Inga Magnusson

Det finaste en kvinna kan göra är att bära fram, föda och ta hand om sina små barn, det tycker jag och står för det! Vad skulle annars hända med världen?

I mitt inlägg http://ailas.svenskablogg.se/2010/02/23/kvinnor-som-karriarkata-klackningsmaskiner/ blev jag riktigt irriterad över "monster" till kvinnor som exempelvis den senaste Brysselklätterskan Birgitta Ohlsson som så tydligt föraktar moderskapet. Vad ska hon då ha barn för?



Jag vet inte hur mycket "klumpigare" män kan vara, men alldeles oavsett vad s k feminister hävdar, så är kvinnorna (oftast) bäst lämpade för att sköta små barn. Männen kan komplettera utmärkt och ju större barnen blir desto bättre blir papporna.



Jag är inte orolig för att männen skulle sakna arbetsuppgifter, även om vi nu skulle sakna bisonoxar. De kan ju alltid ta en och annan älg eller - varg. XD

I förlängningen är det alltså Alva Myrdals fel att vi har föräldralediga pappor i Sverige. Jag läste alltså länken i Expressen (detta "sannigssägande organ").

Jag har ingen erfarenhet av hemma småbarnspappor och olycksfall, jag kan bara relatera till mina egna barn och de hade då guldmånader när de hade sin pappa hemma. Han var med barnen hela tiden, medan jag skötte hemmet och allt det där andra, när jag var mammaledig. Vi delade alltså mitt itu på föräldraledigheten.

För oss var det bra!

Jag är tveksam till Anna Carlsson, men vet för lite med tanke på att jag bara läst artikeln du länkat till.

Jag har ingen erfarenhet av pappor som är hemma med sina småbarn men ställer mig lite tveksam till Annas uttalande.

Det där med bisonoxar blir ju svårt men det finns ju annat vilt att jaga. :o)

Jag hörde henne på fyrans morgon-TV... nja... näe, hon kändes inte påläst alls, mest bara som en svamlig äldre dam tyvärr.

Alla: Min gubbe var ju den förste i vår kommun som var pappaledig när den lagen kom på 70-talet. Det gick alldeles utmärkt faktiskt, trots att några trodde att barnen skulle gå under av vanvård ;-))



Men jag tror på något sätt att den kontakt som han skapade med barnen under den tiden alltid har funnits med som en viktig ingrediens i deras förhållande.



Men hur det fungerar generellt har jag ju ingen aning om, män kanske är slarvigare med barnen så att de oftare råkar ut för olycksfall. Ändå känns det avlägset på något sätt.

Vad ska man säga!? Hade den artikeln publicerats 1 april hade jag varit övertygad om att det varit ett skämt. Kan det inte finnas andra orsaker? T.ex att folk söker vård på ett helt annat sätt än tidigare? Att småbarnsföräldrar kanske blivit osäkrare i sina roller? Eller något annat...



Jag har inte gjort någon forskning i ämnet, men tycker det låter minst sagt mossbelagt! Om jag tittar på min egen familjerelation när barnen var små var det ingen skillnad när det var jag eller barnens pappa som skötte dem. Det är kopplat till individen, oavsett kön, hur ansvarsfulla människor är - tror jag på fullt allvar utan forskning bakom mig.

Birgitta Ohlsson har många medsystrar. Såg att i New York ligger lönerna för kvinnor, 25-35 år ca 20 % över männens. Att flickor presterar bättre i skolsystemen vet vi redan.



Var det detta vi drömde om i kvinnokampen? När resultatet tycks bli att ingen tar hand om barnen. Eller vill ha barn?



Vad månde bliva? Här behövs starka krafter för att stärka barnens rätt till egna närvarande vuxna.