Inga Magnusson

Gagga hittade vi efter en stunds letande uppe i Gunnarskog utanför Arvika. Och så här stod hon när vi kom!! Det var inget välplanerat besök. Vi var ju ändå i krokarna och Gagga hade så vänligt skrivit i sin blogg att vi var välkomna in vid tillfälle. Men vi kom alltså helt fel dag egentligen. Efter en regnsommar har det nu äntligen blivit några soldagar och Gagga (som egentligen heter Margareta) och hennes man hade fullt upp med höbärgningen. Det går åt en hel del hö till deras kor förstås under vintern. Vi ringde i alla fall när vi stod vid Blå Lagårn och kollade om hon var hemma och det var hon.


Det är vackert här uppe i Gaggaland. Utsikten är fantastisk över sjöar och åsar!


Vi ville bara åka upp och se var det låg försäkrade vi och hälsade på. Men Gagga ville absolut visa oss sin skapelse; ateljén i en paus mellan hölassen. Det är precis så fint som det ser ut på bilderna i hennes blogg.


Jag ska inte lägga ut bilder på allt fint som hon har gjort själv och som finns till salu i ateljén men så här fin är utsikten genom det stora fönstret. Hon stickar suveränt fina tröjor, vantar och annat. Jag investerade i en liten present till barnbarnet.


Golvet med de breda obehandlade plankorna var otroligt vackert.


Överallt växte de här stora fina blommorna. De kallas tydligen jättebalsaminer och kommer från Himalaya. Vi fick med oss några plantor så nu får vi se om de tar sig här hemma på Liane, förhoppningsvis på jordkällaren.
 
Det var kul att träffa en blogglegend "levande" och jag får hålla med henne om att man vill nästan ta på varandra för att fatta att det är verklighet, irl. Jag har i alla fall haft förmånen att få träffa inte bara en blogglegend utan också en väldigt spontan och trevlig människa. Gagga utstrålar värme och energi och beskriver entusiastiskt sina byggplaner på tomten. Här är det bara fantasin som sätter gränser, det mesta går att genomföra om bara viljan finns.  Återigen, för alla som är intresserade av att se mer från ateljén och hennes tillverkning så rekommenderar jag hennes blogg som finns på min länklista. Jag kan som vanligt inte länka (datapucko!!)


Höskörden går vidare och vi lämnar Gagga och hennes man. Vi fortsätter på slingrande vägar. Passerar den lilla bysågen där jag antar att bygdens folk låter såga det de avverkar i egen skog när det behövs, vi passerar den lilla byverkstaden. Någon skojade om att på landsbygden med de dåliga vägarna så kan hälften av invånarna försörja sig på att laga bilar åt den andra hälften och det kan ha ett uns av sanning. Vi passerar också ett ställe som ser ut att satsa på grönsaksodling för avsalu. Någon har några köttdjur på bete. Sätten att överleva och sysselsätta sig här ute på den värmländska landsbygden är många. Det vilar en slags gnosjöanda över det hela. Och livet här är på många sätt klimatvänligt om man nu ska använda ett sådant uttryck; så mycket som möjligt ordnas på nära håll; mat bilrep, byggmateriel..... Men sen måste man förstår ha bilar och köra en hel del och det är ju mindre bra.