Inga Magnusson

Det har stått på agendan ett bra tag. Idag kunde Roland hjälpa mig med att få ut de två stora mattorna, så det fick bli idag. De blev först piskade och sen dammsugna. 

Vi ser inte älg varje dag men då och då. Trevliga djur! Detta var i förrgår! De var två stycken och inte så rädda. De kollade på mig när jag stoppade bilen på vägen för att ta bilderna. Men sen betade de lugnt vidare. Det var alltså innan snön kom som vi har nu. Jag vågar inte säga vad det är för älgar. Ser inte ut att vara tjurar för de har väl fortfarande hornen kvar, de ska ju fälla dem lite senare före värsta vintern kommer. Sen får de nya horn till sommaren. De här två gick en bit isär, kan vara ko och kalv, eller två kalvar, eller två kor. Korta huvuden, kvadratiska kroppar brukar vara kalvar, medan långa huvuden  och långa kroppar indikerar att det är kor. Om jag får gissa nåt så är den på bilden ovan en kalv och den på bilden nedan en ko.  De här två ser i alla fall ut att ha ätit sig runda och tjocka inför vintern då det är marigare för dem att finna föda. 

Det fanns färska spår av rdådjur och vi släppte Seffrin på spåren. Han tog opp direkt och började driva. De  stod i närheten, han fick vittring i luften också förutom spåret.   Drevet gick ut från  området så efter någon halvtimme försökte vi genskjuta Seffrin på en skogsbilväg för att ta honom. Men vi lyckades skrämma bocken som han jagade på så han vek av längs med vägen. På en åker fick han se bocken och tog ordentlig fart, men Roland sprang ikapp honom och skrek stanna. Då hejdade han sej lite, vände och gick mot Roland. Då fick han syn på tre rådjur i skogsdungen bakom Roland, reste sig upp på bakbenen och tog ny fart, helt ockuperad av åsynen av nya rådjur. Men när vi är nära så går det att hejda honom på drev, så han stoppade upp, det gick att få koppel på honom. Vi var ju utanför jaktområdet. Det är på gränsen för en tax, men Seffrin är stor och kraftig, 40 minuters drev som idag kostar honom inget. Vid bäcken hade han problem att komma över, men såg nog drevdjuret och gick upp i 80 skall per minut !! Så mycket har vi aldrig sett förut på GPSn. 

 

 

Kattmamman Vilda är ju egentligen en innekatt. Men hon valde att försvinna ett par veckor, träffade någon västerbottnisk friare och nedkom med två söta små kattungar.  Inte helt fel för lilla Lovis!

... med barnbarn Bill o son Markus under helgen i Stockholm. Det låg lite undanskymt i en källarlokal inte så lätt att hitta, men vi visste om det. Det var trångt som bara den och det gick knappt att röra sig. Museet har blivit en besökssuccé och man letar antagligen bättre lokaler. Det besöks inte bara av 40-åriga nostalgiker utan också av många unga.

 

 

Det blev det sista vi gjorde vid vårt stockholmsbesök den här gången, sen raka vägen hem. Sonfamilj var med och Carins föräldrar, så trevligt att ses! Stallmästargården är restaurang med anor sedan 1600-talet. Det ligger vid Brunnsviken som syns här bakom. Där hade man istrav förr med hästar från hela Sverige. Far till David Karlberg lär ha skickat en häst med tåg dit för att starta, vet inte om det är sant. Stallmästargården ligger vid Haga, mitt emot Karolinska sjukhuset, hör väl då rimligen till Solna, nära Norrtull i alla fall. Man ser det från Europavägen. 

... gjorde vi med barnbarnen i Stockholm. 

 

Jaha, och vem sa att man inte kan äta fredagsbulle uppifrån! ;- )) Barnbarn lilla Lou kan i alla fall det, då är hon säker på att få med sockret! Fredagsmys på Kajsa Varg,

Det här hittade jag häromdagen när  jag skulle röja lite i huset. Såna här städfynd kan det bara  bli när man har hund! :- )) Vid något tillfälle har vi behövt stoppa undan ett tuggben. Det kan ha berott på att hundar blivit ovänner om det eller andra skäl att ett bén lagts bakom en tavla.Till slut har det upptäckts vid städning som häromdagen!  För övrigt så är ingen av våra fyra hundar särskilt förtjust i tuggben. De gnager pliktskyldigast en stund men låter det sen ligga .  

Han rensade ut kläder i hallen också. Och det blev en säck, men den ska inte till återvinning. Den ska till sopor. Det mesta är trasigt och ofta trasiga blixtlås. Inget att spara på. 

Jag fjäskade för taxen och köpte en riktigt Bia-bädd som han kunde ligga i på kvällarna, en sån som den till höger  med en ullfilt i. Nej det funkade inte. Jo det hade funkat om han kurat ihop sig lite, men han ska ligga raklång och då blev den för liten. Vitala delar av taxen hamnade utanför. Han valde då att inte ligga i bädden, han låg utanför. 

 

Då tyckte jag synd om honom och köpte en annan större bädd som var 80 cm lång, den till vänster i bild,  så han kunde sträcka ut sig  i hela sin taxlängd. 

 

Men nej!! Han ligger inte i någon av dem. Han lägger sig på hårda golvet mitt emellan. Vadå tjurig!

Jag måste skjutsa Roland till Töcksfors idag för han skulle hämta sin traktor. Då passade jag på att ta en tur till köpcenter. Det är jättestort. Töcksfors ligger nära norska gränsen och gränshandeln blomstrar, många  varor är billigare här i Sverige så det blir gott om norska kunder. Det finns dessutom  ett köpcenter till i Töcksfors, på andra sidan samhället. Det blev en lugn promenad den kilometer som jag tror det är invändigt runt det hela. Jag föredrar det här köpcentret när det ösregnar, som det gjorde idag, för man kör in bilen under byggnaden och ta hissen opp.  Gjorde några fynd, men köpte inga paraplyer. ;- )) I många av butikerna hade Black Friday redan börjat och pågick hela helgen inte bara fredag.

 

Det snöade igår så jag tog mig en innedag med städning av mina utrymmen i hallen. Jag hade en känsla av att jag hade bara låtit grejer ligga kvar utan att använda  dem. Så jag rev ner alla kläder, handskar, halsdukar och annat som gömt sig på krokarna bakom. En hel del av de här grejerna har jag inte använt på flera år. Det mest överraskande var kanske att jag hittade 13 (!) paraplyer. Fattar inte hur det har gått till att de har hamnat i min hylla. Men jag måste alltså ha dragit hem dem. Några av dem är gamla och arvegods från min mamma. Jag har inte haft hjärta att slänga dem av nostalgiska skäl.

 

Det blå köpte mamma 1955 när hon och pappa åkte på sitt livs första semester. Det skulle matcha en himmelsblå vacker ny sommarkappa. Semesterresan gick till Köpenhamn  en vecka och kan också ha varit  ett slags firande av 10-årig bröllopsdag. Jag var fem år då  och blev placerad hos föräldrarnas vänner Evert och Ebba i Blixterboda under tiden.  Min bror hamnade hos Josefssons i Samsala. Hur han hade det vet jag inte men jag bara längtade hem, hade inget att leka med, inget att göra. Det var förfärliga dagar som kändes som om de aldrig tog slut. 

 

Fast nu har jag packat ner nästan alla paraplyerna och en hel del annat också i några kassar och dem ska jag ta till second hand. Känns skönt att ha gjort en liten bit av döstädningen ;- ))  Och hallen blev plötsligt rymlig.

 

Agenda för dagen är tur till Töcksfors för Roland ska hämta en traktor där. Väglaget är bättre idag, all snö och is har regnat bort. Och så ska vi titta lite nyfiket  på den gode Jens som med sin maskin gör en liten avverkning på Liane.

Det var tätt snöfall på morgonen och förmiddagen. Samtidigt så blåste det ostlig vind så det blev riktigt surt  och blött. Jag hoppade över långpromenaden med Seffrin. Det kändes inte säkert att gå en ens med dubbar. När det ligger ett lager packad snö ovanpå vägens is så hjälper det inte att vara dubbad, fötterna halkar iväg i alla fall. Det fick bli två Röris-pass istället. ;- ))  Hade gärna sett att snön fått ligga kvar men nu på eftermiddagen slog det om till milt och regn.  Jag tog en innedag med döstädning. Mer om det imorgon.;- ))

 

Hon stod länge och kollade på mig och Seffrin där vi gick på vägen. Hon var stilla som en staty i flera minuter så jag kunde ta bilderna i lugn och ro och få lite skärpa på dem, trots avståndet.  Och Seffrin såg henne inte så han var tvärtyst.

 

Hon är rätt rund om magen. Dels kan man tänka att hon är smart och äter upp sig inför vintern som kan vara tuff för rådjur på våra breddgrader. Hårda vintrar så dör många rådjur, men stammen hämtar sig snabbt under milda vintrar. Man kan också tänka att hon redan bär på nästa års  killingar. Rågetter betäcks i slutet av sommaren och har det man kalla fördröjd fosterutveckling. Fostren stannar i storlek och växer inte förrän till våren igen. Fast jag har ingen koll på hur stora fostren är i rågetens kropp och om de kan förklara hennes rondör.

 

Nästa fundering är de där två skarpt vita fläckarna på halsen. Jag har inte noterat såna förut hos rådjur. Om jag kollar på bilder på nätet på rågetter så är det ingen som har det. Undrar vilka getter som har dem och om de fyller någon funktion? Finns de på gamla eller unga? Är de genetiskt betingade? Den vita skölden bak är ju en varningssignal som fälls ut när fara på gång, för att varna de andra i familjen. Men de här vita på halsen vet jag inget om. Lade ut lite film på henne på min facebook

Ser inte så himla gott ut. Men det smakar bättre. Det är alltså gårdagens dessert. Det skulle ha varit stekta fikon, men det hittad jag inte så det fick bli stekta kärnfria dadlar, med grovmalen svartpeppar och honung och en skvällk konjakt. Det får koka ihop en stund. Sen drar man av pannan från värmen och tillsätter precis före servering en skvätt likör, helst Grand Marnier.  Till detta förstås vanlijglass från Wermlandsmejerier. 

 

Igår fick Roland bestämma menyn på kvällens äting med matgäst. Det blev porterstek på älg  och så den här desserten. Vi hade jättetrevlig äting tillsammans med Michael Z som jagar tillsammans med Roland ett par dagar. 

Jakten gick i vargområde så skyddsvästen var på. Den verkar fungera när vi testar med provaren. Vi blev uppringda av vänner häromdagen då deras skyddsväst inte fungerade, dvs det kom ingen ström. Säkert viktigt att kolla varje gång.  Tack o lov har den här  inte testats i praktiken. Men principen är att vargen ska få stötar och backa tillbaka när den försöker döda hunden.    Det förutsätter förstås att den biter på områden som västen skyddar och inte i exempelvis hundens huvud. Jag vet uppriktigt inte om det finns exempel på att västen räddat livet på någon hund. Hej tog opp haren själv och det gick snabbt och jagade ett par timmar med någon lång tapt. Haren visade sig ett par gånger innan men det blev inte skottchans då. Spännande jakt. 

 

Det här var ett område där nog inte hare jagats de senaste decennierna. ;-))  Det är som sagt glest befolkat och ingår i stort vargrevir. Med Roland var en jaktgäst som bor i Göteborg men som har mark här uppe; Michael Z.

 

Nu är båtsäsongen absolut slut, bara att hacka i sig! Sista turen med Busterbåten igår måndag.

Jag köpte de här blommorna på Ica Sillerud fredag före Fars Dag,  för att fira gubben förstås. Det var två buketter som jag satte ihop till en.  Nu har de alltså stått i 10 dagar och är så här vackra än!   Jag har bara slängt två rosa rosor som vissnade. Men resten håller stilen. Man blir glad av blommor och särskilt när de står så här länge. 

Nej, det blev inget upptag. Det hade ju snöat på natten och tidigt på morgonen. Vi släppte Seffrin vid drygt middagstid, hittade ett spår men det var nog från tidigt på morgonen. Seffrin var intresserad och slagade i vida cirklar. Men han lyckades inte få någon ordning på det hela, gissar att vittringen var för dålig efter så många timmar. Vi avbröt och gick till ett nytt område men utan att finna några spår. Skulle tro att rådjuren inte rört sig så mycket under gårdagen. Det var i alla fall läge att ta en massa bilder i det vackra vädret. Snön blir  så här gnistrande vit bara första dagen. Ljuset blir magiskt. Jag var ute i stort sett hela eftermiddagen igår, först gick vi ner sjön jag och Seffrin, sen letade vi rådjur. En fin dag blev det!

Det blev rådjursjakt idag lördag på eftermiddagen. Seffrin föste på några rådjur  i olika konstellationer och några sågs som han inte föste på. Vi hade fullt schå att hålla honom från stora landsvägen, funkar inte med honom o bilar. Han tror att han bestämmer där också och att alla stannar för honom. Men det gör de inte, där går det undan. Och idag var det julmarknad på Tjolitta, alltså mycket trafik. Sen följde han två älgar, men gav sig glädjande nog efter ett par hundra meter. Skönt att han slutar med ofoget att ställa älg. Han har inte riktigt storleken för älgjakt ;- ))   På facebook visar jag lite hur Seffrin gör när han jagat och kommer in. Det är en cirkus. ;- )) Roland tog honom på fullt drev idag också när skymningen kom, 40 skall per minut var det då. Men han har blivit bättre på att låta sig kopplas i samband med jakt. 

Jag har ju många  fler tavlor än jag har väggar, en hel bunt är det som står där i källaren med ett lakan över sig, så jag byter bilder på väggarna då och då. Nu hängde jag upp den här älskade vinterbilden. Och den har en speciell historia. Jag köpte den för rätt många år sedan i Sunne på en konstutställning i  den där fina träbyggnaden nära  centrum, tror den kallas Slottet eller nåt sånt. Rosa var den då till färgen. 

 

Jag föll för bilden för den påminde om orienteringsklubbens stuga nära mitt föräldrahem i  Bäck Hallsberg. Har ingen aning om huruvida den finns kvar eller inte. Men den låg så fint mitt inne i skogen, med bara en gångeväg fram till huset.  Den här bilden  är målad av någon Rolf Karlsson tror jag i början på 2000-talet.  Vet inte vem det är. Och han har garanterat aldrig sett orienteringsklubbens stuga i Bäck :-))  Jag gillade röken från skorstenen, månens sken i skogen, ljuset i fönstren  och snön i mörker i drivor.

 

Sen blev det så här: Rolands systerdotters man Anders gjorde ett besök på samma utställning och föll för samma målning men vi var inte där samtidigt och visste inget om varandras besök. Fast han bestämde sig inte så snabbt som jag, så jag fick den. Men det visste inte han förrän han fick se den på väggen här hos oss!!! Gissa om han blev förvånad! Och avundsjuk!. Bilden som han ville ha hängde här hos oss. Klart att han ska ärva den när jag dör!  Men tills dess får han vänta för den är en favorit här hos oss under vinterhalvåret. Sen under sommaren kör jag med Alan Salmi, rektor någonstans i  Säffle  (samma person som Alan Johansson från  Byn i Sillerud tror jag)  på den här väggen, en fin bild han har gjort på solens strålar mellan trädstammarna. Men det är en annan historia. Den får vi återkomma till. 

Det bästa jag har köpt på länge är värmevästen, jag som är så frusen! Hade den igår eftermiddag på rådjursjakten. Man har batteriet i fickan (två följer med ) kopplar och trycker på knappen som lyser. Det finns tre värmelägen; grönt, orange och rött. Numera har jag den alltid när vi är ute i skogen och  släpper Seffrin. Ofta blir det så att man går snabbt i terrängen och då behövs ingen extra värme, bara att stänga av. Sen står man still och väntar länge och då blir det kallt, men med västen så blir man varm direkt. Alternativet är ju att bylta på sig mer kläder men då blir man svettig och så fryser man ännu mer när man står stilla. Den här västen har värme bak på ryggen och ner mot midjan. Men jag tror att det finns nyare varianter som har värme runt om. Rekommenderas!

 

Dagens agenda har innefattat shopping i Åmål. Dom har en Jyskbutik och så ett par bra second hand. Det blev lite investeringar till sommarhuset. Skönt att vika en dag för inköp  så här ibland och inte bara handla i flygande fläng.  Roland försvann till bastun med god vän och jag har under tiden haft ett långt tel-samtal med svägerskan om ditten och datten. Sen blir det nog räkor som gubben har beställt.

Nja, men varannan dag i alla fall i något slags genomsnitt. Ofta är det familjegrupperingar som här get och två killingar. Fick inte med alla på samma bild. En orsak till en god rådjursstam är förstås att vi har duktiga jägare i bygden som håller efter räven. Den tar killingarna annars när de är små. Men älg ser vi inte så ofta tyvärr. Det finns säkert men inte så många som förr. 

Tror att det är hare nr 5 för honom, Åhlstigens Hambo, son till vår gamle Jazz. Roligt att han som är unghund  har kommit igång med hararna ordentligt. Han är fokuserad och gör det han ska i skogen, trägen och ger sig inte. 6 påstick idag och haren var synlig flera gånger men hade för brått för att vara skjutbar i början. Roland är nöjd med Hambo och hans utveckling. Det kan vara en bra hund på gång när han får lite mer erfarenhet. 

 

Vi gjorde ett gästrum bredvid själva stugan, och det är jag fortfarande nöjd med. Annars är det inte så ovanligt att man ångrar detaljer, går och retar sig när man ser dem. Framför fondväggen så är det två sängar  med huvud- och fotände som går att höja och sänka. Affischen på väggen till vänster är från grannen skulptör  Axel Tostrups en utställning. Har tänkt länge att jag skulle testa att sova en sommarnatt här, bara för att kolla hur det är att öppna väggen och se ut mot sjön från sängen, men det har inte blivit av än.  Lika bra kanske, antagligen blir man uppäten av mygg i så fall om man öppnar upp väggen ;- ))

Det var verkligen slipprigt halt på vägen när jag skulle ta dagens långpromenad med lille Seffrin. Det var bara att vända in i igen, gå ner i källaren och leta upp Icebugsen i sommarförvaringen. De är kanonsköna att gå med i halka. Man går helt tryggt och avslappnat, behöver inte spänna sig och vara rädd för isfläckar. 

 

Viltsoppa är tacksamt att göra, vilt är smakrikt. När jag bemödar mig lite extra, som i igår kväll med matgäst, så gör jag så här. 

Fräste älgfärs så det blev brynt tillsammans med gul lök ( här var det en skvätt sopprester med också). När fräsningen var  klar så spädde jag med lite älgbuljong från senaste pepparrotsköttkoket. Sån buljong förvarar jag fryst  i portionsförpackningar.   I den andra grytan kokade jag soppgrönsaker och potatis finskurna i saltat vatten. Strax före servering så blandade jag ihop allt i samma gryta. Varför krångla till det så här nu då och inte laga till allt i samma gryta (gör jag om jag är bekväm förstås)? Jo vitsen är att färsen och buljongen smakar gott av köttet medan grönsakerna behåller sin grönsakssmak i soppan. Det blir alltså flera smaker i soppan, inte bara en enda.  Man får inte var för generös med saltet för då tappas smakerna bort. På bilden längst upp till vänster smyger sig desserten in, risgrynskaka. Den passar efter soppa med nykokt hallonsylt och vispad grädde. 

 

Nu går det inte längre. Alltså, jag slängde iväg ett hundben som jag trampat på och då blev det så här!!! Golvmattan är spröd av ålder och nu går det ur bitar här och där.

 

Den lades in när vi byggde huset 1977 så den är nästan precis 40 år gammal. Gissar att det är maxlivslängden på en plastmatta.  Vi köpte den av K-Å Hvitteldt (stavningen osäker!) och han lade in den. Inläggningen var ett mödosamt projekt, en stor yta som skulle täckas; hallen, köket o vardagsrummet och K-Å hade ont i knäna. Men han gjorde det bra.  Det var en fin matta tyckte jag, korkimitation, lite relief i mönstret. Smutsen syntes inte på den och den var blank, lätt att hålla ren. Den har tålt tre barns vilda lekar och alla hundtassar genom åren.  Jag har aldrig använt rengöringsmedel, bara vatten så den har fått behålla ytan. 

 

Vi var på väg och skulle byta den för några år sedan och fick ett pris på en ny + inläggning. Men Roland ville få priset spesat och det fick han inte, det blev inget den gången. Kruxet är att jag vill ha en likadan matta, en korkimitation, men det är inte modernt just nu. Vi måste hur som helst ta tag i golvmatteeländet och leta upp något nytt, så här kan vi inte ha det, en golvmatta med hål och revor i. 

 Man hittar dem i skogen och under gamla uthus, redskapen från förr, de som kan tala om för oss hur man levde och arbetade på landet i gamla tider. De var gjorda för att köras med häst. Det här är en räfsa. Man använde den till att räfsa ihop hö som legat på slag och torkat. Det halvtorra höet räfsades  ihop och lades  i såter (högar) som fick fortsätta torka för att sen när det var helt torrt köras in på höränne (höskullen) Det var viktigt att höet var torrt. Hö som inte var riktigt torrt blev varmt och kunde självantända när det blev packat. Det var lite lättare när man byggde in fläktar under som kunde blåsa genom höet på ränne tills det var helt torrt.

Ugnen och spisen är jättebra, men när jag har tjälknöl över natten i ugnen så måste jag lägga en handduk på golvet framför. Det rinner kondensvatten på insidan luckan och ner på golvet. Det finns någon fläkt där som ska svalka glaset på ugnsluckan så det inte blir farligt varmt och då blir det så här. Spelar inte så stor roll egentligen nu när jag vet om det och är beredd. Någon mer som har det här bekymret? Och vad gjorde ni i så fall? När ugnen används bara ett par timmar så blir det inte så här, bara när den är på hela natten. 

Barnbarnen i Stockholm har julpysslat hos kusinerna i det nygjorda köket i Sollentuna. Här syns Bill till vänster och Bobo till höger. Det börjar bli dags för sånt!

Vi jagade rådjur med Seffrin idag söndag på eftermiddagen. Fast han fick inte opp på något ställe. Vet inte om det gott troll i rådjuren, för vi ser dem när han inte är med. Och han brukar få opp om det inte är allt för gammal vittring. 

Och just nu verkar det sjunka ytterligare något. Det sägs ju att allra kallast blir det strax innan solen går opp och det dröjer ju, klockan är bara 7 på morgonen. Gissar att det är ännu kallare i Svensbyn och i Årjäng. Vi brukar alltid ligga lite högre än man gör där. Det ska i alla fall bli en fin dag med massor av solsken. Grattis på Fars Dag alla som firar det. 

De flesta klarar det men inte alla. Igår tvättade jag en och maskinen blev full av såna här små "gummikulor". De kom från ulliga filtens numera f.d. gummerade baksida. Lärdom: Man ska kolla vid inköp vad filten tål och så läsa på tvättråden förstås. Jag vill gärna kunna tvätta textilierna i hundarnas liggplatser rejält  varmt så de känns fräscha. Med fyra hundar så måste det funka rationellt. 

Nu har jag fått Röris gymping-cd. Jag skrev ju om mitt behov av att röra mer på mig nu som pensionär. Och jag kom på att när jag hade klass så körde jag Friskis och Svettis Röris 4 (Rörelse i skolan)  2- 3  gånger i veckan som pausgympa med min klass. De andra dagarna var det disco eller rörelser med instruktioner på engelska. Varje klass hade jag i ettan och tvåan sen blev det annan lärare i trean. Så jag som hade tre omgångar klass kom att gympa med Röris i sammanlagt 6 års tid och gillade det. Det var lagom ansträngande, man behövde inte ner på golvet, blev inte jätteutsliten  och bra musik till. Instruktionerna var lätta att förstå. Nu ska jag testa och se om det här funkar för mig som pensionär, tanken går osökt till det som på dialekt kallas  "igenbarna" Ha ha...!

Den här var ju en favvo, stenar är jag svag för. Den är gjord av Hans Strand, som gjort ett antal fina bilder som just nu finns utställda hos Lerin

Och för vår Hambo! Det kom sms precis nu!  Det är Magnus första hare, men inte den sista tror jag! ;- ))  Och Hambo har gjort ett bra jobb med sin fjärde hare. Han förkovrar sig fast han är rätt ung. Skytten är en amatörkock på mästarnivå, så nu blir det för honom en utmaning att laga till sitt livs första hare. Nu får Hambo vila resten av dagen. Eftermiddagen ägnas åt rådjursjakt med min lille Seffrin-tax - i ösregn. Men det finns inget dåligt jaktväder, bara dåliga jaktkläder. 

Jag kan inte låta bli att göra ett besök där varje gång jag är i Stockholm. Min mamma föddes på den här adressen  för hundra år och två månader sedan. Den här mannen, Radovan Korn,  har sin konst- och rambutik på bottenvåningen. Han är ursprungligen serb men har bott i Sverige länge nu och har haft sin butik här. Han målar själv också och jag brukar köpa en lite miniatyrtavla varje gång. Se tavlorna nedan!  Han är en duktig berättare och låter mig varje gång  veta lite mer om hur det här huset byggdes och byggdes om, ja dess historia. Ägaren tror jag  är en god vän till honom och Radovans  son bor i en lägenhet ovanpå.  

 

Vi hade goda vänner på besök igår och det blev en del jakt, både i pratet och i maten (rådjurssadel). Det var roligt att göra en dukning på den bruna duken med de fina handmålade tallrikarna som alla har olika djurmotiv, servis som var gåva från god vän.. Muggarna är från klostret i Taizé, vattenglasen från Kosta 50-tal. Uppe till vänster den tillfälliga stensamlingen; träfossil från USA, korall från Okinawa hämtad vid sonens bröllopsresa dit, stenen  från Berlinmuren, de rundade fina stenarna som Roland hämtade i Crescent lake på den plats där hans gamla släktingar hade skogshuggarläger. . Inte så ofta jag dukar med den bruna duken men just till vilttallrikarna stämmer den på något sätt. Nedan syns stensamlingen bättre fast från ett annat tillfälle

Jo, jag vet att man valt att fira återföreningen mellan Öst- och Västtyskland på 3:e oktober istället men jag firar 9:e november för det var den dagen muren föll i Berlin. Stenen på bilden är från den förhatliga muren och vi fick den av en god vän som var i Berlin den dagen 1989. Vi gratulerar Tyskland till återföreningen. Fantastiskt att den kunde komma till stånd till slut, nästan av en slump  och utan blodspillan. Tyskland är ett land som vi har mycket gemensamt med, ett folk som har fått genomlida mycket som vi har sluppit, men som kämpat sig igenom sina svårigheter. Vi har många tyska goda vänner och det är vi tacksamma för. 

För några år sedan gled vi in sakta  med en båt, motor avslagen, mot en brygga. Då satt den här gynnaren i strandkanten. Det var nyligen röjt i området, han mumsade på kvistar och blev inte rädd. Han höll  en större pinne i  bägge framtassarna, snurrade på den och gnagde runt. Detta har vi inte upplevt igen, vare sig förr eller senare.  Vi var bara någon meter ifrån honom när han slog med svansen som varningssignal, dök ner i vattnet och  simmade iväg. Bävrar är otroligt söta i nosen, ser ut som små björnar. En sån här närbild får jag nog aldrig mer. 

Fast jag vet inte vad det är. Fenomenet ser märkligt ut, svart och blankt.  En svamp kanske, eller någon ticka eller vad det kan heta.

Den här bilden tittar på åskådaren var man än befinner sig i rummet, gjord av Cecilia Edefalk.

 

Roland lägger in Seffrins pejlhalsband på handenheten så vi kan följa honom.  

 Det är höst i Stockholm också och det är kul att leka i lövhögarna. Bill o Lou leker för fullt

 

Svansförlamningen gick över snabbt med tabletterna så Hej fick en jaktdag igår också, den sista den här veckan uppe i Ålviken. Kjell fick den  haren i sitt pass.  Roland, Bosse o Kjell har ju varit där och bara jagat en vecka men nu är de hemma igen. Sammanlagt blev det två harar för Hambo, två för Hej och Bosse fick fyra för sina två hundar. Rättvis fördelning!

 

Hararna ska väl hänga lite till och sen ska de i boxen för att bli läcker mat. 

Här är två älgstekbitar i ugnen, de ska bli tjälknölar. Så här går det till:

Man tar frusen älgstek ur frysen på kvällen, lägger den i ugnen på 75 grader

Sen kokar man saltlagen som man ska ha morgonen därpå. Det ska vara mättad saltlag (krispigt på botten av kastrullen så allt salt är löst som kan lösas och en del finns kvar på botten.). Den ska ha kokas med vin, kryddor, lök, vitlök, lite svartvinbärssaft och annat gott. När köttbitarna stått i ugnen ca 14 timmar så tar man ut dem och lägger dem i saltlagen som man kokat upp igen. Det här blir ju på morgonen. Alltså de varma köttbitarna i den kokheta lagen. De ska ligga där 5 - 6 timmar så det hela brukar vara färdigt efter lunch.  Sen låter man dem kallna. Köttet är gott att äta  skuret i tunna skivor till potatis med kantarellstuvning, eller till en god potatisgratäng. Fin sallad till går bra förstås och gärna kokta grönsaker så som någon kål. Saltlagen som köttet legat i kan man frysa och använda en gång till. 

Hösten är vacker med alla färger och de här frostiga soliga dagarna. Men det finns en tjusning i träd som är kala också när de spretar mot en klarblå himmel

Jag tycker att han är en fin liten tax. Fast för att vara tax är han ganska stor, ett riktigt lyft när han ska opp i bilsäten eller på flaket. Han är strävhårstax fast han har inte så mycket sträva hår, lite runt munnen, lite uppe på ryggen,  på benen och ovanför  ögonen. Han är dömd som strävhår men på gränsen till korthår.  Pälsen är i alla fall tjock och blank. Sen är han en trevlig jakthund med mycket jaktlust, bra skall och uthållighet. Om man skulle önska något så vore det kanske ett större sök. Våra två senaste taxar före Seffrin sökte stort, nästan som stövare,  så vi blev bortskämda. Seffrin håller sig närmare oss men får ofta opp, nyanserar skallet om han är nära eller längre ifrån rådjuret. Det är bra att veta.

 

En mysig hund att umgås med. Han är lagom dresserad, går fot bra,  stannar på kommando med och utan koppel om han är hyfsat nära mig. Det duger, mer behövs inte och vi har inte tränat på nåt mer.  Kan nog inte tänka mig ett liv utan  tax.

Hare nr två blev det för Hambo den här veckan. Roland är nöjd med sin unghund, två år gammal. Hambo börjar bli trägen och förstår sin uppgift i skogen. Dunker Hej fick också en hare för ett par dagar sedan men han har drabbats av  svansförlamning och får vila.  Han fick det när vi var i Umeå också, fast den här gången kunde han få tabletter direkt så det kanske går fort över. Om jag har förstått den här åkomman rätt så är svansen inte förlamad men det gör ont att röra på den pga en inflammation i nervbanorna, så hunden låter den hänga ner. Åkomman drabbar kanske lättare hundar med tunn päls i samband med avkylning / blöta. Åtminstone har den inte drabbat våra mer tjockpälsade hundar genom åren. 

Jag ryser alltid när jag ser såna här vindfällen. Minns hur våra föräldrar varnade oss för att stå där i vindfällens gap. De kunde alltså slå igen och döda ett stackars barn. Det fanns historier om det och de var säkert verkliga även om risken förstås är störst i samband med att det fällda trädet sågas upp och inte längre tynger ner roten.

 

Roligt att det blev skjutet en hare för vår  unge Hambo 2 år, son till Jazz. Vi har inte snö här men längre norrut finns det. 

Tänk att naturen kan fixa sånt här, ett tråcklat nystan av någonting.