Lex Sarah i skolan = suveränt förslag från Björklund!
Media fokuserade väldigt mycket på den delen av Lex Sarah som handlar om att lärare blir skyldiga att anmäla varandra för kränkande behandling. Och det är inte fel tänkt alls i grunden även om tänket behöver utvecklas och jag skrev om det i frg inlägg. För någonstans där tror jag ändå att det finns lite konstiga värderingar.
Men Lex Sarah innebär så mycket mer av klokt tänk ser jag när jag läser mer om förslaget nu i Lärartidningen!
- Att jag som lärare ska kunna i princip anmäla mig själv om jag tvingas undervisa i en situation som gör att barn far illa. Himla bra! Det jag kan göra idag är att påtala behovet av stöd för elev som är i svårigheter av något slag samt printa ner ett åtgärdsprogram om mål, medel osv. Men sen kan detta åtgärdsprogram bara läggas åt sidan om det inte finns resurser att sätta in det stöd som behövs. Alltså har en hel del av vårt planerande och utvärderande varit meningslöst. Det har länge funnits god kännedom om vilka elever som behöver stöd långt ner i åldrarna, men inga resurser att ge dem det. Att vi nu dokumenterar hjälper ju inte om det inte finns pengar eller vilja att satsa på barnen.
Det är bra om det äntligen skulle gå att överklaga åtgärdsprogram och beslut om att inte ge stöd till elever som behöver det. Detta har vi väntat på länge i skolan. Hittills har det varit upp till föräldrar att klaga och anmäla missförhållanden och det blir ju inte bra. En del föräldrar orkar inte hålla på med de här processerna och det ska de ju inte behöva heller.
Jag skulle tacksamt ta emot möjligheten att anmäla mig själv och mina kollegor och brister i min skolas verksamhet när barn far illa. För det gör ont i oss alla när vi tvingas göra ett dåligt jobb.
Intressant! Det hade varit högaktuellt i dotterns klass förra året. Undrar om någon lärare då hade slagit larm genom detta... Det hade kunnat bli en helt annan sak, i synnerhet för den familjen som anmälde skolan till Skolinspektionen ang. behandlingen av ett barn i den klassen (och fick rätt!).
Lotten: Jag vet inte hur lärarna på Er skola resonerade, men som lärare är det känslomässigt jobbigt att tvingas varje dag se barn som far illa på skolan, inte för att deras situation är okänd av oss utan, för att resurser saknas. Föräldrar som orkar bråka får ofta rätt till slut, även om vägen dit går genom mycket tjafs, mycket skrivande och mycket lidande, för skollagen är tydlig när det gäller att barnen har rätt att få den hjälp de behöver för att nå målen. (Jag vill bara säga att det gäller ingen elev i min egen klass i nuläget, men det är en stor skola med många barn).