Patrik 1,5!
Antagligen borde vi tvångsvisas den, alla vi som har med människor att göra yrkesmässigt! Den visar kärlek mellan två män utan att fokusera på sex, istället handlar den om känslorna. Och så måste det ju rimligen vara. Att homosex är en konsekvens av varma känslor, av kärlek, inte i första hand en reflexmässigt driftsbetingad handling, som det ofta besrkivs. Tror bestämt att den här filmen är bättre än alla hyllvärmarplaner som kan göras i ämnet. De där kvalitets-utvärderings-plane-temana som skoljobbet är så fullt av idag, de kan vi nog utan dåligt samvete lägga ner! Inte gör de mig mindre fördomsfull när det gäller homosex, ras, religion,kön och annat som man nu skulle kunna diskriminera utifrån.
Jag som har växt upp i en tid full av fördomar behöver hjälp att tänka om och omvärdera för att bli av med mina instinktiva reaktioner, ja, komma rätt i mina föreställningar om kärlek mellan två människor av samma kön. Det är inte så lätt, även om jag med mitt förstånd är beredd att omvärdera. Jag gillar den här filmen, den hjälpte mig en bit på väg. Roland gillade den också. Faktiskt!
Fnissar lite när jag ska välja kategori till det här inlägget. Småbåtshamnar går bort, Bygden också, liksom Svininfluensa och Husets hundar. Ha ha... jag har inget som passar egentligen. Det får bli det till intet förpliktigande Vardagsfilosofi!! Där kan det mesta knövas in som inte passar in någonstans. Jag har har för få inlägg på temat hbt för att göra en egen kategori av det! ;-)
Jag har hur många gånger som helt tänkt att jag ska se just den filmen, men än har det inte blivit av. Nu ska jag dock försöka att ta mig i kragen och se den.
Jag har väl också en del fördomar med mig i ryggsäcken, men jag tror att många av dem har försvunnit i takt med mina egna barn har vuxit upp. I deras generation är det det ingen självklarhet att de väljer en partner av annat kön. Därför har jag funderat mycket på hur jag skulle känna om de kom hem med en flickvän. Jag insåg då att det absolut viktigaste för mig är att de är lyckliga. Sedan fortsatte jag mina tanktar genom att tänka att om detta så självklart gäller för mina egna barn måste det ju även gälla för andra människor också. Ungefär så...
Du kan kanske ställa dig en liknande fråga kring dina egna barnbarn som också kommer att växa upp i en liknande verklighet som mina barn gör/har gjort. Jag tror att det är lättare när man går till sina egna och kära först och inte applicerar sina tankar kring de andra..."de där borta".
Instämmer i att det är en fin film som visar kärlek på ett vackert sätt...
Marie: Jag har ibland försökt föreställa mig detta scenario, precis som Du, att något av mina barn skulle välja partner av samma kön. Och vi har skämtsamt pratat om det också och jag brukade säga att javisst det går bra men inte alla tre. Då inlägger jag veto! För jag vill ha några ättlingar också att skämma bort på ålderns höst.
Men allvarligt talat så landade jag mest i bekymmer om hur det skulle bli i en värld som är så fylld av våld mot homosexuella. Och fortfarande drabbas de av mycket spott och spe i vardagen. Sen kan jag tänka mig identitetsvåndan före klivet ut ur garderoben.
Just nu ser det inte ut som om någon av dem dras till partners av samma kön, men osvuret är alltid bäst. Vi har bekanta som kommit till insikt i mogen ålder.
Marie: Jag har ibland försökt föreställa mig detta scenario, precis som Du, att något av mina barn skulle välja partner av samma kön. Och vi har skämtsamt pratat om det också och jag brukade säga att javisst det går bra men inte alla tre. Då inlägger jag veto! För jag vill ha några ättlingar också att skämma bort på ålderns höst.
Mia: Ja den är ömsint!
Men allvarligt talat så landade jag mest i bekymmer om hur det skulle bli i en värld som är så fylld av våld mot homosexuella. Och fortfarande drabbas de av mycket spott och spe i vardagen. Sen kan jag tänka mig identitetsvåndan före klivet ut ur garderoben.
Just nu ser det inte ut som om någon av dem dras till partners av samma kön, men osvuret är alltid bäst. Vi har bekanta som kommit till insikt i mogen ålder.
Jag ser sällan långfilmer men den ska jag hyra så fort vi kommit i ordning, den verkar helt suverän.
Man kommer ju inte iväg på bio så ofta som man vill...
Jag såg filmen för första gången igår kväll, det som fick mig att reagera var det något 70-talsliknande scenariot stundtals, småflickbenen med knästrumpor som hoppade hage på gatan tex.
Angående homosexualitet så läste jag någon gång när jag växte upp (det kan ha varit Maj-Britt Bergström Wahlan (hette hon så?) i Kamratposten eller möjligen Inge & Sten i Expressen) att många av oss har en bisexuell läggning som skulle kunna ge sig till känna om tillfället bjöds, att kärlek och attraktion inte nödvändigtvis har med kön att göra, utan person. Detta har jag haft med mig och jag tror att det bidragit till att jag inte haft särskilt svårt med homosexuella par och att för våra barn detta inte blivit något konstigt eller märkvärdigt. Bara folk mår bra och inte skadar sig själva eller andra så får man älska vem man vill.
Skulle det knipa så kan man alltid få barnbarn på något vis, se bara Mark och Jonas.
TT>: Den 'r sevärd!
Anne: Jag kan bara hålla med! Men slumpen har inte ordnat till så många homosexuella i bekantskapskretsen så jag försöker ta itu med mina fördomar ändå. Det är knepigare på distans och via mediainfor märker jag. . Jag antar att många av dem flyttar från landet till stad där man kan leva friare.