Examenskriget apropå
du krona bland Svea rikes länder!
Och komme jag än mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändock återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar."
Vi granskar examenssångerna ur diskrimineringslagsperspektiv och det är intressant ska jag säga. En del går bort. Allt med Gud i först och främst men även en del annat diskriminerande.
Än så länge har den klarat sig, men jag kan ju inte låta bli att fundera; alltså funkar verkligen Värmlandsvisan enligt den nya diskrimineringslagen???
Vadå glorifiera ett land och ett landskap och säga att det är bäst??
Det kan ju krylla av dalslänningar och norskar som upplever sig diskriminerade på grund av sin nationalitet / sitt kulturella ursprung eller nåt om de tvingas att sjunga sånt här på obligatorisk skoltid. Det är säkert inte tillåtet.
Det får nog ändras lite i texten på den värmländska nationalsången framöver så den blir mer global och hyllar alla länder / landskap / större områden. (Kan man sjunga den svenska nationalsången förresten på något obligatoriskt evenemang???)
Och så det där tveksamma med att man tager sig en mö? Jag tror inte att det klarar av lagen om förbud mot diskriminera pga sexuell läggning. Man kan inte så där självklart i obligatoriska sammanhang utgå ifrån att det är en mö som ska tagas. Det sitter ju säkert ett antal klappande hjärtan där av båda könen (hur många kan man med statistik räkna ut förstås) som mycket hellre vill taga sig en sven, ja, eller vad nu den manliga oskuldsfulla motsvarigheten kallas? Kanske klarar man sig ur dilemmat genom att helt enkelt ändra till att taga sig en partner. Och "ta" och "ta" förresten, det får man väl inte heller utan att fråga först. Det är nog uppmaning till olagligheter. Fult att stå och sjunga så! Och med barnen! På en examen!!!! Usch och fy!!
Sen är det väl så, om sanningen ska fram, att en hel massa värmlänningar och andra länningar faktiskt har ångrat sitt val av mö / sven / partner. Den man drog till altaret med visade sig så småningom vara ett riktigt pucko! Så den där strofen är rätt lögnaktig. Men ljuga får man kanske fortfarande i obligatorisk sång och musik. Det är ju åtminstone inte diskriminering.
Jag roar mig med att raljera över lagen om diskriminering förstås men om jag nu ska bli lite allvarsam så kan jag tänka mig att om vi nu ur diskrimineringslagens synvinkel ska rensa i all musik, litteratur, dikt, prosa, ja allt som som skrivits genom årtusenden och som finns inom väggarna i den obligatoriska skolan i Sverige så blir det ett bokbål som får Eyafjallajökull att framstå som en liten gemytlig majbrasa. Alla Astrid Lindgrens böcker stryker med förstås, man kan ju inte prata om n-----kungar på Kurrekurreduttön och så. Det där n-ordet är så förbjudet så jag vågar inte ens skriva det. Då blir jag väl inburad och det vill man ju inte nu när vi går mot ljusare tider, för att travestera en nämndordförande i vår kommun. Och antikens litteratur och den mörka medeltidens, för att inte tala om det nationalromantiska 1800-talet!!! Där måste finnas massor att gripa sig an ur diskrimineringssynpunkt.
Jag undrar om det verkligen var så här lagstiftaren hade tänkt sig att det skulle bli?
Redan Margareta Winberg, då jämnställdhetsminister,
förfasade sig över Evert Taubes texter! Hon var chockad när hon lyssnade på texten.
Ett utmärkt tillfälle att tänka på hur tänkandet förändras över tid. Att kulturen inte är statisk.
Det är kanske bättre än att förbjuda allt som inte är som idag. Vad skulle då vara tillåtet? Det talas så mycket om ett mångkulturellt samhälle. Och där får inte Pippis n-kung, de götiska sångerna och svenska kyrkan plats?
skrattar gott Ja, det finns mycket att fundera över. Konstnärer av olika slag visar den tidens tankar och moral och inte får vi vanära det...
Ja, det är förvisso märkligt vilka konsekvenser människors skam och dåliga samveten kan få.
Jag har tidigare i flera inlägg varit inne lite på samma spår som du nu. Självklart ska vi inte överge något gammalt, de bildar ju vårt kulturarv. Man ska inte såga av grenen man sitter på. Det är ju inte sånger och gamla texter det är fel på, utan felet ligger på det mänskliga handlandet. Det är DÄR man ska ändra, i det praktiska handlandet. Att sitta och producera en massa larviga omskrivningar och falska formuleringar har då aldrig hjälpt någon, bara gjort folk vilsna.
Jag vågar skriva ordet neger och till och med tycka att det är ett vackert ord. Många negrer är otroligt vackra och jag känner flera mycket trevliga personer med svart hudfärg. De är lika bra människor som vi, det har jag alltid tyckt. Således har jag ingen anledning att sätta ordet neger i karantän!
Däremot, Värmland är förstås inte Småland - och Färjestad är inte HV71. Jag funderar på att döpa om Värmland till Enbitnorromsmåland och så ändra Värmland till Småland i den undersköna sången som jag så djupt älskar.