Vargprogrammet på TV...
För visst var det ett ställningstagande och ett fiskande i ytterligheter trots påståenden om motsatsen. Hur många tanter bor med sina getter mitt ute i skogen i vargrevir och tycker att vargar är bra? Jag bara undrar hur många? Kan det finnas en eller två i hela Sverige? Visst är det en ytterlighet, en ytterlighet som fick rätt mycket utrymme.
Dessutom fanns det grova faktafel i filmen. Det var inte mer än c:a 4000 jägare ute och jagade varg, inte några 10.000 eller 12.000. Det var 12.000 registrerade men de flesta valde alltså att avstå den här första dagen, kanske pga den starka kylan eller att man tänkt sig att jaga en annan dag. Inte så många trodde att jakten skulle ta slut redan första dagen, men det gick fort med de gynnsamma spårningsförhållandena. Under älgjaktstid så rör sig många fler jägare i det område som det nu jagades varg i men ingen bråkar om det.
Finns det någon som helst dokumentation som styrker att gamla skrönor påverkar människors attityder till varg? Jag tror att det som påverkar attityderna i första hand är verkliga problem i samband med att varg finns i närheten, inte att varg finns i böckerna. Skrönor och myters inverkan fick stort och omotiverat utrymme i programmet utan att ha en saklig grund för det, men visst var det rent dramaturgiskt tacksamt att visa Västanå teaters vargspel.
Man valde också att förmedla bilden av vargjakten som hetsig trots att den till 90 % innehöll sittande på ryggsäck i 4- 6 timmar i -15 graders kyla (minst!). Hetsen målades upp med att man sa att nu går jaktdagen mot sitt slut och ska man få någon varg + snabba bildväxlingar, fötter på de enstaka jägare som gick på spår (en av 10 - 40 jägare i verkligheten, övriga satt still!) samt hetsig musik till. Dramabehov igen!! Dålig stil av en programmakare som själv var med och som alltså vet att det inte var någon stressjakt.
Och så grand finale med en "nyhetsrapportering" om tjuvskjuten varg!
Jag har ingen aning om huruvida det här programmet fungerade upplysande för en okunnig allmänhet. För mig som är insatt i frågan så var det som det brukar vara; mest förstärkning av de fördomar som redan finns. Det var en kort sammanfattning av den mediabild som brukar visas upp, utifrån kunskap man kan läsa sig till. Men det var ingen sammanfattning av den verklighet som finns i skärningspunkten mellan varg och människa.
Den väntar fortfarande på sin programmakare.
Sen följde en chatt som rent tekniskt fungerade bra så vitt jag kunde se. Där ska Värmlandsteve ha en eloge. Men jag vet inte inte om man väntat sig att så många skulle gå in på den. Vi var nog flera hundra som ställde frågor och väntade på svar. Jag ställde bl.a. en fråga till Jenny från Naturskyddsföreningen:
De negativa attityderna till varg i vargområden är ett stort problem och något man enligt forskarna måste ta på allvar, hur anser Din organisation att man ska lösa det problemet?
Ja ungefär så frågade jag men fick inget svar förstås. Det kan bero på att man inte har något svar att ge, för man har inte brytt sig om det dilemmat. Man väljer att sopa det under mattan och låtsas som om det inte finns.
Jag tycker nog att det är märkligt att vi i Sverige inte ska kunna ha fler vargar per capita och kvadratkilometer när det fungerar på andra håll i världen. Att avskjutning skulle minska inaveln känns också som ett lite knepigt argument.
Selma:
Det är väldigt mycket varg per kvadratkilometer i Sverige där vargen finns, dvs över ett litet område i mellansverige. Det området hyser dessutom merparten av den svenska lostammen och en del av björnstammen. Det är mycket rovdjur inom ett begränsat område, vilket starkt påverkar de människor som drabbas men det talas det aldrig om i debatten. De mest högljudda vargförespråkarna bor på betryggande avstånd från varg.
Uppgifterna om hur mycket varg det finns i andra länder bygger på inventeringsmetoder som närmar sig gissningar, metoder som vi aldrig skulle acceptera i Sverige. De har förmodligen mycket mindre varg än man uppger, eftersom det är väldigt svårt att beräkna antalet rätt. Det är lätt att räkna för många i och med att de är så rörliga och snabbt förflyttar sig över stora områden. Det finns stora problem i de länderna också, men där (exempelvis i Finland) hänvisar man till Sverige som ett land där man inte har några bekymmer med varg(!). Därtill kommer att människor i SVerige har en unik tillgänglighet till naturen genom allemansrätten, vilket man inte har i andra länder, alltså det märks när man inte längre kan röra sig tryggt i skogen. Om man därtill lägger att det är många som jagar och att det är vanligt folk som jagar, inte bara överklassen, så blir det mer problem här.
Avskjutningen minskar inte inaveln, det gör invandringen av varg, frivillig sådan eller omflyttning. Avskjutningen är till för att hejda den snabba ökningen av varg och att få mer acceptans för varg i vargområden. Den är dålig idag och det är ett stort problem antingen man gillar varg eller inte.
Ja, jag känner mig inte precis som den där storstadsbon som aldrig varit i naturen. Jag är också uppväxt med en hel del "hemjagat älgkött". Vi har haft rätt mycket rovdjur där vi har haft häst uppstallad. Vi brukade sjunga högt och falskt när vi var långt ute i skogen både för björnar men också för älgarna som kunde skrämma häst i sken. Faktum kvarstår att synnerligen få människor som inte är beväpnade skadas av rovdjur. Vi har helt enkelt totalt olika syn på den här frågan. Jag har inget hopp om att övertyga dig och jag tror inte att det lyckas att få mig att se på balansen i naturen på ett annat sätt heller.
Selma: Nej vi lyckas nog inte övertyga varandra, jag är tacksam om jag kan få sprida lite kunskap och fakta i den här infekterade frågan ibland. Någon frälsare har jag inga anspråk på att bli! ;-)
För oss så vore en tät långvarig vargnärvaro en katastrof för våra liv därför engagerar vi oss. Jakten och hundarna är viktiga för oss, jakten är ett hälsosamt och gott intresse, helt legitimt. Och det är lika hemskt om en människa dör av rovdjur antingen hon är beväpnad eller inte, eller? För upplysnings skull; förra året dödades en man av björn när han gick ut på trappen för att ropa på sin hund, en kvinna dödades i USA av varg också för något år sedan. Ingen av dem hade vapen i hand och jag ser inte att det skulle göra någon skillnad i så fall.
Vargarna är bra för den växande skogen eftersom de håller undan skadegörare. Den växande skogen skapar resurser för framtida generationer och vad vi lämnar efter oss till våra barnbarn. Därför är jag för flera vargar. Speciellt i norra Sverige, där det nu knappast finns några och de som förirrar sig dit dödas illegalt eller i sk. skyddsjakt. Jag accepterar också argumentet att vargen är ett naturligt inslag och därför bör ha en närvaro.
Dock anser jag att ur bevarandestatussynpunkt den nuvarande stammen bör betraktas som acceptabel. Det är uppenbart att stammen är fertil och livskraftig och antalet är tillräckligt stort för att garantera långsiktig överlevnad, och tål att begränsas till 210. Antalet backas upp av den norska populationen, vargen är inte hotad som art och den svenska populationen är inte en speciellt anpassad ras. Så det finns inte skäl att se den som en unik resurs.
Den är starkt inavlad, individerna är i genomsnitt mer släkt än helsyskon och detta är ett problem, som resulterar i reducerad fertilitet och vitalitet. Emellertid är stammen uppenbarligen tillräckligt vital och fertil, den teoretiska förväntan har inte tillfullo infriats. Och vad är egentligen den teoretiska förväntan? Skadan av inavel orsakas av ett begränsat antal gener och är inte lika över alla genom i en population. I avkomman till vissa besläktade individer så slår inaveln igenom i inavelsdepression, i andra inte. Det finns en stor variation. Det vargpar som givit upphov till den svenska populationen har haft gener som inte orsakat stor inavels depression, det bara är så. Detta är i viss mån en fråga om naturligt urval. Kanske ett annat vargpar också bidrog i början men dess avkomma försvann i konkurrensen eftersom den inte tålde inavel. I en inavlad population sker ett urval för individer som tål inavel, så inavelsdepressionen i den svenska vargpopulationen har säkert minskat de sista decennierna även om inaveln inte minskat. Att man kan kompensera inaveln genom att kraftigt öka numerären som hävdas av många funkar inte. Om en helsyskonfamilj är 50 eller 1000 har mycket liten betydelse för framtida inavel.
Det ter sig önskvärt för mig också med nytt blod, även om jag inte ser det som så förtvivlat akut. Det naturliga sättet är att ha en sammanhängande vargpopulation mellan södra Sverige och finska gränsen så kommer östligt nytt blod in naturligt. Detta kommer nog att ske ändå förr eller senare.
Inplantering är jag tveksam till och anser inte nödvändigt. Det är dyrt, det är tekniskt besvärligt att göra bra, det innebär ett stort ingrepp och ett övertagande av ansvaret, det blåser ytterligare under vargdebatten, och skall verkligen staten gå in och göra dessa sydvargar ännu vitalare, aktivare och ”farligare”. Och 20 djur är för lite att bryta inaveln hos 200 om man inte parar det med en mycket aktiv avlivningspolitik av bärarna av de etablerade generna.
Vi såg programmet... ja... och så dumt med det där sista inklippta!!
Visst men det är inte många dödsfall av vilda rovdjur om de inte är stressade av pågående jakt, och inte då heller. I förhållande till t ex antalet trafikdöda och de flesta andra dödsorsaker är det närmast försumbart som anledning att akta sig. Jag läste också en historia om en försvunnen kropp,en kvinna som troddes vara ihjälsparkad av en älg men inte vill väl du heller att skogarna ska vara garanterat älgfria?
Dag: Tack för Din kommentar. Det var intressant att få ta del av Dina synpunkter. Vi tycker förstås inte lika. Du vill ha fler vargar och det vill inte jag. Vargens betydelse för skogen var en ny aspekt, har jag inte tänkt på.
Du vill hellre ha invandring naturligt genom norra Sverige och det kan man ju i så fall önska i den bästa av världar. Tyvärr så vet vi båda att det inte kommer att fungera någonsin så länge vi har renskötsel och stora områden som ingen kan bevaka från illegal jakt. Då återstår alternativet att ta till vara de individer som lyckas slinka igenom och det lär ju egentligen räcka med ganska få. Borde alltså fungera så som Du och även de svenska vargforskarna säger.
Så detta med inplantering är nog att ta i, kanske mer en gest för att lugna opinionen och som sådan helt ok att testa. För oss som redan bor i vargland så spelar inplanteringen inte så stor roll, den lär ske i områden som idag är vargtomma, men ändå inom räckhåll för de vargar som redan finns, typ i Uppland, norr om Stockholm exempelvis. Och i och med det, så måste man ta bort fler djur i Värmland och Dalarna för att hålla sig inom ramen 210 djur, vilket inte är fel, det blir alltså i praktiken en sorts utglesning, spridning av vargarna inom landet, det behövs. Det är alldeles för mycket rovdjur koncentrerade till ett område i mellansverige.
Jag tror att på lång sikt så betyder inaveln inte så mycket i en vild population, de svagare rensas ut med automatik så småningom och det naturliga urvalet håller djuren friska. Jag mínns att en kollega till Dig, Öje Danell, (avdelning renar!) brukade säga att det har aldrig långsiktigt kunnat påvisats inavelsproblem i en vild population. Den håller sig frisk genom ett hårt liv och naturligt urval. Det finns ju exempel, så som vargarna på Isle of Royal (om jag nu minns namnet rätt). Inavelsbekymmer är något som hör hemma bland tamdjur där alla individer i princip överlever genom skyddat liv.
Selma: Nej, jag ville bara justera påståendet att människor inte dödas av rovdjur om de inte har vapen i hand, eller hur Du nu uttryckte det. Ibland utgör en skogsvandrande människa helt enkelt presumtiv mat för ett rovdjur. Det sker inte ofta men eftersom det ändå förekommer så känns det lite som rysk roulette att gå i skogen i vargrevir, speciellt när det gäller att låta barnen vistas där tror jag efter att ha pratat med människor som bor i vargrevir.
Dag igen: Asch tanken slant! Det är klart att vargens betydelse för skogen inte var ny. Du menar att den håller efter älgen och därmed minskar skogs´skadorna. Där kan jag väl tycka att det måste vara markägaren som får avgöra balansen hur mycket älg som bör finnas i markerna. Det finns ju en hel del åtgärder som den enskilde skogsägaren kan ta till för att minska betningsskadorna. Vargen lär ju inte heller välja ut de älgar som betar värst och ta de som befinner sig i ungskogsområden.