Inga Magnusson

... blev det sista dagen i Stockholm för den här gången. Jag fick alltså träffa en gammal skolkamrat som jag inte haft kontakt med på så där 40 år. Hon bor i Stockholm sedan länge. Vi träffades i Kulturhuset och pratade bort ett par timmar över en lunch. Det var en omtumlande och oerhört givande  upplevelse, en tillbakablick i glädje och sorg, skratt och gråt om vartannat. Det var till slut svårt att skiljas åt och vi hade nog kunnat fortsätta prata väldigt länge. Vi måste helt enkelt göra om det här och fortsätta hålla kontakten via mail när vi nu äntligen hittat varandra.

Uppe i Kulturhuset, längst upp,  är just nu en fantastisk utställning med japanskt fotografi från 1930-talet och framåt. Det är en stor utställning med flera mycket duktiga fotografer och jag borde natrurligtvis ha sett den tillsammans med vår japanska svärdotter. Hoppas att hon tar sig tid och ser den.

Under tiden rännde gubben på stan med LA-sonen. Han lyckades köpa en hatt på Götgatans fina hattaffär och så gjorde de sonens inköp för två veckor framåt på Hötorgshallarna. Det är rutin tydligen med matinköp där för en längre period så och det lagas mycket mat i hemmet.

Hatten fick godkänt, fast jag var lite orolig innan, eftersom den inköptes utan mina goda (?) råd. ;.))



Restaurang Tranan Odenplan gick vi på lördag kväll. Avlöningshelg, trångt populärt, god mat var det. Och vi fick en fortsatt trevlig pratstund med Stockholmssonen. Tranan har lite ovanliga men roliga dekorationer, både på väggar och i taket.


Jag åt en liten vårkyckling och försökte att inte tänka på när bekanta sköt måsar utanför stan och sålde till lyxkrogarna som duva. Nej, det var verkligen kyckling men i ett ovanligt och litet format.


Sen drog vi till Stureplan med Stockholmssonen och träffade Mats, kvällens DJ på Den vassa eggen, populär krog med bar, disco, restaurang och massor av folk. Mats är en av sonens allra bästa vänner och vi träffar honom både här i Stockholm och ibland hemma på Liane när han besöker oss. Vi förstår inte riktigt hur man kan stå ut med så högt ljud en hel kväll, men det är en annan kultur antar jag. Många vackra människor såg vi.

Himla roligt att få träffa barnen så här och känna på deras liv lite grand.

Asch det syns ju inte!!! Men det ska stå Nyköping någonstans på skylten. När jag passerade den så skänkte jag goda tankar till bloggvännerna som bor här i närheten. Vi åkte södra vägen hem och mätte den här gången. De är nästan exakt lika långa vägarna till Stockholm söder och norr om Mälaren. Båda är dessutom lika bra i stort sett.