Män kan ta hand om barn...
Det kan har varit felaktiga slutsatser som drogs. Det kan handla om att människor av båda könen blir absorberade av internetutbudet istället för att ta hand om sin små barn under barnledigheten. Det kan handla om att det är fler invandrarföräldrar än förut och där kan man ha en annan syn på hur mycket tillsyn ett litet barn behöver, syskon kan få fylla föräldrarollen. Forskningen verkar alltså lite bräcklig, så som jag tänkte när jag först såg den. Vi får se vem som får rätt. Kärnfrågan är alltså; kan pappor vara hemma med små barn och ta lika god hand om dem som mammor skulle ha gjort?
http://www.expressen.se/debatt/1.1933517/hugo-lagercrantz-vi-kan-programmeras-till-bra-hemmapappor
:-) Ja, något annat hade jag knappast förväntat mig!
Vad annat hade man väntat sig. Klart de kan!
Jag är fullständigt övertygad. Pappor kan vara lika bra föräldrar som mammor. Dela föräldraledigheten halvägs och vi kommer att få ett helt annat samhälle med två totalt delaktiga föräldrar. Vad kan hända med kvinnorna längre fram om männen släpps in ordentligt från början. Jag tror vi orkar längre och jag tror på att familjer orkar längre, tillsammans.
Klart de INTE kan! Hur gärna vissa än vill, så kan männen inte bära och föda barn, ej heller amma dem. Där har vi ett litet olösligt dilemma, dessvärre... som inte ens den dugligaste mannen klarar.
Jag är mycket förvånad (och bekymrad!) över att många kvinnor inte verkar vilja ägna sig åt sina små barn utan föredrar sina karriärer, därav intresset för pappornas duktighet. Själv tycker jag att tiden med mina små barn är det underbaraste jag haft!
Alla: Ja, det är en spännande debatt. Vi får se om fler forskare kommer med samma eller motsägelsefulla resultat. Det är ju forskningens livsluft, att hela tiden ifrågasätta och testa. Det betyder att man hela tiden får fram nya resultat och ändå förväntas vi bygga långsiktigt i framtiden på forskning. Kanske behövs det i de flesta lägen också en portion sunt förnuft att värdera forskningen utifrån.