"En skola för alla"?
Jag vill tro att vi i Sverige blivit bättre på att skapa en skola som passar alla barn bättre, en skola där barn som har olika typer av funktionsnedsättningar har en självklar plats. Och för mig handlar det inte enbart om att bygga ramper eller installera hissar så att barn med synliga handikapp som rörelsehinder får tillgång till undervisning, utan också att undervisningen organiseras utifrån barnen med osynliga bekymmer såsom hörselnedsättning, ADHD osv. Om de ska få en dräglig skoltillvaro så bör deras behov beaktas redan i organisationen av den lokala skolans arbete. För deras skulle behövs mindre klasstorlekar, tillgång till grupprum och rum för enskild undervisning. Framför allt behövs stabila elevgrupper och samma klasslärare över tid och enligt min uppfattning handlar det inte i första hand om att vi har sämre resurser numera utan att vi väljer att använda de medel som finns på ett sätt som missgynnar barn med olika behov.
Barns behov verkar inte ha fått genomslag när man skapar de lokala skolorna i Sverige. Det blir allt vanligare att man flyttar ner högstadiets ämneslärar- och ämnesrumssystem till de allra yngsta barnen i grundskolan. De barnen är absolut inte mogna att byta lärmiljö och ledare flera gånger per dag. Jag vet inte om vi vuxna ens skulle vilja byta chef och arbetsplats flera gånger varje dag på order.
Detta slog mig när jag var på fortbildningsdag i Karlstad om hörselnedsättning bland barn och konsekvenserna i skolan. En föreläsare hade själv en grav hörselnedsättning sedan födseln och hon sa att hon var glad att hon fått gå i skolan på 70-talet istället för nu. Då hade hon fått gå i en klass med 16 elever, haft samma klasslärare i sina första sex år i skolan och haft stöd från hörselvårdskonsulent varje dag för sin läsinlärning.
Med den utformning som skolan i Sverige har nu så hade hon aldrig klarat sig så bra menade hon. Det är skrämmande. Jag trodde att vi hade jobbat hårt på att få till en skola för alla och att det blivit bättre för alla barn i skolan, men det blev det alltså inte. Jo, ramper och hissar har vi, det som syns, men de krav som är osynliga för ögat har inte beaktats. Den organisation som behövs ur de sköra barnens perspektiv har vi inte längre. Har kunskapen om deras behov försvunnit, eller ignoreras de helt enkelt numera?
Senare kommer jag att skriva om det nya konstiga reklambladet från Årjängs centrumgrupp, det som ser ut att göra reklam för en person, inte för ett centrum. Jag kommer också att skriva om agenda för påskhelgen här i huset, om förväntningar inför stundande lov, om de nya tavlorna i källaren, om hur det blev med vedpannan till slut, om vårens ankomst, om tofsviporna, tja om litet av varje.
Läsarstatistiken rusar i höjden...
Jag undrar var länken ligger den här gången? Någon som har snubblat över den?
Kärt möte och restaurang Tranan...
... blev det sista dagen i Stockholm för den här gången. Jag fick alltså träffa en gammal skolkamrat som jag inte haft kontakt med på så där 40 år. Hon bor i Stockholm sedan länge. Vi träffades i Kulturhuset och pratade bort ett par timmar över en lunch. Det var en omtumlande och oerhört givande upplevelse, en tillbakablick i glädje och sorg, skratt och gråt om vartannat. Det var till slut svårt att skiljas åt och vi hade nog kunnat fortsätta prata väldigt länge. Vi måste helt enkelt göra om det här och fortsätta hålla kontakten via mail när vi nu äntligen hittat varandra.
Uppe i Kulturhuset, längst upp, är just nu en fantastisk utställning med japanskt fotografi från 1930-talet och framåt. Det är en stor utställning med flera mycket duktiga fotografer och jag borde natrurligtvis ha sett den tillsammans med vår japanska svärdotter. Hoppas att hon tar sig tid och ser den.
Under tiden rännde gubben på stan med LA-sonen. Han lyckades köpa en hatt på Götgatans fina hattaffär och så gjorde de sonens inköp för två veckor framåt på Hötorgshallarna. Det är rutin tydligen med matinköp där för en längre period så och det lagas mycket mat i hemmet. 
Hatten fick godkänt, fast jag var lite orolig innan, eftersom den inköptes utan mina goda (?) råd. ;.))
Restaurang Tranan Odenplan gick vi på lördag kväll. Avlöningshelg, trångt populärt, god mat var det. Och vi fick en fortsatt trevlig pratstund med Stockholmssonen. Tranan har lite ovanliga men roliga dekorationer, både på väggar och i taket. 
Jag åt en liten vårkyckling och försökte att inte tänka på när bekanta sköt måsar utanför stan och sålde till lyxkrogarna som duva. Nej, det var verkligen kyckling men i ett ovanligt och litet format. 
Sen drog vi till Stureplan med Stockholmssonen och träffade Mats, kvällens DJ på Den vassa eggen, populär krog med bar, disco, restaurang och massor av folk. Mats är en av sonens allra bästa vänner och vi träffar honom både här i Stockholm och ibland hemma på Liane när han besöker oss. Vi förstår inte riktigt hur man kan stå ut med så högt ljud en hel kväll, men det är en annan kultur antar jag. Många vackra människor såg vi.
Himla roligt att få träffa barnen så här och känna på deras liv lite grand.
Asch det syns ju inte!!! Men det ska stå Nyköping någonstans på skylten. När jag passerade den så skänkte jag goda tankar till bloggvännerna som bor här i närheten. Vi åkte södra vägen hem och mätte den här gången. De är nästan exakt lika långa vägarna till Stockholm söder och norr om Mälaren. Båda är dessutom lika bra i stort sett.
Den Gyldene Freden...
... är en legendarisk restaurang i Gamla Stan i Stockholm. Den ligger på Österlånggatan. Vi var där i fredags kväll med sönerna och deras respektive. Det kostar lite mer än en vanlig restaurang i huvudstaden men i gengäld är maten aboslut suverän, lagad med omsorg och mycket goda råvaror. 
Den här krogen har anor sedan 1700-talet. Den ägdes en period av Anders Zorn som beordrade en renovering och ny färgsättning, men han dog innan den blev färdig så han fick inte uppleva nyöppningen. Det finns en historia om att han blev nekad servering och därför köpte den, men en annan att han köpte den för att rädda den undan nedläggning. Jag vet inte vilket som är sant, men han hängde tydligen här i alla fall.
Evert Taube och hans vänner brukade också sitta här och jag tror hans stambord finns kvar. De skickade ibland små meddelanden och skisser till varandra nedtecknade på servetterna. Dessa låg kvar när de lämnade restaurangen men samlades omsorgsfullt upp av en av servitörerna där, vars ättlingar fortfarande har dem kvar om jag förstått det rätt. Evert Taube skulle dessutom ha en liten plunta kojak i innerfickan på ytterrocken när han gick hem sägs det. Den skulle läggas dit i förväg av personalen.
Krogen öppnade tydligen 1722 att döma av dörrskylten.
Fönstren är vackra med sina beslag. Och det ser ut som om man ståtar med Michelinomnämnande, jag vet inte vilket.
Vi firade min 50-årsdag ¨på Den Gyldene Freden för nästan 10 år sedan alltså. Det tillfället var första gången i mitt liv då jag åt pilgrimsmusslor. Det besöket minns jag väl trots att det alltså var 10 år sedan. Vi satt en våning ner då tillsammans med våra barn. Första gången vi var här var mitt på dagen tror jag och det var ännu längre tillbaka. Då åt Roland en fantastisk strömming med hemlagat potatismos. Han hade en idé om att man ska äta strömming vid Östersjön. Den maträtten pratar han om än. Den gången satt vi i markplan. Den här gången satt vi längst ner i ett källarvalv och vi var i sällskap med sönerna samt deras respektive; Carin och Risako. 
Jag åt en helt suverän torsk med pepparrotstillbehör. Förrätten var en salladsrätt med honungsrostade valnötter. 
Torsken som inte ser så god ut eftersom jag genast kastade mig över den och började äta innan jag fotade.
Här är förrätten. Salladen med valnötter.
Här är min dessert, sorbet med lite annat. Kul serverad. 
Gubben åt förstås sill som förrätt
Någon annan tog en lax till förrätt
En terrin som förrätt.
Köttbullar och rårörda lingon åt Carin tror jag.
En snygg dessert som jag inte längre minns vad det var.
Ett besök här rekommenderas i alla fall. Det är som sagt lite dyrare än genomsnittsrestauranger i Stockholm men det är helt fantastisk mat och service. Och för oss gamlingar passande eftersom det är en låg ljudnivå.
Vi åkte taxi hit men chauffören vimsade så till den grad att jag blev ilsken och bad honom tänka över sitt yrkesval när jag lämnade bilen. LA-sonen menade att jag nog inte skulle argumentera med taxichauffören, senast han gjort det hade chauffören dragit kniv. Men det var förstås i Los Angeles. Den här såg lite klädsamt skamsen ut. Men senare pratade vi med en annan taxichaufför om det och han gav mig rätt, det är chauffören som ska hitta vägen, inte kunden. Fast han ursäktade också sin kollega med att det är svårt att köra just till den här adressen. Österlånggatan är enkelriktad från båda håll och man kan bara köra in från mitten och eventuellt är inte ens det tillåtet.
Rival hotell vid Mariatorget...
Fina lampor i restaurangen. Frukosten är helt suverän och man kan beställa sideorders med nystekta pannkakor, omeletter, osv en lång lista. Sonen och hans fru gjorde oss sällskap och åt frukost med oss de här dagarna. Hotellet ligger nära deras bostad.
De snygga taklamporna i restaurangen har jag kort på förut och det ligger som förstasida i min mobil.
Den här fina bilden är ju förstås Chess. ;-)
Den hänger i restaurangen.
På en annan vägg hänger ungefär 700 gamla filmisar, så här små filmstjärnekort som vi samlade på på 50-talet. De är snyggt arrangerade i träram
Bönder i stan...
Som det här med de lösa hundarna.
Hos oss är aldrig några hundar lösa under hundförbudstiden. Det funkar inte. Men här i Stockholm är hundar lösa hela tiden. När vi åt frukost på Rival och tittade ner över Mariatorget (bilden ovan!) så kom det sammanlagt 5 olika hundar promenerandes genom parken med sina hundar. Av de fem var två lösspringande!! Och inte på smått vis invid husses (jo, det var hussar) ben, de sprang över halva parken! Hänsynslöst med tanke på smådjur som kan finnas i parken, fåglar, ekorrar och sånt och även med tanke på människor som är hundrädda, barn som blir rädda av att bli omkullsprungna av en stor schäferliknande hund osv. Sen har jag svårt att föreställa mig att de här hussarna hade sån pli på sina jyckar att de kunnat hindra en parning om någon kopplad tik varit brunstig. Beivras verkligen inte sånt här med dålig hundhållning? För mig är det ett tecken på dålig etik i djurskyddsammanhang.
Byggmässa ...
... i Älvsjö har vi varit på.
Jag som nyss varit på läromedelsmässa i Karlstad kan inte låta bli att fnissa lite åt skillnaderna. De är påtagliga. 
Byggmässan är männens värld, 99,9 % av alla besökare är män. Mässan varade tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Torsdagen var det 20.000 besökare i tree stora hallar, alltså ett gigantiskt evenemang. Det drar byggare i alla former från hela landet i bussar, bilar, tåg osv. Läromedel drar i stort sett bara kvinnor numera. Skolan har blivit en kvinnovärld vad gäller personal. Gubben träffade förstås bekanta (till och med släkting) från Säffle; Anders H.
På byggmässan kan man se en fantastisk monter som är som en saloon med en maläten pianospelare i ett hörn bakom några höbalar, uppstoppade gamar på taket och ölservering. Där satt grupper av män med öl framför sig, det drällde av mer eller mindre salongsberusade glada gubbar, som sjöng och så. Sånt kan man inte se på läromedelsmässor alltså. Där är alla garanterat spiknyktra och inte alls så glada och inte sjunger man heller och uppstoppade gamar lyser med sin frånvaro. 
På byggmässor tävlas det hela tiden med råstyrka; slå i spikar, hålla sig kvar i hängande byxben, borra i skruvar, svara på frågor och vinna en Harley Davidson, och det stimmas livligt runt tävlingarna, de råa skämten haglar. Lärare tävlar inte och skämtar inte rått och vinner ingen HD. 
I särklass snyggaste montern hade en polsk skorstensförsäljare, måste vara arrangerad av ett riktigt proffs.
Det fanns annat snyggt och roligt rent bildmässigt:
Den här mannen var fotograf och hade gjort en fin fotoutställning med bilder på faderns gamla gedigna snickarverktyg.
Raffiga hjälmar för varma jobb antar jag.
Vanliga bygghjälmar kan vara blanka snygga och tutti-fruttifärgade. Lärare borde kanske i vissa lägen ha hjälm på sig, kanske kommer på framtida läromedelsmässor. ;-))
Den klassiska orange Helly Hansen tröjan hade fått en hedersplats. Kallades lokal här för "Sellerefracken" om jag minns rätt, för många gossar på högstadiet från Sillerud hade såna här. Kläder för byggare av olika slag finns nu i massor och visst är det mode också. Blått är inte så populärt just nu utan svart och ljusbrunt. (TV-byggarna tro?). Helly Hansen hade jag behövt i mitt klassrum förrförra vintern, innan vi fick det nya taket, då var innetemperaturen sällan över 17 grader.
De här var bildmässiga. Skulle ha kunnat vara en illustration över plackbeläggningar i blodkärl men jag tror att det handlar om isolerade rör av olika slag
Män kan ta hand om barn...
Det kan har varit felaktiga slutsatser som drogs. Det kan handla om att människor av båda könen blir absorberade av internetutbudet istället för att ta hand om sin små barn under barnledigheten. Det kan handla om att det är fler invandrarföräldrar än förut och där kan man ha en annan syn på hur mycket tillsyn ett litet barn behöver, syskon kan få fylla föräldrarollen. Forskningen verkar alltså lite bräcklig, så som jag tänkte när jag först såg den. Vi får se vem som får rätt. Kärnfrågan är alltså; kan pappor vara hemma med små barn och ta lika god hand om dem som mammor skulle ha gjort?
http://www.expressen.se/debatt/1.1933517/hugo-lagercrantz-vi-kan-programmeras-till-bra-hemmapappor
Bjästa skolchef Fager...
"Fager sa att en del av killarna som blängt kan ha blivit provocerade av att skolpersonalen agerat - och att det kan ha gjort det värre för Linnea.
Anders Fager använde ordet "överbeskyddande" när han pratade om Linneas mamma och hennes kamp för dotterns trygghet på skolan.
- Vi fick bort att de kommenterade och att de kanske gjorde gester och tecken åt henne. Och där kanske man hade kunnat accepterat att man fick ner det på den nivån. Längre kom vi inte, vi kunde inte få dem att sluta titta och snegla."
Slut citat.
Jag får ju några funderingar när jag läser det här:
1. Är det vanligt att rektorer tror att en s.k. lägre nivå av mobbning, dvs med "blänganden, sneglanden och tittanden" är acceptabel ur lagstiftningssynpunkt? Det är min bestämda övertygelse att lagstiftaren förbjuder all mobbning, oavsett vilka uttryck den än tar. Och sen är jag inte så säker på att blänganden och tittanden är en lägre nivå av mobbning.
2. Kan skolans agerande i mobbningsärenden få styras av om de som mobbar ökar mobbningen för att straffa den mobbade för att skolan vidtar åtgärder? Kan man avstå från åtgärder av rädsla för att den mobbade ska mobbas mer om man försöker göra något åt dem som mobbar? Enligt min uppfattning ska inte skolan kunna skrämmas till passivitet av de mobbande. Det kan aldrig vara mobbarna som avgöra graden av mobbning på en skola.
Kanske vore det bra att ha ett antal gränsfall att hantera i skolledarutbildningen för att trimma skolledarnas hantering av mobbning och förebygga att detta upprepas. Kanske är det på sin plats att vidareutbilda alla skolledare i mobbningshantering om det här är vanligt förekommande uppfattningar.
Sen kan naturligtvis tidningen ha vinklat alltsammans helt fel för att få till en säljande rubrik, det har hänt förr.
Earth hour...
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1933165/i-kvall-slacks-sverige-for-klimatet
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/mork-timme-for-klimatet_4489191.svd
I min svarta själ glädjer jag mig åt det dåliga utfallet på WWFs mediajippo; en knappt märkbar nedgång på 3-4 % i Sverige under Earth hour enligt Vattenfall.
Bjästa ...
-Vi tenderar att inte se sexuellt våld som just våld utan som något som har mest med sex att göra.
-Vi har inte förstått kraften i media / nätpinioner som kan startas på saklig / osaklig grund,
-Gammelmedia väljer ibland att vinkla nyheter väldigt hårt och vill snabbt hitta ""de onda" så att de kan hängas ut och förkastas för att sälja lösnummer (inte för att rädda moralen i landet!).
Naturligtvis är det som pojken gjort ett brott och det är förkastligt. Och den nätmobbning flickan utsatts för är vidrig. Helt oacceptabelt.
Men det vore mer fruktbart i nuläget att försöka se de generella mekanismerna bakom för att förhindra en upprepning, istället för att ägna kraft åt att förfölja enskilda individer in absurdum. De skyldiga är ju redan "medialt avrättade" räcker inte det?
För lite tid just nu...
Män ska skjuta bisonoxar...
Det blir i så fall inte så lätt att fixa till alla bisonoxar som skulle behövas om männen nu ska ägna sig åt detta medan deras kvinnor är hemma med barnen. Eller vad duger de till annars om de nu inte ska hantera barnen? Nytt fält för forskning alltså Anna C! ;-))
Agenda
Senare kommer jag att skriva om att hemmapappor är farliga för små barn enligt ny forskning (?) och att det är tveksamt om man i Sverige planerar för en skola för alla barn numera eller om det var bättre förr.
Släkting...
Niclas Strömstedt...
Våren är här!
Åtminstone har den kommit till modrens rabatt. Där sticker det upp snödroppar och krokus i gransriset. Och glad blir man då förstås. Så där har det alltid varit runt modren, det blommar och står i, även om hon med ålderns rätt inte orkar bidra så mycket till blommandet längre. Typiskt att en gammal orkidé från i augusti 2009 blommar om inne hos henne också. Har jag aldrig lyckats med fast jag ansträngt mig. En del är födda med gröna fingrar.
Badat i champagne...
Nu i kväll kommer vattnet tillbaka i alla fall tack alla snälla hantverkare inkl gubben, som jobbat med det i två dagar! Bild på dem kommer här:
Vi har en ny panna och nya vattentankar, nytt expansionskärl, ny hydrofor och nymålat på väggar och tak och golv i pannrummet är det.
Till vänster är den nya pannan, Atmos, två vattentankar numera istället för en - de ska isoleras i morgon, och så ett expansionskärl längst till höger. Förr hade vi det på kallvinden under taket. Det känns förtroendeingivande. Nu funderar vi bara på hur vi kan göra vedtransporten in i pannrummet så enkel och arbetsfri som möjligt, bredare dörr, traktorväg in till huset. Och när vi ska installera solfångarna som tankarna är förberedda för. Det är bara att koppla på dem till inbyggd värmeväxlare. Skulle kunna spara ved på sommaren när man vill ha varmvatten bara. Enkelt och miljövänligt.
Den nya hydroforen.
Så här ser själva pannan ut, Atmos. Den sista pannan vi sätter in i vår livstid har vi räknat ut.
Allt nytt alltså utom vattnet. Det är grumligt och trist av ytvatten som rinner ner i borrhålet. Vi kan inte dricka det och jag duschar i det med tvekan. Gubben pumpar ur det nu, men enligt min föreställning så rusar då bara nytt dåligt ytvatten in i sprickorna, precis som det gjorde i Karlstad när vattenrören blev tomma. Det är bättre att ha vattenrören och brunnar fulla med bra vatten. Annars sugs bara dåligt vatten in. Fast jag vet inte, jag bara spekulerar helt amatörmässigt. Det hela kanske fylls upp med rent borrvatten istället.
Pratat länge med sönerna igår har jag gjort. Stockholmssonen är just nu på jobbresa till Paris och sitter på en gatuservering i Paris och möter våren i + 20 graders värme. Det är bara snabbvisit så han är tillbaka igen i morgon kväll till ett vintrigt Stockholm. LA-sonen + fru ska åka till LA och Seattle i maj då han och hans fru får en välförtjänt semester efter Battlefield-deadlinen med massor av arbete.
Läromedelsutställning...
Sen gick jag till en annan succé; Gengåvan i Karlstad, den stora second hand butiken. Det är alltid så mycket folk där att det är trångt. Den måste gå väldigt bra. Jag fyndade en rostfri, liten kaffepanna åt min mamma, en sån har jag letat efter länge. Och så blev det ett par tavlor med fina ramar. Kostar nästan inget. Sen var jag inne i den inredningsbutiken på Västra Torggatan och där ska jag köpa tre tavlor för den långa väggen i anslutning till tvättstugan. Den är fem meter och de tre tavlorna blir 4, 5 meter långa tillsammans. Jag ska ringa imorgon och lägga undan dem om det går. Den stora väggen i själva tvättstugan är fortfarande tom, där vill jag ha en canvas-motiv med dov orange -röd färg och gärna nåt med sjö och vass. Ovanför tvätthon blir det en bild jag köpte idag, ett fint stilleben i olja på duk med snirklig guldram i den en träkilram. Gediget arbete. Den kostade allt som allt 45 kronor. Sen fick gubben en Harald Wiberg "Uppe" med hamiltonstövaren som tar upp en hare och jägaren står uppe på åsen. Den kostade 25 kr, fast jag bytte ram på den. Jag gillar den här butiken.
Ikea slopade jag den här dagen eftersom gubben ringde och frestade med mat istället när jag var på väg ut ur Karlstad. Och gissa om jag kastade mig in i duschen vid ankomst hem! Äntligen vatten i huset igen, efter ett par dagars stinkande lorttillvaro!
Inget vatten, ingen värme...
Varg filmad i Åsebyn, E18
Filmen ligger på You Tube här på länken:
http://www.youtube.com/watch?v=p0PZNQF96gM&feature=player_embedded
GRATTIS ...
Värmlands läns museum...
Före Kristinehamn var jag i Karlstad i lördags, på museet och blev stående både här och där utan att begripa hur jag skulle ta mig in och ut. ;-)) Herregud, personalen måste ju ha undrat över mitt märkiga vimsande!
Men de hade fullt sjå med det faktum att hela Karlstad saknade vatten den här förmiddagen. Vattnet hade rymt ut genom någon tjälskottsläcka och dricksvatten kördes ut i dunkar. Museet varnade för stängning vilken minut som helst eftersom man inte kunde spola i toaletterna. Karlstadsborna rekommenderades att gå ut och samla snö i hinkar för att få spolvatten och jag förstår att museipersonalen inte hade lust att ränna som skållade råttor ut och in med hinkar till sina besökare.
Den där glasdörren till höger använde man alltid förr för att gå in i den här utställningslokalen så jag travade dit förstås. Men den var stängd. Jag lirkade en stund och funderade, tog en lov tillbaka i entrén men begrep inget. Till slut fattade jag att man inte ska gå in där alls utan att man måste gå runt och först passera det där kortläsarinsläppet som syns till vänster. Där kan man efter att ha studerat instruktionen hålla entrékortet under en ljusstråle och vänta tills det piper.
Det var bara att jag inte begripit att jag skulle ha det där lilla kortet jag fick när jag betalade, till något så det hade jag bara stoppat ner någonstans. Nu fick jag leta en god stund innan jag till slut hittade kortet i bakfickan.
Jag höll kortet under kortläsaren och lyckades knuffa mig in genom de tröga glassvängluckorna. Utställningen var lite bla ha. En massa bilder av initiationsriter världen över, "Livets steg" allt från omskärelse till studentexamen och bröllop. Såna där bilder av mycket halvnakna ungdomar i exotisk utstyrsel och färgglatt photoshopade (?)bilder på barn i Afrika och annorstädes känns lite som pedofilvarning och utställningen var mer av en reseskildring än konstfoto för mig. Men jag är ju ingen expert alls. Så räkna inte med mina synpunkter. Det var mycket färg och skrattande människor på bilderna.
Sen skulle jag ta mig ut från rummet. Då går man med automatik tillbaks samma väg som man kom in. Och jag försökte komma ut genom glasluckorna bredvid svänghjulet. Men tji. Det gick inte heller att svänga glashjulet baklänges. Det var obevekligt stopp. Och instruktionstexten stod för långt ifrån för att jag skulle förnippa den med utgående.
Aha tänkte jag och gick tillbaka in i utsällningslokalen. Det kanske är som på Ica att man måste gå runt hela "butiken" för att komma ut, så att man ska tvingas se allt. Så jag drog mig ut mot båten och experimenten. Men ingen utgång där heller. Och genom hela Herulen ville jag inte gå. Då testade jag en gång till i glasluckorna vid spärren utan att lyckas. Lite panik infann sig. Då kom jag på att jag nog kunde ta mig ut genom nödutgången, alltså de där glasdörrarna till höger som jag försökt ta mig in genom först. Och det gick förstås. Jag lyckades lirka upp dörren och ta mig ut, men fick en obestämbar känsla av att jag var fel ute ändå. Och undrade om inte något larm skulle tjuta igång.
Sen gick jag in och kikade på en annan utställning, men hade lyckats slarva bort det första inträdeskortet så jag fick be om ett nytt i entrén. Den utställningen bestod av figurer gjorda av naturföremål, typ målade pinnar, grenar och sånt. Och jag tror att jag är allergisk mot naturkonst för jag blev bara grinig. Eller också var jag redan grinig av alla stängda dörrar. När jag var klar höll jag på att inte ta mig ut för jag kom inte ut genom glasluckorna till den här avdelningen och inte genom glassvänghjulet heller och nu lyckades jag inte se någon nödutgång att lirka mig ut genom. Och ingen kortläsare fanns det heller så vitt jag kunde se.
Efter en massa fepplande så förstod jag äntligen att jag genom att trycka på en knapp som inte såg ut som en knapp kunde få svänghjulet att öppna sig baklänges. Vips var jag ute i entrén.
Kollade igen på den andra utställningsutgången och fann att den var konstruerad på samma sätt.
Den där metallfyrkanten rakt fram ska man trycka på och så snabbt ut genom glassvängdörren. Himla skämmigt att inte kunna läsa på instruktionerna och ta sig in och ut på en konstutställning.
Jag kunde ha blivit kvar där på museet! Helt relevant egentligen. Vi som är födda på 50-talet är nog så gamla att vi ska vara på museum. På Louisiana i Danmark (eller om det var på något museum i Malmö), lär det ju sitta en naken konstprofessor i en låda och måla och hon kan beskådas uppifrån om man klättrar upp för en stege. Men jag kommer i så fall att vilja sitta utställd fullt påklädd på en hylla tror jag med en gammaldags snirklig guldram runt mig, och blogga, vad annars! Livebloggning! Och ta kort på alla som passerar och lägga ut - direkt på datorn så att det syns på en storbildsskärm också. Visst vore väl det konst i modern tappning. Levande installation som illustrerar "Tidens spektra och tidens tand" ! Undrar om jag inte skulle få något pris för det. Eller åtminstone bli antagen till Konstfack!
Park hotell Kristinehamn
var vi på under helgen eftersom vi hade andra ärenden i staden. Vi fick ett kanonfint rum. Helt nyrenoverat. Hotellet byggdes på 1930-talet av en ensamstående dam fick vi uppgift om och har drivits som hotell sedan dess. Det ligger jättefint i en stor park och mitt emot Centralstationen.
Jag var förstås på Panncentralen, konstmuseet. Det har ofta mycket bra utställningar. Nu var det en fin fotoutställning av Denise någonting. Den hade ett feministiskt tema. I det lilla rummet var en utställning av en prisbelönt konstelev. Utställningen bestod av några bokblad som hängde i en ring och några pyttesmå textrader som var uppnålade på väggen. Mitt konstkunnande räcker inte till för att begripa det så jag lämnar det därhän.
Panncentralen är verkligen inrymd i gamla panncentralen vid f.d. Mariebergsklinikerna, ett jätteområde med tegelhus som förr var psyk-vårdhem för Värmland.
På kvällen var vi på en tillställning med dans. Spelade gjorde Janne och Kristina från Karlskoga, tror de hette så. Det var helt ok att dansa till. Janne var lik Janne Schaffer men det var nog inte han. Vi hade roligt i alla fall i trevligt sällskap.
Veterinär avråder från bärplockning...
Så här skriver Hans Boström bl.a. i ett brev till flera myndigheter;
"Undertecknad, ansvarig veterinär för vargmärkningen i Sverige i år, vill med detta brev göra er uppmärksam på det förhållandet, att vi inte har en aning om huruvida vargstammen är nedsmittad med vargens bandmask. Det har över huvud taget inte gjorts något seriöst försök att fastställa om vargarna är fria från denna parasit sedan vargarna började vandra in i Sverige för 30 år sedan.
SVA som har ansvaret för detta, har endast utfört enstaka undersökningar under de decennier som gått. Min absoluta övertygelse är att man borde ha haft stenkoll på detta från det den första vargen vandrade in.
Drabbar människan
Bandmasken, Echinococcus Granulosus orsakar en sjukdom som drabbar även människan om man får i sig äggen från en nedsmittad natur till exempel via bär eller svamp. Sjukdomen är inte bara anmälningspliktig utan också kopplad till en smittspårningsskyldighet.
Naturen blir smittad från vargarnas avföring. Äggen, som finns på vegetationen, kommer sedan in i älgar och även i människor. I älgen och människan utvecklas cystor, som långsamt utvecklas under kanske tio år eller mer.
Cystorna kan sätta sig i alla organ, men främst i lever och lungor. Råkar de hamna i till exempel hjärnan, kan de orsaka människans död. När vargarna sedan äter upp älgen med cystorna bildas vuxna maskar i vargen. Cirkeln är sluten.
Inga skyddskläder
I Sverige har vargforskarna och fältpersonalen som hanterat vargarna förmodligen varit övertygade om att vargarna inte var bärare av parasiten. Troligen har Naturvårdsverket och kanske även riksdagsmännen fått den uppfattningen från SVA.
Därför har de som hanterat vargarna har gjort detta utan att använda skyddskläder.
Detta även när man hanterade till exempel den hanvarg som för ett par år sedan vandrade in från Ryssland/Finland. Samtidigt vet vi, att av de vargar som undersökts på den finska sidan, har nästan samtliga varit bärare av parasiten. På sina håll har en tredjedel till en femtedel av älgarna i Finland cystor.
Handskar och overall
Jag kommer framöver att själv använda handskar och overall vid hanteringen av vargar. Likaså kommer jag att tvätta mig grundligt efter avslutat arbete. Sex månader efter årets märkningar kommer jag att låta göra en serologisk undersökning av mitt blod. Denna kommer jag sedan att upprepa en gång årligen i några år. Jag har rekommenderat samtliga tjänstemän som hanterat vargar genom åren, att genomgå motsvarande undersökning.
Jag har också meddelat Naturvårdsverket att jag har för avsikt att avmaska alla vargar i Galvenreviret vid eventuella märkningar, fram tills det är klarlagt huruvida vi har smittan. Tyvärr är en enstaka avmaskning inte hundraprocentigt effektiv. Men jag vill i alla fall ha gott samvete och veta att jag gjort allt vad jag kan för att minimera risken för nedsmittning av svensk natur.
Avråpda från svampplockning
Jag anser också, att man bör avråda från bärplockning och svampplockning i vargreviren tills vidare. Kommersiell sådan bör förbjudas där. Det är sant att man genom upphettning kan avdöda alla parasitägg, men svampen och bären ska ju plockas först.
Alla hundägare i vargreviren bör absolut avmaska sina hundar, om dessa har utfodrats med rått kött eller slaktrester.
Anmält till myndigheter
Jag har den 24 februari anmält situationen till Naturvårdsverket, Smittskyddsenheten och Jordbruksverket.
På SVA pågår nu en undersökning av de vargar som skjutits under årets början.
Även om denna undersökning inte hittar några parasitägg så anser jag inte att det räcker. Så var till exempel vargarna i Galven, där den ryske vargen finns, fredade under jakten, så ingen varg därifrån finns med i undersökningen. Det krävs en ordentlig kartläggning av läget i alla vargrevir."
Slut citat
Det har funnits varningssignaler om detta problem förut men så länge oron endast uttryckts av vargskeptiker så har myndigheterna inte tagit den på allvar utan betraktat den som en del i ett opinionsarbete mot varg. Nu kommer den från en veterinär som jobbar aktivt i vargprojektet och då får frågan med automatik en annan dignitet. Tyvärr i elfte timmen kanske. Vi verkar återigen vara framme vid ett problem som berör exklusivt Sverige på grund av vår allemansrätt. Här har vi varit vana att kunna röra oss fritt i naturen och skörda av dess överskott, men vargens närvaro inskränker den här friheten ordentligt åtminstone i vargrevir. Detta styrker tanken att man i vargförvaltningssammanhang måste våga in sociala värden, inte enbart biologiska och komersiella.
Uppdaterat: Läser nu i NWT att Hans Boström betraktas som frustrerad och inte trovärdig av Karin Sidenvall. Ursäkta Karin Sidenvall, men det är Du som inte är trovärdig. Du är en av Värmlands mest entusiastiska vargkramare och största jakthatare, Du försvarar vargen i alla lägen. Så fort tidningen ska skriva positivt om varg eller negativt om jägare så är det Din uppgift. Av någon underlig anledning. Förvänta Dig inte att det Du skriver ska betraktas seriöst med de förutsättningarna.
"
Läsarstatistiken...
Lärares arbetstider...
Men då ruskar jag på huvudet och fattar ingenting. Nu finns jag tillgänglig kvällar och helger för elever och föräldrar som ringer och vill fråga något eller berätta något på tid som de är arbetsfria och kan prata i lugn och ro. Det går inte om det blir 40-timmars schemlagd arbetstid från 8 till halv 5. Med en totalreglerad arbetstid så blir det telefontid / kontakttid några tillfällen i veckan istället och det fungerar inte när man jobbar med människor så nära som vi gör. Som lärare måste jag få veta direkt om en elev på något sätt mår dåligt eller är utsatt och helst samma dag / kväll. Och det är samtal som inte ska tidsregleras utan kunna göras färdiga, oavsett hur lång tid man behöver. Det måste finnas en jourtid inbyggd i mitt jobb om mina elever ska må bra. Den fylls rätt snabbt kan jag säga, det är 21 rätt små barn det handlar om. Föräldrar behöver nå mig och jag behöver nå dem på tid när vi kan prata i lugn och ro utan att stjäla tid på jobbet under dagen. Jag behöver kunna förmedla sådant som har hänt ett enskilt barn samma dag, både sånt som är bekymmer och sånt som är positiv utveckling. Med en totalreglerad arbetstid så blir jag defintivt inte mer tillgänglig för eleverna / föräldrarna utan bara mer tillgänglig för arbetsgivaren. Och det känns väldigt tydligt att jag inte finns på jobbet för arbetsgivarens skull, utan för elevernas.
Dessutom innebär en totalreglering av tiden att jag ska jobba alla lov, när barnen är lediga. Då behöver jag inte vara tillgänglig för deras skull om nu inte vi lärare ska tvingas börja kvacka i något vi inte är utbildade / anställda för: fritidstillsyn. Men det kan ju inte bidra till att svenska barn blir duktigare i skolan att en del av lärares arbetstid görs om till tillsynstid istället för att ägnas åt undervisning. Det verkar i så fall mer vara kommunernas förhoppningar om kunna spara ännu mer på lärare. Man har ju redan valt att ge oss det lägsta lönelyftet man kan tänka sig de senaste åren; 7 % sammataget mot sjuksköterskornas 14 % exempelvis. Och svenska lärare har haökat ner till de lägsta lönerna i Europa idag.
Den oreglerade arbetstiden är ju dessutom den enda tid jag har kvar garanterad för att kunna göra ett pedagogiskt jobb som handlar om att arbeta med innehållet i undervisningen för mina elever. Innehållet i den tid som jag är bunden till skolan regleras uppifrån, ytterst ändå uppifrån Skolverksnivå och fylls snabbt med krav på hyllvärmarproduktion istället för uppföljning och planering av undervisning. Hur jag någonsin ska hinna uppfylla kraven på individualisering av undervisningen med skriftliga omdömen och individuella undervisnngsplaner utan att kunna använda fri arbetstid förstår jag inte. För det ger massor av extra arbete under en viss tid av året, tid som jag sedan kan kompensera genom att jobba mindre tid andra tider på året.
Kommunernas centralorganisation hänvisar i det här sammanhanget också till internationella undersökningar som visar att svenska elever halkar efter kunskapsmässigt när man jämför. Och enligt dem så är totalreglering av lärares arbetstid botemedlet mot detta. Det förstår jag inte heller. De länder som ligger före Sverige i de här undersökningarna, exempelvis Finland, har en stor del av lärares arbetstid som fri arbetstid och på den tiden Sverige låg i topp på de här undersökningarna så hade vi endast 5 timmar per vecka reglerad arbetstid förutom lektionerna. Så rent erfarenhetsmässigt borde det bli bättre med mer oreglerad tid, inte mindre, om vi ska ut och konkurrera om titeln "Bästa skolan".
Det finns ingen dokumentation, ingen forskning som säger att det blir bättre i skolan om lärare tvingas gå över till 40 timmars arbetsvecka.
Här finns ett bra debattinlägg: http://www.dn.se/debatt/vi-larare-behover-var-fortroendetid-1.1063104
Forsnässkolan i Munkfors...
Nu har Skolinspektionen besökt skolan två dagar den här veckan. Man säger att det här är en skola som inte gett upp, men att man skulle ha varit tidigare ute med att sätta in åtgärder och följt upp bättre. Enligt Skolinspektionen är det skolan som avgör vilka resuser som ska sättas in, inte elever eller föräldrar. Rektor säger att man erbjudit insatser men att föräldrar tackat nej. Intressant dilemma! Hur blir det då? Hur långt kan man tvinga? Om man inte är överens. Skolinspektionen har rest hem för den här gången men återkommer för mer samtal nästa vecka igen. Vi återkommer i ärendet.
Om torsdagens fortbildning i Karlstad ska jag skriva några rader senare. Den väckte funderingar. Och något om Kommunernas kampanj när det gäller lärares arbetstider. Sen förstås något mer om detta med att inte få fira examen och Lucia i kyrkan. Borde det vara ett beslut som också föräldrarna involveras i? Finns det något föräldraforum på vår skola tro? Något skolråd? Jag vet ärligt talat inte. Det är en stor skola jag jobbar på, omöjligt att ha koll på allt som händer. Jag har fullt sjå med att försöka få till det bra i min klass och den närmaste omgivningen.
SM i mediatennis har Stockholmssonen spelat...
Foto Linus Hallsenius
Släktforskning...
... är helfascinerande! Det blir som ett gift när man börjar, som ett slags dokusåpa som rullas upp. Så numera försöker jag att inte börja. Kommer ihåg hur jag kunde bli sittande hela nätterna igenom på den tiden man lånade hem en apparat och mikrofilm. Det var bara att läsa innantill om människors öden och äventyr, som i en bok. Oftast är det en berg- och dalbana mellan generationerna; ena stunden väbärgade bönder, nästa rotehjon. För säkerhets skull har jag forskat lite om Rolands släkt, inte min egen. ;-)
Maria Byttner Långserud, sedemera Västra Boda i Sillerud, är alltså det senaste fyndet. Släkten Byttner hette i tidigare släktled Pyttner. Hon är en av Rolands släktingar som råkade komma från lite "bättre" förhållanden och då är det lättare att följa långt baköver, ända ner emot 1400-talets Belgien, valloner alltså. Maria är anmoder till alla dem som härstammar från Gustav och Ester Kylén på Liane. Jag ska inte säga att det är halva Årjängs befolkning som härstammar härifrån, men några av ättlingarna här har förökat sig rejält, så många blir det. Rimligen gäller texten nedan också Blomskogssläkten Byttner.
Maria Byttner från Långseruds Kaptensboställe var alltså en flicka från lite bättre förhållanden kan man säga och vi spekulerade i hur det blev för henne att gifta sig med Olle Nilsson, och flytta med honom till Boda i Sillerud och få soldatnamnet Boberg. (Släktlänk här!) De indelta soldaterna fick ju namn efter det ställe de bodde på. Hon var väl förälskad förstås eller blev helt enkelt gravid eller nåt sånt och fick byta ett rätt bekvämt liv mot mycket enkla förhållanden. Om jag nu minns rätt och inte har blandat ihop något så fick Olle och Maria Nilsson / Boberg bl.a. barnen Karl som är Rolands anfader och Olle på Skörve som är Ms i Vårvik anfader. Och Karl fick Estrid (Ester) som gifte sig med Gustav Kylén på Liane. Och de fick bl.a. Rolands pappa T som var äldst i syskonskaran.
Hela Byttnerska släkthistorien är nog för lång för att publicera här men jag kan inte låta bli en bit från den äldsta delen, innan man hunnit etablera sig i Sverige. En bra bit ner i Marias släkttavla ser det ut så här, just när släkten tar klivet från Belgien till Sverige. Kul att anfäderna också ritade och byggde hus yrkesmässigt, det verkar vara en stark gen :-) ;
"GILLIS DE BESCHE (7:169). Arkitekt,Byggmästare. Död efter 1610. Anm. Nyköping 1606.Erhöll 3/7 1606 öppet brev på stadens tullkvarn.Byggmästare vid Skeppsholmen i Stockholm 23/7 1608.Byggmästare efter sonen Wilhelm på Nyköpings slott 11/6 1609. Anm. Gillis DeBesche var Arkitekt och Byggmästare och dessutom en förnämlig handelsman i staden Liège.Han reste senare till Antwerpen och därefter till Sverige i början av 1600-talet (av religiösa eller ekonomiska orsaker).Han reste tillsammans med sin hustru och 2 döttrar.Tidigare hade hans 5 söner rest till Sverige mellan åren 1596-1608.De flesta på inkallelse av Hertig Karl sedemera Karl IX.Enligt traditionen inom släkten skall han ha adlats av Kejsar Ferdinand III.(Sv.Biografiskt Lex. 1931). Anm. Sv. Adelns Ättartavlor-Elgenstierna: Adliga ätten DeBesche nr.763.Intr.1668 utdöd 1681. (Barn 88, s , Far 352, s )
Gift med efterföljande ana.
Barn:
Maria DeBesche (7:185). Född ? 1568.
JACOB GILLISSON DE BESCHE (7:168). Född 1570 i Liége, Belgien. Död 1640. (Se 88, s ).
Wilhelm DeBesche (7:186). Bruksförvaltare. Född 1573-12-03 i Liége, Belgien. Död 1629-02-10 i Hällestad (E).
Gillis DeBesche (7:187). Född 1579 i Liége, Belgien. Bruksarrendator,Byggmästare. Död 1648-08-24 i Nyköping. Inflyttade 160(0) före fadern. Gillis arrenderade först kvarnar i Nyköping, övergick liksom bröderna till metallindustrin, anlade jämte brodern Hubert Nävekvarns järnbruk (kanonstyckebruk) vid Bråviken i Tunabergs socken (D). Byggmästare i Nyköping.Arrendator av de s.k. Nyköpingsverken.
Hubert DeBesche (7:188). Född 1582 i Liége, Belgien. Inkom 160(0) före fadern under Karl IX:s regering, byggmästare, bergsbrukare. Arrenderade 1623 Nora och Lindes bergslag, fick 1631 privilegium på masugn och hammare vid Ålberga (D), kanonstyckegjutning 1650. Anlade tillsammans med brodern Gillis Nävekvarn kanonstyckebruk vid Bråviken i Tunabergs socken (D). Hubert var "en stor, ej alltid så lycklig mångfrestare". Bosatt på Guldsmedshyttan i Västmanland, mot slutet i östra Södermanland. Stamfar för nr 1253. Död 1658.
Gerhard DeBesche (7:189). Brukspatron i Forsmark/Berting. Född 1585-03-.. i Liége, Belgien. Kom 1628 till Finspång? Var också Byggmästare. Stamfar för adliga ätten nr 944. Död 1656-06-18 i Forsmark (C).
Helena DeBesche (7:190). Född ? 1587.
177 fm mf ff m
HELENA DE BESCHE (7:170). (Barn 88, s )
Gift med föregående ana.
Generation VIII
352 fm mf ff ff
WILHELM HINDRICH DE BESCHE (7:180). Arkitekt. Levde i Liège. Död 1567-10-08. Begravd i S:t Lamberts kyrka. Anm. DeBesche var Arkitekt hos Kurfursten av Köln och hos Furstbiskopen av Liège. (Barn 176, s , Far 704, s , Mor 705, s )
Gift
Barn:
Pierrot DeBesche (7:183). Anm. Sonen Pierre var Canonicuspräst i Liège.
Hubert DeBesche (7:184). Anm. Sonen Gillis reste till Bilbao i Spanien och blev Arkitekt hos Kungen av Spanien"
Den här fantastiska släktforskningen och mycket mer i den vägen har jag precis fått, och dessutom andra beskrivningar av hur de levde, av en duktig släktforskare i Garphyttan. Jag är mycket tacksam för det.
Klokskaper om barnbarn
Just nu sliter vi med vår saknad efter barnbarnen, det gör verkligen ont i hjärtat nu när de har rest tillbaka till Umeå o Hissjö.
Från Värmlands Folkblad 5 /3 10 har jag hämtat följande kloka tankar om barnbarn:
Mellan mor- eller farföräldrar och barnbarn finns ofta ett speciellt band. Här följer citat som vittnar om detta:
• ”Farmödrar är antika små flickor”
• ”En mormor är en barnvakt som tittar på barnen istället för på teven”
• ”När morföräldrarna kommer in genom dörren flyger disciplinen ut genom fönstret”
• ”Farmödrar eller mormödrar får aldrig slut på kramar eller kakor”
• ”En farfar är någon som har silver i håret och guld i hjärtat”
• ”Barnbarn är guds kompensation för att vi blir gamla”
• ”Efter en timme med barnbarnen känner man sig ung igen. Stannar man längre än så börjar man snabbt att åldras”
Källa: quotegarden.co
Skolverkets långa tentakler...
Inget mer examensfirande i kyrkan.
Trist tycker jag att vi inte får fira examen längre i en vacker och högtidlig lokal.
Vi som personal vet ännu så länge inte vad som gäller för resten av kommunens skolor.
Tårögd nostalgi...
... har vi vandrat omkring i idag tisdag. Inga glada skratt att vakna till, inget rassel av legobygge, inga tramp av små fötter som springer över golvet. Suck!
Nu har barnbarnen åkt hem och vi ser längtansfyllt på spåren efter dem och önskar dem hit igen så fort som möjligt.
Det slår mig när det nu är tyst i huset igen att mina barnbarn skrattar så mycket. Nästan hela dagarna har de verkligen roligt och det bara kvillrar i dem. Det är ofta rörliga rollekar, där båda är med och "regisserar" handlingen och "rekvisitan" kan vara vad som helst. Ikeas röd ormskohorn, självfastnande hårrullar osv. Jag undrar om det kan hänga ihop med att de växt upp i stort sett utan tevetittande. Kan de ha utvecklat sina förmågor som underhållningsproducenter istället för underhållningskonsumenter? Eller kanske alla barnbarn är så här glada, jag har inget att jämföra med. ;-))
Ja, det är mycket bry en mormor kan få i huvudet efter 5 dagar med ättlingarna. 
Isaks hundrataggare älg
Moses arga gubbar
Fullständigt vansinnig resa igår!
Till hemresan stod det på biljetten Kst C buss. Ingen tänkte mer på det utan läste buss och tänkte som vanligt ok, buss från busstationen som ligger nära tågstationen. Där satt vi i godan ro och mumsade på lite mat i väntan på bussen. När det närmade sig att gå på bussen 17.58 hade fortfarande ingen buss kommit in och vi frågade i kundupplysningen.
Nej då var det en ersättningsbuss som gick från just tågstationshuset, inte från busstationen.
Det blev panik och språng till bilen med de stackars två småttingarna springande med sina ryggsäckar på ryggen och våra nävar fulla av bagage.
När vi kom till tågstationen så såg vi ingen buss, kastade oss ur och började leta efter en buss som det skulle stå Örebro på.
Kundupplysningen på stationen hade precis stängt kl 18.00. En äldre herre som stod där sa att en liten silverfärgad buss precis åkt iväg. Vadå liten silverfärgad buss?
Vi kastade oss iväg i bilen och tänkte att vi kunde köra ifatt bussen. Under tiden ringde vi vildsint till alla tänkbara telefonnummer för att få besked om var bussen befann sig och om man kunde tänkas haffa den på vägen. Till slut, när vi redan passerat Kristinehamn så förstod vi att det var inte en ersättningsbuss som skulle plocka upp efter vägen utan en liten buss från varje ställe mot Örebro. Vår buss var en liten silverfärgad buss som såg ut som vilken liten buss som helst. Dessutom kunde SJ inte komma i kontakt med bussen för att få reda på var den fanns eftersom den kördes av ett privat bussbolag och deras kundtjänst har bara kontorstid.
Vi satsade alltså på att ik alla fall hinna till Örebro innan nattåget skulle avgå 19.37. Det blev en snabb färd till Örebro och jag hade tur och tog rätt avfart till tågstationen. Vi kom dit med 10 minuters marginal. Det blev ny språngmarsch med de vid det här laget rätt härdade barnen till rätt tåg.
Och vi kunde till slut vinka det där tråkiga adjö.
Det blev alltså drygt 40 mil tur och retur istället för de tänkta 16. Jag var helt mör efter den här persen. Var hemma igen vid 23-tiden.
Fullständig trafikpanik...
Går med ko till tjuren...
I ärlighetens namn vet jag inte var bilden kommer ifrån. Den har legat i mitt bildarkiv länge nu och jag ville gärna publicera den för jag tycker att den visar på ett stycke kulturhistoria. Kanske någon vet var den kommer ifrån och dess historia? Det borde vara taget nere vid skolhuset.
Den kan också föreställa att kon tas in för kvällen för att mjölkas helt enkelt. På den här gården hölls till slut endast ko för egen mjölks skull tror jag.
Uppdaterat: Det kan enligt Christer vara Leif tandläkarens bild som finns på Snarkils hemsida. Ursäkta att jag publicerat utan att fråga, jag har nog tagit hem bilden för att den var fin och glömt bort ursprunget. Tar självklart bort den om så önskas. Den kan vara tagen 1974 i samband med att Leif byggde sitt hus. Dräneringsrören ligger där. Äras den som äras bör alltså. Leifs bild.
Agenda
Torsdag ska jag på bra fortbildning på hörselvården i Karlstad och det ser jag fram emot, den förra gången var jättebra.
Till helgen tror jag det är länsförbundsstämma Jägareförbundet i Kristinehamn. Mina elever spelar klasscup på söndag. Tyvärr lär jag inte hinna tillbaka för att heja på dem. Men de har många andra som hejar får jag trösta mig med.
Läromedelsmässa i Karlstad den 23:e efter skolans slut i Tingvallahallarna.
Byggmässa i Stockholm den 27:e och det vill visst gubben att vi ska åka på, jag hänger gärna med och ränner på museer.
Sen är det påskhelg med konstrunda i Årjäng, den kan man inte missa. Och efter påsk en veckas påsklov, väldigt tidigt i år.
Inga nya vargar i Värmland...
Vild parningslek ...
Den här lille pajsaren låg som död på sidan, viftade med de små benen och bara flämtade lite först på altangolvet nedanför fönstret. Men efter 5 minuter var han oppe på benen. Först tittade han stint in i väggen och försökte blinka lite med ögonen, chocken kanske. Sen hämtade han sig och han vände sig ut mot omvärlden för att till slut flaxa iväg.
Partnern parkerade sig uppe på snöhögen, till vänster i bild för att övervaka det hela, lugna ner sig och få koll på utgången. Bespetsade sig på att avsluta det som påbörjats, antingen det nu var en akt av kärlek eller hat. Man vet aldrig med de här ettertaggarna blåmesarna, de är riktiga fajters.
Naturens egna dramor ser man ibland på nära håll.
Fullt ös...
Igår lördag har det varit trädfällning, traktorkörning, taxpromenad med kälke, filmtajm med Disney, lek med lego, måla med Ikeapennor, handla, grilla korv i öppna spisen i källaren, Melodifestivalmys med pizza, gonattsaga i Bamse.
Dotter och barnbarn...
När det var Lets dance så dansade alla!!
Sitta i traktorn när vi fällde träd var kul förstås
Vi sparade medvetet trädfällningen så att barnbarnen kunde vara med.
Efter granens fall kunde man gå på snön till den.
Där fanns en massa kottar
Promenad i solskenet med dotter, yngste son och taxen Oskar
Rolands gamla rattkälke fungerar än efter så där 50 år.
Anna vann!
Den stora trädfällningen
Här är sista bilden från den ena av de två gamla tallarna som fälldes idag lördag. Anders laddar upp med sågen, gör fällhugg antar jag och kanske har kilar eller nåt, jag vet inte. Den första tallen var inte så bekymmersamt. Den hade massor av växtmassa åt rätt håll och lutade lite rätt också.
Hela vägen blev full av träd och ris men ingen bil hann komma under tiden.
Tall nummer två var lite knepigare, den lutade lite åt fel håll och efter lite konferande mellan Roland o Anders så blev det ett band fån traktorn på vägen via den här björken som växte i rätt fällriktning.
Här ramlar tall nummer två i alla fall och det gick också vägen.
Här ligger den.
Sen var det bara att kapa upp i lagom långa stockar och kvista så fort som möjligt så att vägen blev fri igen.
Stockarna gick att spela in till traktorn.
Sen gick det att köra bort dem.
Riset hjälptes vi åt att ta i skopan sen
Det var roligt att räkna årsringarna på den största, (inte den här) och få det till 72. Tallen bör alltså ha varit 72 år gammal. Den hamnade i vår trädgård 1977 när vi byggde huset., Den har alltså i runda slängar levt halva sitt liv som vanlig vild tall och halva som trädgårdstall.
När vi ändå var igång så fälldes den här granen också. Den tar bort en hel del ljus från väster. Här faller den.
Så här mycket kvällsol kommer vi att få in nu. Den granen som står kvar är vår utegran till jul så den får vara kvar ett tag till. Yngste sonen pratade vi med i telefon och han undrade om vi verkligen sågat ner trädet som de hade gungan i när de var små. Och det hade vi alltså. Linorna efter gungan hade följt med upp i växten under 30 år så de kom ner nu.
Sen kommer blogginlägg om barnbarnbesök här, om vild parningslek och några till som inte blivit färdiga
Självgående dammsugare...
Kvinna dödad av varg...
Annars brukar rapporter om människor dödade eller skadade av varg oftast komma från Indien eller Ryssland. Men de refereras sällan i våra media. De ryska vargarna liknar de Skandinaviska mer än de amerikanska, men ändå verkar det inte som om de ryska förhållandena har intresserat de svenska varg-förstå-sig-påarna. De har hellre åkt på studiebesök till USA och studerat varg! Det är synd för därmed har man missat en källa till kunskap om praktiken med vildlevande varg i förhållanden som kanske mer liknar våra.
Deprimerade barn...
... ska man forska på. Man konstaterar redan innan man börjat forska, att 10-årsåldern är viktig för hur barn framöver kommer att uppfatta sig själva i förhållande till omvärlden. (Var man nu har fått det ifrån? Varför inte 9-årsåldern, eller 8-årsåldern, eller 1-årsåldern rent utav?)
Hypotesen är att barns förhållande till föräldrarna är avgörande för hur barn ser på sig själva och för depressioners utveckling antar jag. Det blir ju ofta vanskligt när media ska tolka forskning, jag håller med Anne.
Jag antar att skulden som vanligt kommer att falla tung på barnens mammor. Det mesta som är ont brukar vara mammors fel, medan goda faktorer brukar delas lika av alla andra.
Det här ska bli intressant att följa. Depressioner hos vuxna har beforskats rätt så rejält tror jag, bl.a. av det skälet att man ansett det vettigt att erbjuda medicin till dem som lider av depression och ångest, för att de ska slippa lida / ta livet av sig.
Men depression hos barn har inte ens kallats depression utan de barnen har betraktats som.... ja vad då? Skoltrötta? Problem i familjen? Störningar i föräldrakontakt? Jag blir, nu när jag skriver, osäker på om depression hos barn ens har erkänts som ett fenomen. Går alltså ett antal barn omkring med depression utan att få adekvat hjälp? Skulle de kunna bli hjälpta av medicinering också? Vilket ju bevisligen en del vuxna blir (ok inte alla!). Eller terapi? Och lidandet? Och ångesten? Lider barn av det också, precis som en del vuxna, utan att ens kunna ta livet av sig för att slippa undan? Har ingen frågat dem hur de mår? Eller finns det inte depression hos barn, enbart hos vuxna? Ja, jag vet då rakt inte hur det förhåller sig. Mina tankar härvidlag är helt osorterade och för närvarande utan tendens.
"Kill my darlings" och likformighetsprincipen
Det är trivsamt med stora träd runt huset. Men nu får vi ingen sol alls längre så vi måste ta bort de här två jättetallarna. För mig som verkligen tycker om stora träd så har det varit en process i vånda under flera år att komma fram till det här beslutet. Tallarna och granarna runt huset är ömt omhuldade. Vi bestämde oss i alla fall redan i somras men det är lättare att fälla dem nu, det blir minst skador om det finns ett snötäcke för dem att landa i. Frågan är hur de ska fällas och åt vilket håll. Det kan vara en fördel att veta hur höga de är.
Jag mätte dem i går med någon sorts likformighetsprincip eller vad det nu kan heta. Det går i alla fall ut på att jag letar upp en pinne som är lika lång som avståndet min utsträckta arm och till ögat. Sedan går jag tills mitt öga ser pinnen som lika lång som trädet. Från den punkten stegar jag avståndet till trädet. Jag fick det till 22 meter respektive 25 meter. Men jag vet ju inte om mina steg är en meter heller. Och så är det en viss nivåskillnad. Får se om det funkar. Tror Ni det stämmer? Är det så här man beräknar höjder på ett ungefär? Jag vet inte om jag kommer ihåg rätt?
Om nu huset står kvar efter den här trädfällningen så kommer jag att skriva på bloggen om forskning på deprimerade barn, om hur trädfällningen gick förstås.
Uppdaterat: Battlefield Bad Company 2...
Det skrivs om spelet också i vår tidning, NWT här
. I papperstidningen var det fredag 12 / 3.
Harspår runt stugknuten...
Gubben på hemväg....
Älgfärsgöra...
Älgköttet skar jag direkt i oktober nästan rent från senor och fett och annat, sedan till lagom stora bitar och frös in i stora platta sjok. Det blir lagom att tina upp lite i taget, mala tillsammans med lite fläskkött och mycket lök. Det funkar inte att mala direkt för malet fläskkött smakar inte bra efter några månader i frysen, medan älgköttet utan vidare kan vara fryst ett år i bitar så här. Om jag mal med löken så slipper jag ett trist moment när jag ska tillaga det sedan. Varför vet jag inte men jag mal det hela två gånger. Jo jag vet förresten, för det gjorde min mamma! ;-)
Sen packas färsen i platspåsar i bifftunna flak och läggs i ett par större påsar. Bra med dubbel förpackning eftersom det är lök i och den lukten kan rymma ur påsen. Det är lätt att ta ut färsen ur frysen i lagom portionsförpackning och de tunna skivorna tinar fort. Om vi är akut hungriga slänger vi dem direkt i pannan och kryddar. Annars är det förstås godast att blanda med ägg och grädde, svartpeppar och annat till köttbullar eller tjocka biffar med svampsås, eller göra köttfärssås eller risotto.
Till Stockholm...
Liane runt blev det idag...
Stugidyll med rök ur skorstenen...
Vedpannan har havererat och den myckna röken var vattenånga från vattnet som rann in i eldstaden. Det blev som ångmaskinstuk några dagar och vi sov inte bra på nätterna kan jag säga. Det var mer och mer vatten på golvet varje morgon.
Idag tisdag kom snälla rörmokare från Årjängs Järn och "dödade" pannan. Sedan satte de in något sorts elektriskt i vattentanken. Ny panna är beställd och ska in nästa vecka. Fast tills dess kan vi nu sova lugnt. Med många minusgrader så är värmen i huset uppskattad.
Stretcha...
Saltön...
Grönsiskor
De här små sötnosarna har invaderat oss! En hel flock grönsiskor i sina vackra gulspräckliga dräkter och de älskar tydligen Tujafröna. De har varit här nu i två dagar och mumsar för glatta livet. Den stora busken vid altanen erbjuder också skydd för dem. Det är rejält kallt nu, -20 grader nattetid.
Kommentarerna funkar inte.
Manuellt lyft av de nedre extremiteterna..
Amatörer ska inte hålla på med sånt här! Tänk att man aldrig ska inse sina begränsningar i förväg. Och skavsår dessutom!! Himla skönt att i fortsättningen få laja runt på jobbet istället och kunna släpa fötterna efter sig vid förflyttning! Sportlovet är äntligen över och man måste inte ut och sporta i det provocerande vackra vädret utan kan lugnt hålla sig inomhus och skylla på lönearbete.
Skidåkning söndag
På söndagen lyckades jag lura med mig gubben på samma spår som igår, fast söderut från Mon / Kvarnbacken i Blomskog
.
Det är tydligen Årjängs idrottsförening som spårar halva vägen och Blomskogs idrottsförening som spårar den andra halvan. Tack ska Ni ha i alla fall! Helt suveräna spår, jätteroliga att åka för oss som inte är så himla duktiga att vi kan klänga opp och ner i elljusbanorna.
Här står det Mon på stugan. Gissar att det är en gammal banvaktsstuga. Skidspåret är ju lagt på järnvägsspåret.
Älgar hade gått här under natten i spåret och sabbat lite, men det spelade inte så stor roll.
Här var ändstationen, inte kyrkan i Blomskog som jag trodde utan ungefär vid affären. Det var spårat med skoter hit. Skulle tro att det är 1,5 mil härifrån till Årjäng, eller 1,4 om man ska vara noga tror jag.
Enligt skylten så är det 81 km till Arvika och 82 till Mellerud härifrån. Nu hade vi ju inte åkt så långt utan bara några kilometer på skidspåret men någon hade gärna fått servera oss kaffe och våfflor här!;-)
Vi träffade en del människor efter vägen, typ Sten på Vänna (frun igår!), och den här Selleringen som utmattad sjönk ner i snön väntandes på sin fru där borta. Asch, han var inte alls trött, ett spänstfenomen som pustar runt med Spring Väst hela sommarhalvåret och som alltid tränat, precis som sin far, legendarisk folkskollärare i Signebyn. 
Roliga skyltar står kvar efter järnvägen. Vet inte om det kanske gäller för dressintrafiken. Någon lutning att tala om är det i alla fall inte. Perfekta spår.
Här åker gubben före mig. Det är dubbelspår från Mon och ner till Blomskog.
Såä här ser det ut där spåret tar slut, vid vägen över till Lennartsfors, över Ed väl?
På söndagens skidtur lyckades jag i alla fall fånga den här vackra isformationen i solljus. Det är alltså ungefär vid 3-tiden på eftermiddagen. Missade solen här på lördagens åktur.
På hemvägen från Blomskog så passerade vi Skräberga och utsikten ut över sjön Västra Silen är suverän. Vi såg två skidåkaren där nere på sjöns is men de syns inte på bilden.
Därborta ligger Årjäng. Vi åkte inte så långt idag, kanske 3 - 4 kilometer. Men det kändes mer idag än igår.
Kvinnomässa söndag på Tjolitta
Skidor på järnvägsspåret ...
Gun är ju proffs på¨detta med skidåkning men hon offrade sig och tog med en bloody amatör som mig på en tur. Det blev en trevlig tur på så där 6- 7 kilometer kanske. Nu fick jag ju försöka hålla lite bättre fart än förut för att hänga med så jag blev ordentligt svett i min dunjacka. Solen gassade riktigt och det var en klarblå himmel utan tillstymmelse till moln. Sen blev det en efterlängtad dusch hemma hos Gunsan, tack för hjälpen!
Om det här med skidåkning ska bli en vana så måste jag nog köpa mig bättre kläder att åka i istället för vardagsvinterkläderna.
Under sportlovsveckan har det här spåret varit livligt trafikerat av lediga lärare. Vid vår tur, lördag var även andra lediga och vi mötte ett antal så det blev lite pratstunder här och där, bl.a. med Agneta och Torbjörn.
Här är vi vid något som kanske hette Algutsvattnet (men det kan lika gärna vara något annat, jag har glömt förstås!). Solen riktigt gassade mot det branta berget till höger om oss. På sommaren kan man åka dressin den här vägen. De gamla järnvägsspåren är kvar.
Många spår av olika djur såg vi och på en plats också en tydlig lukt av räv.
På ett ställe finns en bergvägg full med is. Jag hade planerat att pricka in kortet tills solen lyste här, på tillbakavägen, men den hade redan passerat. Antagligen måste man vara där ungefär 3- halv 4 eller något sådant.
Skriver senare om söndagens tur här med gubben.
Bråkiga eleverna i Munkfors...
http://www.vf.se/Nyheter/Varmland/Elever-ska-byta-klass-100305.aspx
Bolle...
Heaven or hell...
Vi är mätta och belåtna lördag kväll efter den goda maten med Nordmarkens Stövargille. Vi tackar så jättemycket! Och gubbarna hade tydligen haft en trevlig eftermiddag med matlagning och mycket skratt och historieberättande och annat. Vi var sammanlagt 20 personer tror jag i Ängebäcks skola. Under matlagningstiden kavade jag omkring med Gun på järnvägsspåret, men det kommer lite mer bilder om det senare i ett eget inlägg.
Långpromenad till Svensbyn och lite till...
... blev det i fredags med taxen Oskar. Gubben var i Årjäng för att hämta materiel till bygget i Bartveten och för att hälsa på benbruten släkting, så han kunde hämta upp mig på hemvägen. Jag gick över Korsbyn för att slippa trafiken en bit. 
Bryngelsbyn heter inte så på dialekt utan "Brônnsbyn" eller nåt liknande, men så här ser det ut på håll i alla fall, så här ser det ut när man passerat Korsbyn. 
I Korsbyn var det gjort foderplats för rådjuren förstås, det finns överallt nu. Det står en ensilagebal däruppe. G. Sellin kom precis för att titta till den när jag passerade. Han berättade att det går sju rådjur här och äter. Men en del går åt i alla fall, man har hittat ett par stycken döda, en mellan Korsbyn och Tjolitta och en till på andra sidan älven. Enligt G så finns det ett lodjur som brukar hålla till på Kyrkåsen och den har en unge, men rådjuren var inte lodjursslagna, de hade nog dött svält och törstdöden.
Här har jag kommit till Karlsfors och älven ser ut så här vid dammen, längre bort syns det lilla vattenkraftverket som fortfarande används. 
Svensbyn är Silleruds tätort. Här finns skolan f-6, syns i bakgrunden, här jobbade jag i 10 år, 1972 - 1982. I förgrunden syns ishockyrinken. Den är populär i Sillerud. Snett bakom mig finns affären, ICA- Sillerud. En superbra ICA-butik som inte har rasat. Den kommer inte heller att rasa för ägaren skottade taket häromdagen med en alldeles nyuppfunnen takskovel. Han kompis har tillverkat den. Det uppfinns idel nya takskottningsverktyg nu, takskottning har blivit en folkrörelse. I Svensbyn finns också enfamiljshus och bostadsrättshus, förhoppningen är att också kunna bygga hyreshus / äldreboende här.
Vid affären finns den obligatoriska anslagstavlan förstås. Där kan man läsa att det är Kvinnomässa på Tjolitta i morgon söndag 13.00 - 16.00. Dit ska man absolut gå. Jag var där förra året och det var en hel del trevligt till försäljning. Det står också något om dans i Vårvik på bygdegården. 
Cykelvägen mot Sanda fortsatte jag en bit. Den var trevlig att gå på, ingen trafik och mjukare underlag än asfalten. Med lite god vilja skulle man nog kunna åka skidor här också.
När jag kom så här långt var solen på väg ner bakom Svensbysjön som syns längst bort och klockan närmade sig 6 på kvällen. Dagarna blir i alla fall längre om nu inte våren visar sig på något annat sätt. För enligt almanackan är det faktiskt vår.
Allvarsord ur arkivet
Idag lördag ska Roland iväg på "gubbar lagar mat" med Stövargillet, sedan bjuder de sina fruar på maten! Bra idé tycker jag. Det är i Ängebäcks skola om jag har fattat rätt. Undrar om jag ska åka skidor på Guns platta järnvägsspår under tiden. Innan dess ska vi röja i källaren inför byte av panna. Den gamla håller på att ge upp nu. Gårdagens tur till Svensbyn kommer senare på bloggen. Imorgon ska jag på Kvinnomässa på Tjolitta som pågår 13.00 - 16.00. Åk dit! Den var bra förra året i alla falla, mycket fina saker att handla.
Nedan följer allvarsord som jag hittade i arkivet, säkert redan publicerat någon gång för länge sedan. Vet inte var de kommer ifrån.
"Jag tycker om att slå min syster. Inte medvetslös, bara så att
hon förstår allvaret."
Jörgen, 7 år
"Det är väldigt typiskt för föräldrarna att skylla på sina barn
om det till exempel inträffar en katastrof i lägenheten."
Oliver, 6 år
"Tjejer har långt hår för att man ska kunna bli kär i dem."
Gustav, 6 år
"Man kan använda gondol eller p-piller. Min katt väljer p-piller, men
den ska sterilieras när pappa får tid. Min katt har förresten inte haft
tid den heller."
Matilda, 6 år
"Jämställdhet betyder att mamman och pappan producerar barnen
tillsammans. Förr i tiden var det bara mamman som födde upp
barnet, medan pappan gick fram och tillbaka till banken."
Anette, 7 år
"Jag ska bli nekrolog och visa hur vädret blir på TV."
Joakim, 7 år
"Om lärarna också hade haft jobb så hade barnen inte haft
någonstans att vara."
Hanna, 7 år
"De vuxna kan äta så mycket godis de vill, vara uppe så länge
de vill och sminka sig så mycket de vill.
Det hemska är ju att de inte vill det."
Louise, 7 år
"Jag ska bli polis när jag blir stor. Då ska jag slå alla i huvudet med
min batong, särskilt sura gamla tanter som skäller på fotboll."
Henning, 7 år
"Att vara ängel är ett typiskt kvinnoyrke."
Louise 7 år
"Jag kanske ska bli bög, för jag tycker inte så mycket om flickor"
Henning, 8 år
"Så flög Jesus upp till himlen, och där träffade han Jesus och
sitter nu på sin egen högra sida.
Det är helt omöjligt att begripa och ingenting att bry sig om."
Stina, 8 år
"Min hund är halvnorsk, men den är rätt fin i alla fall.
Den förstår ganska mycket med tanke på hur det kan vara om
man är halvnorsk."
Alex, 8 år
"I Belgien är alla husdjur grå. Eller så var det en svartvit tidning."
Matilda, 7 år
"Jag vet att det finns rymdvarelser. E.T. och Roger Pontare
och Raptur RX2. Men de är snälla."
Filip, 7 år
Skidåkning torsdag...
Nu igen då....
Först testade vi skidåkning på golfbanan. Det funkade en bit men sedan hade spåren yrt igen, så vi vände. Vi fortsatte till elljusbanan och där var det fina spår, både skidspår för vanlig åkning och skate-tillplattat. Jag kavade runt en liten bana på någon kilometer och den var jättefin och platt.
Fast det blir ju mycket stannande för snytning och vant-justering och så under vägen. När proffs åker skidor så stannar dom aldrig för att snyta sig så vitt jag kan se, jag begriper inte hur dom gör. Nu har det varit mycket prat om skidåkning på TV men ingen har berättat om sånt här. Och kissa sen, fast jag vet inte om jag vill veta hur dom bär sig åt, med det eller nåt annat behov.
Sven i Svensbyn har gjort i ordning matplats åt rådjuren här i Svensbyn och rådjuren har gjort en väg dit, de går i varandras spår. Spåret löpte över mitt skidspår.
Vargprogrammet på TV...
För visst var det ett ställningstagande och ett fiskande i ytterligheter trots påståenden om motsatsen. Hur många tanter bor med sina getter mitt ute i skogen i vargrevir och tycker att vargar är bra? Jag bara undrar hur många? Kan det finnas en eller två i hela Sverige? Visst är det en ytterlighet, en ytterlighet som fick rätt mycket utrymme.
Dessutom fanns det grova faktafel i filmen. Det var inte mer än c:a 4000 jägare ute och jagade varg, inte några 10.000 eller 12.000. Det var 12.000 registrerade men de flesta valde alltså att avstå den här första dagen, kanske pga den starka kylan eller att man tänkt sig att jaga en annan dag. Inte så många trodde att jakten skulle ta slut redan första dagen, men det gick fort med de gynnsamma spårningsförhållandena. Under älgjaktstid så rör sig många fler jägare i det område som det nu jagades varg i men ingen bråkar om det.
Finns det någon som helst dokumentation som styrker att gamla skrönor påverkar människors attityder till varg? Jag tror att det som påverkar attityderna i första hand är verkliga problem i samband med att varg finns i närheten, inte att varg finns i böckerna. Skrönor och myters inverkan fick stort och omotiverat utrymme i programmet utan att ha en saklig grund för det, men visst var det rent dramaturgiskt tacksamt att visa Västanå teaters vargspel.
Man valde också att förmedla bilden av vargjakten som hetsig trots att den till 90 % innehöll sittande på ryggsäck i 4- 6 timmar i -15 graders kyla (minst!). Hetsen målades upp med att man sa att nu går jaktdagen mot sitt slut och ska man få någon varg + snabba bildväxlingar, fötter på de enstaka jägare som gick på spår (en av 10 - 40 jägare i verkligheten, övriga satt still!) samt hetsig musik till. Dramabehov igen!! Dålig stil av en programmakare som själv var med och som alltså vet att det inte var någon stressjakt.
Och så grand finale med en "nyhetsrapportering" om tjuvskjuten varg!
Jag har ingen aning om huruvida det här programmet fungerade upplysande för en okunnig allmänhet. För mig som är insatt i frågan så var det som det brukar vara; mest förstärkning av de fördomar som redan finns. Det var en kort sammanfattning av den mediabild som brukar visas upp, utifrån kunskap man kan läsa sig till. Men det var ingen sammanfattning av den verklighet som finns i skärningspunkten mellan varg och människa.
Den väntar fortfarande på sin programmakare.
Sen följde en chatt som rent tekniskt fungerade bra så vitt jag kunde se. Där ska Värmlandsteve ha en eloge. Men jag vet inte inte om man väntat sig att så många skulle gå in på den. Vi var nog flera hundra som ställde frågor och väntade på svar. Jag ställde bl.a. en fråga till Jenny från Naturskyddsföreningen:
De negativa attityderna till varg i vargområden är ett stort problem och något man enligt forskarna måste ta på allvar, hur anser Din organisation att man ska lösa det problemet?
Ja ungefär så frågade jag men fick inget svar förstås. Det kan bero på att man inte har något svar att ge, för man har inte brytt sig om det dilemmat. Man väljer att sopa det under mattan och låtsas som om det inte finns.
Långpromenad till Harnäs...
... blev det igår onsdag.
Så här fin är skylten ut till Harnäs.
Det är trevligt gå den här vägen när det inte blåser och det gjorde det inte igår. Jag kunde gå så långt jag hann på en timme och så hämtade gubben mig med bilen. Bra att inte behöva gå tillbaka samma väg. Det blev 7 kilometer. Då gick jag alltså med en hastighet av 7 km/ h. Det är ju inte så rasande fort. Det ska vara möjligt att gå 10 km / h. Jag har gått till Svensbyn och tillbaka på en timme = 10 km, men då får det vara sommar och lite mer lättgått. 
Vinterståndare utgör vackra mönster mot den bländvita snön.
Den egna skuggan blir också påtaglig. Den är ungefär de proportioner som hällristningar har med långa ben och jättefötter. Det var väl den tidens människors uppfattning om hur man såg ut, lätt att avbilda i alla fall och det man såg av sig själv oftast i brist på speglar. 
Och här hemma växer snövallarna hela tiden. Vi är numera helt omgärdade av snö.
Sånt jag skriver på nu för bloggen är dagens skidåkning, vargprogrammet + chat, agenda för helgen, svar på kommentar från Bolle som jag inte lagt ut än och så den där släktgrejen som ska komma någon gång.
David Skogsström 19 år...
Igen då Grattis till Dig David och tack för bilderna och att jag fick lägga ut dem på bloggen. Roligt att en så ung jägare fick fälla ett lodjur.
Miljöministern ...
Skrev på den här överenskommelsen gjorde också det lilla Jägarnas Riksförbund, som är en liten organisation med c:a 30.000 medlemmar. Men nu är man plötsligt emot omflyttningen av varg. Jag antar att man är ute och fiskar medlemmar igen i grumliga vatten.
Synd att Jägarnas Riksförbund försöker saboterar en bra idé som löser flera bekymmer; inaveln och behovet av en begränsning av vargstammen. Deras egen trovärdighet tar också stryk när de velar så här fram och tillbaka.
http://www.vf.se/Nyheter/Varmland/Framtida-vargjakter-ar-osakra-100305.aspx
http://www.vf.se/Nyheter/Varmland/Lodjurjakten-ar-over-100304.aspx
Det finns ett annat exempel på att man kan vinna kändisskap genom att frossa i extremståndpunkterna i rovdjursdebatten.
I kväll torsdag sänds något som kallas en dokumentär om vargen. Men det är klart att det inte är en dokumentär, det är ett debattinlägg redan i titeln "Från fridlyst till fredlös". Det omvända hade varit korrekt; från fredlös, som den var före 1960 med skottpengar till att vara fridlyst som nu med ett extremt starkt skydd. Rino R som har gjort det här inslaget sällar sig därmed till dem som för egen vinnings skull, vill betona ytterligheterna i den här debatten och sabotera för en stor majoritet som vill både vargens och de drabbade människornas bästa. Det går alldeles utmärkt att uttnyttja extremståndpunkterna i den här frågan för att få ljus på den egna personen och vinna rubriker, kändisskap antingen extremt för varg eller extremt emot varg. Men det gynnar inte kärnfrågan och dess lösningar som omfattas av en majoritet av svenska folket. Det gynnar varken den svenska vargstammen eller de människor som är drabbade av den.
Jag skriver me om det här programmet efteråt i det här inlägget.
20:e lodjuret skjutet i Värmland.
Licensen är fylld och jakten avslutad. Besked kom nu kl 12.50
Succé är det för det nya sms-rapporteringssystemet som konstruerats av Lennart Johannesson, ordförande i Jägareförbundet i Värmland. Det är bara att gratulera!
Det går ut på att alla som jagar kan ansluta sig till ett sms - system på länsstyrelsen som kompletterat med telefon och jaktradio ger oerhört snabb rapportering och en rapportering som funkar även när telemottagningsförhållandena sviktar här och där.
19:e lodjuret skjutet
Två lodjur kvar på licensen i Värmland.
Battlefield 2 igen då.
Det kommer till Karlstad idag verkar det som. Det är alltså ett nytt dataspel som sonen gjort grafik i på Dice i Stockholm. Trodde det redan var ute till försäljning, men det var det alltså inte, endast reklamen hade kommit. Alltid spännande att se hur försäljningen går. Hittills har hans produkter dragit in pengar och gått med plus verkar det som, men det är dyrt att tillverka spel och inte så få av de som görs i världen landar på minus.
Så här ser den färdiga produkten ut, sonen håller sitt första ex i handen vi fick bilden i förrgår tisdag. Spel som han har gjort förut har varit bl.a. Mercenaries från Pandemic Studios.
Nolare Murstenstjärn...
Normalt sett är det inte så ansträngande att gå dit men nu var det inte helt plogat utan en del snö kvar att gå i på vägen och det gjorde det tungt, speciellt på hemvägen när jag nästan småsprang för att kunna passa en tid och hinna duscha och byta om innan.
Det var fint neröver tjärnet, synd att det inte framgår på bilden.
I skogen finns märkliga formationer ibland.
Och trädstammar med snöduttar på utgör en särskild grafik.
Plogat för rådjuren var det på två ställen och ensilagebalar till dem. Mellan de här platserna var det mycket rådjursspår. Annars ser man inte så mycket djurspår nu, djuren håller sig stilla för att inte slösa med energin i den djupa snön.
Här bor K. på Perekûel, han som jag tror har gjort matplatser åt rådjuren här. Hans hus har speciellt fina proportioner. Jag har försökt komma på vad det är som gör att det huset verkar stämma men inte kommit på vad det är. Fint i alla fall uppe på kullen. Perekûel skulle heta Pers kulle på vanlig svenska. Och man kan anta att det bott någon där som hette Per. Det har, tror jag, varit bostad till den bonde som hade gården som hörde till ålderdomshemmet, kanske ägd av Silleruds kommun från början.
Kommande skriverier här på bloggen blir om lodjursjakten fram till alla 20 är fällda och som sagt förhoppningsvis bilder på det lodjur som fälldes i Årjäng. Sen blir det släktforskning på Rolands Bobergssida av släkten, dvs den berör alla som är ättlingar till Ester och Gustav på Liane, Rolands farföräldrar. Men jag vet inte hur jag ska hantera den än. Och så en gammal bild från Snarkil på något som jag tror föreställer fenomenet att gå med kon till tjuren. ;-). Ja, sen riskerar det som vanligt att bli tankespån om ditten och datten och dagbok förstås.
Karin Sidenvall ...
När hon nu skriver om vargjakten så säger hon sig har en anonym källa (riskfritt ljug om man vill! För ingen har rätt att spåra en anonym källa) som påstår att jägarna under vargjakten sköt på allt som rörde sig och att 75 av 100 jägare borde ha stannat hemma. Det låter inte som om den här jägaren var med på jakten alls, för de människor som jag har hört beskriva jakten utifrån egna erfarenheter (inte utifrån vad man läst i tidningen!) talar om en väldigt lugn jakt, utan stress.
Det står också att 12.000 jägare var ute. Det är lögn. Det var 12.000 som registrerade sig, men en kvalificerad bedömning från Jägareförbundet är att c:a 4000 deltog.
Däremot håller jag med Torsten Mörner i sak och jag har skrivit om det förut på bloggen och det är en allmän uppfattning bland jägare att man ska införa ett vargpass; dvs en utbildning för jägare som ska jaga varg. Eller mer troligt är att det blir ett "rovdjurspass", dvs en sammanhållen utbildning på att jaga björn, varg och lo, en utbildning som innefattar teori och praktik med skjutprov.
Suck! Man blir bara trött på Karin Sidenvall! Och trött på NWT som på det här sättet gör parodi på kraven på saklighet och allsidighet i sin nyhetsrapportering. Man väljer att göra tidningen till en åsiktsmaskin. Praxis är ju annars att tidningars nyhetsrapportering ska vara saklig och allsidig, medan åsikterna finns i ledare och på opinionssidorna.
16 lodjur fällda i Värmland
Helgon ...
Jonas Gardell ...
Pia Degermarks...
Pia blev stjärna från en dag till en annan när hon som 16- 17 åring gjorde rollen som Elvira Madigan, men hon var en ung och skör människa som uppenbarligen utnyttjades av en cynisk (manlig!) omgivning. Motspelaren pratar om Widerbergs gubbsjuka och om sitt eget förhållande med (läs utnyttjande av!) Pia under inspelningstiden.
- Det var svårt att komma hem till hustrun efter det, jag låg på golvet i taxin och ylade! (Ja ha, och hur var det för Pia??? Jo, hon svalt sig på internatskolan)
Det framgår också att Pia drack vin för att göra en del av de allvarliga scenerna i filmen bra. (16 år gammal!? Vem försåg henne med det?)
Sedan släpades hon med till Canne när filmen gick upp där och visades upp svårt sjuk av anorexia, vägde 32 kilo. Motspelaren övergav henne där och bara åkte säger han, men minns inte varför. Han tycks drabbad av selektiv minnesförlust, liksom Pias mamma. Hon har också valt att glömma pinsamma partier när det gäller hennes eget agerande. Under en kort tid var Pia firad stjärna som levde lyxliv med jetsetfolket.
Sen gick det utför med, skilsmässor, hemlöshet, droger, brytning med föräldrarna, prostitution, fängelse och förlust av barnen. Till slut har hon nu enligt egen utsago, rättat upp sitt liv och blivit mambo, dvs bor med sin mamma i hennes våning. Men genusperspektivet på den här berättelsen är förfärande.
Blogginläggen näst i tur kommer att handla om Nolare Murstenstjärn, helgon med lite Gardell och Karin Sidenwall på NWT. Ja och så ligger där en släktforskning på Byttnersläkten och väntar.
Skotrarna på hemväg
Osannolikt vackert är det i närheten av Klimpfjäll. Hasses och hans kompisars skoterfärd från Värmland upp till Lappland är avslutad och nu bär det hemåt efter 140 mil skoterfärd.
15 lodjur...
I hela landet sköts den första dagen = igår måndag så här mycket:
Norrbotten 1.
Västerbotten. 0
Jämtland 5.
Västernorrland 1.
Gävleborg 2.
Dalarna 10.
Värmland 10.
Västra Götaland 2.
Örebro 1
Västmanland 0.
Uppsala län 4.
Stockholms län 0.
Summa 36 djur skjutna.
Och i Värmland så¨här mycket:
Lista på fällda lodjur:
- - Mangskog
- - Östmark (Eftersök)
- - Ekshärad
- - Nyckelby, norr om Deje
- - Nyeds Mosserud, väster om Molkom
- - Årjäng
- - Rådatorp, norr om Väse
- - Likenäs
- - Mårbacka
- - Ambjörby
Skriftliga omdömen...
Anvisningarna var märkliga för oss som skulle göra de här omdömena; betygsliknande skriftliga omdömen skulle det vara men inte betyg. Ett skriftligt omdöme i ett antal ämnen måste bli rationaliserade till någon form av siffor eller bokstäver eller enstaka ord (som sedan kompletteras muntligen i utvecklingssamtalet). Jag kan som lärare inte rimligen göra ett skriftligt omdöme i textform i varje ämne på ett 20-tal elever i klassen. Det skulle sammantaget bli dokument i storleken av en roman och jag skulle tvingas börja på den innan vi ens har startat upp skolåret för att hinna bli färdig till slutet.
Men G, VG och MVG är alltså inte tillåtet att använda, men kanske 1,2, 3, eller bra, bättre, bäst, eller uppnår målen, uppnår målen med råge, uppnår målen jättebra. På något sätt måste jag ju beskriva om eleven når målen eller inte och i vilken grad. Eller??? Vad är det här för hårklyveri, lek med ord?
Varför kan inte Skolverket lämna ut exempel som är godkända på hur det ska se ut med skriftliga omdömen? Vi lärare är ganska lydiga bara vi vet vad som förväntas av oss, men vi gillar inte att i blindo uppfinna hjulet om och om igen, bara för att varje gång få "hjulet" underkänt uppifrån. Jag håller med Lärarförbundets ordförande som pekar på att vi lärare lämnades i förvirring med utformningen av de skriftliga omdömena. Och man kan tillägga att det är samma typ av förvirring som vi lämnas med när det gäller utformningen av åtgärdsprogram för elever i behov av stöd.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/uppforande-gar-fore-kunskaper_4354021.svd
Nästa inlägg här kommer att handla om Pia Degermark och om helgon tror jag. Och uppföljning av lodjursjakten.
Battlefield...
Klädkod...
Jag själv fnissar glatt i sammanhanget åt ett minne av klädkod från 1960-talet. Jag jobbade på dagis på somrarna för att försörja mig under studietiden. Föreståndarinnan där hade bestämda åsikter om klädkoden. Vi fick inte ha klänningar, rockar eller blusar som var ärmlösa. Shorts och korta kjolar var förbjudna. Det skulle helst vara rockar av Toni Li - modell som räckte ner till knäna så de täckte allt, även om man måste böja sig framåt. Och klädkraven gällde oavsett temperatur.
Jag frågade vid ett tillfälle om vi inte kunde lätta lite klädkoden när vi hade en långvarig värmebölja med runt 30 grader och det var olidligt hett på de halvt inbyggda dagisgårdarna. Men det gick inte, för orsaken till de här bestämmelserna var att pappor som kom och hämtade sina barn på dagis kunde bli oanständigt upphetsade om vi inte var ordentligt påklädda!!!
Jag såg för min inre syn hur hon tänkte; papporna skulle plötsligt bli hjälplöst invaderade av sina lustar och inte kunna avhålla sig från att i flock jaga dagisfröknar fram och tillbaka över sandlådorna, inför sina häpna barn! :-))
Till saken hör att vi som jobbade på dagiset var rätt rekorderliga fruntimmer allihop, inga utmanande bombnedslag precis och det gjorde tanken ännu mer absurd.
Sista dagissommaren så började en kille jobba där och han vägrade att jobba i långbyxor utan hade shorts på sig och då fick vi också ha det.
Nu kan jag väl anta att dagens dresscode-krav inte har såna motiv, det kan väl inte vara så att busschauffören antas bli jagad av upptända kvinnor om han slopar slipsen. Det finns säker andra skäl, typ företagets image utåt eller nåt sånt.
Spotify ...
Lodjursjakten...
Uppdaterat vid 2- tiden eftermiddag; 5 lodjur skjutna, 15 återstår på licensen i Värmland
Uppdaterat igen vid 16.00 måndag em; 10 lodjur skjutna i Värmland varav ett i Årjängs kommun, i Tvärdalen. 10 återstår på licensen. Tilläggas kan att man i år sjösätter ett nytt avrapporteringssystem via sms, ett system som ska minimera risken för överskjutning.
Här är listan på skjutna lodjur idag måndag 1:a mars
- Mangskog
- Östmark (Eftersök)
- Ekshärad
- Nyckelby, norr om Deje
- Nyeds Mosserud, väster om Molkom
- Årjäng
- Rådatorp, norr om Väse
- Likenäs
- Mårbacka
- Ambjörby
Uppdaterat igen sent måndag: Det finns uppgift i NWTs nätupplaga på att ytterligare ett lodjur skulle vara skjutet i Värmland, alltså sammanlagt 11, men jag vet inte om man i så fall menar att det var det tidigare påskjutna eller ett annat. Det finns ingen intern rapport om det djuret så det verkar rätt osannolikt. Jag utgår ifrån att det är 10 djur skjutna varav ett är påskjutet och kommer att fortsätta eftersökas. Det skulle innebära att 10 återstår på licensen.