Inga Magnusson

Vi måste ju bo någonstans på Österlen och valde slumpmässigt bara Löderups strandbads hotell. Restaurangen och receptionsbyggnad ses här på andra sidan den lilla poolen. Kortet är taget från vårt rum som låg i en separat länga här. Detta boende ger sig ut för att vara ett hotell men det enda som liknar hotell är priset. Annars är det mest ett sunkigt motell.  Klockan halv tolv på natten anlände gästerna i rummet bredvid oss och det lät som om de tog in på vårt rum. Vi tittade upp flera gånger för att övertyga oss om att de faktiskt inte var inne hos oss!! Lyhört!! Noll sömn alltså. Roland som är snickare såg direkt när vi kom att något hänt med golvet, det lutade rejält så våra sängar lutade också ordentligt neråt vid huvudändan. Blodstockning i huvudet på morgonen!

När vi anlände på kvällen var vi jättehungriga och störtade genast till restaurangen. Maten tog jättelång tid att få och utan förklaring. Däremot måste vi tala med kocken under tiden och konversera honom. Han beklagade sig över att andra husägare drog nytta av hans service osv osv. Jag har inte bett att som gäst bli indragen i hans fejder med grannarna, dessutom var hans förkläde lortigt som det förmodligen blir på en kock.  Han hade en stirrande och kallsinnig blick. Äckligt!! Det är alltså ingen slump att kocken ska vara i köket och servitrisen i matsalen.

Sen var servitrisen totalt okunnig om skillnaden mellan att vara laktosintolerant och helmjölkintolerant, så jag fick hålla en lång undervisande föreläsning (utan arvode!!).  Hon trodde att det handlade om gluten!  (Vilket jag ockå har men det var inte det vi pratade om.Grrrrr ! Jag är normalt sett överseende men nu var jag både arg och hungrig och uppretad av att behöva underhålla en sällskapssjuk kock och föreläsa medan vi väntade otåligt på maten. När maten kom så var såsen en enda tjock gröt av prefabricerat slag och fisken totalt smaklös.  Isch!! De wokade grönsakerna var en hög supersalta paprikabitar.

På vägen från rummen till restaurangen måste man dessutom passera tätt intill två stinkande soptunnor! 

På morgonen tog baconen slut i frukosten när Roland kom och den är ju egentligen det stora hotelldragplåstret för hans del. Han kan börja surra om baconfrukost tidigt på förmiddagen när vi ska bo på hotell.



Vi gick förstås ner till stranden vid Löderups strandbad för att uppleva känslan av hav. Och det är ju alltid mäktigt. Med en del vind så var det också vågor förstås. Men tyvärr ett tjockt stinkande lager av rödbrun tång på stranden. Det luktade verkligen dynga över hela området och jag överdriver inte!

Hit återvänder vi inte igen, det kan jag lova!