Drunkningsolycka i Sillerud i natt.
Så här fin var himlen i kväll. Vi har också tänkt mycket på den tragiska drunkningsolyckan i Sillerud i natt (mellan lördag och söndag). Det var en tysk man i 40-50-årsåldern som drunknade vid en kanotfärd i blåsigt väder på sjön Stora Bör. Han hörde till ett tyskt sällskap som via en resebyrå arrangerade i en gruppresa ute på öar i sjön. Han o hans fru hade fått flytvästar och noggranna instruktioner av resebyrån. Men tyvärr inte förstått allvaret i detta med flytväst och gett sig ut på en kanottur utan dem. När vinden blev för hård så försökte de vända tillbaka men lyckades inte utan kanoten kantrade. Mannen drunknade när han försökte simma till land. Sällskapet var inte gäster på campingen.
Vi hyr ju ut till tyska fiskegäster och upplever också att respekten för sjön är dålig. De använder sällan flytvästar fast det finns i husen. Ofta hävdar man att man kan simma. Men det handlar gärna om att man har lärt sig simma i en simbassäng inomhus med badkläder. Det är något helt annat att simma i vågor, i kallare vatten och med kläder på och att göra det när man blir överraskad av ett ofrivilligt dopp. Tack o lov så får våra barn lära sig simma och får också kunskap om sjövett.
En av mina stora rädslor är att speciellt barnen ska drunkna. Jag hade en farbror som drunknade alldeles för ung och jag har sett smärtan av detta tillbud under alla dessa år som har gått sedan dess, speciellt hos min farmor. Han hade två små pojkar när han gick bort varav den ena var 10 månader gammal. Jag träffade honom bara för något år sedan och han berättade då hur hans liv hade påverkats av pappans öde... Ett tillbud och så väldigt många berörs för all framtid.... Jag tar vatten på mycket stort allvar...men väldigt många i min omgivning tycker jag är "fånig"... Mina barn har därför fått lära sig simma mycket tidigt och jag har alltid försökt att inpränta sjövett, tyvärr tycks mycket av detta gott helt förlorat i och med tonårsinträdet...och det oroar mig (som så mycket annat). Jag läste någonstans att dödligheten är lika hög bland tonåringar som den är bland 70-åringar...jag vet inte om det stämmer men det känns i alla fall som en ålder då man måste åtminstone försöka få dem att överleva den ...:-I.
Alltiallon: Vi har ju många sjöar här och enligt kvällstidningarna så drunknar
några personer varje år i området. Detta som hände nu var så speciellt eftersom paret simmade tillsammans mot land, men mannen orkade inte längre, utan sa farväl till sin fru och hon fick simma vidare ensam. Hon gjorde en fantastisk prestation genom att simma och springa i terräng flera timmar i sträck för att få kontakt med hjälp. Det tragiska är att båda bara hade behövt hålla fast i kanoten och driva mot land. Kanoterna har så mycket frigolit i sig att de aldrig sjunker.
Om man har en händelse bakom sig så som Du har så är det inte så konstigt om man blir väldigt försiktig. De där rädslorna över vad som kan hända barnen jagar oss nog som föräldrar lite till mans, men på olika sätt. Jag hann ju som sagt fantisera ihop en hel del hemska scenarier när LA sonen inte var anträffbar. Men jag tror att Dina barn minns det inpräntade sjövettet när det behövs.