Den stora trädfällningen
Här är sista bilden från den ena av de två gamla tallarna som fälldes idag lördag. Anders laddar upp med sågen, gör fällhugg antar jag och kanske har kilar eller nåt, jag vet inte. Den första tallen var inte så bekymmersamt. Den hade massor av växtmassa åt rätt håll och lutade lite rätt också.
Hela vägen blev full av träd och ris men ingen bil hann komma under tiden.
Tall nummer två var lite knepigare, den lutade lite åt fel håll och efter lite konferande mellan Roland o Anders så blev det ett band fån traktorn på vägen via den här björken som växte i rätt fällriktning.
Här ramlar tall nummer två i alla fall och det gick också vägen.
Här ligger den.
Sen var det bara att kapa upp i lagom långa stockar och kvista så fort som möjligt så att vägen blev fri igen.
Stockarna gick att spela in till traktorn.
Sen gick det att köra bort dem.
Riset hjälptes vi åt att ta i skopan sen
Det var roligt att räkna årsringarna på den största, (inte den här) och få det till 72. Tallen bör alltså ha varit 72 år gammal. Den hamnade i vår trädgård 1977 när vi byggde huset., Den har alltså i runda slängar levt halva sitt liv som vanlig vild tall och halva som trädgårdstall.
När vi ändå var igång så fälldes den här granen också. Den tar bort en hel del ljus från väster. Här faller den.
Så här mycket kvällsol kommer vi att få in nu. Den granen som står kvar är vår utegran till jul så den får vara kvar ett tag till. Yngste sonen pratade vi med i telefon och han undrade om vi verkligen sågat ner trädet som de hade gungan i när de var små. Och det hade vi alltså. Linorna efter gungan hade följt med upp i växten under 30 år så de kom ner nu.
Sen kommer blogginlägg om barnbarnbesök här, om vild parningslek och några till som inte blivit färdiga
Jösses! Hade ni tall nr 2 precis utanför stugknuten? Jag kan förstå om ni inte ville ha den kvar.
Vad luftigt och fint det blev. Jag gillar tallar mer än granar, de har dessutom bättre rötter och lägger sig inte så lätt som granar när det blir oväder. Det lärde jag mig som svärdotter till en skogsbonde.
Skön att få in ljus istället för att ha träden utanför husknuten, kan jag tänka mig. Men stekheta sommardagar så kanske de varit behagliga att ha!?
Anne: Våra stora träd står nära huset ja,
Suss: Jag gillar granar mest, de är så vackra.
Mia: Du har rätt i att träden gett skydd heta soldagar och dessutom sparat lasyren på sydsidan. Nu lär det bli ommålning vart och vartannat år. Å andra sidan slipper gubben upp på taket och sopa barr och kottar en gång per säsong som tidigare.