Von Echstedtska gården ...
... var vi på igår söndag. Det är en del av Värmlands museum. Själva gården består av flera byggnader och huvudbyggnaden är autentiskt 1700-tal med tidstypisk inredning. En byggnad bredvid används som utställningslokal. 
Igår var vernissage för en ny utställning med två konstnärer, "Fåfängt och förgängligt" tror jag den heter. Den var överraskande intressant. Där fanns glastavlor (akryl?) som jag inte begrep hur man kunde göra. Jag skulle gärna äga en men de var för dyra för mig. Det var också bruksföremål av glas med vågade former. Dessutom hattar / klädestillbehör i gränslandet mellan mode och konst.
Den här gården ligger nära Kila, en bit från Säffle och det är skyltat från E18, åtminstone från Årjängshållet. 
Sen avslutade vi turen med mat, vackert vid Vänerns strand, Hamncompagniet i Åmål.
Björn i Pålsboda ...
... har det varit. De sprider sig de stora rovdjuren, detta är ett stenkast från min uppväxt hembygd. Nja nästan i alla fall. Inte hade vi trott att där skulle finnas björn när jag var liten.
Russekort ...
... är ett norskt fenomen. Jag har faktiskt inte sett det förut ändå har jag bott i gränstrakterna länge nu. Mina elever är väldigt upptagna av dem just nu. De som var i Norge och firade nationaldagen 17:e härförleden kom alltså tillbaka hem med buntvis at Russekort.
Det är kort som de gör som ska ta studenten i år tror jag. De åker i korteger eller spexar omkring och kastar såna här kort. Det är namn och ibland bild på studenten själv. Men det kan också vara en helt crazy bild på något annat eller någon annan.
Låg aktivitet på bloggen ...
... är det idag, extremt låg, och det kan bottna i att de flesta bloggare är kvinnor (firas istället för Mors Dag), kvinnor ansvarar i stor utsträckning för firande av andra (kvinnor i släkten på Mors Dag!). Alltså bloggar man inte. Då blir det få som håller på med blogg en sån här dag.
Den här dagen var svår att tillbringa hemma, vi var ute och åkte istället. Vi var på von Echstedtska gården utanför Säffle. Och på Hamncompagniet i Åmål. Jag återkommer om det.
Den här dagen var svår att tillbringa hemma, vi var ute och åkte istället. Vi var på von Echstedtska gården utanför Säffle. Och på Hamncompagniet i Åmål. Jag återkommer om det.
Vacker himmel
är det ibland, helt oretuscherat.
Födelsedagskalas på Tjolitta...
... var vi på igår kväll. Det var goda vänner, ett par, som tillsammans firade hundra år! Roland samlade det gamla kompisgänget för att få en bild, de är inte allvarsamma många minuter i sträck kan jag säga. Det var inte de här gossarnas första besök på festlokalen Tjolitta, de har varit här många gånger i varandras sällskap under uppsluppna former. Det här har alltid varit ett glatt gäng och när de träffas så blir det ofta ungefär så här. En person, R, fattas på bilden men han har firat dotterns 30-årsdag på Mallis och kom hem precis. Damen som är med på bilden hör också till nostalgin i sammanhanget, hon är mamma till födelsedagsbarnet. Hon var väldigt snäll mot alla de här gossarna när de var unga (asch, yngre menar jag förstås!) och levde livets glada dagar.
Det är rätt fantastiskt att bjuda bortåt hundra personer på jättefin mat och levande musik när man fyller jämna år! Ett stort arrangemang som måste har krävt en massa förberedelser, för att inte tala om städning och disk efteråt. Allt var vällagat och trevligt ordnat, vi hade en rolig kväll tillsammans med goda vänner. Det blev lite av en nostalgitripp också eftersom vi träffade människor som vi inte ser så ofta. Det var festdeltagare i alla åldrar, från småbarn till 80-år. Tack K-E och A-S och dessutom föräldrar V och M och barn och barnbarn och eventuellt andra som också var med med och fixade.
Kan bara tillägga att många berömde Tjolitta som festlokal, den är allt bättre i ordning och mycket uppskattad. Den nya rampen på baksidan, som Roland var med och fixade förra veckan, planeras att bli en större altan som skulle kunna vara utomhusscen också. Den var redan nu välbesökt under kvällen för gäster som ville få en nypa frisk luft. Kortet är taget där.
(Vi tramsade en del förstås men jag tolkade det som att det var ok att lägga ut bilderna ovan på bloggen. Om inte så får Ni tala om så tar jag bort. )
Det är rätt fantastiskt att bjuda bortåt hundra personer på jättefin mat och levande musik när man fyller jämna år! Ett stort arrangemang som måste har krävt en massa förberedelser, för att inte tala om städning och disk efteråt. Allt var vällagat och trevligt ordnat, vi hade en rolig kväll tillsammans med goda vänner. Det blev lite av en nostalgitripp också eftersom vi träffade människor som vi inte ser så ofta. Det var festdeltagare i alla åldrar, från småbarn till 80-år. Tack K-E och A-S och dessutom föräldrar V och M och barn och barnbarn och eventuellt andra som också var med med och fixade.
Kan bara tillägga att många berömde Tjolitta som festlokal, den är allt bättre i ordning och mycket uppskattad. Den nya rampen på baksidan, som Roland var med och fixade förra veckan, planeras att bli en större altan som skulle kunna vara utomhusscen också. Den var redan nu välbesökt under kvällen för gäster som ville få en nypa frisk luft. Kortet är taget där.
(Vi tramsade en del förstås men jag tolkade det som att det var ok att lägga ut bilderna ovan på bloggen. Om inte så får Ni tala om så tar jag bort. )
Waterside restaurang i Töcksfors...
... var vi på igår lördag eftermiddag för fira Mors Dag tillsammans med Rolands mamma. Det finns fina smårum här ocksål, bl.a. det här som är som ett ´burspråk. Himla fint är det. Och god mat fick vi.
Hela tiden medan vi satt här inne och åt gott och hade trevligt så var det ett fruktansvärt oväder ute. Det regnade som i tropikerna, fullkomligt öste ner i en blandning mellan hagel och regn + åska. Det verkade inte flytta sig heller utan pågick i stort sett oavbrutet ett par timmar i sträck. När vi kom hem till Sillerud igen så var vägarna i stort sett torra där, inga spår av oväder. 
Jag gillar toan på Waterside, har en känsla av att jag lagt ut kort därifrån förut på bloggen. Den är helt enkelt snygg.
Skadestånd för mobbning ...
... kan det bli och det börjar bli rimliga nivåer på ersättningarna för långvarigt lidande; upp emot en kvarts miljon. Jag tycker nog ändå att det är rätt lågt för dagliga trakasserier under tre år i skolan. Nu känner jag inte alls till det aktuella fallet men det spelar ingen roll om den utsatte har bekymmer som gör att han / hon provocerar fram bråk själv. Sånt ska hanteras på annat sätt än via mobbning från andra elever, det finns andra metoder att ta till.
Föräldrar lämnar sina barn till skolan och därmed till skolans ansvar. Föräldrarna är inte närvarande längre och kan ingripa om något går fel. Om skolan sviker sitt ansvar trots att man vet om vad som pågår, så ska det svida, även om pengar aldrig kan ersätta ett delvis förstört liv, för det tror jag att vi talar om med år av totalt utanförskap. Det riskerar att ge en negativ självbild som stannar länge, svårt att komma tillrätta med någonsin.
Jag hoppas verkligen att pengarna kommer att utbetalas som ett ringa plåster på såren.
Uppdaterat: Nu har man tagit till sig kritiken i den aktuella kommunen. Man säger att man försökt men inte lyckats och att man beklagar det. Samtidigt har man en point när man säger att man vill ha hjälp från Skolverket hur man ska lösa sånt här. Skolverket säger bara att det är fel, men ger inga anvisningar eller hjälp hur en kommun ska kunna klara av något som är ett samhällsfenomen.
http://www.vf.se/Nyheter/Varmland/Skolledning-tar-at-sig-av-mobbningskritik-100531.aspx
Föräldrar lämnar sina barn till skolan och därmed till skolans ansvar. Föräldrarna är inte närvarande längre och kan ingripa om något går fel. Om skolan sviker sitt ansvar trots att man vet om vad som pågår, så ska det svida, även om pengar aldrig kan ersätta ett delvis förstört liv, för det tror jag att vi talar om med år av totalt utanförskap. Det riskerar att ge en negativ självbild som stannar länge, svårt att komma tillrätta med någonsin.
Jag hoppas verkligen att pengarna kommer att utbetalas som ett ringa plåster på såren.
Uppdaterat: Nu har man tagit till sig kritiken i den aktuella kommunen. Man säger att man försökt men inte lyckats och att man beklagar det. Samtidigt har man en point när man säger att man vill ha hjälp från Skolverket hur man ska lösa sånt här. Skolverket säger bara att det är fel, men ger inga anvisningar eller hjälp hur en kommun ska kunna klara av något som är ett samhällsfenomen.
http://www.vf.se/Nyheter/Varmland/Skolledning-tar-at-sig-av-mobbningskritik-100531.aspx
Nytt torg i Årjäng.
Det kan bli ett nytt torg i Årjäng. Avsikten är att köpa tillbaka mark för bokfört värde, Conceptor bekostar rivningen av gamla Clarashuset, som lär vara i dåligt skick. Det ska göras en öppen plats istället mitt i centrum. I de lokaler som var tänkta till en affärsgalleria planeras att biblioteket ska flytta in. Alternativet är att kosta på nuvarande bibliotekslokaler en ordentlig upprustning vad gäller exempelvis tillgänglighet och ventilation och då är det bättre att få nytt. Affärsgallerian blev ju tom i kölvattnet på de dåliga tider som seglade in samtidigt med centrumbygget i Årjäng. Alla hade tänkt sig ett myllrande affärsliv där, men nu gapar det alltså spöklikt tomt. Något måste göras och nu finns det ett förslag. Lärdomen från det förra centrumbeslutet är att man vill ta in förslag från allmänheten till utformningen av det nya torget. Det ska inte gå så snabbt den här gången. De allra flesta av lägenheterna i det nya centrumhuset är uthyrda. Kanske kan det bli något bra av det här till slut.
http://www.nwt.se/arjang/article715131.ece
http://www.nwt.se/arjang/article715131.ece
Sparris!!!
Alltså, det här är så gott så Ni kan inte föreställa Er! Färsk, lagom kokt sparris, alldeles nyskördad, bara knopparna, med den godaste hollandaisen och två sorters fin skinka till och gräslök. Vi har frossat hela kvällen. Sen åt vi Ulrikes goda tårta till kaffet. Det var en kaka gjord på mest nötter, ägg och med ett lager av vinbärsmarmelad ovanpå + smält mörk choklad ovanpå. Vi hade ett frosseri! Till avslut espresso med Eckes Edelkirsch / Grappa / Ozou (stavning?) . Och nu stannar D och G till i augusti, det glädjer oss. Vi har många trevliga kvällar att se fram emot tillsammans. I sommar väntar traditionella festligheter så som sommarens abborrfisketävling med Maik och Ina och Lennart. Innan dess kommer födelsedagar flera stycken och så firar vi deras hus 30 år, ja och en del annat. Vi ska besöka Stockholm tillsammans också.
Informationsöverlämnande ...
... är det väl rimligt att arbetsplatser har mellan sig när någon ny anställs. Den informationen borde vara obligatorisk för alla anställda som byter jobb och det skulle kunna finnas standardiserade blanketter att använda. De skulle kunna fyllas i av avlämnande chef och så lämnas till nästa chef i samband med att en ny tjänst tillträds. Det är ju viktigt att starten på en ny arbetsplats blir bra.
Så här skulle en sådan blankett kunna utformas har jag tänkt:
Den anställdes namn:
Den anställdes personnummer:
Den anställdes adress, telefon:
Avlämnande arbetsplats, telefon:
Avlämnande avdelning, telefon:
Avlämnande chef, telefon:
Avlämnande arbetsledare, telefon:
- - - - - - - -
Speciell information om den anställde:
Yrkeskunskap / måluppfyllelse:
Den anställdes intressen i livet och positiva sidor:
Eventuella svårigheter i jobbet:
Förhållanden utanför jobbet som påverkar den anställdes arbete:
Eventuella åtgärder som vidtagits speciellt för den anställde:
Den anställdes relationer till arbetskamrater:
Övrig information som kan vara viktig för den nya anställningen:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ovanstående upprättat i samförstånd mellan chef och arbetsledare, vilka ger tillstånd till att ovanstående information lämnas vidare till mottagande arbetsplats
Ort och datum:
Avlämnande chefs namnteckning:
Avlämnande arbetsledares namnteckning:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ovanstående information intygas härmed mottagen:
Mottagande arbetsplats:
Mottagande avdelning:
Datum:
Mottagande chefs namnteckning:
Mottagande arbetsledares namnteckning:
Om sådan här information skickas vidare i samband med en nyanställning och blir obligatorisk för alla så borde det öppna upp för att den som kommer till en ny arbetsplats kan få ett så bra mottagande som möjligt och arbetsplatsen kan anpassas på bästa sätt redan innan tjänsten tillträds. Det borde också vara lämpligt att informationen är öppen för alla och envar att ta del av, alltså inte sekretessbelagd, och att den lämnas oavsett om den anställde önskar den eller inte. Man kan ju inte låta slumpen avgöra ett bra mottagande. Därför bör det inte finnas något krav på att den anställde ska godkänna informationen och han / hon behöver inte heller vara medveten om att den lämnas. Den som eventuellt misslyckats på en tidigare arbetsplats skulle ju i rent oförstånd kunna motsätta sig informationsutbytet. Och det skulle underminera ansträngningarna att skapa så bra förutsättningar som möjligt på det nya jobbet.
Det har framförts spridda tankar i protest emot ett sånt här informationsflöde;
Det har sagts att den här informationen kanske borde förstöras efter två månader på den nya arbetsplatsen. Den har då fyllt sin funktion och borde inte följa den anställde livet ut.
Det kanske borde finnas en ledande person ansvarig för informationens hantering på den nya arbetsplatsen så att den inte kommer på avvägar.
Det borde finnas regler för informationens arkivering har också sagts, var, hur och hur länge?.
Det har till och med framförts tankar om att det skulle kunna betraktas som kränkning av den anställdes integritet med ett obligatoriskt skriftligt informationsöverlämnande av den här typen ovanför huvudet på den anställde eller utan att den anställde vet om det.
Någon har tyckt att det räcker med muntlig information tillsammans med eventuella stödanteckningar utan angivande av den anställdes namn, ett slags arbetsmateriel.
Men alla de här protesterna och kraven på modifiering måste betraktas som bakåtsträvande. Vi lever ju i en tid som kännetecknas av ständig utveckling och vi ser framåt, vi får inte lämna något oprövat i ansträngningarna för den anställdes väl och ve. Alla vill ju de anställdas allra bästa och att misstänkliggöra de strävandena är det samma som att medvetet försöka slänga grus i framåtskridandemaskineriet. Och även om den här informationen kommer att ligga öppen för vem som helst att ta del av under resten av den anställdes liv, så kan vi inte föreställa oss att någon kan använda den i ondskefulla syften. Det har aldrig hänt så vitt vi vet och människan är grunden god, det är vår erfarenhet.
För tydlighetens skull; jag raljerar här ovan med vårt infernaliska behov av skriftlig information i samhället och tron på att bara vi har ett papper på något så har verksamheten blivit bra (?). Inlägget är ironiskt menat. Argumenten brukar se ut ungefär som de jag redovisar ovan! Inlägget är inte allvarligt menat, men ändå allvarligt! Den svenska skolan är ett ställe där informationsraseriet grasserar som värst. Jag har till och med hört talas om skolor där man vid stadieövergångar ska lämna all tillgänglig information inte bara mellan två lärare utan från avlämnande lärare till hela mottagande kollegiet! Undrar om föräldrar vet och har godkänt det? Och eleverna? Vill de bli beskrivna med förtjänster och tillkortakommanden inför ett helt auditorium? Jag skulle inte vilja det som nyanställd vuxen.
Så här skulle en sådan blankett kunna utformas har jag tänkt:
Den anställdes namn:
Den anställdes personnummer:
Den anställdes adress, telefon:
Avlämnande arbetsplats, telefon:
Avlämnande avdelning, telefon:
Avlämnande chef, telefon:
Avlämnande arbetsledare, telefon:
- - - - - - - -
Speciell information om den anställde:
Yrkeskunskap / måluppfyllelse:
Den anställdes intressen i livet och positiva sidor:
Eventuella svårigheter i jobbet:
Förhållanden utanför jobbet som påverkar den anställdes arbete:
Eventuella åtgärder som vidtagits speciellt för den anställde:
Den anställdes relationer till arbetskamrater:
Övrig information som kan vara viktig för den nya anställningen:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ovanstående upprättat i samförstånd mellan chef och arbetsledare, vilka ger tillstånd till att ovanstående information lämnas vidare till mottagande arbetsplats
Ort och datum:
Avlämnande chefs namnteckning:
Avlämnande arbetsledares namnteckning:
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Ovanstående information intygas härmed mottagen:
Mottagande arbetsplats:
Mottagande avdelning:
Datum:
Mottagande chefs namnteckning:
Mottagande arbetsledares namnteckning:
Om sådan här information skickas vidare i samband med en nyanställning och blir obligatorisk för alla så borde det öppna upp för att den som kommer till en ny arbetsplats kan få ett så bra mottagande som möjligt och arbetsplatsen kan anpassas på bästa sätt redan innan tjänsten tillträds. Det borde också vara lämpligt att informationen är öppen för alla och envar att ta del av, alltså inte sekretessbelagd, och att den lämnas oavsett om den anställde önskar den eller inte. Man kan ju inte låta slumpen avgöra ett bra mottagande. Därför bör det inte finnas något krav på att den anställde ska godkänna informationen och han / hon behöver inte heller vara medveten om att den lämnas. Den som eventuellt misslyckats på en tidigare arbetsplats skulle ju i rent oförstånd kunna motsätta sig informationsutbytet. Och det skulle underminera ansträngningarna att skapa så bra förutsättningar som möjligt på det nya jobbet.
Det har framförts spridda tankar i protest emot ett sånt här informationsflöde;
Det har sagts att den här informationen kanske borde förstöras efter två månader på den nya arbetsplatsen. Den har då fyllt sin funktion och borde inte följa den anställde livet ut.
Det kanske borde finnas en ledande person ansvarig för informationens hantering på den nya arbetsplatsen så att den inte kommer på avvägar.
Det borde finnas regler för informationens arkivering har också sagts, var, hur och hur länge?.
Det har till och med framförts tankar om att det skulle kunna betraktas som kränkning av den anställdes integritet med ett obligatoriskt skriftligt informationsöverlämnande av den här typen ovanför huvudet på den anställde eller utan att den anställde vet om det.
Någon har tyckt att det räcker med muntlig information tillsammans med eventuella stödanteckningar utan angivande av den anställdes namn, ett slags arbetsmateriel.
Men alla de här protesterna och kraven på modifiering måste betraktas som bakåtsträvande. Vi lever ju i en tid som kännetecknas av ständig utveckling och vi ser framåt, vi får inte lämna något oprövat i ansträngningarna för den anställdes väl och ve. Alla vill ju de anställdas allra bästa och att misstänkliggöra de strävandena är det samma som att medvetet försöka slänga grus i framåtskridandemaskineriet. Och även om den här informationen kommer att ligga öppen för vem som helst att ta del av under resten av den anställdes liv, så kan vi inte föreställa oss att någon kan använda den i ondskefulla syften. Det har aldrig hänt så vitt vi vet och människan är grunden god, det är vår erfarenhet.
För tydlighetens skull; jag raljerar här ovan med vårt infernaliska behov av skriftlig information i samhället och tron på att bara vi har ett papper på något så har verksamheten blivit bra (?). Inlägget är ironiskt menat. Argumenten brukar se ut ungefär som de jag redovisar ovan! Inlägget är inte allvarligt menat, men ändå allvarligt! Den svenska skolan är ett ställe där informationsraseriet grasserar som värst. Jag har till och med hört talas om skolor där man vid stadieövergångar ska lämna all tillgänglig information inte bara mellan två lärare utan från avlämnande lärare till hela mottagande kollegiet! Undrar om föräldrar vet och har godkänt det? Och eleverna? Vill de bli beskrivna med förtjänster och tillkortakommanden inför ett helt auditorium? Jag skulle inte vilja det som nyanställd vuxen.
Filmisar på Rival
På hotell Rival i Stockholm, ägt av Benny Andersson, finns en vägg med gamla filmisar, alltså kort på filmstjärnor som vi i min generation samlade på och bytte med varandra. Det är värt att gå till Rivals restaurang bara för att se dem. Det är alldeles autentiska kort, äkta vara. Jag hade flera stycken av dem jag ser här.
Stockholm är ännu mer fantastiskt, det finns cyklar att låna.
För tydlighetens skull, jag är inte i Stockholm nu, det är bara bilder kvar från senaste besöket.
Agenda
I kväll torsdag har vi gjort något ovanligt; vi har stekt kolbullar med 6 italienare, varav en pratade dålig tyska och en ännu sämre engelska. Sen blev det teckenspråk för resten. Det var kallt nere vid sjön men fint och bävern passade på att simma förbi oss. Eftersom det var helt lugnt, ingen vind så hade vi en del mygg också.
I morgon fredag är vi bjudna till D och G på färsk vit sparris! De kom idag. Det har jag sett fram emot i flera dagar. Gubben ska till Karlstad på något möte under dagen, men har lovat att komma hem i tid till sparrisen.
Lördag eftermiddag är det först firande av Rolands mamma för Mors Dag, vi åker till Waterside i Töcksfors och äter middag. (Kan inte firas på söndag eftersom det är Elitloppet då. Det innebär att en stor del av släkten sitter framför TVn och att Årjäng för övrigt är dränerat på en hel del av sin befolkning, de har dragit till Stockholm för att se det på ort och ställe)
Lördag kväll blir det födelsedagsfirande på Tjolitta, K-E och A-S tillsammans hundraårsdag.
Sen vill jag bara somna och vakna igen på måndag morgon, söndagen som är Mors Dag vill jag stryka ur almanackan i år. Igår var jag på väg att köpa ett Mors Dags kort för att ge till min mamma, men fick hejda handen när jag kom på att jag har ingen mor mer att fira Mors Dag för. Så länge jag kan minnas har jag med omsorg valt ut ett kort till min mamma och gett henne det + blommor förstås och så har vi brukat äta tillsammans den dagen, hemma eller borta. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag vill inte ha den här dagen i år. Kanske bäst att åka långt hemifrån och låtsas som om den inte finns.
I morgon fredag är vi bjudna till D och G på färsk vit sparris! De kom idag. Det har jag sett fram emot i flera dagar. Gubben ska till Karlstad på något möte under dagen, men har lovat att komma hem i tid till sparrisen.
Lördag eftermiddag är det först firande av Rolands mamma för Mors Dag, vi åker till Waterside i Töcksfors och äter middag. (Kan inte firas på söndag eftersom det är Elitloppet då. Det innebär att en stor del av släkten sitter framför TVn och att Årjäng för övrigt är dränerat på en hel del av sin befolkning, de har dragit till Stockholm för att se det på ort och ställe)
Lördag kväll blir det födelsedagsfirande på Tjolitta, K-E och A-S tillsammans hundraårsdag.
Sen vill jag bara somna och vakna igen på måndag morgon, söndagen som är Mors Dag vill jag stryka ur almanackan i år. Igår var jag på väg att köpa ett Mors Dags kort för att ge till min mamma, men fick hejda handen när jag kom på att jag har ingen mor mer att fira Mors Dag för. Så länge jag kan minnas har jag med omsorg valt ut ett kort till min mamma och gett henne det + blommor förstås och så har vi brukat äta tillsammans den dagen, hemma eller borta. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag vill inte ha den här dagen i år. Kanske bäst att åka långt hemifrån och låtsas som om den inte finns.
Examenskriget ...
... fortsätter tydligen i Årjäng. Nu har det samlats in 650 namnunderskrifter i en protestlista mot att man förbjudit examensfirande i kommunens kyrkor. Samtidigt vill kyrkan inte på egen hand ordna något alternativt firande. Beslutet från skolledningen står fast, den obligatoriska examen ska inte firas i kyrkor utan på annan plats. Det är allltså rektorer / skolledning som enligt formalia har rätt att fatta beslut i ärendet, inte lärare, inte politiker, inte föräldrar.
Skolledningsgruppen i Årjäng har, som enda i Värmland, beslutat om ett totalförbud mot examensfirande i kyrkor, enligt en undersökning som lokaltidningen NWT har gjort. De övriga 16 kommunerna i länet lämnar i år frågan öppen och gör som man brukar, några firar i kyrkan andra inte. Det hänger ofta på vilken lokal som finns tillgänglig.
Skolverket tolkar lagen som att det är möjligt med examensfirande i kyrkan om man inte har religiösa inslag, medan DO tolkar lagen strängare tydligen eftersom man hänvisar till DO i min kommun. Inte så lätt att veta vem man ska lita på alltså. Och vem är högsta hönset över skolan: Diskrimineringsombudsmannen eller Skolverket? Jag har ärligt talat ingen aning! Och är kanske inte avlönad för att veta heller. Jag är lydig anställd, gör som jag blir beordrad och vill försöka bidra till en så fin avslutning som möjligt för mina elever, oavsett var den blir. Bara jag vet hur det blir och det vet jag nu.
Skolledningsgruppen i Årjäng har, som enda i Värmland, beslutat om ett totalförbud mot examensfirande i kyrkor, enligt en undersökning som lokaltidningen NWT har gjort. De övriga 16 kommunerna i länet lämnar i år frågan öppen och gör som man brukar, några firar i kyrkan andra inte. Det hänger ofta på vilken lokal som finns tillgänglig.
Skolverket tolkar lagen som att det är möjligt med examensfirande i kyrkan om man inte har religiösa inslag, medan DO tolkar lagen strängare tydligen eftersom man hänvisar till DO i min kommun. Inte så lätt att veta vem man ska lita på alltså. Och vem är högsta hönset över skolan: Diskrimineringsombudsmannen eller Skolverket? Jag har ärligt talat ingen aning! Och är kanske inte avlönad för att veta heller. Jag är lydig anställd, gör som jag blir beordrad och vill försöka bidra till en så fin avslutning som möjligt för mina elever, oavsett var den blir. Bara jag vet hur det blir och det vet jag nu.
Vargjakt blir det nästa år!
Det finns nu beslut på det. Det måste jakt till om man ska hålla målet 210 vargar maximalt i landet. Nu vill man ha in synpunkter från forskarna hur jakten ska gå till så att genetiskt värdefulla vargar kan skyddas och jakten genomförs på ett bra sätt. Man vill också ha in synpunkter från länsstyrelserna. Jakten kommer att ske i bl.a. Värmland.
En varg i Skåne sprider skräck. Den har rivit 17 får och 4 lamm. Det är en hemsk syn som möter en djurägare i ett sånt här läge. Djuren ligger uppslitna med tarmarna ute och en del djur är skadade och skräckslagna. Nu varnar man för att ha djuren ute om nätterna (mycket extraarbete, tveksamt om alla djurägare har möjlighet att genomföra det, när man planerat för att djuren ska kunna vara ute dygnet om under sommarhalvåret) och det ska till rovdjursstängsel med eltrådar vilket ibland hjälper.
En varg i Skåne sprider skräck. Den har rivit 17 får och 4 lamm. Det är en hemsk syn som möter en djurägare i ett sånt här läge. Djuren ligger uppslitna med tarmarna ute och en del djur är skadade och skräckslagna. Nu varnar man för att ha djuren ute om nätterna (mycket extraarbete, tveksamt om alla djurägare har möjlighet att genomföra det, när man planerat för att djuren ska kunna vara ute dygnet om under sommarhalvåret) och det ska till rovdjursstängsel med eltrådar vilket ibland hjälper.
Kvalitets-utvärderings-plane-helvetet...
... har drabbat oss lärare idag onsdag på vår skola. Eleverna har varit lediga för lärarnas "Kompentensutvecklingsdag". Vi som jobbar på skolan har utvärderat den lilla del av vår verksamhet som är gemensam, och det för det vilda. Om man kan säga något om såna här dagar så är det väl att vår galghumor bär oss igenom dem och att vi producerar det vi ska producera enligt önskemål. Väldigt duktiga och solidariska är vi faktiskt om man tänker efter. Kanske får vi en stjärna i himlen för våra bemödanden. Det lär väl bli den enda belöningen för den här typen av arbetsinsats.
Jag brukar försöka bli sekreterare när vi gör sånt här, väl medveten om att detta med att vilja skriva text på dator är min enda tillgång i de här sammanhangen. Jag är glad om jag kan få koncentrera mig på text- och ordbehandling medan andra sköter tankeverksamheten. Dvs jag kan med gott samvete koppla bort tankemödan och koncentrera mig på det praktiska handhavandet av förväntad pappersproduktion. Ingen kan säga att jag inte försöker vara en lydig och anständig anställd som inrättar mig utifrån förväntningarna, liksom mina kollegor.
Dagens stora behållning var kollega Maddes besök med liten nyfödd bebis, vilket fick oss alla att bete oss som absolut mentalt störda runt en fyrhjulig vagn. Man får vara glad att den lilla otroligt näpna damen inte vaknade och fick se oss!! Ett antal larviga, ja urfjompiga damer, i omgångar runt en barnvagn!!! Ni skulle bara se och höra oss hur vi går på med bebisar i kollegiet! Inte ett dugg konstigt om en del barn är lite skeptiska till att börja skolan. Det skulle jag också vara om jag sett oss idag ur barnvagnsperspektivet!
Jag brukar försöka bli sekreterare när vi gör sånt här, väl medveten om att detta med att vilja skriva text på dator är min enda tillgång i de här sammanhangen. Jag är glad om jag kan få koncentrera mig på text- och ordbehandling medan andra sköter tankeverksamheten. Dvs jag kan med gott samvete koppla bort tankemödan och koncentrera mig på det praktiska handhavandet av förväntad pappersproduktion. Ingen kan säga att jag inte försöker vara en lydig och anständig anställd som inrättar mig utifrån förväntningarna, liksom mina kollegor.
Dagens stora behållning var kollega Maddes besök med liten nyfödd bebis, vilket fick oss alla att bete oss som absolut mentalt störda runt en fyrhjulig vagn. Man får vara glad att den lilla otroligt näpna damen inte vaknade och fick se oss!! Ett antal larviga, ja urfjompiga damer, i omgångar runt en barnvagn!!! Ni skulle bara se och höra oss hur vi går på med bebisar i kollegiet! Inte ett dugg konstigt om en del barn är lite skeptiska till att börja skolan. Det skulle jag också vara om jag sett oss idag ur barnvagnsperspektivet!
Död drullputtepippi ...
... hittade jag idag onsdag i blomlådan. En av de ulliga vimsiga björktrastungarna, som höll mig sällskap under gårdagskvällens planteringsbestyr, hade flugit in i fönsterrutan vid badrummet och förmodligen dött direkt. Det fanns inget liv i den när jag kom hem i alla fall. Jag pillade lite på den för att testa, men fick inget gensvar alls. Stackars liten!
Ok, björktrastar är väl inte precis några glamorösa fåglar och de här halvvuxna ungarna liknar mest lite drumliga tonåringar som man betraktar med ömsint överseende, åtminstone om man inte själv är i den åldern eller har någon egen hemmavid att tampas med.
Döda fågelungar har jag svårt för, minns att jag småsnyftade av och till en hel sommar när katten tog alla ungarna för en fågelmamma som byggde bo i hängpelargonen på verandan. De låg bara döda på verandagolvet en dag och katten vaktade lystet på dem. Då var Smurf-katten billig, men överlevde detta plus ett antal år till och blev alltså över 20 år innan han lämnade oss för de himmelska råttjaktmarkerna.
Stackars liten pippi!
Ok, björktrastar är väl inte precis några glamorösa fåglar och de här halvvuxna ungarna liknar mest lite drumliga tonåringar som man betraktar med ömsint överseende, åtminstone om man inte själv är i den åldern eller har någon egen hemmavid att tampas med.
Döda fågelungar har jag svårt för, minns att jag småsnyftade av och till en hel sommar när katten tog alla ungarna för en fågelmamma som byggde bo i hängpelargonen på verandan. De låg bara döda på verandagolvet en dag och katten vaktade lystet på dem. Då var Smurf-katten billig, men överlevde detta plus ett antal år till och blev alltså över 20 år innan han lämnade oss för de himmelska råttjaktmarkerna.
Stackars liten pippi!
Vetestärkelse ...
... är det i raggmunksmeten istället för vetemjöl, alltså funkar den för glutenintoleranta. Svar på Selmas fråga från förrförra inlägget.
Plantering ...
... blev det igår kväll, tisdag. Äntligen funkade det att börja sätta blomplantorna som jag köpt. Vädret var, om inte vackert och varmt, så i alla fall ok. Samtidigt är det lite tungt, sånt här brukade jag alltid prata med modren om och nu finns hon inte mer. Det blir så påtagligt. Trädgårdsbestyren görs numera mot bakgrund av en sorgekuliss eller hur man ska uttrycka det. Sällskap hade jag i alla fall. Runt mig så flamsade björktrastungarna. De är stora och ulliga, utan stjärtfjädrar. Ser ut som stora yllebollar. Flygandet är ännu så längre drumligt och de drattar i överallt. Mamman bevakar dem stressat och matar dem så mycket hon orkar fortfarande. De är uppfödda på samma ställe som förra året, i den stora japanska enbusken på hörnet. Boet mitt inne i busken byggde hon då och det dög i år också. Förra året följde jag ungarnas utveckling dag för dag här på bloggen.
Munk blir gubben ...
.... nog aldrig. Det här är det närmaste han kommer: raggmunk. (Undrar hur någon kunde hitta på ett sånt ord som beteckning på en maträtt??? Vadå munk? Vadå ragg? Fast munk är förstås en annan beteckning på pannkaka och ragg kan komma av riva) Jag hittade den här burken hos Richard på affären, Ica Sillerud. Och det är vansinnigt gott att steka raggmunk av smeten som verkligen innehåller riven potatis. Så vitt jag kan se är den dessutom glutenfri. Passar utmärkt till antingen bacon eller stekt fläsk och hemkokt lingonsylt. Vi har ätit två dagar i rad nu. Smakar mycket bättre än den torkade påsvarianten vi testade förut. Den här burken rekommenderas!
Älgar ska man...
... se upp med på vägarna nu. Fjolårskalvarna är bortjagade från kon ungefär nu och vimsar omkring lite vilset. Kon ska ju få sin nya kalv / ´sina nya kalvar nu snart. Älgarna på bilden är inte årstidsadekvata, jag antar att tjurarna fortfarande har basthuden kvar på hornen, den som de sedan ska skrubba bort mot träd och buskage så att de från början vita hornen blir brunaktiga. Jag ville bara illustrera inlägget med en gammal bild.
Inbrott ...
... var det på Myrvolds i dag måndag på morgonen kl halv 6 enligt uppgift. Det stals motorsågar. Samtidigt säger ett rykte att en engelskregistrerad van / buss åker omkring och säljer motorsågar (!). Utan att vara allt för fanasifull så kan man åtminstone tänka att det skulle kunna finnas ett samband. Fast det behöver det inte vara förstås.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=3677275
https://svt.se/2.82111/1.2008471/motorsagar_hett_byte?lid=senasteNytt_1850864&lpos=rubrik_2008471
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?showResults1930918=true&a=1909282&d=33919
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=3677275
https://svt.se/2.82111/1.2008471/motorsagar_hett_byte?lid=senasteNytt_1850864&lpos=rubrik_2008471
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?showResults1930918=true&a=1909282&d=33919
Livet efter 50 bästa åldern!
Jag har hävdat det länge och nu är det vetenskapligt bevisat! Alltså människan är mest nöjd med livet efter 50 och före värsta ålderskrämporna. De unga kommer förstås alltid att tro att det handlar om "surt sa räven" för att vi gravt medelålders inte är unga längre. Men de har så fel. Jag svär ju inte annars men någon känd författare har sagt att "vara ung var för djävligt" så jag nöjer mig med att hålla med honom. :-))
http://www.expressen.se/halsa/1.1994571/livet-blir-bara-battre-efter-50
http://www.expressen.se/halsa/1.1994571/livet-blir-bara-battre-efter-50
Svenska elever läser allt sämre ...
... enligt Skolinspektionen som har undersökt 31 grundskolor. Jag har fått en länk från Lena L om det, tackar!
Lektionerna i svenska är allt sämre planerade menar man bl.a. och det förvånar mig inte eftersom vi lärare numera tvingas arbeta med en hel del andra arbetsuppgifter än lektionsplanering och det enligt order uppifrån central nivå i riket. Det borde väl Skolinspektionen veta! Men vi är tacksamma att detta påpekas så vi kan få en omfördelning av den reglerade arbetstiden och få tillbaka tid för lektionsplanering. Vi har i stort sett endast den skyddade tid som är förtroendetid kvar till det. Förtroendetiden är den arbetstid som vi lärare fortfarande kan bestämma över själva, arbetsgivaren har inte rätt att reglera innehållet i den. Tiden för lektionsplanering har krympt i takt med att man har reglerat lärares arbetstider allt mer och fyllt den med en hel del rätt meningslösa uppgifter, uppgifter som är i stort sett betydelselösa för mig som lärare, för min undervisning, för mina elever och för måluppfyllelsen. Då blir det mindre tid över till att planera lektioner, dvs arbete med klassen / var o ch en elev. På den tiden då vi hade endast 5 timmar per vecka reglerad arbetstid utöver lektionstiden så låg svenska elever i topp i internationella jämförelser, men jag ser aldrig någon notering om det i alla utvärderingar som görs av svensk skola idag.
En mycket stor del av den arbetstid som ligger utanför lektionstid tvingas vi ägna åt ett kvalitets-utvärderings-plane-helvete som handlar om den lilla bit av verksamheten som är gemensam på vår skola. Och den delen av arbetet är verkligen liten. För merparten av mitt jobb handlar om den egna klassen, de egna eleverna och deras föräldrar. Jag jobbar i ständig dialog där jag måste avläsa vad som händer här och nu och rätta mig efter det inför nästa dags / veckas / periods arbete. Jag inrättar min undervisning utifrån målen och den respons jag får på varje dags insatser för mina elever, inte utifrån de papper vi producerar en -två gånger per läsår och pliktskyldigt sätter in i en pärm någonstans. Den gemensamma planeringen / utvärderingen för hela skolan måste också finnas med men borde har rimliga tidsmässiga proportioner utifrån sin betydelse för ett bra resultat, dvs rätt kort tid under ett läsår.
Vi lärare konstaterar ibland att den gemensamma planeringstiden äts upp av pappersproduktion så numera blir det allt mer sällsynt med gemensamma temadagar för eleverna på skolan. Vi har allt mindre av stadieövergripande aktiviteter och den röda tråden som borde finnas för barnen uppöver åren mellan stadier och lärare har blivit allt sämre.
Sen kommer i tidningsreferatet en del amatörmässiga floskler från Skolinspektionen om varför svenska barn läser allt sämre. Man menar att barn läser för lätta texter, läser för mycket tystläsning i bänkbok osv.
Jag tror inte att Skolinspektionen generellt ska uttala sig om vad som gör barn till goda läsare. Det är komplext, barn har olika behov. Det måste finnas variation i läsningen, både tystläsning och högläsning, en del barn är bättre högläsare, en del barn är bättre tystläsare så båda delarna bör finnas med men i olika mängd för olika barn. Det går inte att säga generellt hur det ska fördelas. Men man har rätt i att det behövs tid att referera, reflektera och värdera runt det lästa.
Det måste finnas variation i svårighetsgrad också. Visst ska en del läsningen vara på rätt nivå, dvs c:a 90 - 95 % rättläsning, för att nå maximal läreffekt under intensivlästräningperioder bland yngre barn i grundskolan, men ibland måste barn också få välja läsning efter intresse och då kan det bli en högre eller lägre nivå en period. Intresset för det lästa bör få sin tid. Och för en del barn är det mycket viktigt att den lästa texten intresserar. Å andra sidan; när man i år 4-6 arbetar med ett givet område så blir det inte rimligt att läraren ska leta upp en text som passar varje barn exakt i en klass på 25 - 30 barn, utan ibland måste det bli för lätt eller för svårt för några. Kompensationen kommer när eleverna själva får välja bredvidläsning i olika former.
Sen spelar det stor roll för den genomsnittliga läskunnigheten i riket att barn på sin fritid har ett stort utbud av annan sysselsättning än läsupplevelser. Barns frivilligläsning minskar pga det. Och det är bra att barn har mycket trevligt att göra, det är bara för skolan att erkänna att läsningen fått konkurrens och vi får inrätta oss utifrån det, dvs se till att vi kompenserar den minskande läsmängden på olika sätt genom läsprojekt och läs-stimulans och biblioteksbesök.
Arbetsro behövs för att bli en bra läsare och det är enligt dokumentation en bristvara i svensk skola idag. Att läsa kräver möjligheten att skapa inre bilder och sammanhang utfrån det som läses, läsning är en handling med hög abstraktionsnivå. Den som hela tiden blir störd av andra elever och av oväsen kan inte sjunka in i en text, förstå det lästa och ta det till sig. Den ständigt störda och avbrutna läsningen riskerar att bli ytlig rabbelläsning. I en störig miljö hänvisas eleven till att ta in kunskap via enklare kanaler exempelvis bilder och film. Den dåliga arbetsron kan naturligtvis skyllas på "samhället", men skolan organiserar också bevisligen också in stök genom att skapa för stora grupper, tvinga elever att pendla mellan olika grupper, olika arbetsplatser och olika lärare alldeles för tidigt. Det slår undan benen på tryggheten och på barnens eget arbete med att skapa lugn.
Det är också viktigt vad läsning / skrivning behövs till och hur den ser ut idag. Fler än någonsin läser och skriver numera och det är positivt, men inte på det sätt som vi klassiskt menar med läsning / skrivning, dvs handskrivet och sida upp och sida ner. Nej det handlar ofta om sms, mms, bloggar, Facebook, osv. Det är alltså ett språk med en blandning av ord, bilder (rörliga eller stilla) och symboler. Kanske är det också en sån svenska vi ska fånga upp och utveckla hos barnen, förutom den klassiska svenska som behövs för högre studier.
Fler och fler behöver kunna muntligen hävda sig, kunna framför fakta och synpunkter inför andra, både på jobbet och i olika samhällssammanhang. Den muntliga svenskan hänger ihop med läsning och skrivning och har sin plats i sammanhanget, också i skolan. Det egna språket är grunden för det skrivna och lästa.
Oj, mycket text blev det till slut i det här inlägget. Det var inte meningen, men ämnet är intressant tycker jag, det ena ger det andra och många tankar finns det. Skolinspektionen har granskat årskurserna 4 - 6 i 31 grundskolor medan mina tankar utgår från f - 2, men mycket är allmängiltigt i resonemanget.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/brister-i-lasundervisningen_4742595.svd
Lektionerna i svenska är allt sämre planerade menar man bl.a. och det förvånar mig inte eftersom vi lärare numera tvingas arbeta med en hel del andra arbetsuppgifter än lektionsplanering och det enligt order uppifrån central nivå i riket. Det borde väl Skolinspektionen veta! Men vi är tacksamma att detta påpekas så vi kan få en omfördelning av den reglerade arbetstiden och få tillbaka tid för lektionsplanering. Vi har i stort sett endast den skyddade tid som är förtroendetid kvar till det. Förtroendetiden är den arbetstid som vi lärare fortfarande kan bestämma över själva, arbetsgivaren har inte rätt att reglera innehållet i den. Tiden för lektionsplanering har krympt i takt med att man har reglerat lärares arbetstider allt mer och fyllt den med en hel del rätt meningslösa uppgifter, uppgifter som är i stort sett betydelselösa för mig som lärare, för min undervisning, för mina elever och för måluppfyllelsen. Då blir det mindre tid över till att planera lektioner, dvs arbete med klassen / var o ch en elev. På den tiden då vi hade endast 5 timmar per vecka reglerad arbetstid utöver lektionstiden så låg svenska elever i topp i internationella jämförelser, men jag ser aldrig någon notering om det i alla utvärderingar som görs av svensk skola idag.
En mycket stor del av den arbetstid som ligger utanför lektionstid tvingas vi ägna åt ett kvalitets-utvärderings-plane-helvete som handlar om den lilla bit av verksamheten som är gemensam på vår skola. Och den delen av arbetet är verkligen liten. För merparten av mitt jobb handlar om den egna klassen, de egna eleverna och deras föräldrar. Jag jobbar i ständig dialog där jag måste avläsa vad som händer här och nu och rätta mig efter det inför nästa dags / veckas / periods arbete. Jag inrättar min undervisning utifrån målen och den respons jag får på varje dags insatser för mina elever, inte utifrån de papper vi producerar en -två gånger per läsår och pliktskyldigt sätter in i en pärm någonstans. Den gemensamma planeringen / utvärderingen för hela skolan måste också finnas med men borde har rimliga tidsmässiga proportioner utifrån sin betydelse för ett bra resultat, dvs rätt kort tid under ett läsår.
Vi lärare konstaterar ibland att den gemensamma planeringstiden äts upp av pappersproduktion så numera blir det allt mer sällsynt med gemensamma temadagar för eleverna på skolan. Vi har allt mindre av stadieövergripande aktiviteter och den röda tråden som borde finnas för barnen uppöver åren mellan stadier och lärare har blivit allt sämre.
Sen kommer i tidningsreferatet en del amatörmässiga floskler från Skolinspektionen om varför svenska barn läser allt sämre. Man menar att barn läser för lätta texter, läser för mycket tystläsning i bänkbok osv.
Jag tror inte att Skolinspektionen generellt ska uttala sig om vad som gör barn till goda läsare. Det är komplext, barn har olika behov. Det måste finnas variation i läsningen, både tystläsning och högläsning, en del barn är bättre högläsare, en del barn är bättre tystläsare så båda delarna bör finnas med men i olika mängd för olika barn. Det går inte att säga generellt hur det ska fördelas. Men man har rätt i att det behövs tid att referera, reflektera och värdera runt det lästa.
Det måste finnas variation i svårighetsgrad också. Visst ska en del läsningen vara på rätt nivå, dvs c:a 90 - 95 % rättläsning, för att nå maximal läreffekt under intensivlästräningperioder bland yngre barn i grundskolan, men ibland måste barn också få välja läsning efter intresse och då kan det bli en högre eller lägre nivå en period. Intresset för det lästa bör få sin tid. Och för en del barn är det mycket viktigt att den lästa texten intresserar. Å andra sidan; när man i år 4-6 arbetar med ett givet område så blir det inte rimligt att läraren ska leta upp en text som passar varje barn exakt i en klass på 25 - 30 barn, utan ibland måste det bli för lätt eller för svårt för några. Kompensationen kommer när eleverna själva får välja bredvidläsning i olika former.
Sen spelar det stor roll för den genomsnittliga läskunnigheten i riket att barn på sin fritid har ett stort utbud av annan sysselsättning än läsupplevelser. Barns frivilligläsning minskar pga det. Och det är bra att barn har mycket trevligt att göra, det är bara för skolan att erkänna att läsningen fått konkurrens och vi får inrätta oss utifrån det, dvs se till att vi kompenserar den minskande läsmängden på olika sätt genom läsprojekt och läs-stimulans och biblioteksbesök.
Arbetsro behövs för att bli en bra läsare och det är enligt dokumentation en bristvara i svensk skola idag. Att läsa kräver möjligheten att skapa inre bilder och sammanhang utfrån det som läses, läsning är en handling med hög abstraktionsnivå. Den som hela tiden blir störd av andra elever och av oväsen kan inte sjunka in i en text, förstå det lästa och ta det till sig. Den ständigt störda och avbrutna läsningen riskerar att bli ytlig rabbelläsning. I en störig miljö hänvisas eleven till att ta in kunskap via enklare kanaler exempelvis bilder och film. Den dåliga arbetsron kan naturligtvis skyllas på "samhället", men skolan organiserar också bevisligen också in stök genom att skapa för stora grupper, tvinga elever att pendla mellan olika grupper, olika arbetsplatser och olika lärare alldeles för tidigt. Det slår undan benen på tryggheten och på barnens eget arbete med att skapa lugn.
Det är också viktigt vad läsning / skrivning behövs till och hur den ser ut idag. Fler än någonsin läser och skriver numera och det är positivt, men inte på det sätt som vi klassiskt menar med läsning / skrivning, dvs handskrivet och sida upp och sida ner. Nej det handlar ofta om sms, mms, bloggar, Facebook, osv. Det är alltså ett språk med en blandning av ord, bilder (rörliga eller stilla) och symboler. Kanske är det också en sån svenska vi ska fånga upp och utveckla hos barnen, förutom den klassiska svenska som behövs för högre studier.
Fler och fler behöver kunna muntligen hävda sig, kunna framför fakta och synpunkter inför andra, både på jobbet och i olika samhällssammanhang. Den muntliga svenskan hänger ihop med läsning och skrivning och har sin plats i sammanhanget, också i skolan. Det egna språket är grunden för det skrivna och lästa.
Oj, mycket text blev det till slut i det här inlägget. Det var inte meningen, men ämnet är intressant tycker jag, det ena ger det andra och många tankar finns det. Skolinspektionen har granskat årskurserna 4 - 6 i 31 grundskolor medan mina tankar utgår från f - 2, men mycket är allmängiltigt i resonemanget.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/brister-i-lasundervisningen_4742595.svd
Jordbruk slut
De sista jordbruksredskapen säljs nu. Här en harv. För vår del är epoken med eget lantbruk def. över. Och vi är glada att vi har duktiga arrendatorer som tar hand om jorden. Det ser fint ut efter sådden, men vi får åka upp till Prästgården endera dagen och speja efter "kärringar". Det börjar bli dags nu.
Trevligt sällskap ...
... hade vi lördag kväll, Rolands systerdotter med familj. Roligt att barnen som är i / närmar sig tonåren går med också. Vi grillade förstås och lyckades klara det utan regn fast det hängde i luften. Det var ändå rätt varmt. Jag bemödade mig lite och gjorde pannacotta till dessert med björnbär och hallonsås. Det funkar bra. Vi såg på bröllopsfilmen från Japan eftersom de inte sett den förut. Det är nu nästan exakt ett år sedan Japanresenärerna kom tillbaka hem efter att ha varit med på LA-sonens bröllop.
Annars umgås inte lärare särskilt mycket just den här tiden på året. Det mesta av tiden går åt till utvecklingssamtalen, till att förbereda dem, planera det övriga jobbet på skolan och till överlämnandekonferenser och sånt. Så jag skulle tro att de flesta av oss är rätt osociala i maj månad.
Efter mammas bortgång har jag känt mig rätt låg också, det inbjuder inte till fest precis och jag kan bli ledsen så där helt apropå när jag kommer att tänka på eller pratar om något som handlar om mamma. Jag antar att det kommer att vara så en tid framöver, kanske rätt länge.
Agenda framöver ser jut så här; nästa helg är det födelsedagskalas (inte hos oss!). Examenshelgen kommer en av sönerna hem med respektive.
Annars umgås inte lärare särskilt mycket just den här tiden på året. Det mesta av tiden går åt till utvecklingssamtalen, till att förbereda dem, planera det övriga jobbet på skolan och till överlämnandekonferenser och sånt. Så jag skulle tro att de flesta av oss är rätt osociala i maj månad.
Efter mammas bortgång har jag känt mig rätt låg också, det inbjuder inte till fest precis och jag kan bli ledsen så där helt apropå när jag kommer att tänka på eller pratar om något som handlar om mamma. Jag antar att det kommer att vara så en tid framöver, kanske rätt länge.
Agenda framöver ser jut så här; nästa helg är det födelsedagskalas (inte hos oss!). Examenshelgen kommer en av sönerna hem med respektive.
Carl-Henrik Svanberg ...
... sitter och flinar när han nu äntligen kommenterar oljekatastrofen på andra sidan Atlanten!!
Han, som är en av de ytterst ansvariga för det som hänt, fattar inte att han borde åtminstone vara klädsamt allvarlig, om han nu inte förmår känna in tragiken i det inträffade! Antagligen är karln inte riktigt klok, eller också saknar han totalt empati. I vilket fall som helst så borde han avgå från sin post i djupaste skam.
BP:s verksamhet var extremt dåligt förberedd på en sån här händelse trots att liknande har inträffat förr, om än inte i den här omfattningen. Man har tydligen inte heller erkänt hur mycket olja som egentligen läckt ut utan försökt vilseleda. Oljan i havet kommer att påverka växt- och djurliv både i Amerika och i Europa!
C-H S har uppenbarligen inte velat kommentera händelsen i media utan fegt hållit sig undan fram till nu, då han frivilligt eller ofrivilligt hamnat på You tube i ett filmklipp! Civilkurage och personligt ansvar är en bristvara i hans värld och det märkliga är att ingen verkar vara förvånad. Vi, vanliga dödliga, bara accepterar att det ska regna fantasilöner och miljonbonusar (som vi betalar med våra köp!) över självgoda klantskallar i ledande positioner.
http://www.dn.se/ekonomi/carl-henric-svanberg-bryter-tystnaden-1.1109040
http://svt.se/2.22584/1.2012635/ilskan_mot_bp_vaxer_i_usa&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Utrikesnyheter+%28svt.se+-+Utrikesnyheter%29
Han, som är en av de ytterst ansvariga för det som hänt, fattar inte att han borde åtminstone vara klädsamt allvarlig, om han nu inte förmår känna in tragiken i det inträffade! Antagligen är karln inte riktigt klok, eller också saknar han totalt empati. I vilket fall som helst så borde han avgå från sin post i djupaste skam.
BP:s verksamhet var extremt dåligt förberedd på en sån här händelse trots att liknande har inträffat förr, om än inte i den här omfattningen. Man har tydligen inte heller erkänt hur mycket olja som egentligen läckt ut utan försökt vilseleda. Oljan i havet kommer att påverka växt- och djurliv både i Amerika och i Europa!
C-H S har uppenbarligen inte velat kommentera händelsen i media utan fegt hållit sig undan fram till nu, då han frivilligt eller ofrivilligt hamnat på You tube i ett filmklipp! Civilkurage och personligt ansvar är en bristvara i hans värld och det märkliga är att ingen verkar vara förvånad. Vi, vanliga dödliga, bara accepterar att det ska regna fantasilöner och miljonbonusar (som vi betalar med våra köp!) över självgoda klantskallar i ledande positioner.
http://www.dn.se/ekonomi/carl-henric-svanberg-bryter-tystnaden-1.1109040
http://svt.se/2.22584/1.2012635/ilskan_mot_bp_vaxer_i_usa&from=rss?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+Svtse-Utrikesnyheter+%28svt.se+-+Utrikesnyheter%29
Tidsdokument ...
... och släkthistoria tar jag mig nu långsamt igenom efter min mammas bortgång. Långsamt och systematiskt har jag arbetat mig igenom de papper min mamma lämnat efter sig. Jag, som är släktens slarviga svarta får, kommer alltså från anfäder som varit otroligt systematiska och ordentliga. Kan man inte tro!
Det finns decennier av bevis på betalda räkningar, kontoutdrag, tidningsurklipp, tackkort, kondoleanser, brev, vykort, gratulationskort, osv buntat med noteringar utanpå varje bunt vilka årgångar den innehåller, en del ombundet med hemvirkat garn och rosetter. Kilovis har naturligtvis måst gå till soporna nu, jag kan inte spara allt sånt och det känns inte meningsfullt heller. Men dessemellan finns alltså också ovärderdeliga dokument, både från min mamma och min pappa. Så allt måste gås igenom noggrannt så inget värdefullt blir slängt. Jag tänkte göra det i den lägenhet mamma bodde i, men det var för tidsödande så numera gör jag det hemma i lugn och ro.
Min mamma skrev 1969 ner sitt livs historia från det år hon föddes, 1917, och hon klistrade också in bilder, lådkamerakort, från olika skeenden i livet. Det är sammanlagt en halv skrivbok A5 handskriven, med berättelser från hennes liv i sammandrag. Det är fakta om familj och släkt blandat med ögonblicksbilder med detaljerade menyer, en dags typiskt arbete, vad man gjorde en ledig dag / kväll, värderingar, tankar, förhoppningar, sorger, glädjeämnen osv. Hon skulle förmodligen ha varit en entuisiastisk bloggare om hon varit ung idag.
Dessutom finns alldeles vanliga dagböcker från flera decennier, vilka jag inte ens har hunnit öppna än. Jag förstår att jag kommer att fylla på hennes berättelse med min upplevelse av henne. Jag borde också göra en sammanfattning av mitt liv för mina efterkommande. (Ingen kan ju begära att de ska läsa igenom tusentals bloggsidor om de är nyfikna på mitt liv ;-)Jag måste skriva ner min mammas berättelse på datorn till mina barn och efterkommande också. Hennes ålderdomliga snirkliga handstil är mycket svår att läsa för yngre som inte är bekanta med det sättet att skriva, hennes förkortningar kan bara jag förstå och en hel del ord och uttryck är bara begripliga för mig som hört historierna muntligen förut. Sen ska jag kopiera det här så att alla barnen och andra intresserade släktingar kan få del av berättelsen.
I mammas historia virvlar ortnamnen förbi i hennes och släktens liv, det handlar om Åre, St Matteus församling i Stockholm, Mariefred, Tuna, Stjärnhov, Båven, Torp (numera ägt av en inte helt okänd Göran Persson) , Lillgården, Norsborg, Sparreholm, Torsvik, Hyltingö, Benninge i Strängnäs, Bresshammar, Saxängen, Spånga, Stenby, Blixterboda, Fellingsbro, Vårgårda, Kodebacken, osv. Mycket av den här historien kan jag redan eftersom jag hört den muntligen berättas många gånger, men för kommande generationer är den både ett tidsdokument och en släkthistoria: Hur påverkade 30-talskrisen vanligt folk, hur var det den dagen andra världskriget bröt ut? Det är helt fantastiskt, tack snälla mamma och pappa! Jag tjatade på Er att skriva och jag är glad att Ni gjorde det.
Det finns decennier av bevis på betalda räkningar, kontoutdrag, tidningsurklipp, tackkort, kondoleanser, brev, vykort, gratulationskort, osv buntat med noteringar utanpå varje bunt vilka årgångar den innehåller, en del ombundet med hemvirkat garn och rosetter. Kilovis har naturligtvis måst gå till soporna nu, jag kan inte spara allt sånt och det känns inte meningsfullt heller. Men dessemellan finns alltså också ovärderdeliga dokument, både från min mamma och min pappa. Så allt måste gås igenom noggrannt så inget värdefullt blir slängt. Jag tänkte göra det i den lägenhet mamma bodde i, men det var för tidsödande så numera gör jag det hemma i lugn och ro.
Min mamma skrev 1969 ner sitt livs historia från det år hon föddes, 1917, och hon klistrade också in bilder, lådkamerakort, från olika skeenden i livet. Det är sammanlagt en halv skrivbok A5 handskriven, med berättelser från hennes liv i sammandrag. Det är fakta om familj och släkt blandat med ögonblicksbilder med detaljerade menyer, en dags typiskt arbete, vad man gjorde en ledig dag / kväll, värderingar, tankar, förhoppningar, sorger, glädjeämnen osv. Hon skulle förmodligen ha varit en entuisiastisk bloggare om hon varit ung idag.
Dessutom finns alldeles vanliga dagböcker från flera decennier, vilka jag inte ens har hunnit öppna än. Jag förstår att jag kommer att fylla på hennes berättelse med min upplevelse av henne. Jag borde också göra en sammanfattning av mitt liv för mina efterkommande. (Ingen kan ju begära att de ska läsa igenom tusentals bloggsidor om de är nyfikna på mitt liv ;-)Jag måste skriva ner min mammas berättelse på datorn till mina barn och efterkommande också. Hennes ålderdomliga snirkliga handstil är mycket svår att läsa för yngre som inte är bekanta med det sättet att skriva, hennes förkortningar kan bara jag förstå och en hel del ord och uttryck är bara begripliga för mig som hört historierna muntligen förut. Sen ska jag kopiera det här så att alla barnen och andra intresserade släktingar kan få del av berättelsen.
I mammas historia virvlar ortnamnen förbi i hennes och släktens liv, det handlar om Åre, St Matteus församling i Stockholm, Mariefred, Tuna, Stjärnhov, Båven, Torp (numera ägt av en inte helt okänd Göran Persson) , Lillgården, Norsborg, Sparreholm, Torsvik, Hyltingö, Benninge i Strängnäs, Bresshammar, Saxängen, Spånga, Stenby, Blixterboda, Fellingsbro, Vårgårda, Kodebacken, osv. Mycket av den här historien kan jag redan eftersom jag hört den muntligen berättas många gånger, men för kommande generationer är den både ett tidsdokument och en släkthistoria: Hur påverkade 30-talskrisen vanligt folk, hur var det den dagen andra världskriget bröt ut? Det är helt fantastiskt, tack snälla mamma och pappa! Jag tjatade på Er att skriva och jag är glad att Ni gjorde det.
Blommar i trädgården nu.
Överst är Bergenia tror jag den heter, tacksam överlevare och här underst någon självsådd viol av något slag. Vet inte vad den heter. Jag har ju sällan hjärta att ta bort självinvandrade fina växter så nu översållar de hela trädgården och förökar sig med en farlig fart; två lönnar, en gran i rabatten, scillorna, gullvivorna, vitsipporna och en del annat.
Ingen kommentar ...
... kan man skriva på inlägget nedan om Edsviks konsthalls utställning! Trist! Men om någon har synpunkter på det så skriv gärna under något annat inlägg och hänvisa! Eller till och med här! Det går inte att länka till inlägget heller tyvärr.
Målarfärger testade ...
... av Folksam och Svt. Det är ett antal färgpaneler som fått stå ute i två år och sedan granskats noga med avseende på mögel och alger. Endast 7 färger av 45 testade är bra. Sen kommer ett antal som är så där och så några som är riktigt dåliga! Och om man nu ska tvätta fasaden så visar test att ett bra diskmedel exempelvis Yes är lika bra som dyra fasadtvättmedel.
Här är länken:
http://svt.se/2.109783/1.2009299/testresultat_utomhusfarger?lid=puff_2009576&lpos=extra_1
Här är länken:
http://svt.se/2.109783/1.2009299/testresultat_utomhusfarger?lid=puff_2009576&lpos=extra_1
Smart taksopning
Här tänkte han till gubben. Placerade frontskopan strax under taket och sopade direkt i den. Det blev fint.
Det har grott nu...
... det som arrendatorerna sådde. Efter regnet växer det snabbt. Nu försvann tranorna också och vi såg två i kväll som gick längre upp och åt havrekorn, där det ännu inte grott. På turen runt Lisslerud - Liane såg vi 5 älgar, 4 rådjur, två tranor och en stor vråk.
Himla fint ljus ...
... har jag fått. Det passade precis här i hörnet. Färgen, den lite beiga, stämde exakt med bakgrunden på väggen och jag kunde ta bort två andra ljushållare som hängt här men som blivit fula och slitna och brända.
Micke på TV!
Just nu ser vi Gokväll på svt 1 och ser alltså Micke laga mat, från Ockelbo. Det är Majs Malin i Signebyns gubbe, nygifta och så. Han grillar och kommer tillbaka igen. Se på det!
Årjängs centrum ...
... blev inte så bra. Alla politiska partier var överens om bygget och ingen kommuninvånare protesterade när centrumplanen var utställd och annonserad. De som till sist, i politisk enighet, beslutade, trodde naturligtivs att det skulle bli bra. Men det blev det inte. De ekonomiska tiderna blev dåliga i samma ögonblick som det blev klart och allt för få vågade satsa på att flytta in i affärslokalerna som plötsligt blev tillgängliga. Det är naturligtvis en viktig orsak till misslyckandet. Sammantaget blev det som förut varit en knutpunkt i samhället, ödsligt och trist, det som skulle ha blivit en affärsgalleria står helt tomt.
Arbetet med att försöka göra det bättre har pågått en längre tid. Nu finns i alla fall en plan för att skapa en ny öppning i centrum, en ny mötesplats genom att riva Clarashuset. Biblioteket som idag är inhyrt i annan lokal ska flyttas till det som var tänkt att bli galleria, det blir centralt och bra läge och man kan få de tillgänglighetsanpassningar som ändå måste göras. Kanske skulle det också kunna inrymma en konsthall. Årjäng är så vitt jag vet den enda större ort i Värmland som saknar en riktig konsthall. Det är synd med tanke på att det finns många duktiga konstnärer och konsthantverkare i kommunen. Och lärdomen från förra gången tas tillvara; den här gången ska det inte gå så snabbt. Intresset för centrum ska fångas upp och medborgarna ska få komma med idéer hur det ska se ut.
Det kan i alla fall bli bättre och man får vara tacksam att problemet nu närmar sig en lösning samt att kommuninvånarnas synpunkter på utformningen kommer med.
Arbetet med att försöka göra det bättre har pågått en längre tid. Nu finns i alla fall en plan för att skapa en ny öppning i centrum, en ny mötesplats genom att riva Clarashuset. Biblioteket som idag är inhyrt i annan lokal ska flyttas till det som var tänkt att bli galleria, det blir centralt och bra läge och man kan få de tillgänglighetsanpassningar som ändå måste göras. Kanske skulle det också kunna inrymma en konsthall. Årjäng är så vitt jag vet den enda större ort i Värmland som saknar en riktig konsthall. Det är synd med tanke på att det finns många duktiga konstnärer och konsthantverkare i kommunen. Och lärdomen från förra gången tas tillvara; den här gången ska det inte gå så snabbt. Intresset för centrum ska fångas upp och medborgarna ska få komma med idéer hur det ska se ut.
Det kan i alla fall bli bättre och man får vara tacksam att problemet nu närmar sig en lösning samt att kommuninvånarnas synpunkter på utformningen kommer med.
Älgar överallt!
Just nu är det älgar överallt! Från att ha varit i stort sett osynliga länge så finns de nu runt huset. Häromdagen såg vi inte mindre än fem stycken bakom hundhuset. De var fördelade på två grupper; en ko med två fjolårskalvar (trodde vi) som gick i bäcken och åt kabbelekor (Bäckeblom på norska har vi lärt i kväll av Martin i Haget) och två till borta vid skogsbrynet. Grannen såg dem först och ringde och berättade. En fjolåringen är redan bortjagad från kon och vimsar omkring här i trädgården ibland.
Sen är det tranorna, fem stycken som hela dagarna äter av arrendatorernas mödosamt sådda havre. Och så tofsviporna som är kvar förstås. Starungarna är kläckta, vi hittade de små blåskimrande äggskalen igår under en av holkarna. Morkullorna sträckte för fullt i kväll när vi var ute och planterade + klippte gräsmattan. Temperaturen låg på 18 plus, helt fantastiskt. Det är minsann vår till slut.
Olle Möller och mordet på Rut Lind ...
... i Dylta utanför Örebro, intresserade mina föräldrar när det var aktuellt. När jag nu går igenom alla papper som min mamma lämnade efter sig så hittar jag bl.a. en samling tidningsurklipp om det. De bodde ju inte så långt därifrån och rättegången hölls just i deras hemort, Hallsberg. Mordet väckte stor uppmärksamhet och rättegången följdes spänt av hela Sverige. Den var på allas läppar och Olle Möller blev något av en riksskurk, men dömdes mot sitt nekande om jag minns rätt.
Jag kan inte låta bli att fundera över mordstatistiken. Visst mördas det mer i Sverige nu? Jag läser om skjutna och knivmördade människor nästan varje dag i tidningen just nu. Och inte väcker varje mord särskilt stort intresse. Det blir någon artikel eller en notis och sedan inget mer. Inte vallfärdar folk till tingsalar för att följa rättegångarna. Inte drabbas försvarsadvokaterna av mordhot och trakasserier så som Olle Möllers försvarare gjorde. Mord måste ha blivit vanligare nu.
Jag kan inte låta bli att fundera över mordstatistiken. Visst mördas det mer i Sverige nu? Jag läser om skjutna och knivmördade människor nästan varje dag i tidningen just nu. Och inte väcker varje mord särskilt stort intresse. Det blir någon artikel eller en notis och sedan inget mer. Inte vallfärdar folk till tingsalar för att följa rättegångarna. Inte drabbas försvarsadvokaterna av mordhot och trakasserier så som Olle Möllers försvarare gjorde. Mord måste ha blivit vanligare nu.
Examensbesked ...
... verkar vi få imorgon tisdag. Vi ska få veta när, var och hur det ska firas examen på vår skola. Och det är bra att vi får ett besked om det så det kan planeras. Hoppas det kommer ut någon samlad info från högre ort, likt för alla.
Food-guys
Det finns ju Hells Angels, Good Guys och en del annat att gå med i när man blivit "med motorcykel". Gubben verkar, inte helt oväntat, mest intresserad av Food - Guys. Det är ett gäng på en 30-40 mc-gubbar tror jag, som åker mc tillsammans till trevliga matställen. Fokus ligger alltså på ätande.
Edsviks konsthallar
Jaha och vad hette hon nu då som gjort de här tungt vilande välbalanserade figurerna? Glömt har jag! Men jag gillade dem i alla fall. Det här är bilder från vårt senaste Stockholmsbesök då vi besökte Edsviks konsthallar.
Yrjö Edelman s illusioner, man måste nästan gå fram och ta på dem
Bojan Radovic, ny för mig men bra. Åstadkom spänning mellan person och interiör.
Curt Hamne hade flera bilder med. Denhär ville jag verkligen köpa men för dyr för mig, just nu i alla fall.
Det är en jubileumsutställning i Sollentuna utanför Stockholm, med verk från de gångna fem årens utställningar, några från varje konstnär. Hur bra som helst, man kan gå där länge om man har tid. Det är mycket att njuta av, både känt och mindre känt. Det är konst som har ett värde i sig som konstverk, det finns en estetisk dimension. Det mesta är föreställande, men inte allt. Däremot finns inget som enbart är samhällsdebatt, åtminstone lyckades inte jag upptäcka något. Den konsten, rena debattkonsten, kan också ha ett berättigande, men borde inte ha ensamrätt, vare sig i konstutbildningen eller i utställningar. Edsvik känns som ett bra alternativ just nu i den moderna konstvärlden, där annars mycket är enbart märkligt, obegripligt, kroppsfixerat och samhällsifrågasättande.
Undrar när Årjäng får en konsthall? Vår kommun är den enda jag vet som saknar en riktigt konsthall. Arvika har, Åmål har, Säffle har, Karlstad har förstås, Bengtsfors har. Det är lite märkligt att just Årjäng inte har en ordentlig konsthall med tanke på att det finns så många konstnärer i kommunen, lärda och självlärda.
17:e maj ...
... är det i morgon, måndag. Förra veckan var det en flicka i klassen som frågade vad Syttende maj hette på svenska. Jag talade om det och hon sa att hon aldrig hört uttrycket på svenska förut, bara på norska. Och här i gränstrakterna är det ett begrepp förstås; Norges nationaldag och dess firande. Många skolbänkar är tomma i morgon, barn som har någon anknytning till Norge tar ledigt och passar på att fira på andra sidan gränsen. Och det är väl unt, jättekul tror jag. Och en omistlig tradition för många.
Bort med stubbarna!
Efter trädfällningen på tomten i vintras när barnbarnen var här så blev stubbarna kvar förstås. Det var inte så fint och nu måste de bort. Det var till att gräva runt först och så på med motorsågen. Det doftade fantastiskt gott av färsk furu, en stor bit tog vi in och lade i badrummet! Det har blivit naturlig väldoft. Ovanpå de avsågade stubbarna lades först sand, sedan matjord och nu är det sått gräsmatta.
Sen kom vi på att den väldoftande furun kunde komma ännu mer till sin rätt om vi hugg upp i mindre bitar. Så det blev så här i badrummet; i en hink, på en rullande träplatta.
Vargjakten fungerade bra!
Nu är det visat i en undersökning som redovisas i en forskningsrapport. Vargjakten var i praktiken välorganiserad, lugn och sansad. Den mediabild av kaos, stress och blodtörst, som visades upp i media medan jakten pågick, var alltså falsk.
Jakten har också haft en positiv effekt på inställningen till rovdjurspolitiken bland de drabbade, vilket var avsikten. Människor som känner att de kan vara med och påverka blir mer välvilliga, tjuvjakten kan minska, vilket legal avskjutning visat när det gäller exempelvis björn. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd när det gäller varg, för dit är det långt kvar, om man någonsin når så långt. Det kommer nog alltid att handla om att försöka hitta goda kompromisser, en balansgång mellan att uppfylla internationella förordningar och hantera problemen i verkligheten. Men jakten visade i alla fall att det numera finns en förståelse bland beslutsfattare för behovet av en begränsning.
Bild på den varg som sköts i Glaskogsreviret under årets vargjakt.
Jakten har också haft en positiv effekt på inställningen till rovdjurspolitiken bland de drabbade, vilket var avsikten. Människor som känner att de kan vara med och påverka blir mer välvilliga, tjuvjakten kan minska, vilket legal avskjutning visat när det gäller exempelvis björn. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd när det gäller varg, för dit är det långt kvar, om man någonsin når så långt. Det kommer nog alltid att handla om att försöka hitta goda kompromisser, en balansgång mellan att uppfylla internationella förordningar och hantera problemen i verkligheten. Men jakten visade i alla fall att det numera finns en förståelse bland beslutsfattare för behovet av en begränsning.
Bild på den varg som sköts i Glaskogsreviret under årets vargjakt.
Mässa om jakt och vilt i Axbergshammar...
... 13 kilometer norrut efter väg 50 är det i morgon söndag, utanför Örebro. Scandinavian Game Fair, mässa om vilt, fiske och mat är det om jag fattat rätt. Vi ska dit. Gubben har något uppdrag där, något med att prata om vargjakten och jag hänger med för att se på pappas grav bl.a. Alla blommor från mammas begravning läggs där nu. Dotter åker med oss till Åmål för ett besök där och sedan fortsätta till Stockholm med tåg på måndag och vidare med flyg till Umeå på måndag. Son och Carin åkte till Stockholm idag lördag. LA-sonen åkte direkt till hem till Stockholm efter begravningen igår fredag, för att pyssla om sin krassliga fru. De kommer hit en helg lite senare.
Vargkriget en gång till.
På Flashback så har man samlat info om filmen Vargkrigets s.k. Samordnare och en sammanfattning av vad man kommit fram till finns här.
Lihaget på riktigt...
...låg precis här. Vårt hus ligger till höger i bild. Hela Liane ägdes av kyrkan förr och på egendomen fanns det torpställen, alltså små hus där ägarna kunde disponera huset och en markbit mot dagsverken på gården. Det fungerade så på den tiden, "hyran" / "arrendet" betalades med arbete, inte med pengar för det hade man inga. Man hade bara sin kropp och dess insatser.
Vi åkte med bilen ut på åkern för Roland ville visa mig exakt var huset låg och det var alltså här. Lihaget, liksom hela Liane och prästgården, ägdes av kyrkan / församlingen. På den tiden var kyrkan inte bara en institution för trosutövning utan hade också hand om samhällets socialvård och åldringsvård.
Lihaget ägdes alltså av kyrkan och det lilla huset som fanns här + en markplätt runt om, var den sista utposten före fattigstugan för den som inte kunde försörja sig själv på grund av sjukdom eller ålder. Ett slags "half-way-house" skulle vi väl säga idag.
Vi valde att uppkalla vårt hus, som vi byggde på 70-talet, efter det här huset som var borta redan då. Det fick heta Lihaget. Ett hag är ett litet skogsområde, inte en hage som man kanske tänker sig på rikssvenska. Huset rakt fram vid vägen heter Litorpet. Ett hus längre upp i skogen hette förr Libråten och tjärnet om man följer vägen upp till vänster hette förr Litjärn (numera Murstenstjärn).
De här stenarna vid sidan av åkern är alltså upptagna ur marken och kommer från grunden till det gamla Lihaget.
Från Lihaget kan man titta upp mot det nybyggda fina huset som vi fått som granne. Familjen valde att ta upp den gamla namntraditionen här och huset heter Ligärdet. Där bor bl.a lilla Julia som just nu går omkring med gips på armen. Hon har cyklat omkull på dagis.
Det gick bra.
Nu är begravningen över. Det gick mycket bättre än jag trodde. Prästen var lagom formell och lagom personlig, en ceremonimästare med en auktoriet som spred trygghet. Han talade på temat sådd och skörd, att det min mamma varit, växte vidare hos oss som hon lämnat. Det kändes helt rätt. Visst var jag ledsen, men om man djupandas med magen och fokuserar rätt så slipper man hålla på och jättegråta. Och jag ville ju mycket hellre kunna vara med i ceremonin än att vara utlämnad till att vara ett utslaget hulkande kolli. Skönt att ha de närmaste med och bror med familj.
Högtiden avslutades i kyrkan. Efter begravningen åt vi en god lunch tillsammans i församlingshemmets vackra sal. Det blev en fin stund. Det fanns sorg med förstås som en kuliss, men samtidigt log jag lite inombords åt att om det är något vi har gemensamt så är det en sotig humor som funkar i alla lägen. Kanske till och med ett arv efter modren. Det måste vara tillåtet att låta sorgen kontrasteras med glädje, två sidor av samma sak.
Det värmde att höra prästen läsa upp kondoleanserna. De var överraskande många. Jag hade inte trott att det skulle finnas mer än någon enstaka. Som jag skrivit förut så har ju vännerna och släktingarna gått före, den ena efter den andra, när någon hunnit bli nästan 93 år gammal som min mamma. En tacksamhetens tanke till alla Er som skickat bidrag till olika välgörande ändamål till mammas minne.
Ni som har varit med förut har helt rätt, det känns bra att det är över nu, det blev ett fint avsked. Att det ösregnade hela tiden var logiskt, klart att himlen också gråter när en god människa lämnat oss.
Högtiden avslutades i kyrkan. Efter begravningen åt vi en god lunch tillsammans i församlingshemmets vackra sal. Det blev en fin stund. Det fanns sorg med förstås som en kuliss, men samtidigt log jag lite inombords åt att om det är något vi har gemensamt så är det en sotig humor som funkar i alla lägen. Kanske till och med ett arv efter modren. Det måste vara tillåtet att låta sorgen kontrasteras med glädje, två sidor av samma sak.
Det värmde att höra prästen läsa upp kondoleanserna. De var överraskande många. Jag hade inte trott att det skulle finnas mer än någon enstaka. Som jag skrivit förut så har ju vännerna och släktingarna gått före, den ena efter den andra, när någon hunnit bli nästan 93 år gammal som min mamma. En tacksamhetens tanke till alla Er som skickat bidrag till olika välgörande ändamål till mammas minne.
Ni som har varit med förut har helt rätt, det känns bra att det är över nu, det blev ett fint avsked. Att det ösregnade hela tiden var logiskt, klart att himlen också gråter när en god människa lämnat oss.
Sorgens dag ...
... är det idag, fredag den 14:e maj, ett datum för alltid inristat i mitt minne. Idag är det begravning efter min mamma. Om en stund åker vi den långa vägen till Hallsbergs sockenkyrka.
I morgon, efter avskedet, finns jag kvar men ändå inte. Jag finns, men jag är nog på något sätt en annan människa.
Tack alla Ni som skickat med omtankar till stöd, både från det verkliga livet och från bloggen. De betyder mycket och finns med mig hela tiden under dagen som ligger framför mig.
Diether och Gisela skickade bilden, tack! Jag har gått tillbaka och betraktat den ofta den senaste tiden. Den här bilden och Ted Gärdestads "Himlen är oskyldigt blå" har varit sorgeföljeslagare. Bilder och musik är viktigt att ha med i livets olika skeden.
Taxtrimning blev det idag torsdag.
Roland jobbar igenom honom med trimningskniven, det går bra och Oskar gillar det egentligen. Sen blev det ordentlig tvätt och öronrengörining. Som en ny hund och det tyckte Jazz också som undersökte honom noga efteråt.
Det blir mycket fint bobyggnadsmateriel till fåglarna, ulligt och varmt att stoppa runt äggen nu när det är så vinterkallt ute, med frost på nätterna.
Så här mycket blev det kvar, räcker nästan till en tax till.
Vitsippsår
Det är ett sagolikt vitsippsår! Mattorna av de vita vackra små stjärnorna breder ut sig överallt. Här i vår trädgård har vi ett skogsparti som är alldeles vitt, fast det syns inte så bra på bilden. Undrar hur det ser ut på Herrfallsäng nu? Kanske hinner jag ta en tur dit i samband med begravningen? Där borde även gullvivorna blomma nu.
Grattis Stockholm ...
... till den nya vargflocken i Riala och de nya vargvalparna! Vi som har levt länge med varg nära, tänker ofta att det måste vara positivt på många sätt att fler av dem som är med och väljer beslutsfattare får del av den erfarenheten. Ja, eller hur man ska uttrycka det.
Botten ...
... kanske sorgen inte har? Tänk om den är ett svart djupt hål utan slut? Och man bara drunknar, försvinner i mörkret?
Jag gruvar mig för det slutliga avskedstagandet, begravningen.
Intellektuellt vet jag ju att den är en välregisserad procedur, från punkt A till punkt B enligt bestämd ritual. Den är något som man tar sig igenom rent fysiskt. De flesta som har begravt någon nära anhörig tycks ju överleva, komma ut på andra sidan så att säga och timmarna tickar på, dagar går vidare, allt fortsätter.
Men jag kan inte känslomässigt ta det till mig att det är möjligt, det kan inte vara så. Jag ser ingen botten.
Jag gruvar mig för det slutliga avskedstagandet, begravningen.
Intellektuellt vet jag ju att den är en välregisserad procedur, från punkt A till punkt B enligt bestämd ritual. Den är något som man tar sig igenom rent fysiskt. De flesta som har begravt någon nära anhörig tycks ju överleva, komma ut på andra sidan så att säga och timmarna tickar på, dagar går vidare, allt fortsätter.
Men jag kan inte känslomässigt ta det till mig att det är möjligt, det kan inte vara så. Jag ser ingen botten.
"Samordnaren" i filmen Vargkriget ...
... är nu polisanmäld av en jägare. Ja, eller åtminstone den person som i stort sett entydigt pekats ut som samordnaren, den som finns bakom masken i filmen och som har den dominerande rollen i inspelningen. Om han har någon roll annars i tjuvjakten på varg ska jag låta vara osagt och ingen ska naturligtvis dömas förrän han är hörd och rannsakad. Kvalificerad tjuvjägare eller mytoman? Det lär bli frågan som ska besvaras. Men nu måste i alla fall polisen jobba med fallet på riktigt.
Examenskriget apropå
"Ack, Värmland, du sköna, du härliga land,
du krona bland Svea rikes länder!
Och komme jag än mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändock återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar."
Vi granskar examenssångerna ur diskrimineringslagsperspektiv och det är intressant ska jag säga. En del går bort. Allt med Gud i först och främst men även en del annat diskriminerande.
Än så länge har den klarat sig, men jag kan ju inte låta bli att fundera; alltså funkar verkligen Värmlandsvisan enligt den nya diskrimineringslagen???
Vadå glorifiera ett land och ett landskap och säga att det är bäst??
Det kan ju krylla av dalslänningar och norskar som upplever sig diskriminerade på grund av sin nationalitet / sitt kulturella ursprung eller nåt om de tvingas att sjunga sånt här på obligatorisk skoltid. Det är säkert inte tillåtet.
Det får nog ändras lite i texten på den värmländska nationalsången framöver så den blir mer global och hyllar alla länder / landskap / större områden. (Kan man sjunga den svenska nationalsången förresten på något obligatoriskt evenemang???)
Och så det där tveksamma med att man tager sig en mö? Jag tror inte att det klarar av lagen om förbud mot diskriminera pga sexuell läggning. Man kan inte så där självklart i obligatoriska sammanhang utgå ifrån att det är en mö som ska tagas. Det sitter ju säkert ett antal klappande hjärtan där av båda könen (hur många kan man med statistik räkna ut förstås) som mycket hellre vill taga sig en sven, ja, eller vad nu den manliga oskuldsfulla motsvarigheten kallas? Kanske klarar man sig ur dilemmat genom att helt enkelt ändra till att taga sig en partner. Och "ta" och "ta" förresten, det får man väl inte heller utan att fråga först. Det är nog uppmaning till olagligheter. Fult att stå och sjunga så! Och med barnen! På en examen!!!! Usch och fy!!
Sen är det väl så, om sanningen ska fram, att en hel massa värmlänningar och andra länningar faktiskt har ångrat sitt val av mö / sven / partner. Den man drog till altaret med visade sig så småningom vara ett riktigt pucko! Så den där strofen är rätt lögnaktig. Men ljuga får man kanske fortfarande i obligatorisk sång och musik. Det är ju åtminstone inte diskriminering.
Jag roar mig med att raljera över lagen om diskriminering förstås men om jag nu ska bli lite allvarsam så kan jag tänka mig att om vi nu ur diskrimineringslagens synvinkel ska rensa i all musik, litteratur, dikt, prosa, ja allt som som skrivits genom årtusenden och som finns inom väggarna i den obligatoriska skolan i Sverige så blir det ett bokbål som får Eyafjallajökull att framstå som en liten gemytlig majbrasa. Alla Astrid Lindgrens böcker stryker med förstås, man kan ju inte prata om n-----kungar på Kurrekurreduttön och så. Det där n-ordet är så förbjudet så jag vågar inte ens skriva det. Då blir jag väl inburad och det vill man ju inte nu när vi går mot ljusare tider, för att travestera en nämndordförande i vår kommun. Och antikens litteratur och den mörka medeltidens, för att inte tala om det nationalromantiska 1800-talet!!! Där måste finnas massor att gripa sig an ur diskrimineringssynpunkt.
Jag undrar om det verkligen var så här lagstiftaren hade tänkt sig att det skulle bli?
du krona bland Svea rikes länder!
Och komme jag än mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändock återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar."
Vi granskar examenssångerna ur diskrimineringslagsperspektiv och det är intressant ska jag säga. En del går bort. Allt med Gud i först och främst men även en del annat diskriminerande.
Än så länge har den klarat sig, men jag kan ju inte låta bli att fundera; alltså funkar verkligen Värmlandsvisan enligt den nya diskrimineringslagen???
Vadå glorifiera ett land och ett landskap och säga att det är bäst??
Det kan ju krylla av dalslänningar och norskar som upplever sig diskriminerade på grund av sin nationalitet / sitt kulturella ursprung eller nåt om de tvingas att sjunga sånt här på obligatorisk skoltid. Det är säkert inte tillåtet.
Det får nog ändras lite i texten på den värmländska nationalsången framöver så den blir mer global och hyllar alla länder / landskap / större områden. (Kan man sjunga den svenska nationalsången förresten på något obligatoriskt evenemang???)
Och så det där tveksamma med att man tager sig en mö? Jag tror inte att det klarar av lagen om förbud mot diskriminera pga sexuell läggning. Man kan inte så där självklart i obligatoriska sammanhang utgå ifrån att det är en mö som ska tagas. Det sitter ju säkert ett antal klappande hjärtan där av båda könen (hur många kan man med statistik räkna ut förstås) som mycket hellre vill taga sig en sven, ja, eller vad nu den manliga oskuldsfulla motsvarigheten kallas? Kanske klarar man sig ur dilemmat genom att helt enkelt ändra till att taga sig en partner. Och "ta" och "ta" förresten, det får man väl inte heller utan att fråga först. Det är nog uppmaning till olagligheter. Fult att stå och sjunga så! Och med barnen! På en examen!!!! Usch och fy!!
Sen är det väl så, om sanningen ska fram, att en hel massa värmlänningar och andra länningar faktiskt har ångrat sitt val av mö / sven / partner. Den man drog till altaret med visade sig så småningom vara ett riktigt pucko! Så den där strofen är rätt lögnaktig. Men ljuga får man kanske fortfarande i obligatorisk sång och musik. Det är ju åtminstone inte diskriminering.
Jag roar mig med att raljera över lagen om diskriminering förstås men om jag nu ska bli lite allvarsam så kan jag tänka mig att om vi nu ur diskrimineringslagens synvinkel ska rensa i all musik, litteratur, dikt, prosa, ja allt som som skrivits genom årtusenden och som finns inom väggarna i den obligatoriska skolan i Sverige så blir det ett bokbål som får Eyafjallajökull att framstå som en liten gemytlig majbrasa. Alla Astrid Lindgrens böcker stryker med förstås, man kan ju inte prata om n-----kungar på Kurrekurreduttön och så. Det där n-ordet är så förbjudet så jag vågar inte ens skriva det. Då blir jag väl inburad och det vill man ju inte nu när vi går mot ljusare tider, för att travestera en nämndordförande i vår kommun. Och antikens litteratur och den mörka medeltidens, för att inte tala om det nationalromantiska 1800-talet!!! Där måste finnas massor att gripa sig an ur diskrimineringssynpunkt.
Jag undrar om det verkligen var så här lagstiftaren hade tänkt sig att det skulle bli?
Krig ...
... blir det fler inlägg om i morgon, både om examenskriget och om vargkriget. Och kanske om Edsviks konsthallars femårsjubileumsutställning, ja pluralis numera, det är två hallar. Och något om vitsipporna i trädgården och om furustubbarnas borttagande, att LA-sonen kommit hem med flyget oaskad, asch, jag vet inte vad det blir. Många historier vill bli berättade, men det finns bara en blogg och trångt blir det med plats och med tid, framför allt med tid.
Biten av bäver ...
... har det aldrig föresvävat mig att man kan bli. Jag har ju vid några tillfällen varit bara någon meter ifrån bäver och tagit kort men aldrig ens fantiserat om att de små charmtrollen ska vända sina jättetänder mot mig. Jag trodde nog egentligen att de inte alls kunde bli aggressiva. Men det kan de alltså och så här ser ett äkta bäverbett ut.
Obs hur fint han håller kvistarna med tassarna framför munnen, smaskar och äter. Det här var alltså en from bäver, en som inte bet. Jag tog kortet för två somrar sedan här nere älven och var verkligen bara en och en halv meter ifrån. Men han struntade totalt i min närvaro, bara åt. Ville bara illustrera inlägget liksom.
Obs hur fint han håller kvistarna med tassarna framför munnen, smaskar och äter. Det här var alltså en from bäver, en som inte bet. Jag tog kortet för två somrar sedan här nere älven och var verkligen bara en och en halv meter ifrån. Men han struntade totalt i min närvaro, bara åt. Ville bara illustrera inlägget liksom.
Vårbruket på Liane
Nu är det igång, vårbruket på Liane. Fredag kväll körde Rasmus, arrendator Os son, dynga tror jag och någon harvade ner direkt. Perfekt ur alla aspekter, vi slipper känna lukten och all näring, framför allt kväve som annars är lättflyktigt, blir kvar i jorden istället för att gå rakt upp i luften.
Lördag var arrendator- Olle här och harvade och sedan kom Erik, arrendator-Götes son, och harvade. Det var lite stenplocking också mellan varven. Till o med stor sten gick att få upp om man är tillräckligt stark.
Olle stannade upp och gav sig tid att dela kvällsmat med oss och prata bort en stund.
Nu är vårbruket avslutat i alla fall, här är sådden med arrendator Olle.
Nu är allt sått, 23 hektar, varav 3 hos grannen och 20 hektar här på Liane.
Älgarna...
...har kommit fram nu sedan ett par veckor tillbaka. Ibland ser vi tre stycken, ibland de här två, en högdräktig ko med en fjolårskalv. Hon håller på och jagar bort kalven nu för att kunna ta hand om den nya som snart kommer. De äter gärna i bäcken nedanför Liane. Det är kabbelekerna som lockar säger Roland, fast han kallar dem krabbeleker. Igår gick en råbock precis här också, de kanske har samma favvomeny.
Tunga dagar ...
... är det ibland och allt mer när det närmar sig begravningen. Den är fredag 14:e maj kl 12.00 i Hallsbergs sockenkyrka. Ceremonin blir enkel men ändå ska musik och blommor väljas. Allt blir en del av sorgen efter min mamma. Men det är också annorlunda nu när båda mina föräldrar är borta, en djupdykning i min egen barndom, i mina föräldrars liv och ett farväl till mycket mer än till en människa den här gången.
Jag lyssnar igenom musiken på Spotfy, det mesta finns där, även psalmer, och så lyssnar jag ibland på Ted Gärdestads "Himlen är oskyldigt blå", som är bra att vara ledsen till.
Jag lyssnar igenom musiken på Spotfy, det mesta finns där, även psalmer, och så lyssnar jag ibland på Ted Gärdestads "Himlen är oskyldigt blå", som är bra att vara ledsen till.
Om Bengt Westerberg och Röda Korset
Hittade en träffande och rolig artikel om Bengt Westerberg och Röda Korsets centrala nivå. Man raljerar ordentligt med de värderingar som tycks vägledande för organisationen på nationell nivå.
Läs och låt smilbanden gå i höjden!
Bengt Westerberg har tydligen följande inkomster varje månad förutom extraknäcket från Röda Korset på 55.000SEK:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bengt-westerberg-far-mindre-betalt_4688423.svd
Läs och låt smilbanden gå i höjden!
Bengt Westerberg har tydligen följande inkomster varje månad förutom extraknäcket från Röda Korset på 55.000SEK:
Riksdagspension 25.000 kr/mån
Oljebolagens lobbyorganisation Svenska Petroleuminstitutet: 19.000 kr/mån
Lunds universitet: 17.500 kr/mån
Finansinspektionen: 7.500 kr/mån
Patientförsäkringsföreningen: 4.000 kr/mån
BOSSE (vad nu det är?) : 3.000 kr/mån
Röda Korset har inga krav på omfattningen av arbetsinsatsen från sin ordförande, mer än att det ibland kan bli mer än 40 timmar per vecka. Och att han ska vara beredd till interntionella uppdrag utan extra ersättning. Man bedömer att uppdraget kan bli så stort som personen i fråga vill göra det utifrån den grad av entusiasm som infinner sig, ja ungefär så står det i styrdokumentet. Vem skulle inte vilja ha en sån arbetsbeskrivning? Jobba så mycket som man för tillfället har lust till! Och så dubbelt så hög lön som en normalinkomst i Sverige!
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bengt-westerberg-far-mindre-betalt_4688423.svd
Vargkriget - filmens upprinnelse...
... finns en intressant teori om här på Flashback. Och när man läser detta så faller liksom en del på plats, här finns en viss logik i ursprunget till filmen. Vilka som började fundera på att göra en film och varför. Det stänker ju i så fall tyvärr över lort på en annan journalist och en annan tidning och en annan organisation. Den organisationen säger sig numera ta avstånd från det man ser i filmen men om tidningen och journalisten gör det vet jag inte. Vore intressant att fråga dem!
Flashback är en nätsida som sysslar med att avslöja identiteter och händelser som är lite svåråtkomliga av olika skäl. Jag har följt deras strävanden med att försöka avslöja vem "Samordnaren" är i den s.k. dokumentären Vargkriget. Jag har inte velat lägga ut någon länk till FB eftersom jag ibland tycker att man slaskar i onödan i människors privatliv i andra trådar, men just det här syftet att ta fram Samordnarens namn är ändå vällovligt. Många, både jaktintresserade och vargvänner, har mycket att vinna på att han och hans verksamhet / myter avslöjas
Samordnaren är en person som säger sig vara beredd att ta död på människor som inte tycker som han, som är beredd att lägga ut gift i skogen trots att det kan ta död på inte bara varg utan även hundar och andra djur, som säger sig njuta av att en varg plågas till döds. Han måste vara sjuk i huvudet och borde inte gå lös. Just nu tror jag han är en av de ensammaste människorna i hela världen, istället för att bli hjälte har han blivit allmänt avskydd och ett villebråd i jakten på att avslöja identiteten.
I den initierade allmänhetens ögon tycks han vara igenkänd och "fälld" redan samma kväll som programmet sändes, anonymitetsskyddet var minst sagt skralt. Det är ju en begränsad krets av tänkbara personer, inte så knepigt att ringa in någon / några med alla de ledtrådar som gavs. Men vad som ska till för att även fälla honom juridiskt är svårt att veta. Om han verkligen, mot mångas förmodan, har lyckats ta död på varg så borde det gå att finna varg-dna om man dammsuger hans vardagsliv. Men om det inte är så, då blir det svårare, sagor och myter lämnar inget dna efter sig. Och är det straffbart att fantisera?
Undrar vad polisen gör? Tjuvskytte, verkligt eller inbillat, är ju ändå till sist en polisiär uppgift att ta itu med. Spanar man i praktiken eller nöjer man sig med att läsa Flashback?
Flashback är en nätsida som sysslar med att avslöja identiteter och händelser som är lite svåråtkomliga av olika skäl. Jag har följt deras strävanden med att försöka avslöja vem "Samordnaren" är i den s.k. dokumentären Vargkriget. Jag har inte velat lägga ut någon länk till FB eftersom jag ibland tycker att man slaskar i onödan i människors privatliv i andra trådar, men just det här syftet att ta fram Samordnarens namn är ändå vällovligt. Många, både jaktintresserade och vargvänner, har mycket att vinna på att han och hans verksamhet / myter avslöjas
Samordnaren är en person som säger sig vara beredd att ta död på människor som inte tycker som han, som är beredd att lägga ut gift i skogen trots att det kan ta död på inte bara varg utan även hundar och andra djur, som säger sig njuta av att en varg plågas till döds. Han måste vara sjuk i huvudet och borde inte gå lös. Just nu tror jag han är en av de ensammaste människorna i hela världen, istället för att bli hjälte har han blivit allmänt avskydd och ett villebråd i jakten på att avslöja identiteten.
I den initierade allmänhetens ögon tycks han vara igenkänd och "fälld" redan samma kväll som programmet sändes, anonymitetsskyddet var minst sagt skralt. Det är ju en begränsad krets av tänkbara personer, inte så knepigt att ringa in någon / några med alla de ledtrådar som gavs. Men vad som ska till för att även fälla honom juridiskt är svårt att veta. Om han verkligen, mot mångas förmodan, har lyckats ta död på varg så borde det gå att finna varg-dna om man dammsuger hans vardagsliv. Men om det inte är så, då blir det svårare, sagor och myter lämnar inget dna efter sig. Och är det straffbart att fantisera?
Undrar vad polisen gör? Tjuvskytte, verkligt eller inbillat, är ju ändå till sist en polisiär uppgift att ta itu med. Spanar man i praktiken eller nöjer man sig med att läsa Flashback?
Lördagens sista sol
gick ner här först och sedan över åsarna på andra sidan sjön, det såg märkligt ut, som ett gyllene band.
Badplatsen vid bryggan
Båtklubben gör i ordning nu. Det blev nytt snyggt dass, bortröjning av ormgömmande buskage, längre sandstrand och gräsmattor som går att klipppa, en platå för bord och stolar. Sen blir det lampor efter vägen hit ner. En förlängning av båtbryggan blir det också och den gamla trasiga ångbåtsbryggan ska bytas ut. Tack snälla Ni, det blir fint!
Bäver
Bävern som sköts här för en tid sedan var stor; 24 kilo. Den flåddes för att skinnet skulle tillvaratas. Kolla svansen i närbild, den är speciell! Vi har alldeles för mycket bäver och en del behöver tas bort nu, jag inser det. Men jag har ändå svårt för tanken att döda en bäver, de är så charmiga.
Röda korset o Bengt Westerberg
Nu har Röda korset, efter mycket om och men, bestämt sig för att sänka sin ordförandes arvode från 68.000 per månad till 55.000. Och Westerberg är nöjd, uttalar sig i media ungefär som att det kvittar med de där 13.000 han förlorar. Jag kan förstå att han tycker det är en droppe i havet när man lägger samman hans totala inkomster. Arvodet är fortfarande högt när man jämför med andra ideella organisationer och det sägs bero på att han måste åka runt och besöka alla kretsar. (Varför kan man inte befria honom från det uppdraget om det nu är så kostsamt?) Sänkningen av arvodet är 20 %.
Jag tycker i alla fall att 55.000 SEK per månad är i överkant för ett uppdrag som han själv, i början på skandalen, sa sig bedriva på helger och kvällar. Övrig tid var han sysselsatt med andra välarvoderade uppdrag. Det är alltså ett oförskämt välavlönat extraknäck, uttryckt på ren svenska, inte ett heltidsarbete.
Jag förstår inte Röda Korsets agerande centralt. Sen gör deras medlemmar ute i landet ett fantastiskt jobb på olika sätt med hjälp till människor som behöver det, gamla, unga och sjuka. Man ställer upp med besök till ensamma, följeslagare på sjuktransporter, läxhjälp, second handförsäljning för insamling osv.
Och det jobbet förtjänar allt stöd och uppmuntran, men något medlemskap, som arvodespengarna tas av, blir det inte för min del.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1980972/roda-korset-sanker-bengt-westerbergs-ersattning
Jag tycker i alla fall att 55.000 SEK per månad är i överkant för ett uppdrag som han själv, i början på skandalen, sa sig bedriva på helger och kvällar. Övrig tid var han sysselsatt med andra välarvoderade uppdrag. Det är alltså ett oförskämt välavlönat extraknäck, uttryckt på ren svenska, inte ett heltidsarbete.
Jag förstår inte Röda Korsets agerande centralt. Sen gör deras medlemmar ute i landet ett fantastiskt jobb på olika sätt med hjälp till människor som behöver det, gamla, unga och sjuka. Man ställer upp med besök till ensamma, följeslagare på sjuktransporter, läxhjälp, second handförsäljning för insamling osv.
Och det jobbet förtjänar allt stöd och uppmuntran, men något medlemskap, som arvodespengarna tas av, blir det inte för min del.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1980972/roda-korset-sanker-bengt-westerbergs-ersattning
Inlägg framöver...
... kommer att handla om vårbruket på Liane, båtklubbens nyordning nere vid badplatsen och lite mer om vargkriget förstås.
Ritsuko har ett bildgalleri...
... där man kan titta på hennes bilder. Arboretum pond är nog min favvobild. Hon är mamma till LA-sonens fru och gör gärna bilder. Fadern målar också som hobby som jag visat här förut, hans akvarell av vårt hus.
Med bildintresse från båda håll är det inte konstigt att sonhustrun jobbar med bild, ritar dataspel.
Just nu besöker son och sonhustru dem och andra släktingar i Seattle. Hoppas det nya askmolnet över Island hinner lugna sig innan det är dags för hemresa.
Med bildintresse från båda håll är det inte konstigt att sonhustrun jobbar med bild, ritar dataspel.
Just nu besöker son och sonhustru dem och andra släktingar i Seattle. Hoppas det nya askmolnet över Island hinner lugna sig innan det är dags för hemresa.
Examenskriget ...
... har till slut kommit till Årjäng också. Det har handlat om vargkrig ett tag här på bloggen, men i Årjäng just nu är det mest examenskrig; när, var, hur ska vi ha examen? Frågan har bollats lite under ett par månader. Dagen närmar sig obevekligt och mina elever tränar första gången idag till examen.
Skolledningen = tjänstemannanivån, i kommunen har tolkat lagen som att man inte kan ha examen i kyrkan enligt lagskärpningen 2009, eftersom en del barn inte går dit utan väljer annat alternativ som skolan ordnar och det anser man vara diskriminerande, alltså har man sagt att examen i Årjäng inte ska hållas i kyrkor. Hos oss lär examen bli i sporthallen tillrättalagd för ändamålet. Om jag nu har förstått allt rätt. Sen är det fritt fram för föräldraföreningen och kyrkan att ordna något mer på kvällstid om man vill det.
En del föräldrar har protesterat mot att examen inte ska vara i kyrkan vilket framgick av ett teveinslag häromdagen och tidningsartikel.
Politikerna svär sig nu fria och påpekar i ett pressmeddelande att de inte har fattat något beslut om förbud mot examen i kyrkan och att de tolkar lagen som att det går alldeles utmärkt att använda kyrkan till examen under vissa förutsättningar, men att det är rektorerna som beslutar. Se nedan!
"Pressmeddelande
Skolavslutning i kyrkan är tillåtet i Årjängs kommun
Uppgifter i media gör gällande att Årjängs kommun har tagit beslut om att skolavslutningen inte får ske i kyrkor. Detta är fel och något sådant politisk beslut har inte tagits.
- Det är respektive skola som avgör var avslutningen ska hållas men det är fullt möjligt att ha
skolavslutningen i kyrkan om tonvikten ligger på traditioner och högtidlighet och inte på
religiösa inslag. De kan även ha examen i klassrummet och sedan ha en avslutning i kyrkan
säger Barn- och Utbildningsnämndens ordförande Bo Malm och kommunstyrelsens
ordförande Katarina Johannesson.
Skolverkets bedömning av skolavslutningen är bl. a att ”Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och inte på religiösa inslag, kan skolavslutningen ske i kyrkan”.
- Vi ska värna om våra traditioner och samtidigt följa de lagar och förordningar som finns och
dessa förbjuder inte skolavslutning i kyrkan säger avslutningsvis Bo Malm och Katarina
Johannesson .
Ytterligare information lämnas av Barn- och Utbildningsnämndens ordförande Bo Malm
070-658 42 44 och kommunstyrelsens ordförande Katarina Johannesson 073-0510309."
Jag kan ju ha vilken åsikt jag vill i den här frågan, (det är vackert med examen i kyrkan!) men som lärare så kommer jag att försöka bidra till att ordna en så fin examen som möjligt för mina elever utifrån de direktiv jag får uppifrån oavsett hur de ser ut. Jag är rätt lydig, så länge barn inte direkt far illa.
Björkarna har slagit ut ...
... idag här hos oss. Det är vackert, men hugger i hjärtat. Den här dagen var speciell för min mamma varje år, minst lika viktig som julaftonen. Hon fick inte uppleva den i år och vi kan inte ringa till varandra och prata om hur fint det är med det nya gröna och det gör ont. Den här dagen kommer nog alltid att göra ont hädanefter. Det är väl så det blir nu. Nya onda dagar. Men samtidigt dagar av goda minnen förstås.
Mediatystnad om Vargkriget?
Innan filmen visades i tv så haussades den upp och debatterades och var skräll. Nu efteråt är det märkligt tyst, inga artiklar, inga kommentarer, ingenting! Inte ens Karin Sidenvall på NWT som brukar vara så pigg på att hugga efter jägare och krama vargar i spalterna har kommit loss (än åtminstone, hon kanske ruvar på något riktigt saftigt!). Kan det bero på att det så tydligt syns att journalisterna i fråga har delvis blivit blåsta och utnyttjade av några galningar för egna syften? Kollegorna inom media väljer att förbigå filmen med tystnad för att det blir pinsamt att fortsätta? Jag var helt säker på att något liknande det vi hade under den legala vargjakten skulle poppa upp, med utspel av olika föreningar och politiker. Men inte ett ljud! Märkligt! Jaktochmat skriver om det också.
Rymde från dagis!
Yngsta barnbarnets bravader! Förskräckta morföräldrar är vi förstås. (Men undrar också lite om detta med lusten att gå egna vägar är genetisk, det finns några exempel till bland släktingar och det vid olika tidpunkter i livet
samt med olika längd på "rymningarna" både tidsmässigt och geografiskt. ;-)) Det var kilometer det handlade om här och avsikten var att leka med något som fanns i hemmet. Rädsla finns inte på kartan och goda och glada på vägen var man tydligen också. Kan se honom framför mig!
http://www.folkbladet.nu/?p=172813
Vargkriget en gång till
De här "tjuvjägarna" har lyckats med konststycket att få fiender i alla läger; både bland ivriga vargbevarare och bland jaktintresserade. Om nu avsikten var att skrämmas så ser det ut som om de enda man verkligen lyckats skrämma upp är sig själva och de egna anhängarna genom att göra ett program med så dåligt anonymitetsskydd för de deltagande.
Straffen för det de säger sig ha gjort är verkligen avskräckande, fängelse mellan 4 och 6 år och det måste vara svettigt för dem och deras familjer att nu bli utsatt för polisens intresse och inte minst för alla "privatspanare" ur alla läger. Det är oerhört många som nu sitter och letar efter detaljer i filminspelningen för att lägga samman sina iakttagelser med andras och få kvalificerade gissningar åtminstone. Några kommer tyvärr att bi oskyldigt anklagade innan de rätta hittas. För jag är övertygad om att de kommer att avslöjas förr eller senare. Det är många som har mycket att vinna på att de ställs inför skranket och får svara för sina synder, men samtidigt synd om dem som finns i periferin på illgärningarna och kanske har lurats in i detta under falska förespeglingar om att bli någon sorts ""hemliga hjältar" och få "delta i det goda kriget". Synd också om eventuellt oskyldiga som misstänkliggörs.
Men det är inget "gott vargkrig" som bygger på såna här värderingar eller metoder. Det väcker inga sympatier i vargområden om man säger att sig nöjd med att djuren får plågas långsamt ihjäl med vissa avlivningsmetoder eller att man menar att några hundar får stryka med för den goda sakens skulle vid giftutläggning, eller att man avser att döda de människor som är emot den illegala avlivningen. Detta är synpunkter som är så extrema att de kan omfatta endast av några enstaka människor i vårt land och inte många vill förknippas med dem.
De här människorna kommer att vakna upp väldigt ensamma i morgon och påpassade av många. Det var trist att de fick så mycket medial uppmärksamhet och lyckades dupera journalisterna. (Reportrarna borde naturligtvis ha kollat upp rimligheten i de "fakta" som de matades med innan de gjorde programmet, vilken vanlig jägare som helst hade kunnat bidra med den kunskap som behövts för att hejda eländet!)
Frågan om hur rovdjuren ska hanteras politiskt är för viktig för att styras av enstaka kriminella indivder. Den stora massans önskemål och tankar om detta borde få mer utrymme. För där finns naturligtvis underlag för för vettiga kompromisser till en väg framåt. Den politiker som försöker sig på konststycket att åka slalom mellan extremåsikter mot varg som dessa i programmet presenterade och extremåsikter på den andra sidan med Mikael Karlsson SNF / Rovdjursföreningen o.dy. hittar inget som håller på sikt.
Straffen för det de säger sig ha gjort är verkligen avskräckande, fängelse mellan 4 och 6 år och det måste vara svettigt för dem och deras familjer att nu bli utsatt för polisens intresse och inte minst för alla "privatspanare" ur alla läger. Det är oerhört många som nu sitter och letar efter detaljer i filminspelningen för att lägga samman sina iakttagelser med andras och få kvalificerade gissningar åtminstone. Några kommer tyvärr att bi oskyldigt anklagade innan de rätta hittas. För jag är övertygad om att de kommer att avslöjas förr eller senare. Det är många som har mycket att vinna på att de ställs inför skranket och får svara för sina synder, men samtidigt synd om dem som finns i periferin på illgärningarna och kanske har lurats in i detta under falska förespeglingar om att bli någon sorts ""hemliga hjältar" och få "delta i det goda kriget". Synd också om eventuellt oskyldiga som misstänkliggörs.
Men det är inget "gott vargkrig" som bygger på såna här värderingar eller metoder. Det väcker inga sympatier i vargområden om man säger att sig nöjd med att djuren får plågas långsamt ihjäl med vissa avlivningsmetoder eller att man menar att några hundar får stryka med för den goda sakens skulle vid giftutläggning, eller att man avser att döda de människor som är emot den illegala avlivningen. Detta är synpunkter som är så extrema att de kan omfatta endast av några enstaka människor i vårt land och inte många vill förknippas med dem.
De här människorna kommer att vakna upp väldigt ensamma i morgon och påpassade av många. Det var trist att de fick så mycket medial uppmärksamhet och lyckades dupera journalisterna. (Reportrarna borde naturligtvis ha kollat upp rimligheten i de "fakta" som de matades med innan de gjorde programmet, vilken vanlig jägare som helst hade kunnat bidra med den kunskap som behövts för att hejda eländet!)
Frågan om hur rovdjuren ska hanteras politiskt är för viktig för att styras av enstaka kriminella indivder. Den stora massans önskemål och tankar om detta borde få mer utrymme. För där finns naturligtvis underlag för för vettiga kompromisser till en väg framåt. Den politiker som försöker sig på konststycket att åka slalom mellan extremåsikter mot varg som dessa i programmet presenterade och extremåsikter på den andra sidan med Mikael Karlsson SNF / Rovdjursföreningen o.dy. hittar inget som håller på sikt.
Vargkriget igen
Jag fick en bra kommentar på mitt förra inlägg om vargkriget, en person reder ut detta med vapenhantering i samband med tjuvjakten på varg. Tack för det!
Jag tror att några sover lite dåligt efter det här programmet igår. Det blir en liten krets som är intressant att leta i efter de skyldiga, ledtrådarna är många, anonymiteten kan hänga löst;
Dalsland, näringslivsperson, knytning till lilla Jägarnas Riksförbund (inte det stora Jägareförbundet), nätverksbyggare, samordnare, vargmotståndare, jägare. Och när man väl ringat in den personen så blir det väl letande i vänskapskrets /bekantskapskrets / nätverk.
Vi har fått ett antal telefonsamtal från jägare som är upprörda över programmet och alla säger samma sak; lögner, överdrifter, lurade journalister. De som verkligen sysslar med tjuvjakt går inte till TV. Och den verkliga illegala avlivningen kan rimligen inte se ut så här, det finns för mycket som är helt ologiskt, det hänger inte ihop. Programmet förstör bara för alla parter.
Det finns bara en väg till en bättre hantering av rovdjuren i Sverige och den handlar om samförstånd mellan olika intressegrupper. Man måste ha öppna dialoger och lyssna på varandra, försöka förstå varandras dilemman; de berördas vardagsproblem i att leva med varg kontra beslutsfattarnas uppbindning till lagstiftning, demokratiskt fattade beslut och opinion. Och så hitta en väg som de flesta, kanske inte älskar, men kan acceptera. Tjuvjakt och skrämselförsök som det här teveinslaget bidrar inte till några lösningar på lång sikt.
De här "tjuvjägarna" har lyckats med konststycket att få fiender i alla läger; både bland ivriga vargbevarare och bland jaktintresserade. De enda man verkligen lyckats skrämma upp torde vara de egna anhängarna genom att göra ett program med så dåligt anonymitetsskydd för de deltagande. Straffen för det de säger sig ha gjort är verkligen avskräckande, fängelse mellan 4 och 6 år och det måste vara svettigt för dem och deras familjer att nu bli utsatt för polisens intresse och inte minst för alla "privatspanare" ur alla läger. Det är många som har mycket att vinna på att de ställs inför skranket och får svara för sina synder, men samtidigt synd om dem som finns i periferin ¨på illgärningarna och kanske har lurats in i detta under falska förespeglingar om att bli hemliga hjältar.
Jag tror att några sover lite dåligt efter det här programmet igår. Det blir en liten krets som är intressant att leta i efter de skyldiga, ledtrådarna är många, anonymiteten kan hänga löst;
Dalsland, näringslivsperson, knytning till lilla Jägarnas Riksförbund (inte det stora Jägareförbundet), nätverksbyggare, samordnare, vargmotståndare, jägare. Och när man väl ringat in den personen så blir det väl letande i vänskapskrets /bekantskapskrets / nätverk.
Vi har fått ett antal telefonsamtal från jägare som är upprörda över programmet och alla säger samma sak; lögner, överdrifter, lurade journalister. De som verkligen sysslar med tjuvjakt går inte till TV. Och den verkliga illegala avlivningen kan rimligen inte se ut så här, det finns för mycket som är helt ologiskt, det hänger inte ihop. Programmet förstör bara för alla parter.
Det finns bara en väg till en bättre hantering av rovdjuren i Sverige och den handlar om samförstånd mellan olika intressegrupper. Man måste ha öppna dialoger och lyssna på varandra, försöka förstå varandras dilemman; de berördas vardagsproblem i att leva med varg kontra beslutsfattarnas uppbindning till lagstiftning, demokratiskt fattade beslut och opinion. Och så hitta en väg som de flesta, kanske inte älskar, men kan acceptera. Tjuvjakt och skrämselförsök som det här teveinslaget bidrar inte till några lösningar på lång sikt.
De här "tjuvjägarna" har lyckats med konststycket att få fiender i alla läger; både bland ivriga vargbevarare och bland jaktintresserade. De enda man verkligen lyckats skrämma upp torde vara de egna anhängarna genom att göra ett program med så dåligt anonymitetsskydd för de deltagande. Straffen för det de säger sig ha gjort är verkligen avskräckande, fängelse mellan 4 och 6 år och det måste vara svettigt för dem och deras familjer att nu bli utsatt för polisens intresse och inte minst för alla "privatspanare" ur alla läger. Det är många som har mycket att vinna på att de ställs inför skranket och får svara för sina synder, men samtidigt synd om dem som finns i periferin ¨på illgärningarna och kanske har lurats in i detta under falska förespeglingar om att bli hemliga hjältar.
Vargkriget ...
... är namnet på en film om tjuvjakt på varg och den sändes i kväll söndag.
Jag har två reaktioner för egen del:
Jaså
och
Överdrift
Jaså därför att det är ingen överraskning att tjuvjakt på varg förekommer. Forskarna beräknar att 20 - 25 vargar avlivas olagligt årligen. De finns med i beräkningarna i alla sammanhang, de ingår så att säga i kalkylen. Och ingen tror väl på fullt allvar att de här vargarna skräms ihjäl. De måste ju avlivas med några metoder och vi fick se en del av dem i programmet. Den som eventuellt har missat några fick lära sig här. Jaha, inga nyheter precis.
Överdrifter fanns exempel på, bl.a. därför att jag tror inte att man kan fånga 2 vargar i sex tunnelfällor av den här typen. Det är en vanlig tunnelfälla som det finns många hundra av för att fånga räv och lo och det betyder att massor av varg skulle ha hamnat i dem, men det har inte skett. Det här exemplaret av fälla var dessutom inte åtlat och arrangerat på ett sånt sätt att något djur skulle kunna lockas att gå in där.
Sprängningen av lyan var märklig. Vargar bor inte i lyor, de valpar bara i lyor och det är alltså tiken som går in i lyan och får sina valpar, men hon börjar gärna strax att flytta omkring dem mellan olika platser. Det är alltså endast en kort period på våren som lya är aktuell så att riskera höga straff för att spräng lyor verkar märkligt och ineffektivt, speciellt vintertid när det inte finns några vargar i dem.
Att tre vargar skulle ha skjutits av det här nätverket i den vanliga vargjakten är också rätt orealistiskt. Det hade inte gått att smyga med något sådant när det var så mycket folk i de områden där jakten gick av stapeln. Skott hörs ju och kropparna måste tas omhand på något sätt. Sånt går inte att göra i stora folksamlingar utan att många får kännedom om det och börjar prata.
Realistiskt verkar däremot vapenhanteringen vara i mina ögon men jag är amatör på området. Det är ju rätt att man inte kan skjuta med kända registrerade vapen eftersom de går att spåra till kulan. Säkert är det också så att det finns folk som sköter den olagliga avlivningen på hemmaplan och att man kan ha kontakt med andra som också sysslar med detta, men bilden av jägare som åker runt i landet för att döda varg tror jag är fel och starkt överdriven. Jag tror heller inte på att det finns grupper som håller på med detta i stort sett på heltid. Det som målas upp i filmen av tjuvjägare som åker omkring med avsågade kulvapen natt efter natt i vargrevir är starkt överdriven.
Avlivningsmetoderna verkar också till del i alla fall vara de man använder. Men säkert olika metoder på olika ställen, alla har inte allt. Man tager vad man haver antar jag. Och att man kan ha kontakt med varandra för att informera / tipsa inom en begränsad krets tror jag också. Att lokalbefolkningen skyddar dem som sköter om illegal avlivning är också rätt, men inte av rädsla för repressalier, utan främst av lojalitet. Det finns ett starkt motstånd mot varg i vargrevir och de flesta är tacksamma att bli av med så många vargar som möjligt.
Sen får jag väl i ärlighetens namn också vidgå att dialekten från Dalsland / norra Bohuslän lyste igenom röstkamofleringen. De flesta som pratade i programmet verkar komma därifrån. Och det är väl inte omöjligt att varghatet och myndighetshatet är speciellt starkt där efter den ovanligt korkade domen mot Stig Engdal.
Sammantaget blir ju intrycket att den här filmen bevisar inte något alls, det mesta verkar vara spelfilm, dvs att man fejkar situationer för att kunna illustrera vad programmakarna får sig till livs från sina informatörer. För om de som gjort filmen verkligen är med ute och spårar varg åt rätt håll i onda avsikter, eller spränger lyor, eller är med ute i motorfordon på nätterna i syfte att jaga varg, eller eldar upp vargrester, eller på annat sätt deltar i kriminella handlingar så är de ju åtalbara själva och straffen är ingen lek.
Jag har två reaktioner för egen del:
Jaså
och
Överdrift
Jaså därför att det är ingen överraskning att tjuvjakt på varg förekommer. Forskarna beräknar att 20 - 25 vargar avlivas olagligt årligen. De finns med i beräkningarna i alla sammanhang, de ingår så att säga i kalkylen. Och ingen tror väl på fullt allvar att de här vargarna skräms ihjäl. De måste ju avlivas med några metoder och vi fick se en del av dem i programmet. Den som eventuellt har missat några fick lära sig här. Jaha, inga nyheter precis.
Överdrifter fanns exempel på, bl.a. därför att jag tror inte att man kan fånga 2 vargar i sex tunnelfällor av den här typen. Det är en vanlig tunnelfälla som det finns många hundra av för att fånga räv och lo och det betyder att massor av varg skulle ha hamnat i dem, men det har inte skett. Det här exemplaret av fälla var dessutom inte åtlat och arrangerat på ett sånt sätt att något djur skulle kunna lockas att gå in där.
Sprängningen av lyan var märklig. Vargar bor inte i lyor, de valpar bara i lyor och det är alltså tiken som går in i lyan och får sina valpar, men hon börjar gärna strax att flytta omkring dem mellan olika platser. Det är alltså endast en kort period på våren som lya är aktuell så att riskera höga straff för att spräng lyor verkar märkligt och ineffektivt, speciellt vintertid när det inte finns några vargar i dem.
Att tre vargar skulle ha skjutits av det här nätverket i den vanliga vargjakten är också rätt orealistiskt. Det hade inte gått att smyga med något sådant när det var så mycket folk i de områden där jakten gick av stapeln. Skott hörs ju och kropparna måste tas omhand på något sätt. Sånt går inte att göra i stora folksamlingar utan att många får kännedom om det och börjar prata.
Realistiskt verkar däremot vapenhanteringen vara i mina ögon men jag är amatör på området. Det är ju rätt att man inte kan skjuta med kända registrerade vapen eftersom de går att spåra till kulan. Säkert är det också så att det finns folk som sköter den olagliga avlivningen på hemmaplan och att man kan ha kontakt med andra som också sysslar med detta, men bilden av jägare som åker runt i landet för att döda varg tror jag är fel och starkt överdriven. Jag tror heller inte på att det finns grupper som håller på med detta i stort sett på heltid. Det som målas upp i filmen av tjuvjägare som åker omkring med avsågade kulvapen natt efter natt i vargrevir är starkt överdriven.
Avlivningsmetoderna verkar också till del i alla fall vara de man använder. Men säkert olika metoder på olika ställen, alla har inte allt. Man tager vad man haver antar jag. Och att man kan ha kontakt med varandra för att informera / tipsa inom en begränsad krets tror jag också. Att lokalbefolkningen skyddar dem som sköter om illegal avlivning är också rätt, men inte av rädsla för repressalier, utan främst av lojalitet. Det finns ett starkt motstånd mot varg i vargrevir och de flesta är tacksamma att bli av med så många vargar som möjligt.
Sen får jag väl i ärlighetens namn också vidgå att dialekten från Dalsland / norra Bohuslän lyste igenom röstkamofleringen. De flesta som pratade i programmet verkar komma därifrån. Och det är väl inte omöjligt att varghatet och myndighetshatet är speciellt starkt där efter den ovanligt korkade domen mot Stig Engdal.
Sammantaget blir ju intrycket att den här filmen bevisar inte något alls, det mesta verkar vara spelfilm, dvs att man fejkar situationer för att kunna illustrera vad programmakarna får sig till livs från sina informatörer. För om de som gjort filmen verkligen är med ute och spårar varg åt rätt håll i onda avsikter, eller spränger lyor, eller är med ute i motorfordon på nätterna i syfte att jaga varg, eller eldar upp vargrester, eller på annat sätt deltar i kriminella handlingar så är de ju åtalbara själva och straffen är ingen lek.
LA-sonen + fru ...
... och goda vänner, bland annat Dan M, satt på uteservering i LA sent i går kväll när de ringde. Det var eftermiddag där då, 9 timmars tidsskillnad. De åt färska jordgubbar och det var inte jordbävning eller nåt annat katastrofaktigt på gång.
Sparris! Den första!
Igår lördag kom säsongens första leverans av vit nyskördad sparris från Tyskland. Tack för den Herr H med fru / flickvän! Jag hoppas att det kommer mer så småningom. Det är bara suveränt att få möjlighet att äta färsk sparris direktleverad från odlingsplatserna. Den har inte legat i någon grönsaksdisk i flera dagar och torkat. Sparris som ska fraktas eller förvaras bör hanteras med vått tyg omkring och så i plast.
Lärare måste ju alltid hålla på och undervisa så nu kommer en liten sparris-skola:
Sparrisen är spröd och går lätt av när man skalar den så det är lättast att lägga den på ett skärbräde och skala med potatisskalare så här, från nedanför knoppen och neråt. Knoppen ska inte skalas alls.
Det är ett tålamodsprövande arbete, men man måste vara rätt noga för att få bort alla hårda hinnor.
Sen måste man skölja knopparna förstås för det kan gömma sig små sandkorn på dem och här är det fritt fram för associationer ;-))
Förr så köpte jag tunnare sparris och trodde att den var godast, men det är den inte. Den här tjockleken är den ultimata tycker jag. Den har alltså varit tjockare före skalningen.
Så här mycket gjorde jag i ordning åt mig o gubben. Sen står det i alla kokböcker att man ska bunta den och koka, men det gör jag inte. Jag bara delar dem rakt av en gång och häller ner dem i kokande vatten. Koktiden ska enligt kokboken vara 20 - 40 minuter beroende på hur färska de är. Det är alldeles för mycket. Sladdrig sparris är förfärlig, det ska vara tuggmotstånd kvar. Jag testar hela koktiden genom att sticka med gaffel och den här kokade ungefär 5 minuter.
Vi åt den med rökt skinka och smör och bröd. Man kan använda sånt där rinnande smör i flaska, det funkar, fast vanligt smör i paket är nog bäst. Det kan vara mjukrört till smält, men inte brynt. En god variation är förstås hollandaisesås till, men jag tycker att den tar bort lite av sparrissmaken. Med smör är det bäst. Ett vitt vin till är ok och det ska inte vara det allra torraste eller tunnaste utan ha lite blommig rundning som går runt i munnen stund när man dricker det. Vi hade sparat en flaska Kallfelz Rivaner till det här tillfället. Men det är i torraste laget och finns ju inte heller att köpa på Systemet.
Den här sparrisen smakade helt fantastiskt, den är alltid godast i början av säsongen!
Kvarteret Skatan ...
... ser vi på för en gångs skull eftersom satelliten inte tar enstaka siffror (!), bara dubbla eller kopplar genast till 108 (!) annars Fel, fel, fel!
Det var inte helt galet och vi inser att avsnittet spelades in på hotell Rival när vi bodde där och inte fick biljetter till showen. När showen görs så ligger vi och sover ett par våningar upp. Synd att vi missade inspelningen live. Och att vi har missat alla andra teveprogram med showen.
Det var inte helt galet och vi inser att avsnittet spelades in på hotell Rival när vi bodde där och inte fick biljetter till showen. När showen görs så ligger vi och sover ett par våningar upp. Synd att vi missade inspelningen live. Och att vi har missat alla andra teveprogram med showen.
Körslaget ...
... såg vi på och röstade på Kalle Moreus. Inte för att han var bäst, för det var han def. inte. Det var falsksång i finalen och inte speciellt vackert körengagemang, men kör Picasso hotar med att ge eventuella vinstpengar till Djurens Rätt och det kan man inte bidra till. Det fick bli en röst på Moreus istället, han ville ge pengar till människors rehabilitering via diakonin. Ett bra och sevärt program i alla fall.
Eyafjallajökullutbrottet är vackert ...
... speciellt med norrsken bakom som det tydligen var igår. Men nu vill jag inte se mer av naturkatastrofer så länge sonen och sonhustrun är på andra sidan jordklotet. Katla får hålla sig stilla, inga mer jordbävningar i Alaska (var det igår, det är alldeles för nära Seattle), slut på utsläppen från oljekällan i Mexikanska golfen (hemskt för alla berörda och för gode vännen Dan M vars familj bor i Oklahoma) och inga jordskakningar i LA. Om det nu ska bli katastrofer så vill jag ha barnen hemma i alla fall.
Valborgsmässofirande i Sillerud.
Traditionsenligt firade vi Valborg vid hembygdsgården. Det var Urbandet som sjöng vacker körsång, förstärkt med andra körer; Prokören och kyrkokör. Hur som helst det har de gjort de senaste 2- 3 decennierna tror jag. Känns trevligt med goda vanor så där. Katarina, kommunalrådet, höll ett fint välkomsttal till våren och så gick brasan igång. Det kom så passande ett litet regn på förmiddagen så det fanns ingen risk för spridning av elden, alltså gick det bra att elda.
I samband med detta var vi inbjudna till Rolands systerdotter med familj som bor precis bredvid Hembygdsgården. Det blev kaffe, god tårta och småprat en stund.
Gubben hade flängt en tur till Stockholm över dagen och det är ingen lek, sammanlagt så där dryga 80 mil i bil, för det fanns inget flyg som passade. Men han hann hem för att fira Valborgsmäss.
Valborgseldarna lär härstamma ur flera olika traditioner enligt vad jag läste i tidningen Kvällstunden, dels ett sätt att skrämma bort troll och häxor förstås, dels syftande till att jaga bort rovdjur innan man släppte ut djuren på bete.
Apropå rovdjur så i morgon lär vi få se något om illegal jakt på varg i tv och ju mer jag hör om det programmet, desto mer skeptisk blir jag, men den som överlever alla hot får se. Jag skriver något om det efteråt.