Många uppmärksammade mitt bloggjubileum!

Tack för det alla! ! Det värmer med goda ord och reflektioner om bloggande. Många år och många vänner/ kontakter har det blivit på 10 års bloggande. De flesta är kvar sedan flera år, några har lämnat bloggen eller till och med jordelivet.
 
  Rut som blev en bra bit över nittio år  bloggade in i det sista. En fin bloggvän som jag beklagar att jag aldrig träffade irl. Hon finns inte mer ibland oss. Rut  föddes i Glaskogen och berättade om sin barndom på bloggen, om början på  1900-talet. Visst är hon saknad. Tänker på henne varje gång vi åker till Arvika, förbi hennes barndomstrakter vid Gillbergadalen
 
Annaa Mattsson frilansjournalist finns inte heller med ibland oss i  längre. Henne¨saknar  jag förstås, hon var nog min allra första bloggkontakt.
 
Några försvann bara ur min bloggvärld så som  "En liten tant",  Anne Berndt och Suss B. Suss har jag kontakt med ändå förstås, vi är ju vänner sen barndomen. Anne B. hittade jag igår som översättare på en cd med multiplikationssånger som jag fick idag! Kul men oväntat. "En liten tant" tröttnade på bloggandet och slutade.
 
Men det har kommit nya uppskattade bloggvänner. Så är kanske bloggens villkor, man möts och skiljs utan stora åthävor. Livet ändrar sig hela tiden och några gamla bloggkontakter har istället mer  blivit facebookvänner.

Grattis bloggen! Tioårsjubileum idag.

                                                                                
                                                           
Det här  nedan var första inlägget på min blogg som jag började skriva för idag exakt 10 år sedan. Innan dess skrev jag vanlig pappersdagbok. Det gjorde min mamma också varje dag i sitt vuxna liv, så länge hon orkade, till 92 års ålder. Tänkte nog inte att bloggandet skulle bli så långvarigt och vidlyftigt.
 
Startade med en grundtanke att hålla utflugna barn (då i Los Angeles, Umeå och Stockholm) informerade om hur det var här hemma med oss och far- och morföräldrar, men sen började bloggen leva ett eget liv liksom.  Skrivandet och framför allt bildgörandet blev så roligt. Det har aldrig känts som en plikt eller en börda, i så fall hade jag slutat. Minns än hur märkligt det kändes när jag efter de första dagarnas bloggande upptäckte att jag hade 28 unika läsare! Tyckte att det var en jättestor skara, typ som en hel skolklass som visade intresse för min lilla dagbok på nätet! Nu är det fler som läser och följer bloggen, vilket naturligtvis är uppmuntrande.  Det finns knep att ta till för att få fler  läsare men jag har inte använt dem, tycker det är lagom många. Facebook har, efter några misslyckade försök, blivit ett komplement till bloggen och jag länkar emellan.
 
10.330 blogginlägg på inga.blogg.se har det blivit under de här 10 åren säger statistiken. En ofattbar siffra men förmodligen sann, det blir drygt ett par inlägg per dag.  Det är de inlägg som jag har publicerat. Sen ligger det skam till  säganes ett antal färdiga inlägg som aldrig  blivit publicerade, de ligger kvar som utkast. Just nu är det 355 stycken ;- )). Som det ser ut nu så kommer jag att fortsätta blogga tills det blir tråkigt eller tills någon krämpa slår till.
 
Så här började jag alltså 10:e december 2005:

"Första inlägget

Välkommen till min nya blogg!
Tur att första meningen är klar direkt så där, nu när jag blir lite ställd o inte vet vad jag ska skriva om.
Vill bara kolla att texten funkar o att det jag skriver kommer dit det ska.  Tänker använda bloggen till att reflektera om jobb o om vardag, både för min egen skull och för kontakt med vänner o bekanta på avstånd samt utflugna barn. Fast så här innan jag börjat blogga så är det svårt att veta om det blir någon tid över att skriva på. Före jul vill ju tiden gå åt på nåt sätt. Men jag ville ändå skapa bloggen nu för att lägga ut en länk till den på min blivande hemsida som jag går kurs för att göra nu. Så, nu var det första inlägget gjort!"

Bloggstatistiken ....

... har förbättrats. Jag kan fortfarande inte se vilka som varit inne och läst min blogg, men jag kan se var de bor, på ett ungefär.  Eller var deras datorer  bor kanske man ska säga. 
 
Jag har fler läsare i Stockholm än i Årjäng, fler i Berlin än i i Oslo, lika många i Oslo och Karlstad. 
 
En del kan jag gissa mig till vilka de är typ Sollentuna, Varberg, Umeå och så. Men andra är platser är ett mysterium, exempelvis Neckarsulm, Warrington och så. Säkert finns det en hel del robotar som besöker med automatik bland de obegripliga.
 
Veckostatistiken har också blivit bättre och den säger förstås mer än dag för dag, för de flesta läser nog inte en blogg varje dag utan följer den lite nu och då. Enligt veckostatistiken så har jag många fler läsare än jag trodde, det är i överkant på lagom många eller hur jag ska uttrycka det. Att ha bara enstaka skulle kännas lite futtigt, men att ha för många skulle kännas nervöst, som ett stort ansvar. Minns fortfarande hur överraskande och pirrigt det kändes när jag konstaterade att 28 personer  varit inne och läst min blogg en dag när den var alldeles nystartad.  Såg dem framför mig som en hel skolklass! Det kändes som jättemånga! Nu är det alltså betydligt fler och som sagt i överkant på lagom många.  Kul att statistiken blir bättre på blogg.se.  Och kul att så många väljer att följa bloggen, som bara är min dagbok på nätet. 

En tur runt bland bloggkontakter ....

... har jag äntligen gjort! Försökte fiska upp alla nu igen. Det har varit mycket annat nu så bloggläsandet har blivit försummat. Synd för det känns inte som någon plikt, det är roligt att kolla upp läget hos alla. En del har jag ju hängt med ett antal år nu och det känns som om vi känner till varandra rätt väl, vet vad som rör sig i respektive hem, intressant att följa med och se hur andra väljer sina liv, liksom. Ja eller hur man nu ska förklara det. Eller också är det bara ren skär skamlig nyfikenhet! ;-)

Bloggen ...

... trivs jag med. Det är minst lika roligt att ha den nu som det var när jag började i december 2005. Om ett år är det jubileum. Jag har lagom många blogg-kontakter som kommenterar här och som jag kommenterar hos. Trevligt folk är det och väldigt olika människor, vilket är spännande. Många fler än jag kunde drömma om läser bloggen. Jag har en rätt detaljerad statistik, över dygn, över dagar och geografiskt. Men jag vet inte vilka de är förstås, det går inte att identifiera så.
 
Några blogg-kontakter har hängt  med i flera år nu, vi känner varandra rätt väl, har också ibland mailkontakt och andra är mer nytillkomna. Jag inser att detta kan man fortsätta med in på ålderns höst - in på den sista liggande tiden i livet, så länge huvudet hänger med ;-)). Inte fel.
 
Funderar nu på om det är etiskt rätt att lägga upp släktregister och gamla släktbilder på en nätsida. Ser att någon har det. Vad skulle det kunna missbrukas till av någon annan? Och är det lagligt enligt PUL?

Alla bloggar på listan ...

... har jag tagit mig före att kolla igenom, bloggar som finns på min länklista till höger här.  Oftast läser jag bloggar via listan över kommentarer, alltså kommunicerar med dem som kommenterar här hos mig. Men nu tänkte jag vara nostalgisk o kolla igenom allt, till och med bloggar som skrivits av bloggkontakter som har avlidit, exempelvis Annaa:s och Rut O:s. Och det känns helt rätt att de bloggarna finns kvar att läsa. Sen har några slutat blogga av andra skäl än döden; exempelvis Gunvor och Anne. Det är ju en saknad förstås.
Men en nostalgitripp är det att läsa runt bland gamla bekanta.
 
Idag ska jag försöka få tag på något värmande hundtäcke till Oskar. Kanske A-C har på shoppen i Årjäng?
 
Uppdaterat  Ann- Charlotte har såna hundtäcken. Hon kom hit med en stor kasse förut på väg till Karlstad för någon häststart med sin far Gunnar. Nu ska vi kolla storlekar.

Avog mot Facebook ...

.... har jag varit förut. Visst har jag haft en sida där men inte brytt mig, nästan aldrig varit inne, mest haft den där för att ha lite koll på barnen när det dröjt mellan telefonsamtalen. Däremot har gubben varit aktiv och varit inne flera gånger varje dag, kommenterat och gillat och länkat och hållit på.  Nu finns det en funktion på Blogg.se där man kan länka sina inlägg till sin fb-sida och då blev det mer intressant plötsligt. Jag lärde mig det när jag ville sprida mitt inlägg inför folkomröstningen om skolorna i Årjäng. Det kändes  angeläget att få ut till många läsare som motbild till det som presenterades i NWT. Det lyckades också, enbart den sidan kom upp i  fyrsiffrigt läsarantal.  Annars har jag väl i ärlighetens namn inte varit särskilt aktiv när det gäller att ragga läsare till bloggen. Allt är ju relativt men i mina ögon har det har varit rätt många ändå liksom och det är inte så bökigt med en lagom stor skara. Men nu är FB alltså mer intressant och nu vet jag till och med hur man tar sig mellan sin egen tidslinje och egen startsida på FB ;-)

Smickrad ...

... är jag förstås över att mina blogginlägg anses så läsvärda att de kopieras till andra nätfora. Fast det finns en hake;  enligt publicistiska grundregler så är det inte tillåtet att kopiera en text i sin helhet och publicera den i eget forum / egen bok / tidskrift / artikel eller dylikt. Den regeln har till och med lagstöd om inget ändrats den senaste tiden. Den egna bilden och den egna texten har alltså ett skydd. Detta kan givetvis upphävas om man frågar om lov. Likaså är det tillåtet att länka, referera innehåll med egna ord eller ta med kortare exakta utdrag utan att fråga först. Jag ville bara göra ett försynt påpekande att jag inte gett lov till någon publicering av blogginlägg någonstans.

Bloggen ...

... har plötsligt fått lite mer avancerad statistik över den senaste veckans händelser på bloggen och jag är bara slagen med häpnad! Jag kan ju fortfarande inte se vilka som besöker bloggen och öppnar någon sida, men jag kan se var bloggbesökarna befinner sig när de kollar på min blogg, ungefär. Eller om man så vill, var deras dator befinner sig. Och det kan måhända vara samma plats. Hur tillförlitligt det är vet jag inte.
 
 Det är alltså  flera  hundra besökare  / vecka från städer i en rad andra länder där jag så vitt jag vet inte känner någon:
Palma (nja semestrande son med familj kanske),  Oslo, Redmond, Wolfenbüttel, Skedsmokorset, Kågeröd, Plymouth, Callington, San Fransisco, Braunschweig,  Lublin, Fredrikstad, Wüstenrot, St Eulalia del Rio, Capdepera, Palo Alto, London, Ottawa och Rostock
 
Hur har dom hittat mig och kan dom begripa nåt av en svensk blogg????? Några i Norge och några i Tyskland hade jag gissat på skulle finnas med, men inte detta.....
 
Eller är det folk i Sverige som har sitt internet via annat land? Eller kanske bekantas bekanta som är på semesterresor?
 
Fick kanske med detta en förklaring på de bloggbesök som jag sett nattetid. Hittills har jag trott att det är stackars sömnlösa som försöker sysselsätta sig, men det kan alltså vara bloggläsare från andra sidan jordklotet, som har dag när vi har natt. Eller, som någon misstänker, automatsök! Låter logiskt som förklaring på de som inte går att begripa med bekanta. Men tur att detta inte är merparten av besökarna, bara en liten del.

Bloggen sju år!

I dagarna firar bloggen sjuårsjubileum. Det är nästan lite skämmigt att ha bloggat så länge och så flitigt. Under de här åren har många bloggvänner kommit till och många har försvunnit. Det jag skriver om har förändrats  genom att mitt liv har ändrat sig på olika sätt. Och mitt sätt att hantera internet är annorlunda. Jag ser att i de första blogginläggen så var jag generös med att uppge personers  fullständiga namn till bilder. Det gör jag inte gärna längre, kanske förnamn bara och bild, eller också bara bild, eller bara förnamn. Men sällan något mer om personernas identitet. Det är rätt obehagligt att vara sökbar i alla sammanhang via nätet
 
Grundtanken är dock den samma; bloggen är en dagbok, varvat med  lite funderingar om det jag upplever och det jag läser om och så en del utbyte med andra bloggare. Allt i lagom proportion, utan krav.  
 
Här är ett inlägg från den första tiden!
Det är hunden Schottis. Ser att vi gjorde ambitiösa julkort på den tiden! ;-) Det tycks vi aldrig hinna numera.
http://inga.blogg.se/2005/december/god-jul-kort.html#comment

Kommentarerna i papperskorgen ...

.. hade ju Gunnar fått och nu är det en bloggvän till som hittat den senaste tidens kommentarer från mig i papperskorgen. Båda försäkrar att det skett med automatik, det har inte varit någon avsikt bakom. ;-)
 
Så om någon bloggkontakt saknat kommentarer från mig under en längre tid så kan de alltså ha hamnat i skräpet..
 
Ledig tisdag är det och jag ska fortsätta vara rent otäckt präktig; mala älgkött, koka pepparrottskött för att frysa in med buljongen, avsluta en tjälköl som står i ugnen. Nästa älgjakt är ju om en knapp månad redan så nu gäller det att få omsättning på det som är kvar sen förra året.
 
Uppdaterat:   Var till Ica Sillerud och handlade idag  på tisdag  förmiddag och där fanns lugna och trivsamma pensionärer + en och annan barnledig mamma med spädis. Helt olikt  det stim av jäktade förvärvsarbetande som   rusar runt vid min vanliga shoppingtid på sen eftermiddag, stressande för att hinna hem o laga mat.. Klart att de som är daglediga inte handlar på eftermiddagar o kvällar, de handlar i lugn och ro på förmiddagen. Vi träffade bl.a. PI som också pensionärstränar, välkommen i gänget! Det är absolut trivsamt att vara ledig på en vardag, en särskild känsla.

Blogg.se har problem ...

...under ett par dygn nu, man får ha tålamod kanske med sin blogg.

Kommentera går bra ...

... även utan lösenord. Jag vet inte hur det ser ut i nya Blogg.se. Någon har kommenterat om lösenordskrav men det fungerar tydligen utan, jag har då inget.

Naturbrukaren ...

... är en bra blogg. Rekommenderas! Naturbrukare står för en människa som är brukare av naturen; dvs som bedriver skogsbruk / jordbrukl/ jakt / fiske / eller dylikt. Motsatsen är naturbetraktare som betraktar naturen, nära eller på avstånd. Det är någonstans mellan de här begreppen  vi ofta hittar en gräns när det gäller synen på miljö och rovdjur bl.a. 
http://naturbrukaren.wordpress.com/

Läsarstatistik ...

... är intressant men inte avgörande för bloggandet. Kunde inte fatta varför den rusade i höjden igår. Men förstod till slut att det måste ha varit rubriken "Självmordspakt" som drog till sig intresset. Lite otäckt att så många funderar i de banorna och söker efter texter i ämnet.

Radbrytningen ...

... ser konstig ut i mina inlägg. Men det beror på att Blogg.se valt att lägga
reklamskylten för sin iPhone app så att den täcker en tredjedel av det fält jag har
att skriva i. Dessutom blockerar den knappen som jag kan reglera  tidpunkten för
inläggets publicering med. Så just nu skriver jag inläggen med min vanliga dator
men måste alltså gå in på den lilla långsamma bredbandsdatorn för att publicera
 dem. Den har en annan webläsare, en webläsare som gör att appreklamen
hamnar på ett annat ställe. Suck!

När jag kontaktar Blogg.se för att klaga så viftas jag bort med att ingen annan klagar
det är bara jag som har valt fel programvara eller vad det heter. (Kan jag verkligen 
vara ensam i det här landet om den?????)  Jag kan inte detta
och vet inte vad jag pratar om egentligen. Men krångligt är det.


Berör mig ...

... gör det jag skriver om på min blogg. Det är liksom kriteriet för ämnena i mina blogginlägg, att det ska på något sätt beröra mig. Det kan vara roligt, sorgligt, informativt, läckert, ilsketriggande, mänskligt osv. Det kan vara lokalt, nationellt eller globalt. Men alltså berörande.

Sen är det inte så viktigt att ha stora läsarskaror, även om fler läser min blogg än jag i min vildaste fantasi kunde föreställa mig när jag började blogga för snart 6 år sedan, i december 2005.  Bloggen handlar om mitt  intresse för människors levnadsvillkor, om lust att skapa texter och bilder. Och det verkar vara genuint genetiskt betingat. Min mamma skrev dagbok hela sitt liv, mina barn sysslar med liknande saker yrkesmässigt, dotter = kurator, son 1 = tidningsmakare, son 2 = gör bilder till dataspel.

En liten andel av läsarna kommenterar. Och jag har inte strävat efter att ha många kommentarer. Det räcker med en liten begränsad krets, så jag väljer att ha kommentarsutbyte med andra bloggare som vill ha tät kontakt. Jag väljer bort dem som bara hör av sig med långa mellanrum, eller lite nu och då. De hamnar i en yttre krets med lite mer osäker kontakt och glesa påhälsningar. Det är mitt aktiva val i bloggandet och jag gör numera aktiva val. Det är min blogg och jag bestämmer hur den ska användas. Jag låter den inte längre  bli ett redskap för andras behov / kampanjer. I början kände jag mig förpliktigad att låta kreti och pleti komma till tals på kommentarsplats. Men numera tar jag bort kommentarer som är korkade, svepande kritiska, osakliga och elaka. Däremot tål jag att bli motsagd, eller att få en fråga belyst från ett annat håll, det är bara stimulerande för tanken och skrivandet.

Hjärtat svämmar över ...

... ibland för en del människor man kommer i kontakt med på bloggen. Den här unga damen skrev kommentar på ett gammalt blogginlägg och jag läser hennes blogg med tårar i ögonen. Det finns gripande människoöden. Jag skulle tveka att sprida hennes texter om det inte vore så att hon själv har en blogg öppen för alla.
http://rosenjenny.blogspot.com/

"Grand Lake" + Oklahoma ...

...  och så "Bilder" sökte jag på, på google, med anledning av gubbens mössa och ett blogginlägg förut. Det gav 146.000 träffar. Men redan på sidan 6, första bilden, fanns bilden på Roland med den här mössan!!! Helt otroligt!   Av 146.000 träffar!

http://www.google.se/search?hl=sv&biw=1093&bih=538&tbm=isch&sa=1&q=%22Grand+Lake%22+%2B+Oklahoma&oq=%22Grand+Lake%22+%2B+Oklahoma&aq=f&aqi=&aql=&gs_sm=s&gs_upl=0l0l0l0l0l0l0l0l0l0l0ll0

och lite längre ner på google- sidorna, nr 10 - 11 låg bilden på min favvoplats i Östra Silen. Jag lägger den  bilden längst ner på den här sidan.

Jag förstår inte varför, kanske kan det vara som sonen säger att google kan ha ett särskilt system för att kolla upp att jag söker från en svensk IP adress och därför prioriterar min blogg  så högt bland hundratusentals träffar.

Det var i alla fall kul att hitta bilden där på Roland som spexar med en pytteliten abborre, fångad i Östra Silen här i Värmland för ett par dagar sen!  Alla andra bilder på just de här sökorden är gubbar som stolt visar upp jättefiskar som de antagligen fångat i just Grand Lake Oklahoma!

Jag menade ju bara att referera till sönernas gode vän Dan Mooney, Daniel Mooney, som jobbade tillsammans med yngste sonen på Pandemic Studios i Los Angeles i flera år. Dan var även här och besökte oss på Liane, en bekantskap som vi gillar. Dan är en trevlig kombination av slacker och familjekille, med en avslappnad inställning till livet +  hängivenhet mot  sina föräldrar och syskon och sin flickvän.

GRATTIS TILL 4TH OF JULY, INDEPENDENCE DAY:  DAN MOONEY, KAREN BOUCHER + BOB, TANEDA FAMILY  OCH ALLA ANDRA SOM VI VET OM PÅ ANDRA SIDAN ATLANTEN,  TILL EXEMPEL BOBERG SLÄKTINGAR OCH ÄTTLINGAR:  ARNE CARLSTEN osv!


Så här var alltså bilden som låg så högt på google.




Även mitt inlägg om Hjertmans i Karlstad och den försäljaren hamnar högt på google. När jag söker på Hjertmans + båt så får jag så där 27.000 träffar på google och mitt blogginlägg hamnar som nr 2! Om jag söker på Hjertmans + Karlstad så får jag drygt 6000 träffar och mitt blogginlägg blir så där nr 7, dvs hamnar på första sidan. Jag förstår inte varför egentligen. Min blogg är liten. Jag har aldrig tänkt ens på google när jag bloggat. Så vad som styr google vet jag inget om. Själv har jag valt att betala en slant varje år för att slippa reklam på min blogg. Det gjorde jag efter att jag fann reklam för en viss djurrättsorganisation i min blogg, där gick gränsen för mig.

Går inte att söka ...

... längre i bloggarna på Blogg.se, men på andra bloggar. Trist! Den funktionen använder jag ofta. Nu skulle jag kolla hur det såg ut på stadshotellet i Åmål förra gången vi var där, men då måste jag i så fall leta igenom alla mina inlägg! Och att söka på Google direkt blir ju alltför stora sökningar, jag får med alldeles för många träffar för att hitta det jag ska. Någon som vet vad som hänt? I felmeddelandet som kommer fram står något kryptiskt om att sökningar har missbrukats från den sida jag bloggar på typ skickat automatmeddelanden, men det har jag då minsann inte gjort.

Tidigare inlägg