Fullständigt vansinnig resa igår!
Till hemresan stod det på biljetten Kst C buss. Ingen tänkte mer på det utan läste buss och tänkte som vanligt ok, buss från busstationen som ligger nära tågstationen. Där satt vi i godan ro och mumsade på lite mat i väntan på bussen. När det närmade sig att gå på bussen 17.58 hade fortfarande ingen buss kommit in och vi frågade i kundupplysningen.
Nej då var det en ersättningsbuss som gick från just tågstationshuset, inte från busstationen.
Det blev panik och språng till bilen med de stackars två småttingarna springande med sina ryggsäckar på ryggen och våra nävar fulla av bagage.
När vi kom till tågstationen så såg vi ingen buss, kastade oss ur och började leta efter en buss som det skulle stå Örebro på.
Kundupplysningen på stationen hade precis stängt kl 18.00. En äldre herre som stod där sa att en liten silverfärgad buss precis åkt iväg. Vadå liten silverfärgad buss?
Vi kastade oss iväg i bilen och tänkte att vi kunde köra ifatt bussen. Under tiden ringde vi vildsint till alla tänkbara telefonnummer för att få besked om var bussen befann sig och om man kunde tänkas haffa den på vägen. Till slut, när vi redan passerat Kristinehamn så förstod vi att det var inte en ersättningsbuss som skulle plocka upp efter vägen utan en liten buss från varje ställe mot Örebro. Vår buss var en liten silverfärgad buss som såg ut som vilken liten buss som helst. Dessutom kunde SJ inte komma i kontakt med bussen för att få reda på var den fanns eftersom den kördes av ett privat bussbolag och deras kundtjänst har bara kontorstid.
Vi satsade alltså på att ik alla fall hinna till Örebro innan nattåget skulle avgå 19.37. Det blev en snabb färd till Örebro och jag hade tur och tog rätt avfart till tågstationen. Vi kom dit med 10 minuters marginal. Det blev ny språngmarsch med de vid det här laget rätt härdade barnen till rätt tåg.
Och vi kunde till slut vinka det där tråkiga adjö.
Det blev alltså drygt 40 mil tur och retur istället för de tänkta 16. Jag var helt mör efter den här persen. Var hemma igen vid 23-tiden.
Vilken mardröm! Jag förstår precis hur ni alla kände er. Det där med information är visst svårt även utanför skolans värld, ser vi tydligt här... ;)
Det där med ersättningsbussar och hur man ska känna igen dem har jag funderat en del på.
When will they ever learn? Det är inte begåvningsreserven som jobbar på SJ, helt klart.
Ojojoj, vilken pärs. Men slutet gott, allting gott efter idogt arbete!
OJ!! Ja, det var en mardrömsresa minsann. Det var ju tur att du orkade köra hela vägen i alla fall. Det måste ju dessutom ha varit bra mörkt emot slutet.
Alla: Det värsta var att medan vi åkte vara osäker på om det skulle vara förgäves. Mycket hängde på slumpen och det visst jag ju innan: Fastnar jag i alla trafikljusen i Karlskoga då är det kört! Om jag tar fel avfart i Örebro och blir stående inne i stan i trafiken där så hinner vi inte!
Men vi är glada att det fungerade och har blivit lite klokare till nästa gång. Tänk om SJ också kunde bli det och tänk om SJ kunde få ordning på tågtrafiken som det var tänkt.