Vild parningslek ...
Den här lille pajsaren låg som död på sidan, viftade med de små benen och bara flämtade lite först på altangolvet nedanför fönstret. Men efter 5 minuter var han oppe på benen. Först tittade han stint in i väggen och försökte blinka lite med ögonen, chocken kanske. Sen hämtade han sig och han vände sig ut mot omvärlden för att till slut flaxa iväg.
Partnern parkerade sig uppe på snöhögen, till vänster i bild för att övervaka det hela, lugna ner sig och få koll på utgången. Bespetsade sig på att avsluta det som påbörjats, antingen det nu var en akt av kärlek eller hat. Man vet aldrig med de här ettertaggarna blåmesarna, de är riktiga fajters.
Naturens egna dramor ser man ibland på nära håll.
Det var en kåsör i NA som beskrev blåmesarna som småfåglarnas huliganer. När de kommer till fågelbordet lär alla andra flytta sig. Här hos mig har jag inte sett det, de ser mest söta ut när de kommer och vill äta.
Många gånger har jag förundrats över att de överlever sina krascher mot glasrutor. De tål en hel del... Jag gissar på att det var kärleksprasssel de höll på med, de känner väl att våren är på gång!
Vi kom svepandes förbi fredagmorgon vid 09.00...stannade till vid Q8 macken som ligger precis rakt framför best Western...ja herre gud vi hade ju kunnat komma in och ätit frukost med er...men vad gjorde ni på hotell...bor ni inte i närheten...nu sitter jag iaf hemma i sköna stolen igen,,,fick en förkylning av dagen igår,, jag som jämt varit sjuk...men gott är det att vara hemma...kramen
Så fint foto på den söta blåmesen.
Ja, tydligen var det en riktig kärleks-fajt :-) ;-)
så häftig att den ena "däckade " :-)
Så kan det gå.... :-D
Ja, ibland kan man få se naturens egna dramor på nära håll.
Man ska vara lite försiktig med de starkaste känslorna kan man lära sig. Hur arg eller hur kär man än är bör man kolla så att man inte slår ihjäl sig på kuppen.