Filar på kyckling i ugn gör jag!

Det är ju en maträtt jag inte gett mig på förut men testade första gången under påskhelgen. Jag gjorde ett nytt pröve igår kväll och varierade lite med mer St Augurost i såsen och lite äpple i också. Det var nog helt ok. Bra att inte ha såsen på kycklingen i ugnen utan ha den bredvid. Desserten blev stekta dadlar istället för fikon och det var acceptabelt fast skalen är lite tjockare. Dukade med Taizémuggarna, de är från klostret med samma namn i Frankrike, uppskattad gåva från dotter som varit där ett par gånger. Goda att dricka ur.
 
Trevlig kväll hade vi med goda vänner i alla fall. Det blev mycket USA-reseprat och koll på film från Rolands resa. Men med skammens rodnad på kinderna erkänner jag att vi glömde bjuda på kaffe som avslut. Och ingen av gästerna sa nåt heller. Vi bara babblade på liksom. Hoppas de hade sagt ifrån om de var jätte-kaffesugna.

Kyckling i påsk!

Den här kycklingrätten har jag klurat på ett tag. Jag ville göra den i ugn och jag ville att kycklingen skulle bli exakt lagom stekt. Rå kyckling är äckligt och för stekt blir torr och hård. Jag konfererade med nätet och med Sinnikka och till slut blev det så här
 
Jag putsade kycklingbrösten noga och brynte dem i stekpannan, kryddade med salt och vitpeppar
Vispade ur pannan med kokvatten från potatisen från igår, i med kycklingfond och örtkryddor från pallkragen, puttra lite-
Hällde det över kycklingen i formen
In i ugnen på 200 grader och i med stektermometer. Den ställde jag på 79 grader vilket termometern anbefallde för väl genomstekt kyckling. Annars hade jag fått tips på 70 grader och 72 grader, men jag ville vara säker.
Termpmetern pep i alla fall vid full tid, tog så där en halvtimme.
Såsen hade jag tänkt ha över kycklingen i ugnen men det var mycket smartare att servera den till.
Det är lite kycklingfond, creme fraiche, St Agurost (mögelost), rivet skal  och saften av en citron, grädde, örtkryddor från pallkragen, paprika, färsk lök hackad, mycket vitlök. Löken var brynt innan och det hela fick koka lite i fonden med kryddorna innan jag hällde på det andra. Jag hade inte vitt vin i, för det passar inte med citron tycker jag, det får vara antingen eller.
 
 

Pepparrotstorsk på Riche

 
Jag har tillbringat några dagar i Stockholm hos barnbarn Bill o Lou o mamma Carin, men avslutar  idag och drar västerut igen. Bland det sista jag hann med var det obligatoriska besöket på restaurang Riche på Birger Jarlsgatan. Det finns flera goda skäl för mig att gå dit när jag är i Stockholm.
 
1. Min mormor jobbade som kallskänka på Riche 1911 - 1915, så historiens vingslag känns i luften när jag sitter där.  Restaurangen har funnits sedan slutet av 1800-talet.
2. Son Markus gode vän Micke jobbar i baren. Vi har träffat honom en del och sonens trettioårskalas firades här, då var vi med. Fast just den här gången var Micke ledig.
3. Pepparrotstorsken på Riche är helt suveränt god, allttid.
 
Dessutom bemöts man trevligt även om stället är nästan knökafullt vid lunchtid en vanlig vardag,  det fixas fram sittplats
 
Ångkokt tjock  torskrygg med riven pepparrot (ligger bakom dillen!) och skirat smör. Nu var det skalpotatis till, kan även vara pressad potatis.
 
Det blir en hel del andra bilder från Stockholmsbesöket framöver, besök på Moderna museet och Fotografiska bl.a.

Skippar rödbetsjuicen!

 
Jag är en lättlurad typ,  går ju på såna där nya hälsotrender i tron att de ska hålla mig evigt frisk och lagom tjock. ;-)) Sedan några år kör vi båda 5:2 och det fungerar bra, vi mår bra av det, håller vikten nere och kolestrol + blodsockervärden i schack. . Roland är just nu nere på all time low med vikt. Hemgjord ingefärashot tar vi båda varje dag sedan något år, ( har glömt vad det var bra för, uppenbarligen inte för minnet i alla fall, ha ha...).  Ekologisk kallpressad kokosolja tar jag varje dag, dvs river den kall på morgonens mackor istället för smör.  
 
Det senaste är rödbetsjuice, som lär ska hålla kroppens blodkärl unga, mjuka och spänstiga. Bilden ovan är från premiären på rödbetsjuicedrickandet med den nya råsaftjuicemaskinen. Jag lyckades inte övertyga Roland om rödbetornas förträfflghet, han hävdade envist att den smakade jord, vad jag än blandade med.
 
Själv har jag försökt dricka rödbetsjuice varje dag men nu lägger jag ner det projektet. Det finns flera skäl; himla krångligt att göra ren maskinen efter varje gång och färsk juice håller sig bara ett par dagar. Det river illa i halsen när man dricker den, känns inte behagligt. Dödsstöten för rödbetsjuice kom häromdagen när jag läste på nätet att den aktiva beståndsdelen är nitrit / nitrat, ett gift som enligt expert ska  vara nyttigt i låg dos. Nä, det vill jag inte ha i mig. Minns hur man varnade för att spara spenat, som också innehåller det, för då omvandlas nitrit till nitrat som är det giftiga (eller om det var tvärtom!?). Nej, ingen rödbetsjuice mer.

Steksten på bordet!

Så himla gott och mysigt är det att laga mat på bordet med steksten! Vi blev bjudna på det hos Lennart och Eirin. Sen erbjöd de oss att låna stenarna och testa. Så det gjorde vi.  Ett par gånger har vi lagat mat på dem.  Man ställer in täljstenarna i ugnen några timmar på 300 grader. Sen lägger man köttet direkt på en sten  för stekning på bordet. Det ska inte vara olja eller smör med, täljstenen är i sig fet och gör att det inte fastnar. Ryker inte heller. Och Roland fick brumma med sina nya  kryddkvarnar. Man behöver två stenar för det svalnar efter en stund så man får byta. När man diskar stenarna får det inte vara diskmedel med för det feta i stenen ska vara kvar. Köttet som läggs på ska helst inte vara kylskåpskallt, gärna skuret i tunna skivor och det blir bäst med ett mört kött. Vi körde med fläskfilé för säkerhets skull.
 
Roland o S.  har gemensamma släktingar baköver  så det blev ett släktprat som vi planerat för ett tag. Vi kollade på bilder och texter, vi frågade och S.  berättade om de Kylin-släktingar han träffat på resor i USA. Mycket intressant för oss att höra om, en trevlig kväll blev det igår. Frågan om vi skulle kolla på Mellon var aldrig aktuell den här lördagen, så skönt! ;-))

Ha ha... helt grönt för mig att använda de här!

De här köpte vi på Jula  i Karlstad i förrgår. Det var ett köp planerat ett tag, inspirerade av Lennart o Eirin. Vi föll pladask för deras motoriserade kryddkvarnar när vi var där senast. Så nu äger vi också ett par. Fnissade när jag läste skyddsåtgärderna! Ser att till o med jag, med  ytterst begränsade förmågor, får använda dem! ;-)) Gissar ändå att det mest blir Rolands avdelning. Han brukar ta hand om allt som surrar och brummar.
 
 

Råsaftcentrifug har jag blivit med!!!

Nu kan vi göra färska juicer av allt möjligt ekologiskt utan konserveringsmedel och färgämnen och annat trams. Den består av massor av delar och jag är tacksam att vi hade en ingenjör på kaffe  så den blev rätt ihopsatt. Ser fram emot fortsättningen!
Rödbetsjuice ska göra aortan som ny igen! Roland verkar inte helt övertygad ;- ))

Sparrissoppa

Jag vill inte skryta över den men bara lägga ut recept och bild här så jag har den i mitt receptförråd under kategorin "mat" här.
 
Sparrissoppa hemkörd  med lite bitar i, förstärkt med  kycklingfond. Som extras riven citron (bra), creme fraiche (skulle nog kunna vara Smetana), hackat ägg. Lite vin hade nog inte varit fel, ska testa det nästa gång, eller det kanske krockar med riven citron. Rostat bröd med god ost kan man äta till förstås.

Ny kycklinggryta

Ibland måste jag ta mig själv i kragen för att förnya mathållningen. Vi äter mycket rött kött, vilt, som är väldigt gott i olika varianter. Men kyckling är inte fel som omväxling. Jag letade upp recept på en ny variant med det här innehållet Jag vågar nästan lova att det var första gången i mitt liv som jag köpte jordnötssmör. Hade ingen aning om hur burken såg ut och behövde hjälp att hitta den i butiken. Sambal Oelek har jag nog använt någon gång förut i mat, men vet fortfarande inte vad det egentligen är. Sen undrar jag vad i all världen jag ska göra med en burk jordnötssmör. Det gick bara åt 4 msk i kycklingen.
Rätt mycket vitlök, lime, vanlig lök, röd paprika, röd chili och champinjoner var med också. Det blev en mustig gryta med mycket smak. Ska kanske inte ta med champinjoner nästa gång, de är lite mesiga.

Så himla kul och god mat igår kväll!

Detta har jag aldrig varit med om förut, att maten steks direkt ¨på bordet på täljsten. Den fastnar inte på stenen eftersom den är naturligt fet. Man hettar upp stenen innan i ugnen på 300 grader i 3- 4 timmar. Sen måste den stå på en träplatta. Tunna skivor av älgkttkött och  fläskkött fick vi. Stenen är inköpt i Hotagen tror jag. Man bör ha minst två stenar, ev tre för att kunna byta ut kallnade mot varma vid bordet. Och köttet man steker ska inte vara kallt utan rumstempererat, annars kallnar stenen för snabbt.
 
 
Kryddorna tillsattes med en elektrisk kvarn med ljus.
 
Så här läckert blev det på tallriken med grönkålspaj, skivad ugnsbakad delikatesspotatis, sås och sallad. Det var så gott!
Femte hjulet under vagnen.
 

Präktig stor-matlagning!

 
Känner mig riktigt gammaldags präktig såna här dagar med stormatlagning, dessutom är det himla roligt att laga mycket mat på en gång och pytsa från den ena grytan till den andra. Min matglada mamma känns närvarande  och stekgrytan ovan är förresten arvegods från henne.
 
. Det blev alltså en stor omgång älggryta-bas som jag fryser in i lagom stora portioner. De kan sen,  när jag ska tina opp och laga till, kompletteras med olika kryddor och grönsaker och smaker. Buljongen till grytan tog jag från koket av pepparrotskött.
 
En syltgryta med pepparrotskött av älg blev det också att frysa in i lagom stora burkar med  sin buljong. Det kokar jag tillsammans med märgben av älg och rotsaker för att få fyllig smak.
 
Två liter god älgbuljong till soppor framöver blev det.
 
Porterstek på älgstek några  kilo att frysa i med sin speciella sky med bl.a. Porter, svartvinbärssaft, soja osv. Såsen gör jag sen färdig med grädde vid tillagningen.
 
Ett par saltrullar av älg kokade jag i förstärkt buljong från pepparrotsköttskoket. Tog av porterstek -buljongen och mer kryddor. De blir bra pålägg i tunna skivor.
 
Helst fryser jag mat i glasburkar. Ikea har bra såna. Nu får man väl inte tro på värsta larmrapporterna om risker med att ha mat i plast men glas känns ändå absolut bäst.
 
 
I kväll ska vi inte äta egen mat, vi är bjudna till goda vänner på äting och prating. ;-)) Det ska bli trevligt!

Chicorée är en fantastisk grönsak!

Kan inte förstå varför vi inte lyckas få tag på den i Sverige. Vi får av snälla tyska vänner som tar med. Den påminner om endive men är blekare och lite gul till färgen. Den introducerades för oss av Peter F. Tack för det Peter!
 
Man tar bort ytterbladen och nederdelen, klyver den på längden, lägger den öppna sidan uppåt och på med centimetertjocka skivor med St Agur ost (fel stavning!). Går eventuellt med Gorgonzola också. In i ugnen på 200 grader i 20 minuter (eller lite längre). Serveras till kött av något slag. rökt går bra eller stekt eller köttfärsbiffar.
 
 
Före tillagning i ugnen, vi åt igår kväll torsdag.
 
På tallriken tillagad. Men det är bättre med kötträtt utan sås till. Här råkade det bli älggryta.
 

Sous vide använder svärson Kristian!

Kristian läser mat på Umeå universitet, alltså gastronomi, i tre år. Han har gjort ett och ett halvt och trivs jättebra med utbildningen. Det är mycket om god och bra mat men också om viner. Kristian har valt att läsa lite mer om vin och blir välutbildad på finmatlagning och sommelier när han är färdig.
 
Nu under julhelgen lagade han till ett par av våra  älgryggbiffar med hjälp av medhavd sous vide och det blev helt fantastiskt. Misstänker att vi kommer att köpa in en sån här. Torskrygg lär bli suveränt.
 
 Först skära rent ordentligt och krydda frikostigt. Bl.a. timjan.
 
 Sen vakumpacka med OBH Nordicas vakummaskin.
 
 I vattnet som sous vide håller vid exakt 58 grader i ca tre timmar.  Bra med stor gryta. Processen är inte bara tillagning utan också mörning.
 
 Sen ska köttet vila lite och brynas fint runt om. Köttet blir fint rosa inuti.
 
 Hur såsen gjordes blir jag osäker på för jag var med lilla Lovis då.  Men chaminjoner var med och även som grönsak på tallriken.
 
 
 
 
 Shalottenlök och passerade björnbär i såsen.
 
 Så här fint blev det till slut vid servering.
 
Ett fint vin fick vi till. Det passar fint till vilt och finns i beställningssortimentet.
 
 Tryffelsalt i potatisgratängen.  Lite.
 
 Vinet till såsen, ett enkelt.
 
Gratängen var jag inte med på. Men Kristian kokade lite på den skivade potatisen först i mjölk - gräddeblandning.  Sen reducerade han mjölk - grädde först innan den hälldes över potatisgratängen och sattes in i ugnen. Jag skulle nog kunnat tänka mig fransk salladskrydda i också, den som man hade i Skillingmark.
 
 Kristian tillsammans med lilla Lovis.
 

Födelsedagstårtan

 

Kycklinggryta-tävling

 
Tänkte jag skulle förnya kycklinggryta-ätandet lite. Har kört samma recept i många år ville få till en ny variant. Jag googlade förstås och hittade två olika som såg goda ut. Gjorde bägge igår fredag för att välja ut den bästa. Det blev en med sugar - snaps ( på korrekt värmländska är det "artebockar") och en med ädelost. Den med artebockar gick bort direkt, de passade bara inte med kyckling. Så nu kör vi den vinnande varianten framöver, den med ädelost.
 
500 g rensad kyckling i bitar, bryn dem!
2,5 dl grädde
1 msk kycklingfond
1 tsk krossad rosépeppar
1 krm svartpeppar
1 msk vinbärssaft
1,5 msk soja
lite färsk rosmarin
salta och peppra efter smak!
 
Koka ovanstående i 10 minuter
 
Smula i
140 g ädelost. Vi hade Gorgonzola men går säkert bra med annan också, kanske St Auguir (stavningen?)
 
Jag skriver receptet här eftersom kategorin "mat" här på bloggen fungerar som min egen kokbok. Här letar jag vid behov upp recept på favvorätter.
 
Till det ris förstås. Och jag drack  ett glas spritzer, alltid gott, passar till alla maträtter.
 
Till dessert i kväll fredag blev det latmans-fikon i konjak (armagnac) lätt värmda med vaniljglass till. De behöver absolut spetsas med vanlig konjakt och / eller Grand Marnier annars är smaken för mesig. Den här rätten är förstås bäst när man gör den själv, alltså steker  fikon som inte är inlagda  och har på smör, honung, svartpeppar och konjakt och Grand Marnier, men det här är snabbvarianten. Den är godtagbar. Tyvärr hittar jag inte just nu de här fikonburkarna någonstans i Årjäng, men de finns närmast i Åmål.

En ny matfavorit!

Vi brukar slentrianmässigt köpa vanliga laxbitar och torskrygg för att laga fiskrätter och bryta av den vardagliga älgköttmenyn. Nu testade vi fjällrödingfilé och den var läcker. Vi stekte enkelt, snabbt, åt med potatis och sås med syrad grädde som bas.  Rekommenderas! Finns på Ica Sillerud också.  
 

God fisksoppa blev det

Kollektiv matlagning igår kväll, fredag. Vi hade ett  recept på god  fisksoppa, den jag fick i Stockholm senast, och ´någon annan i vänskapskretsen hade fångat torsk vid Lofoten.  Vi slog oss  ihop och lagade fisksoppa tillsammans igår kväll  och inbjudna var ytterligare ett par. Kul matlagning blev det och en suveränt trevlig kväll med förrätt, soppa och dessert, allt smakade jättebra.  Så här var fisksoppan. Den kommer vi att göra fler gånger!
 
En stor morot,  och tre potatisar, samt en skivad, syrad rödlök, fräses tillsammans i olivolja. . Låt det koka nästan  mjukt med lite vatten. (Vi kokade med grädden i men det varade så länge, tror det går snabbare i vatten, fast vet inte om det påverkar smaken)  På med grädde och Smetana (syrad grädde), lika delar så där 5 dl / 3 dl varje.+ rejält med vitt vin och så hummerfond. Låt det koka tills det är mjukt, men al dente.  Smaka av! Sen lax och torsk och dill o citron, låt koka någon minut. Smaka av med salt och peppar och ev andra kryddor. Till sist i med räkorna, bör vara handskalade.  Värm, men koka inte.
 
Smakar kanon. Och jag tror att det är den syrade rödlöken  som stunsar till det hela. Och så den självfångade laxen förstås.
 
 I ett stort fint kök härjade vi sex stycken utan att det blev trångt. Sånt kan man bli avundsjuk på!
  
 
 

Smetana ...

 
... blev det till förrätt igår kväll! Premiär för vår del.
 
I botten är ett lager med Smetana syrad grädde, sedan hackad rödlök och hackad dill. Till slut rom. Den här maten tar man med naturell lantchips och äter på stående fot.  Man kan arrangera det hela mycket snyggare än så här förstås, typ göra som blommor av dill o rom.  Antingen äter man  bara på chips ett och ett i taget, samtidigt som man balanserar ett glas med bubbel i andra handen som en entré, eller också tar man med sig flera på tallriken och sätter sig vid bordet.  Smetana är en himla god grädde med fyllig smak, inte lik vanlig gräddfil. Vi hade den som entrérätt med mousserande vin till; Privat som var en ny bekantskap för oss också, helt ok. 
 
Varmrätten blev en gammal klassiker; porterstek på älgkött med kål o morötter o potatis o gelé och sallad.
 
Desserten blev något vi inte ätit på länge; stekta fikon i konjak. Man ska steka fikonen (ekologiska i påse) i mycket smör, och så flambera dem i konjak. Fast jag häller på honung, konjak och kokar i stekpannan lite, till slut Grand Marnier på utan kokning så det blir lite alkohol i rätten. Den serveras förstås med vaniljglass och vispgrädde.
 
 
Vilt-tema blev det i dukningen för övrigt, fint målade tallrikar med olika motiv.
 
 
 

Sous vide har svärson Kristian i Umeå skaffat!

Kristian läser gastronomi på Umeå universitet. Han har fått ett stipendium och köpt en del ny köksutrustning. I kväll invigdes Sous Vide. (Jag har ingen aning om vad det är men säkert lagar han någon god mat, han är bra på det.)
 
Uppdaterat: Nu har jag blivit upplyst om vad en Sous Vide är. Med hjälp av den kan man tillaga vakumföpackade (?)  råvaror  vid exakt temperatur en bestämd tid. Häpp! Ja, ungefär så tror jag.

Smarrigt vin!

Det står mest på italienska på flaskan men jag gissar att det kanske är ekologiskt. Det är ett vin som vi fått som gåva. Smakade bra! 
 

Tidigare inlägg