Luftslottet som sprängdes
Det är en bra bok, svår att lägga ifrån sig, men man måste ju ibland. 700 sidor går inte att läsa i ett sträck utan att sova ibland mellan varven. Nu är jag färdig.
Jag blev i läsningen mer och mer fascinerad av personporträtten i boken. De är nog Stieg Larssons allra starkaste sida. Eftersom jag jobbat med människor som har medfödda sociala handikapp så var det inte så svårt att känna igen Lisbet Salanders problem. Jag känner inte alls till Stieg Ls liv men förstår att han måste ha haft en person med den här problematiken nära sig i sitt liv annars skulle han inte kunna skildra detta så fantastiskt bra. För Lisbets del är det, som för många med de här diagnoserna; det börjar med handikappet och sedan blir det till ett socialt dilemma som för en utomstående kan se ut som grundorsaken. För de flesta så kan det ändå bli ett bra liv med rätt stöd och nätverk och förståelse. Och viktigt att få använda den egna specialkompetensen så som Lisbet gör när hon hanterar datorn. För den här märkliga benägenheten att bli fixerad vid vissa saker kan ju också ha en positiv sida. S.L skildrar det så bra.
Till en början var jag fascinerad av hur han framställer kvinnorna i boken. De verkar så starka och de tar för sig på alla sätt och vis; Lisbet S, Erika Berger, Miriam W, Monica F. De vågar leva fritt och utan att hindras av konventioner. Det är kvinnorna som bär berättelsen med sina liv och sina ageranden. Männen är mer statister runt omkring och lever på ett annat sätt förutsägbart i sina maktpositioner.
Men ju längre fram i boken jag kom desto mer slås jag av tanken att det egentligen inte är kvinnor alls som beskrivs. Kvinnorna i boken är egentligen män fast de har fått kvinnliga namn och utåt sett kvinnliga roller. Men de känner inte som kvinnor, lever inte som kvinnor, tänker inte som kvinnor, har inga kvinnliga erfarenheter med sig som styr deras beteende. Boken handlar egentligen bara om män!
Männen som har mansnamn är män med makt = män som lever konventionellt och förutsägbart så som män brukar göra. "Männen" i boken som har kvinnonamn, är män som lever utanför de vanliga manliga ramarna som vågar vara annorlunda, som tar ut svängarna ordentligt.
En hisnande tanke egentligen! En bok om endast män, fast en del av dem har fått kvinnonamn!
Jag menar inte att detta är negativt. Tvärtom så ger det för mig en helt annan dimension åt boken och dess innehåll att tänka så. Könsrollerna blir ännu tydligare, inte genom att de beskrivs hos personerna utan genom att de inte beskrivs. Asch, det lät krångligt, men kanske någon förstår vad jag menar.
En annan styrka hos boken är förstås att den känns autentisk trots sitt absurda innehåll. Det skulle ha kunnat hända med konspirationer i statliga verk. Hela mentaliteten med att klia varandras ryggar och hänge sig åt vänskapskorruptionen verkar välbekant. S.L..s extraordinära kunskaper om kriminalitet finns ju med i sammanhanget och förtjänar respekt.
Detta måste bli film. Jag har redan böckerna som en film inne i huvudet. De är så filmmässigt skrivna. Jag kan bara sälla mig till jubelkören; det här är en bra bok, en spännande bok, en måste läsas bok!
Det är bara så grymt att en så här genialisk författare inte fick fortsätta att berika den svenska litteraturen. Han hade ju bara börjat skriva. Hade säkert mycket mer att ge.
Jag har boken, men har inte hunnit börja läsa den. Läste "Män som hatar kvinnor" i våras.
Nu har jag en trädgårdsnattviol också på min blogg.
Anki: Jag fick rådet att läsa böckerna i rätt ordning och det ska man nog göra för att få mest behållning av dem. Jag måste genast gå in o kolla på Din nattviol!
Har läst hans böcker men inte den, tror jag. Älskar tegelstenar till böcker och 700 sidor är perfekt för mig.
Kikar in för att önska dig en trevlig vecka vi sticker iväg några dagar kram pimpim
Nina: Läs den!
Pimpim: Önskar Dig och de Dina en trevlig resa! Välkommen tillbaka!
Visst är böckerna bra. Det finns redan ett färdigt filmmanus och regissör är så vitt jag vet kontrakterad. Tyvärr överrensstämmer inte manuset med böckerna...hmmm, ska bli intressant att se vad det blir av det hela. Om Salander görs till en pratglad tjej förstörs alltsammans.
Blackout: Aha, är det så långt fram i filmplanering! Det är ju svårt att göra bra film av bra böcker. Det är lätt att bli besviken om man redan har fått till en bra "film" inne i huvudet när man läste texten. Salander får ju def. inte göras till någon pratglad tjej. Hon måste ju fortsätta vara tvär och osocial.