Lex Sara för mobbande lärare...
Bra! Helt rätt tänkt i och för sig!
Då utgår jag ifrån att även elever som mobbar och kränker skolpersonal ska stoppas på samma sätt; alltså anmälas av andra elever enligt lex Sara och kunna stängas av från skolan i värsta fall. Annars blir det en märklig situation för oss som jobbar i skolan. Signalerna till eleverna blir ju att lärare får man ge sig på ostraffat, det spelar ingen roll. De ska inte skyddas vare sig av skolans allmänna regler eller av svensk lag. Medan eleverna har alla rättigheter på sin sida och stora möjligheter att utan konsekvenser trakassera den lärare som eventuellt gett "fel" betyg.
Synd att många centrala beslutsfattare har missat att barn som går i skolan är inte i första hand rädda för sin lärare utan för att bli utsatta av andra elever. Och lärare är oftast den enda garanten för barnens trygghet. Ju mindre stöd en lärare får i sitt ledarskap, desto sämre blir det med tryggheten för eleverna.
Nja, litet önsketänkande från din sida, tror jag. Det är alltid den "utsatte" som skyddas med sådana här lagar. I vården händer det ganska ofta att personalen får både fysiska som verbala smällar, men det ingår liksom i yrket... Däremot får aldrig den vårdade utsättas för kränkning eller övergrepp av något slag... :-)
Om vårdtagaren /eleven kan anses mentalt tillräknelig så förstår jag inte varför praxis och lagstiftning ska acceptera våld från deras sida. Varför ska i så fall skola och vård bli reservat för dåligt uppförande?
Jag menar att våldet och kränkningarna är inte acceptabla, oavsett vem som utövar det.
Igen då: Även om vi lärare tål våldet, är vana vid det och inte bryr oss om det så måste det ändå bidra till att eleverna inom skolans ram ges helt fel värderingar = "vissa människor kan man ge sig på ostraffat därför att de är mindre värda än andra och förtjänar inget skydd mot elakheter och de har själva valt ett jobb som innebär att de får utsättas".
Jag menar alltså att detta förstör många gånger föräldrarnas arbete med att ge sina barn bra värderingar. När de kommer till skolan så blir plötsligt kränkningar acceptabla om de som drabbas är anställda i skolan.
För mig blev det väldigt tydligt när en personal med utländsk härkomst blev utsatt av elever pga detta och detta hanterades med en axelryckning av omgivningen, även av oss kollegor.
Det låter som ett jättebra sätt att få direkt olämpliga lärare ur vägen. Jag skulle gärna ta ditt jobb till exempel. Jag är en vuxen människa som inte behöver hävda mig inför barn för att kunna sköta mitt yrke.
Inom vården är de inte nentalt friska, de vårdtagare som utför våld, inte inom de gebit jag verkar och har verkat. Olika demenssjukdomar, hjärnskador, psykiska störningar m.m ligger bakom våldsamt beteende i regel. Men även inom psykiatrin så polisanmäler man allvarligare händelser för att visa att det inte är tillåtet. Sedan vet alla att det anmälan inte leder till något.
Såg inte att du svarat i två inlägg.... Givetvis är det inte lagligt att slå, misshandla någon, varken i tjänsten som lärare, sjuksköterska, läkare eller vad det månde vara. Men lagen Lex Sarah som finns i äldre- o handikappomsorgen är till för vårdtagaren och inte för personalen. Lagarna som finns i samhället gäller för personalen.
Jonas: Hmm jag förstår nog inte riktigt vad Du menar, men Du är välkommen till läraryrket förstås om Du tycker att det verkar vara något som passar Dig och Du är beredd att utbilda Dig.
Mia: Jag skulle kunna tänka mig att riskerna i vården handlar mest om fysiskt våld utövat av icke tillräkneliga människor.
I skolan är merparten av eleverna fullt tillräkneliga och vet mycket väl vad som är acceptabelt uppförande och inte. Ändå så är det inte ovanligt att lärare utsätts för långvariga trakasserier och samhällets lagar verkar inte räcka till eftersom alla inblandade inklusive kollegor verkar tycka att det är ok, man får räkna med det i jobbet. Det tycker inte jag. Jag har aldrig själv varit utsatt, det blir ju inte så illa bland grundskolans yngre barn, men vet om kollegor som jobbar med äldre barn. Lex Sarah verkade ju vara en bra konstruktion ändå när jag fick bättre information om den.
Om man utsätts för "långvariga trakasserier" dagligen kan man omöjligt må bra. Ett sådan yrkesbana ska man inte hålla fast vid.
Den som tycker att tand för tand är en rimlig pedagogisk metod kanske till och med gör eleverna en tjänst med ett sådant byte?
Läraryrket verkar utmanande och skulle säkert passa mig, jag jobbar med barn och unga i andra sammanhang. Senare i livet när det passar bättre att byta yrke är jag sugen på att anta den.
Jonas: Som det ser ut i skolan idag så hänger lärares möjligheter att utöva ledarskap på att man antingen är född med auktoritet eller har lärt sig auktoritet på egen hand. Och det är naturligtvis orimligt. Det finns väldigt lite stöd uppifrån i skolsystemet / lagstiftning för lärares ledarskap.
Konsten att leda en grupp på ett bra sätt borde läras ut inom lärarutbildningen på ett medvetet sätt, vilket inte görs idag. Om myndigheten väljer att inte ha ledarskap med i utbildningen så borde man istället ha något slags test för de som söker lärarutbildningen så att enbart de antas som redan innan besitter förmågan att hantera en grupp.
Det är inte fair play att som idag lura in människor i en lång utbildning till lärare och sedan försätta dem i en arbetssituation där ledarskapet hänger enbart på personliga egenskaper.
Den auktoritet som en lärare behöver i sitt ledarskap kan man lära sig, men det krävs en målmedveten utbildning och man måste börja tala om behovet. Det går inte bara att låtsas som om en lärare kan agera inför en klass som i vilken umgängessituation som helst för det fungerar inte.
Sen räcker det inte med auktoritet för bli en fungerande lärare, det krävs en del annat också, vilket jag hoppas att Du är medveten om. Men jag upprepar att självklar är ambitiösa och välutbildade människor välkomna till lärarjobbet. Klart att Du ska söka lärarutbildning om Du känner att det är rätt för Dig.