Man ska inte ge upp- även om det ser motigt ut!

 

Vackert och tänkvärt!

Texten nedan är från Catarina Hansson fb 13 aug 2020. Det hon skriver stämmer så väl  in på vad vi lärt oss av barnbarn Moses. Vi hade gärna lärt oss mer av honom, hans jordeliv tog slut alldeles för tidigt.
 
Tänkvärt....❤
Knappt har dagen börjat... och så är klockan redan sex på kvällen...
Efter helgen blev det måndag igen och helt plötsligt är det redan fredag!
... och månaden är redan slut...
... och åren rullar fort...
... och vi blir 40, 50 eller 60 år, våra liv passerar så fort...
... och vi inser att vi förlorat våra föräldrar, kanske även några kära vänner...
plötsligt inser vi att det är för sent att ta igen förlorad tid...
Så, låt oss försöka, trots allt, att njuta av den tid som är kvar!
Låt oss fortsätta leta efter aktiviteter som vi tycker om...
Låt oss sätta lite guldkant på tillvaron...
Låt oss se de små sakerna i livet och inse dess storhet...
...för trots allt kan vi fortsätta njuta de dagar som finns kvar... Låt oss försöka eliminera "sen"....
Jag gör det sen....
 Jag säger det sen...
Jag ska tänka på det sen....
Vi lämnar allt till senare som om '' sen '' är vårt.
För vad vi inte förstår är att:
Sen blir kaffet kallt...
Sen ändras prioriteringarna...
Sen ändras förutsättningarna...
Sen är det inte lika charmigt..
Sen passerar hälsan...
Sen växer barnen upp...
Sen blir våra föräldrar gamla...
Sen glöms löften bort...
Sen blir dagen natt...
Sen tar livet slut...
Och då är det för sent....
 
Så... Låt oss inte lämna något till senare...
För väntar vi med att vi ses senare, kan vi förlora de bästa stunderna,
de bästa upplevelserna,
våra bästa vänner,
och även familjen...
Dagen är idag... och stunden är nu...
Vi är inte längre i den ålder där vi har råd att skjuta upp det som behöver göras nu.
Kanske vill du dela detta inlägget och påminna nära och kära...
Eller så kanske du lämnar det till... '' sen "...
Tack för du tog dig tid och läste och allt gott på din fortsatta resa, den som kallas LIVET!!❤❤❤

Ge inte opp!

Den har hängt på väggen i många år här hos oss. Den inspirerar till att försöka en gång till istället för att ge opp.  

Karaktärsdilemman grupperade

Människor är olika och det på många sätt. Jag har ju under mitt yrkesliv arbetat med barn i olika åldrar som har haft speciella bekymmer i sina skolliv och sina vardagsliv. Det finns ju officiella namn på olika kategorier  av mänskliga dilemman förstås, men jag använder inte dem så gärna, gör hellre egna som stämmer bättre med mitt tänk, kan vara rätt eller fel.
 
Nu gör jag ett nedslag i grupper av karaktärsdrag hos människor och  ger blom-namn åt både huvudkategorin och underkategorier. Jag beskriver alltså människor med speciella egenheter och det finns inga andra associationer till blommor än behovet av att ge namn åt karaktärsdrags- grupperna  och kunna visa på hur undergrupper kan forma sig. Kunde lika gärna ha använt  namn på verktyg eller gräs eller bilar eller vad som helst som har undergrupper.
 
Vi börjar med en huvudkategori människor och kallar den gruppen Höstblommor.  Människor i kategorin Höstblommor har ett dilemma gemensamt; deras jag domineras stort av känslor och impulser. Det betyder att intellekt och planering  inte får så stor plats i vardagslivet.  
 
Bland Höstblommor finns det flera underkategorier, jag tar fram en som jag kallar ;  Astrar. Den här underkategorien har förstås basic samma grunddilemma som alla Höstblommor, men därtill kommer andra bekymmer. De är helt övertygade om sin egen förträfflighet, söker ständigt bekräftelse på den, söker  beundran, kärlek och förstår inte om inte alla andra också ser hur bra de är. De ser inte sina tillkortakommanden och när de blir tydliga så är felet alltid någon annans eller omständigheternas.  Eftersom intellekt och planering inte har så stor makt i deras liv så blir det här ibland svårt att hantera för de känner så tydligt att de har rätt och är bra, det borde alla andra också begripa.
 
Bland Astrarna så finns flera underkategorier  bl.a. en som jag kallar Röda Astrar. De har samma problem som människor i de övergripande kategorierna men därtill kommer hög grad av enkelspårighet. De Röda Astrarna fokuserar på en sak . Det kan vara på en person, en sak eller en sysselsättning. De fastnar i ett spår, ägnar det mesta av sin tid och sitt tänkande till det. På så sätt blir andra delar av livet undanskuffat. Och det kan ju ställa till problem. Men den här egenheten kan också leda till genialitet på ett specifikt område. Den som år efter år studerar / sysslar med en sak blir till slut super-expert på just det, men kan i gengäld behöva hjälp med  att ordna och planera sitt liv och sin vardag . 
 
Det  är intressant, att tänka in människors dilemman i kategorier och försöka se dem i ljuset av varandra. Jag funderade på precis det här efter att jag sett TV-programmet om bl.a. en världsberömd naturfotograf, Terje Hellesö och sen jag gått en halvmil med taxen. 

Nä, man får inte ge upp!

En bra bild, jag gillar den. Vi har den alltid på väggen. Den illustrerar hur livet är ibland, Vi möter alla motgångar, men vi  får inte ge upp utan kämpa vidare. Ofta finns åtminstone ett litet ljus längst bort i den mörka tunneln. Det kan ge kraft att fortsätta ta kampen framåt. Och ingen är ensam även om det kan kännas så ibland!

En fin dikt

Kanske är det först vid dagen slut
(ur "En aning av evighet") 
Kanske är det först vid dagen slut
när tidens timglas rinner ut
ja, kanske är det då man får
en aning om vart vägen går,
kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro
från världen, den man hör och ser,
mot något större, något mer

                      Atle Burman
 
 

Om lingonrensning och människovärde

Jag klagade ju på fb  över lingonbristen runt oss och fick respons på det. Det kom ett snällt erbjudande om lingon från ett proffs.  Det är vi glada för. En del av vinterns lingonsylt- äting  är räddad.
Så där en skurhink med lingon blev det. Jag  har någon sorts hjälpmedel för lingonrensning men har inget emot att sitta och göra det för hand på samma sätt som min mamma alltid gjorde; en mjuk filt under, lätt-tvättat lakan över, en bunke i knät att rulla ner bären i. Så det blev ett par timmars rensning och meditation
 
Det är lite meditativt, man hinner tänka på annat för detta är ju helt mekaniskt.
 
Så det blev lite tänk på människovärde, delvis på förekommen anledning, debatten i media har den senaste tiden varit lite förvirrad både i rikspress och lokalpress. 
 
Så här ser jag på det.
 
Människovärdet är lika för alla, det har ingen skala. Det skiljer oss från djuren och tingen. Det  är lika för onda och goda, för kloka och okloka. Det påverkas inte av hudfärg, ras, politisk hemvist, religion,  språk, sexuell läggning,  ålder, förståndsgåvor osv. Man kan inte  höja sitt människovärde genom goda handlingar eller sänka det genom onda handlingar, det är ett och det samma för alla levande  människor på jorden.  Ett djur kan var högt älskat men aldrig ha ett människovärde. En sak kan vara värdefull och viktig för individen men den kan aldrig få människovärde.  På engelska språket använder man ofta ordet dignety för att beteckna ungefär det, inte exakt men på ett ungefär människovärdighet.  I Sverige säger vi alltså människovärde.
 
Men sen blir det klurigt. Vi tenderar ibland att blanda ihop människovärdet med hur vi mycket uppskattar människor i vår omgivning, dvs den värdering av andra människor som har en skala. Jag värderar naturligtvis min familj och mina vänner högt, liksom människor som jag uppfattar som goda i världen. Jag värderar människor lågt som jag uppfattar som ondskefulla och elaka. Där har jag en skala i min värdering och det är helt ok, helt naturligt. Det vore inte möjligt att älska alla lika mycket och för mig har inte alla samma värde i den här skalan. Men den står fri från  människovärdet, har inget det att göra. 
På engelska blir den värderingen ungefär lika med uttrycket value.
 
Det är på nåt vis lättare att hålla isär det fasta människovärdet och skalenlig värdering av människor om det har olika ord så som i England, dignety och value. Här hos oss där orden är lika blir det svårt att hålla isär.  Allting  blir på nåt suddigt sätt värde, värdering, värdegrund när vi pratar om det.  Och vi slänger oss med de uttrycken utan att egentligen gjort klart för oss vad  vi menar; är det det fasta människovärde lika för alla vi pratar om eller är det den skalenliga värderingen av människor, eller är det andra skapade, tillfälligt giltiga, värderingar i en värdegrund?. 
 
Sen kan man som individ anamma olika symboler för människovärdet, det som är lika för alla. För mig som kristen så är korset  den ultimata symbolen för allas lika värde,  människovärdet.  Det var med kristendomen som människovärdet kom till västerlandet och det är rätt länge sedan nu. Människovärdet fanns egentligen inte som begrepp innan dess,  det  har under århundraden spridit sig globalt med den kristna tron. Men det betyder inte att jag ska  tvinga tron eller korset på andra människor.  Andra människor  vill se  andra symboler som beteckning på  allas lika värde. Själva det grundläggande människovärdet, lika för alla, ligger ändå fast men individen kan  vilja ha olika bilder / olika symboler  för  det. Och det blir inte så bra om man i vårt samhälle försöker tvinga på andra  den egna symbolen. Det måste vara ett eget val utifrån den egna livssituationen om symbolen ska vara ett kors eller något annat.
 
Detta är alltså ungefär min syn på saken, andra kan tycka annorlunda och det är alltid möjligt att diskutera. Jag är glad att jag i min vänkrets / bekantskapskrets har människor med olika ursprung och olika syn på det här frågorna. Då blir jag tvungen att tänka till själv och skärpa mina definitioner. Vore förfärligt att bara umgås med människor som tänker lika!
 
Roligt att rensa lingon och få tid att fundera! ;-))
 
Senare idag blir det mer om gårdagens äting med sika! Detta måste vi lära oss att göra själva ;-)
 
 

Dö-städning och dö-renovering!

 
Lite mer text om dörenovering längre ner. Luftvärmepump hemma hos oss var första steget att inrätta hus och hem med tanke på ålderdomen, så att vi har ett alternativ till veden när det gäller uppvärmning. Det blir nog fler. Nu är Liane på gång, Evert och Erik som Roland har anställda drar igång med gaveln åt öster. Det ska bli ny fasad på hela huset, den gamla var ju från 1950 och har tjänat ut. Det blir mer isolering också förstås, den gamla från husets nybyggnad var bara fem cm träfiberplatta och plankvägg och vindpapp. Sen ska vi rätta till ett misstag som vi tycker att arkitekten gjorde när han ritade huset. Vad det är visar jag senare. Viktigt för oss att ha det här huset kvar framöver så barn och barnbarn kan bo här när de hälsar på oss även när vi börjar bli gamla och skruttiga. Dessemellan hyr vi ut det till hugade gäster, mest för jakt och fiske och friluftsliv. Det går att välja  med eller utan båt, bara någon kilometer till sjön.
 
 Det blir ju en del att fundera på. Ska det vara en vit metallist ovanför fönstren? Behövs den eller är det bara en utseendefråga? Vi klurar.
 
Döstädning och dörenovering är ju nåt att ta itu med förr eller senare. Döstädning håller jag på med ibland, vill verkligen skona mina barn från att tömma hela den här källaren på 124 kvadratmeter när vi dör. För det gör vi ju faktiskt, förr eller senare. Nu närmar vi oss 70 och måste realistiskt räkna med att leva högst 30 år till. Och åldersskröplighet och sjukdomar kan slå till när som helst, så är det när man kommer upp i åren. 
 
Döstädning har ju blivit ett svenskt ord som erövrar världen liksom smörgåsbord. Men det finns lika goda skäl att syssla med dörenovering. Alltså att ta sig en funderare på vilka stora renoveringar av hus och byggnader som behövs innan ålderskrämporna slår till.  Återigen en god idé att försöka se hur långt livet rimligen kan bli och vad som behöver göras av stora tag innan man blir för svag och sjuk för att orka. Hur vill vi att hus och hem ska vara när hemtjänst och färdtjänst tar vid? Välarrangerat och skuldfritt tänker jag mig. För hur man vrider och vänder på pensionen så lär den inte bli svindlande hög. 

NU ÄGER JAG MIN TID!

Jag äger all min tid framöver nu när jag är avtackad som pensionär. Det är en svindlande känsla av frihet. Jag väljer helt själv om jag vill ägna mig åt nyttigheter eller nöje, om jag vill städa köksskåpen ordentligt ett par dagar eller ägna mig åt en god bok, eller träffa barn o barnbarn, eller bara vara lat, eller laga mat.
 
Fast inblandat i frihetskänslan  finns ett litet stråk av ödslighet också. Svårt att hitta sysselsättningar som känns lika meningsfulla som  jag har upplevt mitt jobb. Det kan samtidigt vara lite av tjusningen också, att lämna tiden med meningsfulla plikter bakom sig och bara laja runt lite. Går säkert att träna på det. ;-)) Gissar att pensionärslivet behöver nåt år för att finna sin form.
 
Tack alla för vackra blommor, fina minnessaker, goda ord och som sagt kul  spex!! 
 
 
 

Vi tände ett ljus här hemma ...

...i går kväll  och mindes de som lämnat oss i jordelivet; våra föräldrar, andra släktingar och vänner. Nu finns de  kvar i fina minnen.

Sara Broos idag i NWT, 2016 10 08

"Vi städar våra hem, vårdar våra apparater. Livet går vidare. Och så plötsligt drabbas vi själva eller någon närstående av sjukdom eller död. Och marken rämnar under oss och tingen vi omger oss med förlorar plötsligt betydelse. Utkastade i det kalla tomrummet där allt måste börja om på nytt."
 
Sara avslutar med citat från Tomas Tranströmer, "Livet o döden"
Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta
 

Sorglösa eller nåt?

Kom på så här i efterhand att både Roland och jag är  sorglösa på nåt vis, eller vad man ska kalla det.
 
 Efter lördagens plikter så spenderade vi glatt och utan minsta samvetsbetänkligheter dagen med att laja runt på sjön med båten och i skogen på hundpromenad. Det finns massor som vi  egentligen borde ha gjort istället om nu Luther fått råda.
 
De vissnade amplarna skulle ha varit slängda för länge sedan, oklippta gräsmattan börjar intas av självsådd asp som nu är 40 cm hög, golvet i tvättstugan har jag inte sett på flera veckor för det är fullt av lorttvätt, golvet inomhus kan inte städas av Rut förrän vi plockat bort alla rester från barn och barnbarn. Men det spelar liksom ingen roll.
 
- Det finns inget så gott om som dagar, det är en ny varje morgon och alla kommer de österifrån!
 
Någon klok livsfilosof i bygden sa så enligt Roland. Jag har förstås glömt vem. (Det var Emil i Signebyn, säger Roland, Mays farfar) Det verkar som om vi tar  vara på våra goda  dagar, njuter av dem så länge vi kan, prioriterar umgänget med vänner, besökande barn och barnbarn och det känns helt rätt. Fast det är inget vi tänkt ut, det har bara blivit så och ibland blir det så tydligt som igår.

Ledig dag idag!

Lediga dagar är sköna; lite lagom sovmorgon och sen hinna i fatt sånt som blivit efter. Tvätt och plock och betala räkningar och så. Det befrämjar själsron hos mig att ha livet i ordning eller hur man ska uttrycka det. Med ålderns rätt krävs  mer tid för att hinna med vardagen och få ihop själva livspusslet. Läste just i ett inlägg / en länkad artikel på nätet (hos Eva Ek tror jag det var)  att man ska ta sig tid för att göra ingenting ibland, då laddar man batterierna.
 
Så småningom under dagen kanske det blir till att krafsa runt i rabatterna. Men då får allt gradstocken komma upp en bit  ur nuvarande läge =  + 1,7 grader.  Försökte häromdagen men fingrarna frös sig pinnestela. Trädgårdsarbete går inte att genomföra med tjocka handskar. Det  är allt en lång  kall vår, får gärna komma lite sol och värme nu.

Sista

Jag har nu uppnått den ålder då jag märker att jag planerar för "sista". Det är nu sista läsåret jag jobbar med ettor, nästa läsår blir nog mitt sista jobbår, tänker på nästa bilinköp som förmodligen blir det sista i mitt liv, kanske sista valpen vi har nu, sista gången vi målade ladugården i somras.
 
Tja, det är en ny variant med mycket sista av olika slag, ett sätt att långsamt  knyta  ihop säcken.
 
En del av "sista" finns en sorg i att lämna så som jobbet med ettor, det har alltid varit det roligaste, jobbigaste och mest spännande. Valp är roligt att ha men vi måste inse att på ålderns höst kommer vi inte att orka (fast kanske om man har två i samma ålder, de leker med varandra länge varje kväll, blir trötta och sover på nätterna, det gör inte Hambo! ).
 
Sista ladugårdsmålningen och sista bilköpet sörjer jag däremot inte. Skönt att slippa!
 
 

"Det är på FIFA-nivå" ...

... märker jag att jag börjar säga  om beslut / företeelser som verkar helt ologiska tills man tar fram just FIFA-aspekten och ser att det som egentligen hänt  är att några kliat varandra på ryggen. Intressant hur språket förändras, får nya ord och uttryck hela tiden.

Människovärde - Blomserud tur och retur

 
Det var här jag gick och tänkte på människovärde, på hundpromenad skogsvägen upp till Blomserud, ackompanjerad av fågelsång och vår i luften.
 
 Det är bra att gå i skog med hund länge, man kan tänka färdigt utan att bli avbruten. Taxen Seffrin är inte så filosofiskt lagd, har inga synpunkter direkt. ;-) Bloggläsare som inte gillar att fundera över våra värderingar och vår etik kan sluta läsa nu och bara njuta av bilden med solskenet som silar mellan träden.
 
Människovärde ett centralt begrepp i nationella och internationella sammanhang. Det är ett ord vi använder ibland utan att tänka på dess betydelse och ursprung. Till sin karaktär har det flera dimensioner. För det första att människan har ett exklusivt värde på jorden, ett värde som ingen annan varelse har, ett värde som inte djur har och för det andra att människovärdet är lika för alla människor oavsett ålder, ursprung, hudfärg, födelseort, förståndsgåvor, ekonomisk status osv.
 
Människovärdet kom egentligen till oss med den kristna tron, fast det kanske finns inom andra religioner också, jag vet inte. Människovärdet är basic inom kristendomen och det blev en nyhet för de folk dit kristendomen kom. Det blev förstås en process att tänka om och se alla människor som i grunden lika värdefulla.
 
. Sen finns andra sätt att värdera, värdesätta  människor, det kan vara efter fysisk styrka, social status, ekonomisk status, känslomässig närhet,  framgångar i skid-VM, smartness, makt osv. De här sätten att värdera människor är helt ok utifrån vars o ens personliga referenser,  bara man inte förväxlar dem med människovärdet. För det är inte påverkbart av allt det där andra. Det är inte förhandlingsbart. Måhända är det nyttigt ibland att se gränsdragningen mellan olika sätt att värdera andra och att prata om den. Människovärdet kan skymmas bakom de andra värderingarna och till sin karaktär förväxlas med andra värden. 
 
Sen är  det väl tyvärr så att även om människovärdet härstammar ur kristenheten så har  den kristna trons förträdare historiskt sett inte alltid har agerat utifrån principen om människors människovärde, lika för alla. Men det är en annan femma. Man kan ändå aldrig ta ifrån kristendomen ursprunget till människovärdet, men sen har det utvecklats till att omfattas av många människor på jorden oavsett religion. 
 
Under en period av mitt liv arbetade jag med människor med  svåra handikapp, både fysiska och förståndsmässiga. Det arbetet var givande på många sätt, bl.a. blev det en träning i att förstå vad människovärde handlar om i grunden, i vardagen, i praktiken. Dessa allra svagaste och mest hjälpberoende har exakt samma människovärde som de rikaste och mäktigaste bland oss. Våra liv är lika mycket värda och det värdet kan inte kopplas till huruvida vi ständigt är beroende av hjälp eller hör till dem som istället  kan hjälpa andra. 
 
Det har historiskt sett funnits grupperingar som styrt utifrån andra principer än människovärdet som något som alla levande människor har, lika för alla.  Lättast att se är väl kanske nazismen som tog avstamp i antikens ideal och i Darwinismen med den starkares rätt. De bäst utrustade överlever och är mest värdefulla. Där sågs ju människan lite som ett djur bland andra djur. Och visst är vi ur biologiska aspekter djur, flockdjur till och med, med flockdjurets ibland orationella beteenden och en  inbyggd instinkt för jakt och samlande.  Samlarinstinkten gör ju ibland att vi köper alldeles för mycket och samlar på oss massor av både nödigt och onödigt. Men allt detta vi har gemensamt med djuren i vårt ursprung och våra beteenden hindrar inte att vi samtidigt har ett annat värde än djuren, ett värde som skiljer oss från dem, vi har människovärdet. 
 
I det gamla bondesamhället där man levde nära djuren och naturen så blev detta tydligt och gränsdragningen mellan människor och djur var av nödvändighet mer medveten än den är idag. Jag tror att det är Wilhelm Moberg som i sina böcker beskriver hur bonden såg det som att människan har Gud att förlita sig på för hjälp och tröst, men djuren har bara oss människor. På något sätt såg man människan som i Guds ställe för djuren. Det innebar att även om människan ansågs ha oinskränkt makt över djuren så följde med den makten en stark skyldighet att behandla djur väl. Och det var inte acceptabelt att vara elak mot djur. 
 
Lite skrämmer mig dagens djurrättsaktivister utifrån det här perspektivet om människovärdet. De är på väg mot  extrem Darwinism, att se människan enbart som ett av andra djur på jorden, utan det exklusiva människovärdet. I ett längre perspektiv innebär det en helt annan värdegrund att bygga våra samhällsssystem och lagar och internationella åtaganden på. Om människovärdet är satt ur spel så växer det fram ett samhälle med annan värdegrund, kanske den starkares oinskränkta rätt, eller helt enkelt en värdeanarki utan gemensam grund.
 
Det är svårt att överblicka var det kan sluta. Och som sagt, lite bekymmersamt känns det vi inte talar mer om människovärdets innebörd. Så länge kristendomen var en del av allas vardag så fanns för alla, både vuxna och barn, en slags ständigt pågående "basutbildning" i människovärdets innebörd i praktiken och dess betydelse för samhällelig gemenskap. Men detta "barn" åkte ut med badvattnet när vi slängde ut religionen ur våra liv. Och vi har inte vågat ersätta den med något annat, kanske i skräck för att otillbörligen påverka det uppväxande släktet, alla ska få tycka lite som man vill. Alla ska få ha sina värderingar. Men går inte samhället sönder om vi schabblar bort människovärdet? Det är ju grunden för hur vi lever tillsammans, hur vi uttrycker de moraliska rättesnörena i form av lagar och konventioner. 
 
 

Höststädning ...

... blir det inte den här lovveckan, men lite åt det hållet med avfrostning av frysboxen inför det nya älgköttet, fönsterputs, ta in utemöblerna och sånt. Tänker på modrens höststädningar som innebar att madrasser, täcken och allt i garderoberna åkte ut och vädrades, sommarkläder plockades undan och malkule-preparerades,  precis allt gjordes rent inomhus så som dörrar, tak och all målning, innanfönstren sattes in med mossa mellan och de röda flugsvamparna i den. Hon, och många i hennes generation, hade ett årligt regelverk som de höll sig till där bl.a. vår- och höststädning ingick. Det ändrar sig. Antingen har vi blivit mer lortaktiga som inte gör de här procedurerna längre, eller också har det blivit  lättare att hålla rent fortlöpande under året.

"Undrar vem jag blir gift med"?

Det var en återkommande tanke när jag var mitt i  tonåren. Jag hade ju inte träffat den rätte än :-) och undrade förstås hur framtiden skulle bli och vem jag skulle dela den med. Kanske inte så ovanligt att fundera på det i den åldern. Jag kan så här i efterhand le lite åt den exakta och lite passiva formuleringen i tanken: alltså att "bli gift", inte att "gifta mig" som har mer av aktivitet i sig. Men så var det på den tiden. Tjejer skulle förhålla sig passiva, inte ta initiativ till relationer, mest  invänta någons  intresse och sen gick det förstås att uppmuntra eller inte uppmuntra det intresset.  Hoppas det är mer jämlikt numera. ( Sen blev jag ju aldrig gift men det är en annan historia, det har blivit  samma gubbe i alla fall under snart 40 år!)
 
Ungefär i samma banor har jag tänkt om pensionering; "Hur kommer mina dagar att se ut när jag blir mer ledig"? Jag håller ju på med långsam jobbavvänjning, två lediga dagar i veckan,  och nu  börjar det utkristallisera sig vad dagarna innehåller:
 
Matlagning
Umgås med familj o vänner
Göra plikter (fåtal!) utan stress
Skogen
Motion
Severin (taxvalpen alltså!)
Lägga in dagar utan planering - blank almanacka.
 
Däremot känns väldigt tydligt att jag inte vill ge mig in i några tidskrävande bundna projekt av typ kurser, långresor,  föreningsliv eller liknande. Jag vill helt enkelt slippa ansvar och vara fri, få gott om tid för familjen och människor jag gillar att träffa, göra sånt som jag tycker om att göra. Intressant att se hur det hela utvecklar sig med min långsamt utökade ledighet. Jag har ju egentligen inte bestämt nåt i förväg, det blir som det blir, precis som med det där "giftermålet". Så det kan ju bli bra! Och så är det fortfarande himla kul att jobba!

Minimalism ...

... är inte bara ett uttryck för en stil i exempelvis inredning. Det är också ett sätt att ta avstånd från överflödssamhället och leva med så lite ägodelar som möjligt. Genom att göra medvetna val kan man slippa att bli ägd av sitt hus, sin trädgård, sina kläder, sina prylar och inte minst av sina skulder. En sann minimalist har gett bort, sålt, gjort sig av med många ägodelar, betalat sina skulder och försöker leva så enkelt som möjligt, vill äga sitt liv och sin tid, vill inte bli ägd av sina grejer. Ägodelarna riskerar att äga oss människor istället för att vi äger dem, de slukar vår tid för att vårdas och skötas, de slukar våra pengar när de ska betalas, vi tvingas jobba mer än vi vill för att få råd att köpa saker som vi eg. inte behöver.
 
En ny bekantskap, Anna Schulze - Wenk, vurmar för minimalistiskt leverne, skriver och berättar om det både irl och på nätet. Vi träffades nu i somras. Hon o hennes man är modefotografer med hela världen som arbetsfält. Mycket intressanta  människor med den här livsfilosofin, jag hoppas vi ses igen.
http://www.becomingminimalist.com/financial-freedom/
https://www.facebook.com/Anna.SchulzeWenck

Efter ....

... är jag med allt känns det som nu! Så irriterande! Jag är ledig två vardagar i veckan och borde hinna med de mest elementära småtterierna, typ blomvattning, dammtorkning, strykning, fila fötterna, klippa tånaglarna, byta sängkläder osv osv. Men nu är allt eftersatt och bara akutåtgärder blir det. Undrar hur man hann förr med heltidsarbete och hemmaboende barn och präktigt bakande, syende och skjutsande? Antingen hade dygnet fler timmar eller också hade jag ett högre tempo!

Tidigare inlägg