Inga Magnusson

Ju mer jag tänker på detta med Ingmar Bergman desto mer gåtfullt är det med hans liv och gärning. Jag undrar om han inte skulle ha blivit diagnostiserad som bokstavsbarn idag?  Kanske Aspergers syndrom? Jag menar kombiantionen av brist på medkänsla med andra, som han själv erkänner i de senaste intervjuerna, och hyperkänsligheten för egen del. Han har aldrig känt med sina fruar och barn och därför kunnat lämna dem vind för våg för att själv gå upp i nästa känsloutlevelse. Samtidigt så blev han så arg och kränkt när skattemyndigheten grep honom att han kräktes och blev fysiskt sjuk. Minsta ifrågasättande verkar alltid ha gjort honom djupt förtvivlad. Dessutom har han ju alltid varit övertygad om sitt eget geni på något sätt.


Kanske har just bristen på medkänsla varit en förutsättning för hans skapande. Den som inte kan känna in i hur andra människor har det / reagerar blir också ofta förvånad över andras reaktioner / svar och förstår dem inte. Då blir de egna dialogerna och åhörandet av andras dialoger fascinerande och ofta obegripliga. Andras svar en överraskning.

Det verkar på något sätt vara det obegripliga som han bearbetat i sina filmer, om o om igen. Han har genom bristen på medkänsla aldrig förstått kvinnor egentligen. När inkännandet fallerar så återstår att använda intellektet. De människor som på något sätt har känslomässiga / sociala handikapp (som jag slarvigt kallar bokstavsbarn) måste förlita sig till att kunna förståndsmässigt analysera sociala situationer för att kunna hantera dem. De blir ofta mycket duktiga iakttagare av andra människors konkreta yttre beteenden för att lära sig ett socialt korrekt beteende, medan förståelsen för det inre livet hos andra och tolkningen av deras kroppsspråk går förbi. 

Oj då, det här blev djupt, det var bara tankar som fladdrade förbi och jag fångade dem i flykten. Nu ska jag bli mer jordnära och ägna mig åt att förbereda kvällens övningar = gäster; handla mat, laga mat, röja det värsta i huset osv

 

Ingmar Bergman får mig alltid att häpna. Jag får inte ihop det runt honom. De första minnena är förstås föräldrarnas förfärade ansikten när de varit på bio och sett en Bergmanfilm någon gång i slutet av 50-talet. Det var annorlunda och kittlande upplevelser tror jag. De såg flera av filmerna men kom alltid hem och var uppbragta så jag förstår inte varför de såg fler.

Sedan hans förhållande till kvinnor och barn. Den totala jakten för att erövra en kvinna och glatt avla med henne för att i nästa sekund ge sig ut på ny jakt igen efter nästa, och nästa, och nästa. I och för sig inget han är ensam om. Det vittnar om en känslokyla och en total egoism som han delar med en del andra människor. Men det häpnadsväckande är att några av dem fortfarande tycks älska och högakta honom efter att ha varit så illa hanterade och efter att de måste till fullo ha insett hans stora känslomässiga / sociala begränsningar!!

Sedan är det genialiska förstås en källa till häpnad. Hur kan man skava på samma tema så länge och visa fram det i så många olika facetteringar?  Han gnager om och om igen på sin upplevelse av kvinnor och sex, av Gud, av familjen. Men så är det nog alltid med genier. De fastnar och gör det ordentligt där vi andra går från projekt till projekt.

De kommer inte hit nu på semestern; dotter och barnbarnen. De har legat i halsfluss i omgångar, gör fortfarande  och orkar inte med att planera för en så lång resa. Jag sväljer undan besvikelsen men känner mig förstås låg. Det är på många sätt höjdpunkten under ledigheten; att få träffa barn o barnbarn. Meningen var att de skulle komma ner från Umeå nu första veckan i augusti.

Vi hade egentligen ett ärende i Sillebotten i går kväll måndag. Gubben ska hjälpa till och bygga till ett fritidshus här åt ett holländskt par. Vi blev vänligen inbjudna på en kopp kaffe medan det funderades en stund över ritningar och material. Det blev också en trevlig pratstund. Kunde inte låta bli att ta ett kort på utsikten när solen gick ner. Det är så roligt att få se solen ibland. Vi är inte bortskämda med det.

Det här är sjön Östra Silen. Samma sjö som vi har hemma hos oss. Östersil har en form som en gaffel. Vi bor vid den ena spetsen och Sillebotten ligger vid den andra.

Igår kväll var vi här. Högt uppe på en bergklack i Sillebotten ligger det här speciella timmerhuset. Det har stått där så länge jag kan minnas. Det byggdes av en man L. H. som ägde mycket mark här, c:a 1000 ha. Han ville att det skulle kunna användas av alla. Det står alltid öppet. Vem som helst är välkommen in, ta en rast, en fika, ja till och med en övernattning, skriva i gästboken. Och det märkliga är att aldrig någonsin på alla dessa år har huset blivit vandaliserat. Det är alltid städat och fint inne. En bit in i skogen finns ett prydligt litet utedass.


Det är gediget byggt med grovt timmer.


Det är som sagt alltid prydligt o städat inne och det sköter gästerna själva. Det står sopborstar i ett hörn.


På bordet ligger alltid en gästbok som man skriver i. Igår var vi de sista gästerna men inte de första. Några hade redan varit där.


Här uppe står fulla gästböcker. Det är roligt att bläddra i dem och se vilka som varit här.


Nu har det vuxit upp skog runt men man kan fortfarande skymta sjön Östra Silen där nere.
Här är vyn åt andra hållet.

Om man läser tidningar kan man tro att människan som varelse är ond och världen är full av tjuvnad, bråk och elände. När man kommer hit och ser detta så kan man återfå tron på att människan egentligen är en god och snäll företeelse. Om vi bjuds in vänligt och generöst så skapar det något gott! Det var det jag ville visa, inte huset som sådant.

Vi gillar att ha mycket växter runt huset och nu börjar de bli höga. Om man är välvillig så säger man att det är lummigt, om inte så säger man att det är igenväxt. Det är en gul blomperiod nu. Praktlysingen blommar och sedan busken rakt fram. Jag tror att det kan vara en färgginst men jag är inte säker. Har glömt. Tyvärr så går inte vårginst här, det är för hårt klimat. Jag har försökt så många gånger men förgäves. Vill  hitta bra alternativ till den.

Svagt syns stålvajern som går från verandans framsida uppe i taket och ut till ett träd på andra sidan parkeringen. Det är hundarnas rastlina när de är inne.  Det är enkelt att koppla dem på linan. De går ut och gör sina behov och kommer tillbaka till verandan igen .

Så här fin var himlen i kväll. Vi har också tänkt mycket på den tragiska drunkningsolyckan i Sillerud i natt (mellan lördag och söndag). Det var en tysk man  i 40-50-årsåldern som drunknade vid en kanotfärd i blåsigt väder på sjön Stora Bör. Han hörde till ett tyskt sällskap som via en resebyrå arrangerade i en gruppresa ute på öar i sjön. Han o hans fru  hade fått flytvästar och noggranna instruktioner av resebyrån. Men tyvärr inte förstått allvaret i detta med flytväst och gett sig ut på en kanottur utan dem. När vinden blev för hård så försökte de vända tillbaka men lyckades inte utan kanoten  kantrade. Mannen drunknade när han försökte simma till land. Sällskapet var inte gäster på campingen.

Vi hyr ju ut till tyska fiskegäster och upplever också att respekten för sjön är dålig. De använder sällan flytvästar fast det finns i husen. Ofta hävdar man att man kan simma. Men det handlar gärna om att man har lärt sig simma i en simbassäng inomhus med badkläder. Det är något helt annat att simma i vågor, i kallare vatten och med kläder på och att göra det när man blir överraskad av ett ofrivilligt dopp.  Tack o lov så får våra barn lära sig simma och får också kunskap om sjövett.

Han ringde nyss. Var i Paris. Han hade skrivit fel hemkomstdag i sitt mail. Skulle åka hem  till Los Angeles imorgon från Paris, bröllopet var igår (inte han som gifter sig, en kompis). Oj vad glada vi blev! Nu kan vi sluta oroa oss och börja leva igen. Det stannar verkligen upp allting när det blir så här. Man ringer o kollar o mailar o håller på.

Jag har i alla fall varit rekordelig husmor, vilket inte sker så ofta, och lagat älggryta. Jag gjorde den med mycket lök, lite vitlök, morötter, lite rött vin som var fryst och svamp. Den var helt ok. Vi äter den till potatis och gröna konserverade bönor som vi är väldigt förtjusta i. Det är roligt att laga mat när man slipper göra det ensam. På helgerna hjälps vi ofta åt.

Gubben ska på ett jaktmöte och sedan kanske vi hinner en sväng ut till camp Grinsby och hälsa på hos A och A o barnen en liten stund. På tisdagkväll har vi bjudit hit våra norska vänner U o H på Egenäs och de har med sig 3 kanadensiska officerare, f.d. kollegor till U. Det ska bli spännande. På onsdag är vi bjudna till Näs och ska träffa R o M. Festligt förresten, R. är också f.d. militär. Det blir alltså en vecka i försvarets tecken!  På fredag är det gammeldags mat på Sellereveckan på hembygdsgården, då måste gubben dit och äta motta och môrske och stekt fläsk och lingonsylt och kalvdans och så.

Det är väl ungefär agendan kommande vecka. På dagarna blir det fortsatt husvård och någon dag till Rackstadmuseet i Arvika.

Det blev plötsligt fint väder och då måste gräsmattor klippas; här, hos svärmor, vid stugorna....
Det tar nog en halv dag i alla fall.
Så det blir ingen tripp till Ransäter och hundutställningen. Vi får ta det nästa år istället!

Vi var bjudna på 60-årskalas på Tjolitta igår. Det var K i Signebyn som fyllde år. Vi var nog 50-60 personer på suverän hemlagad mat, olika rätter med ankbröst som varmrätt. Uppläggningarna var proffsigt snygga också. Allt gjort av en duktig släkting som har catering i huvudstaden.


De här vinerna o ölet var med, jättebra var de


Smarta föräldrar tog med en stor madrass till barnen och video. Det är kul med såna här kalas att både barn o äldre finns med.


Barnen sjöng hyllningssånger till jubilaren. Det var tal förstås och hurrningar. Min gubbe var ombedd att berätta lite om bygden förr och det gjorde han. Det blev också valda delar av släktens historia. Vi har släktforskat lite.


Äldst var nog denna 87 åriga dam som glatt deltog i dansen.


Barnen somnade fram på småtimmarna och jag förstod fullt ut varför madrassserna var med.

Vi hade jättekul på festen och det tror jag alla hade; glatt sällskap i flera generationer.

Lördagarna skiftar det gäster i våra uthyrningsstugor och det blir lite snärjigt. Då äter vi ofta här på Golfbanans restaurang bara några kilometer hemifrån. Det känns lite lyxigt att ha ett bra matställe så nära och mitt ute på vischan. Igår åt vi här då. De brukar ha två olika hemlagade maträtter och det var fisklåda och pannbiffar.
Om vi nu har en skabbig småbåtshamn i kommunen så har vi i alla fall en fin golfbana säger alla som har varit här; välskött, med vackra utsikter över sjön och roliga nivåskillnader.

Alltså, jag brukar ha fina penséer ända fram i september och de tål normalt en del regn. Men i år var det bara för mycket. De är fulla med bladmögel och ser bara risiga ut. Nu slänger jag dem och planterar nytt i krukorna.


Köpte de här igår och planterar idag. Det är astrar och margueriter

Det har blivit ett heltidsjobb att oroa sig. LA.-sonen får vi fortfarande inte kontakt med. Inte via mailadresser, inte via telefon på jobbet eller mobil. Nu har vi hållit på hela veckan i stort sett, men blivit mest oroade av mailet som sa att han skulle ha ringt igår men inte gjorde det. Ok, det är helg till och med där men det är inte så ovanligt att folk jobbar extra där. Nu har vi övergått till att hemsöka hans vänners mail och telefoner för att försöka få något sorts besked om var han befinner sig.  Suck........

Jag har ju lagt upp en kategori på min blogg som heter småbåtshamnar. Jag har gjort det för att jag retar mig på att området kring hamnen i Årjäng får se så eländigt ut. Det flesta tätorter som har vattenkontakt på något sätt brukar vara måna om att göra det så vackert som möjligt där. En gäst som kommer vattenvägen ska kunna känna sig välkomnad. Men i Årjäng ser det bedrövligt ut vid gästhamnen. Tänker ibland att det skulle kunna vara fint med grönområden, kafé, hantverk eller nåt. Eller åtminstone lite snyggt och prydligt.  Men det kanske kommer.


Så här är det på andra sidan.


Och så här.......

Mitt emellan finns hamnmagasin som skulle kunna bli nåt trevligt. Nu används de en gång om året bara när konstföreningen har sin årliga utställning. 

Det är inte bara vid vattnet som välkomnandet av turister är skröpligt. Genom kommunen går E18 Stockholm - Oslo. Men vid kommungränsen finns ingen fin rastplats med kommuninformation.

Vi kanske är bortskämda här med att landskapet i sig är så vackert att det inte har behövts någon extra ansträngning från kommuninvånarnas sida för att visa upp det som finns. Det finns i alla fall outnyttjade möjligheter att visa upp en fin kommun för gäster och passerande.

Nu får det vara slut på den här dagen. Vi nattsuddar och vänder på dygnet. Nu har det varit ledigt för länge och vi lajar runt........som vanligt!!

I morgon är en ny dag och vi ska ladda för att gå på ett 60 - årskalas på Tjolitta. Det kräver lite eftertanke innan. Men det är väldigt trevliga människor så det kommer bestämt att bli roligt. Och det blir hemlagad mat, gjord av en släkting till födelsedagsbarnet  och han är proffskock i Stockholm i vanliga fall.

Men under dagen måste det bli lite allvarsamt och städat.

På söndag tror jag att vi åker till Ransäter på hundutställning. Det är en enorm tillställning med tusentals hundar  olika raser. Vi har varit där någon gång förut och det är verkligen roligt att se.

Alltså det frestar nerverna ibland att ha barn boende så långt bort som i LA. Nu har vi sökt honom ett par dagar på två telefonnummer och tre emailadresser utan att få ett livstecken. Då börjar fantasin skena förstås; bortrövad, kidnappad, nedslagen, utslängd.....

Och det är för långt bort för att ha en chans att gå runt och leta rent fysiskt.

Vi visste att han skulle tillbringa förra helgen i Paris på en god väns bröllop. När man lever i en värld med dataspelstillverkning så har man sina vänner över hela världen, i alla världsdelar. Och de flyttar ofta omkring också.  Men det handlar om verklig vänskap o tät kontakt, fast inte rent fysiskt utan om ett evigt småpratande över sms, email, telefon och annat. Det är ett nytt sätt att vara vän på och det verkar funka lika bra. Det skickas hela tiden texter, bilder, filmsnuttar, musik och annat. Kanske inte daglig kontakt men nästan.

Men för en timme sedan kom ett email. Klockan var då halv tolv här, med andra ord mitt på eftermiddagen i LA, om han nu är i LA. Och han ska gå och lägga sig och ska ringa när han vaknar!! Suck!!  Jag fattar noll. Men allt ska vara bra enligt mailet. Vi får se!

Idag fredag kväll var vi bjudna till A och U i Hol tillsammans med goda vänner. Vi fick en god skinkstek och en fantastiskt potatissallad. Jag har beskrivit receptet tidigare under matkategorin tror jag. Det var mycket prat och skratt. Vi planerar för en färd ner till Ullared eller något annat trevligt  shoppingcenter. Gubbarna på varsin motorcykel, HD och vi damer i en pickup bil som kan ta mycket last och med obegränsad kredit!!!

Vi får se framöver! Just nu så ber ju ägaren till Ullared människor att inte komma dit för det är så kaotiskt många där.

Vi får väl se vad det blir av det hela.

Alltså idag fredag gjorde vi ett fantastiskt roligt besök hos en svenskamerikan B. som har köpt ett hus i kommunen. Han har jobbat i USA med att träna hundar för olika ändamål, jakt, knarkhundar och polishundar. Han har tränat hundar åt Bill Gates som han känner, de bor båda i Seattle.
B. berättar en massa roliga saker om sitt liv med hundar:

- Han hittade på ett sätt att träna knarkhundar som gick ut på att hunden letade upp narkotika på ex. en flygplats och letade sedan upp ägaren. Då var hunden tränad att sätta sig framför honom/ henne och vifta på svansen. Personen i fråga sysselsatte sig då ofta med hunden, medan hundföraren i lugn o ro kunde trycka på ett larm till polisen som kunde göra ett frídsamt och snabbt ingripande. Träningen gjordes med labradorer och de lärdes upp genom att alltid få leka med en boll med den som lämnat sin doft på narkotika. Hunden trodde alltså att det var dags för lek.

-B. hade mycket bitmärken av hundar på armen. Det fick han exempelvis när han hjälpte polisen att ta hand om knarkares hundar. Om en hund bet, berättade han, så kunde det ibland bara återstå att gripa tag om underkäken på hunden och bryta av den för att komma loss. Underkäken är inte så¨stark och det är den som är aktiv i bitande, inte överkäken.

- Han höll labradorer för enklast att träna eftersom de var så lugna och leklystna. De tycker att träning med lek är så roligt. Men schäfer och dobberman hade han också använt. Helst dobberman som polishund.

- Just nu hade han skeppshundar. Det är en liten hundras som ursprungligen användes att ta råttor på båtar. De ser ut som små schäfrar / spetsar.

- Vi fick en dvd film som man gjort i USA om hans arbete. I september ska han berätta om sitt liv och sina erfarenheter på ett möte i Årjäng. Det var egentligen därför vi besökte honom, för att planera för det mötet.
Det ser vi fram emot.

- En hund som är färdigtränad kan betinga ett pris på c: a 5000 dollar i USA

Välkomna till den gamla fina snickarverkstaden på Udden, Sillerud, Årjäng. Den ägs nu av 4:e generationen snickare E. Es farfar jobbade som snickare tillsammans med Rolands morfar. Nu jobbar E. och Roland tillsammans och ibland hittar de texter i gamla hus som vittnar om att deras anfäder också arbetade tillsammans. Här finns också dokument från hur det var att snickra förr. Man gjorde ofta likkistor och de kostade 3 kr styck i början på 1900 talet. En väldigt fin kunde kosta 6 kronor. Räkenskapsböckerna finns kvar.


Igår gjorde Roland och arbetskamraten E en vagga till M som blivit far för 4:e gången och fått en son. De kommer nog hem imorgon lördag och får vaggan då. Den som står färdig här är en modell som de brukar göra.



Förr drevs masinerna i verkstaden av vattenkraft från bäcken som rinner här bakom huset och det skedde via ett vattenhjul.


Här är en borrmaskin och bakom den en träsvarv.


Här är en gammal rikthyvel (på den står en modern gersåg)


På väggen hänger gamla mallar till hästslädars medar och till seldon


Här är en gammal klyvsåg med anhåll av trätvingar


I taket finns en komplicerad konstruktion av remskivor för olika utväxling och hastigheter hos maskinerna.


Överallt i verkstaden fanns luckor så att man kunde sticka ut långa arbetsstycken vid behov

Gårdagen var en bra hemmadag med fortsatt städning och röjning ur skåp. Eftersom sylten var slut så fick det bli kokning av hallonsylt och lingonsylt. Jag köper djupfrysta bär och kokar. Bakade lite bröd åt mig själv. Jag tål ju inte allt så det gör jag ibland.  
Dessutom var jag en god dotter och visade modren bilderna från resan till Hallsberg - Åsbro. Hon orkar ju inte åka med längre och tycker det är roligt att se. Vi fick ju till och med komma in i det gamla hemmet och se hur de nya ägarna gjort om. Vi glädjer oss båda åt att de verkligen tar väl vara på huset och den fina trädgården som var mors stolthet. Dagen avslutades med en lång lång promenad med hundarna.

Alltså, nu har man hittat en man, flerbarnspappa,  som praktiskt taget saknar hjärna OCH INGEN HAR MÄRKT NÅT !

Undrar om det bara är jag som fnissar lite förstulet!!

Nej, vi har inte börjat äta hundkött, men vi har varit med och haft en kändis på grillen idag: Den vilda älgen som trakasserat fredliga stavgångare i Karlstad för någon vecka sedan och som omskrivits i de lokala tidningarna (och även rikskvällspressen) vid flera tillfällen. Älgkon blev till slut så aggressiv att hon måste avlivas. Hon höll stilen in i det sista och jagade upp sin bödel i en grävmaskin innan skottet föll. Och nu är hon inte bara avlivad utan också uppäten, åtminstone delvis. Vi råkade vara bjudna på grillning hem till skytten L och hans fru A i Karlstad ikväll tillsammans med några andra i ett lite halvofficiellt sammanhang. Lilla dottern E som har varit med på bloggen förut, låg och sov så henne fick vi inte träffa den här gången.

Vi fick jättegod hemgjord klyftpotatis med solmogna tomater! Det är smarrigt! Och så olika sorters grillkött till. Väl motionerat vilt älgkött är inte fel kan jag rapportera.

Det blev lite snärjigt att hinna, eftersom gubben var på ett jaktmöte här i Sillerud till strax efter 8. Sedan åkte vi till Karlstad = drygt 8 mil för att festa och sedan hem nu på nattkröken. Såna här avstånd blir en vana i glesbygden. Och tidsmässigt är det inte så stor skillnad på att ta sig fram med tunnelbana i Stockholm och åka bil 8 mil på E18 Det är väl det här som är semester också, att inte behöva passa tider och att få tillfälle att träffa vänner och bekanta.

Vi gratulerar M och A i Korsbyn till gosse nr 4! Han föddes idag onsdag i Karlstad och alla inblandade mår bra.  Lycklig fader ringde för någon timma sedan och rapporterade.

Vi glädjer oss också åt att de andra grannarna, i Lihagen, M och Ms lilla bäbis mår bra. Det blev ju snabb flygfärd till Göteborg och operation. Men nu har vikten vänt och det äts och mås bra rapporteras det.

Det här tvättmedlet är världsbäst! Vi köper det på Granngården, Lantmännen i storförpackning refill och har använt det i minst 25 år nu.  Det tvättar rent, bäst i test, och är miljö-någonting. Kan inte hålla ordning på alla miljömärkningar men det står något om om det. Om jag tvättar vittvätt så har jag med lite av det som heter blektillsats. Jag vill att lakan och handdukar ska vara vita men slipper bleka kulört tvätt och förorena i onödan. Jag ser inte så mycket reklam för detta men det är bra och nu gör jag reklam utan ett enda öre betalt.

I husvården ingår i år också att sätta upp det sista på altanbygget.


Det blir fint tycke jag.

Jag har ju tagit mig före att presentera småbåtshamnar som vi ser för att kunna jämföra med eländet på min hemort. Åmål ligger vi Vänern och har en fantastiskt fin gästhamn. Här är marinan som har en stor uteservering och tankställe förstås.


Gästhamnen går en bit in emot stadskärnan, nästan till torget. Och överallt är det städat och prydligt och dekorerat med blommor. Jag tror att en gäst som kommer till Åmål båtvägen känner sig välkommen.

Så här ska ju entrén i ett stadshotell se ut! Det är i Åmål och jättesnyggt. För länge sedan åkte man hit och åt och dansade så där på lördagkvällar. Från min sida i o för sig lite motvilligt men ändå. Nu har hotellet en helt suverän dagens och vi äter här ibland när vi har vägarna förbi.


Grönsaksbuffén är väldigt generöst tilltagen och dessutom fräsch. Det är många gäster och det blir ruljangs på det hela. Igår när vi var här så kunde man välja på tre hemlagade rätter; stekt fläsk och potatis (gubben var lycklig kan jag säga), lax och fläskkotlett.


Jag är ju hopplöst förtjust i taklamporna i matsalen. Jugend o stuck i skön förening. Jag har säkert lagt ut bild på de här förut.

Suck, som vanligt efter ett glas vin kvällen före så vaknar jag för tidigt! Vi satt och suddade och hade en trevlig kväll med grannarna K och G här på altanen, enda kvällen på länge utan regn och vi lyckades pricka in den.  Det var mycket fniss och ätande fram på småtimmarna, tiden gick ju så fort, så jag skulle verkligen behöva sova. Men nu har jag fördrivit tiden med att läsa bloggar och kommentera lite bland dem som kommenterat hos mig.

Gör ett nytt försök att knoppa in igen en stund.

Nej jag åker inte till Dals Långed o kollar på utställningen med paret Franzén. Borde ha begripit bättre än att tro att Johan E Franzén skulle ställa ut något nytt i en avkrok. Läser idag i NWT om utställningen. Det var grafiska blad av gamla målningar och det kan jag vara utan. Sen visar hans fru nåt som ser ut som fjädrar och ullduttar och det överstiger absolut  min konstnärliga bildningsnivå.

Fnissar glatt åt dagens tuppfäktning i kvällstidningarna mellan två uppblåsta hanar: Guillou och Ranelid. Ser också att båda på bild ger riklig exponering åt det som jag antar kommer som nr 2 av deras skrytobjekt; de kraftiga underarmarna. Nr 1 är väl deras respektive litterära prestationer om jag tolkar artikeln rätt. Ranelid har jag försökt läsa för han är ju en berömd författare, men jag har aldrig lyckats ta mig igenom en bok ännu eftersom jag alltid somnar efter ett par sidor. Han skriver så krångligt och högtravande och omständligt. Jag är nog för litterärt okunnig för att uppskatta det. Någonstans i artikeln står att miljoner kan skriva som Liza M men det finns bara en Ranelid. Och det är jag tacksam för, det räcker så bra med en Ranelid för min del.  

Nu tror jag ju inte att miljoner kan skriva som Liza heller förstås. Hon gör spännande böcker, lättuggade och med ett samhällspolitiskt tydligt budskap. Guillou är väl i samma avdelning. Deras böcker läser jag gärna som underhållning.

Så blev det då en hemmadag idag. Inget flackande runt i landskapet på upptäcksfärd, inga gäster, inget lajande runt på krogar.  Jag har fått städa i lugn och ro, lagat hemmamat; älgbullar och sås och potatis. Gubben är klar med skorstenen och snickrar nu på underdelen till altanen. Den gjorde vi inte  i samband med att altanen byggdes för två år sedan. Vi ville först se om den verkligen låg still. Och det gör den, så nu blir den förseglad. Enda utflykten idag blev till vår kära lanthandel i Svensbyn för lite inköp. På ditvägen träffade vi förstås K på Perekûel. Han gratulerade till den nya bilen och skickade med oss en skiva av Grisnils. Vi lyssnade på den och skrattade länge och gott. Grisnils är typ bondkomiker, sjunger o berättar historier. Han var med på sonens 30-årskalas som jag beskrev på bloggen i december 05.

Imorgon kanske vi kan åka till Åmål (shopping) , Dals Långed (Franzénutställningen) på dagen.  På kvällen har vi gäster; grannarna K o G.

Jag har alltså haft en klädmässig rosa - vinröd - lila period i livet!! Den hade jag förträngt för länge sedan. Men nu hittade jag den alltså, också långt inne i garderoben. Först slängde jag plaggen i sopsäcken, men sedan märkte jag att några plagg hade hyfsad kvalitet och var väldigt fina tillsammans. Jag hade tänkt till där en gång i tiden tror jag. Nu sparar jag dem också, viker ihop och lägger längst in igen. Kanske nåt......

.........och lägger den omsorgsfullt ihopvikt längst in i garderoben.  Ni har nog rätt och jag är inte sämre än jag kan ändra mig.  Den får ligga kvar där ett tag till så får vi se om den kan komma till någon nytt; praktiskt eller ekonomiskt :-))

Herregud, det står J.P. Gaultier pour GIBO i en kjol som låg under några hemska stickiga syntettröjor i min garderob. Jag har verkligen inte köpt några såna märkeskjolar. Det låter i alla fall dyrt. Den måste ha legat där länge. Kanske dottern har fått den i något sammanhang.  Den är verkligen spektakulär i modellen, men ett fantastiskt material och välskräddad. Den faller liksom rätt och svajar lite frejdigt så där! Jag har nog sparat den som utklädningsklädesplagg till något eventuellt barnbarn. Men nu slänger jag den. Barnbarnen kommer inte att märka någon skillnad på J.P. G. och HM när de leker.

Hur puckat är inte det - att ha ett känslomässigt förhållande till sina kläder??

Jag märker nu när jag har rivit ur mina klädförvaringsutrymmen att det ibland känns svårt att slänga något gammalt kärt plagg, ett par byxor som hängt med i flera år och som är verkligt trivselplagg. Men som nu till slut är så trasiga och lagade att de måste åka i soporna.

På samma sätt kan jag känna ilska över fåniga plagg som jag köpt för de var snygga på någon annan men de var bara inte jag! Och ofta aldrig använda. Jag har bara tittat på dem en gång om året i samband med städningen och lagt tillbaka dem med något slags invärtes förmaningar att nu måste jag verkligen skärpa mig ......

Idag har jag en modig klädslängardag och berget på golvet bara växer!!!!!
Nu gäller det att vara snabb och hänga i också innan jag börjar rota och ångra.

Kan inte låta bli att älta det här med mördarsniglar! De är så superäckliga! Tänk när de blir så många att man måste trampa på dem för att kunna gå fram och det krasar och schlepar under fötterna!

Jag läste nu om giftet som ska ta bort dem. Det var som jag misstänkte. Det tar inte bara död på sniglar utan också på små barn. Bort det!

Nematoderna som jag inte visste vad det var förklaras också i tidningen idag. Det är någon liten organism som invaderar små sniglar och infiltrerar i deras kroppar tills de dör. Herregud, tänk om de tar fel på sniglarna och mina lilltår! De är ungefär i storlek med en liten snigel. Nej, det vågar jag inte. Jag är rätt fäst vid mina lilltår även om de inte gör någon nytta direkt.

Och till slut detta med salt och kalk som ska lösa upp dem. Det funkar inte heller eftersom de döda sniglarna blir en klibbig liten hög som drar till sig nya sniglar. De äter varandra med god aptit nämligen. Och vem vill gå omkring och skrapa upp små klibbhögar efter döda sniglar?

Den ultimata utrotningsmetoden låter vänta på sin ankomst. Hittills är det plockning och dränkning i något giftigt + bränning som verkar bäst.

Bloggen var borta hos mig i natt och nu på morgonen. Jag började undra om den regnat bort men nu är den tillbaka. Men det fanns en ny företeelse med i kommentarerna, något slags spam som erbjöd medlemskap i någonting som jag aldrig hört talas om. Det måste alltså ha slunkit igenom spamfiltret.

Lite mörkt blev det, men det är en trevlig plats, småbåtshamnen här i Sillerud. Den ska byggas ut eftersom alla platser är upptagna och ett stort antal båtägare står på kö för att få plats med sina båtar här.

ner till bryggan fick avsluta dagen. Jazz och Leta och Oskar trivs i vattnet


På vägen passerade vi Pilsätras föl som blivit så här stor

Så här ser Olssons brygga ut på lite håll. Vi gick mot hantverksmagasinen bredvid.


Här finns alltså massor av hantverk i flera av hamnmagasinen. Kan inte låta bli att fundera över vad som skulle kunna göra med hamnmagasinet i Årjäng. Och jag kan inte låta bli att jämföra hur det ser ut  i småbåtshamnar här och där. Här i Arvika har man verkligen ansträngt sig att välkomna turister som besöker staden båtvägen.

Vi åkte till Gammelvâla (gamla världen) i Brunskog idag med A och U i Hol. Det är alltså en slags mässa med levande beskrivningar av hur man tillverkade saker förr och hur man levde och klädde sig. Det är ett stort område och trivsamt att gå omkring i. Och mycket folk förstås. Det pågår en hel vecka och varje dag har ett tema.
Här syns kolmilan. Den vaktas hela tiden och vittjas sedan och kolen säljs i påsar.


Så här görs tjära.

Liten rättelse om konstutställningen i Dals Långed. Det var inte alls Lerin som jag skrev i ett tidigare inlägg. Det var paret Franzén. Ber om ursäkt! Jag SKA i alla fall dit förr eller senare!

Det blir Gammelvâla i Brunskog med U och A i Hol nu eftersom idag söndag inte är spått regn. Men sedan ska det skvätta en vecka framåt här!  Snart är det panik med den här sommaren. Den kommer liksom aldrig.

Kvällsposten tar idag på nätplats upp kampen mot mördarsniglarna. Sniglarna invaderar trädgårdar i Sverige. De är självförökande och en enda snigel gör 400 nya sniglar per säsong! Man skriver om en person som dödat 33.000 stycken och som räknar alla.

Jag har inga mördarsniglar hos mig än tack o lov. Men vi var i Baldersnäs nere i Dalsland för ett par år sedan och det var jätteäckligt. Hela trädgården kryllade av sniglar. Man kunde inte sätta ner foten någonstans utan att trampa på dem. Det krasade och klifsade under skosulorna.

I KVP redovisas ett antal sätt att bli av med dem:

-Klippa av huvudet (vet inte om jag skulle orka göra det?)
-Samla in o frysa dem (snuskigt med sniglar i frysen!)
-Förgifta med Besal (ja, om det inte dödar annat)
-Sätta upp lockfällor med tilldragande ämne, samla dem och frakta bort (hmm ......kanske till någon trist typ...!)
-Plantera ut nematoder (vad nu detta glupska monster kan vara och vad äter de förutom sniglar?)
-Myskanka (låter mycket trevligt förutom att jag iställer för sniglar får trampa omkring i ankskit)
-Berusa dem med öl (det spelar väl ingen roll om de är fulla eller nyktra, de äter och förökar sig ändå, åtminstone gör folk det och dessutom i ännu högre grad än när de är nyktra!! Eller blir sniglarna så bakfulla att de slutar äta??)
-Tillaga dem o äta upp dem enligt recept från kocken David Kallos (isch!! Sniglar känns o smakar som suddgummi!)

Jag vet vad som hjälper men jag har inget:

Sneckenkorn från Tyskland

Hemvägen från Camp Grinsby ikväll åkte vi över Sillebotten - Egenäs - Tobyn. Mellan Campingen och Sillebotten visade Roland mig in till vänster om vägen in i skogen. Där gick förr en liten järnväg, från det som nu är camping ner till Sillebotten. Där fraktade man timmer som fällts runt sjön Stora Bör ner till sjön Östra Silen vid Sillebotten. Därefter flottades det vidare neråt till sågverken längre ner. Nu syns inget av den här lilla järnvägsstumpen längre, skogen har tagit över och snart är minnena borta också.

Vi var egentligen ute på älgsafari men såg inte en enda älg förrän vi kom hem hit till Liane. Nedanför gården på havreåkern gick en tjur, en ko och en nyfödd älgkalv. Det är den första vi sett i år. Lite längre upp mot gården stod också en liten kviga. Det var allt. Vi har nog inte mycket älg kvar.

Systerdotter till Roland och hennes man driver en stor camping i Sillerud. Den heter Camp Grinsby och ligger vid sjön Stora Bör.  Vi åkte dit i kväll lördag och tog med oss lite grillmat o sånt.


De bor under högsäsong själva på campingen i ett timmerhus lite högt skyddat från insyn ovanför själva campingplatsen. Här har grillen gått i gång.



Här går vi på med på kvällens obligatoriska kollningsrond när infarten är stängd vid 9-tiden. Nu under tre veckors högsäsong är det helfullt  och ett antal gäster fick tas emot på Kvickstopp där man kan stå mot en mindre summa istället för att riskera att bli rånad ute på landsvägen. Uppemot 180  platser är besatta med så där hälften säsongscampare som ofta kommer tillbaka år efter år.  Om vi räknar lågt genomsnitt 3 personer per plats så befinner sig så där en 600 människor på campingen nu. Det ställer stora krav på service. Och hela familjen måste finnas tillgänglig dygnet om. Barnen hjälper också till. Idag ordnade de ponnyridning med egen häst. Det är många människor men det känns ändå inte trångt eftersom det är en vildmarkscamping med stora ytor runt en stor sandstrand.



En del av säsongscamparna har kommit tillbaka varje säsong sedan årtionden. De ordnar fester vid olika högtider; typ dans, grisfest, kräftskivor o. dy. Det finns en lite dansbana o gemensamhetsutrymmen. Dessutom fanns en busslast tyskar ute på öarna i sjön för att idka vildmarksliv. De hade alla kanoter som fanns tillgängliga. Under de här tre veckorna så är det ett klart underskott på campingplatser här.


För hundägare är camping perfekt. Det är hundtillåtet boende. Här ses två små raringar bakom staketet.


De som kommer tillbaka år efter år ordnar planteringar, staket, häckar, buskar, träd, altaner o. dy. De har också ofta en inplastad stor förgård samt även en stor träaltan eller dylikt utanför. Gott om plats alltså och ofta ett trivsamt umgänge som återkommer, barn som leker osv.

Vi förstod på långt håll att vi hittat jakthundtränaren från USA! Så snyggt stuk. Han har inga problem med kläder alltså. Detta måste bara stämma. Men jag återkommer med mer av öden och äventyr här.

Elvislåtar och annat i samma stil sjöngs av Respons från Skoghall. Det var en bra show och jag tror att de har vunnit någon sorts Elvisimitatörtävling på Nalen. Keyboardkillen känner vi från bandet Gretas, också Skoghall och sångarens mor bor här i Sillerud. Det får väl duga som dagens Lassie! 

Åtminstone hans musik lever! Vi var idag i Lennartsfors på Elviskonsert med imitatörer.
Det fanns en hel del hyllningar till "kungen" i klädvalet.  Här är en snygg en.

Vi tycks vara flera som har män på taket! Här är det puts av skorsten och målning som gäller idag. Glad att det går bra.

Jag strävar på och planerar för nyttiga saker, typ städning. Men gubben vill mest laja runt på kul. Nu har han redan fixat fiskegästerna och yrar om att åka till Lennartsfors och se en erkänt duktig Elvisimitatör. Dessutom ska vi slå två flugor i en smäll och leta upp en hundtränare / jägare med amerikansk anknytning som ska bjudas in till ett evenmang för att prata om sin verksamhet.  Och jag är som vanligt lätt att få med på noterna så jag överger städplanerna och går med förstås.

Vanlig potatissallad som inte innehåller mjöl eller mjölk finns att köpa och det kan jag äta som inte tål diverse livsmedel. Den är inte så där jättegod, känns lite såsig o trist. Men det går att pigga upp den betydligt genom att helt enkelt blanda i fler ingredienser:
kall kokt potatis
hårdkokt ägg
gurka färsk
gurka inlagd
äpple

Detta har jag prövat, men det är inte så noga, man kan säkert ta lite som finns i kylskåpet. Fungerar ju också som snabbmat om man plötsligt får oväntade gäster till kvällens grillning.

Så har då den årliga sommarstädningen kommit till avdelningen mina kläder och min garderob. Ska bli spännande att se hur många sopsäckar det kan bli. Jag slänger alltså inte pga av att jag "växt ur" kläder utan därför att jag skaffar kläder som jag egentligen inte använder. De bara hänger där. Helkorkat! Och då finns ingen anledning att ha dem kvar. De åker till second hand på annan ort. För jag vill inte riskera att se dem på någon annan här.

Vi var bjudna till R och Å-B i Snarkil, Silleruds trivselby nr 1. Det var grillning tillsammans med broder R och fru I. Kvällen gick fort, mycket skratt och prat, nya o gamla minnen tillsammans. Och jag fick sockerärter, jag bara säger det alltså; sockerärter!! Det är hur gott som helst och jag åt upp nästan alla!!

Tidigare under dagen försökte vi avsluta städningen i gubbens rum. Det blev inte en sopsäck utan tre (!!) över med avlagda kläder. Ett par går direkt till containern och en möjligtvis till hågad "arvinge", som ännu inte uppnått pondusvikt.  Vi får se.  Verandan är klar och två rum. Nu återstår bl.a. två rum till som ska saneras och lite mögeltvätt på resten av det vita runt huset. Sedan en del småreparationer här och där.  Gubben försökte måla den renslipade skorstenen idag och just då kom en minimal regnskur som sabbade allt.

Just i de ögonblick man klår och klänger runt husväggarna på sommaren så här så önskar man sig ett enkelt lägenhetsboende med rymlig balkong istället (Rutan som hasar omkring mellan TVn och balkongen)!!

Imorgon skulle jag verkligen vilja åka på vernissage i Dals Långed på Lars Lerins utställning. Men det byter gäster i våra uthyrningsstugor så det är väl omöjligt förstås. 

På kvällen ville inte gubben hålla på mer med husvård utan for till Leverhögen för att se på lilla Snoa. Så här fin har hon blivit nu och de två¨ägarna gör sig kalas i tankarna och hoppas på en dubbelchampion; både jaktprov och utställning. Hon är fin och hon har visat framfötterna i skogen redan så visst kan de få rätt. De for också till Holmdal för att se på ett syskon till Snoa hos M.

Nej inte en riktig förstås. Det är dammsugarslangen till centraldammsugaren som slingrar sig som en boaorm genom huset hela dagarna. Idag, torsdag, har varit en husvårdsdag.

Alla som liksom vi har en vitmålad veranda vet hur mycket jobb det är med den. Gubben har bytt ut murkna delar av träet och jag har sprayat mögeltvätt och borstat och spolat och torkat. Det finns hur många sidor och vinklar som helst på en sån här veranda och man kan torka i evigheter utan att komma till slut. Gubben har dessutom stålborstat skorstenen och sedan ska den målas.

Nu är det färdigt i alla fall.

Sen hann jag ta en grundlig städning i gubbens rum också. Ut med madrass på piskning och luftning. Tvätt av hundsängar och täcken och annat. Ut med allt i garderober och linneskåp mitt på golvet. Sen vidtar den stora hopparningsprocessen av ensamma sockar  och den stora slängomgången för i år. Det brukar bli en stor säck till klädinsamlingen av sånt som "blivit för kort i ryggen" som han brukar uttrycka det.

Jag känner mig jättenyttig efter en sån här dag och inbillar mig att det är den här årliga sommarstädningen som håller kackerlackorna borta nu när vi inte är så flitiga annars.

Den är suddig men dock; en stor abborre! Måndag och tisdag den här veckan var vi alltså i Åsbro och hämtade ny bil. Dagen efter, i onsdags, var vi hos A och U i Hol på kvällen och firade U;s födelsedag (tårta, sång och jakthornspel!). A är som sagt superduktig fiskare. Nu testar han sig fram i att kunna få stora abborrar. Den här har han tagit på mete vid abborrvase med betfisk. Lustigt nog en mört på 10-15 cm. Han är förvånad över att det tycks vara så att ju större betfisk han har desto störrre abborrar. Den här är mellan 1 o 2 kilo någonstans.  Bra storlek för vår sjö Östra Silen. Betfisk nappar de bättre på än mask, men det kan vara olika dagar också.

Nästa anhalt på hemvägen i tisdags från Åsbro blev café August i Karlstad. Det är egentligen en fyr tror jag vid småbåtshamnen. Åtminstone har man fin utsikt över den  när man sitter här och äter. Här är ofta uppträdanden också, Lillbabs kommer snart hit.  På menyn finns en jättefin pannbiff som rekommenderas. jag kunde inte äta den eftersom den innehåller gluten / ströbröd. Men jag åt god lax.

Efter maten åkte vi ut till goda vänner i Skoghall på Brattvägen; L och Y med son D. L hade ringt för någon dag sedan o ville att gubben skulle överta ett litet kraftverk som han inte behövde. Så vi tog en fika och hämtade det.

Till slut framåt kvällen landade vi hemma. Kul att komma ut så här men den egna sängen är alltid efterlängtad.

Kristinehamn har fina konstutställningar. På hemvägen i tisdags från Åsbro och bilköpet så tittade vi in där. I lokalen till höger fanns en stor utställning av Bengt Olsson. Han är jätteberömd och bor i Paris. Var förste utställare här på konsthallen när den var ny och så, gör monumentalgrejer. Fast jag begriper inget. Det är nonfigurativt och säger mig ingenting. Bara monumentalt stort och uppblåst och obegripligt. Vi svepte över utställningen på 5 minuter.

Men till vänster här var en mycket sevärd utställning. Det var en samling av bilder gjorda av Matisseelever från Sverige och Norge. M hade tydligen massor av elever i Paris när det begav sig i början på 1900-talet. Här har man samlat ett rejält antal av dem och bilder av dem. Utställningen är gjord i samarbete med Norge och den går vidare till Lillehammer efter Kristinehamn. Exempel på konstnärer representerade här är Sandels, Carl Palme, Per Krogh, Jolin, Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald, Arvid Fougstedt, Maj Bring.

Men alltså, jag har upptäckt en ny konstnär som jag aldrig sett något av förut: Jean Heiberg! Det är en norsk konstnär som alltså också var lärjunge hos Matisse. Om honom sa Matisse att han var fullärd och han var den ende som fick det omdömet. Jag fick reda på det när jag frågade personalen om den här konstnären. Gillade bilderna, porträtten och blev nyfiken. Färgbehandlingen av helfigurer och ansikten är fantastisk.. En del verk påminner om Nolde lite grand men bättre (bilden som heter Akt). Han målar också av sin hustru i ett porträtt som i sin uttrycksfullhet saknar motstycke på utställningen och bilden heter Gullfisker. Roligt att upptäcka någon ny så där!

Lokalen i Kristinehamn på Mariebergområdet, panncentralen är bra. Den passar bra för normalstora verk och har ett fint ljus mot en lugn bakgrund. Men är kanske lite trångt för större verk i de reguljära utställningslokalerna. Men alltid intressanta utställningar som är värda ett besök.

På hemvägen från Åsbro måste vi naturligtvis som vanligt stanna på Carlbarks i Kumla så att gubben fick gotta sig i sina drömmar om en HD. Här finns massor, säger verkligen massor, av motorcyklar och affären är också återförsäljare av Harley Davidsson, motorcykeln med det där speciella ljudet. Jag kan inget om detta, jag bara lyssnar på andras kommentarer.

Innan dess åkte vi genom Kumla stad. Det är mycket nostalgi med en sådan tripp. Och jag kan inte låta bli att tänka på Håkan Nessers romaner där han ofta hämtar ortsnamn från sin uppväxtort här.

Här bor min bror i  Åsbro, mellan Hallsberg och Askersund. De har gjort sig av med företag och hyreshus och köpt ett hus i Åsbro. Det var ett hyfsat stort hus med flera uteplatser på den här sidan. En inbyggd med öppen spis. Det gillar jag. Skulle kunna tänka mig det här också. Det är mysigt att kunna elda  i den på kvällen. Broderna är v'äldigt händig och har gjort en genomgripande renovering på egen hand. Dessutom är han noggrann! Vi är alltså inte alls lika. Men jag upptäckte en likhet som jag inte var medveten om förut. Vi gillar att hitta på nya sätt att göra saker på. Han hade alltså köpt en sparkcykel och satt på en gräsklipparmotor på den och fått det hela att fungera. Allt bara för glädjen att se om det gick att göra så!! Ungefär så som jag tänkte med matteundervisningen förut. Det måste gå att undervisa i matte utan mattebok, bara med praktisk undervisning!. Och vi blir båda lika entusiastiska när vi går igång på en ny idé.

Vi hade en trevlig kväll här med broder + sambo och barn och barnbarn och en övernattning.  

Suck och farväl gamla bilen!! Det var i alla fall den snyggaste bil vi någonsin ägt. Om Mitsubishi hade fortsatt att tillverka den här modellen av L200 så hade det utan tvekan blivit en nya sådan. Det här är ju gubbens arbetsplats så efter 5 år så är det dags för en ny bil. Ingen väg ikring, sen spelar det ingen roll hur snygg den här var.


Efter ett par månaders jämförande av priser och förhandlingar hit och dit o prutande så blev det köp hos min brors svåger på Arthurssons i Hallsberg. En Toyota Hi lux är det. Vi hämtade den i måndags och sålde den gamla i tisdags till en familj från Falköping som kom upp till Hallsberg. Om man ska vara krass så är det rätt mycket pengar att hämta hem på att sälja sin gamla bil själv som vi gjorde nu, så där 10- 15 % av köpesumman!  Nu är det gjort i alla fall. Och Hi luxen var helt ok att åka hem i. Man sitter bekvämt och vi fick en skinnklädsel på köpet eftersom det blivit en felleverans.

(Den där metallbågen fram kallas här i Värmland för Älgstudsare, dvs det är här man ska ta emot älgen om det blir en krock. Vad den kallas i Stockholm ska jag inte skriva här för det är nog ¨åtalbart)

Så var rubriken på en artikel av Per Wirtén på Expressens kultursida i fredags den 13;e juli 07. Jag läste artikeln då. Jag brukar inte läsa kulturartiklar alls egentligen. Fattar oftast inget. Får alltid en känsla av att det är ett gäng på 5-10 grabbar som skriver för varandra. På ett eget språk, med egna gliringar som ingen utomstående begriper. Fast så är det naturligtvis inte för då skulle de inte syssla med så högtstående saker som att skriva kulturartiklar.

Nej, men jag läser gärna tidningen Lands skogbilaga. Skogen intresserar mig och fascinerar mig, att vistas i, bo i, äga, handla med, bruka, gödsla nationalekonomin med osv.  Den är mångsidig och spännande till skillnad från kulturelitens interna käbbel. Därför lockas jag att läsa den här artikeln. Rubriken "Naturens död" var intresseväckande och illustrationen var en äkta skogshuggare med motorsåg och allt. Dessutom tycks artikeln vara den första av en serie med titeln "Vi vantrivs i naturen".

Jag läste artikeln i fredags och jag fattade inget. Retade mig lite på det. Tidningen blev kvardrälld på altanbordet och lätt irriterad läste jag om den nu. Och tror att jag fattar något. I så fall har Per Wirtén inte fattat nåt.

Han menar att naturen som föreställningsvärld är död eftersom den tvingas in i politikens korridorer av klimathotet. Fast han skriver det mycket omständligare än så och han måste hela tiden låtsas att han lyssnar på rödhakar medan han skriver så det blir så mycket onödig text.  Och sen måste han hänvisa till filosofer som ingen har hört talas om.

Det visar sig att karln har alltså gått omkring hela livet och trott att naturen är en av människor orörd idyll som har utvecklats oberoende av mänsklig aktivitet.  För P W är naturen som begrepp, synonymt med orörd vildmark. Var har han varit???  Hur har han kunnat växa upp i ett land som till större delen består av skog och vars välfärd bygger på skogs- och träindustri utan att förstå skillnaden mellan natur och orörd vildmark?

Naturen har aldrig varit orörd av människohand.  Den har alltid varit brukad, ägd och vårdad av någon även om denna någon inte ständigt har irrat omkring på sina egna marker för att upplysa bärplockande stadsbor om det.

Och så har det varit under århundranden. Skogen har använts till att bygga hus med, snickra möbler av, elda med, ha som betesplats för tamdjur, jaga i osv.  All natur i Sverige ägs av någon som ser till att den mår bra och att djuren som finns där kan överleva på ett drägligt sätt.  Den sköter sig inte själv.  Välkommen ut i naturen Per Wirtén, du kommer inte att vantrivas i den. Den är fantastisk och om naturens ägare får lov att fortsätta vårda den utan allt för mycket politisk klåfingrighet så kommer den att fortsätta vara fantastisk.

Nu har jag kollat runt lite bland mina länkar, min bloggrulle eller vad det nu ska kallas på proffsspråk. Och kan konstatera att nio av tio är på semester. Jag kommer till samma texter dag efter dag. Suck! Bloggägarna har helt enkelt övergivit sina bloggar och vandrat ut i solskenet (eller regnet eller vad det nu kan vara).   

Själv halvsitter jag i den upphissade sängen med laptopen i knät. Gubben svassar runt med frukost. Idag är en mellandag med hemmaarbete. Det ska bli tvätt, strykning, småreparationer och trädgårdsvård. Nu får det bli lite ordning här. Inte bara somla runt på nöjen och äventyr!

Imorgon drar vi till Åsbro - Hallsberg för att hämta Rolands nya bil. Nu är den klar. Och den gamla är såld, ska levereras samtidigt. 

Årjängs stora sprinterlopp på travbanan i Årjäng idag var vi på tillsammans med några tusen andra. En halv miljon i första pris lockade hit eliten av hästar, bl.a. Going Kronos (tror han heter så) med förare Lutfi Kolgini. Nu vann han inte idag, blev bara tvåa tror jag. Men han fick säkert en hacka ändå så det räckte till respengar.

Vi hade en trevlig dag med Olivedalsvännerna och A och U i Hol!


Så här snygg är han, Going Kronos, en av Sveriges bästa travhästar. Jag visste inte vem det var av alla hästarna som rörde sig på banan i uppvärmningen men fick se en häst som rörde sig ovanligt stolt och och med höga fjädrande steg. Det var han. Jag undrar om han vet om att han är bra. Det såg nästan ut så.

Idag var vi på trav igen. Sillerudsföretag sponsrade ett lopp och Roland o A i Hol delade å deras vägnar ut hederspriset till Erik Berglöf som vann. Vad hästen hette vet jag inte. Men det är inte så länge sedan Roland delade ut ett hederspris till Erik B. Då var det åt Jägareförbundet. Erik  fick en jägarväst då som han skulle ha när han gick på Sandgrund (!) nästa gång sa han ( Blue Moon Bar heter det nu!). Vad han fick nu vet jag inte, men han såg glad ut över vinsten.

Som sponsorer var vi alla bjudna på mat på Gästis. Det var lite extra glad stämning eftersom A. ,gift med Rolands systerdotter, vann sitt lopp. Jag spelade 50 kr på honom men han var välspelad o gav bara 2 gånger. Sen spelade jag inget mer.

Efter travet åkte vi alla hem o sov en stund. Sedan for vi till A och U i Hol för att steka abborrarna från igår. Roland visade våra vänner hur man äter och tar bort benen. Det var alltså 12 stycken fångade på kort tid med betfisk igår. Och ovanligt stora. Mask nappade inte alls igår sa A bara betfisk. 

Vi har skrattat och pratat tills nu. De finns så mycket roligt att reflektera över i samband med deras flytt hit från Tyskland. Det tog inte lång stund att få ordna finansiering av ett egendomsköp med den lokala banken som varit mycket hjälpsam och obyråkratisk på alla sätt och vis. Men däremot har det varit ett elände att få fungerande telefoner för företag och privathushåll via Telia. Vi har nu följt det hela och det har varit en fars!! Telia är verkligen en katastrof för den som försöker komma hit och starta ett företag.  Noll service och noll hjälpsamhet. Och det är besvärligt eftersom all företagsamhet idag bygger på fungerande internetuppkopplingar.

Vi är i alla fall glada att ha goda och okonventionella vänner så nära. Vi har kul ihop.

Den är en imponerande tegelsten, Luftslottet som sprängdes, 700 sidor. Ett lagom semesterprojekt. Jag fick ju tag på boken till slut, fast den var slutsåld första vändan.

Det är en bra bok, svår att lägga ifrån sig, men man måste ju ibland. 700 sidor går inte att läsa i ett sträck utan att sova ibland mellan varven.  Nu är jag färdig.

Jag blev i läsningen mer och mer fascinerad av personporträtten i boken. De är nog Stieg Larssons allra starkaste sida. Eftersom jag jobbat med människor som har medfödda sociala handikapp så var det inte så svårt att känna igen Lisbet Salanders problem. Jag känner inte alls till Stieg Ls liv men förstår att han måste ha haft en person med den här problematiken nära sig i sitt liv annars skulle han inte kunna skildra detta så fantastiskt bra. För Lisbets del är det, som för många med de här diagnoserna; det börjar med handikappet och sedan blir  det till ett socialt dilemma som för en utomstående kan se ut som grundorsaken.  För de flesta så kan det ändå bli ett bra liv med rätt stöd och nätverk och förståelse.  Och viktigt att få använda den egna specialkompetensen så som Lisbet gör när hon hanterar datorn. För den här märkliga benägenheten att bli fixerad vid vissa saker kan ju också ha en positiv sida. S.L skildrar det så bra.

Till en början var jag fascinerad av hur han framställer kvinnorna i boken. De verkar så starka och de tar för sig på alla sätt och vis; Lisbet S, Erika Berger, Miriam W,  Monica F. De vågar leva fritt och utan att hindras av konventioner.  Det är kvinnorna som bär berättelsen med sina liv och sina ageranden. Männen är mer statister runt omkring och lever på ett annat sätt förutsägbart i sina maktpositioner.

Men ju längre fram i boken jag kom desto mer slås jag av tanken att det egentligen inte är kvinnor alls som beskrivs. Kvinnorna i boken är egentligen män fast de har fått kvinnliga namn och utåt sett kvinnliga roller. Men de känner inte som kvinnor, lever inte som kvinnor, tänker inte som kvinnor, har inga kvinnliga erfarenheter med sig som styr deras beteende. Boken handlar egentligen bara om män!

Männen som har mansnamn är män med makt = män som lever konventionellt och förutsägbart så som män brukar göra. "Männen" i boken som har kvinnonamn, är män som lever utanför de vanliga manliga ramarna som vågar vara annorlunda, som tar ut svängarna ordentligt.

En hisnande tanke egentligen!  En bok om endast män, fast en del av dem har fått kvinnonamn!

Jag menar inte att detta är negativt. Tvärtom så ger det för mig en helt annan dimension åt boken och dess innehåll att tänka så. Könsrollerna blir ännu tydligare, inte genom att de beskrivs hos personerna utan genom att de  inte beskrivs. Asch, det lät krångligt, men kanske någon förstår vad jag menar.

En annan styrka hos boken är förstås att den känns autentisk trots sitt absurda innehåll. Det skulle ha kunnat hända med konspirationer i statliga verk. Hela mentaliteten med att klia varandras ryggar och hänge sig åt vänskapskorruptionen verkar välbekant. S.L..s extraordinära kunskaper om kriminalitet finns ju med i sammanhanget och förtjänar respekt.

Detta måste bli film. Jag har redan böckerna som en film inne i huvudet. De är så filmmässigt skrivna. Jag kan bara sälla mig till jubelkören; det här är en bra bok, en spännande bok, en måste läsas bok!

Det är bara så grymt att en så här genialisk  författare inte fick fortsätta att berika den svenska litteraturen. Han hade ju bara börjat skriva. Hade säkert mycket mer att ge.

Vi startade med att äta en bit tillsammans med arrendator O. J. och fru T. på Ankdammen i Karlstad. Det ligger fint vid småbåtsgästhamnen  bakom Löfbergshuset som syns i bakgrunden. Där rostas alltså allt kaffet och det luktar gott av kaffe runt om här. Ankdammen är trivsamt och vi hade en väldigt trevlig servitris. Hon tyckte att gubbarna såg så avfallna ut att de behövde mycket grädde till jordgubbarna. Det var populärt kan jag säga. Nej det sa hon inte, det var de själva som sa det. De vill se till att hålla skinnet sträckt över magen!!


Toaskylten på Ankdammen är fin!


Konserten med Chuck Berry i Mariebergsskogen var suverän! Tänk på att han är 81 år gammal, ett år äldre än min svärmor. De har i och för sig båda ett högt tempo men svärmor låter inte så mycket. Chuck har en fantastisk turnéplan. Om vi inte såg fel så har han 12 spelningar på 12 dagar i rad på olika platser. Och han hade roligt på scenen! Han var inte ett ögonblick trött och grinig. Han skämtade och pratade med publiken och skrattade. Alla var med hela tiden. En sån gammal scenräv har hela publiken med sig utan åthävor. Han vet när det ska vara lite paus och när han ska prata. Det är kontakt hela tiden. Kul och värt varenda krona!


Efter konserten satte vi oss uppe i Mariebergsskogen på terassen och tog en fika istället för att stå i bilkö ut från området.- De vackra molnen bjöd på detta scenario. Det som hänger där till vänster är inte en hängd uv, utan en uvbulvan för att skrämma bort fåglar.  Efter att ha lämpat av O och T i Långserud på hemvägen åkte vi till A och U i Hol. Roland hade lovat att visa U hur  man rensar abborre och lägger dem i salt + peppar över natten. Imorgon efter travet ska vi steka dem och ha kalas.

Så här såg Peter Stormare ut häromdagen då han besökte LA-sonen på jobbet. Peter gör en av rösterna på det dataspel som M håller på att avsluta. Enligt M så är han en skojfrisk person som gärna skämtar om amerikanska företeelser. Han lär vara bosatt i LA sedan ett antal år tillbaka. Om han snusar, som de flesta andra svenskar i USA gör, förtäljer inte historien. Det syns i alla fall inte på bilden.

Bilden är hämtad från LA-sonens blogg och tagen av en arbetskamrat.

Så här ser det ut på torget i Årjäng just nu. Kortet taget från utanför Expert Myrvolds.
Det ska bli galleria här och torget flyttas upp till nya hotellet vid E18

Noterar med tillfredsställelese att socialdemokraterna nu bestämt sig för att avsluta det decennielånga experimentet med "flumskola", försöket att göra skolan till en "Mädchen für alles", en institution som ska vara allt och därmed inget. Det sägs att man upptäckt att det saknas stöd i de egna leden för den skolpolitik man hittills fört. Det är bara så märkligt att man kunnat vara så döv för detta under så många år. Hur har man kunnat låta extremt tjänsemannastyre fått råda så länge? Det verkar som om Mona Sahlin är på helt rätt väg när hon säger att hennes uppdrag nu är att lyssna. Det har ingen gjort på länge i det här partiet och det är här man har ett stort underskott. 

Nu tror jag inte att det är någon medicin mot flumskolan att införa betyg i årskurs 6 och tidiga nationella prov. Det är inte staten som ska ha mandat att utvärdera och dra konsekvenserna av det man ser utan de som jobbar i skolan; lärare och elever. Jag tror att man måste ge skolledare, lärare, elever och föräldrar en möjlighet att få ordning och arbetsro i skolan. Man behöver också få lov att syssla med det som skolan ska syssla med, ett tydligt uppdrag. Dessutom måste man ta itu med lärarutbildningarna, vilket Alliansen också börjat med. Där finns idag en djungel av smörgårdsbordsutbildningar som ter sig helt omöjliga för en anställande kommun att värdera. Lägg sedan därtill att man har behörighetskrav vilket gör att man kan vara tvungen att anställa en sökande lärare trots att han / hon inte har en utbildning som passar för jobbet. Man kan exempelvis tvingas anställa en lärare som saknar kunskap om läsinlärning i årskurs 1.

Bra när det vänder och till slut går åt rätt håll. Förstår inte alls kritiken mot Mona Sahlin. Hon har inte gått in och talat om hur det ska vara och slagit näven i bordet så som man varit van under lång tid i partiet att ledaren gör. Hon har en helt annan ledarstil och jag hoppas att hon får pröva den fullt ut även om den inte ger underlag till rubriken på det sätt som G.Ps militanta utspel har gjort.

Jag har fått en utmaning att skriva tre saker som betyder mycket för mig. Normalt sett så brukar jag inte ge mig hän åt listor. Vi listar och utvärderar och rannsakar så mycket på mitt jobb att det räcker där. Men nu var det ju bara tre saker så jag ska anta utmaningen:

- Den bärbara datorn
- Upphissbara sängen
- Kameran

Den bärbara datorn finns ju bredvid sängen och är lätt att fördriva en sömnlös natt med, som nu.

Sängen som går att hissa upp är perfekt att läsa i och att använda datorn i. Den blir som en fåtölj, en bekväm sådan.

Kameran har jag nog alltid med mig sedan länge. När det bara fanns vanliga kameror så drog jag omkring en stor Minolta med mig i väskan och ett par olika objektiv dessutom och något filter. Den tog väldigt bra kort. Men att ta många blev ju rätt kostsamt eftersom det var pappersbilder som gällde och allt måste framkallas. Numera är det ju digitalt som gäller. Den jag har nu är en Olympus allväder 7,1 alltså en blå. Den är tunn och går att ha med överallt. Men den kan jag bara varna för. Den tar dåliga kort. Däremot så har jag en gammal digital Olympus 300 / 400 någonting, allväder. Och den tar bra kort, så den använder jag vid högtidligare och planerade tillfällen. Men den är för tjock för att kunna ha med i fickan.

På förmiddagen drog vi till skogs med Stockholmssonen och tre hundar. Det är deras sista dag hemma nu, imorgon åker de till Älmhult igen.


"Svärdottern" J. hittade lite svamp. De är bara så här stora ännu, men det finns mycket och det bådar gott för säsongen.


Middag bjöds vi ¨på av sonens farmor, min svärmor M. Det var vansinnigt gott med köttbullar och fläskkotlett så som bara hon kan göra. Vi åt massor och tumlade sedan hem till en middagslur.


På seneftermiddagen for gubben, son o flickv'än ut på sjön med A. i Hol och metade abborre. Så här fina fiskar fångade de. Gubben lärde "svärdottern" att rensa abborre efter vår lilla korvgrillning på altanen under kvällen.

Jag fick lyckan att äntligen ta ett tag i den förfallna trädgården under tiden. Åtminstone röja det värsta.

En del blir helt enkelt roligare på norska!

De norska älgvarningskyltarna är festliga. Älgarna ser ut som vingliga och hängiga fyllehundar.

Vi åkte till Oslo idag tillsammans med Stockholmssonen och flickvän. Här stretar vi på mot Akers brygge, gästhamn för småbåtar, restauranger, köpcentra, lyxbostäder, ja allt finns här. Och framför allt läckra färska räkor.



Här finns massor av fina lägenheter, mycket glas och betong, fina terasser. Det är kul att gå och titta. Vågar inte gissa vad lägenheterna kostar. För länge sedan var vi här och förfasade oss över priser på över en miljon när området var nybyggt och försäljningen gick lite trögt. Men det får vi väl lägga en nolla till idag antar jag. Diana Ross och Arne Ness hade en fin takvåning här sas det, på den tiden det begav sig.


I Oslo såg vi massor av lånecyklar. Ett bra alternativ till stadstrafik med bil!


Ett Hard Rock Café har det blivit sedan sist vi var här. En staty av Mick Jagger minsann. Gubben köpte en t-shirt.


Mer hårdrock! Det här får väl bli dagens Lassie. Metallica kommer ut här från Grand Hotell på Karl Johan för att åka till sin spelning i Oslo.

Vi ränner på trav ibland, men om sanningen ska fram så är det mest för att kunna sitta på travrestaurangen i Årjäng och äta god mat. Ibland sätter vi några kronor på någon häst så där lite på måfå eller petar ihop en kupong.  En gång spelade jag konsekvent på de snyggaste kuskarna och då vann jag faktiskt sammanlagt 900 kr! Men det är inte på allvar liksom och inget stort intresse.  Lyckades också spela ihop till maten på Bjerke i Oslo en gång.

Desto roligare att vi igår kammade hem en liten nätt vinst tack vare Patrik Anderssons Dina Speed som vann otippad. Patrik är travtränare i Göteborg och har idel travfolk i släkten; syster som också jobbar med hästar och far som var tränare på Årjängstravbana förr. Han  är ju släkt med släkten och vi brukar ju spela lite solidariskt så där på kuskar vi har i familjen, så blev det nu också. Roland såg i o för sig också att hon gått bra på långa distanser och då kunde man tänka att hon var stark på en regntung bana som den igår. Vi satte en hundring tillsammans och hon gav drygt 31 gånger pengarna!! Så det räckte gott o väl till dagens mat för oss och Stockholmssonen o flickvän. Vi väntade också på A och U som skulle komma men de fick tillbringa eftermiddagen hemma och vänta på telefonsamtal från Island. De går med nästa gång på stortravet på lördag och då kommer också Göteborgsvännerna på Olivedalsgatan upp hit till Värmland.

Idag bär det iväg på liten dagstur till Oslo.

Nu har jag brassat på med en massa bilder och inlägg på kort tid så jag försöker att ligga lite lågt så att Nina o andra hinner läsa ikapp! :-))

Torsdags var en mellandag med mycket tvätt efter semestern. Apropå kläder och resor så är det hopplöst. Nu hade jag verkligen med mig mycket kläder men ändå funkar de inte när jag väl ska ha dem på mig!! Så är det alltid. Jag har skyllt på att jag haft för lite med mig eller att modet har varit fel så jag inte kan köpa det jag borde köpa. Men det är naturligtvis inte alls så. Faktum är att jag är skitdålig på att köpa kläder, köper för sällan och fel saker. Jag fixar inte detta med att få till en bra klädsamling (heter väl garderob om man ska uttrycka det korrekt, inte ens ordet klarar jag av!). Men även om det är motigt så borde väl jag som en gott o väl fullvuxen människa kunna ´fixa det. Tänka till lite och få ihop det. Jag ser ju på bloggen att så många tycker det är så roligt.

Igår fredag var jag i Årjäng och blev kvar alldeles för länge: Vattnade blommor på jobbet, uträttade ärenden. Sedan kom de tyska gästerna och sa farväl för denna gång och på kvällen var vi bjudna till I-L, dubbelkusinen. Vi fick grillat fläsk, jättegott och en mysig kväll på altanen med dem och Varbergsvännerna som var på besök. De berättade om de senaste två veckornas  fjällvandringar  och besöket på en fäbod ute i vildmarken.

Men huset står fortfarande på ände och vi bara lajar runt och pratar och äter och håller på istället för att städa, plantera och så. Och idag kommer Stockholmssonen hem med flickvän för några dagars besök. Jag skäms lite för jag såg ju hur prydligt det var i hennes föräldrahem.

Vi kom alltså hem från semestern i förrgår tisdags. Det innebar att igår onsdag så hade gubben svår naturabstinens. Vi gjorde en heldagsutflykt med goda vänner M och I med sonen L. Vi gick upp emot Järnsjön och sedan tillbaka genom skogen till Bremosse. Vi var fyra vuxna, 4 hundar och en 4-åring. Här rastar vi högt uppe på ett berg med utsikt över Järnsjön och grillar korv, dricker kaffe och pratar.  Det borde inte vara så här efter en veckas semester. Jag borde ta itu med det förfallna hemmet, trädgården och tvätten. Men vi är som vanligt lättfrestade och  hänger med.  Och gubben påstår att han blev mer trött av en timme i nordstan i Göteborg (gick ju hem och lade sig på hotellet!) än en hel dag här i sina jaktmarker. Jag undra om han överdriver eller om det verkligen är sant.  Kan benhinnor vara så selektiva? Här pratar han dessutom i telefon. Han jobbar egentligen och måste planera ´vidare för några plåtar hit eller dit eller någon elektrikers insats på ett bygge. Hans firma har inte semester förrän nästa vecka.


Vi var alltså fyra vuxna, fyra hundar och en fyraåring med. Hundarna var två stövare; Jazz och Leta samt taxen Oskar på Liane och schäferhunden Buffalo. Leta är lite äldre men de andra är alla ett år gamla. och de uppförde sig som om de aldrig gjort annat än umgåtts med andra hundar. Buffalo är otroligt trevlig och lugn för att vara en ettårig schäfer. Han är uppfödd på en kennel i Tyskland som har givits namn efter ett av våra uthyrningshus; Tjärnshaget. Han är fantastiskt lydig och hans uppfödare (bror till M som är med här!) håller föreläsningar om hundfostran i Kils brukshundklubb nu i juli och augusti månad i år. Familjen är mycket hundintresserad och har haft flera hundar men det är bara Buffalo som har fått stanna kvar efter att man fick sonen L.  Man driver på familjebasis ett hundpensionat. Det här är verkligen en vildmarksfamilj. Kolla bara linan som används till att dra cykeln uppför när det behövs och bromsa nerför när det behövs! Cykeln har inga trampor och fungerar bra på skogsvägar. När L ska till dagis hemma i Tyskland varje morgon  så sker det på den här cykeln i tre kilometer enkel väg (!) Han är energisk och vältränad som få fyraåringar vi känner. Vi går också den här dagen flera kilometer genom ren skogsterräng och L går utan knot själv.



Den sträckan som vi måste gå genom ren skog så bär fadren alltså cykeln i en rem! Det här är en riktig vildmarksfamilj, med god kondition och goda idéer.  När det behövs så bär man också sin lille fyraåring L. ! De vill verkligen flytta hit från Tyskland.  De bor i våra fiskestugor flera gånger om året sedan vi startade uthyrningen och har blivit våra vänner mer än gäster. De var  också här i julas och firade jul med oss.  Vi försöker nu hitta en tomt åt dem på vår egendom att bygga ett semesterhus på.  Ett mindre hus med gasol och solvärme och mulltoa på till en början. Lite billigare men med enskilt läge uppe i skogen.


Min tax Oskar var med förstås.Han blev så här trött av värmen!

Vi var ute och åt med vännerna på Olivedalsgatan förstås och maten var absolut inte farlig. Den var helt gudomligt god. Jag åt en flundra med någon god fyllning och till den är det sockerärter och rödbeta(!).  Vi hade ett mysigt samspråk om nya barnbarn, gamla barn och gamla tider. Tiden rinner iväg fort. 


Men plötsligt börjar några tjafsa en bit bort på gatan. Alla i restaurangen vänder sig och tittar. Mannen till höger i kavajen smäller till mannen som har gul jacka, en rak höger så han går ner för räkning. Jag har inte maskat bilderna utan räknar med att de är så suddiga att ingen kan identifieras.



Här ligger han och försöker kravla sig upp.



Till slut lyckas han komma sig upp men det tar en stund för han är rejält groggy. Kolla servitören som kikar ut från restaurangen här till vänster! Jag trodde först att det var ett krogbråk, dvs att en dörrvakt bryskt avvisade en oönskad gäst, men jag är osäker om det var så. Efter smällen så upplöstes det hela snabbt och alla inblandade försvann.

Du har rätt Annaa, det är farligt i Göteborg!!

 
Här började alltså vår semester 07, på Olivedalsgatan i Göteborg hos goda vänner sedan många år. Vi bodde i våningen däruppe i hörnet vid högsta balkongen. Lugnt och skönt! Alltså inte så långt från trakterna där Annaa växte upp, alltså lite vildmarkskaraktär antar jag på den tiden. Slottskogen ligger bakom mig när jag tar det här kortet, uppe i backen.  Linnegatan ligger en bit ner till höger här.



Här står Poseidon (måste det väl vara?). Han lär, enligt vad vi fått oss berättat, ha haft en mer storleksadekvat "manlighet" från början. Men den ansågs alldeles för oanständig av de styrande i staden så den fick bytas ut mot en som är som halva hans lillfinger ungefär.  Ser ju lite märkligt ut förstås och därmed är ju den gode Poseidon direkt och omedelbart utkonkurrerad av de flesta hanar i närheten, oavsett om de sitter i stadens styrelse eller inte.

Men det var inte det jag skulle orda om utan om det som finns bakom; Konstmuseet. För här var jag förstås. Museet har en trevlig samling konst från slutet 1800- första halvan av 1900-talet. Där finns många nordiska konstnärer förstås och så mycket att man ser nytt varje gång även om det inte är nytt somhänger på väggarna. Den tillfälliga utställningen uppe i hallen till höger var så intetsägande att jag redan glömt bort vad den handlade om.

Inne i konsthallen hade man en utställning med foto av nya fotografer och det var inte helt ointressant. Den var värd ett besök. Minns särskilt en kvinnlig fotograf som gjort den stora bilden direkt till höger föreställande en idyllisk utflykt med dramatiska undertoner. Den var väl genomförd, men jag minns inte fotografens namn.

Vi tillbringade ett par dagar i Älmhult på semestern. Vi bodde hos stockholmssonens svärföräldrar in spe och blev mycket vänligt och generöst mottagna. Modren hade lagat en massa god mat där även jag kunde äta läckerheterna. Här syns förrätten på första dagens trerätters; en jättegod fiskrätt. Vi mådde som bortskämda prinsar eller hur man ska uttrycka det. Tack ska Ni ha för allt om Ni läser det här och hoppas att Ni har det bra på Er resa i Kina just nu.


Linné var född nära Älmhult, i något som heter Råshult om jag minns rätt. Här finns nu ett litet museum och en vacker trädgård med blommor och grönsaker. Linné bodde här och var son till en präst. Sedan flyttade han till Uppsala o återsåg tydligen aldrig sin barndomsbygd igen, trots alla resor, om jag förstod det rätt.




Stormen Gudrun härjade vilt här nere och så här kan det se ut. Vi gjorde en långpromenad i omgivningarna



Vi träffade också på ett par arbetare som med hjälp av en maskin gjorde en inhägnad som naturreservat. De satte upp nätet på stolpar som impregnerats, inte med giftiga kemikalier utan med brännmetoden. Dvs om man bränner på träet så det bildas minst en halv cm lager av kol, så ska det fungera mot röta. Spännande alternativ!



Vi gick en lång skön promenad i ett naturreservat vid sjön Möckeln (tror den heter så). Det var fantastiskt fint! Och välbehövligt med tanke på all god mat som vi proppade i oss.



"Svärdotterns" bror hade precis hämtat en hundvalp och vi fick beskåda undret. Jättesöt! En terrier men jag kommer inte ihåg vilken förstås. De har så konstiga namn.



Jo, det är hon som är på reklampelaren. Jättesöt förstås, men inte fotomodell till vardags. Hon jobbade här på IKEA i Älmhult först med repro, dvs konsten att göra bra reklambilder, men finns numera på en reklambyrå i huvudstaden.
När man är i Älmhult så måste man bara gå på IKEA ett varv. Det var ju här det började med Ingvar Kamprad en gång i tiden.  Vår sagesman berättade att det känns lite märkligt att stå i kön på ICA här och upptäcka att framför står Ingvar själv, dvs en av världens rikaste män. Han har handlat lite ost och bröd, packar ner det i en kasse, tar en vanlig Volvo och åker. Kamprad har alltså fortfarande hus i Älmhult, ett av sina hus antar jag. För han har väl några till, bl.a. ett ganska flott i Schweiz om jag inte minns fel. Men han lever nog till vardags inte något utsvävande lyxliv om jag förstått det rätt.


Och jag köpte Värendsdräkten!! Så här vacker är den!!
Har alltid tänkt att jag skulle sy en Värendsdräkt. Min far och hela hans släkt i generationer kommer från Värends Nöbbele i Småland och vi var ofta där på somrarna när jag var barn. Men jag blev med åren för lat för ett sådant projekt, det får räcka med att jag sytt mig en Sverigedräkt för många år sedan. Den här köpte jag nu begagnad (två gånger använd!)men den är som ny. Jätteglad är jag att jag fått tag på den till slut. Hade aldrig tänkt på att leta efter färdigsydd på nätet men fick tips av en kollega på skolan på examensdagen i år. Nu blir det den här nästa år på examensdagen.
Får väl passa på tillfället att efterlysa huvubonad och ytterplagg som hör till, samt även skor i storlek 38 / 40. Hör av Er om Ni vet någon som har till salu eller som kan tänka sig att sy upp.

Vi måste ju bo någonstans på Österlen och valde slumpmässigt bara Löderups strandbads hotell. Restaurangen och receptionsbyggnad ses här på andra sidan den lilla poolen. Kortet är taget från vårt rum som låg i en separat länga här. Detta boende ger sig ut för att vara ett hotell men det enda som liknar hotell är priset. Annars är det mest ett sunkigt motell.  Klockan halv tolv på natten anlände gästerna i rummet bredvid oss och det lät som om de tog in på vårt rum. Vi tittade upp flera gånger för att övertyga oss om att de faktiskt inte var inne hos oss!! Lyhört!! Noll sömn alltså. Roland som är snickare såg direkt när vi kom att något hänt med golvet, det lutade rejält så våra sängar lutade också ordentligt neråt vid huvudändan. Blodstockning i huvudet på morgonen!

När vi anlände på kvällen var vi jättehungriga och störtade genast till restaurangen. Maten tog jättelång tid att få och utan förklaring. Däremot måste vi tala med kocken under tiden och konversera honom. Han beklagade sig över att andra husägare drog nytta av hans service osv osv. Jag har inte bett att som gäst bli indragen i hans fejder med grannarna, dessutom var hans förkläde lortigt som det förmodligen blir på en kock.  Han hade en stirrande och kallsinnig blick. Äckligt!! Det är alltså ingen slump att kocken ska vara i köket och servitrisen i matsalen.

Sen var servitrisen totalt okunnig om skillnaden mellan att vara laktosintolerant och helmjölkintolerant, så jag fick hålla en lång undervisande föreläsning (utan arvode!!).  Hon trodde att det handlade om gluten!  (Vilket jag ockå har men det var inte det vi pratade om.Grrrrr ! Jag är normalt sett överseende men nu var jag både arg och hungrig och uppretad av att behöva underhålla en sällskapssjuk kock och föreläsa medan vi väntade otåligt på maten. När maten kom så var såsen en enda tjock gröt av prefabricerat slag och fisken totalt smaklös.  Isch!! De wokade grönsakerna var en hög supersalta paprikabitar.

På vägen från rummen till restaurangen måste man dessutom passera tätt intill två stinkande soptunnor! 

På morgonen tog baconen slut i frukosten när Roland kom och den är ju egentligen det stora hotelldragplåstret för hans del. Han kan börja surra om baconfrukost tidigt på förmiddagen när vi ska bo på hotell.



Vi gick förstås ner till stranden vid Löderups strandbad för att uppleva känslan av hav. Och det är ju alltid mäktigt. Med en del vind så var det också vågor förstås. Men tyvärr ett tjockt stinkande lager av rödbrun tång på stranden. Det luktade verkligen dynga över hela området och jag överdriver inte!

Hit återvänder vi inte igen, det kan jag lova!

 

Vi har aldrig tidigare åkt utefter Österlen men nu blev det av. Det var ett speciellt landskap med de böljande gräsbeväxta kullarna mot vattnet här till vänster. Där betade också ofta köttdjur och det såg fint ut. Vi njöt av att se ett blomstrande jordbruk med alltså köttdjur, betodling, grönsaksodlingar av olika slag och annat jordiskt. Här var också skyltar om konst eller konsthantverk i vart och vartannat hus. Det ska vara ett särskilt ljus här. Jag kan inte se det men gubben påstod att han såg det. Så är han också konstnären i familjen, alltså den som kan gör en fin tavla, (om han vill!).  Här var till och med ogräset vackert = den blommande vallmon efter vägkanten. Detta är nog i höjd med Kivik tror jag.

Glömde visa den här bilden när jag skrev om Louisiana. Vi åkte alltså också den vackra Strandvägen mellan Köpenhamn och Helsingör. Den är otrolig med fantastiskt vackra hus efter vägen och Öresund vid sidan.  Om vi inte hade varit där redan skulle vi också ha besökt jakt- och viltmuseet i Hörsholm efter vägen.

För min del var besöket på Louisiana konstmuseum vid Helsingör höjdpunkten! Det här är och förblir ett fantastiskt museum vid Öresund / Helsingör och ibland vill jag ta jobb här som servitris eller vad som helst för att bara få vara här jämt! Jag borde alltså ha haft minst 3 dagar för det här besöket. Muséet är gigantiskt i storlek och hade tre stora utställningar just nu som jag verkligen hade velat ha flera dagar att se, gå tillbaka till och se mer av. Nu blev det några timmar på eftermiddagen, men dock lyckades jag få till det bra ändå. Jag vet att gubben kan gå här en stund men inte länge så jag förslog att han skulle åka till Helsingör och handla öl och sånt att ta hem medan jag började gå här. Det var ett lyckodrag! Jag fick ett par timmar ensam här och en stund gick vi tillsammans.

Julie Mehretus utställning var fin. Hon är en konstnär som kommer starkt sägs det (jag kan inget sånt). Hennes stora bilder visar på stadsplanering och arkitektur utan att vara direkt föreställande. Men tillräckligt för att jag ska begripa vad hon försöker visa tror jag. Och hon gör det med till synes så enkla medel!! Små streck och punkter och sånt! Hon har en mycket internationell bakgrund, uppväxt i olika världsdelar så som jag förstår att man måste ha för att se och ställa frågor omkring hur städer och arkitektur byggs.

Cecil Balmonds utställning med arkitektur i centrum var helt suverän! Han hanterar arkitektur som en glaspärlespelare! Han ställer det mot / med matematik, aritmetik, geometri, musik, fraktaler, kvantfysik, 
estetik  på ett helt fantastiskt sätt. Här hade jag kunnat tillbringa en hel dag bara med denna utställning för att kunna tränga in i begreppsvärlden runt varje enskild illustration av hans teser om hur arkitektur hänger samman med andra vetenskaper.

Och till sist en stor och helt fantastisk utställning "Made in China" , kinesisk konst just nu!!  Den visar upp en mängd nutida kinsesisk konst och många konstnärer finns representerade. För första gången ser jag alla skrymslen i muséet använda!  Här kunde jag nog också ha tillbringat en hel dag bland mängder av konstverk. Jag känner inte till kinesisk konst alls så jag hade behövt läsa om alla konstnärer också. Kinesisk konst idag är tydligen på många sätt en uppgörelse med kinesisk konst under Mao-tiden! Jag ser i många konstverk att de på något sätt förhåller sig till det förflutna i Kinas historia under den senare halvan av 1900-talet. Och jag är glad att jag såg utställning med maoistisk kinesisk konst på Kulturhuset för ett par år sedan. Den speglade den då godkända konsten av de lyckliga soldaterna, den trinda familjen, odlingens glädje, kulturrevolutionens välsignelse och framför allt Mao som en gudliknande varelse. De nutida bilderna i kinesisk konst förhåller sig på något sätt till de här gamla bilderna och vill göra upp med de schablonmässiga idyllerna som var de enda godkända under många år.  Det hade inte varit möjligt att förstå de här visade nutid konstnärerna utan att ha bakgrunden från Kulturhusets utställning. Det var en fin upplevelse här på Louisiana! Varför ska det vara så långt bort!!?? Jag kommer inte hit ens varje år!!  Bara nästan!



Titten i skulpturparken blev kort förstås eftersom det här är verk som finns kvar och kan ses när som helst. Jag kan bara konstatera att mitt favvokonstverk här fortfarande är felplacerat.  Fösta gången jag såg det stod det ute i trädgården i en stor lummig berså. Det gröna speglade sig i pelaren och gav ett intryck av att stenen svävade i luften utan stöd. det var fantastiskt. Här inklämd nära väggen på en stensättning är det bara fel! Suck!

Vi åkte till konstmuseet Arken på Ishöj söder om Köpenhamn. Det är en fantastisk byggnad! Den ser ut som ett stort skepp utslängt mitt ute på sandslätterna efter Öresund på danska sidan.  Det som hänger här till höger är kafeterian. Museet ägs av Köpenhamns "amt" och har en liten men naggande god samling av modern dansk konst. Museet invigdes så¨sent som 1996. Här finns en hel del Egill Jacobsen, Steffensen, Torbjörn Lausten, Per Kirkeby,  Det som jag kommer ihåg av utställningen i år var den finländske fotografen Jouko Lehtolas  bilder av ungdomars liv som en initieringsprocess till vuxenlivet via alkhol, droger och festande "Young heroes".  


Så här ser det ut inifrån i fiket. Det påminner väldigt mycket om ett båtgolv tycker jag (som inget kan om båtar)



Här är dörrarna in till toaletterna på Arken. Kolla nitarna och metallen. Ska föra tankarna till båt och man lyckas verkligen.



Här är handfatet i mitten! Det är flott!

Utställningen för säsongen handlade om "Människan" och människans olika roller som genusvarelse, som generationssymbol som klassföreträdare osv. Bilderna var från museets egna samlingar. En helt ok utställning men den lämnar inga djupa spår, om jag säger så. Det är nog för min del akitekturen som lockar mig hit så fort jag  kan. det finns alltid något nytt att upptäcka där fast huset har stått i ganska många år nu. Om jag minns rätt så ritades det av en arkitektstuderande som var på väg att bli utkastad från utbildningen för han ansågs obegåvad. Men jag kan minnas fel. Fast i förhållande till de utställningar jag sett här så tar byggnaden över, det blir "mycket väsen för litet ull" eller hur man ska uttrycka det. Utställningarna är bara ok medan byggnaden är suverän.

I Höllviken träffade vi Rolands syster G-B. Det är alltså den här lilla bukten mellan Malmö-Köpenhamn-bron och Skanör / Falsterbo-udden. Man ser bron härifrån vid bra väder. Här finns massor av båtar förstås och det är Öresund man ser här.

Vi gick ut på kvällen på Spania i Höllviken tror jag det heter och åt. Jag tog hummer som synes här. Med viss vånda måste erkännas. Hur äter man? Jag har inte ätit hummer på många år. Vi köpte djupfryst en gång och den var inte ätlig alls, slängdes, sedan dess har jag inte försökt. Men den här var helt ok. Fast det är ungefär som att äta kräftor, man får slita ont för rätt lite mat. Men som sagt det var helt ok och vi åt i trevligt sällskap.



Dagen efter åkte vi ut till Falsterbo / Skanör och tittade på hamnen och strandängarna. Här betar alltså kor på strandängarna och strax till höger ligger de första husen. Jag skulle vara lite nervös för att vattnet kan stiga om jag bodde där. Man talar nu om att bygga vallar mot Öresund för att vara mer säker.


Vi åkte också runt i Skanör / Falserbo och tittade på de fantastiska husen. Det ser ut som "Tant Brun, tant Grön, tant Gredlin" område.  Smala gator och vackra små idylliska hus och havet / Öresund precis bredvid. Detta motsvara alla mina fördomar om Skåne. Nära här finns ett område som heter Ljunghusen. Där har man enligt vår sagesman beslutat att allt spikande är förbjudet under sommartid och det råder gräsklippningsförbud lördag - söndag. Låter fantastiskt för oss som bor i skogen, men är säkert inte helt fel när så många bor tillsammans.  

Alltså, det här är lite pinsamt men jag vet inte riktigt var jag tagit bilden. Men det är på hemvägen någonstans efter västkusten, det är taget högt uppifrån som synes och jag var imponerad av utsikten. Kanske Hallandsåsen?

Hemkommen från vår lilla semestertripp i södra Sverige så lägger jag ut en del bilder och berättar lite om öden och äventyr. Eftersom jag tänkte att man skulle kunna läsa om semestern rättvänt uppifrån och ner så börjar jag alltså med vårt sista stopp; Hotell Heden Liseberg i Göteborg. Vi har bott här förut och det är så suveränt! Vi behövde ett avbrott på den långa hemresan från Skåne och valde detta mest som en enkel övernattning. Hotellet ligger allltså mitt inne i Göteborg på Heden. Härifrån går man på några minuter till Avenyn och det är gångavständ till Liseberg. Fast man ser nästan inte hotellet för det är byggt i två våningar bara, i trä och smyger sig in i buskar och träd.  Här är en av innergårdarna på hotellet.



Förra gången vi var här var för ett antal år sedan och jag gillade de fina gardinerna; mörkblå bakom och de mönstrade framför. Det var första gången jag såg gardiner som "satt fast på skenor" upptill. Jag ville ha sådana i våra fritidshus och frågade överallt, men då fanns de inte ute i handeln och jag fick konstruera något liknande. Men de här är fortfarande snyggast.



Här var också första gången vi såg låsbart skåp på rummet att förvara värdehandlingar i när man går ut på stan.



Och kolla här; man har hängt in en nackspegel i vårutrymmet!! Det är nog också det enda hotell jag vet som har det. Suveränt! Handfatet nersänkt i en fin slipad granitplatta är också värd en eloge. Snyggt!



Hotellet har alltså en fantastisk arkitektur! Det är byggt så att det bildas ett antal fina innergårdar. De är olika och genomtänkt planerade. Här är lusthusgården. Några rum har utgång direkt  till innergårdarna och vi såg barn som lekte här på morgonen och rastade av sig efter frukosten. Man satsar just på barnfamiljer. Det ingår entréer till Liseberg i priset och rabatter på åkbiljetter. De köps i hotellet och man slipper köa. Vi kunde alltså äta frukost med glada barn runt oss. Bara det alltså!! Vi hörde mycket norska talas och med tanke på priserna i Norge måste detta vara ett klipp, att semestra i Sverige.  Vi trivs här och kommer gärna tillbaka. Det är dessutom ljudisolerat och man hör inget från andra gäster. Parkering har man också!

Jag gjorde en shoppingtur på eftermiddagen. Köpte inget men letade ut den nya resväskan som jag behöver ha. Jo, jag köpte något; Stieg Larssons "Luftslott som sprängdes". Har precis avslutat "Flickan som lekte med elden" och märker att de måste läsas i rätt ordning som någon mycket riktigt påpekade. På kvällen tänkte vi gå ut på Avenyn och leta upp ett trevligt matställe men det fick bli på hotellet istället. Och det var jä'ttebra, med god mat och bra service. Tjejen som serverade oss började med att säga att det var mycket folk och att det skulle ta minst en halvtimme innan vi fick maten. Bra! Vi kunde alltså beväpna oss direkt med tålamod och tidningar och då spelade det ingen roll att vänta. Om hon inget sagt så hade vi naturligtvis blivit irriterade till max!

(Jag har inte rabatt på boendet för att skryta så här, men det är bra och inte dyrare än andra sämre alternativ. Heter alltså Hotell Heden Liseberg för den som vill åka hit!)

Det kanske var så här hotellet i Årjäng borde ha sett ut, en låg träbyggnad vid det nya torget, istället för ett femvånings storstadkomplex med mycket glas.

Eftersom bileninte  var klar så avvaktar vi med den delen av resa. Istället vände vi neråt från Älmhult till Danmark och fantastiska Louisianna bl.a. och Höllviken och Göteborg. Men jag återkommer när vi är hemma igen, imorgon tisdag.  Just nu står jag bara uppkopplad på hotell Heden Liseberg och bloggar bort värsta abstinensen, publicerar kommentarer o så. Återkommer alltså imorgon.