Nolare Murstenstjärn...
... gick jag till igår tisdag. Jag valde att gå dit på långpromenaden med Oskar eftersom det blåste rejält ute på vägen över åkrarna nerom Liane. Upp till tjärnet är det bara skog och en lång skogsväg. Det var en vacker tur, alldeles osannolikt vackert med strålande solsken som värmde lite. Åtminstone kunde man föreställa sig det med lite god vilja och det droppade från taken som jag passerade.
Normalt sett är det inte så ansträngande att gå dit men nu var det inte helt plogat utan en del snö kvar att gå i på vägen och det gjorde det tungt, speciellt på hemvägen när jag nästan småsprang för att kunna passa en tid och hinna duscha och byta om innan.
Det var fint neröver tjärnet, synd att det inte framgår på bilden.
I skogen finns märkliga formationer ibland.
Och trädstammar med snöduttar på utgör en särskild grafik.
Plogat för rådjuren var det på två ställen och ensilagebalar till dem. Mellan de här platserna var det mycket rådjursspår. Annars ser man inte så mycket djurspår nu, djuren håller sig stilla för att inte slösa med energin i den djupa snön.
Här bor K. på Perekûel, han som jag tror har gjort matplatser åt rådjuren här. Hans hus har speciellt fina proportioner. Jag har försökt komma på vad det är som gör att det huset verkar stämma men inte kommit på vad det är. Fint i alla fall uppe på kullen. Perekûel skulle heta Pers kulle på vanlig svenska. Och man kan anta att det bott någon där som hette Per. Det har, tror jag, varit bostad till den bonde som hade gården som hörde till ålderdomshemmet, kanske ägd av Silleruds kommun från början.
Kommande skriverier här på bloggen blir om lodjursjakten fram till alla 20 är fällda och som sagt förhoppningsvis bilder på det lodjur som fälldes i Årjäng. Sen blir det släktforskning på Rolands Bobergssida av släkten, dvs den berör alla som är ättlingar till Ester och Gustav på Liane, Rolands farföräldrar. Men jag vet inte hur jag ska hantera den än. Och så en gammal bild från Snarkil på något som jag tror föreställer fenomenet att gå med kon till tjuren. ;-). Ja, sen riskerar det som vanligt att bli tankespån om ditten och datten och dagbok förstås.
Normalt sett är det inte så ansträngande att gå dit men nu var det inte helt plogat utan en del snö kvar att gå i på vägen och det gjorde det tungt, speciellt på hemvägen när jag nästan småsprang för att kunna passa en tid och hinna duscha och byta om innan.
Det var fint neröver tjärnet, synd att det inte framgår på bilden.
I skogen finns märkliga formationer ibland.
Och trädstammar med snöduttar på utgör en särskild grafik.
Plogat för rådjuren var det på två ställen och ensilagebalar till dem. Mellan de här platserna var det mycket rådjursspår. Annars ser man inte så mycket djurspår nu, djuren håller sig stilla för att inte slösa med energin i den djupa snön.
Här bor K. på Perekûel, han som jag tror har gjort matplatser åt rådjuren här. Hans hus har speciellt fina proportioner. Jag har försökt komma på vad det är som gör att det huset verkar stämma men inte kommit på vad det är. Fint i alla fall uppe på kullen. Perekûel skulle heta Pers kulle på vanlig svenska. Och man kan anta att det bott någon där som hette Per. Det har, tror jag, varit bostad till den bonde som hade gården som hörde till ålderdomshemmet, kanske ägd av Silleruds kommun från början.
Kommande skriverier här på bloggen blir om lodjursjakten fram till alla 20 är fällda och som sagt förhoppningsvis bilder på det lodjur som fälldes i Årjäng. Sen blir det släktforskning på Rolands Bobergssida av släkten, dvs den berör alla som är ättlingar till Ester och Gustav på Liane, Rolands farföräldrar. Men jag vet inte hur jag ska hantera den än. Och så en gammal bild från Snarkil på något som jag tror föreställer fenomenet att gå med kon till tjuren. ;-). Ja, sen riskerar det som vanligt att bli tankespån om ditten och datten och dagbok förstås.
Kommentarer
Trackback