Jag tror inte på larmrapporter...
" Jag tror inte på generella larmrapporter om barnen i Sverige. Är helt säker på att det är tvärtom. Barn har aldrig tidigare haft det så bra som nu. Föräldrar har aldrig förr varit så engagerade. Och skolan och lärarna har aldrig varit bättre. Dagens barn chattar, sms:ar och bloggar. Vi pratade timtals med vänner i telefon och skrev dagbok. Same, same but different. Man kan ondgöra sig över datorspelandet. Men datorn och nätet ger också barnen tillgång till fantastiskt pedagogiska läxverktyg. På glosboken.se och liknande sajter lär man sig numera glosor lätt som en plätt."
Sen finns det barn som inte mår bra också av olika skäl, men de skälen behöver inte hänga samman med välfärdsamhällets livsstil, vilket man gärna vill påskina i media. Underförstått så hyllas bondesamhället där både barn och vuxna fanns hemma mer och barnen inte spelade dataspel utan lekte med kottar och pinnar eller busade på höskullar i något slags Sörgårdsliv. Och man väljer att se allt i ett romantiskt skimmer.
Det var inte alls romantiskt. Barn sågs som ofullgångna vuxna som ofta och inom lagens ram kunde utnyttjas som arbetskraft, agas, skickas till släktingar för periodvis boende, få klara sig själva under en stor del av dagen, osv. Att barn hade några speciella behov, var det inte tal om. Att slå barn till lydnad var mer eller mindre en plikt, både för föräldrar och lärare. Dåliga äktenskap och olidliga familjeförhållanden var ofta omöjliga att lösa upp eller ta itu med eftersom kvinnor inte var självförsörjande. Barn led också oftare av infektionssjukdomar, trasiga onda tänder, bristsjukdomar och undernäring. Barnpassning och säkerhet var inte så noga med och barn dog eller skadades ofta i olyckshändelser som drunkning, fall, brännskador osv. De vuxna arbetade oftast, antingen hemma på gården eller borta och små barn placerades helt enkelt i små hagar eller låstes in om de inte kunde passas av äldre syskon. Skolgången var för de flesta väldigt kort, sedan var det arbete som gällde.
Och det jag nu pratar om är från mitten av 1900-talet och tidigare. Det var långt ifrån den barnvänliga Astrid Lindgren - idyll som vi gärna vill se när vi tittar bakåt i barns historia.
Jag tror också att barn har det oftast bättre nu än förr i tiden.
Och att det är lätt att se hur det var förr i ett romantiskt skimmer.
Och det finns nog både bra och dåliga saker både förr och nu som påverkar barnen.
Förr t.ex. fanns barnagan och press på barnen på ett annat sätt,
då de bl.a inte fick opponera sig, eller visa sin vilja och behov som de kan nu.
Och så denna Jante-lag som fanns mycket förr, och som många gånger påverkade barn på ett negativt sätt och självkänslan.
och fler andra saker som du skriver om här.
Många av dessa saker upplevde jag själv på 50-talet,
och innan dess, i början av 1900-talet och tidigare, så kunde barn ha det väldigt tufft.
Trots att jag inte har så himla långt perspektiv så stämmer detta rätt bra med vad min mamma o jag brukar diskutera. Även om det finns andra kanaler idag så tror jag samma fenomen fanns förut. När folk i min ålder brukar ondgöra sig över hur hemskt det blivit i skolan, hur barn inte lyssnar, så brukar jag berätta om den klass jag gick i på högstadiet i början av 80-talet. Det var avancerad mobbing av lärarna där. Och mycket mer. Jag tror mer det handlar om hur snabbt saker och ting sprids när vi har kanaler där man kan få omedelbar respons.
Inger Maryissa: Vi är nog ungefär lika gamla Du och jag så jag förstår om Du känner igen Dig i min beskrivning. Jag kan bara hålla med om Jantelagen. Den omfattade nog alla människor på ett helt annat sätt än idag och barnen i synnerhet.
Lotten: Media har ju ett oblygt sätt att ragga läsare / publik idag och larmrapporterna ingår på något sätt i det här spelet. Jag är övertygad om att larmande om både att barn generellt har det dåligt delvis har sin grund i sensationslystnad. Tyvärr sprider detta mycket onödigt dåligt samvete hos föräldrar idag. Det jag ser av dagens unga föräldrar, både på jobbet och runt omkring mig där jag bor, är mycket positivt: Föräldrar som verkligen bryr sig och ägnar mycket tid åt sina barn. Mediabilden känner jag inte alls igen.