gör matte helt fel och borde inte vara så läroboksbundna. Barn lär sig matte mycket bättre med praktisk matematik. Jag har ett materiel för lärobokslös matte under de två första skolåren men det går inte att använda med den den organisation vi har vid vår skola med stora klasser och dålig personaltäthet i ettan och tvåan. Av alla kommuner jag sett skolverksamhet i, så är vår kommun den enda där fritidspedagogerna inte är med i skolverksamheten för att hjälpa till bland de yngre barnen i grundskolan exempelvis.
De åren då vi hade en annan organisation med mindre klasser och jag kunde använda laborativ matematik så tyckte alla barn om matten och alla barn klarade av alla diagnoser i matteböckerna när de lämnade mig för att börja årskurs tre. Jag testade detta för att vara säker på att de hade med sig grunderna. Det bästa var att även de barn som egentligen hade svårt för matematik gillade matten. Och jag tror det var därför de fick goda resultat.
De stora klasser vi tvingas ha nu bland de yngre barnen befrämjar inte trygghet och lärande. Och det handlar inte om att spara pengar för vi har inpytsat personal så att det skulle räcka att dela våra klasser. Vi har också lokaler så att det skulle räcka att dela upp de yngre barnen i tre paralleller med rimliga 14-16 barn i varje klass istället för 20 - 25 i varje.
Rovdjurspropositionen antogs ...
... igår onsdag. Det blev som det var tänkt om jag inte är felunderrrättad;
-max 210 vargar i landet
- licensjakt på varg efter nyår
- regional förvaltning
Sen finns med ett beslut om att man ska ta in varg utifrån om det inte blir någon naturlig invandring. Detta ser inte ut att bli aktuellt eftersom det hela tiden invandrar vargar på naturlig väg norrifrån. Och egentligen spelar det ingen roll med inplanteringen eftersom maxantalet ska vara 210. Och om dessa 210 är infödda svenska eller ryska är oväsentligt i sammanhanget. Men det måste ju vara bättre att de vargar som finns i landet är genetiskt friska än inavlade.
Detta beslut löser inte med automatik alla problem men är ett steg i rätt riktning.
Utvärdering = ett hungrigt monster...
... i offentlig förvaltning exempelvis skolan? Lena Lindgren är skeptisk till utvärderingsraseriet som härjar överallt.
Lena är inte vem som helst i det här sammanhanget. Jag har refererat hennes artiklar förut. Nu har hon skrivit i "Pedagogiska magasinet"3/9 09. Hon är fil dr i statsvetenskap och docent i offentlig förvaltning vid förvaltningshögskolan i Göteborgs universitet. Hennes forskning är inriktad på just utvärdering inom den offentliga sektorn och dess betydelse . Hon har bl.a. skrivit boken "Utvärderingsmonstret"
I artikeln skriver hon bl.a. så här :
"Det finns hos många en närmast religiös tilltro till vad som kan uppnås med utvärdering. Men sällan - eller aldrig - diskuteras om utvärdering verkligen kan åtstadkomma det man förväntar sig. Hur vet man att mera utvärdering självklart leder till en bättre skola?"
"I skolans värld bor ett av de allra hungrigaste utvärderingsmonstren. Mål att följa upp och utvärdera finns det gott om i skollag, läroplaner, kursplaner, och kommunala skol- och arbetsplaner. Många är också de utvärderingsinstrument som används för att fånga och värdera kvalitet och resultat.
Över huvud taget ska allt som görs i den offentliga sektorn i dag utvärderas i en omfattning som inte tidigare skådats. I olika styrdokument påbjuds allt oftare att utvärdering ska ske och integreras i praxis"
"Hur vet man att mera utvärdering självklart leder till en bättre skola? Bygger de utvärderingsinstrument som brukas - kvalitetsredovisning, individuell utvecklingsplan etcetc - på vetenskaplig kunskap om orsak och verkan?"
Lena ifrågasätter om detta är vägen till en bättre skola. Det finns idag ännu inga bevis för detta men trots det används idag oerhört stora resurser till utvärdering.
Hon väljer att granska hur man använder IUP i skolan. Där ska mål anges för den enskilde eleven och de ska följas upp. Lena ser faror med att arbeta så detaljmålstyrt; är det rimligt i ett arbete som på så många sätt styrs av vad som tillfälligtvis dyker upp och som behöver arbetas med? är det rimligt att göra meningsfulla utvärderingar av om elever "förstår", "kan tolka" eller "jämföra" kunskap?, är den arbetsinsats som krävs från lärares sida rimlig i förhållande till utfallet eller riskerar det att bli en tom ritual?.
Enligt Lena finns det påfallande likheter mellan detta, som jag kallar kvalitetsutvärderingsplanehelvetet, och 5- årsplanerna i det gamla Sovjetunionen.
Suck, kan jag tänka. Synd att inte fler tar till sig Lenas varningsord! Det borde gå att hejda det här monstret, eller åtminstone inte ge det större utrymme än det måste ha enligt propåer uppifrån. Varje kommun har ju ändå ett visst friutrymme att hantera de här uppgifterna. Vi kan välja att uppfinna hjulet om och om igen eller försöka hantera eländet lite rationellt; dvs slänga till höga vederbörande så pass mycket som krävs för att få godkänt, men inte överdriva.
Det finns en hel del utvärdering som är bra och nödvändig och jag har skrivit om det förut, jag behöver exempelvis prata med elever och föräldrar, göra en del bastester av grundläggande kunskaper hos eleverna, tillsammans med eleverna sätta upp mål för hur vi ska få till en bra klass och följa upp dem. Det är viktig och bra utvärdering som jag gör hela tiden kontinuerligt. Men det blir svårt att hinna med den nödvändiga utvärderingen när mycket tid går åt till utvärderings- och planearbete som inte har någon betydelse för undervisningen.
"Utvärderingsmonstret" i skolan...
... kommer jag att skriva om härnäst (igen!). Utvärderingsforskaren Lena Lindgren varnar för utvärderingshysterin i skolan. "Tänk om det är tvärtom, att all denna utvärdering ger upphov till perversa bieffekter som i själva verket motverkar utvecklingen av kvalitet, resultat och därmed måluppfyllelse?"
GRATTIS MARIE, "Alltiallon" på min länklista!
Virtuellt fyrverkeri och blommor lägger jag ut här till Din ära! Det förtjänar Du absolut idag! Det är en stor dag! Du avslutar åratal av tuffa studier som Du skött med den äran, parallellt med allt annat som måste göras i en familj med flera barn. Väldigt ofta har jag varit imponerad av Din kämparglöd och förmåga att hänga i trots att det har varit jobbigt. Jag är jätteglad för Din skull och hoppas att Du blir ordentligt firad på hemmaplan fast Du börjar jobba redan i morgon!
Vargjakt i vinter?
Idag onsda tror jag, så tas beslutet om rovdjurspropositionen i riksdagen. Åtminstone hoppas vi det. Den har legat i långbänk nu i ett par år av politiskt vankelmod men borde äntligen vara framme vid vägs ände.
Media polariserar oftast debatten om varg till att belysa endast ytterligheterna; total utrotning eller tillväxt utan begränsning. Om de alldeles sunda och genomtänkta lösningar som finns däremellan skrivs inte så mycket och deras företrädare tillfrågas sällan att ställa upp i debatter.
Som vanligt när det gäller media så är det en djupt lögnaktig bild av opinionsläget. De flesta inser att vi har en vargstam i landet och att det gäller att hantera den så vettigt som möjligt.
Gunnar Glöersen är en av de mest kunniga när det gäller varg och han har skrivit och sagt mycket klokt i frågan;
Och från hans blogg har jag hämtat den bild av varg som vi oftast har här i Värmland.
Själva vargen syns inte så ofta, men tyvärr är de här lämningarna vanliga i tider som dessa, med många hundar ute på jakt i olika sammanhang; älg och småvilt.
Det är inte vargen det är fel på, den gör som den är genetiskt programmerad att göra; dvs försvarar sitt område mot det som uppfattas som inkräktare av hundras och / eller jagar och dödar för att få mat på enklast möjliga sätt.
Det har varit rovdjurspolitikens fel att vi har så många såna här bilder, bilder av tamdjur som dödats av varg. Nu hoppas vi att man med det här beslutet ska komma en bit på väg i rätt riktning; begränsning av stammen till 210 djur i landet, licensjakt, regional förvaltning och motverka inavel genom omflyttning av djur inom landet vid behov.
Bilder på Matilda och vinnaren Ola...
... finns det här. Jag vågar inte stjäla en proffsfotografs bilder till min blogg, men om man går in på länken så kan man se hur Ola också ser ut på riktigt.
Älgjakt på Harnäs viltvårdsområde 2009
Nu blir det lite sammanfattande bilder äntligen från årets älgjakt på Harnäs vvo. Bilderna är tagna av Monika på Litorpet och Wolfram.
Så här vackert kan man få skåda älgar under älgjakten, men inget var lovligt i det här ekipaget tror jag. Många älgar släpptes igenom, 14 st på ett drev. Vi har mycket älg i närområdet
Här sitter alltså Arne med sitt livs första skjutna älg. Det blev en kalv. Arne är 19 år och gör just nu sin militärtjänst i Tyskland. Han är utbildad inom lantmäteri och kommer att arbeta med jord och skog. Han är van jägare från Tyskland, har skjutit flera vildsvin och rådjur.
Rolands stora och bestånde bidrag till älgjakten handlar om mat förstås. Det är han som donar med att man ska ordna något trevligt till avslut, med Reinholds goda viltsoppa. Han hämtade i Årjäng och är förste utdelare ser jag.
Barnen i bygden är med förstås och lär sig hur det ska gå till.
Så här såg det ut i slakthuset innan älgarna styckades och fördelades på alla 85 jaktdeltagarna. Det sköts sammanlagt 26 älgar ungefär lika fördelat på vuxna och kalvar. Den som ligger här skulle kunna vara den Roland sköt, ett cykelstyre utan broms.
GRATTIS MATILDA TILL SEGERN!
Matilda vann på Färjestad idag måndag i ponnylopp med Ola, sin egen häst. Himla roligt! Den här bilden är förstås från ett tidigare travsammanhang men det ser nog ungefär likadant ut idag.
Här skriver jag om Matilda och travintresset.
Så här ser hon ut i sulkyn.
Matilda är alltså barnbarn till Rolands syster.
Nu har jag gjort i ordning inlägget från älgjakten på Harnäs vvo och det kommer jag att lägga ut imorgon bitti.
Selektiv acceptans...
... av vetenskap kan man ju ha! :-) Jag kan ju ibland uttrycka skepsis över diverse forskningsresultat när det gäller sånt som jag inte finner stöd för i verkligheten. Men sån här handfast forskning måste man ju bara ta till sig och svälja med hull och hår:
Surfande gör äldre smartare!
Om man forskar en gång till kanske även yngre blir smartare av surfande.
Surfande gör äldre smartare!
Om man forskar en gång till kanske även yngre blir smartare av surfande.
Sjunde dödsfallet i svininfluensa...
... har man fått i Norge nu. Statistiskt omräknat till svenska förhållanden borde det bli minst det dubbla. Man räknar med upp emot en miljon smittade vid jul i Norge och funderar nu på att rekommendera vaccin till hela befolkningen. Influensan tycks slå hårdare mot unga och friska personer än man först trodde.
Samtidigt skriver Norah varnande ord. Hon är skeptisk till vaccinet. Det har inte blivit lättare att bestämma sig precis. Jag som just hade bestämt mig för vaccination i alla fall, har nu börjat vackla igen och känner mig som en åsna mellan två hötappar.
Samtidigt skriver Norah varnande ord. Hon är skeptisk till vaccinet. Det har inte blivit lättare att bestämma sig precis. Jag som just hade bestämt mig för vaccination i alla fall, har nu börjat vackla igen och känner mig som en åsna mellan två hötappar.
Älgskinnsväst återfunnen...!!
Jag fann den idag på en krok under kläderna som hänger på klädhängaren i hallen. Alltså ungefär där den borde vara. Fast den borde ju inte ha hängt på en krok bakom alla kläder utan på en klädhängare.
Glada är vi i alla fall och nu ska det skrivas namn och adress inne i västen någonstans. ö
Glada är vi i alla fall och nu ska det skrivas namn och adress inne i västen någonstans. ö
Skolan börjar igen...
... efter en veckas lov. Det här lovet hann jag inte allt som jag hade tänkt mig, tappade bort ett par dagar i början när jag var snuvig och däckad. Sen kom jag aldrig ifatt riktigt utan det blev stressigt på slutet med både älgkött och annat som skulle hinnas med.
Skönt att återgå till ordningen igen, ska bli spännande att träffa elever och kollegor och höra hur alla har haft det. Nu rusar tiden mot jul, jag vet hur det är: Utvecklingssamtal och Luciafirandeträning och annat. Den här första veckan efter lovet har vi en del extra roligt på gång.
Skönt att återgå till ordningen igen, ska bli spännande att träffa elever och kollegor och höra hur alla har haft det. Nu rusar tiden mot jul, jag vet hur det är: Utvecklingssamtal och Luciafirandeträning och annat. Den här första veckan efter lovet har vi en del extra roligt på gång.
Kvällsmat i Hol ...
...hade vi idag söndag. Det var festmat som alltid hos A och U; kokt potatis, rådjursgryta med mycket svamp, potatiskroketter, brysselkål (suveränt gott till vilt!) . Till det rödvin eller Soaves ekologiska, smakar nästan som Kallfelz Rivaner som inte finns i Sverige och som vi ständigt funderar på hur vi ska kunna importera. Kanske göra en beställning på 100 flaskor direkt från vingården och få den med lastbil hit. Fantastiskt gott var det i alla fall.
Den här porslinsterrinen är jag imponerad av. Den håller en gryta varm länge när den en gång blivit varm, med lock och allt.
Desserten var urläcker; specialkörsbär i god lag med vaniljglass och grädde (sojagrädde för mig, vispad färdig hade jag med)
Till espresson drack jag Eckes Edelkirsch. Det är en annan sort som inte finns i Sverige men som verkligen är min favorit just nu. En låda innehåller sex små flaskor och det hade god vän med i juni. Nu har jag bara två flaskor kvar. Himla god är den! Nästa leverans kan inte bli förrän till jul. Mat är väldigt gott i alla fall. Och bättre blir det med åren.
G brukar säga att mat är gamla människors sex! Ha ha... vi är beredda att förstå vad hon menar. Vi undrar bara när man går över från att vara gravt medelålders till att bli gammal. 60? 65 ? 70? 75 ? Eller ännu äldre?
Den här porslinsterrinen är jag imponerad av. Den håller en gryta varm länge när den en gång blivit varm, med lock och allt.
Desserten var urläcker; specialkörsbär i god lag med vaniljglass och grädde (sojagrädde för mig, vispad färdig hade jag med)
Till espresson drack jag Eckes Edelkirsch. Det är en annan sort som inte finns i Sverige men som verkligen är min favorit just nu. En låda innehåller sex små flaskor och det hade god vän med i juni. Nu har jag bara två flaskor kvar. Himla god är den! Nästa leverans kan inte bli förrän till jul. Mat är väldigt gott i alla fall. Och bättre blir det med åren.
G brukar säga att mat är gamla människors sex! Ha ha... vi är beredda att förstå vad hon menar. Vi undrar bara när man går över från att vara gravt medelålders till att bli gammal. 60? 65 ? 70? 75 ? Eller ännu äldre?
3 köttlotter med älgkött...
ska jag frysa ner idag. Våra jaktgäster åkte hem dagen före köttutdelningen så jag lovade att frysa in tills de kommer vid nyår igen. Det är inte jättemycket kött men jag hinner inte skära rent. Jag kommer att skölja av det, torka det, lägga i plastpåsar, skriva på och så i frysen. Jag lade in de stora hela bitarna igår så inte allt ska komma att belasta infrysningskapaciteten på en gång.
Silleruds nya landsbygdskontor!
Årjäng har några tätorter; Årjäng, Lennartsfors, Töcksfors och Sillerud. Hela Sillerud har faktisk lika många invånare som Töcksfors tätort. Nu har Sillerud i anslutning till lanthandeln ICA Sillerud, fått både en frisersalong och ett landsbygdskontor. Det hela invigdes i fredags eftermiddag av landshövding och kommunalråd. Själva butiken ICA Sillerud ligger bredvid här. Denna byggnad är egentligen den gamla järnvägsstationsbyggnaden i Sillerud, fast nu är den nedlagd och spåren borta
Så här proffsigt ser det ut kvällstid
Här är kontoret invändigt och det kommer att servas av en halvtidsanställd som i praktiken kommer att finnas här nästan jämt eftersom hon också arbetar i affären hos Richard. Den här lokalen kan också användas för mindre föreningsmöten, när man tycker att Tjolitta är för stort.
Här sitter vår driftige lanthandlare Richard vid själva kontorsdelen i landsbydskontoret och berättar entusiastiskt om verksamheten. Det är ett försök för att utröna hur mycket man kan samordna butiken med olika samhällsservicefunktioner i glesbygd så att invånarna kan bo kvar och få hjälp med det man behöver.
Man har ett suveränt datorsystem; Sidewalk Express, som tillåter att man exempelvis kommer direkt till bank och kan sköta bankärenden på ett säkert sätt. Allt rensas automatiskt och kan inte spåras alls. Här finns också Apotek, Bibliotek, kommun, post, polis, arbetsförmedling, systembolag direkt. Man kan exempelvis beställa böcker här från biblioteket i Årjäng och hämta dem två gånger i veckan i butiken. Man kan dra ut blanketter för att söka bygglov och faxa in dem till kommunen, man kan beställa varor från Systembolaget och hämta här. Det går också bra att köpa biljetter här via Ticnet till olika evenemang. Richard är verkligen entusiastisk. Detta är ett helt nytt servicetänk i glesbyd när man kan samordna allt och utnyttja den nya tekniken.
På Önnebyn ...
... var vi igår kväll lördag.
Så här vackert var det i solnedgången:
Och så här vackert dukat var det. Det var först skaldjur, sedan hjortstek och till slut frukt med Grådask. Och det var himla trevligt.
Hann inte...
...med idag heller! Jag är obotligt flera dagar efter min tid just nu, dagarna räcker inte till. Jag har idag skurit ner älgköttet som föll på min lott och det gick hyfsat snabbt, men ändå några timmar. Sen har slumpen ordnat så att jag ska frysa in tre lotter till. Jag började lördag för att få ner de största bitarna i alla fall. Och det hann jag men sen var vi ju på Önnebyn hos U och H också till sammans med D och G i Harnäs och Britta. Och vi har haft så roligt att jag har ont i skrattmusklerna i magen. Ibland stämmer bara umgänget och det blir så vansinnigt kul. Det är idel människor som vi gillar. Vi fick först räkentré, sedan hjortstek från Vestlanne i Norge, svågerskjuten, med gourmetpotatis och sallad till. Sedan skuren frukt till dessert med Grådask.
Men jag ska skriva imorgon, jag ska.....
Men jag ska skriva imorgon, jag ska.....
Idol igår fredag
Ha ha ... nu ska jag skriva om Idol. Vi såg på programmet i går, hemmakväll alldeles ensamma bara jag och gubben med älghamburgare och pannacotta (som jag kunde äta!) + björnbärssås. Fast vi såg inte hela Idol utan växlade lite till Skavlan ibland. Vi börjar bli riktigt moderna nu med att ha koll på flera program samtidigt.
(Bilden från Blogg.se framsida)
Hon som är i mitten längst fram, henne skulle jag nog unna att vinna. Hon kanske heter Reza eller nåt liknande. Hon är verkligen helt gjuten på scenen, ser ut att vara född till detta med att framträda inför publik, fast hon verkar lite blyg annars. Det är märkligt med en del människor, de blommar upp på en scen och deras framträdanden verkar helt äkta, som om det aldrig tränats in utan bara finns där. Kolla hur hon går genom skärmen och ler rakt in i ögonen på oss på bilden ovan! Ingen hinna av distans där inte, det är direktkontakt, hon äger scenen! Hon har dessutom en röst som hon verkar kunna göra nästan vad som helst med, den är stark och tonsäker och funkar i olika låtar.
Sen finns det en kille längst upp här som heter något jag inte minns, något på R tror jag. Han har en röst som är väldigt vacker och speciell. Den liknar ingen annans och måste vara en total naturbegåvning, något han bara är född med. Alltså borde jag kanske hålla tummarna för honom, men det gör jag inte, för jag tycker inte att han är så där supertrevlig i dialogerna mellan varven. Han ger inte ett så positivt intryck som Reza.
Han som står längst till vänster gjorde också ett mycket bra framträdande igår kväll, men hans namn har jag ingen koll på alls.
Min egen rangordning av Idolerna blir nog i de ordning jag nämnt dem här.
Förresten, är det så att alla de jag gillar bäst har utländsk bakgrund? Har jag inte tänkt på förut. Jag kan ju inte ens namnen och det kanske inte bara beror på att jag är gravt medelålders och börjar bli senil, utan också på att namnen är ovanliga.
En tjej åkte ut på grund av fel låtval och det var lite synd om henne, men det här är som hundutställning; det är hunden för dagen som bedöms, inte hur han såg ut igår eller kommer att se ut imorgon.
Senare idag ska jag skriva om landsbygdskontore och om slutet på älgjakten.
(Bilden från Blogg.se framsida)
Hon som är i mitten längst fram, henne skulle jag nog unna att vinna. Hon kanske heter Reza eller nåt liknande. Hon är verkligen helt gjuten på scenen, ser ut att vara född till detta med att framträda inför publik, fast hon verkar lite blyg annars. Det är märkligt med en del människor, de blommar upp på en scen och deras framträdanden verkar helt äkta, som om det aldrig tränats in utan bara finns där. Kolla hur hon går genom skärmen och ler rakt in i ögonen på oss på bilden ovan! Ingen hinna av distans där inte, det är direktkontakt, hon äger scenen! Hon har dessutom en röst som hon verkar kunna göra nästan vad som helst med, den är stark och tonsäker och funkar i olika låtar.
Sen finns det en kille längst upp här som heter något jag inte minns, något på R tror jag. Han har en röst som är väldigt vacker och speciell. Den liknar ingen annans och måste vara en total naturbegåvning, något han bara är född med. Alltså borde jag kanske hålla tummarna för honom, men det gör jag inte, för jag tycker inte att han är så där supertrevlig i dialogerna mellan varven. Han ger inte ett så positivt intryck som Reza.
Han som står längst till vänster gjorde också ett mycket bra framträdande igår kväll, men hans namn har jag ingen koll på alls.
Min egen rangordning av Idolerna blir nog i de ordning jag nämnt dem här.
Förresten, är det så att alla de jag gillar bäst har utländsk bakgrund? Har jag inte tänkt på förut. Jag kan ju inte ens namnen och det kanske inte bara beror på att jag är gravt medelålders och börjar bli senil, utan också på att namnen är ovanliga.
En tjej åkte ut på grund av fel låtval och det var lite synd om henne, men det här är som hundutställning; det är hunden för dagen som bedöms, inte hur han såg ut igår eller kommer att se ut imorgon.
Senare idag ska jag skriva om landsbygdskontore och om slutet på älgjakten.
Inlägg sen...
... blir det om avslut på älgjakten och om landsbygdskontoret i Svensbyn. Fast jag kanske inte hinner idag utan det blir imorgon. Vi får se. Idag har jag försökt hinna med allt jag inte orkade i början på veckan eftersom jag var lite krasslig då; frosta ur boxen, mala älgkött, koka älgkött, städa ur boxen och koka lingonsylt och hallonsylt samt ge bort en del av det till svärmor och fiskegäst och jaktgäster, säga adjö åt jaktgäster som åkte idag. Jag har alltså spungit som en skållad råtta hela dagen och nu domnar jag långsamt bort i trötthetskoma. Ska bara steka några goda hamburgare av älgkött och äta dem ihop med dressing, rå lök, tomatskivor, ost, och stekt ägg. Det kan bli någon smarrig efterrätt till men jag har inte räknat ut än vad det kan bli. Till maten blir det Idol tror jag. Vi brukar aldrig planera för att se teveprogram utan ser på det som sänds när vi råkar ha tid att kolla. Men just nu har vi planerat för Idol.
Vitsippor i oktober!!??
Det borde inte vara möjligt, men på Önnebyn är inget omöjligt. Vi hittade verkligen ett litet bestånd av vitsippor som blommade!
Min bank är bäst...
... enligt en undersökning och heter egentligen Westra Wermlands Sparbank, fast man är på nåt sätt ansluten till Swedbank. Men i övrigt är det en kundvänlig bank. Man kan fortfarande ringa till det egna bankkontoret här i Årjäng och få prata med någon och få ett ärende uträttat utan att ange en kundkod. De jag pratar med känner igen min röst. Det underlättar.
Vdn Håkan Nordblad är faktiskt Årjängsbördig och son till en viss legendarisk lärare.
Vdn Håkan Nordblad är faktiskt Årjängsbördig och son till en viss legendarisk lärare.
Polisen har kontroll i Karlstad...
... imorgon torsdag. NWT har en lista över var polisen har kontroller under veckan, himla praktiskt om man vill köra omkring och vara olaglig. Om jag nu åker till Karlstad imorgon är det där jag blir stoppad. Nu brukar jag vara rätt laglydig så det gör inte så mycket.
Jazz slipper bandaget nu.
Ikväll onsdag tog Roland bort bandaget på Jazz. Nu har hans fot varit paketerad i flera veckor.
Det kändes konstigt för honom nu när det äntligen var borta och han vågade först inte stödja på foten, men det gick strax över. Sen ville han slicka av det noga, antagligen luktade det helt fel. Det ser det fint ut i alla fall. Allt är läkt och just nu är ingen tå längre än de andra. Roland struntar i att ha något tunt bandage på. Det fyller ingen funktion. Jazz slipper därmed fåntratten / dumstruten. Den har varit en värre pina än fotbandaget. Han har vägrat att lägga sig med den och inte gärna velat dricka med den heller, så vi har inte kunna lämna honom länge utan tillsyn och ompyssling på dagarna. På kvällar och nätter var han ju inne och då slapp han tratten. Nu är det långsam träning som gäller så han kommer i form igen och kan jaga hare.
På Önnebyn
Vi var på Önnebyn hos U och H. De bor fantastiskt vackert vid sjön på rätt sida. De har en kul bastu. I ombytesrummet finns den här eldstaden som har en tunnel genom väggen in till bastuaggregatet på andra sidan.
Himla bra idé tycker jag fast det lät märkligt innan jag fick se det i praktiken.
Den man som bodde här förut hade ett vattenhjul i bäcken som rinner förbi huset. Det var en komplicerat byggnadsverk med vattentuber på ovansidan. Han tog el ur detta och det räckte till någon lampa och något mer.
Himla bra idé tycker jag fast det lät märkligt innan jag fick se det i praktiken.
Den man som bodde här förut hade ett vattenhjul i bäcken som rinner förbi huset. Det var en komplicerat byggnadsverk med vattentuber på ovansidan. Han tog el ur detta och det räckte till någon lampa och något mer.
Rensat i länklistan...
...har jag gjort nu äntligen. Det är en städning som måste göras med jämna mellanrum för att få plats med nya länkar. Bloggkontakter kommer och går (fast några består!). De som är kvar nu är såna som jag läser regelbundet. Liksom tidigare så väljer jag att ha en liten grupp bloggar som jag läser ofta och kommenterar i och en vidare krets som jag läser men inte kommenterar i. Ruts blogg kommer att ligga kvar länge än, fast hon inte längre finns bland oss, om hennes efterlevande släktingar väljer att låta den ligga kvar där. Jag vill kunna gå tillbaka ibland och minnas.
En nytillkommen blogg rekommenderas. Det är "Centern i Årjäng" där kommunalrådet Katarina Johannesson skriver om aktuellt i Årjängs kommun. Det kan vara intressant att få information om vad som händer i kommunen just nu och vad som är på gång framöver.
En nytillkommen blogg rekommenderas. Det är "Centern i Årjäng" där kommunalrådet Katarina Johannesson skriver om aktuellt i Årjängs kommun. Det kan vara intressant att få information om vad som händer i kommunen just nu och vad som är på gång framöver.
Grattis till första älgen Arne! Uppdaterat om torsdagens jakt.
Så här glad är man när man skjutit sin första älg, en älgkalv och gratulationsgrankvisten är på plats i hatten. Det skedde idag onsdag. Alltså en av våra jaktgäster, Arne, som är här för första gången på älgjakt tillsammans med sin far och en god vän till familjen, Ralf (syster Katrin är också med men hon jagar inte, hon plockar svamp och läser på anatomitenta) . Arne är trots sin ungdom redan en rutinerad jägare. Han har fällt ett antal vildsvin och rådjur hemma i Badow i Tyskland. Vi har känt den här familjen i rätt många år nu och vi tillbringade Rolands 50-årsdag hos dem. Arne var inte så stor när vi sågs första gången. De kommer hit och jagar och fiskar ibland hos oss. Pappan har jagat älg här i flera år och skjutit ett par stycken. Jätteroligt att det lyckades redan i år för Arne!
Just nu gör han militärtjänst i Tyskland, annars är det lantmäteri som gäller. Arne har ordnat till ett par av de roligaste historierna vi har i vår familj, det är en man med mycket humor. Men jag kan inte berätta dem här tyvärr.
Uppdaterat onsdag kväll i Harnäs
Och Arne blev vederbörligen hyllad med cigarr och en liten konjak. Normalt röker han inte och dricker blygsamt men detta var ju som firning. Och det skulle gå bra om mamma såg bilderna.
"Cigarren är det som skiljer gentlemannen från tölpen" brukar Roland citera en känd person från Norma. ;-) Fast cigarrer röks nästan aldrig här så vi hör nog normalt till tölparna.
Maten var ett smarrigt hopplock med lite av varje. En kul kväll hade vi och det fanns en gruva av goda minnen att ösa ur och komma ihåg tillsammans. Arne måste förstås berätta hur det gick till när han sköt älgen och det gjorde han också till slut, även om han är lite blygsam.
Imorgon torsdag ska det jagas efter de älgar 2+2 som tilldelats av kretslicens. Det finns alltså en chans för de äldre herrarna att ta revansch.
Roland har ordnat med jaktsoppa imorgon eftermiddag efter jaktens avslutande. Den ska avätas vid slakthuset när man jagat färdigt för dagen vilket kan bli bortåt 2-3 på eftermiddagen tror man. Alla måste ha med sig något att sitta på, kanske jaktryggsäcken och dryck som önskas. Förtäringen som är färdig är Reinholds viltsoppa och frallor. Och det kanske kan bli en och annan god jakthistoria också när laget samlas.
Roland kommer att ta en bild av en legendarisk företeelse i älgjaktsammanhang.
Ålgjakt idag onsdag- slutrapport uppdaterat18.00
Gubben ringde på förmiddagen och meddelade att han fått förtroendet att gå ensam med älghund och jaga och få skjuta en vuxen älg på förmiddagen. De skulle ge sig iväg upp på bergen han och Anders, norrlänningen. Jag ser fram emot rapporter under dagen. Kan tänka mig att det är ögonbedövande vackert att gå där upp när det är frostnupet på marken och solen skiner från en klarblå himmel.
Uppdaterat: NU 11.00 SKÖT GUBBEN EN ÄLGTJUR UPPE VID MJÖLKHÅLSMOSSEN Bild kommer strax. Det var för Isa och hon hade skällt ståndskall på den i två och en halv timme. Hon fick upp ko och den här tjuren direkt efter en kvart på Liskifta rätt upp från Murstenstjärn. Sen gick det mot tornet och fortsatt mot Mjölkhålorna. Det var svårt att smyga pga frosten. Roland o Anders stannade länge på 100 meter och drack kaffe och väntade innan de smög fram och kom i skotthåll. Nu återstår att få älgen ner till vägen, det är brant.
Det är en liten pinntjur och här är den redan urtagen. Isa är väldigt duktig och Roland är övertygad om att Kurt sitter uppe i sin himmel och ler. Kurt som ägde Isa, var en vildmarksmänniska, fiskare och jägare, och god vän till oss. Han dog tragiskt och alldeles för tidigt för ett par år sedan. Nu har Kurts söner hand om Isa och Roland lånar henne ibland för att jaga älg. De trivs väldigt bra ihop Isa och Roland. Hon är suveränt duktig och dessutom trevlig. Detta är den 33:e skjutna älgen för Rolands del. Han använder en Karl Gustav 9,3 som han köpte när han var 19 år och den fungerar än.
För övrigt så lär två kalvar vara skjutna idag som Roland visste om nu.
Här dras älgen ur skogen. Jag tror att det är den som Roland sköt, det ser ut så här på den platsen i alla fall.
Summerat idag så sköts det fullt på licensen, 11 vuxna och 12 kalvar, fast man sköt en kalv mer än tilldelat och bytte den mot en vuxen som man inte skjutit, så det blev 10 - 13 istället. Det gick ut 14 älgar i sista drevet som man såg! Det finns mycket älg i området. Mer än man haft på länge. Likaså såg man många nere i Gyltenäs som inte blev skjutna. Imorgon torsdag kommer Roland att ta kort på en legendarisk företeelse i älgjaktsammanhang; PIs tuttifruttimössa.
Uppdaterat: NU 11.00 SKÖT GUBBEN EN ÄLGTJUR UPPE VID MJÖLKHÅLSMOSSEN Bild kommer strax. Det var för Isa och hon hade skällt ståndskall på den i två och en halv timme. Hon fick upp ko och den här tjuren direkt efter en kvart på Liskifta rätt upp från Murstenstjärn. Sen gick det mot tornet och fortsatt mot Mjölkhålorna. Det var svårt att smyga pga frosten. Roland o Anders stannade länge på 100 meter och drack kaffe och väntade innan de smög fram och kom i skotthåll. Nu återstår att få älgen ner till vägen, det är brant.
Det är en liten pinntjur och här är den redan urtagen. Isa är väldigt duktig och Roland är övertygad om att Kurt sitter uppe i sin himmel och ler. Kurt som ägde Isa, var en vildmarksmänniska, fiskare och jägare, och god vän till oss. Han dog tragiskt och alldeles för tidigt för ett par år sedan. Nu har Kurts söner hand om Isa och Roland lånar henne ibland för att jaga älg. De trivs väldigt bra ihop Isa och Roland. Hon är suveränt duktig och dessutom trevlig. Detta är den 33:e skjutna älgen för Rolands del. Han använder en Karl Gustav 9,3 som han köpte när han var 19 år och den fungerar än.
För övrigt så lär två kalvar vara skjutna idag som Roland visste om nu.
Här dras älgen ur skogen. Jag tror att det är den som Roland sköt, det ser ut så här på den platsen i alla fall.
Summerat idag så sköts det fullt på licensen, 11 vuxna och 12 kalvar, fast man sköt en kalv mer än tilldelat och bytte den mot en vuxen som man inte skjutit, så det blev 10 - 13 istället. Det gick ut 14 älgar i sista drevet som man såg! Det finns mycket älg i området. Mer än man haft på länge. Likaså såg man många nere i Gyltenäs som inte blev skjutna. Imorgon torsdag kommer Roland att ta kort på en legendarisk företeelse i älgjaktsammanhang; PIs tuttifruttimössa.
Agenda
I lördags var vi alltså i Karlanda på fest, i söndags hade vi alla jaktgäster här hemma på lite mat, in måndags kväll var vi nere vid sjön bjudna av våra jaktgäster och åt soppa med tillbehör, tisdag var en stillsam hemmakväll, idag onsdag ska vi till Harnäs till D och G i ett större sällskap, på torsdag har gubben KS hela kvällen (svettigt med budget är det!), på fredag antar jag att vi får älgkött som ska skäras och så har vi en lugn hemmakväll med Idol kanske :-), på lördag blir det mer älgköttskärande och så ska vi till U o H på Önnebyn i sällskap med två till och på söndag ska vi till Hol till A och U.
Det varvar lite med goda vänner och hemmakvällar på ett trivsamt sätt. På dagarna har gubben älgjakt och jag putsar fönster, typ.... Och jag slåss med snuvan som kommer och går.
Tyvärr åkte H Eitge med fru hem tidigare, annars hade vi hoppats på att få se dem här hos oss också och kolla på den fina filmen som han tog när han gick med Roland på älgjakten. De hamnade hos en spelande ensam tjäder och kunde filma den en god stund på nära håll i gnistrande vacker höstsol uppe på bergen här och i bakgrunden hör man en älghund skälla ståndskall. Det ser suveränt ut.
Sen har vi pratat med sönerna. De har också lite speciella dagar; Yngstes fru jobbade första dagen i Sverige idag efter sin flytt hit. Det fungerade bra och sonen själv var i bowlinghall och firade av god vän som blivit arbetslös i Sverige men direkt fått jobb i Paris och som skulle åka dit nu. Paris lär vara bra för dataspel just nu.
Äldste sonen blir i dagarna sambo med C och hundra (nej inte dalmatiner men väl) parfymer. De städar och målar och säljer grejer på Blocket. Undrar hur folk gjorde innan Blocket fanns. Han smider planer för eventuell Hemingwayhelg här nu när det lättar på stuguthyrningen för oss.
Sen har vi fått showfilm från barnbarnen i Umeå. De gillar att spexa och busa på film. Och jag jobbar på att få ihop till ett födelsedagspaket till äldsta barnbarnet.
Tja så där är det ungefär, lite som vanligt fast mer av allting nu när det är älgjakt och lov ...
Svininfluensa i Umeå
Jag får en kommentar från Suss som i sin tur har fått en rapport från sin son i Umeå. Han uppfattar det som att var tredje person är sjuk nu. Fast om det var över lag eller i bekantskapskretsen framgår inte. Kanske är det så, jag såg på teve att på en skola där så var hälften hemma för sjukdom. Man misstänkte svininfluensa men hade inte tagit prover än. Sen kan jag ju fundera på om några väljer att stanna hemma och sjukskriva sig fast de är friska, för att slippa bli smittade när flunsan härjar som värst. Det vore mänskligt av föräldrar att försöka skona sina barn från sjukdomen så länge det går. Jag vill ju inte att mina barnbarn där uppe ska bli sjuka.
Kan det vara så att den får värsta spridningen när det är kallt? Den verkar ju underligt nog starta uppe i norr och gå söderut. Allt annat elände brukar ju komma nerifrån mer tättbefolkade områden upp till glesbygden.
Igår anlände vaccinet till Karlstad såg jag i tidningen. Detta blir nog en kapplöpning med tiden och i någon mån vädret.
Kan det vara så att den får värsta spridningen när det är kallt? Den verkar ju underligt nog starta uppe i norr och gå söderut. Allt annat elände brukar ju komma nerifrån mer tättbefolkade områden upp till glesbygden.
Igår anlände vaccinet till Karlstad såg jag i tidningen. Detta blir nog en kapplöpning med tiden och i någon mån vädret.
Till Rut O:s minne
Min allra äldsta bloggvän, Rut O, avled i torsdags efter en tids sjukdom. Jag tror att hon var 92 år gammal, kanske något år äldre till och med. Läser på Thalinas blogg att hon var 94 och det stämmer säkert. Hon lämnar efter sig en berättarskatt från sin barndom i Värmland och från sitt vuxna liv i Stockholm. Jag är övertygad om att hennes barn och barnbarn kommer att förvalta den på bästa sätt.
Jag kan bara känna djup tacksamhet att jag har fått lära känna henne via bloggen.
Här nedan, är en bild från Skasåsbron, som jag lade ut till Rut en gång för något år sedan och då kommenterade hon som nedan under bilden.
Så här skrev Rut i sin kommentar då:
Tack Inga jag känner igen alltihop.
Från översvämningen i Arvika har jag en videofilm som min bror skickade och där just Olssons brygga är med och märket dit vattnet nådde, kyrkogården var nästan helt lagd under vatten som också stadsparken.
Skasås bron ligger lite längre norrut än på min tid och där vi färjade oss över när jag gick läste. Då fanns ingen bro alls och hade vi tur låg färjan på vår sida men ofta var det inte så utan vi fick vänta. Som du minns hade jag hade 2,mil till kyrkan. Första etappen gick jag 1 mil och fick ligga över hos snälla människor sedan återstod 1 mil så läste vi hos prästen sen gick jag de återstående 2 mil hem. Gissa om jag var trött, den sista milen dessutom ensam.
Bilderna från Gillbergadalen kanner jag väl igen det är som en liten hemkomst när jag ser dem
Tack Inga.
Ville skriva mer om Gammelvala och konstnärerna bröderna Eriksson men orkar inte just nu.
Bild från Segolstorp vid Fjällsjön, Ruts barndomstrakter.
Jag kan bara känna djup tacksamhet att jag har fått lära känna henne via bloggen.
Här nedan, är en bild från Skasåsbron, som jag lade ut till Rut en gång för något år sedan och då kommenterade hon som nedan under bilden.
Så här skrev Rut i sin kommentar då:
Tack Inga jag känner igen alltihop.
Från översvämningen i Arvika har jag en videofilm som min bror skickade och där just Olssons brygga är med och märket dit vattnet nådde, kyrkogården var nästan helt lagd under vatten som också stadsparken.
Skasås bron ligger lite längre norrut än på min tid och där vi färjade oss över när jag gick läste. Då fanns ingen bro alls och hade vi tur låg färjan på vår sida men ofta var det inte så utan vi fick vänta. Som du minns hade jag hade 2,mil till kyrkan. Första etappen gick jag 1 mil och fick ligga över hos snälla människor sedan återstod 1 mil så läste vi hos prästen sen gick jag de återstående 2 mil hem. Gissa om jag var trött, den sista milen dessutom ensam.
Bilderna från Gillbergadalen kanner jag väl igen det är som en liten hemkomst när jag ser dem
Tack Inga.
Ville skriva mer om Gammelvala och konstnärerna bröderna Eriksson men orkar inte just nu.
Bild från Segolstorp vid Fjällsjön, Ruts barndomstrakter.
Älgjaktrapport tisdag från Harnäs och Vitsand
Idag har Harnäs jaktlag skjutit 5 vuxna och 5 kalvar. Man fortsätter jaga imorgon onsdag. Den enda skytt jag fått rapport om är mågen till Åke i Lisslerud, hundförare. Det betyder att man har kvar två vuxna och sju kalvar på sin licens. När / om man lyckas skjuta ikapp med kalvarna så finns alltså en chans att få mer tilldelning ur kretslicensen på 15 djur. Folkdrevet har jagat Gyltenäs och oppöver. Hundlagen har jagat i Signebyn och Holshaget. Roland har inte haft hund med förut idag men ska gå med Isa nu i eftermiddag.
Vädret är vackert, strålande sol men kallt, knappt över nollstrecket. 
Isa i väntan på släpp, 13.20 idag på Stakenäset.
Mina jaktkläder passade precis på Katrin som går med och pryar som hundförare.
Här finns vackra bilder från älgjakten i Årjäng, Klevane jaktlag närmare bestämt. Det är från artikel i NWT idag. Fast jag tycker att Christer på Systembolage ser mer än lovligt allvarsam ut. Man ska vara glad när man får pryda nästan en helsida i den stora ortstidningen. :-)
Här nedan kommer bilder från Lennart J i Vitsand, norra Värmland. Hans jaktlag har skjutit bl.a. ett par tjurar. Med på bilderna är Era, Lennarts jämthundstik. Om någon undrar varför hon har ett stort E inklippt i pälsen så beror det på att det finns mycket varg i området. Ifall det skulle bli slagsmål mellan varg och hund så vet alla vad som är hund och vad som är varg. Det kan vara svårt att uppfatta annars när djur rör sig snabbt.
"Bra konst ska angå alla"
Det är rubriken på en konstrecension i DN. Jag har inga synpunkter på själva recensionen eller utställningen i fråga, jag bara studsade när jag läste rubriken och kollade om det var Jessica Kempe som hade skrivit den. Det var det inte! :-))
Svinfluensa i Norge
Nu har svinbesättningar drabbats av svininfluensa i Norge. De har smittats av människor. Om de nu internt i griskretsar skulle behöva benämna influensan så får det väl bli människoinfluensa då. Om jag har fattat det rätt så smittas inte människor av svin, men tvärtom. Eller hur det nu var?
Vi träffade norska Sillerudsboende (eller kan man skriva kvinnliga och manliga norrmän istället? Eller bara norrmän och mena norskar av båda könen? I Årjäng så är beteckningen norskar.) för ett par dagar sedan och de berättade att i Norge har 18 personer dött i svininfluensan. Det måste vara många fler än i Sverige och dessutom på en befolkning som bara är hälften av vår. Den senaste som dog var mycket tragiskt, en mamma som nyligen fött barn.
Det lutar allt mer åt att ta vaccin trots allt.
Uppdaterat statistik tisdag; enligt Annaa så ska det vara 6 döda i Norge av svininfluensan och inte 18, men som hon skriver det är rätt många det också.
Här finns en länk:
Älgjakten idag måndag
Delrapport om älgjakten på Harnäs kl 12.00 på dagen. Man har delat upp drygt 80 deltagare i tre delar; två hundlag och ett med folkdrev. Folkdrevlaget har jagat här uppe runt Liane / Signebyn tror jag och man lär ha skjutit 3 älgar. Det ena hundlaget kan ha fällt en kalv och de har också jagat här uppe någonstans. Ett hundlag har jagat i Västra Boda och inte fått något än. Isa fick tag på en skenälg och försvann långt bort, till Tegen och P. Karlberg. Roland hämtar henne nu. Där hade Bertil i Stenarsbyn skjutit en tjur för henne, en fyrataggare. Bild kommer senare.
Kurts Isa och skytten Bertil i Stenarsbyn som sköt älgtjuren för Isa på Tegen.
Oscar i Korsbyn med en kniv som han har gjort, en buköppnare. Han och hans två yngre bröder är med förstås.
Jakten på Harnäs är avslutad för idag kl 17.00 och man har skjutit 6 älgar. Det är inte så enkelt att organisera jakten numera. Det var bara 16 drivare, men runt 60 skyttar. Och skyttar vill inte så gärna gå på drev, inte för ofta i alla fall.
Kurts Isa och skytten Bertil i Stenarsbyn som sköt älgtjuren för Isa på Tegen.
Oscar i Korsbyn med en kniv som han har gjort, en buköppnare. Han och hans två yngre bröder är med förstås.
Jakten på Harnäs är avslutad för idag kl 17.00 och man har skjutit 6 älgar. Det är inte så enkelt att organisera jakten numera. Det var bara 16 drivare, men runt 60 skyttar. Och skyttar vill inte så gärna gå på drev, inte för ofta i alla fall.
Älgjakten börjar imorgon måndag!
Nu börjar älgjakten. Vi har haft våra jaktgäster här i kväll för mat och en genomgång av årets jaktreglemente. Vi blev 8 stycken sammanlagt. Det blir alltid trevligt i det här sällskapet med gamla goda vänner. Jag gjorde soppa med köttfärs och potatis och olika höstrotfrukter. Sen blev det risgrynskaka till efterrrätt med nykokt jordgubbssylt och hallonsylt.
Jag hade tänkt lägga ut bilden på den speciella bastun men jag hittar inte rätt kamera så det får anstå tills imorgon. Kanske blir det då också lite bilder vartefter från älgjakten, bilder som kommer under dagen via telefonen. Roland ska gå med hundjaktlaget här på Harnäs viltvårdsområde. Han har framlidne Kurts hund Isa med sig, en fin jämthund. Hon har varit här nu några dagar redan för att återbekanta sig. Hon brukar ju vara med¨på älgjakt här.
(I Grums blåses älgjakten in med gudstjänst i kyrkan enligt tradition)
I Värmland ska skjutas 9000 älgar och älgjakten i Sverige är värd hela 1,5 miljarder per år med det mest klimat- och miljövänliga kött man kan tänka sig. Jag trodde det var 900 miljoner men jag hade nog en gammal siffra.
Jag hade tänkt lägga ut bilden på den speciella bastun men jag hittar inte rätt kamera så det får anstå tills imorgon. Kanske blir det då också lite bilder vartefter från älgjakten, bilder som kommer under dagen via telefonen. Roland ska gå med hundjaktlaget här på Harnäs viltvårdsområde. Han har framlidne Kurts hund Isa med sig, en fin jämthund. Hon har varit här nu några dagar redan för att återbekanta sig. Hon brukar ju vara med¨på älgjakt här.
(I Grums blåses älgjakten in med gudstjänst i kyrkan enligt tradition)
I Värmland ska skjutas 9000 älgar och älgjakten i Sverige är värd hela 1,5 miljarder per år med det mest klimat- och miljövänliga kött man kan tänka sig. Jag trodde det var 900 miljoner men jag hade nog en gammal siffra.
Jag byter bank...
... om Göran Persson blir boss i Swedbank!
I och för sig är det bra om avdankade politiker hålls sysselsatta med nya uppgifter, då behöver de inte bry sig i sina efterträdares göranden och låtanden. Att försöka behålla en maktposition i det fördolda via gamla vänskapsnätverk, kan annars vara frestande för den som är van att befinna sig i maktsfärens centrum och som dessutom är rejält maktlysten. Men resultatet blir bara rörigt för alla inblandade, både för allierade och motståndare. Tilltag som att medvetet underminera en efterträdares position imponerar knappast på omvärlden, det kan dessutom solka ner ett annars gott eftermäle.
Men GP i Swedbank! ? Det vore svårsmält för alla gamla bönder som fortfarande är trogna "Skrämjölskassan".
I och för sig är det bra om avdankade politiker hålls sysselsatta med nya uppgifter, då behöver de inte bry sig i sina efterträdares göranden och låtanden. Att försöka behålla en maktposition i det fördolda via gamla vänskapsnätverk, kan annars vara frestande för den som är van att befinna sig i maktsfärens centrum och som dessutom är rejält maktlysten. Men resultatet blir bara rörigt för alla inblandade, både för allierade och motståndare. Tilltag som att medvetet underminera en efterträdares position imponerar knappast på omvärlden, det kan dessutom solka ner ett annars gott eftermäle.
Men GP i Swedbank! ? Det vore svårsmält för alla gamla bönder som fortfarande är trogna "Skrämjölskassan".
Nej till EU-överstatlighet
Det borde inte vara möjligt att bygga upp EU till en superstat med centrala militära och polisiära maktcentra. Här är min nye hjälte.
Jag vill också gifta mig...
... ibland! Speciellt när jag ser You Tube klipp som detta! Det är helt galet. Hämtat från Selmas blogg.
Influensastatistik hos Google...
... kan man få. Jag hittade den hos Inger Maryissa.
Fotbollen igår lördag...
... gick inte så bra läser jag i tidningarna. Jag förstår att det var något slags viktig match även om jag inte engagerar mig i sport, mer än att mumsa och äta någon gång per år i restaurangen på Löfbergs Lila Arena när det är hockeymatch. Just i år ser det ut att bli den 26:e december f.ö.
Men detta med fotboll är ju stort och i sport-Sverige inträder något slags kollektiv depressions-koma idag kan jag föreställa mig. Vi försökte få kontakt med den intresserade äldste sonen igår kväll för att få lite matchrapporter till festen i Hämnäs bygdegård, men vi lyckades inte. Han var tillfälligtvis i Rämshyttan i Dalarna och hade via sin blogg kommit i kontakt med vilt främmande människor i Ludvika för att kunna se matchen. Nöden har ingen lag. Jag vet inte ens om han var där men jag hoppas att vi kan få kontakt med honom idag när depressionens (och eventuellt andra!) dimmor eventuellt lättar.
Vi hade en kväll igår med god mat och trevligt sällskap; släktingar som vi inte träffar så ofta, men roligt att kunna uppdatera sig ibland. Barn som vi minns som småttingar hade plötsligt blivit stora och många. Lite kul att kolla på våra jämnåriga och se hur många nya individer ett par kan bli överhuvud till med flera generationer avkomma.
Men detta med fotboll är ju stort och i sport-Sverige inträder något slags kollektiv depressions-koma idag kan jag föreställa mig. Vi försökte få kontakt med den intresserade äldste sonen igår kväll för att få lite matchrapporter till festen i Hämnäs bygdegård, men vi lyckades inte. Han var tillfälligtvis i Rämshyttan i Dalarna och hade via sin blogg kommit i kontakt med vilt främmande människor i Ludvika för att kunna se matchen. Nöden har ingen lag. Jag vet inte ens om han var där men jag hoppas att vi kan få kontakt med honom idag när depressionens (och eventuellt andra!) dimmor eventuellt lättar.
Vi hade en kväll igår med god mat och trevligt sällskap; släktingar som vi inte träffar så ofta, men roligt att kunna uppdatera sig ibland. Barn som vi minns som småttingar hade plötsligt blivit stora och många. Lite kul att kolla på våra jämnåriga och se hur många nya individer ett par kan bli överhuvud till med flera generationer avkomma.
Speciell bastu ...
... ska jag berätta om imorgon och visa bild på. Nu åker vi till Karlanda på fest.
Jag tror inte på larmrapporter...
... om att barn i Sverige i allmänhet mår dåligt. Jag är övertygad om att barn oftast har det bra idag, bättre än barn historiskt sett någonsin har haft i vårt land. Jag kan inte föreställa mig att barn generellt någonsin haft det så bra som de har nu. Det finns fler som vågar tycka som jag ser jag till min glädje. Anna Laestadius Larsson skriver om det i Svd.
" Jag tror inte på generella larmrapporter om barnen i Sverige. Är helt säker på att det är tvärtom. Barn har aldrig tidigare haft det så bra som nu. Föräldrar har aldrig förr varit så engagerade. Och skolan och lärarna har aldrig varit bättre. Dagens barn chattar, sms:ar och bloggar. Vi pratade timtals med vänner i telefon och skrev dagbok. Same, same but different. Man kan ondgöra sig över datorspelandet. Men datorn och nätet ger också barnen tillgång till fantastiskt pedagogiska läxverktyg. På glosboken.se och liknande sajter lär man sig numera glosor lätt som en plätt."
Sen finns det barn som inte mår bra också av olika skäl, men de skälen behöver inte hänga samman med välfärdsamhällets livsstil, vilket man gärna vill påskina i media. Underförstått så hyllas bondesamhället där både barn och vuxna fanns hemma mer och barnen inte spelade dataspel utan lekte med kottar och pinnar eller busade på höskullar i något slags Sörgårdsliv. Och man väljer att se allt i ett romantiskt skimmer.
Det var inte alls romantiskt. Barn sågs som ofullgångna vuxna som ofta och inom lagens ram kunde utnyttjas som arbetskraft, agas, skickas till släktingar för periodvis boende, få klara sig själva under en stor del av dagen, osv. Att barn hade några speciella behov, var det inte tal om. Att slå barn till lydnad var mer eller mindre en plikt, både för föräldrar och lärare. Dåliga äktenskap och olidliga familjeförhållanden var ofta omöjliga att lösa upp eller ta itu med eftersom kvinnor inte var självförsörjande. Barn led också oftare av infektionssjukdomar, trasiga onda tänder, bristsjukdomar och undernäring. Barnpassning och säkerhet var inte så noga med och barn dog eller skadades ofta i olyckshändelser som drunkning, fall, brännskador osv. De vuxna arbetade oftast, antingen hemma på gården eller borta och små barn placerades helt enkelt i små hagar eller låstes in om de inte kunde passas av äldre syskon. Skolgången var för de flesta väldigt kort, sedan var det arbete som gällde.
Och det jag nu pratar om är från mitten av 1900-talet och tidigare. Det var långt ifrån den barnvänliga Astrid Lindgren - idyll som vi gärna vill se när vi tittar bakåt i barns historia.
" Jag tror inte på generella larmrapporter om barnen i Sverige. Är helt säker på att det är tvärtom. Barn har aldrig tidigare haft det så bra som nu. Föräldrar har aldrig förr varit så engagerade. Och skolan och lärarna har aldrig varit bättre. Dagens barn chattar, sms:ar och bloggar. Vi pratade timtals med vänner i telefon och skrev dagbok. Same, same but different. Man kan ondgöra sig över datorspelandet. Men datorn och nätet ger också barnen tillgång till fantastiskt pedagogiska läxverktyg. På glosboken.se och liknande sajter lär man sig numera glosor lätt som en plätt."
Sen finns det barn som inte mår bra också av olika skäl, men de skälen behöver inte hänga samman med välfärdsamhällets livsstil, vilket man gärna vill påskina i media. Underförstått så hyllas bondesamhället där både barn och vuxna fanns hemma mer och barnen inte spelade dataspel utan lekte med kottar och pinnar eller busade på höskullar i något slags Sörgårdsliv. Och man väljer att se allt i ett romantiskt skimmer.
Det var inte alls romantiskt. Barn sågs som ofullgångna vuxna som ofta och inom lagens ram kunde utnyttjas som arbetskraft, agas, skickas till släktingar för periodvis boende, få klara sig själva under en stor del av dagen, osv. Att barn hade några speciella behov, var det inte tal om. Att slå barn till lydnad var mer eller mindre en plikt, både för föräldrar och lärare. Dåliga äktenskap och olidliga familjeförhållanden var ofta omöjliga att lösa upp eller ta itu med eftersom kvinnor inte var självförsörjande. Barn led också oftare av infektionssjukdomar, trasiga onda tänder, bristsjukdomar och undernäring. Barnpassning och säkerhet var inte så noga med och barn dog eller skadades ofta i olyckshändelser som drunkning, fall, brännskador osv. De vuxna arbetade oftast, antingen hemma på gården eller borta och små barn placerades helt enkelt i små hagar eller låstes in om de inte kunde passas av äldre syskon. Skolgången var för de flesta väldigt kort, sedan var det arbete som gällde.
Och det jag nu pratar om är från mitten av 1900-talet och tidigare. Det var långt ifrån den barnvänliga Astrid Lindgren - idyll som vi gärna vill se när vi tittar bakåt i barns historia.
Vargdödad hund igen...! (Varning starka bilder!)
Nu har det kommit nya bilder och nyheter på mail i flera dagar, om hundar dödade och delvis uppätna av varg. Det går inte att publicera allt här på bloggen. Man kan inte ta till sig så¨mycket tragedi.
Det går en kall rysning genom kroppen när jag ser bilderna av människor som sörjer sin älskade hund. Och jag vet att det kunde ha varit jag eller Roland som suttit där i stor förtvivlan och vanmakt. Vi som bor i vargområden måste få hjälp att lösa det här. Ok, lösa det helt går inte, det inser vi, men det måste bli väldigt mycket bättre än det är nu. Vi måste få lov att ta bort de vargar som är benägna att ge sig på tamdjur och hundar, få en vargjakt värd namnet, en jakt som kan hålla nere vargstammen på en rimlig nivå nationellt och som kan fördela bördorna av en svensk vargstam geografiskt och över tid.
Bilder Bo Beckman. Schillertik vargdödad igår tror jag i Sandbackarna, Norra Skoga, söder om Ekshärad här i Värmland. Ägaren är lärare. Hunden dödades under jakt. Det är Britt - Marie Nordqvist, länsstyrelsens besiktigare som håller upp det som är kvar av lilla Nova.
Tänk om det nästa gång är vår lille Jazz eller syster Snoa!
Det går nästan inte att tänka tanken fullt ut!
Säg inte att vi ska sluta jaga, för det finns inte på kartan! Jakt är inte en hobby, det är ett sätt att leva. Det infiltrerar hela våra liv från valet av bostadsort, valet av bostad, valet av ekonomiska prioriteringar, valet av familjemedlemmar (hundarna), valet av jobb, valet av fritid osv. Det är en del av våra liv. Det är en stor del av vår livskvalitet.
Det går en kall rysning genom kroppen när jag ser bilderna av människor som sörjer sin älskade hund. Och jag vet att det kunde ha varit jag eller Roland som suttit där i stor förtvivlan och vanmakt. Vi som bor i vargområden måste få hjälp att lösa det här. Ok, lösa det helt går inte, det inser vi, men det måste bli väldigt mycket bättre än det är nu. Vi måste få lov att ta bort de vargar som är benägna att ge sig på tamdjur och hundar, få en vargjakt värd namnet, en jakt som kan hålla nere vargstammen på en rimlig nivå nationellt och som kan fördela bördorna av en svensk vargstam geografiskt och över tid.
Bilder Bo Beckman. Schillertik vargdödad igår tror jag i Sandbackarna, Norra Skoga, söder om Ekshärad här i Värmland. Ägaren är lärare. Hunden dödades under jakt. Det är Britt - Marie Nordqvist, länsstyrelsens besiktigare som håller upp det som är kvar av lilla Nova.
Tänk om det nästa gång är vår lille Jazz eller syster Snoa!
Det går nästan inte att tänka tanken fullt ut!
Säg inte att vi ska sluta jaga, för det finns inte på kartan! Jakt är inte en hobby, det är ett sätt att leva. Det infiltrerar hela våra liv från valet av bostadsort, valet av bostad, valet av ekonomiska prioriteringar, valet av familjemedlemmar (hundarna), valet av jobb, valet av fritid osv. Det är en del av våra liv. Det är en stor del av vår livskvalitet.
Svininfluensan utkonkurrerad för tillfället.
Läser i Dagens industri (av alla tidningar!) att svininfluensan konkurrerats ut för tillfället av vanligt förkylningsvirus. Man kan inte ha flera virus samtidigt igång i luftvägarna. Låter i o för sig logiskt, åtminstone om man tänker att immunförsvaret borde vara på topp om man har en pågående luftvägsinfektion. Det gäller alltså att se till att man är förkyld för att slippa grissjukan.
Tja, vad ska man tro?
I Årjäng ska vaccinationerna i alla fall komma igång veckan efter älgjakten. Då blir det först riskgrupper, kommunpersonal bl.a. Man ska kalla in pensionerade sjuksköterskor för att klara av uppgiften med vaccination till alla som vill.
Tja, vad ska man tro?
I Årjäng ska vaccinationerna i alla fall komma igång veckan efter älgjakten. Då blir det först riskgrupper, kommunpersonal bl.a. Man ska kalla in pensionerade sjuksköterskor för att klara av uppgiften med vaccination till alla som vill.
Förvaringsplats för uppladdningsbara apparater...
... är det alltid brist på hos oss (och hos många andra tror jag!) Nu ska gubben ha nåt i den nyrenoverade källargången att förvara diverse jakthjälpmedel i, sånt som behöver laddas upp. Ni anar inte hur mycket det finns: Jaktradioar av flera slag, pejlutrustning för hundar, starka lampor osv.
Jag skulle ju vilja lösa det så att man slipper se eländet med alla trassliga sladdar, adaptrar och så. Nu står de här lite överallt i huset, oftast på golvet i brist på bättre.
Tänkte att om man köper ett högskåp utan hyllor, ett som inte är så djupt, skruvar det direkt på väggen så borde det gå. Det finns en sån där rund platta på väggen högt upp, som brukar skvallra om elsladdar bakom. Om man sätter skåpet direkt på den, gör hål i bakväggen i skåpet för all el som ska in och drar in sladdarna direkt i skåpet så behöver man inte se dem.
Då kunde elektrikern montera så många vägguttag som kan behövas inne i skåpet med liten bit emellan, för det är ju ofta adaptrar som är skrymmande. Sen kan man skruva in det antal hyllor som behövs, kanske inte så djupa, det kunde räcka med tavellister att ställa apparaterna på där inne i skåpet. Eller kanske något slags fack att stoppa in dem i. Och allt kan kopplas till el inne i skåpet. Det behövs nog en del krokar också att hänga grejer på; typ hundkoppel och halsband och selar och sånt.
Detta tål att tänka på!
Kul med ett inredningsprojekt till. Speciellt när färdiga lösningar saknas, som ofta är fallet i redan färdigbyggda hus som vårt.
Jag skulle ju vilja lösa det så att man slipper se eländet med alla trassliga sladdar, adaptrar och så. Nu står de här lite överallt i huset, oftast på golvet i brist på bättre.
Tänkte att om man köper ett högskåp utan hyllor, ett som inte är så djupt, skruvar det direkt på väggen så borde det gå. Det finns en sån där rund platta på väggen högt upp, som brukar skvallra om elsladdar bakom. Om man sätter skåpet direkt på den, gör hål i bakväggen i skåpet för all el som ska in och drar in sladdarna direkt i skåpet så behöver man inte se dem.
Då kunde elektrikern montera så många vägguttag som kan behövas inne i skåpet med liten bit emellan, för det är ju ofta adaptrar som är skrymmande. Sen kan man skruva in det antal hyllor som behövs, kanske inte så djupa, det kunde räcka med tavellister att ställa apparaterna på där inne i skåpet. Eller kanske något slags fack att stoppa in dem i. Och allt kan kopplas till el inne i skåpet. Det behövs nog en del krokar också att hänga grejer på; typ hundkoppel och halsband och selar och sånt.
Detta tål att tänka på!
Kul med ett inredningsprojekt till. Speciellt när färdiga lösningar saknas, som ofta är fallet i redan färdigbyggda hus som vårt.
Seeegt på Blogg.se...
... är det ikväll! Någon har hällt grus i hela maskineriet, det tar flera minuter att ta sig fram till en ny sida. Nu ger jag upp.
Titthål i väggen...
... på mitt klassrum skulle jag vilja ha så att föräldrar finge chansen att se hur fantastiska deras barn är!! När alla drar åt samma håll och goda cirklar får växa i lugn och ro, så kan det bli precis hur bra som helst. Vi som ser det varje dag gnuggar oss i ögonen och tror nästan inte att det är sant!
Olssons brygga ...
...i Arvika ska byggas upp igen efter allt elände!
Krogen har översvämmats av vatten, brunnit upp och haft en del andra motgångar. Men man har inte gett upp och nu ska den byggas upp ordentligt igen. Vi glädjer oss förstås! Detta är ett favvoställe som vi besöker flera gånger varje sommar.
Krogen har översvämmats av vatten, brunnit upp och haft en del andra motgångar. Men man har inte gett upp och nu ska den byggas upp ordentligt igen. Vi glädjer oss förstås! Detta är ett favvoställe som vi besöker flera gånger varje sommar.
Jazz...
.... var på återbesök på djursjukhuset idag, i Karlstad. Nu är gipset borta och han har fått ett hårt bandage istället. Om någon vecka ska det ersättas av ett mjukare bandage och han ska börja använda tassen.
I Karlstad var han på besök hos Eskil och Solvej före hemfärd. Nu sover han mest eftersom han blev nerdrogad ¨på sjukhuset. Det dröjer innan det går ur kroppen.
I Karlstad var han på besök hos Eskil och Solvej före hemfärd. Nu sover han mest eftersom han blev nerdrogad ¨på sjukhuset. Det dröjer innan det går ur kroppen.
Mordbrand i Sillerud
Skvaller kan jag väl ägna mig åt till slut. Mordbranden i Sillerud, som det talades om på Värmlandsradion i morse, ägde rum sent i går kväll, måndag. Och det var i Svensbyn, i det vi kallar Stakestugan, det hus där Rolands systerdotter bodde förut. Det var inte i själva huset utan i ved utomhus och i garaget. Ingen människa skadades, men man tror att elden var anlagd. Väldigt otäckt!
Agenda närmaste dagarna
I morgon onsdag under dagen ska Jazz på återbesök till djursjukhuset och omgipsas tror jag. Vi får se. På kvällen så blir det Harnäs till slut, det vi skulle ha gjort istället för snuv-vård under helgen. Snuvan är äntligen på upphällningen. Vi åker dit och steker kolbullar. Steking ute, men äting inne. Det är för kallt för att ha något bekvämt uteliv nu vardagskvällar. Vi vill gärna träffa deras barn och barnbarnet Vincent! Och jag vill fundera över en bild till min tvättstuga, eller flera. Nu har jag ju äntligen hittat två bra lampor dit i alla fall.
Fredag förberedelser för jakt- och fiskegäster.
Lördag ta emot jakt- och fiskegäster = goda vänner. Det ska bli roligt att ses igen! Jag ska göra viltsoppa som vi ska äta på söndag kväll traditionsenligt. Den aväts alltid tillsammans med information om årets älgjakt, muntlig och skriftlig. Kanske en pannkakstårta till. Eller en risgrynskaka med hemkokt hallonsylt och vispgrädde.
Lördag kväll ska vi till andra änden av kommunen; Karlanda, på jämna-år-kalas. Rolands moster är det.
Söndag åker alla jägare på jaktstig i Blomskog. Gubben är så imponerad av skjutbanan där, han var där och sköt häromdagen. Resultatet dög att jaga älg med. Jaktgästerna är duktiga skyttar men det ska alltid skjutas in vapen osv.
Tja, sen är det alltså älgjakt och älglov nästa vecka från och med måndag. Det har alltid sina givna ingredienser för min del;
Fönsterputs inför vintern, frosta av frysarna, mala och koka det sista älgköttet från förra årets jakt, umgås med jaktgäster, ordna vinterdekorationer hos mig och modren. Sen blir det väl sovmorgnar med en god bok också, planering av gubbens skåp i källargången, ljussättning där, någon shoppingtur till Bergvik o IKEA, packa o skicka födelsedagspaket till barnbarnet.
Begravning efter en legend i bygden blir det; E på Holstorpet, född 1913. Den blir dock i kretsen av de närmaste så vi ska inte dit, men lägga något till minne gör vi förstås. Vi pratar ofta om honom nu. Det finns många goda minnen att bevara om honom och vi minns när han för något år sedan kom hit med traktorn över skogen för att hälsa på Rolands farbror.
Fredag förberedelser för jakt- och fiskegäster.
Lördag ta emot jakt- och fiskegäster = goda vänner. Det ska bli roligt att ses igen! Jag ska göra viltsoppa som vi ska äta på söndag kväll traditionsenligt. Den aväts alltid tillsammans med information om årets älgjakt, muntlig och skriftlig. Kanske en pannkakstårta till. Eller en risgrynskaka med hemkokt hallonsylt och vispgrädde.
Lördag kväll ska vi till andra änden av kommunen; Karlanda, på jämna-år-kalas. Rolands moster är det.
Söndag åker alla jägare på jaktstig i Blomskog. Gubben är så imponerad av skjutbanan där, han var där och sköt häromdagen. Resultatet dög att jaga älg med. Jaktgästerna är duktiga skyttar men det ska alltid skjutas in vapen osv.
Tja, sen är det alltså älgjakt och älglov nästa vecka från och med måndag. Det har alltid sina givna ingredienser för min del;
Fönsterputs inför vintern, frosta av frysarna, mala och koka det sista älgköttet från förra årets jakt, umgås med jaktgäster, ordna vinterdekorationer hos mig och modren. Sen blir det väl sovmorgnar med en god bok också, planering av gubbens skåp i källargången, ljussättning där, någon shoppingtur till Bergvik o IKEA, packa o skicka födelsedagspaket till barnbarnet.
Begravning efter en legend i bygden blir det; E på Holstorpet, född 1913. Den blir dock i kretsen av de närmaste så vi ska inte dit, men lägga något till minne gör vi förstås. Vi pratar ofta om honom nu. Det finns många goda minnen att bevara om honom och vi minns när han för något år sedan kom hit med traktorn över skogen för att hälsa på Rolands farbror.
Bortskämd blir jag...
... av gubben ibland; färska räkor köpte han idag och vi frossade i kväll (dock utan vin eftersom det är arbetsdag imorgon, jag dricker inte gärna något alkoholhaltigt då), fina blommor var också med hem till köksbordet. Och så vitt jag vet har han inte begått någon enda synd som kräver kompensation.
Nedräkningen har börjat!
Nu är det bara 3 arbetsdagar kvar, sen är det älgjaktsvecka och därmed skollov i Årjängs kommun!
Uppdaterat om handsprit.
Jag hör ju till dem som använder handsprit flitigt för att så gott jag kan bidra till att göra bacon-feber-spridningen så långsam som möjligt. Hittills har förpackningarna för handsprit varit stora och svåra att förvara i en liten handväska. Men nu har det kommit små påfyllnadsflaskor till apoteken. Man kan köpa dem och en större plastflaska att fylla på ifrån. Handsprit finns åter på apoteken, det var slut ett tag i värsta köpruschen.
Nu verkar det förresten som om svininfluensan kom av sig lite och tacksam kan man väl vara för det. Eller också är det som experterna säger; erfarenheterna från tidigare influensor är att de går i vågor tills alla har drabbats mer eller mindre.
Nu verkar det förresten som om svininfluensan kom av sig lite och tacksam kan man väl vara för det. Eller också är det som experterna säger; erfarenheterna från tidigare influensor är att de går i vågor tills alla har drabbats mer eller mindre.
Rallybrudar på Tjolitta
Ett trevligt evenemang var det på Tjolitta med filmen Rallybrudar och presentation från Film i Värmland hur det gick till att spela in. Det var många dråpliga incidenter i Torsby i samband med filminspelningen!
Så här snyggt tidsenligt klädda var en del:
Klockrent!
De som har hand om Tjolitta, vår bygdegård, gör verkligen ett bra jobb och ordnar olika evenemang som både roar och drar in pengar.
Så här snyggt tidsenligt klädda var en del:
Klockrent!
De som har hand om Tjolitta, vår bygdegård, gör verkligen ett bra jobb och ordnar olika evenemang som både roar och drar in pengar.
Bordsdekoration till modrens födelsedagsfirande
Det var roligt att köpa japanska lyktor på marknaden och blanda med nypon och stenar som bordsdekoration när vi hade kaffekalas här för modren, svärmor, dotter och barnbarn.
Skarven - en miljömarodör?
Skarven är fridlyst av någon märklig anledning. Det är en mycket vanlig fågel. Den tenderar att leva i kolonier med många fåglar på ett begränsat område och det gör att den ställer till problem. Problematiken känns igen med varg, där dilemmat också handlar om att ett antal djur lever inom ett visst område och genom sitt levnadssätt åstadkommer stora förändringar i naturen och för människan inom det området. Skarven är nu vanlig i Vänern och sprider sig snabbt uppöver i ínsjöarna. Vi har skarv i vår sjö, Östra Silen också, rätt många i de södra delarna av sjön.
Det finns de som allvarligt ifrågasätter om mellanskarven verkligen ska vara fridlyst och i så fall på vilka grunder.
Här tronar skarven på pinnen ute i Östersil. Det verkar vara hans favvoplats.
Det finns de som allvarligt ifrågasätter om mellanskarven verkligen ska vara fridlyst och i så fall på vilka grunder.
Här tronar skarven på pinnen ute i Östersil. Det verkar vara hans favvoplats.
19 älgar...
... har körts på och dödats på en sträcka av 25 kilometer E18 mellan Årjäng och Töcksfors från februari till nu (oktober). De flesta olyckorna har skett på Bäckevarvsfjället. Just nu i skrivande stund, måndag morgon, håller jakträttsinnehavarna på med en. Roland pratar med Morgan i telefonen. Det är ett under att ingen människa har dödats. Man skriver till vägverket för att få viltstängsel och det ligger med i den ekonomiska planeringen men just nu finns inga pengar.
"Hall of fame" på Norma i Åmotsfors
Så här snyggt är det i Hall of Fame på Norma Åmotsfors! Det är bilder på goda jägare, säkra skyttar och andra som har gjort sig kända i jaktsammanhang. Nu äntligen fick jag bilden från Rolands telefon. Vet inte varför det krånglade förut. Jag undrar om buffeln här på väggen är den som Torbjörn sköt och som han tänkt sig som en nätt liten trofé på väggen hemma i vardagsrummet, men den kom överraskande som bogmontage. Inte så lätt att placera i vanliga rum om man vill ha plats för något mer. Flott här i alla fall!
Första killingen Elin varit med om...
... för drevern Nila. Vi fick bilden idag söndag från pappa Lennart J i Karlstad.
Killingen kom lite överraskande i vägen och föll direkt för skottet. Jakten gick av stapeln vid Örnäs i Karlstad. När killingen föll ropade Elin; "Pappa Du fick den , Du fick den" och sprang före för att kolla. Hon blir säkert jägare. Sen var det brasa och grillad korv tillsammans med pappa o jaktkamrat.
Många barn idag har det väldigt bra och gör mycket tillsammans med sina föräldrar redan från det de är små. Och barnen är båda föräldrarnas angelägenhet från början. När jag var liten fick barn i allmänhet klara sig själva medan föräldrarna jobbade hemma eller borta. Papporna förväntades inte intressera sig så mycket för barnen, om det inte handlade om skarpare tillrättavisningar. Och så kanske att spela fotboll med söner när de blev lite äldre. Döttrar fostrades i sin helhet oftast av mammorna Allt var inte bättre förr.
Elins min handlar om totalt självförtroende. Hon har växt upp med hundar och jakt och är med ute i alla väder. Rådjursjakt med hund startade den första oktober så detta kanske inte är sista lyckade jakten i år för Elins del.
(Imorgon måndag lägger jag ut bilden på Hall of Fame i Åmotsfors, jag fick den nu! Och kanske någon bild från Tjolitta om jag får)
Killingen kom lite överraskande i vägen och föll direkt för skottet. Jakten gick av stapeln vid Örnäs i Karlstad. När killingen föll ropade Elin; "Pappa Du fick den , Du fick den" och sprang före för att kolla. Hon blir säkert jägare. Sen var det brasa och grillad korv tillsammans med pappa o jaktkamrat.
Många barn idag har det väldigt bra och gör mycket tillsammans med sina föräldrar redan från det de är små. Och barnen är båda föräldrarnas angelägenhet från början. När jag var liten fick barn i allmänhet klara sig själva medan föräldrarna jobbade hemma eller borta. Papporna förväntades inte intressera sig så mycket för barnen, om det inte handlade om skarpare tillrättavisningar. Och så kanske att spela fotboll med söner när de blev lite äldre. Döttrar fostrades i sin helhet oftast av mammorna Allt var inte bättre förr.
Elins min handlar om totalt självförtroende. Hon har växt upp med hundar och jakt och är med ute i alla väder. Rådjursjakt med hund startade den första oktober så detta kanske inte är sista lyckade jakten i år för Elins del.
(Imorgon måndag lägger jag ut bilden på Hall of Fame i Åmotsfors, jag fick den nu! Och kanske någon bild från Tjolitta om jag får)
Norma...
... i Åmotsfors är en stor tillverkare av jaktammunition. Roland var där i början på veckan på ett möte och tog bilder från det fina "Hall of Fame" där men lyckas inte skicka bilderna till datorn. Nu länkar jag istället till Norma här och här.
Norma grundades 1902 av bröderna Enger från Oslo. Den döptes till Norma eftersom en av grundarna var så förtjust i operan Norma av Bellini. Det var en slump att fabriken hamnade just i lilla Åmotsfors i Värmland. Sverige och Norge var i union under den här tiden och från Åmotsfors är det bara ett par mil till gränsen, alltså centralt på sitt sätt.
Företaget har varit framgångsrikt och exporterar mycket av sin produktion. 23 miljoner patroner av 70 olika kalibrar ger Norma dess styrka genom att kunderna erbjuds ett brett sortiment hos en och samma leverantör. Lilla Åmotsfors är nog helt beroende av Norma för sin överlevnad. Nästan alla som bor där jobbar på fabriken som har 150 anställda. 
Framgångsrik VD på Norma är Torbjörn Lindskog bosatt i Årjäng.
Fabriken uppifrån
I det här huset startade alltsammans
Här är första fabriken i Åmotsfors
Caspar David Friedrich...
... ställs ut stort på Nationalmuseum. Det är en målare i romatikens tecken och jag kan inte låta bli att gå in på DN för att kolla om deras konstrecensent Jessica Kempe hittar någon rasbiologi även här. Hon brukar hitta det överallt numera. Men nu var det någon annan som recenserat. Har JK äntligen flyttats över till lämpligar arbetsuppgifter?
Stina Dabrowski i Här är Ditt liv...
såg vi förstås nu när det blev snuvig ofrivillig hemmakväll.
Jag är en stor beundrare av Stina D som journalist. Hon har gjort många jobb som egentligen inte varit möjliga att göra och vågat ställa frågor som ingen annan vågat ställa. Hon verkar ha integritet, pondus och en stor portion humor samt en befriande självdistans.
Men programmet lyfte inte ändå. Det var som om det svävade en ond ande över det hela tiden. Jag blir inte klok på vad det var som var fel. Var det helt enkelt så att Stina inte var bekväm i rollen som intervjuad? Eller hängde det på att Oldsberg var elakare mot henne än han var mot exempelvis Jan Eliasson. Med JE var det väldigt mycket gulligull, hej och hå va bra Du är och vilken sagolik karriär Du har gjort!
Med Stina så plockades fram ett antal pinsamma händelser, personer och uttalanden och om jag hade varit Stina så hade jag nog varit rejält ledsen efteråt att de här blev hela svenska folkets egendom via ett tv-program med stor genomslagskraft. Hon sa ju själv att hon tyckte misslyckanden var smärtsamma.
Jag är en stor beundrare av Stina D som journalist. Hon har gjort många jobb som egentligen inte varit möjliga att göra och vågat ställa frågor som ingen annan vågat ställa. Hon verkar ha integritet, pondus och en stor portion humor samt en befriande självdistans.
Men programmet lyfte inte ändå. Det var som om det svävade en ond ande över det hela tiden. Jag blir inte klok på vad det var som var fel. Var det helt enkelt så att Stina inte var bekväm i rollen som intervjuad? Eller hängde det på att Oldsberg var elakare mot henne än han var mot exempelvis Jan Eliasson. Med JE var det väldigt mycket gulligull, hej och hå va bra Du är och vilken sagolik karriär Du har gjort!
Med Stina så plockades fram ett antal pinsamma händelser, personer och uttalanden och om jag hade varit Stina så hade jag nog varit rejält ledsen efteråt att de här blev hela svenska folkets egendom via ett tv-program med stor genomslagskraft. Hon sa ju själv att hon tyckte misslyckanden var smärtsamma.
Dagisgård i Stockholm!
Vi som bor på landet och är vana vid att dagisgårdar består av en rejält tilltagen yta med gräs, sand, träd, buskar och kullar och sånt, blir lite tagna av att se hur en dagisgård i centrala Stockholm ser ut! Den här fotade jag vid senaste besöket.
Den här var en liten muromgärdad rastgård med sand och betong, några få kvadratmeter bara. Men det kanske är så här det brukar se ut? Och längst där borta har man verkligen försökt hålla liv i ett litet träd. Blir det inte stekhett här på sommaren tro? Men då kanske man går till någon park i närheten med barnen.
Sista grillningen för säsongen
Sista grillningen för säsongen blev det nog nu i helgen som gick. Vi grillade fläskfilé, gjorde egen klyftpotatis till med mycket vitlök och timjan, samt snodde in strimlade grönsaker med purjo och lök, tomater, och morötter i folie och la bredvid på grillen. Bara lite oljestänk och örtsalt på. Det blev suveränt gott!
Det blev enkel blå dukning med loppisfyndtallrikarna för 15 kr styck och en immig Kallfelz förstås.
Ingvar Oldsberg köpte Baldersnäs 2005...
...med mark, jordbruksbyggnader och herrgård av Bengtsfors kommun, Dalsland, för 4 miljoner. Kommunen hade en intressent som var villig att betala 12 miljoner men valde Oldsberg för att han skulle kunna ge ett lyft åt hela kommunen. Det sas att han skulle dela med sig av eventuell vinst till kommunen när han fick det så billigt, men det kanske bara är ett rykte. Huruvida en reaförsäljning till en kändis är förenlig med kommunallagen vet jag inte och det var rejält omdebatterat. Att betala bara 4 miljoner för allt detta var ju som att få det till skänks.
Nu säljer Oldsberg enbart jordbruksdelen för 6,5 miljoner och behåller själva herrgården belägen fantastiskt vackert vid sjö, med restaurang, hotell, engelsk park, båthamn, inalles 15 byggnader. Skulle tro att han skrattar hela vägen till banken, eller hur det nu är man brukar säga.
De senaste åren har det varit en uppskattad julmarknad på Baldersnäs, vi har brukat besöka den. Restaurangen har vi varit på några gånger också men den har varit rätt sunkig med låg standard både på maten och servicen.
Nu säljer Oldsberg enbart jordbruksdelen för 6,5 miljoner och behåller själva herrgården belägen fantastiskt vackert vid sjö, med restaurang, hotell, engelsk park, båthamn, inalles 15 byggnader. Skulle tro att han skrattar hela vägen till banken, eller hur det nu är man brukar säga.
De senaste åren har det varit en uppskattad julmarknad på Baldersnäs, vi har brukat besöka den. Restaurangen har vi varit på några gånger också men den har varit rätt sunkig med låg standard både på maten och servicen.
Björkarna är bruna
Så här vackert gula är björkarna i Mälardalen när man svischar förbi på E18.
Hos oss är de alldeles bruna! Fusk och orättvist!
Varför är våra björkar bruna i år? Varför är de inte gula som de brukar vara?
(Nu är det en tall där i mitten, jag vet det, men jag menar björkarna runt om)
Agenda
Stillsam helg i snuvans tecken blir det. Fredagsmys med lite gott småplock blev det i dag, rester från i förrgår. I morgon jagar Roland hare på morgonen och sedan släpper vi nog taxen Oskar en stund. Jakten blir tillsammans med T i Deje. Någon barack till jaktlaget lär anlända under dagen, det kräver passning. Om snuvan inte försämras kanske vi umgås med Harnäsfolket något, inne eller ute. Eller förmodligen inne förresten, det ska visst bli snö imorgon igen. Det slängde några flingor igår när jag gick med barnen upp till simhallen på morgonen. Folket i Hol ligger i feber och envis förkylning efter blåstigt och kallt fiske i Västervik. På söndag blir de förstås jakt igen och så ser det ut som om vi vill se Rallybrudar på Tjolitta.
Talade med sönerna i telefon idag. De verkar vara friska och sunda och de respektive också, samt den yngstes katter. Dottern sms:ade att barnbarnen spejar ibland efter ballonger där uppe i Umeå och hoppas att de blåser ända dit.
Jag har kvar lite inlägg om svininfluensa, om Norma i Åmotsfors, om en bordsdekoration, om små betongfyrkanter till dagisgårdar i Stockholm. De kommer under helgen.
Talade med sönerna i telefon idag. De verkar vara friska och sunda och de respektive också, samt den yngstes katter. Dottern sms:ade att barnbarnen spejar ibland efter ballonger där uppe i Umeå och hoppas att de blåser ända dit.
Jag har kvar lite inlägg om svininfluensa, om Norma i Åmotsfors, om en bordsdekoration, om små betongfyrkanter till dagisgårdar i Stockholm. De kommer under helgen.
Klokt om detta med att torka tvätt:
Jag fick en länk av Lena och Cissilina i en kommentar om hur man kan tänka energi och miljö när man torkar tvätt.
- Viktigt med bra centrifug på tvättmaskinen (Vi valde Cylinda just för 1600 varvscentrifugen, det blir bra!)
- Utomhustork bäst.
.- Avfuktare kommer sedan, det drar tydligen väldigt lite energi att torka en tvätt med den, nackdel; tar längre tid. (Använder vi mest)
-Värmepumpstumlare kommer härnäst, ny, men dubbelt så dyr (har vi inte) i inköp. Går dock billigt eftersom den använder värmen två gånger.
- Kondenstumlare kommer sedan (har vi) men den går inte att använda till lin och ylle ( fast det påstår min tumlare!)
- Torkskåp är dyrast och sämst ur miljösynpunkt, men funkar på lortiga småbarnskläder. (har vi inte)
- Viktigt med bra centrifug på tvättmaskinen (Vi valde Cylinda just för 1600 varvscentrifugen, det blir bra!)
- Utomhustork bäst.
.- Avfuktare kommer sedan, det drar tydligen väldigt lite energi att torka en tvätt med den, nackdel; tar längre tid. (Använder vi mest)
-Värmepumpstumlare kommer härnäst, ny, men dubbelt så dyr (har vi inte) i inköp. Går dock billigt eftersom den använder värmen två gånger.
- Kondenstumlare kommer sedan (har vi) men den går inte att använda till lin och ylle ( fast det påstår min tumlare!)
- Torkskåp är dyrast och sämst ur miljösynpunkt, men funkar på lortiga småbarnskläder. (har vi inte)
Hemvägen från Stockholm i höjd med Karlstad
Det var inte fel att komma hemåt Värmland heller efter Stockholmsbesök. Solnedgången i höjd med Karlstad på kvällen var vacker den också. Himlen fick en märklig turkos färg för ett ögonblick.
Vi lyssnar numera på Jan Guillous "Inte om det gäller Din dotter". Den går att lyssna på, men känns annars mest som en omskrivning för att kunna ha synpunkter på Israel, Islam, polisen, militären, pressen och rättsväsendet i Sverige. Jag har börjat få svårt för JG, det är rätt pratigt och pekpinnigt. Men visst går den att lyssna på och idén med boklyssnande i bil är suveränt.
Prisbelönt rastplats i Enköping - Dinners!
Ville bara visa en fin rastplats som vi stannade på på hemvägen från Stockholm. Det var i Enköping och jag tror att den hade fått något pris som Sveriges bästa rastplats någon gång.
Bredvid fanns en hundrastgård!
De olika laxrätterna var verkligen frestande.
Kaffe- och efterrrättsbordet gick inte av för hackor heller.
Nyttiga alternativ bjöds också
Allt var så vackert, med fina färger och aptitliga uppläggningar.
Om man passerar Enköping så måste man gå in här och fika eller äta.
Hallsberg har himla fina blomdekorationer!
Här köpte vi fina vinterväxter.
Lex Sarah i skolan = suveränt förslag från Björklund!
Media fokuserade väldigt mycket på den delen av Lex Sarah som handlar om att lärare blir skyldiga att anmäla varandra för kränkande behandling. Och det är inte fel tänkt alls i grunden även om tänket behöver utvecklas och jag skrev om det i frg inlägg. För någonstans där tror jag ändå att det finns lite konstiga värderingar.
Men Lex Sarah innebär så mycket mer av klokt tänk ser jag när jag läser mer om förslaget nu i Lärartidningen!
- Att jag som lärare ska kunna i princip anmäla mig själv om jag tvingas undervisa i en situation som gör att barn far illa. Himla bra! Det jag kan göra idag är att påtala behovet av stöd för elev som är i svårigheter av något slag samt printa ner ett åtgärdsprogram om mål, medel osv. Men sen kan detta åtgärdsprogram bara läggas åt sidan om det inte finns resurser att sätta in det stöd som behövs. Alltså har en hel del av vårt planerande och utvärderande varit meningslöst. Det har länge funnits god kännedom om vilka elever som behöver stöd långt ner i åldrarna, men inga resurser att ge dem det. Att vi nu dokumenterar hjälper ju inte om det inte finns pengar eller vilja att satsa på barnen.
Det är bra om det äntligen skulle gå att överklaga åtgärdsprogram och beslut om att inte ge stöd till elever som behöver det. Detta har vi väntat på länge i skolan. Hittills har det varit upp till föräldrar att klaga och anmäla missförhållanden och det blir ju inte bra. En del föräldrar orkar inte hålla på med de här processerna och det ska de ju inte behöva heller.
Jag skulle tacksamt ta emot möjligheten att anmäla mig själv och mina kollegor och brister i min skolas verksamhet när barn far illa. För det gör ont i oss alla när vi tvingas göra ett dåligt jobb.
Lex Sara för mobbande lärare...
...vill Björklund ha enligt DN och tidningen hänvisar bl.a. till en undersökning i Kamratposten . Mobbning ska inte förekomma i skolan oavsett vem som utför den säger ministern.
Bra! Helt rätt tänkt i och för sig!
Då utgår jag ifrån att även elever som mobbar och kränker skolpersonal ska stoppas på samma sätt; alltså anmälas av andra elever enligt lex Sara och kunna stängas av från skolan i värsta fall. Annars blir det en märklig situation för oss som jobbar i skolan. Signalerna till eleverna blir ju att lärare får man ge sig på ostraffat, det spelar ingen roll. De ska inte skyddas vare sig av skolans allmänna regler eller av svensk lag. Medan eleverna har alla rättigheter på sin sida och stora möjligheter att utan konsekvenser trakassera den lärare som eventuellt gett "fel" betyg.
Synd att många centrala beslutsfattare har missat att barn som går i skolan är inte i första hand rädda för sin lärare utan för att bli utsatta av andra elever. Och lärare är oftast den enda garanten för barnens trygghet. Ju mindre stöd en lärare får i sitt ledarskap, desto sämre blir det med tryggheten för eleverna.
Bra! Helt rätt tänkt i och för sig!
Då utgår jag ifrån att även elever som mobbar och kränker skolpersonal ska stoppas på samma sätt; alltså anmälas av andra elever enligt lex Sara och kunna stängas av från skolan i värsta fall. Annars blir det en märklig situation för oss som jobbar i skolan. Signalerna till eleverna blir ju att lärare får man ge sig på ostraffat, det spelar ingen roll. De ska inte skyddas vare sig av skolans allmänna regler eller av svensk lag. Medan eleverna har alla rättigheter på sin sida och stora möjligheter att utan konsekvenser trakassera den lärare som eventuellt gett "fel" betyg.
Synd att många centrala beslutsfattare har missat att barn som går i skolan är inte i första hand rädda för sin lärare utan för att bli utsatta av andra elever. Och lärare är oftast den enda garanten för barnens trygghet. Ju mindre stöd en lärare får i sitt ledarskap, desto sämre blir det med tryggheten för eleverna.
Jättevacker blombukett...
fick vi av en god vän på besök igår onsdag kväll. Jag som fortfarande, ur rent administrativ synpunkt, är ogift lyckades snabbt associera den till brudbukett och försökte tindra vackert med ögonen. Den besökande gästen kryddade mina förhoppningar genom att påpeka att hon faktiskt har vigselrätt!
Men gubben såg ut som en drunknande, ungefär samma blick som han har över kanten på provhytten när jag vid sällsynt tillfällen lyckas få in honom i en sån. Och antagligen handlar det i båda fallen om cellskräck. :-))
Alltså, något giftermål blev det inte igår heller. Suck! Fast vi hade en gemytlig och kreativ kväll i trevligt sällskap.
Premiär på rådjursjakt med hund var det idag torsdag. Det blev ett antal rådjur på benen och Oskar var lycklig men inget skjutet. Dock lite dråpligt när rådjuren kom ut ur skogen i jägarnas spår, fast på oskjutbart håll. Nu är gubben på något möte i Karlstad med rovdjursansvariga i Jägarförbundets alla kretsar i Värmland. Det ska in en ny skyddsjaktsansökan på varg i Gräsmarksreviret där så mycket nu dödats av varg, både hundar och småboskap.