Bjästa skolchef Fager...
"Fager sa att en del av killarna som blängt kan ha blivit provocerade av att skolpersonalen agerat - och att det kan ha gjort det värre för Linnea.
Anders Fager använde ordet "överbeskyddande" när han pratade om Linneas mamma och hennes kamp för dotterns trygghet på skolan.
- Vi fick bort att de kommenterade och att de kanske gjorde gester och tecken åt henne. Och där kanske man hade kunnat accepterat att man fick ner det på den nivån. Längre kom vi inte, vi kunde inte få dem att sluta titta och snegla."
Slut citat.
Jag får ju några funderingar när jag läser det här:
1. Är det vanligt att rektorer tror att en s.k. lägre nivå av mobbning, dvs med "blänganden, sneglanden och tittanden" är acceptabel ur lagstiftningssynpunkt? Det är min bestämda övertygelse att lagstiftaren förbjuder all mobbning, oavsett vilka uttryck den än tar. Och sen är jag inte så säker på att blänganden och tittanden är en lägre nivå av mobbning.
2. Kan skolans agerande i mobbningsärenden få styras av om de som mobbar ökar mobbningen för att straffa den mobbade för att skolan vidtar åtgärder? Kan man avstå från åtgärder av rädsla för att den mobbade ska mobbas mer om man försöker göra något åt dem som mobbar? Enligt min uppfattning ska inte skolan kunna skrämmas till passivitet av de mobbande. Det kan aldrig vara mobbarna som avgöra graden av mobbning på en skola.
Kanske vore det bra att ha ett antal gränsfall att hantera i skolledarutbildningen för att trimma skolledarnas hantering av mobbning och förebygga att detta upprepas. Kanske är det på sin plats att vidareutbilda alla skolledare i mobbningshantering om det här är vanligt förekommande uppfattningar.
Sen kan naturligtvis tidningen ha vinklat alltsammans helt fel för att få till en säljande rubrik, det har hänt förr.
Jag ägnade en stund åt att läsa domen och förundersökningsmaterial i detta fall och måste säga... Ja, vad f-n ska jag säga?!!!!!! Nog finns det problem i dagens skola. :(
Ailas: Snälla kan Du inte berätta vad Du fann?
Jag associerar till en fortbildning vi hade för ett tag sedan som handlade om att vi skulle lära oss var gränsen gick för vad vi fick lov att göra rent fysiskt med elever som bråkade med oss och med varandra. Men vi fick bara höra om solklara fall, inga gränsfall, så vi var ungefär lika kloka efteråt. Vi fattar också att vi inte får slå barn i skolan men vad får vi göra? Lite grand känns det så med mobbning också, vad får vi göra när vi ingriper och vad får vi inte göra? När ska sekretessen skydda en enskild elev och när inte? Man får hela tiden en känsla av att det finns en dold agenda som mörkas för oss och vi vågar inte göra något av rädsla för att göra fel.
http://politisktinkorrekt.info/wp-content/uploads/downloads/2010/03/dennis1.pdf
Här finns en länk till själva domen i tingsrätten. Även hovrätten ansåg honom som skyldig. Hela förundersökningsmaterialet finns också på nätet, bara att googla på killens namn. Det är många förhör och jag orkade inte läsa igenom allt, blev så ledsen över att se hur ungdomar har det och hur utsatta vissa är. De är trots allt BARN, flickan var ju 14 år. Det är också så ledsamt att se hur nätet kryllar av allt möjligt kring detta. Ibland undrar jag faktiskt lite över människorna...
Vuxenvärlden har ett och annat att fundera på, det är då klart det. Det gäller också skolan i allra högsta grad.
Jag vill egentligen inte frossa i detta, tillräckligt många gör ju det redan. Vill du lägga upp domen på bloggen, så är det givetvis upp till dig. Den finns ju redan där, så...
Kram!