Inga Magnusson

... i offentlig förvaltning exempelvis skolan? Lena Lindgren är skeptisk till utvärderingsraseriet som härjar överallt.
Lena är inte vem som helst i det här sammanhanget. Jag har refererat hennes artiklar förut. Nu har hon skrivit i "Pedagogiska magasinet"3/9 09. Hon är fil dr i statsvetenskap och docent i offentlig förvaltning vid förvaltningshögskolan i Göteborgs universitet. Hennes forskning är inriktad på just utvärdering inom den offentliga sektorn och dess betydelse . Hon har bl.a. skrivit boken "Utvärderingsmonstret"

I artikeln skriver hon bl.a. så här :

"Det finns hos många en närmast religiös tilltro till vad som kan uppnås med utvärdering. Men sällan - eller aldrig - diskuteras om utvärdering verkligen kan åtstadkomma det man förväntar sig. Hur vet man att mera utvärdering självklart leder till en bättre skola?"

"I skolans värld bor ett av de allra hungrigaste utvärderingsmonstren. Mål att följa upp och utvärdera finns det gott om i skollag, läroplaner, kursplaner, och kommunala skol- och arbetsplaner.  Många är också de utvärderingsinstrument som används för att fånga och värdera kvalitet och resultat. 

Över huvud taget ska allt som görs i den offentliga sektorn i dag utvärderas i en omfattning som inte tidigare skådats. I olika styrdokument påbjuds allt oftare att utvärdering ska ske och integreras i praxis"

"Hur vet man att mera utvärdering självklart leder till en bättre skola? Bygger de utvärderingsinstrument som brukas - kvalitetsredovisning, individuell utvecklingsplan etcetc - på vetenskaplig kunskap om orsak och verkan?" 

Lena ifrågasätter om detta är vägen till en bättre skola. Det finns idag ännu inga bevis för detta men trots det används idag oerhört stora resurser till utvärdering. 

Hon väljer att granska hur man använder IUP i skolan.  Där ska mål anges för den enskilde eleven och de ska följas upp. Lena ser faror med att arbeta så detaljmålstyrt; är det rimligt i ett arbete som på så många sätt styrs av vad som tillfälligtvis dyker upp och som behöver arbetas med? är det rimligt att göra meningsfulla utvärderingar av om elever "förstår", "kan tolka" eller "jämföra" kunskap?, är den arbetsinsats som krävs från lärares sida rimlig i förhållande till utfallet eller riskerar det att bli en tom ritual?.

Enligt Lena finns det påfallande likheter mellan detta, som jag kallar kvalitetsutvärderingsplanehelvetet, och  5- årsplanerna i det gamla Sovjetunionen.

Suck, kan jag tänka. Synd att inte fler tar till sig Lenas varningsord! Det borde gå att hejda det här monstret, eller åtminstone inte ge det större utrymme än det måste ha enligt propåer uppifrån. Varje kommun har ju ändå ett visst friutrymme att hantera de här uppgifterna. Vi kan välja att uppfinna hjulet om och om igen eller försöka hantera eländet lite rationellt; dvs slänga till höga vederbörande så pass mycket som krävs för att få godkänt, men inte överdriva. 

Det finns en hel del utvärdering som är bra och nödvändig och jag har skrivit om det förut, jag behöver exempelvis prata med elever och föräldrar, göra en del bastester av grundläggande kunskaper hos eleverna,  tillsammans med eleverna sätta upp mål för hur vi ska få till en bra klass och följa upp dem. Det är viktig och bra utvärdering som jag gör hela tiden kontinuerligt. Men det blir svårt att hinna med den nödvändiga utvärderingen när mycket tid går åt till utvärderings- och planearbete som inte har någon betydelse för undervisningen.