Pia Degermarks...
Pia blev stjärna från en dag till en annan när hon som 16- 17 åring gjorde rollen som Elvira Madigan, men hon var en ung och skör människa som uppenbarligen utnyttjades av en cynisk (manlig!) omgivning. Motspelaren pratar om Widerbergs gubbsjuka och om sitt eget förhållande med (läs utnyttjande av!) Pia under inspelningstiden.
- Det var svårt att komma hem till hustrun efter det, jag låg på golvet i taxin och ylade! (Ja ha, och hur var det för Pia??? Jo, hon svalt sig på internatskolan)
Det framgår också att Pia drack vin för att göra en del av de allvarliga scenerna i filmen bra. (16 år gammal!? Vem försåg henne med det?)
Sedan släpades hon med till Canne när filmen gick upp där och visades upp svårt sjuk av anorexia, vägde 32 kilo. Motspelaren övergav henne där och bara åkte säger han, men minns inte varför. Han tycks drabbad av selektiv minnesförlust, liksom Pias mamma. Hon har också valt att glömma pinsamma partier när det gäller hennes eget agerande. Under en kort tid var Pia firad stjärna som levde lyxliv med jetsetfolket.
Sen gick det utför med, skilsmässor, hemlöshet, droger, brytning med föräldrarna, prostitution, fängelse och förlust av barnen. Till slut har hon nu enligt egen utsago, rättat upp sitt liv och blivit mambo, dvs bor med sin mamma i hennes våning. Men genusperspektivet på den här berättelsen är förfärande.
Blogginläggen näst i tur kommer att handla om Nolare Murstenstjärn, helgon med lite Gardell och Karin Sidenwall på NWT. Ja och så ligger där en släktforskning på Byttnersläkten och väntar.
Nog är det bedrövligt. Själv såg jag aldrig dokumentären men bedrövligt är det.
Skrämmande fakta,men nyttig att få reda på trots allt!
Undrar hur många tjejer som fortfarande har liknande berättelser?Ganska många kan jag tro o mörkertalet är nog så stort!Sysslar lite med sådant inom ett visst parti o det är så många tragiska saker man får reda på...Men kanske kan det bli bättre om man ser på det hela med lite feministiska ögon?Hoppas det i alla fall!
Tack för ett mycket bra inlägg!
Kramen från mig!
Jag vet inte hur gammal jag var när hon var "stor" men jag minns hur jag kunde sitta och beundra foton av henne i tidningar hur länge som helst.
Jag såg inte dokumentären, kanske kommer den i repris.
Det här missade jag när det gick på TV i helgen. Ska kolla länken, jag tror det är seärt...
Alla: Jag hade nog inte reagerat så om jag inte följt debatten om sextrakasserier inom film- och teatervärlden. Där har det ju ofta varit män som har anställt skådespelare och kvinnor som har blivit anställda och för kortare perioder utan anställningstrygghet på längre sikt. Det har bäddat för ett mansgriseri som dolts väl av de drabbade kvinnorna eftersom de riskerat att stå utan jobb annars och betraktas som besvärliga.